Liberalpatrasket (åter) bringat på skam

En saklig artikel i AB signerad Åsa Linderborg och som lyfter fram fakta som förklarar varför Europas liberaler söker ursäkta Hitlers ondska genom att i dessa Putin-tider härja om monstret Sovjet - de var ju liberalernas likasinnade föregångare som släppte fram fascismen som blev till ett världskrig och Förintelsen. 

Nu söker dessa djupt självförljugna borgare än en gång slingra sig genom skriva ut sin skuld ur historien. Med ett sinne orienterat mot en intellektuell explikering av de stora samhälleliga och historiska sammanhangen (Vattumannen), behärskat av en Saturnus (Kronos) som i empatisk inlevelse (Vatten) går mycket långt (Rahu) men häri välsignas av kungamakaren Regulus, är Linderborg är den perfekta historikern. Stora själar vanställs INTE av "dissociationen" mellan Luft och Vatten men de kommer givetvis att tvingas konfrontera vettlösa lögnmaskiner och rena dårfinkar!

När hon säger i princip samma sak som denna blogg om DN-journalisten Helmerson, nyligen befordrad till inkompetent ledarskribent, ger det hopp om att den här bloggen kanske inte är helt tappad bakom en vagn - trots ett ljumt intresse för politik förutan den vertikala axeln som röjer om anden är pervers eller tas emot av friska sinnen.

Det fascinerande är hur illa angripet Linderborgs horoskop var - "ingångsvärdet" till detta jordeliv - och hur mycket gott som ändå kommer ur det. Jag tänker på romerska filosofen Plotinus som just nu fått ett återbesök och hans tanke om att själen BLIR det den kontemplerar.

Ett horoskop står sig med andra ord slätt om själen förmår vända sin blick från materien till förmån för de eviga principerna (archē, Platons "former" eller arketyper). För minns, de fyra elementen är också noetiska väsen av högsta dignitet. I himmelen finns "begreppslig materia" förklarar Plotinus och på den nivån av intellektualitet är materien inte ond, även om den blir det för de själar som slutar fixera principvärlden och degar ner sig i slapp sinneskonsumtion.

Att både kungavärdighetens Regulus och den onda Satans huvud (Algol) är höggradigt aktiva illustrerar perfekt de många duster hon ensam utkämpar mot mediokriteten och nog passar symboliken bra in även på den senaste sandlådestriden (dit borgarna drar ämnet) om "vem som var dummast".

Linderborg yttrar sig ibland i frågor som hör hemma på nivån av "själen som en hora", men även solen har förstås sina fläckar, det råder inga tvivel om att hon ensam producerar mer intellektuell kraft än den chockerande skock idioter som bekläder inflytelserika positioner inom de borgerliga medierna. Skräpet går inte att läsa och det är tidningarnas smala lycka att deras målgrupper är om möjligt ännu mindre medvetna om ens vad en Princip är för något. Då skulle de bli chockerade av upptäckten hur lågt de har fallit som levande varelser.