Den här bloggaren är måttligt nyfiken på internet, även dess svenskspråkiga del. Men jag återupptäckte nyss - i dubbel mening - författaren Lena Holfve. "Dubbel mening" eftersom den här texten skrevs den 27/2 men parkerades. Den aktualiserades och uppdaterades sedan Holfve nämnt mig på Facebook - ett system jag loggar in i någon gång i månaden. Låt de fåordiga göra sin grej och byta videoklipp, jag är mer intresserad av själv undersöka sammanhang. Och sådant kräver ibland ett vindlande resonemang...
Jag känner Lena Holfve enbart genom några korta meningsutbyten via mejl sedan hon för många år sedan sökt "wallraffa" mig som en new age-charlatan! Uppenbarligen fick mina kommentarer henne på andra tankar och hon har t.o.m. länkat till min lilla blogg några gånger genom åren, som för några dagar sedan. Tack för det Lena! :-)
Nyligen hittade jag en kort text av henne om hyckleri som jag naturligtvis helt instämmer i...
http://www.lenaholfve.se/varfor-ar-hyckleriet-farligt
...eftersom jag redan 2009 introducerade den engelska sanningsfanatikern Edward de Vere på min kortlivade första blogg:
http://ockult.blogspot.se/2009/04/tala-sanning.html
På Sideriska siktet, som allt mer rört samman en slimmad version av hinduisk astrologi, senantik nyplatonism och en allmänt dystopisk skildring av Sverige, finns faktiskt vissa beröringspunkter med Holfves mer pålästa Sverigekritik.
När jag skapade taggen "Lögnens ande" var det i tanken på densamma ontologiska storhet i de nyss på svenska utkomna Dödahavsrullarna. Dessa antika judiska samfundstexter har jag läst åtskilliga gånger i diverse engelska översättningar alltsedan 80-talet och t.o.m. haft en snabb minnesbild av att ha tillhört rörelsen i ett tidigare liv, som enkel trädgårdsmästare (en låg grad av "helighet"). Han bidrog till det allmänna goda och rullarna visar att rörelsen delade allt de ägde.
"Ljusets barn" var en social rörelse som under flera hundra år framgångsrikt praktiserade kommunism, dvs. de utgjordes av en grupp av högsinnade "kommunalt lagda" människor. Enligt en samtida källa hade esséerna runt år noll cirka 5000 medborgare av olika "helighetsgrader" (rörelsen var strikt hierarkisk). Vissa var gifta och bidrog indirekt, andra var rena asketer och skriftlärda.
Esséerrörelsens inte helt ortodoxt judiska världsbild har distinkta beröringspunkter med den hinduiska astrologins tanke om att människan är en varelse i huvudsak i Passionens grepp som dras både mot Ljuset och Mörkret. Det är svårt att missa den underliggande arketypiska och därför evigt giltiga djuppsykologiska kartritning varje människa har att förhålla sig till. Den sekuläre som avsnör sig från sina djupare verklighet gör sig till ett åtlöje i de vises ögon, och jag delar helt Holfves syn i länken ovan.
Hur även Sideriska siktet ser ut att ha snärjts av den Mörka sidan (ja, Stjärnornas krig eller Star Wars som de från sig självalienerade svenskar numera kallar filmserien) kan lättas ses i bloggens omfattande uppsättning taggar. Mängder av etiketter av mindre lustfyllt slag har resulterat av att följa mediernas rubriker. Den distinkt esséiska "Lögnens ande" är en tagg med 84 poster medan jag inte ens brytt mig om en motsvarande tagg för Sanningens ande! Det finns helt enkelt inte mycket sannfärdighet att rapportera om utifrån skummandet av rubriker i de svenska medierna. Kvartalsrapporterna i SvD/Näringsliv kommer definitivt inte från den Ljusa Sidan!
När det gäller specialstudiet av den antika "onda" stjärnan Algol, valde jag dock att kort därefter komplettera med sporadiska funderingar över den goda persiska kungastjärnan Regulus. Några år senare kan man konstatera att en enskild faktor inte ensam behöver betyda något. En god Regulus i ett helt stört horoskop ger inga konungsliga personen, möjligen blir de firade i en särdeles ond tid när vidrigheter är normaliserade!
Nyligen noterades hur taggen "dissociation" (mixen av Luft och Vatten som så lätt lånar sig till slirighet och desinformation) använts hela 673 gånger, men jag sade inget om att taggen "kreativitet" bara kommit till bruk 166 gånger på nio år och "rationalism" futtiga 144 gånger. Skillnaderna är i sig en antydan om hur bloggen haft fullt upp med att skärskåda "Den Mörka Sidan" - men till skillnad från medierna med den moraliserande avsikten att kalla Ynkedom vid dess rätta namn!
Astrologin har visat sig ett utmärkt sätt att "återmytologisera" verkligheten och genom dess symbolik se åt vilket håll politiker och folk i stort drar. Ibland utmärker sig individer genom att vara större än sina horoskop/kartritningar (och ofta då genom att påpeka horoskopets problem i det externa, i samhället). Men på det hela taget tycks Ödet utspela sig planenligt, precis som det astrologiskt bevandrade judiska samfundet vid Qumran hävdade. Inget nytt under solen.
Vem är då Lena Holfve? Tar man själva dygnet för hennes födelse som utgångspunkt - den solära handlingsmänniskan - är det en födelse som förpliktar! Solen i Vattenbäraren motsvarar vad den hellenistiska astrologin under inflytande från systemets skapare i Babylon, Ur och på andra platser - nyligen har "Kaldéen" ofta nämnts - betraktade som "den goda daimonen".
I modern västtradition har 11e huset (motsvarande Vattenbäraren) tappat sitt gamla namn och brukar numera beskrivas som ett hus som indikerar individens intresse för samhälle eller sociologi. Intresset för att "ingå" - dvs. den gruppsociala böjelsen - ger den moderna beteckningen "klubbar och föreningar" i enkla västerländska nybörjarböcker. Som motsvarande ett tankelivets Lufttecken betecknar huset också allsköns idésystem eller ideologier. I antiken innebar detta den största Berättelse som finns, den om meningen och målet med Människan. Babylonierna kallade Vattenbäraren "Den Väldige" eftersom den är all-inkluderande såsom världsrymden (den universellt utspridda Luften, eller rationaliteten) härbärgerar allt.
När man är en egodominerad och förkroppsligad människa lever man betydligt under sitt sanna väsens kapacitet, ibland på en så generande låg nivå att jämförelse med svin eller hundar låg närmare till hands för antikens tänkare. Ett gäng mänskliga individer må dela samma yttre tecken på arttillhörighet men på insidan levde de i och representerade helt skilda världar! I kulturer som degraderar sina medborgare, som den svenska, blir ens högre och genuina mänskliga jag en främling som t.o.m. kan upplevas som skadlig. Människor hamnar i fruktan inför sig själva, styrda av samhället att undertrycka sin egen mognad.
Sverige i dag är ett hårresande exempel på hur en stat instrumentaliserar sina medborgare och reducerar den fantastiska människan till en råtta i produktionshjulet, en utbytbar kugge längsmed "arbetslinjen" där vi monterar och producerar smörja som vi sedan förväntas konsumera för att för att göda de allra rikaste (och staten står på samma sida, angelägen att fylla även sin kassakista)!
Redan antikens lärde såg demonin som en fara i statsbildningar som tappade insikten om sitt uppdrag att värna folket. Platons två grundläggande böcker i statsmannaskap (Staten och Lagarna) borde vara obligatorisk läsning för alla medborgare. Då skulle folket ha bättre koll på sina yrkespolitiker istället för det spektakel icke-demokratin Sverige serverar befolkningen vart fjärde år.
Att inte alla människor är födda jämlika är en slutsats som man lätt kan dra av den hinduiska astrologin. De 12 tecknen som ascendent- eller egotecken har samtliga den tillfälliga 11e-husägaren som en "verksam illgörare"! Hur illa stämmer inte detta med västtraditionen om ett "idealens eller samfundens hus"! Jag har tidigare hittat en ingång till den här kontradiktionen genom det motsatta femte huset, som är andesjälens och godhetens sektor. Här behövs inga ideal, detta är vad individen redan ÄR.
Elfte huset i indisk tradition kan därför på ett sätt se ut som ett kraftigt avsteg från den hellenistiska traditionen som ju kallade detta den "goda daimonens plats". Men kontradiktionen är faktiskt ett skenproblem eftersom hinduerna faktiskt kastar om hussignifikatorernas plats: det 12e förlusthuset - i väst "den onda daimonens plats" motsvarar Fiskarna vars härskare är den välvilliga Jupiter. I hinduisk lära blir nu Jupiter hussignifikator (bhava karaka) för 11e och det är sannolikt detta som avsågs i den hellenistiska världen när man talade om "den goda daimonen". Ovanför ascendenten i öster tornar således två våningar upp sig, närmast jordytan den onda daimonens vattniga förlusthus men därovan en klarare rymd och luft som går att andras - den goda daimonens hem, och människans sanna hem!
Omvänt är Vattenbärarens härskare Saturnus känd som en naturlig illgörare, som Döden (du kan inte välja de kroppsmänniskornas värld och samtidigt fullt ut vara ditt sanna högre och eviga jag, inträdesbiljett till den Högsta Himmelen är den kroppsliga döden). Denna Vattenbärarens (Den Väldiges) Saturnus flyttas av hinduerna in i 12e exil- och förlusthuset, ergo "den onda daimonen" är dess grekiska namn för den indiska rollen som bhava karaka.
Jag medger att jag inte är helt klar i min utredning ännu, men det är tydligt att de olika traditionerna verkar peka mot en gemensam ursprunglig källa. Det handlar mest om att dialektala skillnader kommer att grumla förståelsen.
Utifrån författaren Lena Holfves solascendent, hennes utåtriktade och verksamma handlingsjag, finns mycket gott att säga! Solen står häpnadsväckande nog förankrad i horoskopets "bästa hus", det nionde för filosofi, religion. Hellenistisk astrologi kallade detta Gudens hus, vilket säkerligen syftade på "överguden" Zeus (som under namnet Jupiter korrelerar med 9e som naturligen associeras med jupiteriska Skytten).
Holfves solära handlingsmänniska - Solen är även symbol för den kognitiva förmågan eller kanhända den "kognitiva stilen" - är inte bara väl uppbackad vad gäller disponentens husposition, Saturnus är dessutom "upphöjd" i Rättvisans och Jämlikhetens tecken Vågen. Jag vill minnas att Holfves blogg innehöll en uppgift om att hon hade erfarenhet från det svenska rättsväsendet som nämndeman.
Allt är visserligen inte frid och fröjd eftersom Saturnus i sin tur disponeras av en Venus som står i det hypersubjektivistiska Väduren vilken i sin tur befinner sig i ett "Madonna-liknande" (artisten!) sensationalistiskt krig mellan den eldplacerade Venus disponent Mars i Vatten. Detta är i själva verket en ömsesidig reception och Eld/Vatten-kriget brukar ge intensiva själar med hög emotionell laddning!
Denna bas destabiliserar den sociala Jag & Du-axel som Väduren/Vågen utgör och indikerar sannolikt en livslång tillväxt i frågor som rör 3e kommunikationshuset och det 9e samvetshuset. När jag samplar diverse rubriker tycker jag mig se att just människor i samklang eller obalans är ett mycket viktigt tema för Holfve och det är exakt vad man skulle kunna förvänta sig av en Sol i all-omfattande Vattenbäraren med ett så idealistiskt fundament som den upphöjda Justitia-i-Vågen men därunder det emotionella krig som gör det här i grunden Luftdominerade horoskopet till argumentativ hetluft.
Judarna på sin tid - undantaget esséerna - skulle ha kallat detta en ivrares horoskop, en selot. Jesus umgicks, för den som läst Nya testamentet ordentligt, med dessa individer. Idag skulle de ha stämplats som fanatiker eller t.o.m. terrorister av repressiva statsmakter. Seloterna var i själva verket gudstrogna judiska nationalister och Krigsrullen bland Dödahavsrullarna visar att rörelsen var långt ifrån så pacifistisk som några samtida historiker lät påskina. Värsta mardrömmen för en sekulär statsmakt som den svenska när två herrar gör anspråk på att vilja förklara för människorna vilken är livets mening!
Det är dock uppenbart att Holfve drivs av en humanistisk ande eftersom astrologin räknar med fullt uttryck enbart från planeten och dess underliggande disponent. Det man kan få fram genom att gräva djupare i disponentkedjan är finlir och överkurs. Så helhetsbilden blir naturligtvis att detta är en nästan helt genuin Vattenbärare, närapå ett förkroppsligande av hela mänskligheten men med emfas på att rättvisa mellanmänskliga förhållanden (upphöjda Saturnus i Vågen i 9e huset för "mitt Högsta Goda").
Jag avstod från att inkludera den fallna Månen i Skorpionen i denna syntes av några faktorer. Lena Holfve är vad jag förstår en kraftfull person som skaffar sig både vänner och fiender och hon är en stark kritiker av förslappade och förfallna folkhopar! Månen, den ansiktslösa folkmassans symbol är fallen i Skorpionen och i 10e huset för makt eller statsapparat visar att hon har en distinkt måltavla (eller syndabock) för sin humanitära strävan. Ingen i maktposition som faller kort om hennes nästan plågsamt höga målsättning (se 9e) ska känna sig säker! "Det sociala utanförskapssyndrom" som Vattenbärare och Skorpion (Luft och Vatten) mellan sig bildar, är också tydligt i hennes förflutna som nämndeman, som naturligtvis har lett till kontakt med samhällets utstötta: Skorpionerna relativt den gruppsociala symbolen Vattenbäraren.
Detta är ett av de få fall där Solen i sig är så stark (tack vare uppbackningen från disponenten) att man kan bortse från den brist på intellektuellt djup som en problematisk eller "hårdvinklande" Måne ofta brukar teckna. Månen som Solens bollplank är en astrologisk standardtes, men det finns undantag från regeln. Jag noterade vid något tillfälle hur tidningen ETC har en vd som själv skriver rappa ledare vilka väl beskriver exakt de problem hans eget horoskop tecknar. Ibland ÄR själen större än de subtila plagg som den ikläder sig i "nedstigandet genom de sju himlasfärerna"! Då blir hela horoskopet istället den "ambiens" den levande människan adresserar i sitt liv. Mindre själar dukar istället under och blir själva uttryck - i tanke och gärning - för tillkortakommandena på samma himmel. Det är astrologins svåraste uppgift att söka lista ut vilken sort horoskopet kan tänkas indikera. Utan exakt födelseklockslag är det inte ens någon mening att försöka - då återstår bara efterhandskommenterar som den här bloggen så ofta ägnar sig åt.
Dödahavsrullarnas centrala verk är utan tvekan (H)enoks bok, att döma av hur många kopior som hittades i grottorna nära Khirbet Qumran. Texten alluderar gäckande till den himmelska ordningen knyter bl.a. Månen till "syndarnas väg" - jämför med den samtida kaldéisk-babyloniska filosofin som knöt den materiella världen till månen och dess sublunära sfär. Jag vill tro att fler och djupare skäl låg bakom detta än att samfundet själv underkände den judiska månkalendern som en hednisk korruption och istället använde en solkalender - precis som Persiens zoroastrier - som också hade en Sanningens och Lögnens ande på sitt program.
Det är uppenbart att den här grenen av judenheten antingen representerade en äkta och äldre semitisk tradition och att deras samtid kommit på glid, eller att den judiska elit som togs i fångenskap i Babylon och sedan befriades av en persisk konung i tacksamhet kom att influeras av österländska tankar...
Världens främste expert på Henoks bok, Georg Nickelsburg, producerade tyvärr en så knastertorr analys i ett tvåvolymers verk på 1200 sidor att jag körde fast redan på sidan 364 trots att jag är intresserad av ämnet. Har lovat mig att försöka komma igenom hela Nickelsburgs livsverk innan jag dör - har noterat att det finns astronomiskt material längre fram, i volym 2...
Av mer direkt inspiration för den är bloggens astrologiska utredningar var den tunna forskningstexten av Ruth Majercik, The Chaldean Oracles, som kastar nytt ljus över åtskilliga diffusa ställen i både hinduisk astrologi och den äldre kosmologin.
Den senaste Heureka!-upplevelsen fick jag vid läsningen av nedanstående citat. Eftersom den kaldéiska läran är utdöd måste den rekonstrueras från drygt 200 korta citat i andra gamla texter. En del citat är så korta som tre ord, andra ett helt litet stycke. Men likheterna till den tidens tänkande gör att tänkandet hos astrologins skapare ändå är tydligt och släktskapen mellan Babylon/Persien och Indien går inte att missta sig på.
Själavandring verkar vara en föreställning även i tvåflodslandet och det gör hinduismens försök att se tidigare liv i horoskopet så mycket mer spännande. Tänk om detta var en beståndsdel även i den tidigaste babyloniska astrologin? Ingen vet, för ett horoskop från den tiden var bara en lertavla med en nödtorftig beräkning av planeternas positioner vid födelsen. Allt annat förmedlades muntligt!
De kaldéiska oraklen ("utsagorna") presenteras i den kontext där de ligger inbäddade och i fallet med fragment 167 är själva citatet kortare än den nyplatoniske filosofen Proclus introduktion till det:
...Detta är vad det matematiska centrat typifierar eftersom det är slutpunkten för alla de linjer (som utgår) från det till omkretsen, och presenterar likvärdighet för dem som en bild av dess [centrats] egen enhet. Det är på detta sätt Oraklen definierar "centrum" [gr: KENTRON]: 'Centrum, från vilket alla ting är likvärdiga upp till kanten'.Det intressanta är inte Proclus bruk av "oraklen" i sin kommentar till Euklides geometri utan Majerciks forskarkommentar. Hon menar att detta är ett av de mer svårtydda fragmenten men påminner om att fragmenten använder KENTRON som en synonym till mångudinnan Hekate, men på två avvikande ställen i samband med solen (en helioKentrisk världsbild, med andra ord). Den lilla forskarvärld som ägnat sig på dessa fragment är djupt oeniga om vad man ska göra av nr 167, filosoferna som kommenterade fragmenten använde dem ibland som stöd för sitt eget resonemang och missrepresenterar ibland den ursprungliga meningen.
Men den enklaste förklaringen är naturligtvis att KENTRON inte är någon fackterm utan både kan beskriva sublunära centrat (PHUSIS, Naturen) och det supralunära centrat med Solen som sin mittpunkt (den mot vilken den aspirerande själen ska ta sikte i sina meditationer - minns att Solen representerar den egna andesjälen i hinduisk astrologi). Det verkar som Ruth Majercik aldrig funderat i astrologiska termer eftersom hon helt saknar en egen åsikt om termens innebörd.
Jag har ibland kallat Månen, härskare över Vatten-Kräftan men "upphöjd" i Jord-Oxen som ett "dubbelsystem" tillsammans med planeten Jorden. Här kommer nu, flera år senare bekräftelsen på att även antiken tänkte sig saken på samma sätt. Jag var så säker på att jag uppfattat Platons lekfulla identifikation soma=sema (kroppen är en grav för de fallna själarna) att jag t.o.m. ritade om den naturliga zodiaken i min bok från 2014 och placerade Oxen i första huset!
 |
| Den naturliga zodiaken i en snabbintroducerande bilaga i The Zodiac Rules från 2014. |
Om nu de kaldéiska oraklen ignorerar planeten Jorden som mittpunkt och istället har två poler, ett centrum i Solen och ett andra i likställandet av mångudinnan och KENTRON, var lämnar det då vår planet, själva äggulan i det lägre centret?
Som föga mer än en lortfläck i den antika världsbild som helt och hållet utgick från att människan är en själ och som sådan bara tillfället vilse i ett "världssystem" som egentligen är under hennes värdighet. Men djurlivet hade sin lockelse redan på de änglavarelser Henoks bok beskriver och som förledde dem att "äkta", dvs. kopulera eller förena sig med "Jordens döttrar". Ännu en variant på samma gamla historia om att individuella själar tappar i verkshöjd om de förenar sig med den lägsta av kaldéernas "tre världar". Händer detta handlar allt om att vakna upp ur den "sömn" materialismen genomsyrar våra unga psyken med, mer och mer för varje år och extremt mycket mer om socialiseringen i onda samhällstyper lyckas, sådana som söker reducera människan till bara en laståsna som betjänar överheten!
Detta är då "dubbelsystemet" Månen med planeten Jorden inbäddad. Fokus inte på planeten Jorden (även Platon utlämnade Jordkroppen ur sitt system med hänvisning till att den låg utanför Själens domän). Den lägsta delen av Själen - dess instinktiva och irrationella del är så just för att den gränsar till själlös och död materia. Den med fel orienteringen duperas av psykiska fantasmer som faktiskt UTGÖR den lägsta världen, den materiella som vi nu bebor och upplever via våra simpla sinnen (övertagna från djurriket). Det var därför intuitivt rätt av mig att rita den naturliga zodiaken med Oxen i första huset. När hellenistisk astrologi beskriver Oxens 2a hus som Hades portal, då handlar det om att själen stiger ner i en fysisk kropp (Oxen är känd för sin dragning mot det bestiala, det kroppsliga) och Platon har rätt: själen går då ner i en grav, ner i Dödsriket.
Ur planeten Jordens perspektiv - ur vårt materialistiska perspektiv - är det därför helt korrekt att rita en "satanisk zodiak" där det "uppstigande" ascendenthuset nummer 1 är bakvänt och illustreras av Oxen, den sista sträckan av själens syndafall in i den tredje världen, den materiella världen där intellektuellt döda människor vistas och har pengar och Guldkalven som enda förebild.
Som jag sade om ett närbesläktat resonemang nyligen: bloggen har återigen slutit en cirkel och vi ser nu allt tydligare dess KENTRON - pudelns kärna, satanismen i vår västerländska, materialistiska kultur och varför den är dödsdömd, nu när materialistiska värderingar eskalerat till rent vansinne för den som behållit något av sin medfödda kärna av förnuft.
