Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Väduren som upptäcktsresande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Väduren som upptäcktsresande. Visa alla inlägg

söndag 21 augusti 2022

Arkeologen som fann Tutankhamons grav en simpel tjuv

 

Howard Carter ett par år efter
sitt historiska gravfynd

Historien om hur britten Howard Carter vid framskriden ålder (48) hittade Tutankhamons skattkista till grav är en historia så bra att kommersiell "infotainment" och t.o.m. historiker inte velat befläcka sagan den med smutsiga sanningen. 

Jag har sett alldeles för många program där populärhistorians egen matrona Bettany Hughes genomfar Egypten kors och tvärs och lyriskt förklarar hur fantastiskt allt är. Hon är en slags marginalantecknare och arvtagare till de kolonialistiska britternas Egypten-vurm. Hughes, likt Carter född i Väduren och med Merkurius i 3e graden Oxen (Satans huvud!) påminner i något tv-program om Agatha Christies Death On The Nile, om hur alla välbeställda och fantasilösa britter en gång skulle till Egypten och åka båt på Nilen. Inget nytt i turistbranschen således, den frodas alltjämt med hjälp av människor med extremt flockbeteende och minimalt utvecklad individualitet. Var och en sin egen Howard Carter.

Det kommer därför som lite av en kalldusch när The Guardian nu adderar nya bevis för att arkeologen Carter var en simpel tjuv som stal juveler och guld ur Tutankhamons grav och t.o.m. fejkade ett tidigare "gravrån" för att smyga undan värdeföremål. Dessa behöll han livet igenom och först därpå sipprade en del ut på svarta marknaden för antikviteter.

Kombinera denna postuma knockout för hans ryktbarhet med den gräsliga personlighet som fick människor (eller åtminstone kvinnor) i hans samtid att frukta honom. Wikipedia nämner också att han sannolikt var homosexuell, vilket skulle förklara att han inte lade två strån i kors för att framstå vinnande hos kvinnor (ett annat skäl kommer att framgå av hans horoskop).

Tjuvaktighet och materialistiskt sinne (skattletandet) i kombination med en dålig personlighet blir alltför intressant för att inte rita upp Carters karta (födelsetid okänd).

Jord/Eld - egenmäktighetens signatur här i två varianter

Wikipedia skriver om Carters osociala läggning och tendens att komma i gräl med andra. Det skulle kunna vara en allmänt primitiv mentalitet snarare än homosexualitet som låg bakom kvinnors fruktan för hans attityd och PRIMITIVITET är därför en hypotes att hålla i minnet och som stärker antagandet att sinnelaget/Månen befinner sig med djupfrusna Saturnus i Stenbocken, trots att det är 50% chans att han är född på eftermiddagen.

Men Måne i JORD och Sol i ELD ger just den råa och själviska natur som t.o.m. kan vara en skrämmande buffeltyp om andra problem tillstöter. Störningen mellan JORD och ELD har rubricerats som "egenmäktighet" eller neutralt "av egen kraft" på denna bloggen, men tjuveri passar perfekt som en variant, "egenmäktigt förfarande". 

Det är förstås den primitiva Solen i Väduren som kombinerar illa med ett sinne i den hypermaterialistiska resurssuktande Stenbocken. Paradoxalt nog är detta tecken av Passionens kvalitet medan Jordelementet saknar själ = passion riktad mot döda ting, rå materialism och således ett tecken för kapitalism, giriga företagsledare och annat. Inte undrar på att hinduisk astrologi lägger till ett "plats för förbättring" till 10e makt- och stenbockshuset!

Bloggaren minns en projektledare på en arbetsplats med Carters kombination Sol/Måne och där många år senare hälsoskadade barn och egen sjukdom följde, men redan som ung projektledare utmärkte sig människan för kylig effektivitet och leenden som självdog i samma ögonblick de visade sig. Maken var en kuvad figur, "kvinnan" i paret! 

Helt klart har Stenbocken en patriarkal koppling med vilket inte avses maskulinitet utan enbart maktprerogativet. Det kan likaväl tillfalla kvinnor och med samma problem som om män agerar "patriarker". (Jag använder här det demoniserande västerländska sättet att spy fram "patriarkat" som en tillvitelse, medan det i verkligheten har såväl legitima som förvridna uttryck.)

Konservatorn Saturnus och Månen i detta tecken passar för övrigt perfekt för alla museipersonal och det är typiskt att Kairos historiska museum fattade misstankar om Carters ärlighet: Solen i Väduren är distinkt orienterat mot att gynna sin egen sak. Väduren är egoprincipens tecken, likt de andra tecknen en neutral princip, tills problem tillstöter.

Och problem uppstår här eftersom Solen bara kan agera på basis av sitt fundament Mars (en paradox: den lilla och därtill "svarta" elden har befäl över Solen, den stora elden - detta är barnets psykologi att jämföra med Solen i härskarläge i Lejonet - den vuxna individualiteten).

Mars i Oxen är bränd jord så mötet mellan Solen och dess fundament Mars är i grunden sterilt. Dessutom skadar Mars kvinnornas planet Venus via tät konjunktion och dessa omen visar hur ofruktbar Carter såg kvinnan vara. Ominat påminner om Månens känslor som frusit inne och bara fungerar mot döda ting (materia, skatter, rikedomar). Det är ett tillstånd t.o.m. lägre utvecklad än homoböjelse som förutsätter någon passion, om än psykiskt störd. Det ser ut som att Carter snarast är "a-sexuell" - kanske ett perfekt barn av den tidens "viktorianska England" om man också slänger in en slev av imperialisten England. Carter var det värsta tänkbara exempel på "den onde vite mannen" som gjort världen till vad den är idag.

Marknadsplatsens tjuv, Hermes/Merkurius är givetvis helt störd här, dels infekterad av den giriga demonen Rahu som vill presenter, och dels på grund av den materialistiska överhettning som Mars+Venus i Oxen tecknar. Samma ofruktbara möte mellan sönderbränd Jord och Eldens jakt på visuellt bling-bling. 

Svedjejordbrukets metod fungerar bara några få år, sedan måste jorden vila fem gånger så länge för att näringsämnena ska återvända. Detta påminner om Carters långa och fruktlösa sökande efter en egyptisk grav som INTE var plundrad innan han slutligen fann lyckan med Tuts gravkammare.

Med det genuina ofruktbara och primitiva Eld/Jord-krig (krig om resurser i svälttider) kan man just undra hur hans sökande ändå kröntes med framgång. Här stämmer månascendenten eftersom lyckans (och den stora rikedomens) Jupiter befinner sig i det dolda 8e huset, vilket betyder att framgången satt långt inne. 

Men... Jupiter i sin dolda skattkammare (8e dödens hus) kontaktar faktiskt Carters Sol-Vädur, Jupiter liksom ropar till den ärelystna unga Väduren: kom och finn mig. Men Jupiter i Lejonet har Solen som fundament och åter startar Eld/Jord-kriget och det är uppenbart att Carters själviskhet fick honom att gallra ur skatten och ta en del dyrgripar för egen del. 

Detta horoskop är urtypen för en primitiv kriminell och detta trots att Carter varit en utmärkt illustratör i sin barndom. Jag har ett horoskop för en autistisk, homosexuell man med fotografisk blick som ur minnet kan rita komplexa motiv in i minsta detalj. Månen och Saturnus i Stenbocken även i det horoskopet. 

Stenbocken/Saturnus står för tingens former och tecknet tycks ha ett imponerande "arbetsminne" - kan hålla stora mängder information i huvudet under en period. Stenbocken kommer som alla andra tecken i flera typer och "fotografiska minnet" kontrasterar distinkt mot den lägsta typen, som är rent utsagt obegåvad och flegmatisk. Med Eld i baken, som i Carters karta, finns dock ingen risk för slöhet.


torsdag 13 januari 2022

"Underbara mänsklighet"



“Oh, wonder! How many goodly creatures are there here! How beauteous mankind is! O brave new world, that has such people in ‘t!”

Sagt av den naiva unga Miranda när hon slutligen möter människor, hon som hållits avskild på en ö i hela sitt liv. Detta ska tydligen vara ett av de mest kända Shakespeare-citaten (från ålderdomsverket "Stormen").

En bloggare förklarar det jag just sade om skälet till Mirandas uppskattning av mänsklighetens sköna mångfald:

https://humanitiescore816.wordpress.com/2017/01/12/titleblog-post-3winter/

Alla vet att kreativa personer hämtar karaktärer ur sina djupa inre källor, och stämmer det att citatet är ett av de mest återgivna, bör nyckelorden "mänskligheten" och "barnets naivitet" finnas med i författaren till Shakespeare-verken, den 17e greven av Oxford, Edward de Vere.

Och visst gör de - det är i själva verket Oxfords sol- och måntecken. Det naiva och subjektivistiska barnets Vädur som soltecken medan måntecknet svarar mot Vattenbäraren, symbol för den samlade mänskligheten (eller vad som helst annat som aggregerats och givits en enande beteckning).

Som för att understryka befinner sig dessutom SolÖgats disponent Mars själv som en del av denna myllrande och färgsprakande Vattenbärare/mänsklighet. Det slår mig att Vattenbäraren,"många-i-en"-tecknet, borde vara bra för skådespelare och rolltagande.

Den engelska författarens mentalitet var glödhet - den utposterade Mars blir delmängd av den omfattande Vattenbäraren och detta modifierar Solens fundament (och dolda riktningsangivare - själens själ som hinduerna ologiskt tvingas kalla det om man granskar Solens disponent - utom då Solen i Lejonet där själen inte har någon extern riktningsangivare). 

 


Genom den här bloggens flera år har alltid dessa färgkluddar i tecknen illustrerat Disponentens "återrapportering" och förändring av, t.ex. som här Solens kognitiva stil. Författaren bakom Shakespeare var ingen vanlig Vädur, ingen vanlig djärv äventyrare (även om han älskade överklassens riddarspel och adelns värjfäktning). 

Det var i själva verket en intellektuell aristokrat, till följd av inflödet av varmluft (Mars i Vattenbäraren) i hans Sol (måttet på intelligens). Som ofta upprepat visar "Shakespeare" i sina texter prov på ett vida större ordförråd än någon av hans samtida och kända författare - dubbla ordförrådet jämfört med Philip Marlowe, om jag inte missminner mig. 

Skälet till denna verbositet har jag skrivit om tidigare: Unge Oxford fostrades av drottning Elisabets finansminister som innehade en av Englands förnämligaste boksamlingar. Detta plus ynglingens akademiska studier (juridik redan i tonåren) förklarar Shakespeare-verkens enorma bildning (och korrekta bruk av juridiska termer). Det framgår inte ens för en svensk hur mycket lärdom som ligger dold i Shakespearetexterna eftersom de kulturella referenserna är så skilda, så det är begripligt att namnet inte blivit så stort här. Vi får vara nöjda med Strindberg och några andra dramatiker.

Disponentens intryckstagande av sitt tecken och påföljande återverkan på den disponerade är inte en astrologisk doktrin som hör hemma i någon tradition, västerländsk eller indisk. Det är bloggarens egen upptäckt efter begrundande av den egna blå Luft-Solens disponent Venus placerad i Eld-Lejonet. Ju mer jag granskat andra kartor, ju bättre verkar det stämma.

Det är dock svårt att bedöma betydelsen av den här parametern, men samtidigt är hinduiska räknenissar nästan patetiska i sitt försök att ge astrologin ett sken av objektivitet och precision. Bloggarens Sol i Vågen anses "fallen" och i princip skulle jag sakna intelligensen att skriva dessa rader om man slaviskt följde räknesnissarnas regelverk om planetens "potentiella styrka" (för gott eller ont):

  • Planet i sin upphöjelse: 87,5 - 100 %
  • Planet i "trinär styrka": 75 - 87,5 %
  • Planet i sitt positiva hemmatecken: 62,5 -75 %
  • Planet i sitt negativa hemmatecken: 50 - 62,5%
  • Planet i en planetär väns hemmatecken: 37,5 - 50 %
  • Planet i en neutral planets hemmatecken: 25 - 37,5%
  • Planet i en planetär fiendes hemmatecken: 12,5 - 25%
  • Planet i sitt fall: 0-12,5%

Listan lånad från "Light On Life", faktaspäckad introduktionsbok av västerlänningar (kunniga!) och riktad mot västerlänningar. 

"Trinär styrka" finns bara i hinduisk astrologi och syftar på delar av ett tecken där en planet är extra stark (olika storlek på det starka zodiakpartiet för var planet). Introduktionsboken medger att hinduiska astrologer ofta hoppar över denna parameter eftersom den medför mer trassel än den hjälper.

Den här bloggaren har aldrig suttit och måttat planeternas inneboende styrka före tolkningen och det beror på att kartor från offentliga personer så ofta saknar födelsetid. Det är missriktad energi att överarbeta när bedömningen ändå saknar vetskap om VAR på himmelen planeterna befinner sig, eftersom även positionen på himlen avgör deras styrka. En Sol kan t.ex. vara hur svag som helst men i solära femte huset favoriseras den ändå. Värre kanske för en Sol i undanskymda 8e.

Sistnämnda parameter för världslig styrka, Dig Bala, har dock ofta åberopats på bloggen när mycket av tolkningen hängt på en "avvikande" planet. Som som det nyliga exemplet med NATO-horoskopets dåliga men ändå dominanta Saturnus i 1a huset. 

Se inlägget som lokaliserar "ödescykeln" för den Nato-stödda amerikanska invasionen av Irak som ödelade Mellanöstern och mycket möjligt kommer att visa sig vara fröet till Tredje världskriget - tack för den, USA. Det visar sig att den illa placerade Saturnus enligt Dig Bala (och doktrinen om planetära vänner/fiender) var den aktiverade planeten när invasionen startade.

 

*****

Tillägg

Det här inlägget tillkom som så ofta oavsiktligt. Egentligen googlade jag efter svar på frågan om något Shakespeare-verk inkluderar referenser till Nya Världen. Greven av Oxford lär ha förlorat en avsevärd summa på en expedition för att hitta Nordostpassagen som skulle vara en ny lukrativ handelseled. Men google serverade istället träffar om Aldous Huxleys roman "Brave New World". Det ledde till upptäckten att Mirandas förtjusta utrop blev en känd boktitel. 

Huxleys titel saknar jag i bokhyllan men har en smålustig förvrängning i CD-samlingen, gamla folk-proggbandet Strawbs (engelsmän så klart) och deras "Grave New World" från tidigt 1970-tal. Rätt pompös framtoning hos frontfiguren (och ibland tungfotade texter) men stålsätter man sig hörs till sist kvaliteter i bandets produktion.

När jag ändrade sökningen till America och Shakespeare kom "Stormen" fram igen och nu börjar det arta sig. För när Miranda lovsjunger mänsklighetens rikedom beror det förstås på att "Shakespeare" är fullt informerad om upptäckterna i Nya Världen (apropå hans roll som riskkapitalist i jakten på en ny sjöväg). 

Se här det högst rankade svaret av en Levinson på Quora, ett bra ställe för kunniga människor delar med sig:

https://www.quora.com/Does-Shakespeare-ever-mention-the-Americas

Det Oxford låter Miranda jubla över är således Amerikas "rödskinn" vilka kanske var det färskaste exempel under Elisabets tid på att mänskligheten är rikare och mer varierad än någon kunnat föreställa sig. Just det svar jag hoppats hitta.