En västindoktrinerad individ med svenskt förnamn om arabiskt efternamn kritiserar i Expressen konkurrenttidningen Aftonbladets Guillou för att bedriva grundlöst tyckande från sitt skrivbord på förnäma Östermalm.
Expressen och intervjuobjektet är i så fall sannerligen inte mycket bättre. Ingen svensk media faktiskt - inklusive morgonnyheterna P1 denna måndagsmorgon som hårdpluggar "nyheten" att de hittat en arabisk källa som kritiserar den muslimska kritiken av Sverige - har förstått hur man dekonstruerar eller avmytologiserar det bildspråk som används i den här kampanjen mot svenska sociala myndigheten - egentligen mot Sverige som sådant.
Det är som om svenskarna blivit så fördummade av sin mångåriga sekularism och alla sina socialrealistiska tv-serier (för att inte tala deckare vars mörker avslöjar den svenska folksjälens hemliga illamående). Allt denna världsliga realism gör svensken förlorat känslan för bildspråk av olika slag.
Expressentexten innehåller t.ex. dessa formuleringar:
I samhället sprids lögnerna bland vanliga medborgare [med islamisk religion] som tror att socialtjänsten kidnappar barn, tvingar dem att äta fläsk – och ha sex.
...och...
...partiet Hizb ut-tahrir som i flera klipp håller brandtal till muslimer om hur syftet bakom de svenska lagstiftningarna är att förgöra islam.
Det första klippet är en metafor eller möjligen en överdrift som pekar mot den djupare sanning: det för judendom och islam förkastliga ätande av svin och introduktionen av orimligt tidigt sex är företeelser som avser få muslimer förfärade eftersom det går totalt stick i stäv med deras seder och bruk och moraluppfattning. I så mån handlar det absolut om en "påverkanskampanj" som mer försiktiga journalister formerar saken.
Kidnappningsmotivet är lika illa det för en muslim, förmodar jag, och tillhör också en slags universellt mänsklig rättskänsla som bottnar i just den gudomliga morallag. Detta ramverk som byggts in i den mänskliga själen har det sekulära Sverige dumpat på soptippen som en vanföreställning människosläktet i primitiva tider och alltjämt i "efterblivna" kulturer som den islamiska alltjämt tror på. Ingen talar om varifrån den sekulära lagen kommer, om att den faktiskt är en fortsättning på just en äldre mänsklighets tydligare blick för tillvaron.
Den högutvecklade svensken lider inte av några griller och kan därför, upplyst så få exportera dödande vapen till skumraskregimer och muta höga politiker i österled för att vinna kontrakt till telekom-installationer. Heja oss.
Det andra citatet från en uppenbart Sverige-kritisk islamisk källa, å andra sidan, ska läsas utan avmytologiserande glasögon. Detta är sanna ord ur det islamiska perspektivet: Sverige söker verkligen förgöra de trosåskådningar som uppfattas konkurrera med den i Sverige påbjudna dyrkan av den sekulära staten. Politiker och myndighet i Sverige har världsunikt (nästan) upphöjt sig själva till gudar!
Detta kan ingen som verkligen lyssnar på hur medier presenterar det uppkomna spända läget missta sig på. Medierna är här som så ofta bara hundar och villiga verktyg för ett Sverige ingen tror har djupgående systemfel. Jo, i relation till svenskars usla pensioner och diverse annat, men aldrig när Utlänningen ingår i frågeställningen. Sverige uppvisar i pågående affär perfekt vilka rasister vi fortfarande är i våra perspektiv, så många efter att rasbiologiska institutet stängt dörrarna.
Tidigare inlägg har redan koncist förklarat varför sekularism också är en religion, men här vill jag bara citera en av västerlandets största intellekt i modern tid, och därför helt okänd för massorna och i synnerhet i Sverige, där stort och korrekt tänkande av filosofisk art är en okänd entitet.
Jag hade turen att av nyfikenhet införskaffa britten Alfred North Whiteheads lilla västerländska idéhistoria "Adventures of Ideas" (1931). Hans tankar är inte unikt svåra, men meningsbyggnaden är fylld av ellipser eller omskrivningar och läser man inte sakta och uppmärksamt tappar man omgående författare. I dagens sms-skadade och grovt förenklade svenska kortkommunikation skulle Whitehead förmodligen uppfattas som en utomjording.
Jag nådde just ett stycke som innehåller den perfekta illustrationen till hur en klarsynt tänkare uppfattar svenska mediers oförmåga att bidra till ett gott samhälle i den mån dess intelligens är lika sparsamt fördelad på redaktionerna som i regering och riksdag. Whitehead har här nått fram till den kraftfulla idén FRIHET - gissa vilken planet och svensk ödescykel denna motsvarar? Jupiter så klart. Inte konstigt att svenskarna har frossa över ryssen för närvarande - vår Jupiter är ytlig och saknar substans. W. följer frihetsbegreppets framväxt i de västerländska samhällena:
"Den hedniska antika världen var tolerant i fråga om trossystem, förutsatt att du var konform i ditt handlande, var du fri att utveckla din egen spekulation..."
Men Whitehead noterar att så inte längre är fallet i det moderna Europa. Britten skulle instämma med den arabiska rösten som hävdar Sveriges faktiska försök att UTPLÅNA Islam från landet. Minns att Whiteheads bok kom ut bara några år innan Adolf Hitler tar makten i Tyskland, en tid när rasbiologi och västerlänningens ogrundade ny "evolutionistiska tro" att han var en renare och mer utvecklad människotyp och kulturskapare än någon annan "ras" i historien.
Den vite mannens kommande världskrig tycktes först i grunden ha raserat denna inbilskhet, men mänskligheten är fast i Passion och drar ena ögonblicket mot Ljus (kunskap) bara för att åter kastas ner i Mörker (ignorans). Svenska journalister kan närhelst islam förs på tal inte annat än sugas ner i mörker och låter som det måste ha gjort innan världskrigen bröt ut - ignoranta och uppblåsta nationalister hörs både i public service och andra medier.
Sagda nymodigheter ur det idéhistoriska perspektivet har perverterat västerlänningen och Whitehead ser speciellt två typer i Väst som riskerar hela civilisationsbygget. Här några rader om den ena typen:
"Två karaktärstyper måste effektivt exkluderas från de som effektivt promoverar frihet. Den ena typen är de som förtvivlar över människans förmåga att någonsin finna ens ett mått av sanning [om de stora frågorna], de så kallade skeptikerna.
[Tänk: de sekulära Humanisterna anförda under tio år av den hätska it-nissen Christer Sturmark - det var där någonstans den här bloggen kände att den måste sjunka från de övre himlarna och bli synlig i den svenska "verkligheten".]"
"Skeptikerns temperament kan uppenbarligen inte ha något budskap till dem som menar att mänsklig tanke räknas eller duger till något... Att eftersträva frihet med en så intolerant mentalitet omintetgör själva målsättningen." (s. 52, min översättning)
Så svenskan kan fortsätta förfäkta sin dekadenta sekulära religion intill de bittra slutet, skeptiker klarar inte av att sköta ett helt land utan att från ledande position faktiskt så split när systemet nås av, som här, kritik från muslimskt håll över samhälles övergrepp på den helgade familjen. Horoskopets fjärde hus för Hemmet är HAREM, en skyddad och avskild sektor. Även svenskars maggropskänsla ställer upp på denna uråldriga mänskliga instinkt. Men inte svenska staten för vilken samhällets hushåll är till för att tjäna staten. Detta skulle många kalla ren satanism att vända livets verkliga sanningar bakfram.
Även den store politiska filosofen Konfucius i det gamla Kina hade förstått mer än Sverige! Han framhöll att ett samhälle (med dess stat) baserade sig på de enskilda hemmen och att ostyriga hem var en garanti för att en skev stat skulle följa. Därav vikten, enligt Konfucius, av välstrukturerade hem, med patriarken eller gammelfar som stand-in för Kinas kejsare i det lilla (och kejsaren sågs även i Kina som Gud Faders representant på Jorden, exakt samma tanke om hur makrokosmos och mikrokosmos var samma grundläggande struktur eller "lag", som gestaltade sig på olika magnitud).
Så... en korrekt förståelse av den islamiska protesten mot anhängarnas upplevda missförhållanden i ett intolerant Sverige är i själva verket mycket enkla att förstå och t.o.m. sympatisera med. Men det kräver just det Sverige är så ointresserat av: att förstå historiens gång och inse att evolutionsmyten är ett falsarium skapat av den vite mannen i avsikt att kunna peka ut "underlägsna" folk och företeelser i syfte att själv trona högst och mäktigast.
Som 62-årig svensk känner jag alltmer skam över att ha fötts in denna urartade kultur, trots att känslor är poänglösa. Naturen begår inga misstag, KARMA avgör vem som hamnar var och i vilket tankeklimat... Kreti och pleti i Sverige känner ingen skam och här gäller förstås talesättet "ignorance is bliss" (svenskan känner begripligen ingen motsvarande vishet, men kanske "dumhet ger lycka åt de styrande" kunde vara en justerad översättning för detta land som i vissa avseenden är rena upp-och-nedvända världen).
Att ens kunna känna skam inför det egna landet tyder på att själen har egna gamla synder som den behövt födas i ett suspekt land för att genom detta bli varse det egna bagaget fast i objektifierad form. Själv har jag den medeltida tyske hertigen, den kinesiska rådgivaren till feodalfogden och kanske den marockanska handelsfursten i Fez som sannolika kandidater till "upplevelser" där själen kan ha låtit sig berusas av egenmäktighet. Själen behövde nu ett liv i Sverige för att via svenska staten se hur illa det ser ut när en Makthavare lösgör sig från det folk som från början tillsatte ett överskikt för helhetens bästa, men detta skikt börjar betrakta folket som en "föraktansvärd främling".
Alfred North Whitehead - även genier har sina begränsningar
Efter att en gång ha läst om Whiteheads "processfilosofi" att den lånade mycket från buddismens ontologi (läran om det som är), gick det många år innan jag införskaffade sagda bok. Men brittens horoskop hade jag redan gjort och för en svensk fattigpensionär som måste placera sina få kronor väl tjänade horoskopet som en "kvalitetssäkring" även utan känd födelsetimma:
Buddismens tonvikt på lidande i den mänskliga tillvaron går tillbaka på hinduismens tre kvaliteter, där det specifikt mänskliga (och naturliga) tillståndet är Passionen eller Lidelsen klämd mellan Ljus och Mörker. Det förvånar därför inte att se Whiteheads tydliga tonvikt på Passionens kvalitet (Rajas guna) som tydlig vink till hans filosofi om livets efemära och snabbt övergående serie filmrutor som alla upplevs som "NU".
Se särskilt den extremt flyktiga och av livsaptit fyllda Väduren som här blir Whiteheads sinnelagsascendent med hetsätaren och definitivt obeständiga Mars i sitt positiva härskarläge. Detta ger ett glödande vaket sinnelag men med tonvikt på Mars - den Mörka Elden.
Whiteheads inspiration från buddismen är påfallande här: Passionen ser mer ut som Lidande eftersom det är Rajas som tenderar mot mörkrets Tamas! Den enda ljusbäraren av betydelse är Solen som från Vattenbäraren sprider sin sattviska kunskapskvalitet på genom Lufttecknet Vattenbäraren. Hans idéhistoriska bok är distinkt "vatttenmannig" han intresserar sig för några av västsamhällenas bärande idéer som de färdats från Platon och till modern tid. Men Passion med tendensen mot Mörkret blir då en begåvad människas analys av ett ganska förtappat människosläkte!
Whiteheads horoskop belyser, via buddismens lån från den äldre hinduismen, hur den äldre religionen redan genomskådat det vi tror är livet och dess upplevelser. Den ettriga livsaptiten, Mars-i-Väduren, är Eld i Tamas kvalitet, det är liv som dem i helvetet upplever det! I själva verket är det bara flyktiga ögonblick av upplevelse, bara barnet (Väduren = debutanten) tror livet är annat än ett kort ögonblick, "an occasion för experience". I själva verket är Kretsloppet det enda bestående för den som lever under illusion (de fyra Mörka tecknen indikerar milstolpar i kretsloppet, Passionens tecken håller ekorrhjulet snurrande - som människor tror att det förhåller sig.)
Lyckligen innehåller Whiteheads karta, som antytt, mer än Mars i härskarläge. Hade detta varit det enda signifikanta budskapet hade han varit en ren stridspitt, men filosofin ges av den högintressanta oppositionen mellan Solen och Saturnus (två planetära fiender) där visserligen de aktuella värdtecknen representerar Mörker eller det skenbart rigida, fixerade eller bestående. Men Solen är av Ljusets kvalitet i en opposition som samtidigt är en intressant ÖMSESIDIG RECEPTION med sin disponent Saturnus. Här aktiveras då den kosmologiska axeln som har den stora överblicken. Solen ger insikt i Mörkrets illusoriska hållfasthet, eller, på ett högre plan: detta är en symbol för det gudomliga intellektets (gr: Nous) kontemplation av sitt inre medvetandeinnehåll.
Whitehead som idéhistoriker passar dessutom perfekt med Vattenbärarens lägre manifestation som den sociala eller kollektivistiska principen i människan (fast närmast utsläckt hos fanatiska individualister - just axeln mellan individualistiska Lejonet och många lejonhjärtan i kollektiv samlevnad, Vattenbäraren, är en högintressant utmaning för mänskligheten och de som råkar födas under symboliken.
Att söka lösa denna dikotomi resulterar på en nivå typen av statsskick "demokrati" eller "rojalism/despotism" och varjehanda mellanting. Den svenska skendemokratin har t.ex. sin förklaring i Sverigehoroskopets odisciplinerade Vattenbärare i individualismens 5e sektor - ett gäng i Eliten basunerar ständigt ut att vi har demokrati här, men det är Elitens bländverk som hjälper dölja förehavanden som går stick i stäv med folkviljan - se bara hur vinstfrågan i vård och skola ALDRIG kommer att lösas eftersom demokratin är falsk. I en lägre men fungerande form är Vattenbäraren ett perfekt tecken för sociologer eller folklivsforskare!
Solens rörelse genom zodiaken visualiserades i platonismen (Whitehead är dessutom en stor vän av Platon) som det gudomliga intellektet i världen och hur dess seende öga sveper förbi zodiaktecken ett i taget i tiden. Dessa är bara symboler för hur det allseende ögat bortom tiden har Alltet i blickfånget i ett permanent NU (evigheten). Men i tiden illustrerar såväl Whiteheads passionerade sinne/Mars och Solen i konceptuella Vattenbäraren hans processfilosofi, som lika lite som buddhismen intresserar sig för själen som något i sig utan livet som en serie "tillfällen till iakttagelse/upplevelse".
Whiteheads variant på buddismen är lik originalet: det är ingen evig själ som iakttar utan HELA VÄRLDSSYSTEMET är i grund ett iakttagande medvetande som ger otaliga tillfällen till moment av varseblivning. Innerst finns bara "tomheten", dvs det som inte är redan är mättat och därför kapabelt att uppleva.
(Jämför nyplatonismen över vilken själen såväl det gudomliga intellektet finns som den "icke-existerande" Den Ene, som fastän själv ovan/utanför existensen är roten och upphovet till allt som sedan sker, inklusive den avkrok av tid och rum där i små, små skrymslen nationerna försöker lösa sina problem genom en vid chansning på än den enda idén, än den andra och väldigt sällan får ihop ekvationen. Plotinos var likt Platon 500 år tidigare på det hela taget positiv till världen även om vissa texter andras av den "buddistiska" pessimism som drabbat västfilosoferna något århundrade eller två före vår tideräkning - kanske en baksmälla efter Alexander den Stores "utvidgning" av den kända världen.)
Hinduismen hade iställtet för det tomma medvetandet som iakttar kanske pekat mot Ljusets kvalitet (den mest gudomliga av de tre fibrerna eller kvaliteterna som universum vävts av). Sattva guna är rent medvetande (eller den kunskapssökande kraft som driver mot vetskap.)
Sammanfattningsvis är Whiteheads processfilosofi väldigt likt buddismen: världen är som ett självspelande piano, "ingen hemma" och det bästa är att bli helt transparent i förhållande till politiker och t.o.m. det egna egot. Då ges en intellektuell öppenhet och förståelse varigenom man garanterat blir samhällets fiende i primitiva kulturer som den svenska.
Men som en del buddistiska berättelser förklarar, bryr sig den befriade inte om ifall okunniga upprörs om Buddas staty bränns upp. Den fria har redan sett igenom avbildernas overklighet. Detta är livsfarligt för en sekulär / skeptisk / ateistisk stat som den svenska, eftersom det just är den tomma avbilden som undersåtarna MÅSTE dyrka och hålla för det enda verkliga. Det är allt den fattiga materialisten har, så man måste förstå svenska statens desperation. Den är inte livsduglig och de med dödsskräck tänker inte klart. Buddismen är därför radikal, vilket märks i utsagor som den att "den som nått befrielse skulle kunna döda sin egen mor utan att ådra sig karma". (Vilket naturligtvis en hindu eller buddist aldrig skulle göra i vilket fall.)
Men givet den autonomi det befriade medvetandet leder till kan jag inte hålla med om Whiteheads första citerade mening om antikens påstådda religiösa tolerans förutsatt att "när i Rom, gör som seden påbjuder". Han talar t.ex. om lydnad under romarrikets fascistiska system, som för sin sida, i sin "tolerans" t.ex. våldförde sig på Jerusalems tempel - judarnas allra heligaste (motsvarande HAREM, det skyddade egna Hemmet) genom att förorena templet med främmande gudafigurer. Det är exakt samma brist på respekt svenska staten uppvisar mot immigranter som söker centrera och stabilisera sig i främmande land (möda nog!) genom att formlera ett eget allra heligaste och bevara sina kultbruk. Bara en rädd och svag nation har invändningar mot kulturpluralism inom riket.
Sverige ÄR en obildad, rädd och i det fördolda ganska grym nation, och har uppenbarligen inte lyckats att i närmare detalj se vad som är Islam och vad som är urspårade excesser av typen 9/11. Sverige liknar självt 9/11-förbrytarna i sitt sätt att valla sin befolkning. Minns bara Ulf Kristersson som chef över sociala skyddsnätet under Nya Moderaternas välde. Sverige ligger hela tiden snuddande nära att falla in mönster som mest liknar en förtryckar- och förbrytarstat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar