I morse nästan sex prick vaknade bloggaren med en egendomlig dröm utan något näraliggande i tiden som kan ha tjänat som impuls. För att driva hem någon slags budskap lånade drömmen (Drömmaren bakom drömmen!) in såväl kändistjejen Bianca Ingrosso som en yngre och något yvig men välmenande adhd-diagnosticerad bror. Alla befinner sig i min lägenhet och brorsan är uppenbart intresserad av Bianca och gör yviga rörelser och söker dra uppmärksamheten till sig (en lätt narcissistisk kombination av Lejonet och Jungfrun i horoskopet). Jag sitter tyst i drömmen och säger inget.
Just som Bianca reser sig och ska gå, säger jag något vänligt till henne, något enkelt om att jag gillar hennes person. Jag ser tydligt i drömmen hur hennes ögon fylls av själslig värme i retur. Själar som kommunicerar med själar, verkar drömmens budskap vara, och utanför ekvationen lämnas min stackars bror som i den här drömmen får representera stora yttre åtbörder utan och för mycket angelägenhet att göra ett intryck. Tomma tunnor skramlar värst. Drömmen tycks berätta den gamla eviga sanningen att det är intentionen och inte uttrycket som är det avgörande. Finns en ärlig känsla räcker det med små gester.
Jag frukosterar och skriver sedan klart ministudien av folk som lider av att ha fötts till den kropp ödet tilldelat dem. Luciferiska typer som ifrågasätter livets goda avsikt.
Senare på dagen lägger Aftonpladdret ut ännu en rubrik om Bianca - hon är tidningarnas klickmagnet så till den grad att jag inte ens bryr mig längre och det var därför jag inte kan se någon direkt impuls till nattdrömmen. Hon är så överexponerad i alla medier att jag knäppt av sedan länge. Men den här nyheten påminner om drömmen och jag klickar och lär mig att Bianca separerar från någon efter att bara ha upprepat sin barndoms grälsjuka hemmiljö. Det två har dock på inget sätt gjort slut, heter det.
Det är då jag får impulsen att inspektera horoskopet för tiden för morgondrömmen där Bianca LÄMNAR en bostad efter yvig uppvaktning från min "bror". Horoskopet är nästan sanslöst illustrativt för Biancas kungörande inför världen (pseudokändisar är ju vår tids kungligheter) om särflyttningen.
I östra horisonten stiger separatistens tecken Jungfrun och det är NYMÅNE - "projektstartens" symbol i tecknet för "jag, och helt och hållet för mig själv". Men se var Jungfruhärskaren Merkurius står: i parförhållandets tecken Vågen (där också Vågens härskare Venus befinner sig).
Det ser inte bättre ut än att bloggarens merkuriska antenner fångat upp bitar av en nyhet i tiden och det då nymånen var gradexakt och stigande i öster. Separatisten Jungfrun har dessutom sin härskare i Vågens 5e grad så nära det går att komma bloggarens andliga Öga, Solen i 6e graden! Man kan notera att Biancas uttalande är ärligt: separationen under Jungfrusymboliken är ett faktum men den underliggande disponenten Merkurius vill alltjämt relation (Venus i Vågen).
Jag saknar förklaring till varför universum ägnar sig åt sådana här hyss och läcker in kändisskvaller i drömmens värld. Visserligen förekommer Bianca Ingrosso flyktigt i min bok Folksjäl (som enda yngre exempel från dagens Sverige och som anknyter till landets presumtiva Vågascendent via sin Venus-i-Vågen).
Men nymånekartans symbolik fungerar också med morgonens ministudie av de transsexuella horoskopen. Också här vill själen - likt Bianca - så gärna behålla Venus-relationen - men likafullt dikterar en nymåne i Jungfrun att det är kroppslig separation som gäller. Vad pratar jag om? Jo, det som jag varit inne så många gånger tidigare om i frågan om den mentala störning som kallas homosexualitet och vars grövsta variant är hatet mot den egna kroppen och den omogna fantasin att allt ordnar sig bara man får en annan kropp.
Horoskopet kan mycket väl läsas som att själen vill fortsätta i allians med den kroppstyp (manlig eller kvinnlig) som den mentalt (blå Luft) harmonierar så väl med. Men så kommer det förbannade Ödet in och Saturnus drar en gräns och kräver en separation från den förra kroppstypen och dikterar den nya (av motsatt kön). Saturnus i 4e huset (det privata och själens grad av belåtenhet) tecknar en inte obetydlig låsning i förhållande till Skyttens omvittnade föränderlighet, samtidigt som Saturnus disponent Jupiter just vill expandera, förändras, gå vidare. Men man skulle också kunna tyda Saturnus som Form under förändring (jupiteriska Skytten) - och Jupiter här står i Vågen (vilket i fallet Bianca och hennes någon tyder på att det ändå tar slut).
Nytt liv och nya utmaningar som själen borde ta istället för att vara så sjukligt nostalgisk över en annan kropp och ett annat liv som inte längre är... Fundera på nymånekartans symbolik i dessa termer - idén är inte helt galen. Behöver jag tillägga att jag inte hade den minsta tanke på att det var en nymåne på väg när jag för tre dagar sedan började skriva på transinlägget. När det sedan publiceras är det med precis samma horoskop. Enda skillnaden är att Månen har hunnit två grader fram och att ascendenten vid publiceringsögonblicket 8.05 stod i Jungfruns sista grad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar