Astrid Lindgrens privata anteckningar, samt människans stundande mutation

DN skrev nyligen om att snabbspråket stenografi är på utdöende (i en värld som snart inte ens klarar vanligt skrivspråk efter "smartfånens" korrumperande inverkan - den hpergöder lättjan inom oss). 

Ansträngningar görs, berättade DN, att tyda Astrid Lindgrens voluminösa mängder krumelurer innan alla som kan stenografi gått i graven. Det nämns att hon kanske stenograferade extra kryptiskt för att hålla orden för sig själv och det stämmer bra om man ser på hennes födelsedygn. 

En snålare och mer förtegen varelse finns knappast än Månen (det privata) i konjunktion med gränsdragande och förtegna Saturnus. I Vattenbäraren (Luft) preciseras budskapet att gälla hennes kommunikation och särskilt det nedskrivna. 

Även skrivpennan Merkurius står i Luft (Vågen) och invid den energigivande Solen... Det blir mycket text från en sådan. (Den här bloggens säkert uppåt 30.000 sidor kan inte ens skylla på konjunktionen, bara på Solen och Merkurius i samma tecken (Vågen). Luft är ett kommunicerande tecken, tanken är människans livsluft och allt det andra tillhör bara naturen. I senantiken singlades Luft ut som det specifikt mänskliga av de fyra elementen. Djuren har som bäst ett rudimentärt intellekt - ofta är de bara instinktsstyrda sinnesknippen på ett antal ben.

Kosmologisk utvikning/Vattenbärarens tidsålder

Alla Luftens tre tecken denoterar människan förutom Vågskålarna. Detta instrument indikerar dock en specifikt mänsklig föreställning: att det existerar en kosmisk rättvisa som förlaga till lagbunden rättvisa i samhället. Den jordbundne helt utan Luftens tankehöjd vänder naturligtvis på steken och säger att handelsmännen uppfann vågen för att inte av misstag ge kunden mer än vad man tyckte kunden förtjänade.

Hos de jordbundna är  tanken om en kosmisk balansprincip - karma - bara en efterhandsrekonstruktion som inte förefaller ha något att göra med kända naturlagar. Dessa människor har naturligtvis aldrig läst eller övervägt Platons klarsynta tankar där de fyra dygderna tillsammans bildar en högre enhet som delmängder i det Goda (egentligen: det Godas abstrakta form).

Ännu i antiken visste man vad detta var och drog paralleller till den primära kardinaldygden Klokhet eller Förnuft, vars planetära symbol förstås är gränsdragaren Saturnus. Den sjunde kretsen eller himmelen håller ihop kosmos. Även om ytterligare planeter upptäckts i vårt solsystem, är tanken principiellt korrekt: allt som inte vill rasa ut i kaos måste ha en yttre gräns, en själens form. Nu blev Saturnus sinnebild för denna Princip.

Den nyliberala dårskapens planet Jupiter i dess vanartiga uttryck, som bara känner ordet "expansion", ligger turligt nog innanför Saturnus bana för att aldrig lyckas spränga ramarna för vår värld och störta mänskligheten i kaos. Nog för att det just nu ser ut som artens girigaste procent lyckats driva planeten nära avgrunden - ett helvete väntar alla levande i flera generationer framåt alltmedan Naturen söker sitt nya jämviktsläge.

I värsta fall kastar Moder Jord om magnetpolerna och nollställer hela spelplanen. Under 200 år kommer de människor som överlever Klimatkatastrofen att stå helt sårbara inför Solens Vindar (pneuma spermatikon) - som under den här perioden kommer att "omprogrammera" mänsklighetens DNA. Det som sedan följer är den s.k. Vattenbärarens tidsålder och en genuint "vaccinerad" mänsklighet - skyddad från sin djuriska dårskap och girighet. Säg att Solen BYTER UT de själar som har rätten att återfödas till den här planeten. Var de underkända tar vägen ska man nog tala tyst om, men "det finns många rum i min Faders hus", som Jesus kryptiskt sade.

Tänk Solen och dess solvindar och Saturnus som ett par (på denna blogg: "den kosmologiska axeln via sina tecken Lejonet och Vattenbäraren). Det gudomliga intellektet är BÅDE Sol och Saturnus, betraktare och det betraktade. Saturnus fungerar ur ett jordiskt perspektiv som Skyddsmuren mot Solen och dess förödande utflöden och när jordens magnetfält efter att ha vänt på söder och norr försvagas under hundratals år, kommer Solen fritt att kunna skifta Tidsålder och målsättningar (Saturnus som Kronos).

Detta blir den kanske största förändringen någonsin i mänsklighetens långa tid på jorden. Glöm AI-töntar och IT-fascisterna - de kommer inte att ha med något av detta att göra. En ny "omprogrammerad" mänsklighet kommer att uppfinna hjulet på nytt, men med ädlare avsikter än dagens irrationella halvdjur till människor.

*****

Rakt ur huvudet kommer jag bara på en annan människa som likt Astrid Lindgren efterlämnade kopiösa mängder text vilka kräver sin man för att avkoda: den amerikanske filosofen och matematikern Charles Sanders Peirce. 

Lustigt nog säger en kvinna i DN-artikeln att Lindgrens stora textproduktion beror på att hon varit verksam som sekreterare och därigenom "lärt sig bli effektiv och pragmatisk". Här märks den fallerade svenska språkligheten. Man lär sig inte bli pragmatisk, man antingen är det eller inte. Det finns ingen "evolutionär" rörelse i det adjektivet. (I gymnasiet hade jag kunnat förklara det med grammatisk nomenklatura, men med åren försvinner de ramverk som har gjort sig jobb och kvar blir bara det viktiga: att kunna skriva begripligt.)

Det lustiga i sammanhanget är att Peirce var just Pragmatikens fader (eller en av dem), en typiskt amerikansk filosofiriktning som brydde sig mindre om högtflygande schematik och sökte sig till mer jordnära resonemang och förklaringar. Men av pragmatikerna var nog Peirce den i särklass minst tillgängliga.

Det visar sig att också han har en Måne (ett inre liv) med tydligt inflytande från Saturnus. Trots att jag nyss kallade Saturnus en begränsare är det lika känt att den är outtröttlig och kan slita och släpa år efter år. Saturnus som Egendom eller Resurser blir då Resursägarnas alla slavar som körs i botten innan Resursägaren skaffar sig ny arbetskraft. 

Till Saturnus som Tidens herre hör naturligtvis uthållighet. Över tid resulterar i stora mängder skrivna texter (eller materiella ting, en degraderad form av Saturnus ger typen Samlaren - därav den degraderade formen Resursägare eller Slavägare = Arbetsgivare). Arketyper är multivalenta, sade jungianskt inspirerade historikern Richard Tarnas. De är så skelettartade att de fungerar i många sammanhang och givet den kosmiska häxbrygdens oöverskådliga natur (tänk alla personhoroskop) kan en komponent ha  närmast otaliga funktioner. Men ändå finns en kärna i arketypen, Mars kan aldrig bli Venus (utom i könsförvirrade kulturer på väg att gå under i sin brist på högre tänkande).

Saturnus är också Mästerbyggaren som uppför monumentala byggnader (har en nära släktskap med Resursägaren). Saturnus "ande" finns även i motsvarande berg av anteckningar som eftervärlden, förutsatt att producenten gjorde sig ett namn, kan forska  i och söka förstå.

Hos Peirce är repressionens eller fixeringens Saturnus inte direkt kopplad till fantasins och föreställningsförmågans Måne utan går en omväg: Från Skorpionen kastar Saturnus sin långa trekvartsvarvs blick (hinduisk) och träffar Månens DISPONENT Merkurius inte mindre än det mäktiga Sol-Lejonet. 

Ett förmodligen relaterat fenomen var att Peirce hade en nervskada som gjorde honom inkapabel att visa känslor via ansiktsmusklerna. Han var det perfekta pokeransiktet. Nerver lyder under Saturnus enligt indisk tradition och när den angriper det normalt så animerade Lejonet förstår man något av hur död han måste ha sett ut! Saturnus rationalitet tar också i hög grad över från Lejonets emotionella och utagerande natur.

Samtidigt är bakom ytan Månen inte bara överdisciplinerad via en Saturnus-Merkurius utan också överflödande rik via välgörarna Venus och Jupiter. (Men återigen behärskade eftersom Jungfrun länkar åter till den Merkurius Saturnus håller schack på.) 

Han var naturligtvis som framstående matematiker inspirerad av Platons logiska sätt att närma sig frågor (via sitt litterära språkrör Sokrates). Peirce hade likt Platon en andlig förståelse av världen. Den här ovanliga amerikanen är ett av få horoskop det verkligen hade varit intressant att ha ett exakt klockslag för.

Han lämnade likt Lindgren eftersom enorma mängder matematiska beräkningar som mig veterligen knappt betats av ännu trots att han dog för över 100 år sedan. Vem vet vad han kan ha förstått om vår inbillade värld och våra inbillade liv i relation till Platons "former" som ligger bakom till och med matematikens objekt och gör dem till vad de är? Platon var så många tusen år före sin tid att mänskligheten f.n. ligger långt efter honom.

PS. Inlägget taggas "kreativitet" - som förvisso inte är detsamma som produktivitet. Hade det funnits klockslag för dessa två, kan man misstänka att 5e kreativitetshuset sett gynnsamt ut.

Astrid Lindgren och den nedärvda svenska ryssfobin

Det är bara att läsa valfri borgerlig tidning och se hur svenska folket i stycken är en paranoid hop dummerjönsar. Putin hit och Putin dit. Den antiintellektuella svenskheten tycks motsägas av det dominanta Luftelementet i nationalhoroskopet, men tycks ha sin förklaring i att SÅ MYCKET KRÄVS innan man kan ge klartecken. 

I nationalhoroskopet spelar Sol och Måne inte bra bordtennis med varandra och kartan faller därmed i två delar: en liten privilegierad klick med monopol på tänkandet och en stor simplistisk hop medborgare som ägnar sig enbart åt att jobba eller söka jobb och sedan shoppa bort sina pengar. Sällan har väl ett nationalhoroskop så väl beskrivit EN OND INTELLIGENTIA som trälbinder folkmassan och nogsamt ser till att hålla den korrekta verklighetsbilden undanskymt i enstaka kulturartiklar som ingen människa läser - särskilt inte som högern ser till att smutskasta all kultur som kommenterar samhället på ett kritiskt sätt. Högern "vänsterstämplar" tills det behövs cortisonsalva för att häva den överansträngda högerarmens akuta inflammation.

En sådan spännande kulturartikel publicerar AB, en fd. ryss som beskriver sina upplevelser av det pursvenska fenomenet Astrid Lindgren. Artikeln är läsvärd i sin helhet (den är kort) men jag fastnar för den här meningen som förklarar hur författaren i sina dagboksanteckningar fasar för de ryska kommunisterna och hellre väljer Adolf Hitler: "Astrid Lindgren är en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära. Finland, Norge, Danmark och Baltikum. Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld."

Klockslag för Lindgren saknas och en månascendent ger inte alls det budskap som man kunde förvänta sig. Hon föddes med Jupiter i Kräftan, en plats där expansionens och tursamhetens planet sägs vara "upphöjd". Men att planeternas "fallna" och "upphöjda" lägen kan betraktas simplistiskt som alla västerländska kursböcker gör, som något bra eller dåligt, det framgår av en besatt bekant med Vågascendent och Jupiter i Kräftan, dvs. en tiondehus-Kräfta. Människan är visserligen diagnosticerad med adhd, men jag har brutit bekantskapen eftersom han inte klarar av att sluta placera sin egen familj som hela världens centralpunkt och fordrar att alla andra också ska göra det och gnäller och kverulerar som en bebis när hans "tiondehusprestation" inte non-stop ärebetygas. 

Detta är alltså en man i fyrtioårsåldern. Vi talar om en patologisk fixering vid det (troligen) enda i hela hans liv som han bygger upp sin känsla av nobilitet (Jupiter) och framgång vid. Jupiters "upphöjdhet" är verkligen en kluven historia här och hans underdålighet inför den egna avkomman har fått åtminstone hans döttrar att förakta sin egen far en smula. Jupiters upphöjdhet i kombination med 10e huset och dess universalistiska maktanspråk är synbarligen en kombination som fullständigt derangerar perspektivet hos en del människor som inte alls kan hantera den "framgång" (Jupiter) det innebär att de faktiskt lyckats bilda familj och sätta barn till världen. Jag skulle vilja klassa denna Jupiter i detta horoskop som en distinkt verksam illgärningsman, vilket ju faktiskt också det indiska systemet gör! 

Vågascendenten handlar helt om social eller mellanmänsklig jämvikt och den expansiva Jupiter rubbar ofelbart jämvikten. Och i 10e huset tillåts det lilla särintresset (Kräftan) helt rubba jämvikten! Kräftan i 10e är en fullständigt självmotsägelse med mindre individen självmant väljer ett så litet område som möjligt att göra karriär inom. Fungerande och legitima uttryck för Kräftan i karriärhuset är inte svåra att tänka ut.

Men titta här på Astrid Lindgrens månkarta, den verkar helt motsäga sinnelaget hos "en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära":

Jupiter i Kräftan - framgång och välmående i den lilla klanen - ligger i det sjätte huset för fiendskap och olyckor. Det här är i mina ögon inte en symbolik som talar att "hjärtat klappar varmt" för den etniskt (Kräftan) närliggande miljön på ett expansivt (Jupiter) och allt annat uteslutande sätt. Man skulle tvärtom kunna tänka sig att kvinnan ser familjebildning och en talrik familj som ett elände och en olycka.

Jag menar att den begränsande Saturnus med den lilla sfärens (hemmets) Måne i sig representerar Lindgrens uppenbara intresse för de stora politiska rörelserna i tiden som kulturartikeln skriver om. Saturnus äger Månen och lyfter den till sin egen vidlyftade och konceptuella förståelsehorisont. Kombinationen stämmer synnerligen illa med en småaktig, borgerlig favorisering av baltländernna och Skandinavien.

Här uppstår frågan om hur långt man kommer med Chandra lagna och om inte månascendenten ibland är rent missvisande. Som jag förstår använder indiska astrologer de sekundära ascendenterna som komplement till den kroppsliga lagna. Det är bara den här bloggen som oftast nöjer sig med horoskop utan födelsetid som söker pressa all information ur enbart månperspektivet. Indierna menar att det krävs analyser av tre horoskop för samma individ för att säkert uttala sig, lagna, Chandra lagna och Surya lagna. Solens (Surya) lagna hänför sig förstås till handlingsmänniskan, den levande själen mitt i sitt levande nu. Månen är i det här mer fullständiga perspektivet en sidekick som efter sin förmåga bollar tillbaka det Solen ser eller uppenbarar i den takt den agerar och aktualiserar vad som tidigare bara var en latent möjlighet.

Om man nu istället väljer Astrid Lindgrens solperspektiv, hennes inre handlingskraftiga hjälte/hjältinna, då händer nu det förunderliga att vi får exakt samma dilemma som den adhd-störda personen. Jupiter i Kräftan blir en allt annan överskuggande besatthet. Det egna hushållets eller möjligen egna kvarterets trygghet och framgång blir 10e-husnormen som alla andra har att förhålla sig till. Eller som kulturskribenten uttrycker det: "Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld." Kulturskribenten har intagit Astrids SOLÄRA PERSPEKTIV och ser då precis vad hon såg och prioriterade!

Och återigen är Jupiter i grunden en god planet. Ingen kan klandra empati med de nära och kära, men här blir Jupiter en verksam illgörare som skadar Astrid Lindgrens förmåga att värdera gott och ont. Hela hennes hackordningsaxel är helt instabil pga. att den essentiella illgöraren Mars (Andra världskriget!) också är en verksam illgörare för Vågen som inget annat vill än jollra i en statisk värld av passion och mänsklig kärlek. 

Astrid Lindgrens solhoroskop lyckas alltså med det närmast otroliga: i horoskopet för sitt handlingsliv lyckas hon placera alla Vågascendentens tre verksamma illgörare i framhävda hörnhus. Och tecknen är förstås alla av den instabila passionens typ (Rajas guna).

Hur var det nu med hennes privatliv? Enligt månkartan var den lilla tomtebolyckan inte hennes. Hon blev på smällen med sin chef men vägrade gifta sig och tog hellre skiten (på den tiden) som lösaktig ensamstående mor. Men offentligt - och via sina solära milstolpar om livet i Sörgårdsidyllen - höjer hon det lilla familjelivet till skyarna! Den upphöjda Jupiter bär på onda effekter men ingen kan missa att den i grunden ändå utstrålar gott. Jfr. Åsa Romsons horoskop (månkarta) diskuterat igår.

Vad om den nedärvda svenska ryssfobin då? För att förstå denna sida som alltjämt lever kvar i borgarna och som Lindgren var ett tidigt exempel på, måste man minnas det äldre Sverigehoroskopet (1809) och där se hur sjukligt äganderättsfixerat och privatistiskt den fattiga obygd vi känner som Sverige var. Jag har någonstans ventilerat tanken att vår tids egoistiska borgare måste vara de gamla fattigsvenskarna som efter osedvanligt lång tid i limbo nu återfötts för att upprätta ett land i privategoismens anda sedan socialdemokratin handlöst korrumperats efter många år i symbios mot Storfinans och Arbetsgivare. 

Att med det gamla Sverigehoroskopets mentalitet konfronteras med kommunism och egendomsgemenskap var flera schackdrag för avancerat tänkande. Befolkningen och deras samhälle var galet efterblivet och alltjämt fast i ett medeltida feodalsamhälle (byt bara ut feodalherren mot den lokala brukspatronen eller motsvarande "starke man" - inte sällan den dominerande landägaren).



PS. Lindgren jobbade som korrekturläsare som ung: grotesk förstoring av de små irrationella (Vatten) urspårningarna lilla via Jupiter-Kräftan (som grinar högljutt när allt inte är till freds), och "polismentaliteten" via Saturnus-Månen i grammatikens tecken Vattumannen, en dömande eller bestraffande Ketu i tredje skriftspråkliga huset samt, förstås, Solen som uppslukar Merkurius. (Wikipedia berättar att hon i ett arbete mötte kriminalteknik och hur detta flyttade in i berättelserna om mästerdetektiven Blomkvist.)

Med både Sol och Måne i Luft är hon vad bloggaren alltid trodde var urtypen för en författare, men studien av Nobelpristagarna i litteratur bringade den föreställningen på skam! Jag menar dock fortfarande att Astrid föddes under grundtypen för en perfekt författare (hennes världsframgångar verkar bekräfta). Samtidigt var studiens 100 Nobelprisbelönta författare så få att den faller någonstans mellan en anekdotisk berättelse och en verklig kvantitativ studie.

Vågens knäppare sida

(Ett löst sammanhållet och lite längre inlägg på 7 A4-sidor som tar upp 2-3 skilda teman ur astrologiskt perspektiv.)

Astrid Lindgren på väg.
Gissningsvis 1940-tal av bilkupéns form att döma

Aftonbladet skriver att Astrid Lindgren fortsätter att sälja bra i världen, sju år efter sin död. Man måste nog säga att Pippi uppnått global ikonstatus. Hon resonerade väl mot en redan existerande arketyp: en sprattmakande trickster-gestalt eller kanske hellre den jungianska psykologins puer, den unga - sånt stoff som hjältar och hjältinnor är gjorda av. Artikeln fick mig att för första gången titta på hennes horoskop via den sideriska zodiaken.

För den som minns min genomgång av samtliga Nobelpristagare i jakt på vad - om något - som gör en författare i toppklass, kommer inte Lindgrens horoskop som någon överraskning. Hon prickar två av de tre tecken som var intressanta i den undersökningen, Skorpionen och Vattumannen.

Men, utropar den redan betingade läsaren, det här är ju det "sociala utstötningssyndromet", som enligt den här bloggen ömsom skapar mobbare och ömsom mobbingoffer - om inte värre!? Ja, men ska man läsa det på ett helt neutralt sätt, utan dess degraderade yttringar, handlar det bara om att en människa i kraft av sin skarphet hamnar lite på kant med en folkkropp, på något sätt kommer att skilja ut sig från mängden.

Kanske t.o.m. i djupet av sitt hjärta vill vara annorlunda! "Pippi" hörs nu i bakhuvudet, vilken perfekt illustration av en människa som både är udda i den sociala miljön och också slugt beräknar sina utspel för att ytterligare förstärka den bilden!

Lindgren tog till orda mot nazismen under Andra världskriget - här är då plötsligt samma syndrom igen, men nu ur annan vinkling, hon försvarar de utsatta mot nazi-mobbing! Samma mönster upprepades årtionden senare, i Pomperipossa-debatten (1976) om bisarra skattesatser, då hon försvarade svensken i gemen (och förnuftet) mot den ångvält som det socialdemokratiska systemet kommit att bli.

Det är inte svårt att identifiera Lindgrens sälta och syrlighet som Skorpionens gift, där "illbattingen" sticker hål på en självgod eller t.o.m tokgalen ideologi (Vattumannen = ideologi eller sammansatta tankemönster).

Eftersom det var just statens anspråk på folkets tillgångar via skatterna kan det ju tyckas lämpligt att det är Venus (pengar) som befinner sig i Skorpionen medan Saturnus (ackumulation, krav att få kontrollera) som ligger i hemmaläge (härskarläge) i den ideologiska Vattumannen.

Som bekant blandar sig Vatten och Luft inte bra och det var just galenskapen i ett skattesystem där marginalskatten kunde överstiga 100% (om jag minns rätt) som Astrid påtalade. Dvs ett rationellt system (Luft) som i själva verket var ren dårskap (Luft + Vatten).

Lindgren blir härmed ett exempel på den goda blandningen av förnuft och irrationella impulser. Hon var inte offer för mixen utan arbetade medvetet med sarkasm och ironi. Hon var gäckande.

Men vilken järnlady horoskopet avslöjar att kvinnan var! Egentligen låter inte Månen i kombination med den kärva och gränsdragande Saturnus som en värst trevlig kombination. Månen formar i så hög grad vår personlighet, och att se gamla filmklipp med Lindgren visar exakt hur kärv och torr Saturnus som typ är.

Likväl var hon alltid mycket förbindlig, och det är förstås Solen i Vågen indikerar en grundläggande associativ och kommunikativ sida. Hon strävade alltid mot relation, fastän hon kanske i sitt eget sinne noga såg till att hålla på sitt revir (Månen, "det privata") och faktiskt, tror jag, värdesatte och prioriterade sin ensamhet (Saturnus). Som författare är det ganska uppenbart: Månen, den dagliga rutinen, i nära kombination med solitära Saturnus, avgränsaren och därmed formgivaren!

Det hade varit roligt att kunna peka på en enda lång rad av Nobelprisbelönade författare i Luftelementet som så uppenbart dominerar Astrid Lindgrens himmel. Men som min genomgång visade, var det inte så enkelt. Hon harmonierar dock med fynden på den punkten att sinnelaget i Vattumannen är vanlig för författare som når högsta erkännande! (Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset, barnböcker hade inte rätt status.)

*****

Det var soltecknet Skorpionen som kammade hem flest Nobelpris, och jag vill tro att via dispositörskapet vi har hittat även den indikationen i Lindgrens horoskop. För Solen (det aktiva livet, den objektiva handlingsmänniskan - till skillnad från den subjektiva Månen) har sitt värdteckens härskare Venus liggande i Skorpionen.

Därtill stöttar framgångens Jupiter Astrid Lindgrens konstnärliga Venus från Kräftans (fantasins) tecken, där Jupiter också anses "upphöjd"! Fina omen, detta! Samma stöd från Jupiter har nu inte Jonas Gardell, en annan Sol-Våg och lokalt storsäljande författare, men han delar Lindgrens himmel så långt som att även han har Solens disponent Venus i Skorpionen.

Eftersom detta nu tvingar samman Luft och Vatten så är en "crazy" ton i de solära åtbörderna nästan ofrånkomlig. Den svarta humorns mästare, John Cleese under sina Monty Python-år, är t.ex. också han Sol-Våg, men kommunicerar via en Merkurius som just gjort entré i Skorpionen. "This parrot is dead!" "No, it's not. It's just resting." Odödligt om döden!

Jag har redan vid flera tillfällen pekat ut den "psyko" övergången mellan Vågens delikata mentala balans och Skorpionens attitydmässiga mörker i samband med Carolina Gynnings psyke. Men hennes Mån-Skorpion disponerad av Mars i Luft i Vågen är verkligen ett klassiskt exempel på vad jag talar om. Tyvärr finns det nog lika många fall av verklig mental obalans som det finns kapabla själar som använder den påtvingade kombinationen av Vatten och Luft för komisk effekt. I mina ögon är det inte Gynning själv som styr showen, det är hennes komplex som roar sig på hennes bekostnad. Gudarna dansar sina galnaste danser och vi på jorden kastas runt som tråddockor!

Hon är alltså toppriden av sina zodiakala motiv! Bara att ringa efter din lokala exorcist och beställa djävulsutdrivning. Den "konst" hon förevisar på sin blogg, talar sitt tydliga språk, det är inte särskilt konstfullt och knäppigheten lutar här mer åt psykopatologi. Som terapi fungerar det kanske.

Solen är per definition en stabilisator, dess energiutflöde är konstant. Den symboliserar andevarelsen inuti vår kropp, det indierna kallar jiva-atman. Av Nobelpristagargranskningen att döma är det en stor tillgång för medvetandets Sol att lysa in i "dödsskuggans dal" (Skorpionen) om man ska lyckas bli en verkligt stor dramatiker, och detta faktum återspeglas även i andra kombinationer där de mörka stilla vattnen i Skorpionen kombineras med Luftelementets vilja till berättande och självuttryck.

För John Cleeses speciella form av kontrollerad (?) galenskap får man dock inte missa att han har Solen med giriga demonen Rahu och en opposition från diktatoriska Saturnus mot sin Sol! Notera med vilken synbar njutning han har spelat onda och mästrande karaktärer genom alla år! Den sidan ligger dock hos hans tydliga egenmäktighetssyndrom, det är den galna skruven jag tror man har Våg-Solen med Rahu att tacka för.

Hans obotligt lekfulla sida hör hemma inte enbart i den förnämliga kombinationen av Jupiter (jovialitet) i hemmaläge i Fiskarna tillsammans med sinnelaget (Månen), utan framför allt i kombinationen av Fiskarna och Vågen i ett och samma horoskop. Här uppstår något mjukt och barnsligt i karaktären som Cleese kunnat kapitalisera på under ett långt liv som komiker. (Detta är åter ett fall av Vatten/Luft och den åtföljande leken mellan känsloimpulser och mentalisering som trotsar normal logik.) Med känd födelsetimma ler man också igenkännande åt att Cleese har Lejonet som ascendenttecken stigande i öster - den sanna scenaktörens signum.

Cleese tillhör gräddan av den brittiska literatin och Monty Python var väl i mycket ren college-humor. Skillnaden från buskis är de otaliga kulturella referenserna som också sträcker sig bakåt i tiden. Buskis är gapflabb här och nu kring det näraliggande, college-humorn kräver allmänbildning. Så ta en titt till på Cleeses horoskop ur det här perspektivet: Tredje huset för grundskoleutbildning är fullproppat via den positivt polariserade Solen (eggad av Rahu) och via axeln mellan Vågen och Väduren löper också en kraftfull spänning "upp" till nionde sektorn för högre utbildning (college). Jag tror inte ett horoskop kan bli mycket mer cerebralt än så här.

I nionde står emellertid formalisten Saturnus illa placerad ("debil") i Väduren, och kanske är det därför Cleese funnit sådan njutning av att spela dåraktiga lärare eller representanter för nionde husets högre lärdom! Det är inte en eller två gånger han gjort narr av egocentriska (Väduren) makthavare, men särskilt memorabel är förstås den fåfänge juristen som lurendrejaren Jamie Lee Curtis lindar runt sitt finger i "En fisk som heter Wanda".

I den filmen skymtar Cleese-horoskopets relationsdrama, som även slagit igenom i hans privata liv, bl.a. genom den personligt påfrestande klassikern Fawlty Towers/Pang i bygget, som ledde till skilsmässa från äkta hustrun som deltagit i serien¹. Relationstrubblet i "Wanda" och verkligheten utgörs av Vågen (relation, partnerskap) och spänningen mellan instinkten att förbinda sig och "kallet" från det högre förståndets nionde sektor. Här är "högre medvetenhet" korrumperad pga Saturnus som gör bättre ifrån sig i andra hussektorer än det nionde - jfr vårt "oandliga" svenska nationalhoroskop med Saturnus i det högre förståndets sektor.

För att förtydliga: nionde huset är en sektor som kräver extrem öppenhet och blick för de universella värdena (Platons Former). Så vad i hela friden har det egocentriska perspektivet (Väduren) här att göra? Eller Saturnus? John Cleese hittade sannerligen ett "legitimt" uttryck för den här medfödda "defekten": han gjorde skämt av hela den brittiska stelheten i de högre ämbetena.

Jag har förundrats många gånger av hur väl genomtänkt zodiaken är: när ett Lejon stiger fram i öster, så ska det livet rimligen handla om "allt ljus på mig", en dramatiker och individualist har fötts. Men då kan inte niondehuset annat än beskriva en nybörjare i högre andliga ting: Väduren! För vilken är regeln? Ju "äldre själ" desto mindre intresse för den egna framtoningen (ascendenttecknet)!

Men det vore fundamentalism att spika Lejonascendenten som en "ung själ" bara för att nionde därmed kopplas till nybörjarens eller debutantens zodiaksymbol! Astrologin är betydligt mer komplex än så, och ibland kan t.ex. "onda" planeter vara neutrala platshållare eller markörer. Se t.ex. John Cleeses Vädurshärskare Mars. Den ligger "upphöjd" och ytterligt samlad i sitt energispel i Stenbocken.

Vi kan härav se att Saturnus i Väduren i nionde inte är så enkelt som en "fullständig blindfläck" för moraliska frågor och högre medvetande. Detta är kanhända bara en show som den kontrollerande Mars-Stenbocken driver, listigt och medvetet. Den ryggradslösa juristen i "Wanda" är alltså inte sanningen om Cleese själv, utan tycks listigt projicerad av den välstrukturerade Mars-Stenbocken.

Dock är det här en "ömsesidig reception" mellan två "naturligt onda", och givet föregående inlägg om mördaren där avrättningsförsöket misslyckades, kan man fråga sig ett och annat om John Cleeses privata mörker!

"Ondska" är inte nödvändigtvis onda handlingar utan i lika hög grad livets svåra sidor, Mars som krig och Saturnus som nödår med svält. Alla människor agerar inte ut sitt onda men när de gör det, kan det antingen bli hysterisk komedi eller också kriminellt beteende!

Jag menar att John Cleeses ömsesidiga reception Mars/Saturnus är bättre än den mördaren Romell Broom hade, eftersom så mycket annat elände tillstötte i det fallet. Cleese har också en "upphöjd" Mars vilket betyder god aggressionskontroll, medan den "debila" Saturnus i Väduren just inte behöver bli så mycket mer än en djupt sittande egocentricitet och vilja att själv få sista ordet. Byggde inte många Monty Python-sketcher på just sånt käbbel?

Men mot denna kontrollerande och ändå dominanta torrboll ("egenmäktighetssyndromet" i en "stram" version) har vi då den uppenbart mentalt vacklande Sol-Vågen, zodiakens "debila" Sol, driven ur gängorna av vilda Rahu!

Om Cleese himmel stämmer det engelska uttrycket "what a piece of work" perfekt. Läser man det korrekt betyder det "rena skräpbygget" och vi är genast tillbaka i Basils "fawlty" tower! Eller är det Villa Villerkulla?

(Tillägg 090922. Cleese dyker snart upp i tv-reklam, för att finansiera sina kostsamma misslyckanden i partnerskapet - Vågens tecken - spekulerar AB.)

Vågens tecken är subtilt och det älskar att vrida ord och begrepp lätt ur led. Det är ju så trist att alltid gå helt efter ordbokens rekommendationer! Själv Våg, vaknade jag i barndomen till liv för det bus med Luftelementet det här tecknet tycks stå så nära.

Glamrockgruppen Slade var stora 1971-73 och felstavade sina låttitlar till skollärarnas oerhörda förtret. Kiddsen blev språkliga haverier! Sedan de här oskyldiga lekarna i 1970-talets början av ett gäng busiga 25-åringar har ju den amerikanska rap-kulturen fullständigt vänt upp och ner på distinktionen mellan talspråk och skrift...

Men den här brittiska vanvördigheten inför för Saturnus formalistiska tyranni har gamla anor! Redan Edward Vere, 17e greve av Oxford under drottning Elisabets regim, hade säkert hjärtligt roligt när han myntade nya ord (stavning i elisabetanska England var rena anarkin), och språkforskare menar att det är ett av många tecken på att han var mannen bakom pseudonymen Shakespeare.

Vere var för övrigt född Vädur med sinnelaget (Månen) i Astrid Lindgrens språkliga Vattuman och därtill ett ovanligt stridslystet sinne: Månen + Mars. Även om man inte köper Shakespeare-kopplingen var Vere enligt en samtida text känd som en av de största författarna av lättare komedi! Men, med den gode greven hamnade vi utanför temat om balanstecknets naturliga tendens att artistiskt "skeva" en smula. Vågskålarnas tendens att tappa kalibreringen...

*****

Jag ser i efterhand att "literati" tycks vara en anglicism... Oh, well.


_____

1. En uppmärksam läsare påminde om jag blandat ihop de två kvinnliga rollerna i Pang i bygget, och jag har rättat lite i texten.