Det profetiska musikalbumet med exakt födelsetid

Medelklassens spöklika intighet...

Av en slump fick jag syn på den extraordinärt precisa uppgiften på Wikipedia om när David Byrnes och Brian Enos andra musikaliska samarbete släpptes. Skivan "Everything That Happens Will Happen Today", kom ut klockan fyra på morgonen - världstid - den 18 augusti 2008. 

Eftersom Byrnes nästa album också var ett samarbete, med artisten St. Vincent, men saknar timangivelse, måste jag misstänka att det är teknokraten och ateisten Brian Eno som födde tanken om en specificitet av detta slag. 

Tidens herre är ju Saturnus men den är också en formgivande faktor, så möjligheten är att två VÄLDIGT stajlorienterade artister båda har en stark Saturnus i sina horoskop så att frågan om vem som födde idén om klockslaget inte kan avgöras den vägen. Men ett horoskop för skivan låter sig göras och då gäller förstås Greenwich som bas för världstiden (UT brukade kallas Greenwich Mean Time).

Det här stycket från (engelska) Wikipedia summerar albumets själ rätt väl:

Brian Enos instrumentala demoinspelningar var i huvudsak skrivna i förstorad treklang, vilket Byrne uppfattade som smått olycksbådande och otypiskt för att komma från Eno. Trots detta blev Byrnes texter både hoppfulla och andliga, med teman om förlösning eller vad han kallar "optimism trots förfäran".

Spänningen mellan optimism och pessimism, och de andliga temata, framträdde snabbt under det år under vilket Byrne skrev texterna och han spekulerade att de kan ha varit ett motgift till hans "fullständiga pessimism och cynicism över politiken [George Bush Jr.] och tillståndet i världen."

Hur väl passar det inte med ett album släppt under fullmånen efter att ha skapats av två individer varsin sida av världen genom att sända musikfiler fram och åter via e-post, två individer med vitt skilda sinnestillstånd när de tog sig an distanssamarbetet.

Enos musikaliska bidrag bestod av gammal skåpmat han haft liggande i åtta år, medan Byrne således formade texter i rak motsats till sitt sinnestillstånd, svårt plågad av den onda tid vi fortfarande lever i sedan kapitalismen INTE återhämtat sig efter det onda bankväsendets sammanbrottet vid Lehman Brothers konkurs och börskraschen den 15 september - knappt en månad efter att detta spöklika album släpptes!

Missa inte att det är HEMMETS och trygghetens ascendent Kräftan som stiger i öster och titta sedan en gång till på valet av motiv på skivomslaget. Visst ser Huset ödsligt ut! Detta måste ha varit en väldigt inspirerad omslagsartist (smått profetisk) eller också en David Byrne som hade järnkoll på händelseutvecklingen i USA.

Det är strax efter albumet nått "marknaden" bostadsbelåningsbubblan brister och USA:s lägre och mellersta medelklass börjar hasa ner i ett helvete som ännu inte nått Europa med full kraft, men kommer att göra det innan kapitalismen klappar ihop och laglöshet (terror) blir dagens ordning och i sin tur föder en längtan efter något nytt och mer andligt sätt att leva.

On December 30, 2008, the Case-Shiller home price index reported its largest price drop in its history. The credit crisis resulting from the bursting of the housing bubble is—according to general consensus—the primary cause of the credit default swap bubble of the 2007–2009 recession in the United States.
/Wikipedia

Ser man skivans horoskop i skenet av samtida händelser ser det kusligt olycksbådande ut!  Det kan bara förklaras med att en "stor själ" har haft sin hand i albumets tillkomst: David Byrne (se hans horoskop). Det var också hans långsamma textförfattande som sköt lanseringen fram mot denna fullmåne.

I retrospekt visar sig David Byrnes "andliga motgift" ha varit uddlösa fantasier, för även om den lyckliga stjärnan Jupiter är en planetär vän till Kräftan och dess hemkära och trygghetssökande grundnatur, är den välgörande Jupiter här satt ur spel. Den befinner sig i Olyckans hus (6e) och kan som bäst utgöra just precis Byrnes "andligt grundade hopp om återlösning" (från den materiella världens syndfullhet). 

Jag valde här att färga fullmånen ominöst mörk eftersom den lägger sig längsmed den "sataniska axel" som driver människor ner i sanslös materialism. Romaren Manilius (1a århundradet) kallade sträckningen mellan 2a penninghuset och 8e dödshuset för "Tyfons axel". Det mytologiska monstret Tyfon har kommenterats om och om igen på bloggen, men Wikipedias artikel kan ge en förnimmelse av att temats inklusion i horoskopet inte ger någon lustigkurre. 

Lustigt nog verkar det vara David Byrnes värld som horoskopet tecknet och inte Brian Eno. Uppenbarligen hade Byrne den långt viktigare artistiska rollen i albumets tillblivelse. Enos bidrag var ett gäng gamla förkastade utkast till musik, och naturligtvis kan man i detta sammanhang se Månen i 8e huset för det som lagts åt sidan i denna värld och nu vistas på andra sidan, i dödens domän.

Se också horoskopet för Lehman Brothers krasch i "Här dog Reinfeldts falska dröm" (2011). En Reinfeldt som för övrigt verkar ha misslyckats med sin amerikanska bankkarriär eftersom han nu är tillbaka som svensk utredare i någon trist kommission! Aftonbladet verkar ha många fula moderater inbäddade i personalen eftersom de som enda svenska tidning fortsätter bevaka denna helt mediokra politiker och yrkesmänniska. 

Intressant nog inte ett knyst i något medium om varför Reinfeldt inte längre arbetar för "Bank of America" (om rekryteringen i N.Y. Times i mars 2016)... Den tystnaden i sig antyder att den nya svenska mediokriteten inte räcker till internationellt. Därför rusar förrädarregeringen anförd av försvarsministern till ett NATO-medlemskap som de mörkar för att kringgå folkopinionen. Man talar om att "individuella samarbeten" med enskilda NATO-nationer som Storbritannien. Men vad är nettoeffekten, givet förra årets snarlika och direkta avtal med USA? Sverige har än en gång valt sida och är distinkt vad som i antiken kallades en "Guds fiende". Vad som händer sådana, kunde redan den gamla Tarotkorleken sia om:

Flammande vredeseld från himlen krossar Tornet och de kollektivt skyldiga boende störtar till marken. Lehman Brothers konkurs om och om igen, medelklassen vräkt från sina hem och nedstörtade till den underklass de så hatat och sökt stänga inne i fattigdom! Nästa civilisation blir kommunistisk - ingen äger något och därmed gäller "allt åt alla".

Tarotkortets symbolik påminner för övrigt en del om myten om det arroganta och hybrisdrabbade bygget av Babels torn som splittrade världens människor i skilda språk och gjorde dem till främlingar för varandra. 

Vilka länder eller kulturer bygger idag sådana här Ondskans torn? Profithungriga markägare. Det är via dessa högresta och ibland sjukligt skruvade penisar till landmärken man kan lokalisera "Guds fiender".

(Tillägg. Inlägget var inte avsiktligt knutet till dagens förödande brand i ett 27 våningar högt bostadshus i London - men efter publicering inser jag plötsligt släktskapen i motiv. AB-rapporteringen kan mycket väl ha påverkat den vändning som bloggtexten tog... Vid närmare granskning visar det sig till råga på allt handla om en brinnande byggnad i North Kensington - en stadsdel som jag för bara några dagar sedan kommenterade apropå Theresa Mays självmål. Kan det vara födelsen av en ny form av terror jag just har beskrivit i föregående textstycken? Då är västerlänningens tid av champagneskålande definitivt över! Den tanken tycks motsagd av att det lyxreonverade huset ska ha fått ny yttre isolering och att Elden, som först var knutet till ett enstaka kylskåp fick grepp om och älskade materialet på Ytan.)

*****

Bonusspaning


Hur det än gick med Reinfeldts konsultroll hos Bank of America är det intressant att notera hur usel himlen ser ut för dygnet då banken meddelar sin rekrytering:

INGENTING BÅDAR GOTT! Reinfeldts eget medfödda storkors i okunnighetens kvalitet Tamas är på plats igen och den enda planet som undslipper att dras ner i denna insiktslösa och besatta kvalitet som utmärker särskilt kapitalister och slavdrivare och makthungriga demoner, är Solen. Men den placerar sig i detta horoskop i stället i Olyckans eller oflytets 6e hus. Som motor (Solen) för bankens marknader "västerut" har de verkligen misslyckats i sin rekrytering. Ominat för dygnet som sådant är verkligen inte bra. 

Lustigt nog har Bank of America sitt högkvarter i Charlotte, N.C., och det skakade om den här bloggaren en smula att upptäcka. I den staden tillbringade han nämligen ett av sina uslaste och ringaste tidigare liv som färgad slav under en inflyttad stroppig fransos! Givet hur många raljanta inlägg som ägnades Reinfeldt under hans usla år som svensk makthavare kan man bara undrar över varför hans själ åter dragits till denna stad. 

I min drömlika återkallelse av detta liv insåg jag att den franske husbonden gav sina negerslavar tyska förnamn så att hans gäster kunde skratta rått åt detta internskämt när andra fransmän var på besök. Det fanns tydligen en animositet mellan fransmännen och tyskarna. Jag googlande många år efter denna tidigare liv-förnimmelse och upptäckte då att Charlottes tidiga befolkning bestod av just fransmän och på stadens andra sida tyskar (och en del irländare)! Detta stycke obskyra lokalhistoria hade jag som svensk naturligtvis ingen aning om men gav plötsligt oväntad substans till mitt tidiga och korta liv under 1700-talets första hälft som färgad med det tyskklingande namnet Oswald.

Det sägs att själen är nostalgisk om gärna söker sig till sina gamla stråt - särskilt i en tid som vår när det är så lätt att resa över hela världen kan man betrakta sina egna gjorda resor som tydliga signaler om var de i övrigt helt mörklagda tidigare liv som utgör ramverket till detta kan ha utspelat sig! Det finns därför en otäck möjlighet att Reinfeldt var någon av de arroganta fransoser som gästade det hus vars trädgård negerslaven Oswald skötte och som nu sökte sig tillbaka till samma onda själar i Charlotte som nu placerat Bank of America där! 

Charlottes tyska befolkningssegment påminner om att jag tidigare spekulerat över hur stor del av Stockholms borgerliga elit som var nazister i Tyskland under Andra världskriget och som sin nästa återfödelse valt det ariska Sverige - landet de så svärmade för. Det skulle perfekt förklara varför Stockholm idag är en själlös och iskall stad av kroppsfascister...

Bloggarens eget förmodade tidigare liv blir nu en pusselbit i ett helt annat spel - frågan om vad Reinfeldts själ haft för sig genom sin historia. Det var kanske en minsta gemensam nämnare i Charlotte som fick bloggarens själ i detta liv att omedelbart identifiera en tom sprätt från det förflutna från det att Rensvält vann valet genom en lögnaktig reklamkampanj om att representera den moderna arbetarens intressen! Bloggarens själ visste att detta inte var en äkta arbetarvän, det hade han minsann erfarit i ett tidigare liv! Det enkla svenska folket (säkerligen med liv efter liv som slavar i ryggsäcken) köpte däremot aningslöst pr-makarnas tomma floskler. 

Sedan knäckte raskt Reinfeldt med sidekicken Borg folkets sammanhållning via chockhöjda fackavgifter och banade väg för Rovkapitalismens sista fas i Sverige. Bortom hans 8 år vid makten väntar nu bara kaos för det gamla Sverige med dess själviska vapenexport som göder de rikaste procenten som äger detta land och dess tomträtter på vilka deras hånfulla skyskrapor till sin egen ära reses. Ett land fyllt av patetiska miniatyr-Trumps! 

Är ett sådant land värt att bevara för framtiden? Jag tror de stora historieskrivarna i skyn redan fattat beslut i den frågan...


PS. Noterar i efterhand att horoskopet för rekryteringen av Reinfeldt har Vågen i 28 graden i öster, ex-politikern har sin Måne i 20 graden och bloggaren har sina merkuriska förnimmelsespröt i 27 graden. Naturligtvis bara rådata och jag avstår från att spinna någon historia på så lösliga koincidenser. I jämförelsen är "Charlotte-kopplingen" mer fascinerande. 

Jag vågar svära på att ingen av den här lilla bloggens drygt 1000 återkommande läsare (ett skyldigt nöje säkert eftersom de inte visar sig i kommentarfälten), har någon liknande historia knuten till just denna stad och på samma sätt förargat sig över en sprätt som sedan går åt rekryteras av den ondaste eliten i staden! Och om så skulle vara, är det säkert också en f.d. negerslav från samma stad. 

Ödet tycks placerar ut "folk" i lösa grupper här och var över världen! När jag för något år sedan av nostalgi kollade upp några föredettingar, blev jag nästan chockad av att hitta två stycken i min omedelbara närhet, en bara några parallellgator bort och en annan en ynka tvärgata bort - har gått förbi den porten otaliga gånger! 

Givet mitt begränsade antal relationer i detta liv måste man börja undra om Ödet dessutom placerar ut själarna på ett sätt direkt återspeglas i deras geografiska förhållanden till varandra. Är vi bara delar av ett sinnrikt matematiskt mönster som någon mellangud roar sig med att designa på uppdrag från de större befälhavarna över Totalödet? Det är fritt fram att tänka, vad än den svenska Överheten söker lära ut via medierna...

Kultursveriges patetiska jollrande över en driven imitatör

Jag tittar på två av SvD:s kulturartiklar om f.d. popmusikern men numera penga-generatorn Brian Eno och noterar hur hans audiovisuella installation i Stockholms kulturhus 1985 tycks ha blivit en paradigmatisk milstolpe att förhålla sig till i det svenska kulturlivet. 

Jag såg den också och fast jag gillade Enos handfull ambienta skivor från 1975 och framåt och gärna satt ner vid stereon i 40-50 minuter för att njuta hans minimalistiska klangvärldar var den här sömniga installationen och den röda plyschsoffan inget att stanna någon längre stund vid. 

Där dog Eno som min kanske första och enda musikaliska idol. Hans debut-LP från 1973 var verkligen en idiosynkratisk popkaramell med smittsamma refränger och drönande malanden om vartannat. Senare insåg jag också att hans kompanjon under några produktioner, kanadensaren Daniel Lanois, som jag fortsatt att uppskatta mer än Enos senare produktion, skilde sig på en avgörande punkt.

Lanois är en djupt andlig, närmast mystisk artist (buddhist, tror jag). Brian Eno är en typisk brittiskt torr rationalist och ateist. När man studerar Enos horoskop finner man strax att han är föga mer än en smart gycklare som sätter i system fungerande formler, som 1985 års utställning som han sedan upprepat om och om igen och där bara den underliggande tekniken ändrats. 

Senast skrev SvD 2016 om en svensk skola som gått på den kommersiella hajpen kring Eno och lockats köpa hans dyra och lättproducerade "mjukvarukonst". Det är inget annat än en banal datoralgoritm som varierar ickefigurativa mönster så att samma mönster återvänder första efter 300 år! 600.000 kronor - tillåt mig skratta!

Jag kommer att tänka på tonåren i Stockholm på tidiga hamburgerkedjan CLOCK där man fick skynda sig att äta upp om man inte ville utsättas för samma skval via bild- och ljudsystemet en andra gång.  Själlös och maskinell ambiens, sådan är ateistens svar på den verkliga verkligheten, som är andlig till sin natur. 

Eftersom Djävulen är den värsta plagiatören smyger sig förstås spår av verkligheten in även i Enos konst, SvD:s man Anders Björkman säger 2014, när Eno kom dragande till Sverige med samma idé ännu en gång, att "enda ljuskällan i lokalen är små batteridrivna värmeljus placerade framför och ovanpå högtalare och förstärkare, som i sin tur byggts upp i formationer som liknar altare, krucifix och pelare." 

Ja, kyrkorummet kommer de inte undan, dessa satanister. Svenska sekten Humanisterna har t.o.m. stulit hela idén om konfirmation från kyrkan, tagit bort det substantiella föremålet för bekännelsen och SÄLJER som den lägsta nasare en tom ritual där satanistens barn kan bekänna sig till intighetens eller materialismens "glada budskap".

Det säger sig själv att en man som har joviala Jupiter hemma i sitt härskarläge i Skytten och även har en jupiterisk ascendentpersona framstår som en gemytlig och vinnande person, särskilt som också Solen i Oxen har något tryggt och lugnande kring sig och även Månen i härskarläge i Kräftan är en sympatisk figur så länge den känner sig trygg och omgiven enbart av vänner och liktänkande.

Man riktigt ser Enos ambienta och nästan stagnant stillastående musik i dessa placeringar, men då den onda stjärnan Algol är Djävulen eller en förfalskare som lånar sitt ljus, ska man inte glömma att Eno inte kommit med något eget alls efter de fascinerande alt. popalbumen mellan 1973 och 1977. 

(I de intermittenta mötena med en annan Sol-Oxe, David Byrne, vaknar åter Enos popsensibilitet till liv. Talking Heads-grundaren Byrne är lustigt nog född dygnet före Eno och båda har ett dissonant förhållande till stjärnan Algol eftersom Oxens härskare Venus är en verksam illgörare i bådas horoskop. Talking Heads gjorde i början taggig och "anti" musik som perfekt illustrerade den avsiktliga förstörelsen av vilsamma Venus natur i Jordmodern Oxens hägn. David Byrnes tidiga texter pyr av hån och nedlåtenhet mot de små amerikanerna som bor där i sina ändlösa rader av exakt likadana hus. Han lät inte värst mycket som någon New York-intellektuell men snarare hur en högerreaktionär skulle låta, som valde rockmusik som sitt idiom. Oxen är ett knepigt tecken, politiskt eftersom den ytterst bygger på en orientering efter lust/olust-principen, varande ett Venus-tecken och förankrad i Jordelementet.)

Enos finkulturella sida tycks mig mest en blandning av Paul Klees ickefigurativa konst, de tyska, experimentella 60-talsgrupperna och vår tids teknokratiska fixering vid datoralgoritmer som någon slags ersättning för verklig intelligens (som kommer från det gudomliga i oss). 

Horoskopets ömsesidiga reception mellan Oxen och Tvillingarna gör honom till en smart praktiker mer än något annat, en konceptualist med blick för det enklaste av det enkla. En av de första upptäckterna som fick Enos hjältegloria att lysa svagare var upptäckten att hans kontemplativa skivor med glesa pianoklink (samarbeten med pianisten Harold Budd) redan hade gjorts av den klassiska kompositören Eric Satie (1866-1925). Det är hårt att växa upp med början i pop och rock och med åren upptäcka att jultomten inte existerar...

SvD-Björkman återger några av Enos tankar från en föreläsning på Moderna museet i Stockholm. Eno blir "trött" av bara tanken på musikens moderna degradering till någon slags bakgrundstapet som bara strömmar nonstop överallt. Han har tydligen ändrat sig jämfört med 70-talet då hans ambient-musik, t.ex. "Music for Airports" var skapad just i detta syfte! Eno förklarade pekoralt för auditoriet att han snarare såg musikstycket som "ett rum, något man går in i och sedan befinner sig i". Men herregud, det är ju så musiken alltid fungerat för dem som lyssnar aktivt. Till och med den 3-4 minuter långa radiohitten är som en liten värld för sig själv för den som lyssnar uppmärksamt!

Här verkar det dessutom som om Eno stulit från sin tidigare medarbetare Harold Budd, som år 2000 utvecklade precis samma konception med sitt album The Room. Varje lugnt och sparsamt arrangerat pianostycke avsågs fungera just som rum med sin väsensegna ambiens. Eno har i mina ögon inte gjort något annat än kopierat andra under merparten av sin karriär och i takt med sina framgångar minglat med rätt branschfolk blivit allt mer bekväm och förutsägbar.

Samtidigt kan man inte klandra Eno - detta var hans öde! Se bara lyckoplaneten Jupiter i huset för (branschens) makthavare. Eno, en gång äventyrlig och enligt egen utsago en "icke-musiker" har gått och blivit en borgerlig nolla som vem som helst. Bara väldigt mycket rikare på sin massproducerade och simplistiska konceptkonst. 

Detta är typiskt för en ateist instängd i världen och som inte kan hämta inspirationen från dess genuint kreativa källa eftersom denna ligger utanför tid och rum och kräver en tro på att något finns utöver rummet eller världen! Ateisten är per definition fånge under Djävulen som vi både kan förknippa med den onda stjärnan Algol (som alltid ligger i Terras tecken Taurus) eller med materiens herre Saturnus.

Det räcker dock med en enda titt på det 9e huset för religion och filosofi för att upptäcka att något inte står rätt till med Enos "förutsättningar" för detta liv. Husets tillfälliga ägare är Mars, som för Fiskarnas personlighet är en av de få välgörarna (fiskarna som simmar i havet har naturligtvis Månen, vätskornas planet, på sin sida). Men Mars hamnar illa på kartan eftersom den ligger i Lejonet som i sin tur halkar in i det 6e huset för olyckor och fiender. Brian Eno, den framgångsrike och sluge konstplagiatören har med andra ord det bästa huset som sin värsta fiende. 

Ateism kan tecknas på många sätt, inte minst genom horoskop som ser allmänt slappa och obegåvade ut, men den här placeringen med det högsta goda som ens värsta fiende är verkligen illustrativ. Ateistsekten Humanisterna borde beställa ett sekulärt kyrkrum med tillhörande bakgrundsmusik från Eno - att använda under sina konfirmationer av att vara denna världens barn och inget mer.

Feg materialist & djärv utforskare

Från det jag hörde Coldplay just i början av deras genombrott var det något i mig som stängde av. Det var kompetent dussinmusik, just sådan som massorna köper folk som bara vill ha lite bakgrundssorl, en ljudkuliss till sina liv. Efter att jag ratat gruppen som ljudkuliss till mitt liv blev det bara värre. De blev en SUPERGRUPP, och ledaren Christ Martin sjukt rik (det gäller säkert de andra med).

Sen kom rekylen, anklagelser om att Martin plankat andras låtar, uttalanden om att han kände sig gammal och förbrukad (ärligt visserligen, men så fel att anförtro en journalist om man har någon känsla för att bygga en image).

Och det blir bara värre - jag hade anat redan av Gwyneth Paltrows första äktenskap att hon följde pengarna och inte sitt hjärta, men hade missat att Martin var hennes nye man. Och nu sitter de här materialisterna och antagoniserar sitt hemkvarter i London genom att försöka förvandla sitt hem till en bunker med tre meter höga skyddsmurar! (Aftonbladet)

Låt oss minnas vad zodiaktecknen betydde medan de fortfarande stämde in på levande personer (västerlandet ligger 4/5-delar av ett tecken fel numera, men i Indien används den korrekta, sideriska zodiaken). Vilket är tecknet som står för känslighet men därmed också sårbarhet och skyddsbehovet? Kräftan förstås, hem och protektionism. I den klassiska samhällsstrukturen var det Stenbocken mittemot som stod för skydd av de värnlösa som höll till i Kräftan: kvinnor och barn.

I moderna och förtappade tider sjunger Stenbockarna alltjämt patriarkatets sång, men nu försöker de skydda de sårbara unga generationen från "skadliga" saker som religion (se evolutionsbiologen Patrick Lindenfors). I en annan tid skulle Stenbockarna stå upp till försvar för ytterligare något annat. Poängen är att vi alla är besatta av våra zodiaktecken och likt blinda tråddockor agerar vi ut vissa förutbestämda roller. Zodiaktecknen kan t.o.m. uttrycka sig genom skenbart motsatta ståndpunkter - men fokuserar man djupt ser man "principen" längst inne.

Därför är det bara att lyssna på vad en människa säger en stund, vad hon gläds åt och irriterar sig över, för att veta hur kosmos svarvat till henne. I fallet Chris Martin är det mycket riktigt Kräftans tecken som stör honom, och en räddhågsen version därtill eftersom tecknet är utsatt för svåra störningar vid födelseögonblicket.

Båda zodiakens "naturligt onda" planeter Mars och Saturnus angriper Månen (sinnelaget), som fastän den senare är hemma i sitt eget tecken i detta fall bara innebär att den är ultrasensitiv och har lätt att läsa av hotbilder "där ute".

Det är också den impressionabla Kräftan som troligen ligger bakom de musikaliska plagiaten eftersom tecknet ockuperas av den rätt sterila formbyggaren Saturnus. Kombinationen - som jag inte sett förrän jag ritade upp horoskopet idag - förklarar perfekt varför jag avtände på Coldplays musik och klassade den som "generisk": bloggen har mången gång redan visat hur Saturnus nära Månen kan äta sig in i en människas själ så att hon "blir människa av värld" - fullständigt fylld av statusbetraktelser och formalistiska hänsyn. Så klart att Martin känner sig gammal och förbrukad redan - hans själsliv är ju helt kontrollerat av åldrandets och den tilltagande formalismens Saturnus!

Och det är vi ser att han faktiskt är "radiostyrd" från arketypernas eller zodiakens värld: för som Gränsdragaren minns vi ju att Saturnus är opposita Stenbockens härskare, det tecken som tagit sig uppdraget att försvara den värnlösa och "överdrivet impressionabla" Kräftan. Martin kommer att förvandla sitt intima inre hem till en steril polisstat med den här kombinationen.

Och hur farlig är egentligen illgärningsmannen Mars som han känner av via opposition från Stenbocken? Mars anses ju vara "upphöjd", dvs extra självbehärskad i Stenbockens tecken. Detta Jordtecken har den fina egenskapen att den faktiskt står för höviskhet, även om jag givit tecknet en del skit på bloggen. Den står för en konventionell rättskänsla och vill dra sitt till samhällsmaskineriet. Den är nästan generande "pk", men det beror på att härskaren Saturnus är en konservativ och långsam astrologisk faktor. För trendsättare, prova typiska Mars-individer eller Jupiter - den stora upptäckaren.

Nej, som så ofta med en Saturnus som kommer de själsliga eller psykiska faktorerna lite för nära i ett horoskop, omvittnar Månen och Saturnus en undertryckt eller hemlig diktator. I den mån man inte utövar någon dominans med sin person kan Den Kallsinnige istället projiceras utåt och bli till fruktan för t.ex. Döden (Saturnus i formen av Den Yttersta Gränsdragaren).

Här kan man t.o.m. tala om att Saturnus hämmar hans egen förmåga som krigare eller Marsian! Och en sådan aggressionsblockering späder på tendensen att istället se externa hot överallt!

Hos Chris Martin tycks det inte hjälpa att Mars anses väldisciplinerad i Stenbocken, han fruktar likväl övergrepp mot sitt hem, vilket kanske visar oss hur man ska tolka horoskop: Månen i härskarläge hemma i Kräftan/det skyddade revirets hem är dock människans psykiska grundton, precis som astrologin alltid sagt.

Här finns kringbudskap runt Månen som förvisso ger en så protektionistisk natur att den målar upp hotbilder. Kanske är det pga dessa hotbilder (Mars / Saturnus) som jag upplevde Coldplays musik som rena sömnpillret. Musiken går på prydlig tomgång, stöter sig med ingen. Ingen aggression alls, ingen taggighet. Perfekt som anonym ljudtapet.

Chris Martins födelseklockslag är inte känt, men se hur hela den här perioden bara stinker pengar och materialism. Det här dygnets (och nästas) vanvettiga tendens att vilja kontrollera världen - inte minst monetärt - sågs i mixen av Måne och Saturnus.

Men därtill hade Jupiter just anlänt för sin årslånga vistelse i pengarnas tecken Oxen, en ynklig placering för en planet som i sina bästa stunder handlar om filosofi och kan höga människan långt över det materiella. För de andesjälar som vill till jorden bara för att bada i pengar tycks det dock vara en god idé att "beama ner" och ta en människokropp medan "lyckostjärnan" ur jordens synvinkel passerar genom Oxen.

Sagda Jupiter kastar som synes också ett välsignande öga mot Mars i Stenbocken vilket aktiverar krigarens vilja att vinna monetär prestige i samhällets öron. Sorry, musikfans, han hade redan från början en enda avsikt med sitt musicerande - även om musik kommer naturligt för både Jord- och Vattenmänniskor - och det var att bli rik och dominant.

Och därtill prickar han in en snuskigt lyckosam ömsesidig reception, där pengarnas härskare Venus (härskaren över Oxen) går på visit i det fruktbara Fiskarnas tecken, medan Fiskarnas härskare, den lyckobringande Jupiter placerar sig i - ja pengarnas tecken. Det här är rätt sjukt. Är Chris Martin en av världens rikaste artister?

Och Gwyneth! Som jag alltid tyckt hade genklangen av en medeltida prinsessa, en äkta Lady. Det var väl pga filmrollerna hon valde... Men hon var inte den jag trodde. Det här är nya pengar. Vi som var med då har nu tagit ett steg tillbaka och ser nu uppkomlingarna spela sitt spel.

*****

Tillägg. Den här "look-alike"-faktorn är okej! Legendariske brittiske musikproducenten Brian Eno och Chris Martin:

Kopplingarna mellan de två födslarna står att finna i inte mindre än tre tecken, Fiskarna, Kräftan och Oxen. Brian Eno har en känd födelsetid och vi hittar Martins musikaliskt dugliga Venus-Fisk som en Fiskascendent. Vidare har Eno Solen i början av Oxen, nästan precis där Martin släppte sin Jupiter (minns den för musik/konst inte mindre än för pengaförvärv förnämliga ömsesidiga receptionen mellan dessa). Och till sist har producent-legenden exakt samma Mån/Saturnus i Kräftan! Inte undra på att de ser ut som nära släkt.

Och nu, till min fasa, kickade en insikt in. Jag har alltid gillat Eno, inte minst för att han är en av fäderna till den s.k. ambientmusiken. Men vad är ambient om inte LJUDTAPETER - just det jag kritiserade Coldplay för att måla inom rockmusiken!!

Jag försvarar mig med att ambient är konstmusik, medan Coldplay - enligt min analys av Martins horoskop - visserligen är kompetent och musikaliskt väl genomförd musik, men tydligen i syfte att göra karriär genom. (Konsten har här tappat egenvärdet, den har blivit ett instrument för en annan och djupare strävan...)

Brian Enos horoskop saknar helt den unkna och syftande typen av materialism. Här, i överensstämmelse med sin legendstatus, hittar vi en fantastisk kreativ spänning mellan Venus i Tvillingarna och Jupiter i härskarläge i Skytten. Så ska det se ut! Och med födelsetiden ser vi också var hans "takhöjd" slår igenom: Jupiter i avantgardistiska och fördomsfria Skytten (raka motsatsen mot Stenbockens traditionalistiska och "pk" försiktighet) intar det karriärmässigt bästa huset: tionde för ära och ryktbarhet i världen!

Coldplay kommer ingen att minnas om några år, Eno är redan en fixstjärna i musikhistorien. Av detta "look-alike"-fall lär man sig alltså att inte bara titta på bokomslaget utan också läsa innehållet!


PS. Missa inte att Enos musik har ALLT att göra med materiella strukturer, helt i linje med hans snarlika och viktiga delar i Jord och Vatten. Den legendariska serien Ambient-skivor är en serie ljudatmosfärer som formligen översätter vår värld till toner och stämningar. Lyssna på den jordgyttriga "On Land" och jämför sedan med den kristallblå och isklara rymden i "Apollo". Eno är ett geni!