Snabbt har Stora Läkemedelsindustrin fångat in unga epidemiologen Emma Frans och gjort henne till språkrör för dess produkter. Nu hetsar hon mot "trollen", till vilka undertecknad tydligen hör, som minns sin barndoms mässling som några veckors förtret men inte mycket mer. Barnsjukdomen är alls inget problem i det moderna Sverige med dess goda levnadsstandard, t.o.m. den växande underklassens skräpmat ger mer kraft än folk hade i gamla Fattigsverige och det går inte att jämföra våra levnadsförhållanden med en undernärd och hiv-positiv afrikansk byhåla.
Ändå ska BigPharma proppa i västerlänningarna allsköns preparat och dessutom i stor skala eftersom det ligger mycket pengar där. Det är här stackars Emma Frans kommer in som ett nyttigt verktyg, inskolad i en yrkesbana så tidigt att hon aldrig hann utveckla ett kritiskt tänkande kring sin samtid och dess särintressen...
Eftersom hon nu är officiellt propagandamaskin åt BigPharma (och Staten - de är samma sak i Sverige) tål horoskopet att ritas upp ur perspektiv av Solen-i-första-huset, dvs. en karta för ledarnaturer. Staten? Ja, det är sannerligen inte folkhälsoperspektivet som gäller här, vilket naiva Emma Frans säkert inbillar sig. Det handlar bara om antalet sjukdagar. Folket ska fyllas av preparat bara för att LÖNSAMHETSMASKINEN inte ska komma av sig till följd av mödrar eller fädrer hemma med sjukt barn i tre veckor! Så enkelt är det, och så cyniskt.
Hur ser då horoskopet för en grundlurad ung biologist med ledarskapstendenser ut?
Vilket zodiaktecken passar bättre för en epidemiolog än dödsskräckens eller terrorns Skorpion? Här är typfallet där livskraftens Sol lever i inbillningen att mörkrets och dödens käftar sluter sig om en. Och när den här typen av biologisk Vatten-Sol (en självmotsägelse, Solen tillhör den odödliga Elden!) söker ett andra utlåtande från den återspeglande (och i bästa fall fördjupande) Månen, då kommer ingen begåvad vinkling alls på utgångsläget eftersom Månen också befinner sig i Vattenelementet och snarast överdramatiserar Skorpionens dödsångest via ambitiösa demonen Rahu i samma tecken.
Att sedan soltecknets härskare, feberinfektionens, olyckans och krigets Mars befinner sig i det isolationistiska Jungfruns tecken och 11e idealhuset bara understryker den fysiologiska grundtonen i horoskopet (Vatten + Jord), kommenterad tillräckligt ofta på bloggen.
Istället fångas mitt intresse av propagandistens asymmetriska ansiktshalvor, inom ockultismen ett tecken på en "själ i tillväxt" i detta liv, i sig en eufemism för en själ med ingångsvärden som antyder obalans, en själ som fötts på nytt för att rätta till snedsteg i sitt förflutna. För en biologist som Frans är sånt här bara tomma ord, de resonerar inte med något hon läst i sina materialistiska skolböcker, de kommer från en kultur med sina kunskaper, sådant som dagens preparatförskrivande doktorer inte längre känns vid.
 |
| Montage från Rhythms of Vision (1976) |
Vid tjugo läste jag Rhythms of Vision, en bok av Lawrence Blair där han populariserade sin doktorsavhandling i samtida mystik. I en kort diskussion om traditionen om ansiktets sol- och månhalva illustrerade författaren med en bild av en genuint "daimonisk" kvinna, ett brittiskt transmedium. Istället för att lyssna till argumenten retade jag mig på att fotot inte visade ett ansikte rakt framifrån så att montaget med ansiktshalvorna därmed blev något av skämtspeglarna i Lustiga huset... Det tog ett tag att växa ur detaljkritiken och få in rätt fokus, och höra författarens verkliga argument...
Huruvida epimediologen är en "själ i tillväxt" kan inte sägas eftersom det individualiserande födelseklockslaget saknas. Enligt ett resonemang skulle Sol och Måne i samma element beteckna en skön avsaknad av konflikter, dvs. synergi, men i just Vattenelementet så dominerar instinkten och Rahu med Månen introducerar samma obalans som i fallet Annika "Fallskärm" Falkengren.
Förra SEB-chefen som flydde Sverige eftersom hennes hunger var så omättlig att hon behövde pengar i den storleksordning den schweiziska bankindustrin hanterar. Också Falkengren hade både Sol och Måne i Vattenelementet (liksom soulsångerskan Whitney Houston som generöst självmedicinerade och söp sig till en tidig död). Kort sagt, Vattenelementet är helt principlöst om det inte styrs från intelligensens övernaturliga kombinat av Eld och Luft! (Hårddrar här, i det enskilda horoskopet kan t.ex. en stark Merkurius ge den intellektuella klarhet som behövs för att hålla det lealösa Vattnet på rätt kurs.)
Genom att förenkla hälsopropagandistens bildbyline en smula får man fram en avpersonaliserad bild som antyder de underliggande platonska Former och psykologiska komplex som byggt det här själsfordonet (Platon ansåg huvudet representerade den människovordna själen, inte helt olikt jiva-atmans eller Solens "upphöjelse" i hjässans och hjärnans tecken Väduren!) I tur och ordning följer sedan en kompositbild av hennes högra resp. vänstra sida.
Bildbyline, förenklad
Hennes högra sida ("Solen")
Hennes vänstra sida ("Månen")
Jag skulle kunna tänka mig umgås med den svalt upmärksamma lunära halvan av Emma, men inte båda eller enbart den drivande solära högra! Det ser nästan ut som om två helt olika själar samsas i en och samma kropp och har tilldelats olika ansvarsområden. :-)
Jag har just läst en språkligt invecklad fransman i engelsk översättning. Det är orientalisten René Guénon som i 1920-talsboken Man and His Becoming i detalj klargör för hinduismens syn på hur Atma/Brahma faller i illusion och delar upp sig i myriader av illusoriska jiva-amans som alla upplever att de har sin unika individualitet. Kort sagt, en annan vinkling av den nyplatonism bloggen citerat så många gånger. Vägen ned - död från detta dödens rike (materialismen) och så vägen upp, tillbaka till medvetenhet om att var och en av oss är Den Ena.
Boken handlar i princip om människans död för att guden ska kunna födas och det förvånar inte det minsta att upptäcka att Guénon, likt Emma Frans, föddes i dödens tecken Skorpionen. Exakt rätt tecken för att med bävan men också solenergiskt intresse söka penetrera okunskapen i fråga om döden och vad en människa egentligen är.
I en fotnot nämner Guénon den ockulta läran om ögonen och Sol och Måne som återspeglingar av högre verkligheter (mina tillägg inom klammer):
I själens temporala tillstånd [förkroppsligad] indikerar Solen och höger öga riktningen framåt [futuristisk] medan Månen och vänster öga motsvarar det förflutna [jfr. astrologins Måne som den som reflekterar över det som redan har inträffat på den framåtsträvande solära nivån]. Det frontala ögat ["tredje ögat"] motsvarar presens, vilket ur den manifesta verklighetens perspektiv är ett ögonblick omöjligt att förnimma och jämförbar med den geometriska punkten som saknar dimensioner i den spatiala ordningen. Det är därför en enda blick från detta tredje öga krossar den manifesta verkligheten (symboliskt uttryckt som att denna blick reducerar allt till aska). Det är också därför tredje ögat inte representeras av något kroppsorgan. Men om man höjer sig över denna avhängiga förståelsehorisont [kroppsfixeringen] visar sig det presenta innehålla all verklighet (precis som punkten i sig innehåller alla rumslighetens möjligheter), och när succession ["en bildruta i taget"] transmuteras till samtidighet, kommer alla ting att bida i sitt "eviga nu" så att det som tycktes vara krossat visade sig vara en transformation. (kap. 21, not 7)
Lawrence Blair relaterar samma tradition men talar begriplig engelska utan fem bisatser i varje mening. Utifrån de få noterna och bokens index tycks han inte ha konsulterat orientalisten Guénon, vilket kanske var ett misstag. I det här styckets saknas fransmannens skärpa:
Det råder delade meningar om huruvida "det tredje ögat" ska attributeras det sjätte eller sjunde subtila energicentrat [chakrat - det sjätte mellan ögonen och det sjunde strax ovanför hjässan, den astrologiska punkten för Solens upphöjelse!]. ... Personligen föredrar jag kronchakrat som "ögats" mest sannolika lokus. Motsvarande fysiska organ, tallkottkörteln, innehåller rester av näthinnevävnad och dess struktur har i modern tid liknas vid en tredje, förtvinad fotoreceptor.
Ett annat intressant fysiologiskt fakta är att hypofysen (motsv. pannans chakra) associerats med vänster öga och styr hjärnans lägre hälft, medan tallkottkörtelnhypofysen- uttrycket för kronchakrat - associeras med höger öga och styr den övre delen av hjärnan. Man kan ofta iaktta en markant skillnad mellan vänster och höger öga hos både medier och schizofrena, eller hos människor som kämpar med att harmoniera sin eteriska [subtila] natur med sitt fysiska system. Även om detta yttre tecken kan indikera en relativ "separation" mellan den andliga och den fysiska verkligheten finns också möjligheten till ett vidgat medvetandeomfång och en mer mångsidig beröring de två världarna emellan. (s. 158-59)
De här båda författarna verkar göra ögonen till symboler för helt olika saker och graverande är hur Guénon förnekar att tredje ögat skulle ha någon fysiologisk motsvarighet, vilket annars är en vanlig tradition och exakt den Blair åberopar. Ändå anses René Guénon vara den västerlänning som skrivit de mest förnämliga och detaljerade analyserna av hinduismen!
Det är uppenbart att den "grymma" (högra) sidan hos Emma Frans bottnar i att SolSkorpionen disponeras från den naturliga illgärningsmannen Mars. Visserligen omvandlas den till verksam välgörare i den händelse individen föds i soluppgången (och det är den positionen vi spekulativt lyfter fram med en solascendent).
Det är därför hon ser så mycket mer manhaftig och närapå översittaraktig ut på den solära sidan. Månhalvan är en klassisk lunär skönhet, skör och sval.
Men på solhalvan nuddar vi nu vid så obehagliga saker att de närmast tillhör själens hemlighet, det outtalade karma som den drar med sig in i ett nytt liv. För även om Solen enligt Guénon representerar futurism - livets ständiga marsch framåt, så släpar denna själ en horribel karma med sig i formen av den omaka kombinationen av Döden eller Saturnus i samma tecken som disponenten till Livets Sol. Ur perspektiv av en skorpionisk solascendent, där livskraften är orienterad mot att hålla döden borta blir naturligtvis Saturnus i rollen som Liemannen en högst ovälkommen figur.
Och det är här vi inser att bakteriejägaren Frans kanske själv varit mer än lovligt involverat i DÖD i ett tidigare liv, kanske död via kemikalier eller gift, apropå den toxiska Skorpionen. Resten av den här spekulativa tankegången - välgrundad i horoskopets faktiska indikationer - kan läsaren fundera ut. Inte konstigt att bakteriejägaren så smidigt anslöt sig till det svenska Etablissemanget med dess "anrika" försänkningar i tysk kemiindustri... Sverige är ett mycket litet och i vissa delar rent obehagligt land, när man börjar skrapa på dess sockrade yta.
Om bland annat detta handlar min bok, ute om några veckor och lyckligtvis mer rimligt prissatt hos Bokus än den stora konkurrenten. I gengäld har (åtminstone för närvarande) Bokus trasslat till det med boktiteln och tappat bort det svenska "ä": www.bokus.com/bok/9789163986277/folksjl/
Tillägg 181029.
Bokus ångrade efter någon inledande beställning sin "rimliga prissättning" och drog "cartel style" upp det till Bonniers/AdLibris nivå och i närheten av Akademibokhandelens saltade pris. Väl värt att notera att det är samma bakomliggande ägare till Bokus och Akademibokhandeln.... Samtidigt kan en svensktalande finne köpa boken för 205 kr inkl gratis långsam frakt på AdLibris finska sajt. Vad är det för fel på Sverige? Alla försöker karva åt sig lite mer för att få leva med guldkant. Bokens innehåll beskrev just detta eländiga drag i nationalpsykologin, hur vi givit upp alla högre ambitioner och låter oss nöja med bara en brödsmula av det Materiella från den rike mannens bord.
Samtidigt är inte Sverige det enda landet där de Besuttna söker fördumma folket till det yttersta genom att sätta priser som avskräcker från konsumtion av genuint upplysande litteratur. En gång i tiden var brittiska Routledge & Kegan Paul ett hedervärt bokförlag med fina titlar. Idag återstår bara namnet, ägt av någon girigbuk som på baksidan av en nyutgåva av en gammal titel presenterar sig som "Taylor & Francis Group - an informa business".
Allt de gjort är att trycka om en facksimilutgåva från 1920 av en Platon-studie på billigaste kopiatorpapper och med en dåligt laminerat budgetomslag helt utan formgivning värd namnet. För denna 250-sidors bok som inte kan ha kostat mycket att nyproducera har de mage att ta 400 kronor. Platon-studien, med dess i och för sig intressanta sidoblickar på hinduismen, är inte ens särskilt bra, definitivt inte ingen klassiker. Och jag har sett bättre nytryck av böcker som hamnat i den publika domänen för halva priset eller mindre.
Dagen när kapitalisterna drar sin sista suck - när Vattenbärarens era anländer - får Emma Frans och hennes likar äntligen chansen att tänka självständigt.
6 kommentarer:
Står det verkligen i Blairs text att hypofysen styr både vänster och höger öga, som det står nu, eller är det felöversatt?
När det gäller assymetriska ansiktshalvor så är väl Jan Guillou ett typfall. Hans högra öga har alltid varit mindre, hela den ansiktshalvan verkar liksom hopdragen, och ögat verkar krympa hela tiden, så det numera knappt syns... och han har sol och måne båda i jord, så den där teorin om att samma element skulle ge en större synergi stämmer tydligen inte. Själv har jag ju också sol o måne i jord, och har, tycker jag själv, alltid haft ett ganska symmetriskt ansikte. Men på senare år har jag märkt att vänstra ögat liksom har smalnat av, tvärtom mot Guillou alltså. Har på kul gjort samma manöver med en bild på mig som här ovan, och det blev verkligen rena skrattspegelbilderna, trots att bilden är tagen rakt framifrån! :-)
Jag tittade på fel rad vid översättningen, nu rättat: Blair nämner först hypofysen = vänster öga och sedan tallkortkörteln = höger öga.
Eftersom Guillous horoskop är ett av de få svenska celebriteter med känd ascendent "förklaras" hans diminutiva högra öga på ett annat och mycket mer skräddarsytt sätt än genom generell synergi mellan planeter på samma "våningsplan" (i samma element). Hans Tvillingascendent placerar nämligen Solen i Stenbocken "inburad" i 8e huset för tilltagande korruption (Skorpionen som komposthög) eller gammal dålig karma - kanske därför kriminalitet och vapen är en röd tråd genom hans författarskap, för att inte tala om Stenbockens i detta fall störda förhållande till maktutövande.
En detalj från livslinjen, mobbningen av honom på fin privatskola, kan således betraktas som "payback time" för att han själv varit en översittare i ett tidigare liv och att denna dåliga karma fortsätter jäsa genom livet, i formen av en "von Oben" dryghet (som jag tycker är rätt underhållande) och ett krympande solärt öga motsvarande en ökande distans från det andliga livet.
Du har istället Månen i i 8e som jag minns det, men här kommer åter en mer personifierande regel in: huruvida planetens disponent är i position att hjälpa en planet i ett ont hus. I Guillous fall är Solens disponent Saturnus inte bara en essentiell fiende till Solen, men även den placerat i ett av de onda husen (12e). Om din Måne i Jungfrun i 8e har en bättre placerad Merkurius kommer därför era fall inte att vara jämförbara.
Men här är jag ute på tunn is eftersom jag aldrig astrologiskt studerat de teser inlägget refererar till. Det finns, eftersom du nämner Guillou, också ett annan möjligt korrelat till hans "bortdöende" högra öga och det är att Solen står med halshuggningens Ketu i 8e! Såväl Solens som disponenten Saturnus grundläggande antagonism kommer så att säga att slå in spik efter spik i den solära kistan under årens gång. Visualiserat som en krympande andesjäl (Sol)?
Här finns således två faktorer som går bortom det ytterst allmänna resonemanget att Sol och Måne båda i Jord skulle bidra till "symmetri". Kanske, om andra faktorer är neutrala eller helt frånvarande - men så är det sällan i horoskopet!
Hej Siwert!
Jag har följt din blogg och är djupt fascinerad över studierna du bedriver. Ditt personliga tolkningsperspektiv av den sideriska astrologin tillämpar ett intressant synsätt. Jag studerar teologprogrammet sista året men har själv ett personligt särintresse för vedisk astrologi och funderar att fördjupa mina studier i Indien. Det är en dröm jag haft sedan tidigare men jag betvivlar om det är livsvägen jag vill fortsätta på? Hur finner jag de viktigaste ledtrådarna i mitt horoskop för att avgöra detta beslut? Och om det finns ett djupare syfte? Antar att du inte genomför personliga analyser av födelsehoroskop för privatpersoner som efterfrågar det. Men jag är nyfiken angående mitt: 1994-06-14 23.05 Stockholm
Lycka till med skrivandet i fortsättningen!
Först: Ursäkta de stavfel som som vanligt hemsökte texten. Jag glömde publicera den i somras och tryckte nu ut den i tron att den redan var stavningskontrollerad.
Tack för din kommentar, alla har inte varit lika belåtna utan t.o.m. kallat astrologin här för oseriös. Men med lite urskillning märker man snart vilka inlägg som är raljanta och använder astrologin som ett slagträ, vilka som är neutralt rapporterande, och vilka som dristar sig att fundera lite kring de ålderdomliga föreställningarna och t.o.m. pröva om de håller för kvantitativa studier...
Men ett är nog sant: det är knappast någon rasren hinduisk astrologi som serveras på den här bloggen. Med utgångspunkt från den sideriska zodiaken som även finns i väst i kombination med den västliga traditionens spelregler, har jag valt ett minimalt subset hinduiska spelregler men håller inte ens den spelplanen helt rumsren.
Det är därför i hög grad mina egna tankekreationer du ser här och kan inte räkna med att finns samma tankegångar i Jyotish eller "vedisk" astrologi. Det är som en fattigmannens hinduiska astrologi men avsiktligt så eftersom min sideriska SolVåg sökt balansera ett svårt ämne - förenkla utan att fördumma, lagom för en blogg, eller som när man viker några minuter på att lösa en rebus eller ett enklare korsord...
Det stämmer att jag begränsar den tid jag ägnar astrologin till de tidningsrubriker som fångar intresset. Dina frågor kring viktiga vägval är de svåraste man kan ställa ett horoskop och kräver betydligt djupare inlevelse i symboliken än jag brukar ägna kändiskartor på bloggen. Jag kan därför bara upprepa några standardregler:
Planeter i hörnhusen (1,4, 7, 10 - särskilt 10e karriärhuset) tenderar att "dra" individen ut i omvärlden. Ibland skär sig den världsliga inriktningen svårt med det högsta 9e filosofi- och religionshuset. Tur har de som föds med en planet som "yoga karaka", en signifikator för en förening mellan ett hörnhus och ett triangulärt dharma-hus. Detta är ett omen för att individen kommer att lyckas kombinera världslighet med sin högre (andliga) strävan. Den här aspekten har jag knappt kommenterat på bloggen eftersom födelsetid i allmänhet saknas för de öden som plockas från de braskande tidningsrubrikerna. De ascendenter som välsignats med en yoga karaka listas på den här sidan och är bara hämtade från en hinduisk tradition förmedlad av astrologen Narasimha Rao:
http://siderisk.blogspot.com/2009/04/planeternas-hemmatecken.html#verksam-natur
Men i allmänhet är kartan trassligare än så och indikerar som med Emma Frans motstridiga viljor inom ett och samma livsöde. Jag tror (fast veta kan man knappast) att få själar är så primitiva att de återvänder till världen med bara en enda livsuppgift. Ett enskilt jordeliv kan mycket väl vara en komplex syntes av ett halvdussin eller fler tidigare existenser vars karma nu ska rätas ut av dess nya fackelbärare.
Eftersom en individ också rör sig genom tiden, förändras det karmiska landskapet kontinuerligt vilket jag i tidigare blogginlägg förundrat mig över i fall som kvinnan som närmare 40 plötsligt valde lesbianism - jag hade i vänkretsen ett likadant fall och kan bara koppla detta till att själen vid vissa tidpunkter börjar "rekapitulera" ett helt annat tidigare liv, "går igenom en fas" som hinduisk astrologi tecknar via spelet av stora cykler (maha dasha) och deras undercykler (antara dasha). Och här börjar astrologin bli riktig avancerad, för nu handlar det om att visualisera tidens flöde som en terräng som agerar mot den terräng födelsehoroskopet presenterar som en skiva frusen tid. Symbolers interaktion med symboler och allt för att beskriva det Indienkännaren Guénon i likhet med den romerska nyplatonisten Plotinus kallar Manifestationens, Skenets eller Illusionens värld. Astrologin symboliserar med andra ord ett liv som även det bara är en symbol och en fingervisning mot något annat. Det gäller att hålla tungan rätt i mun här för att inte tappa det Verkliga ur sikte och kanske sluta som en biologist eller ännu värre!
:-)
Jag har inte månen i jungfrun, utan i oxen. Disponenten venus står i 11:e. Både solen och dess disponent står i 12:e, så det kanske tar ut varandra. Tidigare hade jag ju som sagt så gott som symmetriska ögon, och det är väl ett åldrandetecken att det ena börjar "krympa". Men det kanske inte är någon slump att det är just vänstra "månögat"...
Jag tänkte just att Guillos sol i 8:e kunde ha med saken att göra, men jag visste inte att Ketu var där också, och att disponenten var i 12:e. Men det är ju starka omen för en svag sol.
Oxe, ja så var det - det är en faslig massa kartor som flyter runt i bakhuvudet nu...
Som sagt, jag kastade bara ut inlägget som blivit bortglömt och givet att ögonen är det mest förfinade sinnet och Solens och Månens djupgående betydelse för den levande och förnimmande människan (och många djur), är det här egentligen intressant nog för en mer omfattande studie, då förstås enbart med kompletta horoskop. Men det får väl göras av någon annan astrolog med lite bättre sympatisvängningar med HYLE än jag, med noll planeter i Jord! :-) Jag fascineras mer av tankarna kring dessa ting än om de bokstavligen är sanna.
Skicka en kommentar