I introduktionen till Astrology of the World II diskuterar Benjamin Dykes skillnaderna mellan den tropiska beräkningen och den sideriska zodiak som användes av (de medeltida arabiska astrologerna) Masha’allah and Abu Ma’shar. Eftersom det nu är väl känt att de tidiga arabiska astrologerna använde sideriska tabeller i sitt arbete och de flesta eller alla astrologiska begrepp och tekniker de ärvt från antiken, står jag perplex inför det faktum att samma tekniker numera används tillsammans med den tropiska zodiaken utan att någon ställer några frågor eller undersöker saken vidare. Vi vet från Masha’allah’s uttalande The Book of Aristotle att araberna var medvetna om vad de kallade "den egyptiska zodiaken" och att de förkastade den för sitt eget arbete.
Det visar sig att den framstående debattören och matematikern David Berlinski 2003 tog alldeles för lätt på sin uppgift när han presenterade astrologin för den bildade allmänheten i The Secrets of the Vaulted Sky. Jag imponerades av att han lyfte fram flera arabiska namn jag inte kände till, men uppenbarligen hade han bara ytligt läst in sig på några kapitel i astronomins mindre kända historia, den här sorgliga arabiska urspårningen nämndes inte ens.
Trycket från väst och deras system - presenterat i den egyptiska och, stundtals rejält speciösa Tetrabiblos blev tydligen för stort. Men detta visar att astronomerna ännu på 800-talet var osäkra över kosmos uppbyggnad, vilket knappast överraskar om man betänker att Platons heliocentriska modell nu kommit i skymundan och det ännu var många hundra år kvar till den kopernikanska revolutionen. Araberna hade ärvt rätt "tänk" från antiken, men lät det glida dem ur händerna.
Att diskussionen på den sideriska zodiaken är så lågintensiv på Skyscript beror förstås att britterna redan är fångar under den västerländska andan. Det tillhör bara få individer i var generation att växa sig större än sin samtid och vinna friheten att se sin sanning från i går för vad den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar