DN skrev nyligen om att snabbspråket stenografi är på utdöende (i en värld som snart inte ens klarar vanligt skrivspråk efter "smartfånens" korrumperande inverkan - den hpergöder lättjan inom oss).
Ansträngningar görs, berättade DN, att tyda Astrid Lindgrens voluminösa mängder krumelurer innan alla som kan stenografi gått i graven. Det nämns att hon kanske stenograferade extra kryptiskt för att hålla orden för sig själv och det stämmer bra om man ser på hennes födelsedygn.
En snålare och mer förtegen varelse finns knappast än Månen (det privata) i konjunktion med gränsdragande och förtegna Saturnus. I Vattenbäraren (Luft) preciseras budskapet att gälla hennes kommunikation och särskilt det nedskrivna.
Även skrivpennan Merkurius står i Luft (Vågen) och invid den energigivande Solen... Det blir mycket text från en sådan. (Den här bloggens säkert uppåt 30.000 sidor kan inte ens skylla på konjunktionen, bara på Solen och Merkurius i samma tecken (Vågen). Luft är ett kommunicerande tecken, tanken är människans livsluft och allt det andra tillhör bara naturen. I senantiken singlades Luft ut som det specifikt mänskliga av de fyra elementen. Djuren har som bäst ett rudimentärt intellekt - ofta är de bara instinktsstyrda sinnesknippen på ett antal ben.
Kosmologisk utvikning/Vattenbärarens tidsålder
Alla Luftens tre tecken denoterar människan förutom Vågskålarna. Detta instrument indikerar dock en specifikt mänsklig föreställning: att det existerar en kosmisk rättvisa som förlaga till lagbunden rättvisa i samhället. Den jordbundne helt utan Luftens tankehöjd vänder naturligtvis på steken och säger att handelsmännen uppfann vågen för att inte av misstag ge kunden mer än vad man tyckte kunden förtjänade.
Hos de jordbundna är tanken om en kosmisk balansprincip - karma - bara en efterhandsrekonstruktion som inte förefaller ha något att göra med kända naturlagar. Dessa människor har naturligtvis aldrig läst eller övervägt Platons klarsynta tankar där de fyra dygderna tillsammans bildar en högre enhet som delmängder i det Goda (egentligen: det Godas abstrakta form).
Ännu i antiken visste man vad detta var och drog paralleller till den primära kardinaldygden Klokhet eller Förnuft, vars planetära symbol förstås är gränsdragaren Saturnus. Den sjunde kretsen eller himmelen håller ihop kosmos. Även om ytterligare planeter upptäckts i vårt solsystem, är tanken principiellt korrekt: allt som inte vill rasa ut i kaos måste ha en yttre gräns, en själens form. Nu blev Saturnus sinnebild för denna Princip.
Den nyliberala dårskapens planet Jupiter i dess vanartiga uttryck, som bara känner ordet "expansion", ligger turligt nog innanför Saturnus bana för att aldrig lyckas spränga ramarna för vår värld och störta mänskligheten i kaos. Nog för att det just nu ser ut som artens girigaste procent lyckats driva planeten nära avgrunden - ett helvete väntar alla levande i flera generationer framåt alltmedan Naturen söker sitt nya jämviktsläge.
I värsta fall kastar Moder Jord om magnetpolerna och nollställer hela spelplanen. Under 200 år kommer de människor som överlever Klimatkatastrofen att stå helt sårbara inför Solens Vindar (pneuma spermatikon) - som under den här perioden kommer att "omprogrammera" mänsklighetens DNA. Det som sedan följer är den s.k. Vattenbärarens tidsålder och en genuint "vaccinerad" mänsklighet - skyddad från sin djuriska dårskap och girighet. Säg att Solen BYTER UT de själar som har rätten att återfödas till den här planeten. Var de underkända tar vägen ska man nog tala tyst om, men "det finns många rum i min Faders hus", som Jesus kryptiskt sade.
Tänk Solen och dess solvindar och Saturnus som ett par (på denna blogg: "den kosmologiska axeln via sina tecken Lejonet och Vattenbäraren). Det gudomliga intellektet är BÅDE Sol och Saturnus, betraktare och det betraktade. Saturnus fungerar ur ett jordiskt perspektiv som Skyddsmuren mot Solen och dess förödande utflöden och när jordens magnetfält efter att ha vänt på söder och norr försvagas under hundratals år, kommer Solen fritt att kunna skifta Tidsålder och målsättningar (Saturnus som Kronos).
Detta blir den kanske största förändringen någonsin i mänsklighetens långa tid på jorden. Glöm AI-töntar och IT-fascisterna - de kommer inte att ha med något av detta att göra. En ny "omprogrammerad" mänsklighet kommer att uppfinna hjulet på nytt, men med ädlare avsikter än dagens irrationella halvdjur till människor.
*****
Rakt ur huvudet kommer jag bara på en annan människa som likt Astrid Lindgren efterlämnade kopiösa mängder text vilka kräver sin man för att avkoda: den amerikanske filosofen och matematikern Charles Sanders Peirce.
Lustigt nog säger en kvinna i DN-artikeln att Lindgrens stora textproduktion beror på att hon varit verksam som sekreterare och därigenom "lärt sig bli effektiv och pragmatisk". Här märks den fallerade svenska språkligheten. Man lär sig inte bli pragmatisk, man antingen är det eller inte. Det finns ingen "evolutionär" rörelse i det adjektivet. (I gymnasiet hade jag kunnat förklara det med grammatisk nomenklatura, men med åren försvinner de ramverk som har gjort sig jobb och kvar blir bara det viktiga: att kunna skriva begripligt.)
Det lustiga i sammanhanget är att Peirce var just Pragmatikens fader (eller en av dem), en typiskt amerikansk filosofiriktning som brydde sig mindre om högtflygande schematik och sökte sig till mer jordnära resonemang och förklaringar. Men av pragmatikerna var nog Peirce den i särklass minst tillgängliga.
Det visar sig att också han har en Måne (ett inre liv) med tydligt inflytande från Saturnus. Trots att jag nyss kallade Saturnus en begränsare är det lika känt att den är outtröttlig och kan slita och släpa år efter år. Saturnus som Egendom eller Resurser blir då Resursägarnas alla slavar som körs i botten innan Resursägaren skaffar sig ny arbetskraft.
Till Saturnus som Tidens herre hör naturligtvis uthållighet. Över tid resulterar i stora mängder skrivna texter (eller materiella ting, en degraderad form av Saturnus ger typen Samlaren - därav den degraderade formen Resursägare eller Slavägare = Arbetsgivare). Arketyper är multivalenta, sade jungianskt inspirerade historikern Richard Tarnas. De är så skelettartade att de fungerar i många sammanhang och givet den kosmiska häxbrygdens oöverskådliga natur (tänk alla personhoroskop) kan en komponent ha närmast otaliga funktioner. Men ändå finns en kärna i arketypen, Mars kan aldrig bli Venus (utom i könsförvirrade kulturer på väg att gå under i sin brist på högre tänkande).
Saturnus är också Mästerbyggaren som uppför monumentala byggnader (har en nära släktskap med Resursägaren). Saturnus "ande" finns även i motsvarande berg av anteckningar som eftervärlden, förutsatt att producenten gjorde sig ett namn, kan forska i och söka förstå.
Hos Peirce är repressionens eller fixeringens Saturnus inte direkt kopplad till fantasins och föreställningsförmågans Måne utan går en omväg: Från Skorpionen kastar Saturnus sin långa trekvartsvarvs blick (hinduisk) och träffar Månens DISPONENT Merkurius inte mindre än det mäktiga Sol-Lejonet.
Ett förmodligen relaterat fenomen var att Peirce hade en nervskada som gjorde honom inkapabel att visa känslor via ansiktsmusklerna. Han var det perfekta pokeransiktet. Nerver lyder under Saturnus enligt indisk tradition och när den angriper det normalt så animerade Lejonet förstår man något av hur död han måste ha sett ut! Saturnus rationalitet tar också i hög grad över från Lejonets emotionella och utagerande natur.
Samtidigt är bakom ytan Månen inte bara överdisciplinerad via en Saturnus-Merkurius utan också överflödande rik via välgörarna Venus och Jupiter. (Men återigen behärskade eftersom Jungfrun länkar åter till den Merkurius Saturnus håller schack på.)
Han var naturligtvis som framstående matematiker inspirerad av Platons logiska sätt att närma sig frågor (via sitt litterära språkrör Sokrates). Peirce hade likt Platon en andlig förståelse av världen. Den här ovanliga amerikanen är ett av få horoskop det verkligen hade varit intressant att ha ett exakt klockslag för.
Han lämnade likt Lindgren eftersom enorma mängder matematiska beräkningar som mig veterligen knappt betats av ännu trots att han dog för över 100 år sedan. Vem vet vad han kan ha förstått om vår inbillade värld och våra inbillade liv i relation till Platons "former" som ligger bakom till och med matematikens objekt och gör dem till vad de är? Platon var så många tusen år före sin tid att mänskligheten f.n. ligger långt efter honom.
PS. Inlägget taggas "kreativitet" - som förvisso inte är detsamma som produktivitet. Hade det funnits klockslag för dessa två, kan man misstänka att 5e kreativitetshuset sett gynnsamt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar