Likt grisar i gyttjan - Själarnas nedstigande till Jorden

Tillräckligt har skrivits om rasisterna i SD och deras xenofobiska och ofärdiga lågstadiementalitet som gör Sverige fulare än på många årtionden. 

Också noterat: prima summering av partiets skenheliga välfärdspolitik:

https://www.expressen.se/debatt/det-ar-pinsamt-nar--akesson-leker-vanster/

Omvärlden har för första gången lärt sig hur tunn den svenska kulturfernissan var och man skrapar bort någon enstaka filmkändisfamilj och ett par pop- och techproducenter.

Egokulturen som utvecklats medan landet kravlade sig ur en gammal fattigidentitet till att omfatta en handfull nyrika, är inte imponerande. Men så om-sig-och-kring-sig är befolkningen att den tar första bästa fiende att avreagera sig på - invandrarna. 

Är landet värt att leva eller ska en Putin-bomb välkomnas sedan Sveriges måttliga intelligens förde in i NATO? Det hände precis lagom till att Putin höjde insatsen eftersom det nu kliar rejält i fingrarna på detta "fredsorgan" att avslöja att det är amerikaner som - som vanligt - bevakar "sina intressen".

*****

Under bloggens tidiga år testades diverse egenheter kvantitativt - "vad om psyket hos mördare - för att se om den sideriska astrologin "stämde". Ibland glimtade särdrag till men på det stora hela taget är kvantitet för trubbigt för att fånga MENINGEN, vilket är en helt annan dimension och den astrologin befattar sig med.

I Indien finns hela böcker om yogas (planeter i kombination) där en yoga kan omfatta 6-8 variabler! Sådan komplexitet nådde aldrig västtraditionen men det är osannolikt att hinduernas tillämpade statistisk metod för att avgöra om dessa yogas har inverkan. Troligen var det "visa män" som kokade ihop teoretiska slutsatser genom logisk analys av beståndsdelarna i en yoga. Kanske levde de flesta ett helt liv utan att någonsin möta ett enda fall av en viss yoga...

Men efter Jomshofs senaste rasistutbrott slog det mig att "de fyras gäng" aldrig placerats invid varandra och här är faktiskt yogas av enklaste slag: t.ex. en planet i ett tecken eller element. Och här visar sig det lokala territoriets fulla inskränkthet. Alla dessa fyra, från "slaktaren" Björn Söder, och vettlösa hataren Richard Jomshof till Mattias Karlsson och naturligtvis Jimmie Åkesson har psyken (Månen) som de gamla grekiska filosoferna klassade lågt och folkligt: själar som fötts med ett överskott av den irrationella själen, och därtill av mest lokala och jordbundna  typ (undantaget ett psyke i VATTEN) - dessa element tillhör den "negativa polariteten och saknar i allmänhet talang för de större perspektiven. 

I bra horoskop innebär ett sådant psyke stabilitet men sen finns också Platons berömda liknelse med de bundna fångarna i grottan. De är bundna eftersom de inte kan behärska sig, de är ranka plantor som behöver stöd i sina tidiga liv på Jorden. Psykena är långt ifrån upplysning eftersom de förväxlar de levande existenserna "där ute" med de skuggor som kastas in mot grottans/ dödsrikets väggar.

Låga själar strömmar ständigt till Jorden och förutom i genuint förställda länder är "folk vad folk är".  (De gamla grekerna trodde att det fanns själar som föll till kroppslighet för första gången trots att själen i sig är evig.) 

När ett land har en så svag regim som Sverige är det viktigt att vissa aldrig tillsätts i positioner där de kan smitta den lättinfekterade folkmassan. Sverige-horoskopet saknar filosofi vilket gör landet sårbart och naivt, men byt demokratin med upplyst diktatur i några generationer med verkligt kunskapsinhämtande som målsättning. Även detta land som vände verkligheten ryggen kommer att se ett enastående uppvaknande. En betydligt mer raffinerad folksjäl resulterar. Och landet har renats från låga förorenare som Jomshof och sympati-kräkaren Karlsson. Hur enkelt är det inte att tro sig om humanitet om man aldrig provar sina sociala förmågor!

Svenska staten har förstås del den uppkomna situationen Hur kan drängar förväntas äga och svara med ens den minsta sociala kompetens när samhället söker snabbskapa stressiga lösningar? Låga och orena själar klarar inte att växa med uppgiften utan spjärnar bara emot - som SD.

Att Åkesson (överst vänster) blivit ledaren är klart givet att hans karta nästan är identisk med Adolf Hitler. Men ponera ett liv senare där arvet från diktatorn lugnat sig och blivit KARMISKT STOFF. Kanske kan den här själen bli som folk givet några ytterligare återfödslar?

Alla horoskopen har NATUREN eller Vatten via tungviktare som Saturnus och Jupiter. Dvs, en liten och begränsad världsbild förutom Åkessons Eld/Jord-krig (en följd av diktatorsdrömmar, här via Demonen+Saturnus i härskarLejonet och illa integrerade med månpsyket). De Fyras Gäng är alla märkligt befriade från några av den själsliga nobless som antikens filosofer inte frågasatte. Folk och fä, själar av alla mognadsgrader återvänder. 

Bortom Platon väntar många bortglömda men fascinerande tänkare och i den förlorade men partiellt återskapade "Om Själen" av 300-talsfilosofen Iamblikos väntade bara några sidor fram ett intressant stycke när jag liknade Klimat-Greta till ett påfallande rent uttryck för Världssjälens lidande under den onda kapitalistiska rasen och hur en aktivistisk nymåne visar två smärre gudar (Solen och Månen) som söker åtgärda den destruktiva människan. 

Bara ett par dagar senare visar sig så följande stycke i "De Anima" som jag återger här. Iamblikos är bara en av alla de varianter av platonismen som fanns och genom att summera diverse riktningar ger han en spännande översikt som det skulle ta ett halvt liv att upptäcka genom citat här och där i gamla överlevande texter...

Iamblikos återger tankar olika slag om själarnas nedstigande (återfödelse):

Plotinos, Porfyrios och Amelius [alla platonister] menar att alla själar har likvärdig status och att de springer fram från den "suprahimmelska" själen för att ta plats i [jordiska] kroppar. Platons äldre beskrivning i dialogen "Timaeos" var annorlunda. Där sådde Demiurgen [människo-]själarna bland de högre klasserna, genom hela himmelen och in i universums samtliga element. Den demiurgiska sådden kommer således att delas upp mellan de gudomliga skapelseordningarna och själens första procession att följa och omfatta själarnas höljen. Den kompletta [högre OCH lägre] själen tar sin boning i hela universum, de synliga gudarnas i de himmelska [planet-]sfärerna och Elementens själar i elementen själva, till vilka själar också gavs en plats i var sådan tilldelning. Från dessa lotter utgår sedan själarnas nedstiganden, vissa från vissa platser och andra från andra, vilket det tydligt är "Timaeos" avsikt att påvisa.

En annan grupp platonister anser inte själar nedstiger enligt Demiurgens tilldelningar i linje med delningen av överlägsna klasser (som t.ex. gudar, änglar, daimoner och heroer) och de olika fördelningarna i universum. Istället postulerar de att själen ALLTID befinner sig i en kropp (vilket Eratosthenes, Ptolemaois platonisten, och andra menar). Själen passerar ständigt från subtila kroppar till tätare sådana. Gruppen menar att själen tillbringar viss tid i någon del av den sinnliga världen och nedstiger vid skilda tidpunkter från olika platser i universum till en solid [grovfysisk] jordkropp. Platserna för nedstigandet angavs av Herakleides av Pontus  vara runt Vintergatan, andra menar att "avresan" är från någon av planetkretsarna. Vissa säger att själar vistas i månen eller i luftlagret under månen [populär hemort för daimoner/demoner] når Jorden därifrån. Andra säger beslutsamt att själarna alltid faller från solida kroppar till andra av samma slag. De skilda nedstigandena till den jordiska domänen inträffar från många och varjehanda platser och hur nedstigandet fortgår skiljer sig också på många sätt.

(Den amerikanske siaren Edgar Cayces "obildning" är väl belagd, ringa skolgång och ingen boksamling att tala om. Men hans trans-uttalanden stämmer väl med dessa gamla grekiska texter och att själar kan anlända från olika punkter i universum. Att kretsloppet "i vårt solsystem" sedan ger slingrande banor där han bland annat spårade VILKA PLANETER (medvetandenivåer) själen färdats genom, är suggestivt och helt obevisbart. Givet att siaren under hypnos hade tillgång till den hjälpsökandes hela omedvetna blir ämnet "hans förmåga" närmast olösligt. 

Med tiden samlades metafysiskt intresserade runt honom och detta innebär plötsligt att Cayce inte alls var någon obildad men bibelälskande landsortsfotograf utan en kanal som hade mängder av litteratur till "telepatiskt förfogande"... Intressant nog hade han i trans åsikter om böckernas värde och avfärdade en del som rena förfalskningar. "The Aquarian Gospel of Jesus Christ" var ett amerikanskt bedrägeri (ännu i tryck på 1970-talet!)

Den förmögne och bildade 300-talssyriern Iamblikos (de rika var studenter på livstid då) återger också en verkligt gammal tänkare, Herakleitos från 500-talet fvt. Han ska ha hävdat det lättast för en själ att följa med i det kosmiska kretsloppet och oscillera mellan opposita tillstånd. Att hålla sig i stillhet (utanför kretsloppet) är mer ansträngande och kräver själens utvecklade autonomi! 

Här syns en viss parallell med hinduismen där det dock är reserverat för de gudomliga själarna att leva enorma tidsrymder i de olika lokas (världar/lokaler) medan ringa själar knappast har förmågan att färdas oberoende av kretsloppet... De gör "grundkursen"...

Sedan nämner Iamblikos ännu en platonist eftervärlden knappt minns: Taurus (Tjuren!) Denne instämmer med "Timaeos" (Platons mest kosmologiska dialog)  och framhåller att själarna sänds till Jorden för att universum ska kunna fullbordas. Andra åter menar att det är gudarnas vilja att visa upp sig själva som gudar via [rena] själar. Här visar sig den senantika platonismen ha samma syn som hinduismen, det finns frivilliga och ofrivilliga karmiskt bundna nedstiganden. Själen väljer återfödelse för att administrera den jordiska domänen eller följa en ledare. Primitiva själar släpas ofrivilligt ner till låga positioner. Det som bevarats av Iamblikos förklarar inte mer, men uppenbarligen ligger karma-tanken här och redan Plotinos hundra år tidigare har uppenbarligen insikter i österlandets läror.

Plotinos summerar ofta Platon i sina Enneader. Från "Timaeos" hämtar han tanken att "individuella själar sänds av guden [vilken?] för att fullkomna världen" (Låter som något kristendomen lånat in till sitt program flera hundra år senare". En annan vinkling är åsikten att "gudar kan framträda"  och visa sig genom rena och oklanderliga själars liv. (En ren själ öppnas inåt mot platonismens NOUS, det gudomliga Intellektet och ger insikter bortom jordiskt förnuft, allmänt förnekat i den sekulära kulturen. Men inte ens halvrena själar är vanliga även om folksjälar är avslöjande.)

Här kommer då den hårda domen över Sverige: Klimat-Gretas aktivism ogillas av många som därmed dömer sig själva till än mer primitiva liv eftersom de helt tappat förmågan att förstå en gud, ängel eller ens hjälte annat än på det urvattnade svenska viset. (välgörenhetsgalor). Det här folket har nära att anamma överhetens terrorstämplar och annan stigmatisering av själar MER gudomliga än de svenska åsiktsmaskinerna själva är!

Finamore/Dillon - Iamblichus - De Anima, s 53-...

Kort sagt: det var livlig debatt i antiken om själen och alla åsikter lever fortfarande och har hälsan fast utanför den anpasssade moderna människans vetskap! Skulle en svensk politiker som faktiskt lärde sig en smula folkvett kunna styra landet ur sin dödliga tölpaktighet?

En av Platons myter som nämner reinkarnationen

Sist i Platons förmodligen mest lästa text, Staten (engelska The Republic eller Politics av grekiska titeln Politeia) finns myten om Er, en stupad krigare som i sällskap med andra döda besöker Andra sidan men vaknar till liv och rapporterar sin omfattande nära döden-upplevelse.

Intressant är att Platon klär sin myt i en nära döden-upplevelse som om det vore en självklarhet. Uppenbarligen var fenomenet välkänt för 2400 år sedan, så att inte lyssnarna behövde hänga upp sig på "orimligheter" redan innan det egentliga budskapet levererats. 

Det Platon sedan redogör för, hur själars återfödelse till Jorden förbereds, är lika orimlig för en materialist som tror på modern forskning som sanningen. Och ändå är det inte reinkarnation Platons ytterst söker diskutera utan troligen den fria viljan kontra förutbestämmelsen! Mycket att hantera för ett västerland som inte längre kan uppskatta dess portalfigur som lärde oss tänka stort och rätt. 

(Matematiker skriver oftare under på Platon än de breda massorna - förutom "new age", ett kommersiellt jippo som plundrat Platon och säljer hans insikter mot Pengar, i citatet nedan nämns "Skyddsängeln" för kanske första gången i västerlandets litterära historia. Det kan möjligen finns personliga andar i de äldre Homeros och Hesiodos också, så en liten reservation här.)

Mytens stoff är så intressant att jag knackade ner snabböversättning från en modern engelsk översättning (Plato - Collected Works, red: John M. Cooper). Jag plöjde i alltför hög hastighet tegelstenen för  tio år sedan och naturligtvis är nästan alla texter som bortblåsta för att inte tala om de mer tankekrävande dialogerna..

Myten om Er tar upp relationen mellan människans själ och dess "överrock", den personliga daimonen - t.o.m. det partiet hade jag glömt, apropå att "daimonen har börjat titta fram i olika blogginlägg på senare tid.

Naturligtvis började senantika astrologer spekulera kring möjligheten att ett personhoroskop dolde information om den daimon som ledsagade själen in i babykroppen och stod där väntande när den utmätta tiden att leva var över.

Platon beskriver här nedan vårt kosmos med 7 planeter och fixstjärnornas 8e krets som en roterande slända, ett gammalt handverktyg för att spinna eller tillverka garn. Jag fick själv slå upp det för de svenska namnen på det enkla verktygets tre delar:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4nda_(textil)

 

*****

616c:
...De [Er och hans stupade andekompanjoner] anlände till själva ljuset och där, i mitten av det, såg de ändlägena av dess band sträcka sig från himlarna. För ljuset binder himlarna likt repen som omgärdar skrovet på ett segelfartyg, och håller hela deras (himlarnas) rotation tillsammans. Från ändläget hänger Nödvändighetens [Ananke] slända genom vilken rotationen upprätthålls. Sländans ten [mittaxeln eller käppen] och krok är av adamant medan dess trissa [vikten som får sländan att rotera] har en blandning av adamant och andra material.  

Trissans natur var som följer: formen var som en vanlig trissa men från vad Er sade måste vi förstå dess struktur såsom en stor trissa som urholkats, med en andra och mindre trissor inuti den [som ryska gummor i varandra], och det fanns en tredje trissa innanför den andra, och så vidare – totalt åtta innanför varandra och deras kanter synliga som cirklar, uppifrån betraktat. Bakifrån [eller underifrån betraktat] formade de en kontinuerlig trissa runt tenen, som drevs runt genom mitten av den åttonde trissan. Den första eller yttersta trissan hade den bredaste omkretsen och de andra i tur och ordning en minskande omkrets. Den yttersta var stjärnbeströdd.

...

617b:
Det tycktes dem som att den fjärde trissan var tredje snabbast i sin rotation, den fjärde tredje och den andra femte snabbast. Sländan själv rotade på Nödvändigheten och på var av cirklarnas kanter stod en Siren som följde med i rotationen och upphov ett ljud, en enda harmonisk ton. Och där fanns tre andra varelser som satt på lika stora avstånd från varandra, var och en på en tron. Dessa var Nödvändighetens döttrar,  Lachesis, Clotho och Atropos. De var klädda i vitt, med girlanger på sina huvuden och de sjöng med i Sirenernas musik. Lachesis sjöng om det förflutna, Clotho om det innevarande och Atropos om framtiden. Med sin högra hand rörde Clotho vid sländans ytterkant och bistod den i dess rotation, men upphörde av och till att göra så. Atropos gjorde detsamma med de inre och Lachesis hjälpte i sin tur båda rörelserna en med ena handen och den andra med andra handen. 

Bloggen har 5 tidigare inlägg taggade ödesgudinnan Ananke / Nödvändigheten (de flesta troligen utan större relevans):

https://siderisk.blogspot.com/search/label/Ananke%20%28%C3%B6desgudinnan%29

När själarna anlände till ljuset fick de omedelbart gå till Lachesis. Där ställde en Talare dem på rad och tog från Lachesis sköte en ett stort antal lotter och ett antal av modeller föreställande liv. Talaren ställde sig bakom en pulpet och talade till dem: 

”Här är Lachesis budskap, Nödvändighetens jungfruliga dotter: ’Flyktiga själar, detta är början på ytterligare en cykel som kommer att sluta i döden. Er daimon eller skyddsande kommer inte att tilldelas er genom lott, ni kommer att välja honom. Den som har den första lotten blir den första att välja ett liv till vilket han sedan kommer att bindas av nödvändighet [av Nödvändigheten?]. Dygden känner ingen högre herre och ni kommer alla att besitta den i större eller mindre grad, allt beroende på om ni högaktar eller föraktar den. Ansvaret ligger med den som gör valet, guden har inget ansvar.’  

När Talaren sagt detta, kastade han lotterna mot dem och var och en, utom Er som inte hade lov att välja, och själarna plockade upp den lott som hamnat dem närmast. Och lotten klargjorde för mottagaren var i ordningsföljden han skulle få välja sin daimon. Därpå lades modellerna av livsöden på marken, långt fler än antalet närvarande själar, och de var av alla slag, för även djurliv var blandade med alla de slag av mänskliga liv. Där fanns tyranni bland liven, och en del varade hela livscykeln., medan andra upphörde halvväg i fattigdom, exil och tiggeri. 

Där fanns berömda människor liv, en del ryktbara för sitt vackra yttre och andra för sina atletiska färdigheter.  Andra, återigen, kända för sin nobla stamtavla och den dygd eller  excellens förfäderna uppvisat. Där fanns också människoliv inte kända för något av dessa ting. Och samma gällde kvinnorna. Men själens arrangemang inkluderades inte i livsmodellen eftersom själen oundvikligen förändras av de olika liv den lever. Men alla de andra sakerna fanns där, mixade med varandra och med rikedom, fattigdom, ohälsa, vigör och alla tillstånd mellan ytterligheterna."

...

619b-620a:
Sedan rapporterade Er hur Talaren upphov dessa ord: ”De finns ett tillfredsställande liv snarare en ett dåligt tillgängligt till och med för den som kommer sist, förutsatt att han väljer det i rationalitet och genomlever det med seriositet. Låt oss därför inte den första vara oförsiktig i sitt val och heller inte den sista nedstämd.”

När Talaren hade berättat detta, valde den första genast det största tyranniet (livet som Chef!). I sin dårskap och girighet valde själen detta utan att först noga ha examinerat livsödet och missade att, jämte annat ont, han nu var ödesbestämd att förtära sina egna barn som del av det. När han examinerade livsvalet mer avslappnat, började han emellertid slå sig på bröstet och beklaga sitt val. Ignorant om att Talaren förvarnat honom skyllde han på slumpen, daimonen eller skyddsanden och allt utom honom själv för detta elände. Den här själen var en av de som kommit ner från Himmelen och hade levt sitt föregående liv under en ordningsam lagstiftning, där medborgarna deltagit i dygdighet och via inpräntad vana/habituering men utan filosofi.

[Utvikning. Är den inpräntade vanan den hinduiska Tamas guna som bloggen på sistone beskrivit som typisk för den som värnar det rådande tillståndet, vilket i själva verket är att leva i det förflutna i den Verkliga Värld som inte Platons "fångar i grottan" kan uppleva, låsta vid att med sina sinnen betrakta skuggor som fladdrar över grottväggen (sinnesdata)?

Det är frestande att se de tre grekiska ödesgudinnorna, som i Platons version är dåtid, det presenta, och framtid, som de den hinduiska filosofins tre förkosmiska kvaliteter. Lachesis, det förgångna gudinna, skulle då vara en personifikation av Mörkrets kvalitet. Mörker binder, Ljus frigör, eller hur? Ljusets kvalitet blir i denna tagning Atropos -  som en utopiskt framtidsorienterad, förutom att namnet syftar på det oföränderliga, det som "INTE ROTERAR" (till skillnad från himlarna som driver tidsflödet).

Sattva/Ljuset i tiden söker i sin futurism en insikt som ytterst är att framtiden redan är fastställd! I bakgrunden således en teleologisk världsbild, där allt har sitt syfte och är på väg mot ett redan färdigt slutmål.

Det kritiska och existentiellt ångestladdade nuet. Ljuset blir i Tiden till Mörker! Det nuvarandes ödesgudinna Clothos blir då Passionens eller Rajas kvalitet som den ångestladdade drivenhet som får västerlandets fyra kardinaltecken att bli fångade i den banala mänskliga situationen eller låst i det karmiska kretsloppet.

Och vad om Jesus svar på lärjungarnas frågan om vem som får prestigesätena längst fram vid måltiderna i Himmelriket? Han svarar med samma  paradox som Mörkret och Ljuset som dansar runt och byter positioner: "De första ska bli de sista och de sista de främsta." Är inte detta samma tankelek som att Ljuset, spjutspetsen, med tiden blir förstelnad historia och i värsta fall reaktionärt Mörker längst bak i församlingen? Var både Jesus och universum siatuationsetiker?

Är svaret på Först/Sist-problemet inte den blandade Passionen (en produkt av Ljus och Mörker och Illusionens Skuggspel) utan en position bortom alla inomvärldsliga handlingsprogram och "sanningar", en oberörd nivå där klarsyn råder för varje tänkbar situation, vilka därmed kan lösas på bästa sätt för helhetens bästa?

Sys universum ihop sträcka för sträcka av överordnade Intelligenser, vars spelplan människan inte ens med det bästa teleskop kan föreställa sig eftersom verklig Intelligens inte låter sig mätas på Räknenissarnas vis? Finns det till och med varelser här på jorden som besitter den tidlösa insikten i de jordiska tilldragelserna och deras inre problematik?]

I allmänhet är förvisso de som snärjer sig själva på detta sätt [dygdiga men utan filosofi] själar som kommit direkt från Himmelen och som följd därav är otränade i lidandet. Flertalet av dem som återvänt upp från Jorden, å andra sidan, hade lidit och sett andra lida, och var inte lika brådstörtade när de gjorde sina val. På grund av detta och lottdragningens slumpmoment gällde en utbyte av gott och ont för flertalet av dessa själar. 

Om någon emellertid praktiserar filosofi på ett sunt sätt efter att ha kommit att leva på Jorden och om inte lotteriet för honom en av de sista att välja, då – givet Ers rapport om andra sidan – förefaller det som att själen inte bara kommer att bli lycklig här, utan också redan tillbaka slipper bli längs den knaggliga underjordiska vägen. Han får ta en jämna himmelska vägen.

Er berättade vidare att det sätt varpå själarna valde att välja sina jordeliv var en syn för gudarna, samtidigt både sorglig, roande och överraskande att bevittna. För det mesta berodde deras val på den karaktär deras senaste liv uppvisat.
 

*****

Det här var ett utdrag av Statens avslutande myt. Den har varit viktig för den här bloggens år av "duttande" med antik världsbild. Texten är också en bra förberedelse för hur senantik astrologi började spekulera i den personliga daimonen framemot vår tideräkning. 

Grekernas namn för 11e och 12e huset som en god och en ond daimon har ofta nämnts men bloggaren tröttnade på repetitionerna och sökte lära sig lite mer. och inte mindre än 3 längre och halvt fristående texter står på tur.

Grekerna hade definitivt hört om att man i Indien trodde på en själens översjäl, en Paramatman (rätt säkert individens arvedel av Världssjälen), och kanske blev dessa tankar till daimonen i Väst. (Chauvinistiska Väst har naturligtvis velat se igenkännbara delar i indisk filosofi som inflytande från grekerna, en dårskap som höll i sig långt in i 1900-talet.) Daimonföreställningen levde och hade hälsan i det civiliserade Väst tills romarriket anammade kristendomen på 300-talet och de nyblivna makthavarna i vanlig despotisk ordning bannlyste allt som luktade "hedendom".