Födelsedag och dödsdag (Frank Andersson m.fl.)

Look-alike: Donovan - Frank Andersson - Donovan

 

Frank Andersson dog som han föddes, under en aktionsorienterad nymåne och med attackens planet Mars i angreppsläge till de båda stora ljusen. Eftersom astrologins Sol representerar hjärtat kan det här utläsas som just attack mot hjärtat. Var och en må själv bedöma signifikansen av at Solen för närvarande passerar just genom sitt eget tecken, Lejonet, hjärtats tecken.

En astrologiskt tränad kirurg hade aldrig utfört operationen under dessa indikationer, en släkting på operationsbordet med vätskornas (inkl. blodet) Måne opposit Mars höll på att förblöda eftersom operationen förlagts till en fullmåne, vilken i lätt avtagande fanns även i födelsehoroskopet...

Det passar bra att gruppera tre kartor här. Min mor dog i långt framskriden alzheimer söndagen dessförinnan och typiskt nog krävdes det hennes död för att få en halv bekräftelse på hennes födelsetidpunkt. Många gånger jag genom livet försökt locka fram den uppgiften men fått svävande svar om tidiga morgonen. En gång preciserade hon tiden till halvfem men pga. den tidigare osäkerheten visste jag att det var en rationalisering. Jag noterade tiden i brist på bättre och fann visst stöd i en Skorpionascendent i hennes några år yngre syster som föddes med Solen i Skorpionen.

Hon dog i sömnen men en sista tillsyn klockan två gör att man kan precisera bortgången även om klockan tre är en gissning. Hon kunde ha dragit sista sucken minuten efter att nattsköterskan lämnade rummet. Men oavsett en timma hit eller dit är det livets symbol Solen som från Lejonets 16e grad kan hjälpa att fastställa kvinnans födelseklockslag 82 år tidigare. Flyttar man bara fram mors osäkra "halvfem" en timma ytterligare, byts Skorpionen i öster mot Skytten och ett ännu starkare omen om systerskap ges. Lillasystern hade nämligen kvinnoplaneten Venus i Skytten. 

Och det mest fascinerande är Månen, som släpar på traditionen om att representera "livets in- och utgång", nu ställer sig gradexakt på rät linje med Solen - 16 till 16.

Precis som i fallet Frank Andersson dör mor med attack- och olycksplaneten Mars djupt involverad i frånfället. Hos Andersson imiterade de transiterande planeterna den natala himmelens nymåne i Eld och angreppet från Mars. Min mor föddes med Mars i opposition till Månen, vilket tyder på en undertryckt lättretlighet (undertrycket eftersom värdtecknen tillhör Mörkrets kvalitet). Vid frånfället har Mars nått hennes soltecken och kastar "dödsaspekten" om 210° mot Solen-i-Lejonet, vilket naturligtvis i någon mån plockas upp av hennes natala Sol.

Helt externt och utan hennes slocknade medvetande pågick under den här tiden spurten i det svenska "ödesvalet", vilket som bekant innebar slutet för Stefan Löfven, landets nominella "Sol" under den förra mandatperioden.

*****

Rektifikation kallas bruket av viktiga händelser under individens liv för att justera en osäker ascendent eller upprätta en, där klockslag helt saknas. I allmänhet behöver man flera viktiga milstolpar under livets gång.

Den här justerade födelsetiden är talande på ytterligare ett sätt: Skytten i öster lämnar hennes kropp/ego exponerad för Saturnus i sin roll som Liemannen, en roll som man alltid måste ha i åtanke om individen är i framskriden ålder och i synnerhet vid progressivt värre sjukdom. Utan att gå in på "magiska föreställningar" och övertro kan jag ändå konstatera att jag var den förstfödde i en kull av fyra ungar och den enda med en relation till Saturnus och Tidens gång. 

Jag föddes då Saturnus passerade Skyttens nionde grad - exakt där den stod vid mors bortgång och faktiskt stått under hela sommaren medan jag slet för att få ihop en bok om den svenska folksjälen i tryckande hetta. (Arbetsmarknaden i Sverige tar inte emot folk som närmar sig 60 och att skriva en bok var enda sättet att behålla någon form av värdighet i det skitland Sverige kommit att bli.) Mor dog precis vid den tid jag i flera år misstänkt, utifrån min egen natala Saturnusposition...

Mors ungefärliga dödsögonblick är intressant utifrån antika och österländska föreställningar om Månen som den sublunära eller jordiska verklighetshalvan och Solen som den supralunära eller himmelska världen. Att för en själ låst i en försvagad kropp och med en ruttnande alzheimerhjärna att lämna värdkroppen EXAKT när Luna lämnar över till ATMAN - Själen, den andliga Solen - tyder på att mor var en större ande än någon kanske kunnat tro som bara såg hennes lätt introverta personlighet och aningen ojämna humör. Hon gjorde aldrig något försök att pådyvla barnen någon slags religion, men jag var fullt medveten om att hon hade ett fåtal kristna böcker i hyllan och jag såg henne som barn sitta djupt försjunken i bibelläsning. 

Vissa kringfakta tyder på att hon hade en Skyttascendent. Hon ogillade t.ex. skarpt statsminister Göran Person! Förklaringen till detta, tänker jag nu, låg troligen i att han också hade en Skyttascendent (med kvinnoplaneten Venus i 1a huset). Mor projicerade därför med lätthet sin egen förnekade inre "pamp" på honom. Också hon ägnade i äktenskapet all tid åt det egna huset och det störde henne att se Persson skita i väljarna för att bygga sin herrgård och fullborda den eländiga materiella klassresa som saknar en komplementär intellektuell utvidgning... 

Hennes ascendenthärskare, den stora välviljans Jupiter befinner sig som synes inlåst i 12e förlusthuset vilket kan leda till en smula verklighetsfrämmande eller orealistiska omdömen. Med Solen i Stenbocken betraktade jag alltid mors många åsikter om politiker som att det bodde makthunger även inom henne. Utifrån 12e huset kan man tillägga att den normalt så framgångsrika Jupiter förnekade henne makt i detta liv som kvinna, och istället hade hon vassa åsikter om politikers sätt att sköta sina affärer. Äpplet faller inte så långt från trädet om man ser till visst på den här bloggen...

Spekulativt kan man säga att ett frånfälle då Solen transiterade ens eget mest gudomliga hus (9e) och i direkt kontakt med den sublunära sfärens Måne, indikerar att "den himmelske Fadern" passerade förbi och henne direkt hem till Ljuset. Befrielsen måste ha varit ögonblicklig efter år i ett allt grumligare kroppsfordon. Här var det inte fråga om svensk gyttjig materialism som lämnar de avlidna som spöken och osaliga andar, svävande genom sina gamla bostäder, årtionde efter årtionde, fixerade i sina egna enkla bindningar till det jordiska. Kanske de sista och sämsta fem åren med alzheimer redan luttrat mors själ och befriat den från den lägre psyksmet som är det som binder andarna i de extremt låga medvetandenivåer som långkörarserien Det Övernaturliga fixerat sig vid.

*****

Min fars död åtta år tidigare är lite mer komplicerad eftersom man kan diskutera vilket av två horoskop som är det viktigaste. Med långt gången parkinson drabbas han av en massiv hjärnblödning och ligger sedan i koma en knapp vecka innan kroppen knäpper av. Titta på Månens passage ("livets utgång") i den yttre transitkretsen under dessa få dagar:

Hjärnblödningen:

Frånfället:

I likhet med Frank Andersson är attackplaneten Mars involverad i födelsehoroskopet dessa dagar. Från sitt "fallna" läge i måntecknet Kräftan angriper den fars Måne i Vågens 6e grad (ett bra exempel på astrologiska bindningar inom familjer för övrigt; förste sonen, föds med Solen i Vågens 6e grad - uppenbarligen ett slags affirmativt svar på den ljusspeglande Månen).

Utan att ha specialstuderat "dödsdagar" är det ändå smått fascinerande att också här se hur de båda Ljusen, har viktiga positioner. Hjärnblödningen inträffar vid den transiterande Solens tredje dag i hjärnans tecken Väduren (Mars-styrd), samtidigt som T-Mars angriper subjektets Måne ("livets utgång"). Återigen: den här typen av flyktiga indikationer blir viktigare när man redan vet att dagarna som är kvar kan vara mycket få...

Som så ofta är det sedan Månen som fungerar som en kosmisk sekundvisare och på de sex dagarna tickar tiden på tills dess att Månen når Kräftan och olycksbringaren Mars och förenar sig i angreppet mot den natala Månen, allt medan den transiterande Solen alltjämt bildar en virtuell fullmåne med fars natala Måne.


De här tre exemplen, Frank, min mor och far, borde vara ett övertygande skäl att forska vidare i det tyngsta av alla astrologiska påståenden, det att både våra huvudhår och dagar är räknade från början. Från det själen återföds gäller enligt hinduismen strikt lagbunden determinism. Den fria viljan tillhör inte den fåkunniga människan, den är en egenskap på själens högre verklighetsnivå.

I samtliga tre fall är de symboliskt pregnanta Solen, Månen och Mars viktiga, men en djupare analys än den här skulle eventuellt kunna avslöja ännu mer. I sammanfattning: Ett födelsehoroskop är inget annat än en tidsinställd bomb, och under levnadsdagarna mellan födelse och död hamnar den, som valt värdland olyckligt, i en kultur där "arbetslinjen" reducerar befolkningen till arbetslavar under den besuttna eliten. Vid det temat uppehåller sig min bok Folksjäl en hel del...

****

För den som undrar över dubbelgångarmontaget överst, Frank och den brittiska 60-talshippiesångaren Donovan, kommer svaret här. 

Jag såg så mycket av Donovan i ungdomsbilder på Frank att det var djupt stande att minnas Donovan som född i Oxens tecken. En dubbelkoll var av nöden.

Men tänka sig, med den sideriska zodiaken hade Donovan förvisso en ascendent i Oxen. Vad gäller soltecknet... ja, se själva, gradexakt en Frank!

Vädurens tecken producerar ofta starka hakor och något trubbigt och oborstat över uppsynen - det är krigsherren Mars som förgrovar och skapar äventyrslystna råbusar. Donovans Venus stigande i öster var en kuriös position eftersom den är en "verksam illgörare". Men så levde han också ett liv i den "fria kärlekens" 60-tal, när alla var horor för kroppssensationerna. 

På Donovans meritlista finns också att ha varit Storbritanniens första superstjärna som arresterades i en knarkrazzia. Han greps puffande på marijuana med några jamaicanska flummarpolare. Den som går igenom Donovans produktion upptäcker snart hans stora intresse för reggaerytmer - där Rolling Stones och Led Zeppelin prövade takten EN gång och aldrig mer hade Donovan närapå en reggaelåt per album. Det finns därför kopplingar även i livsstilen till Frank som också var en vild typ.

Brottaren Frank & Filosofin

[En ohämmad meditation över Frank Anderssons horoskop. Cirka 10 A4-sidor.]

De gamla nog att minnas tidningarnas skandalskriverier om brottaren och trefaldige världsmästaren Frank Andersson men inte så gamla att de redan glömt namnet, kanske kan roas av att se hur hans babylonisk-indiska horoskop exakt motsvarar den roll av råbuse han skaffade sig och som medierna säkert förstärkte lite extra. Det ska bli ett nöje att höra honom berätta hela historien i en kommande självbiografi. (AB)

Vi har här ett horoskop i samma liga som tvärilske skådespelaren Christian Bale, det första namn jag tog upp i samband med egenmäktighetssyndromet, eller för den delen Gladiator-skådisen Russell Crowe. Ja, redan den senares roll som gladiator säger oss att den uråldriga zodiaken som tyvärr tänkarna i Alexandria med omnejd missuppfattade så (med följden att vi idag har våra parodiskt felaktiga veckotidningshoroskop), träffat mitt i prick även i fallet Andersson.

För det är ju Väduren, den friska, aggressiva och ibland kriminellt obetänksamma, som driver den tveksamma kraft som astrologin ringar in som "krigaren Mars" (Ares hos grekerna) och som kan uttrycka sig som både aggression och våld och sexualdrift.

Det är därför inte förvånande att Frank efter att ha varit spårlöst försvunnen i flera dagar efter ett mästerskap kom tillbaka från en kortsemester med prostituerade och konstaterade att "kuken ska ha sitt". Det här, inhämtade jag på det summariska svenska grenen av Wikipedia, föranledde en svensk konstnär att betitla en fallos med det bevingade ordet - en parodi på manlig sexualitet som gått överstyr.

Men här är ett litet scoop bara på den här bloggen. Det är inte "maskulin" energi som i Franks fall vållat honom problem (han är diagnosticerad med ADHD), utan "feminin energi"! Jag ska kort förklara hur åtminstone jag läser mästerbrottarens himmel.

De tre orangefärgade fälten visar hur enormt fånge under Rajas guna - den passionerade och lidande kvaliteten - den här dagen är. Och per implikation även de själar som väljer att lämna evighetens rike och förtäta sig till människor vid denna tid. 

Utvikning. Synska människor av högsta kaliber tycks samstämmiga med att det växande fostret i mammans mage inte har ett dyft att göra med den själ som så småningom ska komma att befolka värdkroppen. Världen vet det ännu inte, men kvantfysikern Heisenbergs osäkerhetsteori och vågmekanikens kollaps av överordnade tillstånd (i vågfunktionen) har med den här saken att göra. 

Koppla nu detta till kristendomens devis, "många är kallade men få utvalda" för en ny vision av hur det kan vara lite av en köbildning i himmelen om att få tillgång till de jordiska kropparna som apmänniskor klädda i textilier kopulerar fram. Jorden är en populär semesterort för en del, och en del av ett fängelsestraff för andra! Dessa ord dikteras rakt från andra sidan, för övrigt. Jag ser bara dunkelt vad saken handlar om. NU kopplar jag av inspirationen och återgår till huvudtexten.

Även om den fjärde korsarmen i lidelsens kvalitet saknas, är planeterna i rajasiska tecknen så ytterligt starka att det är som om Frank Andersson är korsfäst i lidelsens tecken! Och med det menas en människa som periodvis (eller permanent?) är slav under sina drifter. Minns att Rajas är "slagfältet" mellan Ljus (Sattva) och Mörker (Tamas). För säkerhets skull brukar man flagga människor i stark affekt som oregerliga och underförstått barn av Mörkret. Men det är bara Satans verkliga barn, ordningshållarna, som gör det. Sanningen är att Gud och Djävulen slåss om äganderätten till dessa starkt passionerade själar och av alla horoskop är det väl de lidande som det är svårast att sia utgången om!

Av Wikipedia lärde jag mig att Frank också är en effektiv entreprenör, han var först på plan med lösgodis i butik. Det var ju det tidiga 1980-talet såg en svensk lagändring - godis behövde inte längre vara hermetiskt förpackat. Svenskarnas sedan rasbiologins glansdagar grundade rädsla för bakterier och främlingar verkar ha bedarrat något vid den här tiden. Dock inte mer än att man fortfarande år 2010 läser helt intelligensbefriade tidningsartiklar om mängden baciller på mobilens knappsats och datorns tangentbort. 

Jag saknar ord för den brist på intelligens som utmärker dagens journalister - detta är inte medvetna artiklar, det är bara tankeklichéer! Troligen har tidningarnas publiceringssystem någon slag förprogrammerad slinga av "typiska ämnen" och så plingar det i datorn när journalisten/slaven sätter sig ner vid arbetsstationen. "Och idag skriver vi om..."

På tal om ointelligens måste man naturligtvis peka ut Frank Anderssons brända Måne - den ligger för nära Solen och relegeras till en lägre instans. Detta är i själva verket inte ett tecken på ointelligens utan motsatsen! Men Solen, upphöjd i Väduren blir här så enormt stark och handlingsbenägen att bristen på reflektion över initiativen hos den brända och ineffektiva Månen kan leda till eskapader som får det att se ut som hade man med en idiot att göra. Minns Tarot-kort noll, Dåren. 

Dåren bär visserligen en säck på ryggen (Månen, minnen och erfarenheter), ett bagage från tidigare liv. Men poängen är att början (eller tillgången) är nerpackad och inte tillgänglig för referens. Dåren reflekterar inte över sina egna steg ut i vida världen och fastmer biter hundar honom i skrevet. "Kuken vill ha sitt". Givet Mars herravälde över Väduren tror jag faktiskt det är detta zodiaktecken som så insiktsfullt har porträtterats av vilka som än ursprungligen skapade Tarot-korten. Men Tarot-kortens symbolik är lättare för människor att begripa än den information som ligger kodad i en "vädur"!

Givet Frank som entreprenören, är det ju uppenbart att han inte saknar all organisationstalang, trots bokstavssjukdomen. För att säkerställa kalibern på hans otåligt framryckande vädur går vi till krigaren Mars som här disponerar över båda Sol och vad som nu återstår av Månen. Det fenomenala inträffar nu att både Solen och dess härskare är "upphöjda" - Mars ligger i sitt exalterade läge i Stenbocken.

Jag måste medge att jag börjar betvivla mina tidigare intryck av att Mars kallas upphöjd här för att den disponeras av återhållsamma och självkontrollerade Saturnus i detta tecken! Gång på gång har en upphöjd Mars figurerat hos människor som har besynnerligt nära till utbrott av ilska. Anna Anka fick rubriker av just den anledningen och hon har exakt Frank Anderssons dubbla upphöjelse på den solära sidan. 

Och minns hennes livsstil: hur många timmar om dagen ägnade hon åt kroppsträning? Vi är uppenbarligen något på spåren här. "Egenmäktighetssyndromet", då zodiakens två behornade djur, sammanfogas i en och samma livsöde har med strid och kamp att göra. Och krigare och gladiatorer måste naturligtvis äga fitness för fajten.

Berättelsen kan, som ofta nämnt, reduceras till tecknens element, Vädurens vilja att vara nummer ett och visa upp sig stöter genast på patrull eftersom varje debutant också måste döda eller detronisera sin far, auktoriteten eller den sittande mästaren. Och Stenbocken är just patriarken eller auktoriteten eller "sista ordet". 

Mot stengeten i hierarkisk topposition tar den unga Väduren strid och det bor våld i den här kombinationen, som kunnat ses av flera ökända brottslingars horoskop. Apropå inlägget om egenmäktighetsdrabbade Lars-Inge Svartenbrandt måste påpekas hur kuriöst klent placerad hans krigare Mars är. Detta kanske förklarar hur drumlig och fumlig hans kriminella karriär varit. Frank Andersson och Anna Ankas födelsedagar beskriver båda segerrika krigares födelse!

För det är naturligtvis i krigarnas kast - ksatriya - den här själstypen hör hemma. Konkreta och rakt på. Inget intellektuellt svammel. Handlingsmänniskor.

Återstår att förklara varför jag tidigare påstod att det inte är mannen i Frank Andersson som talade när han sade "kuken ska ha sitt" utan en kvinnlig röst.

Som jag läser den här himmelen är det Jupiter, kraften att expandera och vinna framgång som varit Franks biljett till både lycka och strul. Vi noterar nu den tredje "upphöjda" planeten i det här horoskopet, vilket är något alldeles extra! Och märk att alla är verksamma i Rajas guna, i passionens anda.

Jag har resonerat att själen i dess syndafall (födelse i en människokropp) symboliskt faller från stjärnorna ner genom hela vårt kosmos (solsystem) och där, helt i enlighet med Platons och senare gnosticismens (kättarkristendom) föreställning ikläder sig planetära "underkläder". Har du nu upplevelsen att befinna dig inuti din fysiska kropp är ditt syndafall hundraprocentigt. Har du någon form av förankring i ditt andliga centrum upplever du dig istället som en "aura" runtomkring din kropp, du är i den andliga världen större än din fysiska volym.

Du är då medveten på planetära medvetandenivåer och - fast det vet du förstås redan - medborgare i den kosmiska mänskligheten, de som redan börjat övervinna den materialistiska illusionen. Inget av det jag säger nu är new age-flum. Detta är mer eller mindre positionen hos världens absolut främsta vetenskapsteoretiker, vilka alla står antikens religioner betydligt närmare än den sorgesamma soppa svenska folket fått sig itutat vid skolböcker och dagspress. 

Utvikning. Humanisterna, en numeriskt obetydlig men oproportionerligt ettrig ateistklubb, presenterar en vedervärdig nidbild av sakernas tillstånd. Astronaut Christer Fuglesang är tyvärr helt förd bakom ljuset. Han och andra förnufts-fundamentalister behärskar måhända matematiken och läst på sina kursböcker om vetenskaplig metod väl, men de saknar fullständigt erfarenhet av att ställa sig frågan vad forskningen innebär för de stora filosofiska frågorna.

Inte minst djävulskt är påfundet att börja med att indoktrinera barn att vi lever i ett slumpmässigt universum som inte innehåller någon mening. Sedan man fått barnen att tro det, behöver man inte ställa frågor kring de meningslösa mätdata forskningen producerar och fantiserar över, för detta är bara små människotillverkade öar av information i ett hav av meningslöshet. Ja, naturvetenskapen är Djävulens verk, och för att övertyga om att det falska ljuset är det äkta använder Djävulen strategin "anfall är bästa försvar".

Duperade forskare, som evolutionsbiologen Patrik Lindenfors, går därför ut hårt med åsikter om att barn måtte förskonas från den vedervärdiga religionen tills dess att de själva (i vuxen ålder) är mogna att fatta beslut i frågan. Det intressanta är att Lindenfors här går Djävulens ärenden: låt oss istället börja med att lägga en solid grund av nihilistisk meningslöshetslära i de växande barnen, så att de i vuxen ålder är så i grunden övertygade om alltings meningslöshet att de inte ens gitter lyssna på tankar från filosofin och religionen.

Lindenfors skuld och det straff han kommer att få i ett senare liv på jorden för att ha skrivit en ateistbok för unga, kan ännu inte uppskattas. Boken är uppenbarligen skriven under inflytande av Rajas guna, lidelse, dvs evolutionsbiologen är själv i korna på den eviga kampen mellan Ljus och Mörker, och eftersom vi tidigare sett hans horoskop falla tungt under "syndafallet" två element Vatten och Jord ser vi att Djävulen har ett stadigt grepp om hans själ.

Skulle han emellertid vakna till insikt och göra avbön, kan han neutralisera den synd som verksamheten för Mörkrets sak inneburit. Minns att ordet "synd" betyder "att missa målet". Annars flyttas det negativa värdet över till den kosmiska superdator som fungerar som en gigantisk bangård är själar byter spår och växlas in i nya inkarnationer på jorden.

Så i grunden naturvetenskapligt orienterat som Sverige är, förvånar det inte att landet bara attraherar små till genomsnittliga själar. Snillen väljer bort det här landet när det är tid för reinkarnation, för den rätta miljön som triggar genialitet saknas helt enkelt i ett land med bara förnuftsmässighet. (Hur självgående ett geni än är, behövs det i allmänhet triggers i miljön så att geniets inre potential aktualiseras).

Klädd i flera lager av planetär substans står du nu här som människa på botten av skapelsen, på planeten Jorden - det "externa centrum" du, andemedvetandet" har "valt" för att lösa en eller annan livsuppgift.

Den yttersta klädnaden andesjälen tar på sig i inträdet till denna mätbara värld, är Saturnus, formgivaren. Saturnus är kompromisslös som den skelettala grundstruktur den ritar upp är inte förhandlingsbar. Därför indikerar Saturnus i födelsehoroskopet så ofta kroniska problem - karmiska skulder ofta. Saturnus är en långsam ackumulatör så där Saturnus figurerar i horoskopet, där har man motiv som kan ha följt själen under många liv. 

Frank Anderssons Saturnus kombinerad med hungrande demonen Rahu är t.ex. ett oerhört djupt sittande drag hos honom och en del av den "sataniska" axeln som har med konsumtion i denna världen att göra. Han är verkligen ett kroppens barn, en av de själar som kan ha fallit för många, många tusen år sedan och nu byggt upp så mycket inomvärldslighet att han är en ren marionett för de jordiska energierna. 

Moder Jord - minns någon att jag avsåg förklara att det är en kvinna som styr hans önskan att ge kuken sitt? Det är delvis Jordmodern jag talar om, och hennes marionett är förstås Pan, bockguden som vi ser accentuerad via Franks libidinösa Mars i Stenbocken. Mars/Pan (Fan) propsar på sin överhöghet - mästare och härskare över denna världen är allt som är viktigt, och som Jordtecken blir därför en stark fysionomi av A och O. 

För när själen fallit så lågt att den tror den är ett djur (tack för det Patrik Lindenström, Pans hantlangare!), då gäller darwinismens fiktiva världsbild där de starka och bäst anpassade överlever. Detta tycks i djupet ingrott i Frank Anderssons själsbagage sedan många, många jordeliv tillbaka. 

Frank har säkert återfödds som krigare av olika slag ett antal gånger nu och eftersom han dukat under för "denna världens herre" (som Jesus, medvetandemästaren, varnade för), har det varit inbyggt i Franks själva benstomme att kämpa. Hans typ av själar har inte så många tidsfönster att välja på. Bara när Rajas guna behärskar universum blir klimatet rätt att nedstiga till jorden. Var och en söker kläder som matchar ens historia.

Men att det är Jordmodern som styr arbetsmyran Franks kuk är inte hela historien. För även i steg två av påklädnadsprocessen som förbereder andesjälen för dess stundande inkarnation (i-köttet-blivelse), hittar vi ett liknande besked. 

Efter att Saturnus givit formen eller grundstrukturen tar Jupiter vid och "fyller ut" kartritningen, expanderar på det ödesangivna saturniska temat. Här hittade vi alltså Jupiter upphöjd i Kräftans tecken, och detta är som bekant det tecken som betecknar "the eternal feminine", den i feminina termer uppfattade osynliga värld bakom Stenbockens fysiska yta och som man brukade kalla Natur med stor N förr. Kräftan innehåller själsminnen och har tar Frank Anderssons ande upp det bagage han lämnat efter sig från tidigare liv.

Saturnus form eller kartritning avgör vilket bagage som ska expanderas (Jupiter) till naturligt storlek i det stundande livet och så att säga leda till ödesbestämda händelseutvecklingar. Saturnus anger vad livsödet ska handla om och Jupiter fyller ut med "kött och blod" (Kräftan anses f.ö. symbolisera levande cellvävnad eller biologin i stort.)

Utvikning. Att svenskarna var först i världen med att börja ta bort stor bokstav på allting titeln Kung blev till kung och så vidare, sammanhänger förstås med att den svenska nationalsjälen är låg och simpel. Stor bokstav antydde i ädlare kulturer ordets nära samhörighet med en evig arketypisk förlaga. Kungen och varje annan titel var rotad i den gudomliga verkligheten, där formerna eller förlagorna till vår skuggvärld befinner sig.

Men Djävulens naturvetenskap och den påföljande ateismen har sänkt takhöjden på jorden och idag tror de lägsta nationerna, bl.a. Sverige, överlag inte längre på att det existerar någon högre värld med förlagor. Det betyder, enligt någon undersökning som ibland citeras i pressen, att utöver den tredjedel av svenskarna som tror på själavandring, lever den absoluta majoriteten svenskar i förnekelse av sig själva. Våra själar har nämligen egentligen aldrig inkarnerat utan är "fast rotade" i evigheten, vi har bara likt spindlar spunnit oss en liten "silvertråd" att klättra ner för ("fallet") så att det som här på jorden visar sig som en människa är egentligen bara en avatar.

Dessa tankar, ofta kallade "österländska", har en ny och yngre generation blivit grundligt vana vid tack vare filosofiskt intressanta filmer som t.ex. Matrix (första och delar av andra delen). Svenskarna har välsignats av Hollywood att de nåtts av filosofi i dess allra mest utspädda form, för det här landets rot är stendöd. Hur död den är, förstår man att samma land tackar för Matrix som ännu en perfekt film att piratladda från nätet och samla på hög i hårddisken. Jag lovar, det är inte stora själar som fyller det här geografiska territoriet vi kallar Sverige!

Frank Anderssons upphöjda Jupiter i Kräftan följer det mönster jag tidigare talat om i samband med kända människor som har placeringen. Nu verkar inte Jupiter i Vatten ha lett till någon musikalitet i just detta fall, men vi har ju andra uttryck för  Jupiters positiva gynnande av "den evigt feminina själens" instinkter. 

Vi har t.ex. Vattenelementen som zodiakens "svampiga element", där olika missbruksproblem ligger nära. Jag tror absolut Aftonbladets "påa" som ska hjälpa Frank att sälja sin nya självbiografi. Här kommer det att bli historier om hur den feminina Naturen kräver sitt och hur arbetsmyran Frank villigt har lånat sina behornade djur till Naturens instinkter och sugande behov. 

Jag menar, redan när han satte på sig Saturnus och Rahu i Skorpionen, aviserades början på ett öde som handlade om att vara instängd i Mörker, i fixeringar på Vattenelementets instinkter! En AB-kommentator hälsar till Frank och säger sig ha mött honom (på avstånd) på flera ställen genom året - alltid i samband med spel och dobbel. Se där är ett typiskt uttryck för Vattenelementets tendens att torska på sinnesstimulans. Här "gynnar" Jupiter uttryckligen Franks övriga tendenser i lidelsens kvarlitet Rajas.

Till sist ska jag bara påminna om att den ofta fula egenmäktigheten som alstras mellan Väduren och Stenbocken även kan teckna "egen makt", dvs en person som lyckas hela av egen kraft. Ska vi med inte mindre än tre lidelsefulla men "upphöjda" placeringar i Rajas tänka oss att Frank i själva verket representerar ett av de bättre uttrycken för lidelse i dess enklaste variant, den väduriska viljan att bevisa sig, utmärka sig? 

Mars i Stenbocken tyder på det, för den är egentligen overkill här, och ända framme i Stenbocken rejält överkompetent i förhållande till Väduren. Jag tror inte Frank Andersson visade hela sin själ i det här livet. Han har gjort större saker i historien än det här. I vissa liv slappar själen bara - en del orkar inte vara superstjärna hela tiden! Men t.o.m. då slinker det in några världsmästartitlar av bara farten.

Jesus sade: "Åt dem som har ska mer vara givet, men de som inget har [på grund av själslig träda i tidigare inkarnationer], de ska bli fråntagna till och med det lilla de har." 

Spelregeln är alltså valet av Ljus eller Mörker, Gud eller Djävulen. Lidelsens kvalitet är spelbrädet. Som de grekiska stoikerna sade är det viktigaste att spela den hand man blivit tilldelad (horoskopet) så väl som möjligt. I himmelen hedras den kriminelle som utfört sina brott väl mer än en svensson som suttit och bara kverulerat över att världen går åt helvete!

Något för den självrättfärdige svensken att fundera över. Vad kommer din moraliska överlägsenhet att vara värd när du står inför det Himmelska Rådet och ska förklara varför du var så mycket längre kommen än de som trodde på en Gud?

Det här horoskopet tillhör sannerligen en riktig typ, ett riktigt original! Jag tror faktiskt Rajas-människorna har roligare än de flesta andra! Kanske är Frank en av de själar Gud sänt ut på uppdrag att reta gallfeber på de präktiga.

Gud hatar nämligen stillastående och andligt ljumma individer. De förbryter sig ännu mer mot den gudomliga ordningen än ateistiska darwinister som Lindenfors, vilka egentligen tjänar Gud i allra högsta grad i sin förnekelse. Det är negativiteten hos en del som paradoxalt nog är bränslet som tar kosmos till dess fullbordan då gudsmedvetandet kommer att lysa genom varenda cell (eller vad den tiden känner för slags bärande grundstruktur).