Thomas Picketty, destinerad till revolutionsekonom?

 

Ett ofattbart överseende att inte tidigare ha tittat på horoskopet för den kanske viktigaste ekonomiska tänkaren i vår tid, Thomas Picketty! Lika ofattbart "korrekt" visar sig hans extremt "ekonomiska" födelsehimmel vara, med tanke på hans barska besked om att den allmänna förbättringen i välfärd (som låter som han rabblar samma argument som den outhärdliga, ateistiska och mytspridande evolutionisten Steven Pinker). Men mänsklighetens nästa steg, säger han, kommer att resultera ur blod och förskräckelse. 

Picketty har en mörk sida. De Rika är en destruktiv kategori som tenderar att utkristallisera sig i mänskliga samhällen, en parasitisk typ av människan som inte annat kan än till det. Bara väldiga katastrofer kan återställa mänsklighetens belägenhet genom nollställning och omstart. Picketty har inte kommit på något nytt, redan filosofen Empedokles (400-t fvt) tänkte att världen drives framåt genom motsatta urkrafterna Strid och Kärlek.

Bakom Pickettys mask av räknenisse finns ett både mer revolutionärt och rent hjärta än man kan ana. Att världen drivs genom implosioner och omstarter är också vad den här bloggens sobrare inlägg tror. Drömmare kan alltid läsa DN:s Katrine Kielos-Marcal som inte alls har Pickettys perspektiv utan uppenbart ansluter sig till den verklighetsfrånvända kapitalismens Tillväxt-filosofi ("rent vansinne" enligt Picketty) när hon ber sina kvinnliga läsare att droppa "soft girl-tänkandet" och likt henne själv ägna sig åt ekonomi och inte falla i hemmafrufällan. (Picketty-inlägget skrevs samma dag som Marcals text men under tiden i kö hann Joel Halldorf publicera samma synsätt: https://www.expressen.se/kultur/nej-ingen-vill-att-kvinnor-ar-beroende-av-sina-man/)

Lika intressant är det att jämföra Pickettys karta med den horribelt själviska musiker som prostituerade sin musa och skapade 650 bluffartister i någon form av samråd med Spotity för att berika sig på royalties som borde ha gått till seriösa musiker. Den här Bluffmakaren hade en karta helt i Vatten + Jord vilket är kortformen för materialism eller ekonomism. Men under plågsamt långsam omläsning av den romerske platonisten Plotinos argumenterar han i det viktiga traktatet "Naturen och Kontemplationen" för att till och med "handlingens män" i själva verket bedriver kontemplation även om de är så primitiva att de går omvägar för att komma ur (den materiella) Naturens grepp och på deras egen själsliga resa i sin tid nå högre kontemplativa nivåer. 

Man kan påminna om de fyra elementen som på denna blogg aldrig varit Aristoteles fyra materiella element utan snarare platonismens inledning av existensen i olika grader av kontemplativ klarhet. Eld är en så hög klarhet att DEN KONTEMPLERANDE OCH FÖREMÅLET FÖR KONTEMPLATIONEN INSER SIN ENHET. Plotinos "Det Ena" eller Platons "Det Goda". Eld som Plotinos "mest gudomliga sinnebild". Luft som andevärlden (inklusive människans själ)

Ekonomerna är per definition på botten men även de är på väg. Astrologiska kopplingar mellan ELD och JORD är intressanta, låga typer är egenmäktiga och grälsjuka, men det kan också handla om mycket nobla själar som tar sig an svåra utmaningar och löser dem "av egen makt". Naturen kan ses antingen som Vatten eller föreningen av Vatten och Jord. (Jord enbart kan inte representera Materia Prima eftersom denna överhuvudtaget inte kan ta emot någon Form.)

Att vi lever i Penningfixeringens tid säger det mesta om nuvarande mänsklighet som halkat rejält långt ner mot oegentlig existens... (det drömlika tillstånd hinduerna kallar Mayas illusoriska värld). Här räcker inte Pickettys flerhundraåriga perspektiv utan en betydligt större cykel beskriver mänsklighetens fluktuerande medvetenhet.

"Naturlig zodiak" sätter fokus på tecknen och planeterna
som bärande principer. Kopplingar till Pickettys faktiska
gärning legitimerar lösa efterhandsrationaliseringar.

Picketty har en långt mer intressant variant av Eld/Jord-konflikten tack vara några avvikelser. Alla vet väl att han är en "röd" ekonom och 2022 skrev "A Brief History of Equality", där jämlikheten ligger ytterst nära zodiaktecknet Vågskålarna. 

Om man betraktar horoskopet som en cirkel där den övre halvan är dagen och den undre likt egyptierna ser solen färdas genom underjorden intill soluppgången i öster nästa morgon (själens återfödelse!), har den nyligen nämnda domstolsscenen efter döden, allt med Vågen att göra.

En dag för ett år, ett år för ett liv. Bland planeternas dagliga medsolsrörelse blir Gränsdragaren och Domaren Saturnus viktigast vid solnedgången - här symboliseras själens avsked till denna värld och frågan vad själen gjort för Jämlikhet och Rättvisa. 

Det är Vågskålarnas sektor som motsvarar den egyptiska domsscenen i den naturliga zodiaken. Här anses passande nog Solen/Atman "upphöjd" i Vädurens 1a sektor. Solen som det nya livet och Saturnus i Vågen är Domarens mäktigaste läge vad gäller slutsummeringen för vistelsen i denna världen (eller avskedet från den).

Det är intressant att jämföra Picketty med självtjänaren och sensualisten Jimmie Åkesson. Båda har den onda stjärnan Algol gradexakt invid ingång i detta jordeliv och utgång från det. Hos Åkesson Solen och Algol i stjärnans gestalt som Perverteraren eller Bedragaren. Pickettys domar-Saturnus passar istället perfekt invid Algol och dess högre innebörd, den av Gud utvalde Åklagaren som prövar/testar godheten i människornas själar (eller ekonomiska system). Pickettys analys av västmänniskans skeva ekonomiska tänkande stämmer perfekt med en "god" satan som pekar ut svagheter om en sådan nu går att föreställa sig.

(Det går inte att missa att Åkessons enda insats är att peka ut invandrare som felet med Sverige, men det är inte svårt att se vem som har något bakom pannbenet och vem som inte brytt sig om att lära sig politikens hantverk.)

Tittar man på Algols sammansmältning med Saturnus hos Picketty är Saturnus fundament förstås Oxens härskare Venus. Här står den i sitt bästa tecken, i den osjälviska och självuppoffrande Fiskarna som är raka motsatsen till de döda materialisternas rike (se mer i inlägget om ärkebiskop Modéus).

Trots att Sideriska brukar peka på Jord+Vatten som en andefattig och materialistisk disposition händer något i Pickettys karta, och romerske platonisten Plotinos hävdade att även praktiskt lagda människor (pragmatism sorterar typiskt under Jord och Vatten) i själva verket ägnar sig åt själens kontemplation, bara på ett primitivare sätt ("längs en omväg" sade filosofen). 

Handlingsmänniskor kan som sådana inte som uppfinnargeniet Nikola Tesla designa och felsöka sina konstruktioner abstrakt, i det mentala. De måste istället bygga eller agera konkret och integrera objektskontemplationen via den lägre/yttre världen. Men kapaciteten till pur kontemplation växer genom deras praktik. En dag kommer även de att bli rena teoretiker, dvs "noetiska" medvetandeväsen (gr: theoria är Plotinos ord för den kontemplationskapabla varelsens intellektuella eller intellektuellt syftande verksamhet - som synes inte riktigt samma innebörd ordet "teoretiker" fått i vår moderna värld.)

Picketty kan dock ha en luttrad mästares förmågor eftersom Solen i Eld här går en hård dust med sin bas, Mars-i-Jord och via denna stridbara antagonism mellan det högsta och det lägsta elementet nå sann ekonomisk expertis. Väduren/Stenbocken ger ofta bråkiga och egocentriska typer men här är uppenbarligen ett extraordinärt bra exemplar. 

Bristen på exakt födelsetid gör att ledtrådar till denna excellens saknas. Men en bra gissning är att Venus-i-Fiskarna likt Vatten eroderar Jord, här mjukar upp och humaniserar den genomsnittliga ekonomens stendöda själ. Det anas alltså ett förarbete från en extremt gynnsam Venus som gör den anklagande Saturnus mildare och därmed också Mars i Stenbocken (ägd av Saturnus). 

Eld/Jord-kriget är på denna himmel mindre egoistiskt och oförsonligt (mindre kapitalist-borgerligt). Men att våldet finns kvar märks i hans notering att våldsamma katastrofer är vad som brukat tvinga människan till nya och mer konstruktiva modeller.

Eld och Jord är i platonismen Former eller levande intelligenser och ju högre intellektuella klarhet desto mindre behov för den kroppsliga varelsen att kriga och härja, den behärskare elementens möte på idéernas nivå. Jämför åter Jimmie Åkessons så primitiv-svenska karakokeparty istället för bröllop med sin nya kvinna. 

Jag vet inte vem kvinnan är, men uppenbarligen har den dåliga Satansstjärnan inom Åkesson lurat henne på ett bröllop och gjort populistpolitik och gyckleri av ett viktigt ögonblick i livet. Algol/Satan är också känd för att vara helt oseriös, så meddelandet till allmänheten om karaokepartyt är exakt i linje med den banala ondskan som också verkade inom den nazism Åkesson en gång attraherades till.

Pickettys himmel har flera kritiska punkter, inte minst krigaren Mars i starkt läge i Stenbocken men därtill barockt förstärkt av Rahu eller den begärsfyllda norra månnoden. Men återigen är detta vad han talar om och inte en beskrivning av en råbarkad karaktär. Det är åter en fingervisning att Ägarna är synonyma med Naturen i dess mest destruktiva faser. Men även Rahu kan man hoppas att den sublima Venus tar udden av och Picketty inte har några perversa skelett i sin garderob. (Missa inte att även om Ägarna är destruktiva enligt kartan som Idé-komplex, verkar förstås den humanitära Venus även på att mildra även dem. så detta är inte sista ordet!)

Det finns gott om horoskop på den här bloggen, starkt under Vatten+Jord vilka avfärdats eftersom deras tillhöriga politiker och andra har en profil i det offentliga som lånar sig till en kritisk läsning. Men Pickettys profil påminner om att det finns något horoskopet (särskilt när födelseklockslag saknas) har en själens dimension. Den andliga varelsen kan ha uppsökt en så primitiv värld som ekonomins Jord och Vatten men en högre målsättning än bara vada runt i Dödsrikets lervälling!

Inferens: Satan byggde USA:s välstånd

 

Cornelius Vanderbild -
den giriga amerikanska kapitalismen
personifierad

En nyhet i AB gav bloggaren ett uppslag som måste redovisas trots att dagens dos redan lagts ut och därtill var närbesläktad: Sverige och dess penningfixering. Småtramsig diskurs älskar att namndroppa stormrika Vanderbilts, men jag har aldrig anat hur mycket som låg i den här billiga personifikationen av USA:s samlade onda!

Tidningstexten nämner en amerikansk nyhetsreporter som beskriver sin avsky över att tillhöra USA:s mest hatade familjenamn Vanderbilt. Grundaren Cornelius, av holländsk härkomst, byggde upp en massiv förmögenhet genom sluga investeringar först i båtfrakt och sedan i det växande amerikanska järnvägsnätet.

Nyckelord här är pengar via logistik. Det senare kan brytas ned till rationell planläggning av kommunikationen. Se nu grundarens horoskop ställt som "naturlig karta" (okänd födelsetimma) och hur det naturliga 2a huset för pengar är smockfullt av arbets-Oxens typiska aktivitet (dog enligt uppgift av att vid 82 ha slitit ut sig, oförmögen att dra ner på arbetstakten i säkrandet av meer pengar).

Intressant är att kommunikationens (även färdmedlens) Merkurius och pengarnas Venus bildar en ömsesidig reception genom deras placering i den andres hemmatecken. I den naturliga zodiaken knyts därmed pengar och 3e husets kommunikativa ärenden samman. 

Se vidare hur logistikens krav på planering perfekt motsvarar Organisatören Saturnus som lägger beslag på färdmedlens Merkurius i början av Oxen, men därmed helt faller under Satansstjärnans kontroll.

Det judiska samfund som var världshistoriens första kända organiserade form av egendomsgemenskap (kommunism) och tillika fostrade en viss Jesus (eller åtminstone dem som skrev vad som blev de fyra evangelierna om hans liv), gav Satan, eller en variant av Den Onde, det nedsättande epitetet "Den Värdelöse", för att markera hur mammon (pengar) springer ur korruption och inte klarsyn.

Den här judiska gruppen hade sett grekernas orgier, homosexuella bruk och imperialisten Rom som likt ett land med dålig självkänsla sög i sig allt grekiskt som en svamp (jämför Sveriges val av USA som förebild i allt). Att dessa judiska esséer ändå uppskattade ett och annat grekiskt märks av Dödahavsrullarna där små trasiga bitar av filosofen Platon hittats. 

Gruppen var således inte någon inskränkt nationalistisk skock enbart (som en populär nidbild numera hävdar), de var inte sin tids Sverigedemokrater utan ägde en uppenbar intellektuell öppenhet men valde ändå kommunismen och prioriterandet av det nationella arvet i en blandkulturens tid. Insikten om att rikedomar korrumperar släppte de inte efter att deras förfäder suttit av 70 år i den babyloniska fångenskapen. När nu Rom tågade in i Palestina och påstod sig äga provinsen var måttet rågat och det blev till sist ett blodigt men misslyckat uppror mot Rom. Jesus lillebror Jakob ledde det! (Läs Jakobsbrevet i Nya testamentet - hur det nu lyckades komma med bland de "godkända" texterna. I det hörs det esséiska och antimaterialistiska temperamentet.)

Cornelius Vanderbilts karta har ett sinnelag som antingen är egocentriska Väduren (jag mig själv närmast) eller från cirka halvfyra på eftermiddagen också hamnar under Satans viskningar i innerörat. Det spelar mindre roll vilket måntecknet är eftersom Solen (den aktiva livsgärningen) sker på samma bas som det gamla verkligt onda Sverige (se 1809 års karta) där samma fysiskt orienterade Oxe, ägd av välbehagets Venus, i princip är Satans rike på Jorden.

Hur rätt har därför inte alla de arabstater som i en intuitiv fullträff kommit att kalla dagens USA för "Den Store Satan". I en av de viktigaste landsfädernas födelsehoroskop bekräftas exakt denna instinktiva fixering som inte kan sluta expandera och lägga allt mer under sig! Se bara det naturliga horoskopets "högsta goda": tillväxtplaneten Jupiter i positivt härskarläge i Skytten. 

Men detta är inte ett omen om filosofi, religion eller ens universitetsutbildning (typiska uttryck för 9e sektorn). Jupiters motpol och den allmänna lågheten i materietecknet Oxen drar ner möjligheten att ge ett gott betyg åt Jupiter i nionde, trots att det i komplett astrologi (med känd födelsetid) betecknar "det bästa huset". 

Vid Cornelius Vanderbilt ligger betoningen för tidigt i zodiaken och Jupiter blir därför inte mycket mer än "materialistisk tillväxtfilosofi" - filosofi möjligen, men på en så ofärdig nivå att den mest genererar dess anhängare. Deras smala lycka är att de inte kan se sig själva ur ett högre perspektiv. Då skulle de höra upp med allt de gör med mindre de är verkliga djävlar som tagit boning i människokroppar! 

Sistnämnda sort lär finnas, men kanske är det bara bildligt menat. Oaktat vilket ger Cornelius karta flera pusselbitar. Det enda som fattas skulle troligen vara att Algol, krämaren Merkurius, och organisatören Saturnus alla samlas vid den fysiska kroppen, vid ascendentgraden. 

Ett sådant horoskop har bloggaren aldrig hittat, kanske för att ominats destruktivitet gör det svårt för någon att lyckas i världen - det kan vara ett omen för personlig "återbetalning" för svåra skulder från tidigare liv som nu betalas tillbaka i det somatiska, som fysiska kanske intellektuella handikapp...

 

PS. Aftonbladets publicering av Vanderbilt-ättlingens erfarenheter framstår mest som en propagandatext för att påminna tidningens läsare om den "svenska arbetslinjen" och dess förträfflighet!

En och annan ärbar svensk...(Onda stjärnan Algol som godhetens verktyg)

När en skribent i ETC begrundar Karlskogas beroendeförhållande av sin mördarindustri och hur det skadar människors förstånd blir jag nyfiken på visselblåsaren som själv jobbade med utvecklingen av ett av de vapen direktörerna smugglade till araberna i trots mot svenska lagar. Visselblåsaren lät sig intervjuas 2012 och den texten finns här. 

Passande nog är soltecknet Fiskarna, dvs. martyrens eller sanningsvittnets tecken. Det har figurerat förr på bloggen i samband med visselblåsare, men jag minns inte exakt vilka fallen var...

Extra intressant blir det att hitta martyr-Solens disponent i ett riktig "brukstecken", den simplistiska Oxen med dess association till materiella resurser. Här råder knappast om vad slags resurser det handlar om: den stora illgöraren Saturnus (Liemannen) står sida vid sida med krigshetsaren Mars! Båda planeterna är naturliga illgörare - de skadar människans sak - och de är båda dessutom verksamma illgörare för en intelligens (Sol) i Fiskarna i 1a huset.

Det intressanta med att en naturlig illgörare också är en verksam illgörare är att dess onda intentioner inte går som planerat! Tre direktörer dömdes för sitt kriminella tilltag och visselblåsarens arbetsplats kan alltså beskrivas som en skammens plats, skamlig för vad de tillverkar och ännu mer skämmigare över att de inte ens lyckas med sina mörkaste tilltag utan att bli avslöjade! Staden borde jämnas med marken och staten lära sig att leva med en lite mindre kassakista...

Kartan innehåller en kraftfull ömsesidig reception mellan Oxens och länsherren Stenbockens härskare, Venus resp. Saturnus. Båda är verksamma illgörare ur Fiskarnas tecken och utan födelsetimma (eller t.o.m. med exakt uppgift) är  kartan svårbedömd. Venus - viljan att dra jämt och ha harmoni med Överheten (Stenbocken) är horoskopets atma karaka (själens längtan), men ändå valde ingenjören att visselblåsa. Det kan man bara förklara utifrån Fiskarnas otroligt få vänner här i världen - Månen och Mars som verksamma välgörare (Mars som välgörare förklarar mannens framgång som ingenjör, särskilt eftersom organisatören Saturnus befinner sig i samma tecken.) 

Men det är den "verksamt neutrala" Jupiter - soldisponenten - som jag misstänker är det friska och fungerande samvetet i den här kartan. Av Saturnus (dubbel ond), Mars (verksamt bra på krigskonsten) och Jupiter (neutral eller "vad den essentiellt är" - dvs. välmenande) beter sig den sistnämnda som en partiell atma karaka genom att ha hunnit längst inom sitt tecken. (Jag lämnar här åsido den hinduiska avashta-läran som för negativa tecken som Oxen hävdar att en planets mognad fortskrider baklänges. Tagna en för en, är det Jupiter som är den yngsta och minst erfarna, krigsplaneten Mars som står på sin mest kraftfulla plats ungefär i mitten av tecknet och Saturnus i Oxens andra grad som är akut döende utan inflytelselösa - den har haft sin tid).

En spännande tanke är att Satans stjärna Algol faktiskt i detta horoskop tjänar det godas sak, dvs på det bibliska viset fungerar som en Guds utvalda Åklagare (visselblåsare?). Alternativt kan man tänka sig att den alltigenom onda arbetsgivaren (Saturnus) är den som är genomsyrad av Satans ondska och korruption men att Bofors mördarindustri är ett döende fenomen. Välj själv, kanske kan båda synsätten sägas vara riktiga, men manifesteras ur bara ett perspektiv vardera.

Pervers brittisk politiker med multipla astrologiska varningstecken

Det krävs att nyheterna viskar om att den högervridna brittiska vice premiärministren haft sällsynt GROV pornografi på sin dator för att bloggaren ska stanna till och införliva ännu en av mänsklighetens avskum, maktgiriga politiker, i sin fortlöpande granskning av de zodiakala motiv som driver folk.

Vem blir förvånad av att kunna placera den här sexperverten i samma grupp där Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Urban Ahlin och många andra... Det är viktigt att minnas att Storkorset i det demoniska Mörkrets kvalitet INTE DÖMER någon att bli en sådan här särling, men troligen finns det fler skelett i garderoben med det är mönstret, än de själar som återföds under mer gynnsamma förhållanden...

Damian Green har dessutom en explicit indikation på perverterad sexualitet: Mars angriper Venus och dessutom mellan de två tecken som bildar den "sociala utstötningen". 

Utifrån sinnelagsascendenten (Månen) blir det extra tydligt att vi har att göra med ett helt sinnessjuk människa. Västvärlden kryllar av sådana här i maktpositioner, något som aldrig varit möjligt om astrologin inte avvisats från Europas universitet i samband med den så kallade "upplysningen" (se tidigare inlägg samma dag).

Utifrån sinnelagsascendenten är den Stora Välgöraren Jupiter tyvärr en verksam illgörare och att kungavärdighetens Regulus bestrålar Jupiter är ett falskt larm. Detta är den minst värdiga människa som tänkas kan...

Dödfödd. Överbegåvad.

DN tog i veckan upp ett plågsamt ämne för alla inblandade: att föda ett dött barn. Eftersom familjen gick ut med precis allt, även morbida detaljer om oförmågan att acceptera faktum, ser jag inget etiskt fel att låna den exakta födelsetidpunkten för ett sällsynt horoskop för dödföddhetens signatur. 

Döm aldrig boken efter omslaget!

Födelsehimlen visar sig innehålla en kombination av faktorer noterade av Charles Carter, den engelske juridikstudenten som valde astrologin, i hans introduktionsbok till astrologin. The Principles of Astrology från 1925 förklarade koncentrerat många av läropunkterna i Tetrabiblos (2a årh.), västastrologins fundament genom Europas medeltid och ända in i renässansen.  

Carter dog 1968 men The Principles genomgick 5 revisioner och trycktes ända in på 1970-talet. Jag hade tur som hittade boken redan i början av min nyfikenhet på ämnet och har senare sett många introduktionsböcker i ämnet. Ingen har varit i närheten av den skarpa tanken bakom denna bok. Man just undra vilka tidigare liv som styrde om Carter från en garanterat firad karriär som överrättsadvokat till Englands mest inflytelserika astrolog under 1900-talet. (Givet att juridiken och tanken på en högre lag springer från studiet av stjärnorna, blir hans val helt begripligt - han såg och gick till källan.) 

Carter kortade Tetrabiblos sjukt långa kapitel om döden i vilket författaren Claudius Ptolemaios krasst argumenterat att man först måste reda ut barnets förväntade livslängd för att so om det ens var någon mening att forska vidare i dess öde!

Kvar blev några succinta iakttagelser, av vilka en del var Carters egna. Med "hylegiker" (av grekiska hyle=materia) avses "vanligen Solen, Månen, ascendenten eller lyckopunkten"):

En av de vanligaste inslagen i horoskop för barn som är döda eller döende i födelseögonblicket är en illgörare exakt på 4e eller 7e husspetsen och i störning med någon av de tre hylegikerna, men varje slags störning till någon av dessa i eller från vilket som helst hörn [även om inte på en husspets] är kritisk med mindre kraftfulla välvilliga influenser tränger sig mellan. Inte ens då kan man lita helt på försvagade välgörare (t.ex. i deras fall, detriment/skada eller retrograda).

Samtliga tre hylegiker [Sol, Måne, asc] i negativa tecken tycks vanliga i dessa horoskop, även om [tropiska] Lejonet ofta innehåller någon av dem.

Det är ett dåligt tecken om förstahushärskaren står angripen i åttonde huset, åtminstone om den är en illgörare, men den här indikationen kan begränsa sig till dålig hälsa.

Månen nära en konjunktion med Solen anses en svag indikation och om en illgörare angriper båda är detta naturligtvis väldigt kritiskt.

Illgörare som stiger i öster kommer troligen att skapa problem, medan välgörarna tjänar att bevara [det nyfödda barnet].

Avslutningsvis påminner Carter om att den moderna tidens sjunkande barnadödlighet. Det föregående är förstås sagt ur den västerländska traditionen med mångfalden av ptolemaiska planetaspekter (fler än i den indiska traditionen) och hussystem  adresseras i ovanstående och typiskt för Carter, förtätat informationsspäckade text. 

När han tycker sig se en betoning på livets och hjärtats tecken Lejonet betyder det förstås att en stor del av horoskopen i själva verket hade hylegikern ifråga i föregående Kräftan. Allmänt om döden hade dock Carter redan noterat att 4e huset representerar "livets slut" så det kanske är denna "Kräft- eller månsignal" han i själva verket uppsnappade. Sol och Måne är ju komplementära symboler så det är bara att vända resonemanget: Carter tänkte liv och såg Lejonplaceringar, men enligt den sideriska zodiaken var det i själva verket en symbol för livets utebbande han noterade - naturen var redo att omgående ta tillbaka det material den format till ett litet barn.

Att spädbarnsdöd är vanlig när båda Sol och Måne är i kris kan tolkas som att både far och mor invänder sig eller som att det inte finns någon "livslinje" vid denna tidpunkt (månen som vaggan och färden mot en fullgången individualitet - solen - runt 40, traditionerna skiftar lite här när solen kickar in - om den någonsin gör det).

DN:s faktaruta uppger cirka 270 födslar per dygn i Sverige (jag tror jag av misstag lade till en nolla på 250 i något inlägg för inte så länge sedan). Året 2015 var det 620 barn som föddes döda eller dog inom 28 dagar (med vilket tal troligen åsyftas "ungefär" ett månvarv, en intressant brytpunkt för observationer av spädbarnsdöd som doftar ålderdomliga insikter). I genomsnitt ett bortfall av 1,7 barn per dygn eller 0,6%.  

Vad man inte vet är om den här gruppen ligger jämnt fördelad från dag till dag. Enligt Carter borde den inte vara det. Han nämner t.ex. en kritisk tid vid en nymåne, om både Sol och Måne aspekteras av en illgörare. Här skiljer han inte, som den hinduiska traditionen, mellan en illgörare som i just detta fall gör gott eller en neutral som släpps fri att tydligt visa sin naturliga negativitet eller en "verksam illgörare" - en situation då planeten uttrycker sig direkt dysfunktionellt. I ett kriminellt horoskop kan Saturnus som Döden t.ex. bli en pervers tortyrmästare som sakna och plågsamt offret livet. Västtraditionen förlitar sig istället andra faktorer som justerar planetens inverkan, aspekter och "falln" eller "upphöjda" lägen - dessa finns också i den hinduiska traditionen.

Stämmer då DN:s enskilda fall med Carters presentation?

Eftersom hinduisk astrologi har färre interplanetära typer av aspekter är frågan om det ens går att använda de västerländska käpphästarna  Likväl bekräftar den här kartan Carters påpekande att störningar från en illgörare mot ascendenten inte behöver vara gradexakt, vilket den onda Saturnus hinduiska 270-gradersvinkel mot Lejonascendenten inte är. 

Anm. Carter skulle ha kallat detta en sinister, vänstervriden, 90-gradersvinkel mot ascendenten, hinduerna anser inte att en planet vänder sig om och blickar mot den väg som redan avverkats. Att resonemanget är bildligt avslöjas direkt om man, som på denna blogg, ritar ett cirkulärt horoskop - vore solekliptikan en väg planeterna vandrar på (ibland med lite nordlig latitud och ibland nere i den sydliga vägrenen) skulle inte Saturnus kunna "se dvs. aspektera runt hörnet" (270 grader). Då är den gamla ptolemaiska tanken om sinistra och dextera aspekter mer logiska.

Oavsett tradition handlar det bara om språkliga metaforer, även om Saturnus hinduiska 3/4-varv ger mig idéer... Som Tidens herre och därför en karma-planet utan motstycke skulle man kunna spekulera att 270-punkten från Saturnus medfödda position representerar platsen där gärningen (karma) en gång begicks så att en planet som nu står på densamma punkt representerar karma redo att skördas i detta liv, för detta horoskop! Kan vara värt att smaka på en stund.

Saturnus i Skorpionen är ett riktigt dåligt tecken för Lejonet även på generell grund (dödens tecken upphäver livgivaren Lejonet) men planeten kastar faktiskt också en närmast exakt aspekt mot ascendenten vilket uppenbarligen är en viktigare faktor än den annars fenomenalt välgörande kombinationen av Solen och Jupiter i 1a huset. Det är "kungavärdighetens" stjärna Regulus som faktiskt blir gradexakt "fryst" av Döden/Saturnus. (På Jamaica användes åtminstone under 1970-talet "cold I up" - "frysa ner mig" - som omskrivning för att bli dödad - Saturnus är astrologins kallaste planet.) 

Regulus ingår inte längre i modern astrologi och attacken från Saturnus-i-Skorpionen är i vilket fall en enskild detalj som sällan upprepas. (Endast när Saturnus på sin nästan 30-åriga bana når 4e eller 7e husspetsen eller från dessa hus direkt via Sol eller Måne, hinduiskt även när Saturnus själv står i 1a huset eller strax före och kastar en 60-gradersvinkel ner mot ascendenten.) Men sedan finns naturligtvis den snabbare Mars som kan kasta sina aspekter mot Regulus. I vilket fall gör Carter rätt som bara anger de generella riktlinjerna istället för att som hinduerna tappa bort sig helt i enskildheter. Det är tröttsamt att följa plottriga Jyotish-forum på nätet där få deltagare besitter Carters distinkta klarsyn - men så hade han också både Sol och dess disponent Saturnus fenomenalt placerade. (Ett nytt inlägg om Carters karta förberett och följer snart.)

I DN-fallet påminns man dock av en hinduisk lärosats som går stick i stäv med vad Carter sade om intervenerande goda planeter. Hinduerna säger tvärtemot: goda horoskopinslag nollställer inte de onda inslagen. Istället tenderar de att manifestera sig inom olika områden. DN-artikeln visar tydligt hur det sörjande paret på ett makabert sätt klänger sig kvar vid själva babykroppen fast den inte innehåller någon själ, inte har något liv. Här ser man Solen och Jupiter verka kring en kropp (en ascendent) som sådan, helt oberoende av att Döden (Saturnus) redan från 4e huset och livets slut sagt sitt. Föräldrarna satt begripligt kvar i Lejonets mentala fas, och Lejonet (och dess naturliga femte hus) representerar avkomman, uttrycket för att man själv är en gudomlig livgivare. Här har dock det långa ödets Saturnus (en planet med en lång historia och därmed en karma-indikator) redan passerat Lejonets stadium och påminner om Skorpionens erfarenhet.

Horoskopet för den dödfödde innehåller faktiskt mycket av det Carter skisserar - även Månen står under opposition från Liemannen. Därmed är samtliga tre "hylegiker" (Sol, Måne, asc) drabbade av en illgörare, som här dessutom är den Stora Illgöraren och därtill i sin dubbelt onda roll som naturlig OCH verksam illgörare och i 4e huset för "livets slut".

Men det är inte svårt att hitta undantag från dessa regler om "spädbarnsdödens signaturer". Jag har t.ex. ett fall där Solen i öster i Vågen opponerades av Liemannen Saturnus-i-Väduren i väster (ett starkt läge) och som samtidigt lade beslag på Månen-i-Väduren. Jag har inga uppgifter om ev. förlossningsproblematik men individen föddes till en emotionellt störd mor vilket ledde till att flickans far kom till dotterns bädd "till hon var 14 år". Den här troskyldiga berättelsen som jag fick i förtroende stinker av incestvarning! Den saturnusfrigida Månen ger inte familjens Sol något så Solen placerar sig pang på dotterns 1a hus/kropp vilket gjorde detta till en neurotisk och obalanserad Våg. 

Horoskopet innehåller också flera planeter, bland annat den "fallna" Venus-i-Jungfrun i 12e huset, vilket även det verkar ingå i den komplexa bilden. Kort sagt: indikationerna för spädbarnsdöd kan också ta sig ett helt annat uttryck! Individen uppgav vid ett tillfälle att den iskalla modern var av judisk börd, men vid uppföljningen förnekas detta uppbragt (som om klienten vid annat tillfälle tyckte sig ha yppat för mycket eller något tabubelagt). Jag rekommenderade henne att söka psykologisk hjälp. I vissa fall kan astrologin skada mer än den hjälper. 

*****

Jag har också följande horoskop med en nymåne i Väduren med Saturnus i (1970). Carters kritiska nymåne med en av illgörarna således, men utan någon av de kritiska husplaceringarna och således varken i teorin (eller i verkligheten) någon spädbarnsproblematik. Tvärtom står Solen i sitt upphöjda läge i Väduren och i det "bästa" huset, naturligen kopplat till överguden Jupiter/Zeus. Att Jupiter här aspekterar sitt naturliga hem i 9e från intellektets 3e hus är inte det minsta skadligt eftersom Lejonascendenten finner stöd från en "verksam välgörare" i den Stora Välgöraren. I termer av tursamhet och intelligens är det dessutom en oslagbar indikation när Jupiter aspekterar ascendenthuset, det sägs beteckna en favoriserad ahamkara, ett sanskritord som betcknar mötespunkten mellan andesjälen och dess fysiska substrat.

Anm. I Google Books kan man tjuvläsa några rader om ahamkara i Light On Life - den första astrologiska introduktionstext jag upplevd hållit med samma hyperkoncentrerade nivå som Charles Carters. Ändå rymmer boken åtskilliga fel medan jag aldrig hittat vare sig ett stavfel eller annan oriktighet i någon av Carters böcker. Varför? Datornerna har gjort skrivande så enkelt - innan sms-funktionens födelse - mänskligheten degraderat sig och börjat acceptera allt fler fel som smyger sig in.

Kartan beskriver en teknokrat med utpräglad materialistisk grundsyn och den här sidan tycks komma från den överhettade passionen för det materiella och pengar: Mars/Venus i Oxen i 10e huset för herravälde över resurserna. Med ett enkelt "plånbokstecken" som Oxen blir maktlystnaden reducerad. 

Om ledarskapets Lejon i öster har understöd tecknar Oxen på topp en avslappnad attityd till makt och positionering, individen äger redan allt i sin person vilket gör Oxen på topp trygg i sin ägandeinstinkt. Här gäller detta i rikt mått. Den här individen är extremt avslappad och jämnmodig och Ketu i 1a huset indikerar en tendens att spela lågt och se "lagom" intresserade ut. (Rahu ger en glödande passion, måhända ett dåligt pokeransikte.)

Den här Lejonpersonligheten beter sig med andra ord som en kunglighet och den redan noterade Solen i det bästa huset, stimulerad av Jupiter, ger en intelligens långt utöver det normala. Både 1a och 5e måste granskas i frågor om intelligens och styrkan hos ahamkara ("de genetiska förutsättningarna" kanske Väst skulle säga). Även det senare huset ger exakt samma goda budskap via sin tillfälliga ägare Jupiter! 

I termer av purva punya beskriver 5e huset tydligare än de flesta horoskop ett direkt inflöde av god karma från ett tidigare liv som härskare! (Jupiters opposition till Solen indikerar om inte majestät så ett tidigare adligt liv som satt djupa intryck på individen. Han är FÖDD med goda maner och hyfs och hade utvecklad denna även utan konstruktiv föräldrapåverkan. Jag känner individens historia väl, det är en släkting.)

Den här dansken genomgick landets skola med dess tiogradiga betygsystem. Det fanns också betyget 11, men den nivån kunde inte den enskilde läraren dela ut, hela kollegiet måste delta i den bedömningen. Han hade 11 av 10 i samtliga ämnen förutom gymnastik! (Detta har jag fått mig återberättat från en släkting.)

Saturnus så nära den expressiva Solen ger en tystlåten och koncentrerad människa (arbetsnarkoman) och av den typiska teknokrattypen (planering, organisation). Svåra stamningsproblem i barndomen berodde sannolikt på att barnet var överintelligent eller särbegåvat som det förminskande heter i svenska språket. Själen fann sig ockupera en kropp som "inte hängde med" och därav stammandet. Sedan lärde sig fordonets förare att sänka hastigheten... 

Man kan fundera över Draksvansen/Ketu i 1a huset som indikerar någon slags blockering för det våldsamma inflödes av Sol/Jupiter-energi... På ett blockerande sätt har Ketu fungerat i flera andra horoskop (utan att ge stamning). Memorabel (fast otrevlig) var upptäckten av att båda de kvinnliga självmordsförsök som kommit till min kännedom avslöjade en Ketu på max en grads avstånd från ascendenten. (Kräftan resp. Vågen - notera båda som "passionerade" eller "lidelsefulla" medlemmar av kvaliteten Rajas.)

Den hyperbegåvade Väduren har också en Sol och Måne som redan börjat lösgöra sig från Saturnus grepp men man kan inte utesluta att de unga årens stamning kan ha berott på den här "historiska mörka skuggan" Saturnus ligger i Solens bakhasor och bromsar samtidigt som oppositionen till Jupiter söker accelerera och expandera Solen!

Ska man dra fram atmakaraka (själens åtrå) är det IT-planeten Merkurius som nått längst av alla i Vädurens 28e grad. Yrkesmässigt ett liv vigt åt informationsteknologin, och placeringen i 9e för "utlandet" stämmer väl. Det har handlat om viktiga IT-system som sålts till andra länder - systemen relaterar till dem involverade i regeringen Löfvens IT-skandal - fast i det här fallet finns inte en enda oskön bläckplump i individens cv.

Även denna "själens åtrå" via intellektets Merkurius skulle kunna förklara barndomens stamning eftersom en placering i Eld här disponeras från Mars i Jord, vilket leder till friktion. Även som vuxen tenderar individen att skena och bromsa i talets hastighet inom en mening! Fenomenet är subtilt men hörbart. Alla dessa små missljud och gnissel är dock överordnade ascendenthärskaren Solen och dess kreativa samspel med expansionistiska Jupiter i det 3e mentalitetshuset.