 |
| Amerikansk VD för ett kunskapsföretag (!!!) |
Tack vare en tursam födelsedagshälsning på twitter går det att pussla ihop födelsedatumet med det i övrigt bara redovisade året (1977) för Ryan Carson, tidigare affischpojke för ett kunskapsföretag (it-helvetet så klart).
Hans motto "jobba smart inte hårt" stämmer perfekt med det kluvna horoskop som visar varför han desillusionerat får återvända till "hårt slit" och inbillningen att hans personal förslappades. I själva verket är sådana här chefer från helvetet bara filmprojektorer för sin egen instabilitet och redan platsannonser avslöjar ofta mycket om arbetsmiljön så att man kan undvika de värsta stolpskotten.
SvD:s vinkling på Carsons reträtt är kluven, men det ser ut som att man först stryker den onda kapitalisten medhårs och ger den svenska "arbetslinjens" förespråkare rätt. "Folk måste sättas i träldom och ha piskan hängande över sig, det är enda möjligheten för dem själva och våra vinster". Men mot exemplet Carson som återvände till den gamla tidens onda Arbetsgivare ställer texten ett flertal lyckade exempel på hur en kortad arbetsvecka givit bättre resultat i alla avseenden.
Jag kan därför bara dra rubrikens slutsats. SvD genererar Carson och presenterar honom som chefen som inte var smart nog för att leda ett företag med fyradagarsvecka. Och han ser faktiskt lite tom i bollen ut på bilden ovan, lite som skådisen Matthew McConaughey brukade göra i sin ungdoms ytliga filmer.
Går det då ur enbart födelsedygnet att se någon friktion mellan en intelligens som går iland med att korta arbetstiden genom väldigt smarta lösningar och den gamla vanliga arbetarmentaliteten, den Carson själv uppvisar genom att gå upp halvfem varje morgon och jobba med sin kropp innan han drar av ett maratonpass på jobbet, helt utan raster? Missa här inte det första tecknet på bristfällig begåvning: börja dagen med kroppsträning!
 |
| Simon Helberg - det krävs hög IQ att spela verkligt korkad |
Den begränsade intelligens Moder Jord förmedlar till jordkropparna är helt enkelt ingen match för den himmelska intelligensen. Allt här nedan ses som i en dimmig spegel - där var Platon helt ense med det judiska folket. Runt 200 före vår tid hade för övrigt även grekerna hade börjat omvärdera sin tidigare naiva fascination för det kroppsliga och diskuterade på allvar huruvida livets ovedersägliga ondska skulle knytas till grundmaterien som sådan eller t.o.m. till den materiella kroppen.
Kunskapsföretagets vd har en livfull himmel vilket passar bra med en springpojke som behöver röra sig mycket men mindre väl för en smart visionär, en sådan som går iland med att designa produkter som självgående alstrar goda intäkter. Att placera intelligensens Sol i första huset och dra slutsatser av det är naturligtvis ren spekulation, men det finns tecken på att en dålig dag skulle kunna innebära en lätt sänkning av prestationsförmågan (av ett eller annat slag) för alla som föddes det dygnet. Människan är trots allt inte sin egen, även om den sekulära satanismen indoktrinerad medborgarna till detta. Vi är alla ÄGDA av, till att börja, med vår inre daimon eller ande som ibland är påfallande olik dess ringa kroppsliga verktyg, särskilt när intelligens eller skolning saknas så att människan enbart är ett ego, bundet till sina sinnen och därmed de mest alldagliga observationer och iakttagelser.
Att den kognitiva kraftens Sol anses "fallen" i Vågen är i sig inget tecken på bristfällig intelligens. Den mest intelligenta kvinna jag någonsin mött var född i Vågen, men så högpresterande att något skar ihop och perioder av sinnessjukdom framträdde. Hennes intelligens var av den arten att det läckte in högre vetande och hon såg flera år innan det hände en benskada jag var med om och som kunde ha kostat mig livet. Vid ett annat tillfälle drömde vi synkroniserat en natt och upptäckte vid telefonsamtal att vi båda befunnit oss i en drömepisod nere vid almarna i Kungsträdgården i Stockholm och båda drömt om att det var något speciellt med en "gyllene trädgren". Här är då exempel på intelligens som börjat ta kontakt med sin KÄLLA som definitivt inte står att finna i kroppen eller hjärnan.
Ryan Carsons Sol tillhör dock den grupp Vågar som har ett försvagat fundament genom Venus i sitt "fall". Vi har således en dubbelt "fallen" Sol här och nu kommer det intressanta: det är Vågen som har rykte om sig att tillhöra zodiakens mest intelligenta tecken och som kan kosta på sitt lite lättja ("tänk smart, jobba mindre"), medan Jungfrun visserligen har en oöverträffad sinnlig iakttagelseförmåga (speciellt för små detaljer) men kanske just därför hamnar som den eviga arbetaren eller utföraren av direktiv från ovan. Den här vd:n har inte vara sin solära intelligens försvagad av en fallen Venus, lyfter man fram Solen till 1a huset för en ingående studie i hans förståndsgåvor landar soldisponenten Venus av nödvändighet i 12e huset för världsliga förluster. Hans solära intelligens finns naturligtvis kvar i andevärlden men ner i jordens dunkel når den inte riktigt...
Dessutom stärks det förlustbringande hos denna ledarskaps Sol genom att ambitionens demonen Rahu förstärker det 12e förlusthuset, hos grekerna känt som den onda daimonens sektor. Och som inte detta räckte finns definitiva frågetecken för räknenisseplaneten Merkurius. Den är normalt en stark faktor i sitt eget negativa hemmatecken Jungfrun, en fenomenal räknenisse här, men återigen stuvas den in i 12e förlusthuset, sett ur den rena intelligensens perspektiv.
Granskar man intelligensen måste också fynden i 1a vägas mot vad det naturligt solära 5e huset säger. Här äger Saturnus det huset, en planet som är Solens naturliga fiende. Det vore kanske inte hela världen men här utestänger Saturnus också den nåderika kungamakaren Regulus i Lejonets 6e grad. Såväl 1a som 5e huset har därmed budskap som sätter chefens "smarthet" ifråga.
Vad gäller förmågan till effektivt ledarskap är historien lika konfliktfylld detta dygn. En fallen Sol i jämviktens och jämlikhetens Vågen leder lustigt nog till att chefskapets Lejon ockuperar 11e huset för idéburna grupper eller ideal. Så varje Vågpersonlighet som trampar vatten och enbart söker vara vän med alla huserar i själva verket en tanke om att lysa fram som en ledare, en Mr. eller Ms. Congeniality kanhända? Ledarskap genom exemplarisk medling? Relationen mellan Vågascendenten och Lejonet i den goda daimonens 11e hus har jag inte ägnat värst många tankar, slår det mig.
Vad bloggen dock innehållit tidigare är horoskop där kungamakaren Regulus i Lejonets 6e grad sänder sin välsignelse (om kommande ledarskap) in i vårt kosmos men där den onda slavdrivaren Saturnus som är det inspirerande och kreativa Lejonets motpol och fiende "interceptar" och kapar välsignelsen. Saturnus är som bekant Lejonets härskare Solens motpol och direkta fiende. Solen och Lejonet står för frihet under ansvar, Saturnus står för slavdrivare och tvång. Det är inte svårt att se hur den här symbolkonflikten spelat ut i Ryan Carlsons liv. Han lyckades inte lösa den utan återgick att spela Slavdrivaren med piskan i sitt företag. Det var förstås den klena Sol-Vågen som trodde sig vara väldans smart men uppenbarligen bara var en konventionell Jungfru i sitt upplägg. Och den som tänker som arbetets och arbetarens tecken Jungfrun och tror man ska kunna sno åt sig en dag ledigt extra i vecken, har avgjort ett dåligt omdöme.
Det dåliga omdömet ligger nu inte enbart i Saturnus opassliga position i Lejonet utan framför allt i omoralens Mars, även den "fallen" i Kräftans tecken. Det var tredje fallet på rad och vad säger amerikanerna? "Three strikes and you're out." Det här dygnet har straffat ut sig, ingen född denna dag ska försöka bli en ledare. En fallen Mars i 10e auktoritetshuset är illa nog, ännu värre när den dessutom fungerar som en "verksam illgörare" (i förhållande till 1a huset) och allra värst när den, som i vårt konstruerade fall, också träffar Solen i första, och bildar en distinkt fluddrig hjärna som tänker galet kortsiktigt, enbart på bas av ögonblickets omständigheter! Mars attack mot Solen är det som slutligen däckar den, men minns då att ordningsföljden bara är en följd av våra klena förstånd. Vi är tvungna att berätta i en serie ord och tankar. Verklig intelligens uppfattar allt utanför tidsflödet - som andar är vi daimoner och har skyhögt högre intelligens.
När någon med daimoniska egenskaper blir vd och med hyperintelligens skapar verkliga förutsättningar för reducerad arbetstid men omvandlar detta till mervinster att stoppa i egen ficka och till utdelning åt aktieägarna, då har vi istället att göra med rena demoner i människokropp, med fula kapitalister. De skapar sig ett eget öde att möta i själens långa vandring från liv till liv.
Tillägg
Chuck Lorre, skaparen av den underbara situationskomiken i Big Bang Theory har kommenterats tidigare. Så även skådespelaren Jim Parsons som gjorde publikfavoriten, den tvångsstörda narcissisten Sheldon, samt Johnny Galecki som spelade Leonard, lika nördig som de andra.
Men i termer av sangvin sprättighet i komediserien är det en gåta att inte Simon Helbergs horoskop fått någon kommentar tidigare. Det blir bara några få kommentarer här.
Med känd födelsetid blir naturligtvis ascendenten mycket mer intressant. Och träffsäker! Tidigt i serien är Helbergs karaktär en riktigt otäck råttlik individ snuskig och sexistisk och en total loser med det motsatta könet. Detta stämmer bra med sexualitetens Skorpion som soltecken men där disponenten Mars står i 12e förlusthuset. Den tidiga Howard Wolowitz är vidare en hopplös formalist och stajlad som en parodisk kombination av Beatles och Sonny (från duon Sonny & Cher) - han verkar leva som en fånga i historiens grepp, precis som en saturnisk (Kronos/Fader Tid) ascendent låter antyda.
Med tilltagande självinsikt försvinner de tidiga och motbjudande dragen och en ny psykologisk sida framträder. Alla pinsamma överdrifter byggde på hans extrema självförakt för sin egen spinkiga kroppsliga uppenbarelse. Sexismen och stajlingen var försöket att lappa över hur ringa han kände sig, alltjämt bosatt hemma med sin skräniga och dominanta mor. Till och med den senare detaljen från serien är inskriven genom Månen/modern och högljudda Mars i 12e inneslutna huset!
Men en ascendent i Jord är perfekt för fysisk komedi och den här mannen sprätter runt och ramlar på ett sätt som inte ens svenske figuren Papphammar mäktade. Och när man granskar ascendenthärskaren Saturnus (formalisten är nödvändig för fysisk komedi) hittar man den i horoskopets "bästa hus", det 9e för universell framgång och universell dharma. Här är en av vår tids agendasättare (inom lättare underhållning). Naturligtvis kommer den täta konjunktionen mellan Saturnus och Jupiter att i ett så lyckosamt hus göra skådespelaren rik, även om den formstöpta Stenbocken upplever Jupiters frimodiga chanstaganden som något ont.
Man kan studera karaktären Howard och se hur skådisen blixtsnabbt alternerar mellan jupiteriska utsvävningar och Saturnus typiska tajta garde. Människan är så kvick i de här alterneringarna att man bara häpnar. Det är slitigt (precis som rollgestalten) men det går inte att förneka att han prickat in det bästa av alla hus för att få hela himmelens hjälp till framgång när han agerar ut denna motivkonflikt. En kamp mellan egoistiskt planerande snålhet och spelad generös är ett annat uttryck för kombinationen i rollfigurens tidiga fas. Systematisk själviskhet kan också resultera ur kombinationen Skorpion/Stenbock som alltså finns här som en dominant teckenkombination...
Jag tror den fysiska kvickheten kan beror på att konjunktionen äger rum i ett av de mest rörliga av alla tecken, sattviska Jungfrun och att precisionen (inklusive hans skickliga imitationer av kändisar) är att hänföra till att den framgångsrika konjunktionen disponeras av Merkurius i kirurgiskt skarpa Skorpionen! I relation till Jungfrun kan man bortse från att Skorpionens härskare ligger i 12e onda huset, men det går inte att missa att mycket av Howard Wolowitz sprattlande har en underton av förloraren som alltid tar i för mycket och faller på eget grepp.
Såsom jude har serieskaparen Chuck Lorre naturligtvis skrivit in en massa av den amerikanska judenhetens erfarenheter (och klichéer) i Helbergs rollfigur, men det är intressant att notera att det är religionens 9e hus som innehåller den här konflikterade bindningen mellan traditionalism (Saturnus) och befrielse (Jupiter). Simon Helberg, själv jude, är ett helt perfekt verktyg för Lorres fantastiskt smarta "zingers", vilka kanske kräver ett intresse för judenheten i olika grader av sekulärt förfall för att uppfattas och uppskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar