Jag "följer" eller intresserar mig inte för kändisar. Ofta hittar jag en uppskattad musikartists senaste alster långt efter att produkten släppts. Att Agneta Sjödin är en patologisk "attention seeker" - uppmärksamhetstörstare (Vatten) - den sorgligaste sortens kändis - och en relationsmissbrukare av guds nåde, uppfattar man dock redan i ögonvrån och utan några närmare efterforskningar. Ögonblicksbilderna är alltid de samma och jag har sett (utan att läsa) hur många rubriker som helst där Sjödin "besinnar" sin oförmåga till relationer. Hon är en förfärlig narcissist. Nu har hon nästan blivit överkörd av en lastbil.
Mig väckte ödet med en allvarlig varning och ett drunkningstillbud våren 2005. Händelsen funderade jag mycket på och särskilt då jag såg det missprydsamma ärr längs skenbenet jag tar med mig i graven. Slutsatsen kan i efterhand ses - den åtföljande nära döden-upplevelsen startade en intensiv period av filosofiska studier hösten samma år. Jag sätter startpunkten den 24 november med inköpet av "The Self-Aware Universe" av populärvetenskaplige fysikprofessorn Amit Goswami, den första bok jag då köpt på många goda år.
Och bara 1½ dygn senare, morgonen den 26 november, vaknar jag med mitt livs kanske märkligaste dröm då jag befann mig i den brittiska adelsmannen Edward de Veres kläder! En drömfigur som det gick lekande lätt att via flera tydliga detaljer att identifiera som en historisk gestalt, och en man som i två bevarade texter (eller fler) hänvisar till en benskada han ådragit sig i samband med fäktning. Jag visualiserar här ett långt och missprydsamt ärr på hans ben - kanske på samma ställe som mitt? Sådana sammanträffanden kan få en att börja fundera kring kroppsskador och karma från tidigare liv...
Men när Sjödin får en signal från högre makter att det är tid att fundera om man förirrat sig i intigheten, då förmår hon inte bryta sin vana som social missbrukare. Tanklöst ut på instagram så fort hon kan för att utgjuta sig om sin olycka! Som Konfucius sade, vissa föds helt enkelt utan förutsättningar att förbättra sina liv.
Även om timman inte är helt exakt kan Aftonbladets uppgifter leda till tanken att Sjödin vinglade runt på cykel runt tolvslaget. Det skulle ge en remarkabel ascendent med Jupiter i Kräftan och där Jupiter just passerat en exakt konjunktion med känd-för-ingenting-celebritetens egna Jupiter.
I det här inlägget relaterade jag en kort egen erfarenhet av den så kallat upphöjda Jupiter i Kräftan och funderade över om den blir en "supermamma" som sväller upp och ska vårda sig om precis allt och alla eller om den imploderar och blir ett stort svart hål som behöver omvärldens gillande och näringstillförsel men ändå aldrig blir mätt. Något av båda sidorna stämmer perfekt in på Sjödin!
Betyder Jupiters "upphöjelse" verkligen att planeten visar sin bästa sida som västastrologin slentrianmässigt antar? Född siderisk Våg - en "fallen" Sol - menar undertecknad att det mannamod som den "upphöjda" Solen i Väduren indikerar inte alls innebär en bättre Sol än den i Vågen. I det senare tecknet arbetar själen med ett betydligt mer komplext uppdrag än Vädurens enkla "se mig!" eller egobekräftande världserövring.
Vågens sociala balansgång och ambition om rättvisa för alla är en oändligt mycket mer energikrävande och intellektuell process än den Sol i Väduren som inte tänker efter alls innan den kastar sig ut, antänd av erövraren Mars och passionens kvalitet. Vågens härskare Venus arbetar i Luft och jobbar således i det osynliga. Ibland bara med estetisk behagliga projekt men även med mer meningsfulla rättvisefrågor. Den stränga rättskiparen Saturnus sägs ju i sin tur vara "upphöjd" i Saturnus eftersom Solen går med på att "falla" och ligga lågt i detta tecken.
Så vad var det i Sjödins liv som Ödet tröttnat på och som kan knytas till den "upphöjda" Jupiter?
Ur sinnelagsascendentens perspektiv (Månen i Skytten) är dess fundament och disponent Jupiter bedrövligt placerat i attitydlåsningens, korruptionens och dödens åttonde hus. Faktum är att den sublunära sfären här drömmer om självmordet som en väg ut - Jupiter söker lätta lösningar och här involverar dödshuset själva markören för Agneta Sjödins individuella själ - Solen.
Bakom all hysterisk uppmärksamhetsjakt finns här en obalanserad själ som måste ha tagit ordentliga snedsteg i tidigare liv för att vara så hypomant "på" och upptagen av sig i detta liv. Se hur Saturnus i Vatten söker dra ner hennes livsandar genom den tungsintes 270-gradersaspekt mot sinnelaget, och hur detta skyttigt glättade (Eld) i själva verket maskerar Jupiter-Kräftan som är en lynnig och instabil position (eftersom den är beroende av Månen - en ömsesidig reception med andra ord).
Jupiter i Kräftan förstärker Månens inflytande och vice versa och det blir pöbeljams av hela hennes offentliga liv, den lägsta sortens kändisskap som bara bygger på att finnas till genom att ses av folkmassorna (Månen). Framgång/Jupiter via massans konsumtion av de egna akrobatkonsterna. Eld/Vatten ger "sensationalism" (rubrikskaparnas elementkombination!) är här en NEGATIV SENSATIONALISM, dvs. det är det kalla och behövande Vattnet som vill ha folkmassans eld och uppmärksamhet.
Kanske drev Sjödins vettlösa ande henne mot olyckstillfället för att hon inte hade något bättre sätt att dra uppmärksamheten till sig? Då är hon en oerhört självdestruktiv människa. I hennes olyckstillbud ligger ingen annan potential än att lyfta fram hennes själsliga misär.
För åtskilliga år sedan diskuterade bloggen en händelse utifrån dess transiter och kom fram till att olyckan inträffade när den skedde för att ett antal viktiga planeter stod så perfekt de kunde. Ingen gradexakt men alla så nära sina optimala placeringar det var möjligt. Och då slog olyckan till. Eftersom klockslag för den olycksdrabbade saknas tänker jag ägna cykelolyckan samma uppmärksamhet, men som synes finns det ett antal transiter som är några grader bort från konjunktioner med platser i Sjödins horoskop.
Eftersom Jupiter med en grad har passerat den exakta konjunktionen med sin natala position skulle man kunna föreställa sig att olyckan, så att säga, måste "fördröjas" en smula så att andra positioner vuxit sig kraftfulla nog. Vad till exempel om den transiterande Solen med bara tre grader kvar till Sjödins natala girighetsdemon Rahu som i sin tur är konstellerad med olyckans Mars via opposition? Är den gradexakta oppositionen mellan transiterande Solen i Väduren och den försvagade Mars i Vågen som förklarar varför Jupiter "tilläts" gå över tiden med en hel grad? Fritt fram att spekulera för den som inte har något bättre för sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar