 |
| Hur näringslivet/våldshögern indoktrinerar det enkla folket. Det korrekta & framtidsanpassade "vi äger" korrumperas till ego-kulturens "jag äger" |
Jag såg en genuint osmaklig reklamsnutt för ett tag sedan, och undrade åter vad som är fel med dessa gatusmarta veklingar som skaffat sig in på någon reklambyrå och i skyddad verkstad sitter och sprätter iväg dumheter (och någon enstaka gång en verkligt genial twist på ämnet för hand).
Jag tänker på Coops reklam där först en serie fantastiska milstolpar listas, t.ex. kooperationens födelse i viljan att ge ett alternativ till ohederliga handlare som blandade upp bakmjölet med golvdamm för att öka sin profit.
Efter några ansikten som presenterat genuint hedervärda ställningstaganden växlar scenen till en man ser sorgesam ut och säger något i stil med: "men sedan tappade företaget bort sig och glömde vad de en gång stod för". Varpå scenen växlar en sista gång och en pigg ung kvinna producerar exempel på hur företaget hittat tillbaka till den rätta vägen. Hon hälsar oss välkomna tillbaka till matvarudetaljisten. Ska vi tro henne?
I helvete, nej! De reklamare Coop anlitat för den här filmen spinner så uppenbart på den svenska främlingsfientligheten som anses komma från den lilla människan - hon som handlar på Coop. Samtliga positiva milstolpar presenteras av vita pursvenskar. DET ÄR BARA I SCENEN DÄR COOP BESINNAR SIN FÖRLUST AV IDEAL som språkröret skiftar till en... ja man frestas ta till gammalt fulspråk. Det är Negern som får stå för skiten i Coops annars ärofulla historia! Den arme mannen som tackade jag till den biten kan knappast ha varit informerad om hur hela "verket" såg ut.
Vilken reklambyrå gjorde detta? Vad heter ansvarig art director? Någon? Här måste göras horoskop! Det är säkerligen en stjärnhimmel fylld av mentala glapp och perversioner.
Reklambranschens folk kommer att brinna i helvetet. Det finns ett läge där "gatsmartheten" tappar kontakten med alla VERKLIGA, metafysiska värden (den kosmiskt sanktionerade moralen) så att Merkurius urartar till en klipskt vanvördig skitstövel, en handelsman och tjuv och en ren desinformatör. Reklambranschen i ett nötskal.
Den här Coop-reklamen borde omedelbart dras in av de ansvariga och med en för en gångs skull äkta ursäkt till hela det svenska folket för att man fortsätter, år efter år, att sprida dynga i all sin kommunikation. Jag menar, deras plagiat på ICA-reklamens pågående "i butik-såpa" är ju inte ens roligt. Den låter som om en arrogant stockholmare gör sig lustig på den träaktiga lågsvenskens bekostnad.
Och den är dubbeljävlig genom att de ansvariga lägger sitt hån så nära verkligheten att de vet att den vanliga människan i brist på exceptionell urskillning kommer att identifiera sig med reklamens karaktärer! Som sagt, helvetet nästa. Eller som rockmusikens fader Chuck Berry sjöng: Downbound Train. Lyssna till den, en ryslig skröna från 50-talet sjungen av en Neger med skyhögt mycket skarpare begåvning än dagens svenska reklamare.
Ascendenten, Solen och Månen alla i Luftelementet är visserligen en spännande indikation om en tänkare med vaken blick för vad än horoskopet i övrigt disponerar till. Men det som slår mig inför den tydliga amerikanska rasism Chuck Berry var utsatt för under sin karriär och som till sist också ledde till att han fängslades på mycket oklara grunder för att ha "transporterat minderårig över delstatsgräns för sexförsäljning" - Berrys brott som knäckte hans blomstrande karriär luktar rasistiskt motiverad konstruktion.
Det vita USA hatade och fruktade sina forna slavar och deras "frustande naturliga sexualitet". Underhållnings-Amerika tog udden av varje färgad låtframgång genom att genast låta någon vattenkammad vit sångare sjunga låten på ett sådant sätt att allt sexuellt innuendo genast försvann. Jämför Big Mama Thorntons original av (You're Nothing But A) Hound Dog med Elvis Presleys visserligen larmande men ändå rätt patetiska cover. (I Big Mamas låt fattar man att uslingen till karl har enorm sexuell aptit, Elvis presentation döljer detta effektivt.)
Rasismen i Chuck Berrys horoskop kan knappast vara något annat än den sataniska axeln som här dubbleras. Dvs, spänningen mellan Oxen och Skorpionen understryks genom att den faller i deras egna hussektorer, andra och åttonde. Men i synnerhet är det en transpersonell och "stor" indikation från generationernas herre Saturnus som man kan misstänka: den mottar en aspekt från den onda stjärnan Algol. Eftersom Saturnus är den osynliga själens form, kan man läsa Saturnus, vilket jag ser ofta görs i västtraditionen, som kroppens yttre gräns synligliggjord genom huden. "En satanisk hud" här således, och då Saturnus är disponent över Månen i Vattumannen - har vi ett fördömande av ett helt segment (Månen) i samhället (Vattumannen = samtliga individer) för deras djävulska hudfärg.
Japp. Om någon kunde skriva om den mardrömsrika helvetesresan nedåt med tåg, var det Chuck Berry! Han skrev för övrigt väldigt många låtar om bilar, streetrace, och bilar igen (på flykt från förföljande vita snutbilar). Tredje kommunikationshusets tillfälliga ägare är frihetsdriftens Jupiter - här tyvärr disponerad (ägd) av den helvetiska begränsaren Saturnus! När intellektet lett betraktaren så långt i förståelse är det bara att släppa in känslan och besinna kvaliteten i detta livsöde eller det högre medvetandet för att förstå den kosmiska morallagen.
Nog hade Chuck Berry dålig karma (som alla andra), men som artist i 50-talets Amerika fick han känna på det lite extra. Hans goda samvete spelas "i den här filmen" av Merkurius, niondehusägaren. Merkurius står fint placerad i första huset, vars färgade Chuck Berry-kropp dessvärre motsvaras av Vågens herre Venus, själv fängslad i den onda daimonens eller den sämre driftens hus och dessutom "fallen" i icke-relationens privatistiska Jungfru. Berry var troligen en ganska kall människa, kliniskt analytisk till sitt eget förfång (12e huset = världslig förlust). Paradoxalt nog är det denna analys som gör hans texter så bra och i en helt annan klass än den tidens musik som idag känns svårt daterad.
I ett sådant här fall, med känd födelsetid, finns i teorin möjligheten att driva analysen väldigt långt för den som önskar preciserar hur mycket helgongloria och hur mycket djävul Chuck Berry egentligen var. Men hur viktigt är det egentligen? Alla, utom Stockholms reklamare, känner ju redan skillnaden på rätt och fel.
