En glimt av zodiakens födelse i intellektet

Wikipedias rörliga grafik från artikeln om den grekiske matematikern Euklides. Bortom Euklides skymtar Pytagoras som platoniker redan på 100-talet menade inspirerat deras anfader Platon. Pytagoras själv ansågs ha hämtat sin matematik från astrologins "uppfinnare", babylonierna. Redan under vår tideräknings första årtionde hyllar också romaren Manilius babylonierna för deras astronomi i sin Astronomica, en rimmad lärdomsdikt om astrologi.

Det suggestiva med grafiken (vilket inte nämns på Wikipedia) är dess släktskap med gammal grekisk nummerteori som ev. kan förklara antika människors intellektuella förståelse av metafysiska grundprinciper och i förlängningen zodiakens tillblivelse utifrån samma principer.

Kuben är känd som symbol för vår värld, det obändiga materialistiska livet (Platons grotta med dess mänskliga fångar, under antiken passande nog beskriven som Underjorden eller Dödsriket i jämförelse med de levande andarnas himmelska och högre värld). Kuben associerades i Egypten uttryckligt med Jordelementet.

I Wikipedias animation höljs den passande nog grön-skande materiella världen i himmelsblå plattor så att 12-hörningen bildar en symbol för den blå himlarymden runt världen?

Jämför detta med Platon - "krypto-pytagoréen" - och hans lära om att världen är uppbyggd av trianglar - den enklaste stabila geometriska figuren. Platonismens 500-åriga historia från Platon och fram till nyplatonikern Plotinus bevarade samlade texter är består av mest luckor och okunskap. Men klassicisten John Dillon pusslade 1977 ihop mellanplatonismen så gott det nu går. 

"The Middle Platonists" tog Dillon sju år att färdigställa och fastän snustorr innehåller den så mycket källhänvisningar att man häpnar över den här pusselläggarens tålamod.

Typiskt nog är Dillon Sol-Lejon för den stora överblicken och Mån-Jungfrun för observansen av i vilket verk  av vilken grek eller romare och i vilken rad i referensutgåvorna varje ledtråd står att finna. Det är så mycket siffror, radangivelser och besatthet av den turordning varmed olika filosofer rankar  tre av platonismens huvudområden (fysik, etik, logik) att boken blir nästan oläsbar för den som inte är speciellt intresserad. 

Men för astrologen är förstås Dillons karta extra rolig eftersom här ges prov på sinnet i Jungfrun och dess extrema fokus på detaljer. Ska man utnämna Jungfruns tecken till en naturlig forskare eller detektiv? Nej inte i sig. För utan ett tecken som kan fånga glimtar av Helheten kommer detaljmänniskan enbart att gå vilse i sitt hyperdetaljerade faktaunderlag! 

Här är det Solen i härskarläge i Lejonet som ger Dillon förmågan att hålla ihop historieforskningen över 400 sidor. En månascendent gör förstås Solen i världsliga förlusters 12e hus kritiskt, men givet fakta vet vi redan att detta är en tillbakadragen tänkare och då passar det exilartade tolfte alldeles utmärkt - ett hus långt borta från världens buller och bång.

 

Till och med den gnisslande friktionen mellan Eld och Jord kan här ses som forskarens hästarbete med att återskapa något begripligt av alla de fragment av närmast bortglömda platonister som legat gömda i många andra tidiga texter (delar av Dillons historik är rena rekonstruktioner då tänkarnas originalverk  försvunnit med tidens gång).

Dillon visar grekernas intresse för daimoner stort intresse och går igenom skillnader mellan uppfattningarna hos olika tänkare. Talande nog står hans Sol i ett av den hellenistiska astrologins "demonhus", det 12e under förutsättning att månascendenten är sen Jungfru. Hans extrema detaljfixering (som han ber om ursäkt för flera gånger i texten!) passar klart bättre med Månen i Jungfrun än Vågen. Den senare skulle ha vägt materialet på vågskålarna och presenterat en mer assimilerad bild än alla de detaljer som forskaren redovisar. Vågen hade skrivit samma bok på 200 sidor istället för 450. 

När Vågens tecken i en del naiva västerländska beskrivningar kallas "ytlig" beror det på att västtraditionen ibland verkar ha tappat kontakten med zodiaktecknens inre psykologi. Denna "ytlighet" hos Vågen beror på att den redan processat alla data ("vägt på guldvåg") innan den tar till orda. "Det enkla är det geniala", som talesättet lyder. 

Vågens tendens till överläggning är ännu mer uttalat i det tredje Lufttecknet, Vattenbärare som ibland nästan är besvärande knapphändig i kommunikation. Dess härskare Saturnus, är också en tystlåten planet. "Ser och förstår" och finner det inte behövligt att kommentera ytterligare. Det är bara Luftens fösta stadium Tvillingarna som ofiltrerat pladdrar på (likt den här bloggaren med både Måne och ascendent i tecknet, som tur är en smula avvägt genom Merkurius i Vågskålarna.)

*****

I kapitlet om mellanplatonikern Albinus (100-talet) hittas följande, apropå Platons gamla "triangel-atomer" (i dialogen Timeaus). Tolvhörningen är Platons femte solida kropp, och Dillon frågar om detta ska föreställa Etern, det femte element som enligt lärjungen Aristoteles är den fina rymd som är rymden och också planeterna enligt honom består av, men som hans läsare Platon kort och kryptiskt nämnde som "använt av Gud för att dekorera universum".

Det är troligen detta stycke (i dialogen Timaeus) som förklarar varför Aristoteles uppfattade "dekorationerna" - stjärnhimlen - som eterisk. Plotinus, flera hundra år senare, menar att både planeter och stjärnor måste vara av Eld med ett litet mått Jord som bindemedel. Ljusfläckarna på natthimmelen rinner ju inte ut utan bevarar sin form över tid! Logiskt men baserat på mycket begränsad kunskap.

Albinus tar i sin text Didaskalikos parti för att det är det femte elementet Platon hastade förbi i sin text utan att nämna det mer exakt. Albinus hävdar, extrem bland platonister, att daimoner (som innefattar bl.a. de dödas andar) befolkar alla de elementära världarna utom Jordelementet (där vi kroppsliga varelse för oss själva döljer det faktum att vi är andar/medvetanden). 

Mellanplatonisten räknar bokstavligen upp "aither", eld, luft och vatten som beboeliga "världar" - exakt samma doktrin som jag händelsevis startade ut den här bloggen med, trots att jag "visste" att Aristoteles bara såg de fyra elementen som materialistiska byggbitar till vår sublunära värld. Elva år bort väntade det här, det mest definitiva beviset för att bloggens modell har funnits inom den platoniska rörelsen.

Se även löst besläktat inlägg från 2013, bloggaren läste just Plotinus, något senare form av platonismen:

https://siderisk.blogspot.com/2013/04/guden-saturnus-planeten-med-samma-namn.html

Nog för att små ledtrådar hittats tidigare, vad om Platons "fyra levande väsen" i den version där Eter är den passiva rymd vari de fyra elementen bygger upp och bryter ner världar, eller juden Hesekiel som får en vision under judarnas fångenskap i Babylon på 500-talet fvt, där de fyra fixerade/tamasiska zodiaktecken är varelser i varsitt hörn på en cirkel som profeten uppfattar som "Guds tron"? Det är uppenbarligen så att den gode juden rör in lite babylonisk astrologi i sitt drömliv här, utan att själv analysera möjliga upphov till synen.

Tanken att daimoner bor i både Vatten, Luft och Eld ger nya fascinerande och oroande avenyer från tanken. Upplysningsfilosofin Descartes var riktigt nojig över att det kunde vara demoner som lurade i honom allt det han tog för att vara verkligt (men han löste det som bekant för sig själv med en sanning som inte gick att betvivla: "jag erfar, alltså är jag"). 

Demoner som tillhör den generativa processen nära Jorden, alltså Vattenelementet, kan t.ex. illustreras av den succubus som Medeltida män fruktade: erotiska kvinnor som kom i drömmen och förförde dem och förvred deras psyken! Det är den moderna människans ynklighet som faktiskt skyddar henne som en sköld av Jordelementet från den verkliga värld hon inte längre är kapabel att hantera och därför nedlåtande kallar barnsagor! Jag är inte så säker på att det är sagor...

Albinus var enligt Dillon ensam om denna tanke att daimoner befolkade samtliga element förutom Jord. Det normala inom platonismen var att daimoner enbart bebor Luftelementet och att Aristoteles naturvetenskapliga läggning gjorde att han fattade elementen felaktigt, bokstavligt, eftersom han placerade fåglar där. Fåglar, menade platonikerna, är ett landdjur. Till den osynliga luften måste höra osynliga andar!

Men åter till Platons femte kropp. Om den menar Albinus utan omsvep (det är en kort och koncis text för nybörjarelever i platonism som överlevt) att tolvhörningen kan ses i rymdens tolv zodiaktecken och att cirkelns 360 grader motsvarar de 360 platoniska trianglar som sammanlagt formar den femte platoniska kroppen. (Mer info: https://en.wikipedia.org/wiki/Regular_dodecahedron)

(Tanke i efterhand: grekiska kopplingar till det sydindiska horoskopet som ritas som en fyrkant med tolv triangulära hus?)

Babylonisk astronomi är idag helt försvunnen förutom en lertavla från 1800 fvt som visar prov på avancerat matematiskt tänkande vid en förbluffande avlägsen tid - men mänskligheten har varit intelligent i säkert tiotusentals år, det turkiska kultcentret Göbekli Tepe anses idag 12.000 år gammalt och är mästerligt byggt med perfekta geometriska mått). Frågan om den pytagoréiska tallära Platon lyssnat in sig på ytterst kom från Babylon eller Egypten spelar förmodligen mindre roll. Kulturerna hade förmodligen kunskapsutbyte med varandra långt tidigare än gårdagens hybrissjuka västerländska vetenskapsmän velat tro.

