Kaldéernas tre världar

I en häpnadsväckande synkronicitet lade jag igår kväll ned ett forskarverk om en liten bit av "Platons undervegetation", en värld fylld av andar, demoner och änglar. Nästa morgon är det första jag ser på DN:s förstasida samma ord, det engelska "jinx" ("förhäxa", "drabba med onda ögat") som jag funderat över några timmar tidigare! Idrottsmännen och deras ritualer och tvångsmässiga beteenden för att inte dra på sig otur är ingen ny skrockfullhet, den stod på topp under senantiken, en lukrativ tid för amulettindustrin.

I boken "The Chaldean Oracles", en genomgång av de textfragment som överlevt hos andra författare av en utdöd mixtur av religion och platonism, diskuterar forskaren Ruth Majercik den så kallade kaldéiska världsbild som i det mesta tycks identisk med det jag skissat på den här bloggen. Det är inte så konstigt eftersom man löst kan placera fragmenten i andra århundradet då  "mellanplatonismen" och dess extremt negativa värdering av materien förenade den med de många gnostiska religionsriktningar som definitivt kan klassas som "Platons undervegetation". Filosofiska resonemang blandas med detaljerade berättelser om världar fyllda av gudaväsen, änglar och demoner. Här är en (fantasi-)rikare värld än Platons och ett perfekt studieobjekt för den som vill förstå astrologins miljö.

I läsningen stannade jag inför den möjligen äkta senbabyloniska (kaldéiska) föreställningen om de tre världarna, vilka bara i förbigående nämnts på bloggen genom talesättet budbäraren "Merkurius (Hermes) kan färdas genom de tre världarna" - ängeln eller budbäraren är inte bunden till ett enda perspektiv. Den kan t.o.m. jämställas med ett logos, en förnuftsprincip eller en avatar när den gästar människornas värld. 

Av de kaldéiska textfragmenten framgår tydligt att de tre världarna är precis samma världsbild Sideriska skissat på, ett streck i taget och plågsamt sakta ringat in under de gångna åren.  (Det har gått långsamt eftersom jag läser så olika typer av texter att det till en början ser ut som en brokig mångfald innan man vant blicken, hittat sambanden och indirekt också avslöjar att högerns mångfaldsargument är en bedräglig chimär - det är samma skrot och livsfarliga it-teknologi oavsett vilket bilmärke man väljer i västerlandet i denna sena tid för kapitalismens söndra-och-härska-metodik.)

Kaldéernas tre världar uppfattas alla som ljusvärldar i det att:

1. Den materiella världen är den lägsta och mest mörklagda med enbart månen som ljuskälla. Bloggen har konsekvent kallat detta den sublunära sfären.  

2. Den eteriska världen har solen som ljuskälla och omfattar vårt universum, "himmelen" med planeterna och stjärnorna i naturalistisk bemärkelse - men fylld av för våra sinnen osynliga dimensioner och gudomliga livsformer. På Sideriska siktet är detta den supralunära sfären.

3. En empyréisk värld eller "den högsta himmelen" har en "transmundan" sol, en "intelligibel" eller intellektell sol, och här kommer nu Platon och hans värld av arketyper eller förlagor som sinnesbundna människor inte kan uppfatta.

(Den här definitionen skiljer sig åtskilligt från Wikipedias förklaring av Empyrean men Ruth Majerciks akademiska text är trovärdig med dess typiskt substantiella stycken på latin, grekiska, tyska eller franska och beskriver en utdöd förståelse av "Empyrean".) 

Den ultimata verkligheten varifrån all arkitektur utgår motsvarar den här bloggens bruk av Platons NOUS, Intellektet eller Guds intellekt. (Missa inte eldkopplingen i ordet - jfr gr. pyros - Plotinus kallade Eldelementet det som mest påminde om det gudomliga.) 

Eftersom Saturnus här och var kallats "den svarta solen" (Den tillhör andens Luftelement men också Mörkrets kvalitet) är det frestande att för ett ögonblick likställa den med solen i den empyréiska världen. Saturnus är bara svart utifrån vårt perspektiv men ur sitt eget perspektiv skulle den t.o.m. kunna vara en symbol för den intellektuella och eviga världen bortom vår eteriska (naturliga rymd)... Det är nu troligen en grov förenkling jämfört med antikens ännu mer graderade hierarkier...

Nous eller Guds Intellekt: det är "i huvudet" på Någon hela vår erfarenhetsvärld startar och vid den tidpunkt människobarnen börjar se och uppfatta en värld har många andra väsen eller medvetenheter redan lagt sin hand vid världsbygget (kulissbygget!) En olustig deltagare i denna byggnation är den onda anden, demonen eller djinnen. 

Det var detta osynliga väsen jag kom att tänka på i går kväll, och i synnerhet det amerikanska och ovårdade språkbrukets "jinx" då jag läste om alla de varelser som befolkar tillvaron under den kaldéiska treeniga Högste Guden.

(Kristendomen stal det mesta, t.o.m. sin samtids förkärlek att organisera i triader, sedd redan hos Platon och hans solida kroppar där den andliga världen består av "atomer" sammansatta av tri-anglar vilka kan mutera så att TRE av elementen kan omvandlas till varandra, helt i linje med tankarna hos Empedokles, "de fyra elementens fader", något århundrade före Platon (mycket tyder på att grekerna inte alls var först, men i väst skriver man gärna historia med sig själv som den främsta och bästa!). Jordkroppen var enligt Platon inkompatibel med de andra och ingick inte i PHYSIS (Naturens) eviga omvandling. "Dust to dust, ashes to ashes"....)

Platons världsbild döljer sig även i den utdöda "kaldéiska religionen" och om denna hellenistiska synkretism verkligen har rötter tillbaka till de verkliga kaldéera (eller det nybabyloniska riket från vilken också astrologin kommer) - och det finns goda skäl att tro det - då är det inte den dystra och materiehatande mellanplatonismen som är dess ursprung som Majercik tar för givet. Då är det snarare så att "kaldéiska stjärntydare" (som dem som hyllar det nyfödda jesusbarnet) påverkade västerlandet redan långt före Platon. 

Jag har tidigare föreslagit att filosofen Herakleitos som levde runt år 500 fvt redan hade nåtts av österlandets missionärer och att de fyra elementen introducerades i väst, även om den babyloniska förlagan inte direkt kunnat avläsas i arkeologiska lämningar. Att den judiska profeten Hesekiel under den babyloniska fångenskapen på 500-talet f.v.t. ser ett runt himmelskt fordon (zodiakkretsen?) flankerat på fyra sidor av vad som tycks vara de fixerade tecknen Oxen, Skorpionen/Örnen, Lejonet och Vattenbäraren/människan är dock en antydan om att de fyra elementen redan existerar som en implicit gruppering gruppering.

Ett av den kaldéiska världsbildens högre mellanväsen kallades Iynges, precis som arabiskans djinn ett pluralt substantiv. Majercik summerar rappt den kaldéiska blandreligionen/filosofin och säger bara att alla dessa mellanväsen tycks illustrera skilda aspekter av Platons värld av Idéer/Former. Platon själv var uttrycklig om Formens natur. Den är inte är vad en modern materialist tänker på, kanske en statisk "död" gjutform eller en människas yttre kontur utan "en levande intelligens", ett andligt icke-mänskligt väsen. Det är den här nivån av verkligheten som får ateister att göra på sig i fruktan över att de trots allt inte hade full kontroll över världen! 

Bland planeterna associeras astrologins Saturnus med fruktan, en känsla man kan få inför Döden - också Saturnus - eller en repressiv Överhet - detsamma. Saturnus i dess lägre manifestation som härskare över Stenbocken och därmed associerad med Jordelementet, representerar form på det lägre sättet, som den skepnad en formgivare knackar eller täljer fram ur ett dött stycke materia. Den synliga Saturnus är, enligt hinduerna fylld av ett Luftväsen, ett andeväsen, men denna sida är tillgänglig bara genom dess koppling till Vattenbäraren. Stenbocken ser istället ut via sina sinnet, ser en extern materiell värld och sluter sig i bästa fall till att också den är formgiven och därmed ett uttryck för dess osynliga Form-givare, en osedd ande, en arkitekt, en gud. Det är här de gnostiska religionsuttrycken tog den pessimistiska mellanplatonismen till dess extremläge och förklarade Världsskaparen (Platons Demiurg) inte vara Gud utan en ond ande, inget mer än det araberna kallade en djinn! (Se Wikipedia under stycket etymologi.) 

Och att djinn hänger ihop med Iynx, singularformen av Iynges, är svårt att missa. Majerciks bakgrundsskiss visar att Etymonline.com inte berättar hela historien då ordet är rätt nyligt i engelska språket:

Enligt "The Chaldean Oracles" betecknade Iynx ursprungligen en fågel som en trollkarl fjättrade vid ett hjul som sedan roterades i syfte att locka tillbaka en trolös älskad! Även hjulet som sådant kunde benämnas Iynx. Senare i ordets historia tecknar det den "bindande kraften" mellan människan och gudarna (vi är deras tråddockor), motsvarande Platons bruk av guden Eros. De kaldéiska textfragmenten innehåller ordet i just denna bemärkelse och talar om Iynges som Faderns tankar, dvs. Platons Idéer vilka hos nyplatonisterna kallas logoi eller förnuftsprinciper när man betraktar dem inifrån den illusoriska bubbla jordmänniskan trillat ner i - den sublunära sfären eller den materiella världen.

Majercik berättar mer om ordets bruk i senantiken, men detta gick jag till sömns med, bara för att vakna upp och sen nån sportfåne prata svengelska och DN återge det utan en tanke om hur de degraderar det svenska språket. Idrottsmannen hoppades bli uttagen till en OS-plats men ville inte förhäva sig gentemot högre makter och fejkade ointresserad genom att lämna utrustningen kvar på en flygresa - allt för att "lura" andeväsendena som har en aktiv uppgift när människolivens öden tar form på högre kausativa nivåer. 

När jag läste om djinner på Wikipedia noterade jag via en hypertextlänk att tidig islam hade en filosofisk riktning som förnekade orsakssambanden i universum, inte olikt Parmenides eller för den del den filosofiska idealisten Plotinus. För den senare är tankeverksamheten inom NOUS (den empyréiska världen) inget som "orsakar" något i vår låga värld. Den materiella världen bör snarare betraktas som dunkla skuggor som med eftersläp utför exakt samma rörelser som De Levande Själarna utför i den högsta himmelen.

Den stoiska filosofin kunde inte ta till sig den högsta himmelen utan tillskrev all rörelse ett Eld-Logos i detta universum - jämför med den kaldéiska läran som har tre ljus- eller eldbaserade centra: månen, solen och den översinnliga solen, Aion, vars egen rörelse är upprinnelsen till vår världs föreställning om att eoner passerar och att varje tidsålder kännetecknas av sin egen Idé eller sitt eget zodiaktecken. Mänskligheten har det nu så djävligt (Djävulen en djinn?) under kapitalismen och dess tillskyndare att Vattenbärarens tidsålder uppenbarligen redan är på god väg. Så här skakigt ska det vara när en himmelsk tankeyttring och jordisk doktrin bryter samman och ett nytt direktiv från den högsta himmelen ger sig till känna... 

Förnekandet av orsakslagen bland vissa berodde på att de tidiga muslimerna (till skillnad från dagens konsumtionsorienterade svenskar djupast ner i den sublunära, materiella världen och i våldet på alla dess onda djinner eller andar) hade naturligtvis läst de gamla grekiska tänkarna, och islam räddade sannolikt den västerländska kulturen åt oss, något dagens inskränkta och socialrealistiska västeuropéer uppenbarligen inte ens känner till. Den som har kunskap skulle aldrig kunna demonisera sin räddare på det sätt att man t.ex. anar att nyblivna moderaten Ann Heberlein gör genom en kampanjbok mot "våldtäktsbenägna muslimer" som hon nyligen fick problem med att hitta finansiärer till.

Hennes horoskop kommenterades första gången i en tid då hon troligen var felmedicinerad och via förlust av förståndet, och suicidalbenägen, rymt från nära och kära. Jag har också tidigare noterat hur ytterst känslig en karta är som drivs av Passionens instabila kvalitet.... 

Givet kända fakta om hennes psyke måste definitivt Månen - emblem för den materiella världen - användas som ascendent och det tvingar in hennes intelligens i olyckans och fientlighetens 6e hus, ett ytterst kritiskt omen eftersom Solen i Tvillingarna just representerar en identitet som bygger på den egna cerebrala verksamheten! Heberleins öde ligger i vågskålarna i detta liv och hon spelar upp sitt eget tvångsmässiga och egocentriska drama i det tiondehus-offentliga hon föreställer sig att hon ska berika... (Saturnus fall i Väduren tycks bereda psyket problem via ett kompensatoriskt självhävdelsebehov. Saturnus gillar inte att befinna sig på botten...)

En så problematisk anhopning av planeter i de
rajasiska, passionerade tecknen som möjligt är.

Att Heberlein nu lämnat religions- och etikämnena för politiken kan visserligen uppfattas som den kristna maningen till "ord och gärning", inte bara prat utan handgriplig politik för att säkerställa den rikaste procentens privilegier i en osäker tid. 

Jag menar att det är en permanent närvarande latent psykos som driver henne till det värsta av tänkbara partier. I termer av antik världsbild är hon sannolikt hem för en Legion, en här av djinner och andra suspekta andeväsen!

Jag menar, Sverigedemokraterna är åtminstone lätt genomskådade i sin reaktionära provinsialism men Moderaterna kör verkligen nyspråk och lindar in sin onda agenda i ord som syftar till att dupera svenskar utan vana att tänka kritiskt och förstå att det kan ligga flera nivåer av dold agenda bakom det en ulv som Kristersson säger. 

För att inte tala om storstadscenterpartisten Lööf - där låter varje uttalande så nyliberalt gällt och falskt att glasen i köksskåpet går i bitar varje gång Lööfs röst hörs i radion.

Det här avslutande avsteget från diskussionen av ålderdomlig kosmologi tjänar bara till att knyta ihop sammanhangen. Den antika världen lever och har hälsan, det är bara människan som gjort sig onödigt lite och dum i vår tid, och därmed missar de fenomenala budskapen vi sänder oss själva mellan våra många parallella besök i denna skugglagda materiella värld. 

Tar man astrologin ur en fatalistisk synvinkel visar den egna kartan att det kanske inte var mycket mer än så här, inte den här gången i vilket fall. Men andesjälen är som en bläckfisk, den sänker ner sina tentakler lite varstans och för den som söker bottna i sin högre, rationella själ (den som hör hemma i den högsta himmelen) kommer eventuellt att upptäcka att det inte alltid var så här mediokert som i Heberleinland. Alla har sina femton minuter (eller mer!) i rampljuset. I den kaldéiska världsbilden ingick också tanken på själavandring och att själen kan gå från klarhet till klarhet (fri vilja inte på människans nivå, men väl en våning högre upp).

Kaldéisk religion innehöll läran om "fåtalet", vissa befriade själar, teurgerna (gudamakarna), som precis som hinduismens avatarer kommer direkt "från Ljuset" (den empyréiska världen) av fri vilja, utan att vara bundna av den lägre världens cykliska förlopp. (Jag har knappt börjat spekulera ännu om man skulle kunna knyta denna föreställning till hinduismens tre gunas, Ljuset, Passionen, Mörkret...). Om själen bara inkluderar ett jordeliv med tillräckligt mycket lidande, kan det återverka på den rationella själen där besluten fattas och styra om hela förloppet. Själen lämnar en aggregerad platonsk Form och sällar sig till en helt ny själsgrupp, en med ett bättre Evigt Öde! Det är inte över förrän det är över...

*****

Boken "Chaldean Oracles" har på bara några sidors introduktion bjudit på flera överraskande kopplingar till den här bloggens spekulationer. Det kommer att bli åtminstone ett inlägg till baserat på ett annat begrepp från den väv av föreställningar som går under beteckningen "hellenism".