Modepampen och guldgräverskan

Ytlighet och metafysik i samma inlägg.

Bloggaren har med åren slutat reagera på mediernas störtfloder av skräpnyheter, men temat guldgrävare eller lycksökare gjorde sig påmint när jag såg den betalspärrade historien om en svensk fotomodell. Likt malen som dras till ljuset ålade hon in i position hos italienska modepampen Roberto Cavalli och blev hans ålskarinna. Här handlar det väl ändå bara om hoppet om ett fett arv efter en man som skapat sig en förmögenhet? Svenskan har i alla fall fött honom ett barn.

Astrologi på förskolenivå är ibland smått underhållande eftersom extrema typer ofta uppvisar extrema födelsehoroskop. T.o.m. på en så grundläggande nivå som i läran om de tre kvaliteterna - som i hinduisk kosmologi behandlar de "fibrer" som väver det materiella universum.

Astrologiskt menas t.o.m. denna grundläggande sammansättning beskriva människors grunddrag. Den driftiga modehusägaren och parasiten eller guldgräverskan är ett perfekt par som illustrerar principen om "närande och tärande". Mannan är starkt dominerad av Passionens kvalitet (ett mellanting mellan Ljus och Mörker) och spänningen mellan Vågen och Väduren gör honom starkt skönhets- och personfixerad. Mode- och skönhetsbranschen fångade in honom, och han plockade hustru 2 från en skönhetstävling han dömde i. Bytte med tiden ut henne mot svenskan efter att hon figurerat och bjudit ut sig i herrtidningen Playboy.

Mest fascinerande är faktiskt hennes sammansättning av "kvaliteter" - hon är alltigenom ett barn av Mörkret, vilket förklarar att hon bara haft sin kropp att sälja. Det är Ljuset som består intelligens och Mörkret kan, neutralt uppfattat, liknas vid kinesernas Yin-princip, vars natur alltid är att apa efter och söka ge kropp åt Yang, som är den ledande, kreativa principen. 

I den meningen är detta ett Yin/Yang-par som följer den kosmiska ordningen: han har mycket lite kreativitet (Venus i Ljuset) men denna fixering vid skönhet väcker sedan hans Passion, hans entreprenörsanda, och han börjar tillverka (fula) kläder.

Båda har förutsägbart en minsta gemensam nämnare: sinnelaget i Oxen, som normalt har en stark dragning till det kroppsliga och till vällevnad. Men i kartan ges Cavallis (innerst) ett aningen bättre betyg eftersom hans Ox-psyke grundar sig i Ljuset, dvs. han är kapabel att urskilja skönhet. 

Lycksökerskan har inte ens den förmågan utan fungerar förmodligen som alla plagiatörer gör: tar likt "Bianca" tidens skönhetsideal och jobbar ihärdigt för att bli en så bra kopia som möjligt. Och det räckte åt den åldrande Cavalli. Han är typiskt den simplare varianten av Vågens tecken, för vilken det räcker med snygga omgivningar - svenskan som ännu ett statusföremål som bekräftar den egna framgången.

Att italienares sensibiliteter bara har en begränsad del av Ljus i sig, syns dock när man väger in ett astrologiskt problem: Venus anses i Jungfrun en fallen ängel (som förlorad sina vingar och nu är helt materiell eller jordbunden).

Bloggaren påminner sig en gammal "nästan flickvän" vars Vågascendent drogs ner i det materiella genom Venus i Jungfrun i "den världsliga uppoffringens 12e hus". Född vacker (ett verkligt fotomodellansikte) valde hon likväl ett tillbakadraget liv i en svensk småstad och ägnade sig åt sub-human vård av sjuka smådjur.

Så ser en Venus ut som faller under sin egen nivå (Vågen är ett av människosläktets Luft-tecken) och ägnar ett liv åt att klippa naglarna på hundar - eller vad en veterinär nu gör. Själen liknas ibland vid Venus och som syndafall är det här exemplet inte mycket att orda om. 

Djurvänner är ofta vänliga människor. Att ty sig till djuren snarare än människor är faktiskt ett uttryck för ascendenthärskaren i 12 "introverta" huset, i de fall där individerna inte känner "ett kall" eller en kallelse att göra gott.

Ett annat exempel är fd statsministern Reinfeldt vars Jungfruascendent for illa av Merkurius i 12e huset. Han var väldigt varierande i sin närvarograd och 12e tenderar ofta till drömmande passivitet visavi denna värld. T.o.m. som folkvald politiker!

Alert borgare i plenisalen

Men den bra sidan av ascendenthärskaren i 12e anades när han i någon tidig intervju berättade att han alltid varit fascinerad av psykologi (ev. sade han att han "i ett annat liv" kunde ha övervägt att bli psykolog). Här anas "moksha" eller sinnets befrielse som en flytande dröm hos räknenissen och socialisthataren.

*****

Ascendenten hos Cavalli och svenskan är okända, men den senare har en kolsvart Ox-Måne eftersom hon har sin Venus, fundamentet till Månens sensuella dragning, i ett annat tecken av Mörkrets kvalitet, Vattenbäraren. Här ser man hur även en månascendent kan avslöja privata ting/sinnets inre fantasier via fundamentet Venus: guldgräverskan drömmer om en man i 10e makthuset, en man med lyskraft (Solen) och en man med väldiga rikedomar (Jupiter). 

För att slå in de sista spikarna i kistan för svenskans liv (komfortabelt som det säkert artat sig), så står båda de naturliga illgörarna Saturnus och Mars tillsammans i Skorpionen och bildar den sataniska (hypermaterialistiska) axeln, Oxe-till-Skorpion. 

Eftersom också Cavalli har en intressant opposition, Sol till Saturnus/Jupiter-konjunktionen, ger även hans karta en oberoende bekräftelse på att en "man av rätta virket" för en själ i kvinnlig kropp och starkt styrd av Mörkrets värderingar.

*****

Något ytterligare måste sägas om 12e huset eftersom det attraherat så många och motsägelsefulla traditioner. Minns "den onda daimonen" från hellenistisk astrologi (egyptiern Ptolemaios) och i praktiken samma sak genom hinduisk astrologi som trycker på "förluster" eller diskret placerar sexlivet i 12e. 

Den senare positionen tycks det skrivas väldigt lite om, men tekniskt firar Venus sin "upphöjelse" i Fiskarnas tecken och därmed också i 12e som "sängkammarens hemliga nöjen". Man påminns av att sexualitet ibland ses som en andlig metod för att höja medvetandet (tantrisk sex), även om metoden säkert missbrukas av simpla hedonister och njutningsmänniskor. 

Men den "fallna ängeln" Venus i Jungfrun har ändå en potentiell upprättelse i motsatta Fiskarna, vars hus hinduismens dessutom kallar platsen att rena sina smutsiga känslor - det är den emotionella befrielsens sektor (moksha). Jag vägrar tro hinduerna var så simpla att de enbart talar om den tid av sinnesfrid som följer på en orgasm/utlösning innan själens fängelse kroppen (Platons åsikt, soma=sema) återigen börjar samla på sig spänningar. 

När det tredje Vatten-tecknet, det enda av Ljusets kvalitet, befriar sig så är det en permanent frigörelse från den låga irrationella själens grepp om både kropp och förstånd. Sedan hävde brittiske astrologin Charles Carter på 1900-talet att man inte får stirra sig blind på Vatten som det elementet där reningen eller befrielsen slutgiltigt utförs. Han påstod - kanske teosofiskt influerad - att själen måste genomgå befrielsen även i Jord, Eld och i Luft. 

Det kan ha varit denna lilla parentes från Carter som styrde undertecknad mot tanken att de fyra elementen kan ses som fyra världar eller medvetandetillstånd. Alla jobbar med sin mixtur i ett jordeliv och ett födelsehoroskop säger egentligen ingenting om "hur långt" själen nått i sitt arbete på att trassla sig ur det här solsystemet som snärjt alla dem som likt Guldgräverskan fallit pladask för de simplaste tricken från Den Onde, denna världens herre. Den gamle Satan, som tråkigt nog för alla naturalister och miljövänner verkar vara det väsen som också går under namnet Gaia eller moder Jord!

Utvikning. I kosmos existerar inte begreppen "manlig" och "kvinnligt" vilket ytterligare stärker tanken på att HBTQ-problematik är en mental sjukdom, en följd av karmiskt betingade återinträden till jordelivet. "When in Rome, do as the Romans do". Förmodligen kan merparten av HBTQ-fallen tillskrivas tidigare liv i intoleranta kulturer vilket med karmas precision blir till ett kommande liv i samma utsatta situation för egen del. Bloggaren anar att samma spegelvändning existerar i alla frågor, orättfärdiga rika återföds fattiga. 

Just i fallet rikedom har nödtorft om inte rent av fattigdom alltid varit normen på Jorden. Därför håller inte den individfixerade karma-tolkningen. Man måste laborera även med termen "kollektiv karma" - den som likt svenskar accepterar den onde rike mannens lögner måste anses medskyldiga. På så vis ger en ond rik människa upphov till tusentals kommande fattiga livsöden (och är själv en av dessa), just för att folk beter sig som lättledd boskap, "sovande folk". Kollektiv karma.

Dessa är då dussinliv som knappt går att urskilja i ett senare liv, även om man behärskar den djupa introspektionens konst. En gång, i naturskön omgivning och förunderlig stillhet, kom bloggaren i kontakt med ett medeltida brittiskt liv - som kvinna - och när den mentala impressionen kvarhölls några sekunder upplöste den sig i två kvinnoöden som var så identiskt lika att de NÄSTAN var helt sammansmälta. Den upplevda skillnaden var så subtil att den är svår att uttrycka i ord. Kanske något i stil med att man fingrar på två tygstycken och finner dem något olika i grovheten!

Många år senare, på besök hos en väninna, hade han en sällsynt vaken-vision där ett ljusklot syntes utanför det öppna fönstret. Ljusklotet bestod av ett flertal människoansikten som var i färd med att smälta samman ett och "fenomenet" bad mig meddela lägenhetsinnehavaren att hon skulle "tro på sitt huvud". Var detta en projektion? Kvinnan hade några månader tidigare överraskat genom att berätta att hon - då cirka trettio - hade "bytt" och var numera lesbisk.

Några år senare klassade hon sig istället som "bi" bara för att senare gå in i en generande massdejting av män (nu "hetero"?) enligt den moderna dekadens som fått IT-understöd (nätdejting). Uppenbarligen svarade hon inte alls på den uppmaning eller varning att "lita på sitt huvud" som undertecknad fick order om att framföra. Hon fladdrade som ett ofött barn runt i alla möjligheters ocean.

Syner, likt ljusklotet, utspelar sig förstås på den psykiska nivån hos upplevaren, men bara sjuka materialister skulle förneka att astrologins Måne - psyket - är mötesplatsen mellan världarna! Hinduisk astrologi klassar Månen som "vän med alla planeterna", och bloggarens Måne, exakt i öster, är troligen "en på tusen" eftersom den tar instruktioner från den komplementära oppositionen ägaren till 9e huset för religion, filosofi och den högre intuitiva medvetandenivå (globalt medvetande om man så vill).

Jorden, denna negativa pol i solsystemet drar till sig svaga själar och håller dem fångna i det jordelivet excellerar i. Bloggens familjära benämning "UFO-folket" som allt tätare ses flyga i extrema manövrer runt amerikanska (och ryska!) stridsflygare, dessa skulle då vara själar som aldrig fallit. De är intelligenser som inte är underordnade Jordens lagar, men (som en del spekulerar) innebor i en näraliggande dimension. 

Dessa intelligenser (spekuleras det) reagerade på mänsklighetens atombomber på 1940-talet - det var bara två år efter världskrigets slut UFO:s började siktas i USA - den mer kända "UFO-kraschen" vid Roswell föregicks av en pilots observation:

https://en.wikipedia.org/wiki/Kenneth_Arnold_UFO_sighting

Utomjordingarna vet, heter det, att den här oförståndiga artens utveckling av kärnvapen kan rubba även deras värld i ett flerdimensionellt kosmos. Jordmänniskan, i sin tilltagande självupptagenhet och dumhet, vet idag mindre om den större verkligheten idag än för 2000 år sedan.

Innan man bränner Guldgrävarna som häxor är det väl att minnas den större bilden: ingen som sitter fast i kretsloppet knutet till Jorden är ännu en avklarnad själ. Till och med Ljuset tillhör denna värld och bara något som kletar fast vid själen. Men bara Sverige och satanister väljer Mörkret som det goda, regeln i andra kulturer genom historien är att associera Ljuset med vad som väntar bortom detta kosmos....

No shit! del 2 (Om en glömd astrolog och lycksökerskor)

Italienske matematikern och
astrologen Gerolamo Cardano

Mitt under fullmånen och organisationskollapsen av många års sparade bokmärken i webbläsaren, såg jag en packe om greven av Oxford jag inte ville radera. 

Vartefter en ny trädstruktur byggs upp underuppdelade jag foldern LITTERATUR med en mapp tillägnad den greve brittiska hovet effektivt mörklade och skrev ut ur historien. Den bannlysningen kan mycket väl ha haft med successionsfrågan att göra - Oxford som en av Englands äldsta släkter drev tydligen en "lobbykampanj" för att den 3e greven av Southampton var legitim efterträdare till drottning Elisabet. (En teori menar att detta var hans egen bortadopterade son från en hemlig romans med den betydligt äldre drottningen.)

Att Oxford stöttes ut av aristokratin redan tidigt under sitt liv hade också mycket med hans teaterintresse att göra. Likt kejsar Nero hade han varit starkt dragen till teater och krigsskådespel - åtminstone det förra ovärdigt för en av aristokratin att ägna sig åt i Rom och även i England. Så långt fattade Oxford galoppen och när väl hans pjäser började ges ut i trycket (ibland årtionden efter att enklare versioner framförts inför hovet) användes det pennamn som nu blivit så berömt. (Shakespeare var länge bortglömd i England innan nationalismen krävde att man skakade fram galjonsfigurer för det egna.)

Ett av mina bokmärken om den dolde författaren pekade mot Oxford-forskaren, historikern (och f.d. skådespelaren) Hank Whittemores enda inlägg om den italienska astrologen Gerolamo Cardano (1501-1576). Han menar att det är ännu ett indicium på att Oxford ligger bakom författarskapet när man vet att Oxford introducerade Cardano för läskunniga britter och Shakespeare-pjäsen Hamlet låter samma bok har en liten och stum roll på scenen!

Whittemore är långt grundligare än den här bloggens summariska behandling av Oxford och jämfört med förra "No shit" måste jag nu erkänna överdriften i utropet. För naturligtvis hade Englands latin- och grekiskkunniga elit tillgång till Ptolemaios text där "den onda och den goda daimonen" namnges för husen 12 och 11 respektive. Alla med astrologiskt intresse måste ha känt till det mest kända verk som överlevt senantiken och kristendomens nedslag på allt hedniskt.

Hur som helst är Cardanos horoskop intressant att redovisa i siderisk version, men observera att Astro.com bara ger en B-rankning trots att födelsetiden är från Cardanos självbiografi!

För mig är det uppenbart att Vädursascendenten är korrekt. Varför engagerar sig en aristokrat och benefaktor som Oxford i översättningen och publiceringen av Cardano till engelska om inte för att han personligen rörts av innehållet i Cardano's Comfort (den engelska titeln)? 

Astrologin lär ut att närstående familjemedlemmar och även starka och positiva möten mellan människor i andra sammanhang kan ses i deras horoskop genom att den enes ascendenttecken matchar den andres Sol, Måne eller Venus. (Egentligen bidrar alla planeter på något sätt till upplevelsen av den andre.) Så det är ren nybörjarkurs att notera hur väl Cardanos "B-rankade" Vädursascendent matchar Oxfords Sol i Väduren. Och som Sol (ledarfigur) driver Oxford på för att hans läsupplevelse ska nå även andra i den engelska societeten. 

Som om inte det räckte, delade Cardano och Oxford samma typ av känsloliv: Månen i Vattenbäraren. Fast känslor är kanske fel ord, för när Månen lyfts upp till Luft-elementets nivå sublimeras ofta känslorna och man får en intellektuell eller rationell typ med högre kontroll över det sprättiga känslolivet ("den irrationella själen") än dem med Månen i ett annat element. Man ser således redan av kartan för det italienska universalgeniet (med många strängar på sin lyra) att mannen Oxford var en passande läsare.

Jag har bara färgat in/betonat några av tecknen, främst de som beskriver hans "supralunära" och lätta medvetandeaspekt (Eld och Vatten - samma som den briljante Oxford). 

Solen i Jungfrun har här inte någon tung position (trots italienarens mångskicklighet). Men båda hans söner blev kriminella (Solen = barn) och ena sonen degraderade sig till att bli en hustrumördare! Det är uppenbart att Solen/avkomman i 6e huset för olyckor och fiender stämmer perfekt med det födelseklockslag astro.com rankat som "bara B".

Möjligen finns ett liknande omen kopplat till Cardanos egen person och "dna" (arvet han lämnar vidare på fysisk nivå): Väduren är oren här, till följd av ascendenthärskaren Mars i Oxen. (Jämför Vädurs-Månen i Sverigehoroskopet.) 

Att stå härskaren står i huset som följer på eller efter ascendenten ger enligt antik västtradition och hinduisk tradition en "dissociation" (man har härskaren i ryggen och är inte medveten om den). Detta är ett tveksamt omen om personens utspel. 

När Eld och Jord tvingas samman uppstår ren friktion och risken för våld. Det finns en och annan snaskighet i Cardanos egen biografi som förklarar hur sönerna - äpplena inte föll så långt från trädet... Det kan finnas själ till att den tidigt faderlöse greven av Oxford upplevde sympati med innehållet i Cardanos's Comfort, en text som syftade till förtröstan och uppbyggelse.

Whittemore uppvisar en nästan skrämmande djup kunskap om det Elisabetanska England, men den här detaljen hade han missat. Inte konstigt eftersom västvärlden nästan uniformt följer sin astrologiska gren som tappat sikte på vilka zodiaktecken som faktiskt resonerar med våra psyken. Det korrekta originalet lever och verkar dock ännu vilket lätt kan ses när man övergår till den sideriska zodiaken, sig lik sen folket i Mesopotamien först började kartlägga stjärnhimlen.

******

Och här kan den i sin egen uppfattning nyktre gott sluta läsa.

Bloggarens tendens att se varsel i enskilda ord eller ting eldas upp även i återseendet av inlägget om den italienska astrologen. Personen som unge Oxford uppmanar att ge ut sin privata översättning av Cardanos text hette Thomas Bedingfield. "Thomas" är för vanligt förekommande för att kunna laddas med nämnvärd signifikans, men när han första gången mötte namnet Bedingfield i detta svenska liv var reaktionen märkbar. Det var medan han var MTV-ung nog att inte ha mycket mer än musik som intresse, och t.o.m. lånade kommersiell flockmusik ett halvt öra.

Från ingenstans debuterar en ung kvinna vid namn Natasha Bedingfield och det var varken hennes musik (som jag glömt nu) eller blonda elegans (här tillgjort nedtonad genom patraskkläder) utan EFTERNAMNET som fick mig att frysa till.

Den sparade bilden har datorn tidsstämplat 1 februari 2005 så jag måste ha fått en ny påminnelse om henne via radion eller på annat sätt just innan. Drömmen om "Oxford" (som visar sig vara en historisk figur) drömmer jag om först i november samma år. 

Triggades bloggarens ordkänslighet av Bedingfield genom snarlikheten till en av hans favoritleksaker i barndomen, en brittisk skåpbil av typen Bedford? 

Bed och Beding, Field och Ford (fält och vada [vatten])...

Från ett tidigare inlägg saxar jag:

Jag upptäckte inte så långt från Oxfords födelseplats, slottet Hedingham i Essex en stad vid namn Bedford (utanför landskapet Essex), från vilken Lord Bedford (om än inte min leksaksbil Bedford) troligen stammade. I sig ingenting att läsa in gåtfulla budskap i, men ändå kuriöst att Lord Bedford och Lord Oxford rörde sig i parallell söderut mot London, närmade sig och hamnade på samma gata i angränsande kvarter. 

https://siderisk.blogspot.com/2016/07/hydran-hos-shakespeare-och-diverse-annat.html

Har själen ett "långt minne" som gör den extra känslig för pregnanta ting och ljud även i senare besök på jorden? Och: hur många människor delar "arvet" från en själ med visst inflytande i sin samtid. Jag noterade tidigare att Hank Whittemores horoskop plockar upp tydliga delar i Oxfords karta... 

Är det så här det går till, fast Sverige, upptagen av tidig "fejk-individualism" inte är i närheten av rätt insikt ännu: själen lever många liv men den levande varelsens förflutna sprider sig som vattendyningar efter den drivande farkosten. "Dyningarna" och blir "arvegods" för många som kommer därefter (och färdas i samma riktning förstås)?  Det skulle öppna för en mer intressant variant på det rätt banala "karma"-begreppet...

Året 2005 verkar i backspegeln ha varit ett nyckelår i bloggarens liv. I februari aktiveras "känslan" kring ordet Bedingfield och i november följer Oxford-drömmen. Men däremellan har jag under våren också ådragit mig en livslång och missprydsam vertikal skärskada på ena smalbenet - flera år innan jag läser om hur "Shakespeare" i Sonetterna beklagar sig över ett dåligt ben - efter en skada i samband med vild värjfäktning mellan två fientliga partier på Londons gator. KARMAS somatisering? 

Man kan undra hur många fler själar i "svallvågorna" efter Oxford där en gammal skada "återuppstod" på deras nuvarande kroppar? Minns att tibetanerna söker Dalai Lamas reinkarnation genom bl.a. identifierande "märken" på småbarns kroppar. Även kristne missionären Paulus åberopar i något av breven i Nya testamentet särskilda "märken" på sin kropp som bevis. Hans moderförbund, de judiska esséernas bevarade Dödahavsrullar, visar att de såg omen i födelsemärken.. Och det unika fragmentet som vissa menat är "messiashoroskopet" nämner också förekomsten av specifika födelsemärken... 

Svaga, svaga hågkomster av detta fanns kvar långt fram i historien. När adel klistrade fast små moucher i ansiktet avgjorde placeringen vad signalen betydde. Såg detta i en långfilm och jag betvivlar inte den historiska genuiniteten. En kvinna säger hätskt: "jag kan lika gärna placera den här (pekar mot en plats nära näsan och mungipan) och signalera för alla att jag är nymfoman!" Jag har helt glömt film och handling men minns scenen där "mouche-symbolik" fördes på tal, så märkligt minnet gör sina urval om vad att spara. Filmen var troligen inget vidare...

Den här koncisa svenska texten är vad jag snabbt hittade om skönhetsprickens historia:

https://www.learning4sharing.nu/mouche-205190.html

Jag noterar att artikeln nämner den unga Madonnas skönhetsprick på just det ställe filmen nämnde som en lösaktig kvinnas signal om vem hon var.

Men den här sajten som säljer kopior av antikviteter bekräftar filmen. Sök (som jag) ordet "frivolity" så kommer rätt stycke upp direkt. Här sägs positionen signalera koketten (substantiv), kvinnan som vet hur man raggar upp män för att nå sina mål:

https://www.proantic.com/en/display.php?id=662293

Lite eftertanke visar att Madonna förstås bara var en copycat i raden. Innan henne föddes Marilyn Monroe med eller anammade en prick i kokettens / guldgräverskans position:

 

Extrastudie

Mot en smygande misstanke att bloggaren gjort sig ett kryptominne om Natasha Bedingfields efternamn fast det i själva verket bara var en "snygging" han reagerade på, var jag tvungen att granska hennes födelsehoroskop (inget födelseklockslag hittat men däremot är det kraftfull nymåne). 

Uppstår här samma intima band som mellan Cardano och Oxfords kartor kan man betvivla minnet av namnets betydelse. Men det som visar sig vid brittiskans födelsedag är minst sagt lustigt:

Här måste repeteras att bloggarens "mentalt fria" Tvillingascendent placerar den sexualfixerade Skorpionen i 6e huset för olyckor eller fiender. Jag medger så mycket att jag är mer romantiker än primitiv gris! Bloggarens Sol i Vågens i sjätte grad understryker också att den venusianska valören snarare än den martiala (för att ingen ska tvivla slukar Solen Mars i en "bränd konjunktion" som definitivt ger Solen övertag över Mars impulsiva tanklöshet.

Se nu Natashas övertydliga nymånehoroskop. Solen och Månen i Skorpionen landar i princip gradexakt på bloggarens Jupiter-i-Skorpionen (framgångsrika av skorpiontyp är hans fiender). Samtidigt placerar Natasha sin Jupiter i "fröjdarläge" i Vågen FAST även här ett förlustläge i sinnelagshoroskopets 12e hus.

(En nymåne är kraftfull så den här "mån- och solascendenten" närmar sig en verklig fysisk ascendent i styrka. Den ger "två av tre" i hinduisk mening där ibland samtliga ascendenter jämförs, vilket tycks mig ett väldigt tidsödande arbete.)

Sångerskans Jupiter är bara en grad från bloggarens Sol, precis som den motsatta kopplingen mellan hennes Sol och hans Jupiter. Helt klart omen att ett möte (genom tv-rutan) borde resultera i något.

Men det finns inga personliga "attraktionssignaler" i korskopplingen. Om man däremot ser Jupiter som symbol för klass eller samhällsgrupp, representerar den förstås överklassen (och gamla tiders adel). Det är detta som är minst sagt lustigt, med tanke på det tidigare sagda om den unge Lord Oxfords relation till Lord Bedingford... Ockulta turer är bara förnamnet.

T.o.m. försöket att självkritiskt ifrågasätta reaktionen på ett ord blir här ett nytt omen om att Sol (identitet) och Jupiter (hög börd) är minsta gemensamma nämnaren mellan en popfigur som här tjänat som "vakna upp"-signal i Platons bemärkelse (anamnesis - att höra upp vara glömsk om själen).

 

Tidigare använd bild av Oxfords födelse och morgondrömmen (med skorpionasc.) om densamme. Inser nu att det är samma dag eller snarare solär grad som i Natasha Bedingfields födelsehoroskop - t.o.m. drömmens ascendent ligger nära min "olyckans Överklass - Jupiter i 6e". Vilket var exakt vad drömmen handlade om - som vittne i den ena av drömmens två episoder gillade jag inte alls ynglingens sätt att föra väsen och bete sig som en arrogant överklassare!

 "Det viktiga året" för dessa omen (Bedingfield, vattenolyckan och det långa ärret på smalbenet samt "Oxforddrömmen") var, som tidigare redogjort för i samband med DASHA-typen av prognoser, året då jag efter deliriska IT-år och en lång mellanliggande arbetslöshet halkade in i översättarbranschen (sommaren/hösten 2005). 

Återkomsten till arbete skedde på ett bananskal, utan att själv ens försökt ta steg i den yrkesriktningen. Att styras mot Text (fastän 2022 effektivt dödad av robotomerande IT-fascisters påfund) leder, om något, till tankar om god karma att utkvittera från något tidigare liv som läs- och skrivkunnig.

Bland bloggarens tidigare liv-drömmar under mer än 40 år finns både en matematiskt kunnig byggmästare, en kinesisk "bibliotekarie", en gammal assyrisk astronom - märkligt lik den kinesiska bokhållaren och kalendermakaren - samt ytterligare en räknenisse, en arabisk handelsman. Alla har skymtat förbi på bloggen och kritiken kring dagens Räknenisse kanske i själva verket är projicerad självkritik.... 

I vilket fall tycks det inte ha saknats tillfällen i dessa livsupplevelser att både bli räkne- och läskunnig och träna färdigheterna. Om det småkungliga liv som på en kronologisk skala föregick den kungafixerade Oxfords liv har jag också skrivit om. I Bayern, om inte redan hos den rike handlaren i Marocko grundlades troligen den sprätt som sedan växte sig än större i det engelska livet och som därefter återbetalats genom horribla senare liv, inte minst som afrikansk slav i USA och, kanske, "det svenska livet"...

Må var och en söka sin själ, sin enda chans till genuinitet, och i det mötet kunna välja och vraka bland sina "bästa ansikten". Inget behov av moucher i det läget.

*****

Inlägget om Cardano avsåg inte hamna här! Men nu har allt yppats och många bloggtrådar dragits samman till vad som kan vara ett exempel på själars vägar genom Tid. Det är ändå bara en konstruerad bild och hur många fler som ärvt karma från t.ex. hertig Albrecht eller greve Oxford är omöjligt att säga på skuggsidan av Livet. Här ser vi bara dunkelt "som i en spegel" (och de var verkligen inte värst reflektiva när det uttrycket myntades).