Den femte platonska kroppen länkar också fint till hinduernas lära som sitt femte element, akasha i vilket karma karvas in (i tomma rymden) vartefter vi tänker och agerar våra liv. Hinduernas eter tänks alltså som en ytterst finkornig substans som bevarar det skrivaren ristar in (tanken för tankarna bort från Indien och till de gamla sumerernas ristande i lertavlor som sedan bakades för hållbarhet).

I hinduisk astrologi är Jupiter (den gudomliga Guru) den enda planeten med tillgång till Etern (eller Eter-substans). Detta är en fascinerande specialare i den här astrologiska riktningen. Buddhismen lär ut att karmiska "spår" sedan lever kvar kring vår värld ("what happens in Vegas stays in Vegas") och en reinkarnation är inget annat än att "rätt" karmiska spår åter paras ihop med rätt karmiskt styrda återfödelse. 

Hur buddhismen kan förena detta med sin närmast ateistiska förnekelse av en evig själ är dock en annan historia, som kanske har att göra med definitionen av vad som utgör en "själ", vad som ingår i det begreppet. Den sydliga buddhismen (den ateistiska) påminner en hel del om den grekiska stoicismen - världsshowen bara rullar runt, förutbestämt. Men till skillnad från stoikerna såg buddhismen en möjlighet att stanna hela illusionen genom att (likt stoikerna) praktisera distans till kroppens sinnen och begär och till sist definitivt klippa alla band. Ingen karma kvar som kan reinkarnera och drabba någon stackars framtida sate! 

Det var Albinus jag nyligen citerade om den normala platoniska uppfattningen att bara intellektet är evigt och att kroppsegna behov och drifter dör när själen lämnar kroppen. Om själen har nog intelligens med sig till jordelivet sig kan den på returfärden också höja sig till Solen. Där dör det som ur en jordisk människas perspektiv är en "andra död". Dillon kom på den här formuleringen, säkert för att också Jesus talade om "andra döden" utan att man förstår av texten vad som menas. 

I Solen - jag talar här om medvetandet inte om sinnevärldens fysiska sol - dumpas livssjälen (för att återanvändas) och det rena intellektet är det enda som inte bryts ner och som återvänder till "Högsta Himmelen" "utanför" universum, där kreatörerna av högsta rang håller till - inte lerdrejarna som platonisterna såg verka som daimoner nära jorden. Universum är en enda lång obruten kedja av kreatörer som tilldelats ett allt snävare verksamhetsfält. På skapelsens absoluta botten hittar man ateistiska människor som inte bara tycks sakna intelligensen från "Högsta Himmelen" utan även den enkla fakulteten som gör det möjligt att fantisera).

(Här landar bloggaren inför ett besvär han trodde han redan löst för sig själv i äldre inlägg: enligt mellanplatonismens talar hinduisk astrologi, som pekar ut Solen som symbolen för atman/själen, bara om den materiella livssjälen - jiva-atman? Termen är snarlik stoikernas logoi spematikoi - frön av intelligens som strömmar ur Solen och blir våra själar. För stoikerna representerade solen Logos eller Gud i ett kosmos i ett universum utanför vilket inget annat fanns.

Vad då om den indiska läran om "atma karaka"? Är också AK bara en obeständig markör? Ja, där är det rätt tydligt att det är. AK säger inget om själens eviga målsättning eller yttersta natur, utan markerar bara i horoskopet vad den levande själen i detta kosmos (universum?) har för ambitioner för detta liv i denna fysiska kropp...

Se även följande där ämnet "solvindar" förs på tal, alla de logoi, förnuftspartiklar som strömmar mellan Jorden och Solen: https://siderisk.blogspot.com/2018/02/katrin-jakobsdottir-horoskop-i.html)

Det är i grekernas nous, intellektet t.ex. geometrisk kunskap bor, vilket inte är så konstigt eftersom det gudomliga Intellektet (Nous) är en självsammanhållande totalitet av de platoniska Idéerna, varav en del är talen. Det här slår mig som en primitiv version av kunskap som människan redan förlorat det mesta av. Platonismen debatterade mycket under några århundraden om talen var Idéer eller ett skikt mellan det gudomliga intellektet eller t.o.m. ett "lägre presentationsskikt" som snarare tillhörde Världssjälens högre och rationella del. 

En populär tanke var att det man tror var Pytagoras Tetractys-triangel fylld i fyra rader med 1-4 prickar) illustrerade de gudomliga grundtalen 1, 2, 3 och 4 (Eld, Luft, Vatten, Jord - Platons fyra levande väsen?)

Sådana här intellektuella problem har inte dagens svenska handelsmän och räknenissar! För fantasilösa pragmatiker räcker det att siffrorna visar på vinst - om så människorna på kuppen förlorar sina själar i andlig förtvining. Arbetsgivare vill för övrigt inte ha intelligenta själar - de vill ha fysiska arbetsredskap, gärna till minimilön. 

I småbökandet med antikens tankar har det ofta slagit mig att den som lever ett helt liv på sinnliga nivån inte att har mycket att ta med sig när det är dags att resa. Massorna i kapitalismens sista dagar har på inget sätt nått längre än t.ex. en enkel medeltida bondmora! Så kan tingel-tangel för sinnena förleda människorna som havets förföriska sirener. 

I Vattenvärlden finns t.ex. demoner som naturligtvis attraherar själar öppna för denna medvetandenivå och den världens erfarenheter. Aftonhoran och Sexpressen skriver mycket om ett liv som bara handlar om att maximera njutning och sina orgasmer. De som följer en sådan filosofi kommer inte att lämna jorden med något alls. Det är inte mer än liv på nivå med myrsamhället, komplext i organisationen men uppenbarligen på en intellektuell nivå de enskilda myrorna inte förstår någonting av. Det bara gör vad de är programmerade (av myrstaten) att göra. Dessa själar kommer aldrig att lämna Jorden - de stannar på "Vattennivån" och återföds via själens deliriska begärs- eller sexdrömmar! 

Jag har tidigare skrivit om platonismens diskussioner om en själ kan infekteras av sinnevärldens passioner (frågan om själens "impassivitet" - "icke passionerbar") och barnläkaren Ian Stevensons forskning torde ha avgjort den saken: missbildade barn som mindes de horribla dödsupplevelser som de kopplade till den fysiska deformiteten, tidigare liv som Stevensons forskning i många fall bekräftade genom att leta i polisrapporter och obduktionsprotokoll utifrån uppgifter från barnens minnen av sitt föregående jag. 

Platonisterna hade svårt att få ihop berättelsen eftersom ingen var säker på om själen var en eller bestod av två (eller t.o.m. tre) delar, en rationell och en irrationell del. Stevensons forskning visar att själen sparar information i den lägre själen. Den som tillåter panik att ta över i döden och inte förmår kasta ankar i sin rationella halva, kan återfödas med märkliga bieffekter, en slags karma på väldigt låg nivå.

Tibetanska dödsboken går in i viss detalj på konsten att dö i rätt medvetandetillstånd (i den "impassiva" själshalvan), vilket naturligtvis förutsätter att man trasslat sig ur västerlandets snittmentalitet så snart som möjligt: det tar tid att bygga en högre medvetandekropp som kan färdas ut ur de låga systemen!

Men kristendomen kan ha en poäng i att det "räcker med att omvända sig till Kristus på dödsbädden". Den som helt offrar allt egot byggt upp under ett missriktat liv släpper därmed en barlast och skjuter som en raket förbi de lägre världarna och når ända in i Nous - för detta är vad de kristna i sitt tjuvande av grekisk filosofi menade med begreppet Kristus när de väl skalat bort allt det ursprungligt judiska (Kristus syftade på en konung som fick huvudet smort i olja vid kröningen).

 

Araberna föll till föga...

En STOR lucka i den här bloggarens kunskap fylldes nyss i av den här snabbt utslockade diskussionstråden om den sideriska zodiaken hos brittiska Skyscript. Frågeställaren får ett par kvalificerade svar värda att läsa och jag vill bara återge ett stycke ur det (f.n.) sista svaret.

I introduktionen till Astrology of the World II diskuterar Benjamin Dykes skillnaderna mellan den tropiska beräkningen och den sideriska zodiak som användes av (de medeltida arabiska astrologerna) Masha’allah and Abu Ma’shar. Eftersom det nu är väl känt att de tidiga arabiska astrologerna använde sideriska tabeller i sitt arbete och de flesta eller alla astrologiska begrepp och tekniker de ärvt från antiken, står jag perplex inför det faktum att samma tekniker numera används tillsammans med den tropiska zodiaken utan att någon ställer några frågor eller undersöker saken vidare. Vi vet från Masha’allah’s uttalande The Book of Aristotle att araberna var medvetna om vad de kallade "den egyptiska zodiaken" och att de förkastade den för sitt eget arbete.

Det visar sig att den framstående debattören och matematikern David Berlinski 2003 tog alldeles för lätt på sin uppgift när han presenterade astrologin för den bildade allmänheten i The Secrets of the Vaulted Sky. Jag imponerades av att han lyfte fram flera arabiska namn jag inte kände till, men uppenbarligen hade han bara ytligt läst in sig på några kapitel i astronomins mindre kända historia, den här sorgliga arabiska urspårningen nämndes inte ens. 

Trycket från väst och deras system - presenterat i den egyptiska och, stundtals rejält speciösa Tetrabiblos blev tydligen för stort. Men detta visar att astronomerna ännu på 800-talet var osäkra över kosmos uppbyggnad, vilket knappast överraskar om man betänker att Platons heliocentriska modell nu kommit i skymundan och det ännu var många hundra år kvar till den kopernikanska revolutionen. Araberna hade ärvt rätt "tänk" från antiken, men lät det glida dem ur händerna.

Att diskussionen på den sideriska zodiaken är så lågintensiv på Skyscript beror förstås att britterna redan är fångar under den västerländska andan. Det tillhör bara få individer i var generation att växa sig större än sin samtid och vinna friheten att se sin sanning från i går för vad den är.

Ytlighetens mästare och skattesmitare

Stjärnor vid eller bortom perversionens gräns älskar det f.d. homoparet Doce & Gabbanas kreationer, vare sig det är krimskrams eller parfym. Nu står de båda männen inför utsikten att tillbringa flera år bakom lås och bom för samma okontrollerbara girighet som jag misstänker är en del i den homosexuella sjukdomsbilden. De har sökt skatteplanera lite väl fiffigt. (SvD)

När astrologin genom obegripliga kommunikationsmissar delades upp i en indisk och en västerländsk gren kom den förra lärans tre kvaliteter (guna-s) att i väst knytas till årstiderna. Den romerske astrologen Manilus lyckas under det första århundradet inte bara röra ihop kometer och meteorer, placera historiska händelser i fel ordning utan också producera en vildvuxen serie förklaringar till varför zodiaktecknen ser ut som de gör. 

Han företräder en astrologisk tradition som nu börjat se solens vändkretsar som Kräftan och Stenbocken så att zodiaken flyttats ner från himmelen och nu istället beskriver människornas kalenderår. Så gjorde aldrig babylonierna och den urspårningen undvek indierna i sin astrologi. Samtidigt ondgör sig Manilius över vissa materialistiska tänkare (atomläreförespråkarna) som söker "dra ner himmelen och fästa den vid det jordiska". Han har tydligen inte en aning om att han i fråga om zodiaken själv begår exakt samma "helgerån" (som han kallar materialisternas lära)!

Efter att ha förlorat den verkliga zodiaken ur sikte, är Manilius ändå medveten om att tecknen i skarp vinkel till varandra ändå grupperas i tre kvaliteter om fyra tecken var. För honom blir nu dagjämningarnas Vädur och Våg och vändkretsarnas Stenbock och Kräfta tecken som har "dubbel kraft" eftersom de delar både föregående, blandade årstid med det som i de nästföljande, "fasta" tecknen är årstiden när den är som mest konsoliderad. Det kalla Vattnets - och Månens - primära tecken Kräftan blir således i denna tokiga lära det heta högsommartecknet, fast andra och mer psykologiska traditioner som knutits till Kräftan inte alls tyder på någon värme. 

Vill man umgås med smältugnar, är det de tre Eldtecknen man ska hålla sig nära - Manilius kallar för övrigt Väduren, Lejonet och Skytten de tre "löpande tecknen" och Lejonet är den som "nedlägger största bytet". Samma dag jag skriver detta meddelar en bror född i det österländska Lejonets tecken sitt "byte" för 2012 en, om sanningen ska fram, rätt fånig och smått skrävlande meritlista på alla utlandsresor och berömda musikers konserter han har hunnit med under året. Det är Lejonets narcissim på lägsta nivå. 

Lejonet är inte sällan bara en tygellös konsumist och saknar varje koppling till de tankar om "ädla lejon" eller "upplysta monarker/chefer" som förstås också är en möjlighet hos den som lever för att uppleva så mycket som möjligt och sedan imponera på andra eller använda sina erfarenheter för gott ledarskap. Bara någon tid dessförinnan förorättade jag förmodligen ett Sol-Lejon helt enkelt genom att karaktärisera honom i tre-fyra ord. Solen i Lejonet är unikt på det viset att det som inget annat tecken tror sig stå över alla andra, Lejonet som chefen har så att säga monopol på att formulera "visionen". 

Tanken är djup - här i sitt härskarläge i Lejonet är Solen om möjligt så hemmablind den kan bli. Solen är det upplevande jagets mittpunkt och det går inte att lämna denna punkt för att få perspektiv på sig själv. Därför räknas Lejonet i Indien in bland de mörklagda och okunniga tecknen, trots att dess härskare tillhör Ljusets kvalitet och att tecknets element är nobel Eld.
 

Den indiska astrologins tre kvaliteter Mörker - Passion - Ljus är inte helt lätta att få grepp om eftersom deras verkan inte tycks tydlig nog att sätta några spår i statistiska undersökningar. Det är t.ex. inte så enkelt som att den i sig sattviska Solen (intelligensen) blir sämre rustad att nå Nobelprisnivå för sitt tänkande vid passagerna genom Tamas guna - Lejonet, Skorpionen, Vattumannen och Oxen. Just det testet var visserligen grovt tillyxat, för soltecknet som sådant är inte ens ett mått på intelligens i indisk astrologi. 

Samtidigt är det något undflyende över tanken om att t.o.m. de fyra elementen är "spunna" av de tre gunas i olika blandningar, att Skyttens Eld skulle vara ljusare och "lättare" än Lejonets tunga och ponderösa Eld från mörkrets regioner. 

Än mer kan man börja tvivla på guna-lärans tillämpbarhet på en enskild psykologi när man läser att kvaliteterna också använts som beteckningar för "de tre världarna" - vår mänskliga värld som i passionens våld (Rajas guna) ibland förmörkas (Tamas) och blir dum och trög och ibland öppnas upp mot ljus och lätthet (Sattva) och förstår sammanhang som aldrig förr. 

Lägg till detta att de fyra elementen i sig tycks innebära något av en hackordning, där Elden hålls för klarare än Jorden. Men detta stämmer alltså inte på Nobelpristagarna där min undersökning visar att t.ex. en Sol i Oxen (mörk Jord) gör lika bra ifrån sig som en Sol i Skytten (ljus Eld).

Är de tre kvaliteterna då bara poetiska fantasterier? Nej, jag upplever då och då så starka tecken på att det faktiskt ligger något i läran. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kommer för evigt att vara den här bloggens två paradexempel på ett stort kors i Mörkrets kvalitet. Närmare två själar som stigit upp ur helvetesvärldarnas mörker kommer man knappast.

Hade inte anspråkslösheten förbjudit mig skulle jag flitigt ha använt mitt eget storkors i Ljuset som exempel på att vetgirighet snabbt kan genomskåda mörkermännens enkla dimridåer. Men sedan insåg jag att jag nog ändå inte hade ett storkors - ena axeln saknade verkliga planeter (bestod enbart av månnoderna).

Och så kommer här de två skattefifflande bögarna Doce & Gabbana som ännu ett lysande tydligt exempel där känslan säger, "ah, så här var det tänkt".

Lämnar vi månnoderna utanför bilden har de två männen med sitt imperium för dyr och onödig flärd 14 planeter att fördela på antingen Ljus och kunskap, Mörker och dumhet eller den osaliga anden som i passion eller bara i lidande slits i båda riktningarna. Så väl detta resultat stämmer med verkligheten - här är Dolce & Gabbana som en "kollektiv varelse":

1 placering i Sattva
10 placeringar i Rajas
3 placeringar i Tamas


Jag påminns av ett av moderaternas ändlösa rad av dåliga rekryteringar (med partiledaren totalt i Mörker måste man räkna med sådana) - Sofia Arkelsten som kom och försvann i en viktig roll. Där var det också passion med en större böjelse för mörkret än för ljuset.

Faktum är vi helt kan eliminera Dolce & Gabbanas enda placering i ljusets kvalitet. Månen i Tvillingarna hade visserligen varit en formidabelt viktig placering eftersom ett ljust sinne kan skingra mycket töcken, men indisk astrologi kräver att man dubbelcheckar den ytliga placeringar. Hur mår Gabbanas måndisponent Merkurius. Synbarligen står den mycket väl placerad eftersom Vågen likt Tvillingarna är Luft. (Det här är faktiskt bloggarens egen Sol, Måne och Merkurius!)

Men sen skiter sig Gabbanas psyke helt eftersom den fallna Mars i Kräftan angriper inte bara Merkurius utan också uppfattningen om kärlek (Venus) och själva identitetsplaneten Solen. Bloggens hbt-tester visade att just den fallna Mars i Kräftan var signifikant överrepresenterad i gayhoroskop och med Gabbana hittar vi ett nytt exempel på det. 

Det luft- eller tankeorienterade sinnelaget i Tvillingarna står alltså i ett par vågskålar som helt tappat balansen till följd av Mars störningar inom Månens eller den irrationella begärsnaturens eget tecken Kräftan. Det här är ett perfekt exempel på vad jag inledningsvis sade om att homosexualitet är en psykisk sjukdom. Homosexualitetens ytliga hoppande mellan flyktiga relationer är bara ett annat sätt att uttrycka en skadad libido (fallen Mars) i ett kallt och närigt Vattentecken som trånar efter att få uppleva den hetta och glädje i livet som är undanhållen Vatten. 

Vatten är det biologiska kreaturet, Eld är en levande och lyckliga andevarelsen. Sol-Kräftor som Fredrik Reinfeldt är således per definition utan inre kontakt med lyckan. De går via Vattnet och SPEGLAR andra som äger och utstrålar lycka och Eld. Det är därför Reinfeldt ljuger och kopierar andra något så enormt. Det är troligen svårt för en Sol i Vatten att vända på den här trenden, men det kan inte vara omöjligt. Och dessutom är inte Solen i Vatten det enda budskapet. 

Lite svårare att hitta sanningen om sig själv blir det om man som Reinfeldt har Månen i Luft, för då börjar man rationalisera över sin irrationellt hungriga Vatten-tendens. Man skänker t.ex. 5 miljarder till restaurangnäringen så att lyckade människor som man själv kan äta mat lite billigare, medan de fattigaste i samhället ändå inte har råd med restaurangbesök. 

Vatten och Luft tillsammans kan skapa självförljugna människor med så mycket fantasier i huvudet att det helt enkelt inte går att umgås med dem på en seriös nivå - såvida man inte vill dela en annan människas totala delirium. Kanske var det därför Filippa Reinfeldt fick nog... Jag känner en person med nästan samma horoskop som Reinfeldt och en värre mytoman har jag aldrig varit med om - sympatisk men ständigt skarvande (och inte särskilt omärkligt heller). 

Men här är vi redan inne på delikata avvägningar av många faktorer. Dolce & Gabbana visade ett tacksamt fall med på tok för mycket lidelse i horoskopet - vilket säkerligen är en av signaturerna på en förtappad konsumist eller shoppoman. 

Inte för inte är Madonna en storkund hos krimskrams-kreatörerna - jämför hennes horoskop med Dolces! Mars i Väduren angriper med stark Eld Kräftans tecken och får Vattnet att nästan koka bort - "sensationalism". 

*****

För en aktuell diskussion om Tamas guna, det arketypiska Mökret, se inlägget om Peter Settman publicerat samtidigt med detta.

När "religionskritiker" maskerar sig till astrologer

En läsarkommentar inkom om den segslitna frågan om siderisk eller tropisk zodiak. Ärendet måste ventileras om och om igen eftersom bloggen blivit så förvuxen att det är ett visst arbete att ta reda på vad som redan sagts i en viss fråga. 

En länk bifogades till en artikel med kritisk udd mot österlandets astrologi skriven av ingen mindre än en medhjälpare till Astro.com-teknikern som skapade de efemerider som snart sagt varje datorprogram använder för att beräkna planeternas positioner. Som argument mot den sideriska zodiaken är dock länken helt förfelad och frågan om hur en gigantisk artikel relaterar till den här bloggen smått måttlös, långt bortom den tid som vart och ett av bloggens inlägg brukar ta. Men jag lägger två morgontimmar på ett helt inlägg eftersom tyske dataprogrammeraren Dieter Koch ägnar sig åt välbekant och i många stycken redan vederlagd kritik mot den indiska astrologin.

T.ex. hävdar tysken att zodiaken importerades från västerlandet, fast assyriologin redan klarlagt att zodiaken kom från öster, och att man i Indien ännu på 800-talet använde Bagdads koordinater i vissa beräkningar! Om detta har bloggen redan skrivit, vilket kunde ha besparat kommentatorn en länk som ställer frågor som redan är besvarade.

Se vidare Franscesa Rochbergs "Babylonian Horoscopes", särskilt sidan 19 som beskriver hur babylonierna konsekvent använde sig av planeternas sideriska longitud och hur hon konsekvent lyckats återskapa de ursprungliga sideriska positionerna genom att begagna en korrektionsfaktor om 4°28' för år -100 för "lambda-värdet" i formeln för transponering av ett dataprograms tropiska positioner till den ursprungliga babyloniska zodiaken.

^λBabylonian = ^λTropical + Δλ

Be mig inte förklara vad som pågår här! Jag har ingen aning hur dessa konstanter (?) producerats. Babylonierna studerade i vilket fall en genuint siderisk zodiak - det var senare kulturer som flippade ur eller fick problem med teorin. Det är märkligt att Koch söker skriva den "vediska" astrologins historia utan att ens nämna den verkliga huvudlinjen!

Naturligtvis korsbefruktade kulturerna varandra även i antiken så det ska till en synnerligen tendentiös person att dra jättelika växlar på upptäckten av vissa termer i den indiska astrologin som har grekiskt ursprung. ALLA BILDADE TALADE GREKISKA EFTER ALEXANDER DEN STORE !!! Så även persisk-babylonisk kunskap lär ha diskuterats på det språk som band samman alla parter.

Vad om frågan om den sidersiska och tropiska zodiaken då? Går man tillbaka 2.000 år förstår man osäkerheten om hur kosmos skulle uppfattas. Man hade redan på grekernas sida indikationer på att det fanns en precession men tydligen hade inte alla köpt in sig på teorin eller ens var medvetna om den. 

Både indier och greker var arvtagare till de babyloniska stjärnskådarna och de följde verkligen himlavalvet men tydligen utan känna till precessionen och utan att ana att detta var rätt förhållningssätt. Slumpen har stort svängrum i mänsklighetens vacklande väg fram mot bättre vetande!

Den ”felaktighet” som Platon talar om i relation till den lägre sublunära sfären kan faktiskt vara en tidig insikt om att jordklotet wobblar (och gör fixeringen av zodiaken vid vårdagjämningen tokig), för Platon talar också om jorden som en sfär (tvärt emot våra obildade idéer att man trodde jorden var platt i antiken). Inte för inte kallas precessionens fulla varv numera ett "platoniskt år" och en tidsålder (t.ex. Vattumannens tidsålder) en "platonisk månad".

Men tyske författaren Dieter Koch – som uppenbarligen gjort sin livsinvestering i den västerländska zodiaken – är inte helt ärlig i sin beskrivning av den ”vediska astrologins” framfart i väst sedan 1995. Han insinuerar att indisk astrologi presenterar sig som ”vedisk” för att vinna kredd och är i detta en klassiskt oärlig debattmetod. 

Redan 1996 invänder sig de europeiska astrologerna de Fouw och Svoboda mot detta inexakta språkbruk och deras bok blev klassikern i ämnet. Den heter Light on Life med den mycket medvetna undertiteln, ”...the Astrology of India” – inte ”vedisk astrologi”. Några år senare, 2001, påpekar den amerikanska astrologen James Braha samma sak – de vediska skrifterna innehåller inte astrologi och väljer för sin del att tala om hinduistisk astrologi mer allmänt.

Men här kommer nu en filosofi/programmerare och i sin omarbetade bok från år 2012 låter han som om det alltjämt är 1995, innan terminologin var klarlagd - händelsevis samma år han började som programmerare på tyska AstroDienst.

Det är något lurt med den här mannen, och det är bara att rita upp (den sideriska) kartan för hans dag för att se att den 4 juni 1959 är en jordbunden Oxe. Hela hans natur kämpar emot den högre insikten, eftersom han är född till identifikation med det Platon kallade ”Felet” – att överhuvudtaget ha identifierat sig med det jordbundna perspektivet som förblindar den naiva människan från det faktum att jorden inte alls är en klippstilla Referens utan tvärtom boven i det drama Platon kallade förgänglighetens värld (i kontrast med stjärnhimmelens upplevda evighet).

Att Oxen sammanfaller med Platons ”Fel” betyder inte att det saknas intelligens när Solen passerar detta tecken. En snabb titt på hur Solen fördelar sig jämnt på de tolv tecknen hos Nobelpristagarna i matematik och fysik visar att en Sol alltid är en Sol. 

Hur mycket av dess inre väsen (ren Intelligens) den visar upp tycks inte bestämmas av de fyra elementen  - vilka dock tydligt tycks ge Solen en viss disposition. Kroppslighet är tydligare under Jordelementet än under Eldelelementet eller Vatten – i det senare har vi tvärtom olika typer av vanföreställningar om den egna kroppen (fantasier om att man är för smal eller tjock som enbart är sinnets eller den fundamentala vattenplaneten Månens bidrag)

Men vad tydligt hörs hos Koch är en fördold främlingsfientlighet, han beskriver en snarstuckenhet hos sina fiktiva ”vediska” astrologer och en fundamentalt kunskapsfientlig ”traditionalism” som lustigt nog är precis det som man brukar kunna beskylla den sämre sortens Oxe för. 

Den här bloggen har t.ex. upptäckt att tre av de fyra främlingsfientliga skandinaviska partiledarna är födda i den sideriska Oxen och den fjärde har svåra angrepp mot Oxen (Den här illustrerade look-alike-artiklen innehåller länken till den upptäckten - omvägen är värd att ta). 

På  djupet kan man alltså se en främlingsfientlig retorik fast Koch kanske inte ens är medveten om vilka bottnar han resonerar mot! Här pågår subtil smutskastning av den österländska astrologin under det typiska främlingsfientliga begreppet ”kritik” (jfr svenska rasisters ”religionskritik”). 

Förvisso har tyskarna en lång tradition av berömda indologer, men det här är något nytt, något typiskt för vår tids allt mer djävulska och negativa mentalitet. Smutskastning i hela samhället pågår. Snart kommer väst att ligga begravt under sina egna spyor riktade mot allt och alla. Inte ens den här bloggen är helt opåverkad av de signaler om domedagen som hotar västerlandets livsstilsprojekt. En stundande Fördömelse kastar en skugga från framtiden in i vårt nu - och de råttor som snart ska dränkas fördömer varandra hejvilt. Vad om det som dystopi!?

Misstanken om förtäckt främlingsfientlighet hos tysken blir tydligare när man väger in hans sinne, samma Måne i personliga och egocentrerade Väduren som svenska folket har. Men i tyskens fall får detta sinne dåligt stöd från sin disponent, för krigaren Mars står i det distinkt främlingsfientliga Kräftan, fallen och neurotisk över att främmande makt är på väg att trampa in på ens eget område. Mars i Kräftan tycks programmerad för att enbart se det dåliga och hotfulla! I viss mån gäller det Mars i samtliga negativt polariserade tecken, men den här placeringen och Mars i überkritiska Jungfrun är verkligen inte roliga. Jag har flera erfarenheter genom livet på att här finns problem att reda ut.

Det här hotet från ”vediska astrologer” som tysken upplever och beskriver som deras underlägsenhet jämfört med tysk rationalitet, motsvarar alltså vad obildat småfolk i Europa inbillar sig om araber. Det man lära sig av Koch är att inte ens en akademisk examen i filosofi kan skydda från den psykiska nersmutsning som vissa zodiaktecken så tydligt varnar för eller själva är kanaler för. 

Vi har hos tysken nämligen samma infekterat överexalterade ”horbockssyndrom” som driver den religions- och troligen främlingsfientliga ordföranden för Humanisterna, en man som en uppmärksam läsare påpekade var född samma dag som en av musikerna i extremt främlingsfientliga rockgruppen Ultima Thule.

När därför Koch begråter sina upplevelser av mötet med öst, då låter han exakt som Christer Sturmark som ständigt brukade bedyra sin ”ödmjukhet” i debattsammanhang, tydligen omedveten om att han gick in i censurerande panikläge så fort han fick det minsta mothugg och blir extremt ovarsam med fakta:

”...some of them are not willing or able to discuss the matters in a sober and objective way but respond with aggression, tell their opponents that they have no competence at all, ridicule them, or accuse them of telling lies or wanting to destroy Hindu culture.”

Koch beskriver helt enkelt sin egen övertaggade ”horbock” Mars/Venus, som i Kräftan skapar en överprotektionism. Men den avlastar han sig genom att beskylla öst för inskränkt och ofritt tänkande (medan han själv naturligtvis är det perfekta exemplet på rationell tysk ingenjörsmentalitet).

Dygnets sista tredjedel ser dock ett sinne i början av Oxens tecken och då en begynnande eller total infektion från korruptionens stjärna Algol. Nu har disponenten ägnats till Venus, men i konjunktion med den fallna Mars i Kräftan är det likafullt samma varning för inskränkthet och panikångest över alla som kommer utanför den egna "trygghetszonen".  Hela dygnet är "kört" vad gäller sinnets sundhet. Enbart i extremt lugna och skyddade omständigheter lär det fungera väl.

*****

Faktum  kvarstår: det är den negativa fallna delen i den antika och astrologiska världsbilden som producerar problemen, alltmedan Eld och Luft (typiskt) söker introducera klarhet för de djupare fallna bröderna och systrarna.

Faktum: vid 52 kan jag börja summera ett liv av bekantskaper och relationer – och det blir så tydligt via den sideriska zodiaken som återger de fyra elementen deras ansikten: Vatten är för evigt kverulerande och ”patologiskt” (i en relation med en Fisk reducerades jag, den förbindliga Vågen, genast till en lyssnare till den oavbrutna störtflod av ”låghet” som ett Vatten i färd att rena sig från själens smuts släpper ifrån sig.

Jord, särskilt i ascendenten, är så tilltäppt i sina andliga porer och så rigid att det inte ens går att diskutera. Lägg Eld till denna Jord (kampen om vem som har rätt ”objektivt” perspektiv) och det kan bli rent våldsamt. Intellektet skadas inte sällan svårt av Eld och Jord i envig. Jord och Vatten i vissa kombinationer blir mycket listiga och effektiva människor, och synnerligen materialistiska och med tendenser till sinnesmissbruk. 

Så där kan man hålla på, just för att den sideriska zodiaken återställer de faktiska tecknen som alltid legat och väntad mänskligheten på den psykologiskt väldiga nivå varifrån astrologin en gång skapades: av människor som själva mätte sig med Världssjälens djup och rymd. Det är inte konstigt att en tysk som Koch blir spastisk när han inser att väst är på tillbakagång i det Europas galningar tror är en följd av arabisk infiltration.

Eld och Luft, astrologiska metaforer för det rena förnuftet har naturligtvis sina egna överdrifter. (Koch alluderar i sin boktitel förstås till tyske filosofen Kants kritik av det rena förnuftet, vilket han menade hämmad av de ”åskådningsformer” som är nedlagda i människan och bortom vilka vi inte kan smygtitta). 

För Eld och Luft var bloggens första tanke ideologisk extremism. Och den avarten kvarstår eftersom den är så uppenbar när det handlar om RENT FÖRNUFT (Luft) och DET VISUELLA (Eld) – tankar om de synliga fenomenen kan dra oerhört snett, särskilt om man baserar sitt tänkande på enbart det egna, subjektiva synintrycket (läs: Väduren).

Vågen är den Luft som söker tänka dubbelt, dvs intellektualisera även den andres ståndpunkt och sedan skapa en syntes av båda perspektiven, men även här kan det spricka betänkligt. Minns den unga massmördaren, tyske eleven Tim Kretschmer i ett av bloggens allra första inlägg (mars 2009). Efter det upptäcktes ytterligare full- och nymånar och spruckna livslinjer.

*****

Jag kan visserligen levande föreställa mig att Koch mött den ”vediska” astrologins patrask i fora eller var han nu samlat sina intryck. Men det är för att hans eget horoskop har en så ”låg” vibration han hamnar i kontakt med den fallna delen av mänskligheten. ”Lika barn leka bäst”-principen gäller totalt i frågor om vilka element och tecken som attraherar varandra för att en gång för alla manifestera vad just det kapitlet av livet handlar om.

Till sist: Kochs presentation av hur den österländska guru-astrologen hjärntvättar eleven till en viss världsbild låter exakt som en xenofobiska västeuropén av idag låter. Det skulle inte alls förvåna mig om den här astrologiska datorprogrammeraren sitter på sin introverta nördkammare vid 52 (lika gammal som undertecknat) och hatar turkar i Tyskland, fast på ett mer pseudo-intellektuellt vis än dönickarna i folkdjupet.

När t.o.m. astrologer börjar producera sånt här material, då vet vi att européerna har bestämt sig för att skapa problem – en gång till! – till följd av sin egen inneboende ondska. Rationalitet utan Nåd är bara en simpel mördare (jfr det indiska visdomsordet: ”Sinnet är banemannen”.) Att starta Hitlers slutgiltiga strid genom att skylla sina egna mörka skrymslen på araber eller indiska astrologer är lika patetiskt som tragiskt för mänskligheten. Den har verkligen gått makligt, den här evolutionen mot den verkliga Människans födelse i Vattumannens tidsålder.

Titta på Kochs nåderika Jupiter i Skorpionens 2a grad. Är detta helt säkert en god filosofi som bekämpar den "onda Algol" mittöver? Vad man vet är att båda parter förändras av en opposition, och med en fallen härskare (Mars) bakom den vanligen nåderika och goda filosofins Jupiter, ser jag Koch som en som faller kort om Jupiters normala duglighet. Hans filosofi kämpar inte mot Satans lögner, han har själv blivit en av lögnspridarna. Mitt i ett hav av i sig korrekta historiska detaljer döljer sig den Ondes hångrin och en agenda som enbart den österländska zodiaken kan upptäcka. För Den Onde har t.o.m. korrumperats västerlandets verktyg för att tolka de verksamma faktorerna. 

Jag häpnar över att finna en påstådd filosof och historiker som deltagit i något så värdefullt som produkten av en tabell för datorberäkning av planetpositioner producera slik smörja på nätet – en kverulant som gnäller över andras inskränkthet istället för att själv producera ny och originell kunskap. Låt de inskränkta gå fast sig i sina egna hjulspår, det finns ingen anledning att själv fastna i samma lera. 

*****

Dock! Koch gör kanske någon nytta ändå i det kosmiska spelet. För med den mikroskopiska målgrupp han har i siktet: fundamentalistiska juniorastrologer som ännu inte lärt sig tänka självständigt, förtjänar det alltid att påpekas att det egna omdömet till syvende och sist måste avgöra. Och, när jag flyktigt ögnar igenom materialet, beskriver han vad jag kan se rättvist hur den sideriska medveten smög sig på indierna och faktiskt fick genomslag. När araberna på 7-800-talet såg problemet vågade de inte ändra i västs "urkunder" och på så vis kom de att förmedla en intellektuellt underlägsen astrologi till västerlandet.

Men även som historiker beter sig tysken subtilt som en smutskastare. För en av de större amerikanska östastrologerna, James Braha (fyra böcker i tryck),  berättade att HANS indiska guru lärt honom att tänka självständigt. Om Koch inte ens läst James Braha, har han uppenbarligen väldigt tunt på fötterna innan han börjar beskriva östmentaliteten och dess importerade västform.

Främlingsfientlige Koch vill tydligen betona schablonbilden av en förtryckande, hjärntvättande österländsk guru. Han blir därmed genant för det astrologiska samfundet, och dubbelt så eftersom han också betecknar sig som filosof. En filosof söker sanning, han bidrar definitivt inte till propaganda som bygger upp antipati mot österlandet, varifrån astrologin ursprungligen kom!

Av just det skälet kallar sig den här bloggaren inte filosof, särskilt inte efter ett års inlägg med många utopistiska inlägg om livet efter Satans och hans marknadsliberala modell. Det är den modellen för en civilisations smörjmedel som just håller på att driva västerlandet i botten – med fula bölder som främlingsfientliga toner och bisarra tyska astrologer som tydlig följd.

*****

 

Anmärkning. Denna kommentar begränsar sig till introduktionen av Kochs essä. Jag förstår hans poäng men fann det inte mödan värt att följa hans kritik på de enskilda punkter som startar vid första underrubriken. Bara orden om att zodiaken skulle ha importerats till Indien från Grekland stack ut så beklämmande, att jag såg den detaljen.

Jag orkade läsa tysken så långt som att jag ser han triumferande söker avfärda hela den sideriska zodiaken på basis av läran om "trepidation" (tvekan, bävan). Jag kände inte till denna lilla och insignifikanta aspekt av indisk astrologi som härför från ett mer spekulativt skede än den strikta babyloniska observationen av den sideriska himmelen.

Hade jag haft intresset skulle jag börjat med att följa upp möjligheten att tysken missrepresenterar indiernas trepidation eller har rört in en variant av den medeltida europeiska läran om tre himmelska rörelser där trepidiation och precession inte alls är samma sak (se denna artikel.) Koch medger ju själv att de gamla indiska texterna är mycket otydliga, så hur kan någon vara säker på att just han - som inte ens vill ge den sideriska zodiaken någon kredd - korrekt har lyckats förstå dem rätt?

Förmodade skäl bakom en start för zodiaken vid 0° Väduren kan man ha och mista, nu finns zodiaken där och har funnits så ända sedan världens äldsta kända personhoroskop gjordes, baserade på den sideriska zodiaken. Och de horoskopen var från Babylon.

Eftersom det är osäkert vilket zodiaktecken som sinnet verkar genom/inom, blir metoden med "planeters verksamma natur" helt ovanvändbar här. Och fastän suggestiv är också den bara en tolkningsparameter av många.

Petra Mede röjer astrologins misstag

Knäppte på morgonradion och ramlade rakt in i myspysprogrammet "Oförnuft & känsla" och en intervju med ståupparen Petra Mede. Temat för programmet var Mod, händelsevis också en av antikens fyra dygder.

Med hennes sideriska horoskop i svagt minne (inlägg, mars 2010), hörde jag om och om igen hur kristallklart hennes sanningar om livet återspeglade de zodiaktecken som komponerat detta hennes enda liv på jorden.

[Den som återföds och så har gjort sedan begynnelsen är inte Petra, Egot, utan ett märkligt väsen den mänskliga ärthjärnan knappt ens kan famna. Modfällda materialister tar det osäkra för det osäkra och skapar sin egen religion - ateism - inom vilken de kan stadga sin egen rädsla och - i vissa patologiska former - också ösa ovett över religionerna för att dessa i tillförsikt hyllar den storslagna Berättelse livet är och som berättas från Medvetandets nivå. Ja, Petra Mede gav faktiskt en eloge åt de religiösa för att de verkade ha en särskild kraft när livet stormar.]

Sverige är ett alltför litet land för med alltför få sörjande själar för att frågan om grekernas missförstånd av zodiaken någonsin ska få utrymme på DN/Vetenskaps sidor. Den tidningen tillhör dessutom a priori den religionshatande sekulära stockholmsmaffia som söker sprida konsumismens evangelium och att bereda plats åt en antik kosmologi som ytterst lär ut icke-materialismens visdom, det är bara inte att tänka på!

Men när jag hör Petra Mede uttala sig och ser hur det hon säger stämmer exakt med den äldsta babyloniska och indiska zodiaken - men inte med den västerländska, den felkonstruerade - då gläds jag i min själ, fast kvinnan säger sig vara sexuellt felstämd, något som bloggen tidigare har noterat sätter synliga spår i vissa astrologiska signaturer. Det finns tydligen vissa korta tidsluckor när kosmos "felprogrammerar" jordlivets biologiska genetik, eller hur nu denna stora Berättelse är uppbyggd....

Här är Medes karta i repris, som en solär karta med zodiaktecknen vid sina "naturliga" huspositioner. Således t.ex. modets tecken Väduren i första huset (klockan nio på urtavlan). Dess motpol, Vågen i sjunde huset (sjunkande i väster) är nu inte feghet, vilket man skulle kunna tro. Vågen saknar inte mod men vet att intelligens och en balanserad "intellektuell" framställning löser problem som den modige bara kan angripa genom att som en bagge rusa fram och stånga på.

Ståupparen kom in på sina svåra år med ryggskada och suicidala tendenser, men sammanfattade sin disposition som att hennes ilska var större än alla andra drivkrafter.

Detta är så tveklöst den aggressiva krigaren Mars i sitt positiva härskarläge i Väduren! Enligt den naturliga zodiaken där Väduren motsvarar soluppgången och det Nya Livets framstigande, är uppenbarligen Mars den verksamma kraften. Drift, energi, viljan att projicera sig ut i livet, bort ur livmodern. Mars är spjutspetsen som får fostervattnet att gå. I indisk astrologi är det bara Mars som kan kasta den vassa 90-gradersvinkeln och från sitt positiva härskarläge penetrerar den helt logiskt Kräftans, livmoderns tecken!

Anmärkning. I sitt negativa härskarläge i Skorpionen attackerar inte Mars på varje litet irritationsmoment som når sinnesorganen utan retirerar bakåt, in under stenen, in i mörkret och samlar skorpioniskt gift på hög. Sedan, när måttet är rågat kommer skorpionstinget. Den dödar!

Mars i Väduren är snarare nyttiga idioter, kanonmat i första linjen på krigsskådeplatsen. Det har att göra med att det som kallas modets dygd är en mycket begränsad egenskap. Till skillnad från Vågen mittöver handlar den innan den har hunnit tänkta! Det är också därför bloggen visat hur den sideriska Solen i Väduren, med sin granne Oxen är mer kriminellt disponerad än något annat zodiaktecken.

Man kan dock även se en annan egenhet hos den penetrerande Mars i livaktig Eld: den riktar sin andra indiska specialaspekt mot sig själv i sin negativa fas: den indiska 210-gradersaspekten visar hur Vädurens Nya Liv alltid övervinner Skorpionens Död!

Att Vädurens spontana livskraft är allvarligt hämmad kan vem som helst se: den begränsande, formalistiska, iskalla och t.o.m. dödande Saturnus står och väntar på att fånga upp och "skörda" den barnalika urkraften bara några grader längre fram i tecknet...

Man skulle kunna tro att västastrologins metod "sekundära progression" skulle ha avslöjat NÄR den obehindrade livskraftens Mars går rakt in i Saturnus förbjudande ring: "Mer än så här får du inte röra dig, lilla bagge." Innan jag gav upp västastrologin experimenterade jag lite med prognoser enligt västmetod, och ibland gav den spektakulära resultat. Enligt den bibliskt inspirerade tumregeln "en dag för ett år" flyttas varje planet fram med sin dagliga rörelse och med Solens fulla grad per dygn kommer t.ex. Medes födelse den 7 mars 1970 att kunna räknas fram år för år. 

En karta för den 10 mars samma år (plus hennes okända födelseklockslag) beskriver treårsdagen eller det fjärde levnadsåret. Förr eller senare börjar planeterna i dessa sekundära kartor att bilda (västerländska) aspekter till sina födelselägen (och andra planeter) och det är då, enligt den här metoden, livets milstolpar ligger utplacerade. En metod som retade gallfeber på Charles Carter, Englands störste astrolog under 1900-talet, och fick honom att börja fingra på Indiens alternativa metoder. Den sekundära progressionen stämde ibland men ibland inte alls.

Fast Mede är lika känd för sin ryggskada som för det hon f.n. håller på med, hittar jag ingen mer exakt uppgift om ryggskadan än "20-årsåldern" (och det från hennes egen reklamsida på nätet). Och det är för sent, för enligt en sekundär progression till 20-årsdagen har Solen då vandrat 20 grader ut ur Vattumannen och in i den sideriska Fiskarna. Och Mars har redan hunnit passera Saturnus med flera grader!

Troligen är det hämmande Saturnus nästan totala opposition mot rörliga Jupiter som är nyckeln.  

Vid Födelsen:

Saturnus 11:56 Väduren ---- Jupiter 12:10 Vågen (retrograd/backande)

På 20-årsdagen:

Saturnus  14:05 Väduren ---- Jupiter 10:41 Vågen (retrograd)

Men inte heller detta stämmer! Minns Petra Mede fel eller har hon avsiktligt eller omedvetet flyttat fram olycksdagen flera år? Mörkar hon någon annan motgång som den sekundära progressionen ringar in i ungdomen? Detta är inte inläggets huvudämne, men ett fascinerande stickspår!

*****

Under radiointervjun säger Petra Mede sina absolut sannaste ord, om man ser till hennes sideriska horoskop: "Sociala relationer är allt" - allt annat är bara sekundärt utanpåverk.

Med den naturliga zodiaken överlappar de indiska så kallade kama-husen med sina tre motsvarande tecken i Luftelementet. Kama betyder här inte lidelse så mycket som instinkt att socialisera, vilja att vara en människa, viljan att socialisera. 

Det är ingen slump att de tre Lufttecknen tydligaste av alla söker berätta en historia om människan som en social, kommunicerande varelse. Tvillingarna och Vattumannen är båda mänskliga individer och Vågen zodiakens enda abstraktion, en produkt av det mänskliga intellektet: rättvisans vågskålar. 

Minglande individer i harmonisk samklang. Det är detta själen ska lära sig på jorden. Men i många liv ägnar sig själen åt andra deluppdrag, vissa har t.ex. fastnad i sensualitet och fixering vid bara själva kroppen och dess sinnesupplevelser.

Petra Mede säger kort därefter att hennes enda sorg är att hon inte bryr sig om saker, hon är ingen materialist. Men jag kan inte påstå att hon lät som hon sörjde den bristen särskilt mycket.

Här kan man notera att hon inte har en enda planet i något av de tre tecken i Jordelementet, Oxen-Jungfrun-Stenbocken, som indikerar materiella resurser. Noll fokus på det materiella - tänk den tid på jorden när föräldrar spontant kopulerade för att avkomman skulle födas under ett så "befriat" omen! 

Anmärkning. Stenbocken är dock mer resursernas fördelning än pengar i sig. Det avslöjade jag genom att jämföra cirka 100 socialdemokratiska politiker med ungefär lika många moderata. På månsidan, eller begärets sida, kryllade det av moderater med sinnet i pengarnas tecken Oxen eller sinnet i vinstmaximerandets tecken Jungfrun. Men på den visionära solsidan hände det fantastiska att socialdemokrater dominerade i Stenbockens tecken medan knappt en enda moderat var intresserad av frågan om den rättvisa fördelningen av samhällets tillgångar. Tydligare än så har nog aldrig högerns kriminellt omogna mentalitet avslöjats!

Det sista jag registrerar i radiointervjun med Petra Mede är hennes rationaliserade försvar för sitt nuvarande yrke, att som ståuppare skoningslöst "grilla" intervjuoffer, hälla salt i deras sår och sparka dem på deras ömma hälar. Jag tror Mede rationaliserar bort en viss skam över sin nyfunna karriär eftersom hon kontrasterar grillningen med sin djupa misstro mot folk som söker behaga henne.

Titta på horoskopets djupt störda axeln mellan egots Vädur och den sociala "inställsamhetens" Vågen. För inse hur föga en Vädur kan uppskatta den socialt überkompetenta Jupiter, generös och officiös och elegant på alla sätt och vis i Vågens tecken. Denna nivå av social kompetens som pärlor för svinen för en Vädur som dock rymmer måttstocken Saturnus när den planeten "fallit" till egoperspektivets Vädur och dessutom har den aggressiva och oförfinade Vädurs-Mars i närheten.

Mede är smart, men inte helt ärlig. Fånigt nog vågar hon - mitt i programmet om karaktärsegenskapen mod - inte stå för att hon är en sadist som både gillar och har talang för att grilla andra. Det är troligen för att hon skulle ha blivit en fullblodssadist som ödet skickade henne en ryggskada i detta liv, injicerade ett moment av total loser i hennes liv för att inte katastrofen i Väduren skulle bli total. 

Empatin är intressant nog favoriserad i horoskopet: Venus (medkänsla med...) står lika "upphöjd" i den gränslösa medkänslans Fiskarna som Saturnus står fallen i extremt hård själviskhet. Den här själen har vandrat genom både himlar och helveten och i det här livet avstämmer hon båda ytterligheterna mot varandra!

*****

Och nu till det mest avslöjande, Petra Medes horoskop enligt den västerländska zodiaken som f.n. är 24 grader skev i förhållande till den antika "dynamiska". I den antika återges det kosmiska rummet och zodiaktecknen som en bård med ett fyllegungande jordklot i centrum av rummet. Dvs, exakt som den moderna människan förstår sin "närmiljö".

Västerlänningarna låtsas som att Moder Jord inte är skadad och väljer att mäta allt utifrån en omdömeslös planet. Antikens stjärnskådare siktade högre, tog själva det kosmiska rummet och inte jordklotet som sitt mentala hem. 

Det har sagts att babylonierna inte kände till vårdagsjämningens precession (jordklotets fyllebeteende) utan av ren tur valde att projicera en zodiak mot rymden UTAN att binda fast den vid jordårets vändpunkter (vårdagjämningarna och solstånden). Och det må vara hänt, men detta visar sig nu vara den zodiak som gällde när den astrologiska traditionen om mannamodets Vädur och stickiga Skorpionen och allt det andra tog form.

Är Mede född bara några timmar efter midnatt den 7 mars 1970 har hon t.ex. inte en enda planet i Väduren, och man kan verkligen undra vad hon gjorde i ett radioprogram om just den egenskapen!

Enligt den tropiska zodiaken är hon allt annat än oberörd av materiella ting - hon görs faktiskt till själva sinnebilden av en enbart kroppslig materialist - Jord och Vatten (lersörja) skulle dominera alla hennes betraktelser! 

Och var tog hennes ledstjärna här i livet vägen, den att människors sociala relationer är allt? Inte en enda placering står längre att hitta i det primära tecknet för den sociala människan, Vattumannen !!!

Det här är ett av bloggens tydligaste exempel så långt på hur korrekt den antika zodiaken är och hur västerlandet - astrologer och andra - befinner sig i en mental hallucination som de investerat så mycket psykisk energi i att troligen först döden kommer att befria dem från täckelsen.

Innevarande Saturnus enligt tropisk zodiak

Bara en kort kommentar till Saturnus nyliga ingress (nov 2011) i den sideriska Vågen och det moraliska uppvaknande som skedde nästan omedelbart på Wall Street (och nu i Sverige med socialdemokratins återkomst som landets största parti).

Enligt den tropiska - västerländska - zodiaken nådde Saturnus Vågen redan i oktober 2009. Frågan är om man ska räkna den arabiska våren och ett antal diktaturers fall som yttringar för den upphöjda Saturnus i den tropiska Vågen. Då kan västzodiaken synas plocka en tydlig poäng!

Range of search: 1.01.2008 - 1.01.2016
In steps of: 24h 0m
Search for...:
sa.lib

Realization intervals (begin - end):
30.10.2009  0:00 (GMT+1) -  7.04.2010  0:00 (GMT+1)
22.07.2010  0:00 (GMT+1) -  5.10.2012  0:00 (GMT+1)

(Jag bortser här från den djupare, västerländska manipulationen av t.ex. sakernas tillstånd i Libyen - jag är för dåligt påläst.)

Enligt den sideriska zodiaken är emellertid folkresningarna ett uttryck för Saturnus passage genom Jungfrun, och som jag skrev i inlägget om årets perfekta svenska schlagervinnare illustrerar den färska Saturnus-Vågen perfekt klarheten i vinnarlåten jämfört med den, tyvärr, jolmiga och jordbrunt tråkiga egosoppa Anna Bergendahl framförde 2010. I texten hördes trötta bilder som att "trampa på i gamla hjulspår" och en enerverande egocentrism: "this is MY life". Var finns Vågens "jag OCH du" i den låten? Det var bara ett "JAG och min rätt att vara vad JAG vill".

På samma sätt skulle man därför säga att den arabiska våren uttryckte folkets trots mot just egocentriska "jungfru-styren" - diktaturer som ligger ett litet men avgörande steg innan Vågens sanna känsla för balanserade allianser dagats.

Den sideriska zodiaken har därför rätt: det är först nu i själva mörkrets hjärta - Wall Street - som man börjar fundera över den orimliga rikedomen som vissa skapar sig.

Man kan säga att Occupy Wall Street-manifestationen, som rullade igång den 17 september med den sideriska Saturnus i slutet av Jungfrun, har ett mäktigt argument i bakfickan. 

För midnatt den 15 november, när New York-polisen körde bort demonstranterna från sin park, var det dygn då Saturnus nådde 00:00 av den sideriska Vågen! Demonstranterna sades vara välkomna att återvända så fort parken blivit sanerad, ett i mina öron "rättrådigt beslut" från Saturnus, den "absoluta överheten"!

Men på ett djupare plan kanske man kan säga att det var i samma ögonblick ockupanterna avhystes som Wall Street verkligen började fundera över sin obalans, vilket redan den 17 januari resulterade i Morgan Stanleys besked om sänkta bonusar.

Med tanke på att Lahiri ayanamsa bara är en av möjliga placeringar i rymden av zodiaktecknens gränser, är det förstås slående att den metod för att lokalisera zodiaken i rymden som indiska staten valt ger detta exakta besked. Det vill säga, OM man anser att avhysningen av proteströrelsen samtidigt var en vändpunkt för världen och en början på nytänket om vad som är balans, mått och proportion inom bankvärlden.

Skulle denna dag vara viktigare än det föregående året av folkprotester i arabländer? Ja, för USA är den Stora Satan på jorden och här börjar den visa signaler på sund medvetenhet om rätt och fel i finansvärlden.

*****

Se också föregående inlägg om Mörkade partibidrag vs. redovisade vd-löner.

Ptolemaios om zodiaken

Små mirakler händer alltjämt. En bloggläsare tillsände mig anonymt ett välvårdat exemplar av klassikern Tetrabiblos från 200-talet av den grekiska naturvetaren Claudius Ptolemaios. (Ja, boken var förstås ett nytryck.) Lika angenämt som oväntat!

Jag hade tidigare bara läst utdrag och insåg nu hur nogsamt västerlandet förvaltat exakt de idéer och uppfattningar som han satte på pränt, hänvisande redan då till icke namngiva visa människor från avlägsen tid.

Under läsningen slog det mig snart, vilket jag tidigare anat, att Ptolemaois själv inte var en praktiserande astrolog utan mer en kompendist. Han väljer vilka traditioner han vill samla ihop och vidareförmedla, och ganska opedagogiskt tar han parti för den tropiska zodiaken (bok 1, kapitel 11) flera tiotals sidor innan han ens nämner, på det flyktigaste sätt, att det finns en annan zodiak också. Nämligen den äldre sideriska, som den här bloggen med viss framgång i små men intressanta kvantitativa studier lyckats påvisa är den som verkligen stämmer med de tolv tecknens innebörder. 

På något sätt är det de gamla babyloniernas projektion upp i det kosmiska rummet av den tolvdelade cirkeln som fortsätter att verka in i modern tid medan den västerländska zodiaken, bojad till kalenderåret och jordklotets krängningar i rummet nu nästan helt har tappat kontakten med de effekter som de tolv Principerna representerar. Västerlänningen kallar gott det som egentligen är ont och vice versa! Inte undra på att vår civilisation företer tecken på undergång!

Jag vill bara citera de rader i Tetrabiblos där i bok 1, kapitel 22, den alexandrinske naturvetaren nämner existensen av två typer av zodiak, men själv föredrar den tropiska, kalenderbundna på grund av den systematik som omgärdade den som en sido- eller kommentartradition: eleganta uppdelningar av dag- och nattecken, planetära härskare, upphöjelser och fall.

Han tycks vara omedveten om att en del av dessa "geometriseringar" kom från babylonierna eller kaldéerna som han kallar dem. Det här var en tid innan källhänvisningar ansågs nödvändiga och vi får inte veta mer än att Ptolemaios tagit intryck av "författarna".

Följande är det emellertid värt att begrunda och vi skall därför inte förbigå det, nämligen att det är rimligt att beräkna tecknens början även från dagjämningarna och solstånden, till del därför att författarna gör detta tämligen klart, och särskilt därför att vi från våra tidigare demonstrationer noterar hur deras [zodiaktecknens] naturer, krafter och familjäriteter har sin orsak i sina begynnelser vid solstånden och dagjämningarna, och inte från någon annan källa.

"Rimligt" räkna tecknen "även" från dagjämningar och solstånd. Så lite har således Ptolemaios att säga om den ursprungliga zodiaken som inte baserades på dessa fyra astronomiska punkter utan på en zodiak som projicerades mot den "stillastående" och eviga åttonde sfären - stjärnhimmelen.

"Inte från någon annan källa." Han pratar nonsens. Babylonierna hade redan under säkert tvåtusen år studerat stjärnhimlen utan att binda upp sig i en definitiv koppling mellan stjärntecknen och tidpunkter under året! Ptolamaois råkar tydligen bara vara medveten om vissa "författare", men som en sann provinsialist fastslår han direkt det han känner till, måste vara den rätta traditionen.

Ptolamaois refererar bl.a. till schemat för planeters upphöjelser och fall, vilka man hittat redan i Babylon, så även modern forskning ser att han har fel i sin tvärsäkerhet. Det fanns en äldre systematik som tyvärr inte överlevt. F.n. är inga babyloniska kilskriftstavlor kända som berättar något alls om den äldre argumentationen.

Jag misstänker dock att kunskapen var kodad på ett annat sätt, än genom läroböcker. Officianter från tvåflodslandets statsstäder gick i procession till grannstäder enligt en schematik som motsvarade vissa kosmiska förhållanden mellan de planetära gudarna.

Tänk "ömsesidig reception" mellan gudastatyerna som representerade viktiga planeter. Babylonierna och innevånarna i andra städer AGERADE UT de kosmiska rörelserna i sina personer, och höll på det sättet kunskapen vid liv (prästastrologerna hade tveklöst djupare kunskaper än folket). Kalla det en intuition eller ett djupt begravt tidigare liv-minne, jag har aldrig sett någon forskare föreslå en så långtgående koordination mellan det sociala livet och planeternas rörelser.
 
Ett är säkert, den babyloniska folksjälen hade en aura som stäckte sig "ljusår ut i världsrymden" och där ute planterade de sin abstrakta zodiak. (Jag syftar här på tidigare återgiven dröm som, insåg jag i efterhand, förberedde mig på att i platonsk återkallelse - anamnesis - återknyta till vad som måste ha varit ett tidigare liv som "siderisk" stjärnskådare.)

Ett stort tack till den okända supporter som skickade den nätta lilla boken! Den bekräftar i mina ögon att västastrologin spårade ur nästan lika fort som den babyloniska stjärntydarkonsten gick på export. Den hellenistiska anden var barnslig, mer förtjust i att "geometrisera" kring läran än bedriva kvantitativa studier. Den kom därför att spekulativt bygga upp ett antal värdelösa (men geometriskt eleganta) teser av vilka än idag många lever och har hälsan.

*****

Se även avdelningen Temastudier för kvantitativa tester av varierande storlek, vilka bekräftar att de är den äldre sideriska zodiakens tecken som skymtar i resultaten.

Ett memorabelt fynd var att den fallna Mars mer än normalt beter sig underligt. Men Ptolemaois förklaringar av zodiaken och påhängda ad hoc-resonemang som utgår från de fyra årstidshörnen, stämmer inte längre. För den fallna Mars i Kräftan uppfattar dagens västastrologer vara Mars i tropiska Tvillingarna. 

Om andra faktorer hålls konstanta borde det inte vara några problem med att märka skillnaden mellan "Vatten-beteende" och "Luft-beteende", en lättrörd och emotionell Mars och en skarp och intellektuell krigare.

Eftersom hela västastrologin seglat bort i en relativistisk dröm ("allt är sant"), vet ingen längre vad man ska använda som konstant eller referens. Uppenbarligen tycks ingen studera astrologin mot verkligheten längre utan är, likt Ptolemaios, nöjd med att repetera påståenden som traderas från en generation till nästa.

Det är begripligt att västtraditionen fick kraft och momentum eftersom det tog många århundraden innan zodiaken var tillfälligt mycket ur led ... Redan araberna (säg, 800-talet och framåt) noterade problemen med vårdagjämningens precession. Men de vördade den hellenistiska traditionen (Ptolemaois) så djupt att man inte vågade bryta och tänka om...

Zodiaker och intellektets rörelse

En läsarkommentar häromdagen förespråkade den västerländska "tropiska" zodiakens riktighet. Det är naturligt att nya besökare då och då hittar bloggen och hajar till inför det sideriska originalet. Jag höll själv på med den västerländska i mer än tjugo år, lyckligt ovetande att jag var fånge i mina egna västfantasier, vilka inte längre rimmade med astrologins oföränderliga berättelse om livets villkor.

Vältaligt propagerade kommentatören för den tropiska zodiakens koppling till det jordiska kalenderåret. Tyvärr skrevs tydligen detta innan han/hon hunnit ta del av de studier bloggen redovisat. Dessa avgör definitivt vilken av de två mänskliga zodiakkonstruktionerna som stämmer.

Stjärnbilderna har naturligtvis inget att göra med vare sig den ursprungliga sideriska zodiaken, färdigställd i Babylon cirka 500 fvt, den som placerar "zodiakgridden" i det kosmiska rummet, eller den västerländska tropiska som binder tecknen till kalenderårets dagjämningar. 

En läsning av Ptolemaios från Alexandria visar att västerlänningarna redan på 200-talet tappat den babyloniska grundtanken. Ptolemaois hänvisar upprepade gånger till de storslagna "föregångare" som konstruerat astrologin, men han är inte ens medveten om den glidning som inträffat i väst, från den sideriska tankestilen till en zodiak bunden till dagjämningarna. Eftersom Alexandrianens astrologiska verk Tetrabiblos blir normgivande för västerlandet fortsatta utveckling, cementerades alltså feltänket precis i det moderna västerlandets upprinnelse.

Ur perspektivet stjärnbilder är båda de geometriserande zodiaksystemen lika godtyckliga. Återstår därför bara att, som den här bloggen gjort i tre år, att studera de tolv tecknen och söka avgöra om någon av zodiakerna svarar på de antika traditionerna om de tolv symbolerna. 

Det har bortom tvivel visat sig vara den ursprungliga babyloniska zodiaken som placerar zodiakens tolv Idéer i det stillastående (eviga) kosmiska rummet som in i denna dag ger respons. Det är denna zodiak den västerländska filosofin var medveten om och som ligger bakom så mycket av Platon och hans skolas tänkande kring eviga Idéer och jordmänniskornas flyktiga och obeständiga åsikter, ömsom sanna och felaktiga. 

Vi kan idag säga så här: på grund av vårdagsjämningens precession (planeten jordens ostadiga gungande på sin axel) är det vansinne att utgå från planeten jorden för sina påståenden. Den tropiska zodiaken väljer bara de fallna själarna som tillfälligtvis tappat medvetande och identifierar sig med de fysiska jordelivet och vårt kalenderår. Västerlandet är på sikt lika döende som deras zodiak.

En sådan här västerländsk själ kan åter vakna upp och förstå hur det egna sinnet bedragit själen att falskt identifiera sig med en ett obeständigt, relativistiskt perspektiv. (Alla blir INTE saliga på sin tro!) 

Tecknet på att uppvaknandet ägt rum, är när själen nyktert kan betrakta den "grid" som zodiaken är utifrån nedanstående tre perspektiv. 

Här visas prinsessan Estelles tacksamma födelse, då Solen i sideriska Vattumannens 10e grad befinna sig i exakt konjunktion med kungastjärnan Fomalhaut. Födelsedagen betraktas med stöd för tanken från tre olika rutnät:

1. En horisontell grid. För att ens få Fomalhaut i blickfånget tvingas vi här gå ner från Sveriges begränsade himlavalv till sydligare breddgrader. För bild ett står observatören vid ekvatorn. Gridden ritas utifrån observatörens lokala horisont (0°).

2. Här ritas gridden utifrån solekliptikan och man kan här tala om Fomalhauts position på sydligare latitud relativt referensen 0° (solbanan).

3. Tredje bilden visar istället den celestiala eller himmelska ekvatorn, en projektion av den jordiska ekvatorn på den antika åttonde sfären - himlasfären. 

Vi kan likna den fallna själen - den som har identifierat sig med att vara en lokalt placera kropp av kött med bild ett. Det perspektiv som utmärker den antika babyloniska zodiaken, den fria andesjälens perspektiv, rimmar bättre med den undertext som växer fram när man förstår samtliga tre bilder.

Jordbunden horisont vid ekvatorn -
Vattumannen ses börja vid 270° i
zodiakbältet i övre vänstra hörnet

Abstrakt förståelse 1  (släpper taget om planeten jorden) -
solekliptikan i fokus, i relation till referensstjärnor.
Babyloniernas sätt att placera sin "himmelska zodiak".

Abstrakt förståelse 2 - himmelska ekvatorn
som 0-referens för ett koordinatsystem

Det gratis programmet ZET (pc, kan göras på mac med pc-emulation) rekommenderas! De här beskurna bilderna gör inte rättvisa åt mjukvarans förmåga att t.ex. manuellt rotera hela den åttonde sfären för att simulera en kroppslös själs förmåga att placera sig i "det eviga, stillastående kosmos" och betrakta solsystemets rörelser som en delsanning i en större verklighet... Vår tid kan med kraftfulla men lättbegripliga visuella medel återskapa det som bara antikens största snillen med abstrakt tankekraft förmådde "se" och leva sig in i.

Den korrekta, fullständiga bilden av lokal horisont vid ekvatorn ser i själva verket ut så här: