Polyamori och polyandri - naturens famlande mångfald under den mänskliga existensnivån

 

DN körde en artikel om en 30+ kvinna som känner sig lyckligt befriad av att ha tre fasta förhållanden samtidigt. Dvs. den som strävar efter allt på en gång gömmer sig i själva verket och lever i inbillning. Artikeln fick dagen därpå en uppföljning, först rubriceras med det avslöjande ordet "unicorn"/enhörning, vilket antyder att det ligger något verklighetsfrämmande över hela "livsstilen" eller föreställningarna hos dess utövare. Men DN ändrar snart rubriken till "Vad innebär det att vara flera i samma relation?" Denna tillsnyggning talar för sig själv.

Bloggaren har inte läst någon inlaga till det nya desorienterade och identitetsstörda svenska klimatet utan använder tidningsrubrikerna för ett alternativt synsätt. Men rubriken till första artikeln var intressant nog att jag funderade på om den intervjuades horoskop skulle påminna om en grodas evolutionsnivå. Hade ett minne av att den här primitiva djurarten hade egenheter och googlade...

I grodorna värld vimlar det av honor som befruktar sig med mängder av partners. De mytomaniska evolutionsbiologerna har förstås kokat ihop en fantasi som ska förklara beteendet: honorna skapar mer "duglig" avkomma jämfört med monogama grodor!

Knappast någon zoolog, upptäckte jag i förbigående att grodor verkar vara naturens formliga experimentverkstad - det kryllar av sätt att hantera de befruktade äggen:

https://www.smithsonianmag.com/science-nature/theres-no-wrong-way-make-tadpole-180959824/

Grodan syns mig vara en närmast perfekt illustration av naturen som astrologins Vattenelement eller den Irrationella Själen som mer eller mindre ofullkomligt söker återskapa vad av Liv eller Eld som når ner i djupa Vatten. Och Elden som "livssjäl" är förstås i sig beroende av de gudomliga formerna. Gammal hederlig platonism som kvarstår som det bästa västerlänningen producerat av helhetsbild av tillvaron.

Det är i mötet mellan Vatten och Luft man hittar det oförstående som kännetecknar instinkt och rationalitet (ett verkligt omaka par). På bloggen (och som en föga känd del av den hinduiska astrologin) betecknas antikens Irrationella och Rationella Själ som "dissociativa" möten mellan tecken som sorterar under dessa två element. 

Det blir inte enklare av att vissa individer kan ha djupt dissociativa störningar mellan Vatten och Luft och ändå fungera. I fallet med den undersökande pro-UFO-journalisten George Knapp menade jag att oförenligheten mellan elementen snarast illustrerade det som blivit hans livsgärning, att offentliggöra utomjordingars besök (Luft) inför en så primitiv mänsklighet (Vatten) att de antingen är totalt avvisande skeptiker (eftersom intellekt kräver Luft) eller också drabbas av fanatisk övertro och lättrogenhet - båda typiska uttryck för emotionellt Vatten. 

Det faktum att halvcelebriteter så sällan har offentligt födelseklockslag gör det omöjligt att avgöra om folk som Knapp "externaliserat" sin Luft/Vatten-störning så att det snarare än deras ryktbarhet som ifrågasätts än att de har problem med att gå till botten med ett komplext ämne, där blotta mängden foliehattar inte underlättar.

Men tji fick jag! Det polyamorösa intervjuobjektet har noll planeter i Vatten. Det empatiska elementet saknas helt och hållet vilket öppnar för extremism som inte egentligen upplever. Just som sades inledningsvis: den som gapar över för mycket mister ofta hela stycket.

I föregående inlägg noterades den mycket unga juristen, tydligt särbegåvad (högintelligent - svenskar vågar inte använda orden "hög" och "låg" längre eftersom samhällsmyten handlar om alltings jämlikhet). Det dygnets himmel visade ett fyrverkeri av användbara Eld/Luft-oppositioner (och några välplacerade positioner i Jord hindrade individen från att driva bort i fanatism). Eld/Luft är prominent även i ovanstående karta, men utan de intelligenshöjande egenskaperna.

Här är det mycket enkelt att se vad på stjärnhimmelen som skurit samman och som på något sätt kommer att uttryckas eller finnas med i livet för alla som föddes då. Under cirka två dygn passerar psykets Måne Vågskålarna och sinne häri kan ibland förklara märkliga obalanser eller skevheter i uppfattningen. Individerna är inte fullt tillräkneliga (utom i DN där allt i Ateismens namn förklaras normalt eftersom ingen Universell struktur anses existera i Sverige och allra minst en naturlig ordning som binder samman litet och stort på det sätt astrologin alltid sökt göra).

Venus är "amor" och vad är intilliggande Jupiter om inte pluralismens, bifurkationens eller förgreningens planetära princip! I egocentriska Väduren är detta nog den mest otrogna position som tänkas kan och när förställningen om totalt fri kärlek opponerar Vågskålarna (som ägs av just Venus), då går all balans förlorad. Detta är ett "syndafall" redan i himmelen, på arkitektnivå, innan det ens blivit tal om naturens lägre del där Vatten / DNA bygger den verklighet människor utan aktivt och nyfiket tankeliv lätt luras av Auktoriteter att tro de hör hemma, likt grodorna.

Den pluralistiska och otrogna Venus ÄGS i Väduren dessutom av sexualdriftens Mars och här inser man plötsligt att det kanske ligger något i evolutionsbiologins ad hoc-förklaring till de promiskuösa grodhonorna! För astrologins positiva och normgivande hälft, den positiva polariteten (Eld och Luft), beskriver just egoistisk trolöshet som en strategi. Stark dominans av Eld och Luft kan ibland resultera i svårartad extremism eller fanatism - livet som serietidning för barn som inte klarar den begränsande verkligheten.

Mars står i pluralistiska Skytten (ägare: Jupiter) men det tycks vara strategins Saturnus som har sista ordet och "formaliserar" (en saturnisk aktivitet) den "mångfald" svensk Överhet så proppar folket överfullt av så att ingen längre kan se den väg denna själlösa teknokrati tappat sikte på. 

En annan misstänkt detalj är förstås Solen i Vattenbäraren (landet Sveriges identitetsmarkör) men här hybrisdrabbad genom konjunktionen med "mycket vill ha mer"-demonen Rahu.

Så vem kan då anklagas för omoral och dekadens om det är himmelen själv som stundtals målar upp dekadens som NORMERANDE FORMER? (Platons Idévärld, efter Jung relanserad som "arketypvärlden", anknyter nära till astrologin. Men om detta knystar inte akademiska kurser i filosofi.)

Det är bättre att se det som att astrologin är en gammal kartritning som påminner om naturens ideala ordning men att Världssjälen (kosmos) inte är moralistisk. Varelser begår misstag detta under "usla stjärnomen". Men efter reinkarnationen är en realitet i detta ekonomiska universum, tjänar samma störda himlar också som "öronmärkta" eller reserverade tider så själar som gått vilse får tillåtelse att återfödas för att ta itu med problem. 

DN:s intervjuobjekt tycks ha en själ som bär på så smärtsamma minnen av sexuell tortyr (i ett annat liv) att på detta varv risken späds ut genom att sprida ut sig tunt i hoppet att inte alla tre relationerna leder till samma onda öde som kan anas genom att båda de naturliga illgörarna Mars och Saturnus slagit sig samman och underminerar "jag och min ständigt mer ambitiösa expansion i jakt på harmoni med mig själv" - man kan läsa planeterna ur flera perspektiv och locka fram kompletterande tankar: Venus/Jupiter kan också var en flykt FRÅN ett smärtsamt fundament. 

Hypnosexperiment utförda av amerikanen Michael Newton har visat att det finns själar som närmast kroniskt fastnar beteendemönster och klärvoajanten Edgar Cayce (också amerikan och kapabel till självhypnos) hävdade att vissa själar, restlöst förlorade, fastnar i ett mönster från liv till liv. (De fördömda!) Cayce hade även den märkliga informationsbilden att själar i detta solsystem "återvinns" på Saturnus (Saturnus/Kronos = kronisk habituering). Saturnus är inte bara Liemannen på Jorden utan tycks också kunna fungera som andevärldens "köttkvarn" där själar mals ner och återvinns i det ekonomiska universum.

Taggen "hbt och naturlagarna" kan återanvändas även för fenomenet polyamori, men det nya i det här inlägget är att avvikelser kan uppstå redan i den supralunära sfären och inte bara är defekter i dna-koderna, representerade av Vatten eller Naturen (gr: physis). Karma refererar faktiskt snarare till egentligt LIV (Eld) än till Vatten, om man minns att husen 1, 5, 9 - associerade till Eld-tecknen - är dharmiska eller karmiska.

Astrologin ger här katolska kyrkan rätt, och dess gamla världsbild har förstås mycket gemensamt med Platonismens två Själar. Det förstod tydligt den nu framlidne prästen Norris Clarke vars "The One and the Many - A Contemporary Thomistic Metaphysics" (2001) bloggaren imponerades av till följd av den knivskarpa och redliga framställningen. 

Materialistisk vetenskap, andlig metafysik (maj 2010)

Clarkes boktitel anspelar tydligt på nyplatonisten Plotinos tankar som också påverkar den här bloggens förståelse av astrologin. 

(Obs. Maj 2010 var bloggen bara årsgammal. Det är möjligt att det inlägget innehåller tankar som senare putsas eller rättats till.)

Livslögner norm i det döende Väst

DN har en artikelserie om ett nymyntat begrepp, polyamori. Människor som inte kan eller vill rikta sina varma känslor mot en partner utan vill ha allt. Det här är bara ett tjusigt ord för att beskriva den kapitala karaktärslösheten.

I dagens sönderfallande västerland, där myten är att Naturen skulle sakna normer, blir var och en asocial typ sin egen pr-agent. Se bara hur Moderaterna ljuger ihop en ny historia om sitt parti närhelst de anar att sanningen inte skulle vara populär. Den sjuka människan förklaras frisk och den friska sjuk under de sista år då den Store Förnekaren själv visar sig styra samhällsutvecklingen. Se horoskopet för Svenskt Näringsliv för ett avslöjande stycke djupfryst tid. 

Det enda som avgör är frågan om det går att muta in och etikettera en ny aspekt av västerlandets allt mer perversa kollektiva mentalitet och tjäna pengar på den. 

Marknaden kommer snart att ha en uppsjö produkter speciellt riktade mot de "polyamoriska". Vad DN håller på med är faktiskt inte svårare än så här. Konstruerade verkligheter och produkter för att motsvara de artificiella behoven.

Nu säger visserligen en sedan 15-år polyamorisk kvinna (se översta länken) att hon alltid varit sådan, så låt oss titta på födelsedagens stjärnhimmel för att se om horoskopet varnar för bottenlös karaktärslöshet.

Sannerligen! De fyra sideriska tecken som övertydligt färgats med sina respektive element bildar ett storkors i Rajas guna, den lidelsefulla (och lidande) kvaliteten. Det här är nu ingen sjukdom i kroppslig bemärkelse. Möjligen kan man klassificera en människa som kärlekskrankt springer på allt som rör sig som rubbad i omdömet och ur kontakt med sin högre förnuftssjäl, helt en slav under den lägre irrationella själ som enligt antikens lärde människan delar med både djur och plantor. (Därför även dess andra namn, den vegetativa själen.)

Det här en nivå i en organisk varelse som undandrar sig direkt psykologisk åtkomst, den store psykologen Carl-Gustav Jung höll sina arketyper (egentligen Platons "former" under nytt namn) för att vara formlösa och inte direkt iakttagbara INSTINKTER. Det är så typiskt att Jung själv föddes under den vegetativa själens eget tecken Kräftan, över vilket den högst instinktiva Månen härskar. Månens enda konstanta kvalitet är dess brist på konstans. Det är alltså den mest karaktärslösa planeten i hela astrologin (t.o.m. mer karaktärslös än den rörliga Merkurius). Månen (och Kräftan) står för en människa som beter sig som om hon saknade intelligens: vad sinnena registrerar, det skapar Månen en känsla av begär till

Och vad har vi här, hos den "polyamoriska" personen om inte Månen hemma i härskarläge i Kräftan. Kallt, kallt, sublunärt Vatten. En vegetativ själsdisposition, ett lyssnande in mot en sub-human och rent organisk nivå. En växt på två ben som förnimmer saven flöda genom det biologiska systemet. Och begäret sedan! Vatten är det kalla element, den oförlösta Moder Natur som ropar efter Ljuset, Elden, Fadern, Gud. 

Men här är det inte Gud som kommer till Upplysning och Förlösning från den fallna själens lidelse och lidande, utan tvärtom den omoraliska Mars i sitt starkaste, mest primitiva och fullständigt subjektivistiska ego-perspektiv: Vädurens tecken. Den här Mars är kritisk, i två nyliga inlägg såg vi Mars-i-Väduren hos så väl den 31-årige konstnären (besatt av våldsmotiv) som mördade en 13-årig flicka (31 - 13) för att han stördes av buller en trappa upp. Det visade sig också att en reklamtextförfattare som tillverkat mynt som kallade Konungen en horkarl själv hade horbockens kanske tydligaste symbol i horoskopet - Mars i Väduren!

*****

Aggrfessionens Mars i Väduren blir riktigt kritisk bara om individen har en samtidig disposition mot att bete sig som en grönsak eller ett lägre däggdjur, dvs. har viktiga placeringar i Kräftan. Då uppstår Mars demoraliserande attack och får sinnelagets Måne att bli helt vild i sina begär. Kräftans kalla Vattenelement är i sig ett "minusläge" och därmed ett begär om att få bli sedd och värmd av en högre makt, en fader eller en gud - eller bara någons blick - men när nu Elden riktas mot Vattnet innebär inte det att begären stillas och övergår i satisfaktion. 

Tvärtom uppstår en ny problemhärd: "sensationalismen". Sinnesintrycksnarkomanen har blivit tillvand och måste nu höja ribban och göra nya och än mer intensiva sinneserfarenheter. Människor som lever ett helt liv och dör knäböjande inför de fem sinnena, människor som gjort simpla sinnesupplevelser till sin Gud, till sin högsta prioritet.

Se Madonnas horoskop (f.n. 4 inlägg) - om horoskopet här ovan indikerar en kroniskt "polyamorisk" karta, vad då säga om Madonna, vars hela himmel i princip bara är Eld och Vatten? Intensiva behov och intensiv behovstillfredsställelse som trissar upp de första behoven en nivå till.

Det här är helt enkelt människor som saknar karaktär, de har dukat under för sin lägre, irrationella instinktivitet. Man skulle kunna hävda att Madonna faktiskt har disciplin (hur många timmar varje dag ägnar hon åt att pressa på gym?). Men hon verkar sakna omdöme i sina relationer (gärna med alldeles för unga män) och i sina försök att etablera sig som precis allt. När hon inte höll som skådespelerska tvingades hon på defensiven och försöker verka hipp och sälja tonårsmusik, vilket tydligen blev patetiskt på senaste albumet. 

Med lite tankeförmåga hade Madonna för längre sedan ha växlat in på en mognare musikstil och sökt vinna trovärdighet som artist, kanske jazzsångerska - eller vad vet jag? Hon kanske hade bränt alla broar redan på ett tidigt stadium pga. sin oerhörda "sensationalism". 

I horoskopet ovan händer också det nästan osannolika, förutom att att tiden bär ett kortvarigt storkors i Rajas står den demoraliserande Mars i rak opposition med Amors representant Venus! Det sägs i Bibeln att Gud inte ger någon människa ett tyngre livsöde än hon förmår bära, men det är naturligtvis bara nys. Judendomen hade redan innan kristendomens utbrytning svåra teodicéproblem. Sanningen är förstås att "Gud" dömer vissa själar till alltigenom onda livslöden. 

De här "mellanliven" är nödvändiga eftersom det är här långvarig urartning hos den individuella själen bringas till en kritisk punkt och ett avgörande krävs. För det här horoskopet handlar det, lite tillspetsat, om att fortsätta inkarnera i människosläktet eller flyttas tillbaka ner till något djurrike. (Jag är nu inte säker på att filosofen Platon med sin tydligt indisk-inspirerade åsikt hade sanningen. Synska människor har sedan dess hävdad den mänskliga själen är så artsegen att den inte kan falla lägre än till människonivån.)

*****

I vilken fungerande kultur som helst hade polyamori varit förbjuden (kanske till och med belagd med dödsstraff eller åtminstone påbjuden terapi). För de här själarna är ju de som allra mest behöver lära sig konsten att välja och behärska sig. Istället låter det sekulära och permissiva Väst dessa arma satar sjunka ännu djupare i sin urspårade disposition. När ett helt horoskop domineras av Rajas guna, då vet man att individens öde är i fara (Platons tanke, övertagen av kristendomen minus reinkarnationsmotivet). 

Den här bloggen betraktar den mellersta kvaliteten som enbart en fantombild som uppstår i växelspelet mellan ljus och mörker (Sattva och Tamas guna). De rajasiska tecknen, när de radar upp sig som på den här himlen kan närmast liknas vid osaliga andar, och som sådana kommer de också efter döden att fortsätta eftersom de i väst tillåts leva ut istället för att hålla tillbaka det här vacklande mellantinget mellan ljus och mörker.

Fastän nominellt riktade till en nybildad kyrkoförsamling, stämmer orden i Uppenbarelseboken kapitel 3 perfekt på dem som hamnat i passionens skruvstäd och således varken verkar för det goda eller det onda:

15. Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! 16. Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.

Den här oförmågan att ta ställning är naturligtvis en åkomma som astrologiskt kan tecknas på fler sätt än genom rajasisk överbetoning. Det här horoskopet visar t.ex. ytterligare störningar som att principplaneten Saturnus är lika principlös i "ungdomliga" Tvillingarna som det svenska nationalhoroskopets och det här året dessutom undertryckt av den halshuggna Draksvansen. (Totalt avvisande av att intellektuellt vilja förstå sin disposition.) 

Dessutom den ofta oroväckande tendensen hos födelsetecknet Jungfrun att vilja snuttifiera situationen och bara välja ut en liten detalj att leva genom. Kvinnan skyggar alltså inför sin dåliga karaktär och tror att det är ett naturgivet tillstånd hon delar med vissa andra. Och ja, astrologin talar ju på ytan bara om det som är givet av naturen, de tre kvaliteterna och de fyra elementen är alla bara försök att täcka in och beskriva FENOMENVÄRLDENS beteende.

En annan tanke är att det faktiskt kan vara Sol-Jungfruns vilja att slippa engagera sig i andra som pga. det rajasiska överskottet leder till polyamori. Jfr. Sol-Jungfrun Greta Garbos viktigaste filmreplik: "I want to be left alone". Genom att "välja" allt väljer Jungfrun likafullt sig egocentriska ensamhet. Bloggen har ordat mycket om att Jungfrun representerar zodiakens mest partikulariserade (atomiserade) typ av individualism: privatism.

Naturligtvis är den polyamoriska kvinnan inte ensam om storkorset i passionens kvalitet. Sångerskan Kate Bush var bloggens första horoskop där den här extremismen uppmärksammades. Den kvinnan blir kåt bara av att i sitt hemmafruliv stirra på sammantvinnade byxor i tvättmaskinen - och skriver sen en låt om det. Här ser man hur passionen kan skada omdömet. Och det var inte den enda triviala texten på albumet Ariel från 2005. När hon sedan började spela in sina låtar en gång till ("som jag ville ha dem"), blev jag allvarligt orolig eftersom lidelsen nu verkade ha gått i baklås. De nya versionerna är oerhört mycket sämre än originalen (men det vågar ingen Kate Bush-fan säga).

Om sedan detta är allt människan är - en serie astrologiska omen om planeter, element och kvaliteter som helt spårat ur -  eller om hon också har en själ som ger henne en möjlighet att välja sin korrupta natur eller avstår från den och söka en högre insikt - det är en annan och mer filosofisk fråga.

*****

Se även horoskopet för en annan "polyamorist" som uttalat sig i DN:s artikelserie. Eftersom det finns många vägar till samma uttryck hittar vi i det horoskopet inte Mars degradering av Venus utan Satans egen korrumperande inverkan på Amor. En liten kerub-Amor med bockhorn och svans förutom pilbåge i hand!

Djävulens perversion av Venus

Löftet till mig själv att spara tid genom mindre bloggande höll bara ett halvt dygn! Det är ju så många trivianyheter som lockar där ute! Som DN-artikeln om en göteborgare som urskuldar sitt "polyamoriska" beteende (horbocksbeteende) och får det att låta som en intellektuellt respektabelt val. Det har inget med ungdomens excesser att göra, försäkrar utövaren, utan är något han vill ägna sig åt hela livet.

Antikens astrologi moraliserade, definitivt. Därför tillhandahåller den redskap för att avgöra om det är en moralisk härdsmälta i tiden då man föddes. Den tidens människor såg skillnad på rätt och fel på ett sätt inte dagens kollapsade kulturer längre förmår. 

Så vi hoppar över allt utom det viktiga i det här horoskopet, dubbelt viktigt eftersom amorösa Venus i det här fallet också är den utagerande Solens ägare, en Sol som i parrelationernas tecken Vågen anses "fallen", dvs inte stark nog att "go it alone". 

Men här har vi alltså en 28-åring som tänkt sig att gå ensam genom livet och använda tillfälliga relationer ungefär som kvinnor pryder sig i accessoarer. Och allt under ett sjujädrans intellektualiserande tomprat: "att när svartsjukan sätter in lära sig att man själv ansvarar för sina känslor". Som om inte själva grundstörningen är det de polyamoriska borde ta ansvar för snarare än de helt begripliga följderna av att de fått allt fel redan från början! Herregud.

Med Månen som ersättningsascendent vid okänd födelse, ger Lejonet i fantasivärldens östra horisont några verksamma välgörare - händelsevis alla de eldiga planeterna, Solen, Mars och Jupiter (den sistnämnda är egentligen eterisk enligt indisk astrologi, men den härskar över ett Eldtecken).

Med Månen av nödvändighet i första huset i ett månhoroskop blir frågan om dess verksamma natur högst intressant. Eftersom Kräftan här äger det tolfte är Månen verksamt neutral. Så långt beskrivningen signerad Narasimha Rao. Jag skulle dock villa tillägga att Månens essentiella natur skiftar beroende på fas. Här är Månen på väg mot en nymåne vilket gör den till en essentiell illgörare, inte material för en jaktpilot om man säger så, ett sinne som kan spela individen spratt om han/hon inte vakar på vad som pågår i huvudet.

Dessutom ska man inte missa att just den här Månen i Lejonet har som disponent (ägare) Solen i sitt fallna tillstånd (i Vågen). Det är alls inga självklart goda besked om ett starkt och sunt sinne, uppbackad av en frisk och klarseende Intelligens (Solen är den gudomliga Intelligensens representant i vår värld).

*****

Naturligtvis kan man inte missa libidons Mars med vittförgrenade Jupiter i lika vittförgrenade Skytten och i kärlekslekens hus! Där har vi den positiva sidan av historien. De tre verksamma välgörarna har viss framgång i sina förehavanden åtminstone i individens egen subjektiva, lunära föreställning. 

Men femte huset är bara individens egen (kärleks-)lek, första t.o.m. sjätte huset är omogna tecken som ännu inte förstått samhället och den sociala människans djupare bottnar. Det kan tyckas märkligt att det goda, dharmiska femte huset (ens plikt mot sin själ) bara är en individuell angelägenhet, men om inte individen första är hel och färdig, vad nytta skulle den göra ute i samhället. Se vad som händer med ett land om det får ett personligt haveri som Reinfeldt! 

Många är kallade men få utvalda att verka i det sociala, och de "multierotiska" typerna är någon slags undervegetation som inte klarar de sociala koderna, antingen pga vår tids alla sönderbrutna skilsmässohem eller för att de släpat in skit från tidigare liv vilka ytterligare förvirrar dem via undermedvetna störningar.

Månascendenten ger således SINNET (föreställningarna) klartecken att utforska kärleksleken just bara som en lek utan konsekvenser på ett sätt som mest liknar en ödeläggande präriebrand. Mars/Jupiter är verkligen en helt herrelös skuta, ett av de fyra elementen som här tappat all självkontroll genom att dominera horoskopet för mycket. Men Mars/Jupiter verkar bara indirekt på det sinnelag som i Lejonet vill göra allt i dramatiserat megaformat. 

Månen lyssnar som nämnt in sig på livet via Lejonets härskare Solen. Och den Solen var visserligen en verksam välgörare men också fallen i Vågen. Och viktigare än solens välgörande inverkan i ett Lejonhoroskop är vad den fallna Våg-Solens disponent Venus har för sig, just därför att det är amorösa frågor vi nu satt oss att undersöka.

Och naturligtvis är Venus i alla avseenden helt uppfuckad i det här horoskopet! Indisk astrologi använder visserligen inte termen "detriment" för en "skadad" planet, men skadad är Venus i Skorpionens tecken, där kärlek helt tycks sammanblandad med Mars-Skorpionens libido. Och blind instinkt är som sagt inte mycket att hänga upp en världsbild på, vilket kanske är skälet att den här Vågens intellektualiserande över sin livsväg låter pinsamt.

Venus är således en i grund och botten god planet men som när Lejonet stiger i öster (här bara i Månens fantasivärld) antar rollen av en illgärningsman, en problemskapare. Och problem har den här mannen uppenbarligen med Venus som hon naturligen fungerar, som förbindelselänken mellan två parter och på ett högre (himmelskt) plan som själva mekanismen för släktets fortplantning och socialt som det äktenskap inom vars hägn fortplantningen är tänkt att ske.

Till den onda Venus kommer också att Venus i Skorpionens instinktiva Vatten DISSOCIERAR sig från sin yttre roll som Sol-Våg, som man, som mogen individ. 

I det undertryck som uppstår i psyket när libido vägrar att växa upp uppstår den neurotiska luftslottskonstruktion som DN-intervjun så obarmhärtigt avslöjar. Sol-Vågar är som det passionerade Lufttecknet extremt pratiga (se på den här bloggen!) och de kan ägna hur mycket energi som helst åt att rättfärdiga sig själva och sina val om det finns störningar i horoskopet. I normala fall är Vågen också oerhört rationell och mångordig men har förmågan att se sina egna felsteg och rätta dem.

Men sista spiken i den här kistan är förstås att den mörkfärgade sataniska axeln är det som egentligen styr det här polyamoriska beteendet och slavens intellektuella försvar för det. En ovanligt stark Djävulen pga Drakhuvudets förvärrande inflytande blickar från Oxen rakt mot Venus. På grund av den självefterlåtna gegga som Jord och Vatten bildar måste de här axlarna i zodiaken anses rejält karaktärslösa och mest av allt den mellan Oxe och Skorpion. 

Den enda helt urspårade nymfoman jag har gjort horoskop för, hade t.ex. en Skorpionascendent och Venus MED Satans stjärna Algol i opposition till den egna ascendenten. Det är ungefär samma budskap som hos den här mannen eftersom Jord och Vatten är så negativa att elementen hjälplöst faller tillsammans i en puttrande och juckande köttklump. Ett träsk. Djävulens korruption av Venus har vi sett statistiskt överrepresenterad i HBT-horoskop. Här har vi tydligen en variant ytterligare av Venus i ett perverterat tillstånd.

*****

Kanske de polyamoriska är paddor återfödda i människokropp? I naturfilmer har jag sett hur grodor ligger i stora klasar i parningstider, som krälande köttberg - uppenbart helt utan ett uns mänskigt förstånd eller urskillning, bara drivna av den sublunära och irrationella själen. Den här mannen beter sig som en groda men rationaliserar via Sol-Vågen. Av det sagda framgår att detta inte är en äkta representant för Vågens tecken utan en underart med avsevärda problem. 

Och så är det med varje horoskop man undersöker, knappast något är jämnt utvecklat över hela linjen utan starkt i vissa avseenden och svagt i andra. I just det här fallet är det olyckligt att det är Solen - livsyttringens signifikator - som lutar sig på en så sjuk Venus. Men det är samtidigt helt begripligt att denna man ur folkdjupets anonymitet lyfts fram i politiskt korrekta och religionshatande DN för att vittna om allt mänskligt förfall som i dessa yttersta tider nu tillåts breda ut sig som alternativa "livsstilar" - det är egentligen manifest sinnessjukdom vi åser. Detta är samma typ av psyke som Anders Breivik hade (Månen i dramatiserande Lejonet), det är bara innehållet i fantasierna som skiljer sig åt.

Horoskopet är ännu ett exempel på att jag var lite väl lyrisk över den upphöjda Saturnus i Vågen. De unga svenska fall från 80-talet bloggen hittat imponerar överlag inte det minsta. Annie Lööf är väl den värsta hittills, men det här är på sitt vis i samma liga. Saturnus tycks vilja upprätthålla någon slags husfrid och harmoni men tiderna är nu så onda att de enskilda instantieringarna inte ser hur tokgalna de är i alla andra avseenden! Det är faktiskt fortfarande bara miljöpartisten Fridolin som verkar vettig av de fall som passerat revy på bloggen! De andra uppvisar ett rättvisepatos för helt sjuka saker. Annie Lööf fanbärare för den principiella (Saturnus) egoismen!