(Frans: Firefox ordlista rödmarkerar "utdelanden" - så illa är det ställt med t.o.m. en så enkel sak som den svenska språkkunskapen år 2015 att en passiv ordkonstruktion i plural blir för mycket för it-fascisterna, vilka vill krympa för att effektivisera på deras sataniska överherrars, näringsfolkets befallning).
Vår prisfixering har väl att göra med att utdelandet av ett Nobel- eller snarlikt pris implicerar hur överlägsen Adolf Hitlers vita hyperboreiska gren av den ariska rasen är alla andra folk på jorden. Vi som kan sätta oss till doms och förklara Nash ett geni när han räknar men med DN stämma in i åsikten att han är sinnessjuk då han upplever sig vara på mission från högre (utomjordiska) intelligenser.
Det har gått fem år sedan bloggen i ett tidigt skede kikade på den briljante tänkarens horoskop och gissningsvis har en del astrologiska och filosofiska grundsatser satt sig lite bättre nu. När jag återvänder till kartan ser jag direkt några befogade tilläggskommentarer som knyter an till en eller annan upptäckt under de här åren.
Det är knappast en slump att DN spiller nästan allt sitt krut på att redogöra för en raggscen ur "A Beautiful Mind" där flera män attraheras av samma kvinna på restaurangen och sedan i god detalj förklara varför den inte representerar den så kallade Nash-jämvikten.
Översätter man Nashs kvalitetssäkrade födelseklockslag till den sideriska zodiaken slipper man den irrationella Kräftascendenten som västastrologin tror han föddes under, och får exakt det tecken och den planet som idealt motsvarar, inte ett "vackert sinne" utan ett rent intellekt. Astrologin skiljer ju mellan Månens (mind) funktion och Merkurius (intellektet) och även om engelskans "mind" är diffust är det i samband med matematik och logik viktigt att vara medveten om skillnaden. Här är det således knappast Månens eller sinnelagets Kräfta som föds utan det knivskarpa intellektets Merkurius, hemma i sitt positiva och bevingade (luftburna) tecken Tvillingarna.
Men vad har det att göra med DN:s preockupation med en raggscen? Se tillägget i inlägget Sjunga eller sjunga och skriva? (okt 2014) Tvillingarna är "hopparandets" tecken och representerades av det älskande gudomliga (arketypiska) paret - Mithuna. Finns det ett tecken är ämnat att diskutera mängdlära eller relationell komplexitet är det intellektet i dess högre manifestation. Jag återkom strax efter till Tvillingarna/Mithuna i ett inlägg om Einstein som också flög en cirkel över Sverige utan att slå rot.
Givet Nashs exakta födelseklockslag är det naturligtvis intressant att hitta Merkurius så nära ascendenten - detta är verkligen en renodlad representant för den klara tanken. Dessutom uppfyller den här förstahusplacerade Merkurius perfekt kriteriet på hög intelligens enligt indisk astrologi.
Se även: Merkurius i hela sitt sammanhang, samt Akademiker om astrologin och intelligensen.
(Ämnet har följts av absolut dödstystnad räknat i antalet läsarkommentarer. Kanske för att texterna är usla bortom beskrivning men min gissning är vi troligare ser den svenska jämlikhetsmyten - jfr Vågascendenten i Sverigehoroskopet - som här blandar sig samman med den tidigare ariska överlägsenhetsmyten så att svenskar lite var till mans går omkring och tror sig vara mer begåvade än andra folk. Att ens börja peta i denna villfarelse är mer än gemene man går iland med, om ämnet de facto stressar den kognitiva kapaciteten. Och vem orkar läsa en text två gånger i denna moderna tid av kronisk nöd?)
Horoskopet för John Nash har emellertid en ingrediens som bättre förklarar varför han var ett Oscarsvinnarmaterial när hans livsöde filmades. Han har ju "sensationalismens" sprakande Eld/Vatten-urladdning på toppen av sin himmel! Dessutom är det en ömsesidig reception mellan Jupiter och Mars, mellan 11e huset för den goda daimonen (goda, höga ideal) och det 10e huset för världslig position och anseende i samhället.
Men det vare förstås fatalt att blunda för alla hans svåra år - att han t.o.m. var hemlös var en nyhet för mig. Den olyckliga axeln mellan de onda 6e och 12e husen är överbelamrad med budskap och särskilt notabelt är att de vävs runt månnoderna som har just exakt med "the mind" (sinnet) att göra. Och för patetiska insektsmänniskors strävan att nå högt och undvika nesa, ett alltigenom fruktlös energispill som bara denna världens herre Djävulen gläds åt. Han är nämligen en energiparasit som lever på att människor sätter sig futtiga och världsliga mål. Rovkapitalismen har tydligen haft stor nytta av John Nashs upptäckter.
Utan att gå in i detalj i den här döda gråsvarta axeln och vad den innebär, är det ändå frestande att här se kärnan i Nash-jämvikten där matematikern enligt DN formaliserat det dilemma där spelets deltagare är fria att reaktivt byta policy beroende på de andra spelarnas givar men där en Nash-jämvikt uppstår då "ingen av deltagarna har något att vinna på att byta strategi".
Om man påminner sig att Tvillingarna i öster har jämviktens Venus som sin ypperliga välgörare ser man direkt att Venus är "under isen" i det onda tolfte huset, men att även Nashs formaliserare Saturnus är det och därför i position att kartlägga strukturer banala strebers aldrig skulle komma att tänka på.
Den hyperintelligente Nash horoskop påminner här om den brittiske vänsteraktivisten som jag nyligen tyckte skriv årets hittills mest djupskådande inlägg om den destruktiva ojämlikhet kapitalismen driver fram. Som synes drivs brittens sinne av godhetens Jupiter och detta kastar ljus över den svarta, onda axeln. Hos John Nash är det den som förstahusägare utmärkt goda Merkurius som ger honom samma förmåga att se och problematisera det andra kanske inte ens märker eller simplistiskt stämplar som oflyt.
Den sensationalistiska urladdningen mellan Väduren och Fiskarna är troligen basen för hans paranoida schizofreni. Åtminstone tyder Väduren som ego-principen och Fiskarna som egoupplösningens princip på detta. Jupiter är dessutom en skadlig planet för Tvillingarna och det är kanske därför som denna gränsöverskridare inte gjort honom något gott utom att få honom sjukdomsklassificerad.
Men där DN till varje precis försöker skilja mellan den unga hyperbegåvningen och den senare sjuka Nash, verkar matematikern ha en djupare insikt:
John Nash själv kan inte svara på varför han var så framgångsrik.
– Varför komponerar en kompositör bättre musik än en annan? Det finns svar, men bara gudarna känner till dem, säger han.
DN saknar kunskapsbotten att förstå vad Nash här säger. Men för mig är det ingen tvekan om att han står stadigt i den klassicistiska bildningstradition den här bloggaren sent omsider börjat nosa på (för sent för att bli ett "beautiful mind" i detta liv, men kanske en första instudering för en mer begåvad återfödelse).
När Nash talar om gudar i plural skulle det mycket väl kunna vara en bildad referens till just den antika astrologiska världsbild enligt vilken planeterna (och deras bakomliggande gudar) väver det stoff som människosjälen ikläder sig i formen av ett antal subtila kroppar och ytterst ett grovkroppsligt hölje - det senare är vad insekterna nöjer sig med att studera och förklara som geni eller dåre beroende på om insekterna känner sig hemma med det sagda eller inte. Mycket i det här horoskopet tyder på att Nash var sänd till jorden av en icke-jordisk intelligens.
Den här mannen föddes visserligen med en grovfysisk kropp som alla andra, men astrologin karaktäriserar denna kropp som sattvisk (Tvillingarna tillhör denna kvalitet). Det betyder att den passionerade (rajasiska) eller motiverade högsta intellektsdelen i mannens själ tenderar att verka i den abstrakta tankens värld snarare än använda sin energi till att ränna runt i ett löparspår för att kunna slava ännu mer effektivt åt sin onda arbetsgivare.
Nash VALDE före födelsen en kropp av just så fint spunnen materia att den skull kunna hantera det hans själ ville göra i detta liv. Och för själens åstundan duger det inte att titta på Solen (eller soltecknet) utan här kommer den indiska läran om atma karaka in. Längst fortskriden i sitt tecken är som synes Månen som således blir själens signifikator (atma karaka). Men då har vi ju gått full cirkel och är tillbaka till den populistiska bilden av ett "beautiful mind" igen!
Det går inte att komma undan att Merkurius måste kunna landa i sinnet för att ängeln ska kunna lasta av sina förunderliga insikter. En helgalen Måne kan inte ta emot Merkurius, budbäraren från himmelen (själens egen noetiska aspekt). Trots att Månen ägs av den Stora Välgöraren (Jupiter) som här är en illgörare i sina effekter, är det svårt att inte hålla med indisk astrologi som säger att man inte får tappa sikte på planetens essens, dess grundläggande natur. Och Jupiter (Zeus) är den gud som har kraften att expandera till den kända världens ytterkant och således betecknar Världssjälen.
(Jupiter kallas Guru på sanskrit och till mänskliga gurus tillfogas därför myten att de skulle äga universellt medvetande. Som med kristendomens prästerskap är merparten bluffmakare som är i "branschen" av helt andra anledningar än att gå Faderns ärende, anledningar vilka ett horoskop kanske kan avslöja...)
Ett "beautiful mind" stämmer således ypperligt på vad den här själen törstade efter att äga i detta liv. Men då den ömsesidiga receptionen mellan Mars och Jupiter består av två verksamma illgärningsmän blev det ett sinne eller psyke som anfäktades av problem och olyckor - och detta inför öppen tiondehus-ridå!
Intressant här är hur den nyktra Gränsdragaren (Saturnus) möjligen under perioder sätts ur spel, illa placerad som den är i ohälsans och fiendskapens sjätte hus. Om inte Saturnus kan hålla gränsen åt Jupiter (dessa bildar ett logiskt par), så att Jupiter spränger gränsen, då kanske sinnessjukdom resulterar om psyket/Månen är inbegripen i dramat - vilken den definitivt är här, med en gradnära konjunktion med olycksbringaren Mars och dess reception med Jupiter.
Nash har som synes ett horoskop där många delar samverkar ovanligt nära på gott och ont, och att bara förklara hans geni med Merkurius stigande hemma i öster i sitt positiva tecken är inte en tillräcklig förklaring - se de två länkarna med kriterier på exceptionell intelligens, här finns fler indikationer som återkommer i horoskopet för Nash.
2 kommentarer:
"för själens åstundan duger det inte att titta på Solen (eller soltecknet) utan här kommer den indiska läran om atma karaka in"
Är det inte så att Solen är den naturliga själssignifikatorn, medan du åsyftar den rörliga själssignifikatorn (chara atmakaraka)? Till yttermera visso är det ju Nashs Sol som befinner sig längst fortskriden i sitt tecken, och inte Månen som inlägget anger.
Man kan även ha Rahu som själssignifikator. Eftersom noderna rör sig baklänges, ska man då titta efter lägsta gradtal i stället för högsta?
Inte överraskande är bloggarens atmakaraka Merkurius. "Mercury as Atmakaraka indicates the desire for intellectual superiority and divine Communication." :-)
Undertecknad har Merkurius på samma grad och tecken som bloggaren, men Venus i Lejonet har hunnit steget längre. Ingen överraskning där heller, haha. Den är också min Soldisponent och den planet som befinner sig högst på min karta i tionde karriärhuset, endast aspekterad av Jupiter i sitt positiva härskarläge.
Hur gör man nu för att gå vidare i tolkningen med Karakamsa?
Jag är sannerligen ingen expert på detta ämne, men eftersom Solen är satt på undantag i tolfte medan Månen är maximalt prominent i tionde tyckte jag att "legenden" om Nash har rätt, ett eldsprakande sinne syns genom vattnet... Månen är också en begärlig planet och blir här betydligt viktigare än en undertyckt Sol.
Alternativet skulle vara en entitet som aktivt söker förlora sig i offer- eller exilhuset - själen väljer ett liv i partiell galenskap (tolfte också slutna institutioner/mental sjukhus).
Jag vet inte hur man ska betrakta backande kroppars gradtal. Programmet ZET räknar från 1a till 30e oavsett om planeten är direkt eller retrograd. Men en grad hit och dit är inte en helig ko, siffrorna måste offras i tolkarens tanke för att nå omdömet, vilket är allt astrologin handlar om. Därför tycker jag (men det är bara min åsikt) att man kan offra den tekniskt sett längre fortskridna Solen pga. dess obskyra läge och välja Månen eller egentligen Mån/Rahu-komplexet.
Det är bara Jungfrun (och kanske några till) som finner livet ett antingen/eller. Kineserna visste att allt vi ser är både/och - att alla fenomen är mer än vad som möter ögat. Jag gillar hur babylonierna måst ha gjort astrologin, sket fullständigt i räknenisseplottret och konstaterade bara "Venus i Lejonet" och liknande. Sådana var byggbitarna i äldre tid, innan indiernas alla jämförande metoder (atma karaka) vuxit fram. För vad är dessa metoder? Kryckor att hjälpa astrologen att gå med, tills visionen eller omdömet infinner sig... Den är attityden skulle säkert kättarförklara mig bland indiska astrologer! Må så vara.
Skicka en kommentar