När själva fan blir religionsforskare

Jag hade gärna vilja studera horoskopet för en Per Mikael Nilsson som på Newsmill kallar sig historiker med särskild inriktning mot religionshistoria. Han står upp mot SvD:s historiker Dick Harrison som runt påsk beskrev mainstream-forskningens kunskapsläge i frågan om Jesus historiska existens. Nilsson drar motsatt slutsats av de gamla vanliga historiekällorna: Jesus har inte funnits.

När man synar denne Nilsson närmare, är han som vanligt i samband med den här typen av religionskritik en tekniker, Satans egna underhuggare, en man som uppenbarligen är intresserad av religionsämnet i syfte att förklena det.

När han är ute på härnadståg i förnuftismens ärende annorstädes på Newsmill råkar han själv spräcka desinformationsbubblan han nästan lyckats övertyga mig med:

Jag ser mig själv som allmänhistoriker men har min doktorsgrad i teknik- och vetenskapshistoria. Mitt specialistområde är kalla kriget. (källa)

Det luktar farsoten VoF alternativt Humanisterna lång väg, och Newsmill, denna kloak till forum, älskar religionshatare. Ja, de här grupperna kallar sig själva kritiker och använder logiska argument men det lurar bara en idiot - lyssna efter deras sentiment - grundattityd - och hör en djupt liggande själslig röta.

Nu "räddas" Per Mikael Nilsson av att hans föräldrar så saknade originalitet att de gav honom ett generiskt dussinnamn. Eftersom han verkligen inte satt några spår efter sig på nätet i rollen som historiker, struntar jag i ett horoskopställande för den här avoga själen. För tillfället.

******

När de riktiga historikerna sagt sitt dyker alla "bottom feeders" upp. Både den i forskarsammanhang för sin privatspaning "Den Jesus som aldrig funnits" allmänt sågade Roger Viklund, själv tydligen inte ateist men anhängare av en doketisk syn på Jesus.

En av hans kritiker, docent Tord Fornheim är en av de religionshistoriker jag med glädje minns från Uppsala Universitet, en ytterligt skarptänkt forskare som gjorde merparten av klassen upprörd genom att introducera något så hemskt (för svenska sinnen) som en intellektuellt krävande kursbok i Nya Testamentets exegetik (Perrin/Duling, 1982). Jag fröjdade mig av hela min själ, och den kursboken väckte på allvar mitt intresse för den högre textkritiken.

Till den nonsensdebatt som Nilsson, om än aldrig med så ingenjörsmässigt ren logik initierade sällar sig så ännu en uppenbar skeptiker och religionshatare, och som det brukar vara när en "jag vill också vara med" för mycket anmäler sig, faller nivån betänkligt.

Det är fascinerande att vissa lägger sig till med ovanan att invända sig bara för att invända sig. För vad har en ung, enkel svensk civilingenjör i en religionsdebatt om Jesus historiska existens att göra? Inte ett dyft. 

Men av tidigare inlägg från scientisten Johan Rönnblom på Newsmill ser jag att han är med i leken bara för att ha åsikter. [1] Hur ser nu horoskopet ut för en av de larmande åsiktsaporna men som höjt sig från Newsmills pöbelaktiga kommentarspalt till eget debattskrivande?

Som medlem av Attac-rörelsen kan man singla ut den enda möjliga Johan Rönnblom på Birthday.se genom uppgiften på hemsidan att åtminstone vid årets början är 32. Och hur horoskopet stämmer på en typisk människa som hängt upp sig mentalt och måste mucka och invända sig bara för sakens skull!

Se den krampaktiga totalblockeringen i härsklystna Lejonet - och jag säger härsklystet och inte ädelt lejon eftersom de involverade planeterna är så fula. 

Ett ädelt lejon, det hade varit den Jesus, lejonet av Juda, som Rönnholm förnekar fast han uppenbarligen inte har någon som helst religionsvetenskaplig inblick. Men som Oxens tecken är livets enkla medborgare, samhällets byggare så han har åtminstone hittat rätt som civilingenjör. Om han bara haft vett att förbli vid sin läst. Alla är inte menade för ståndscirkulation. Saturnus binder honom till Järn. Låt honom arbeta med järn och stålkonstruktioner.

Jag vet nu inte om den intelligensnivå det här horoskopet tecknar räcker till några större konstruktionsuppdrag. Han kanske förblir livslång aktivist i Attac och i andra tvivelaktiga sammanhang - skriva debattartiklar mot allt möjligt på Newsmill t.ex. Han kanske t.o.m. ser upp till Christer Sturmark som något att efterlikna... De båda möts just genom problem i eller mot Lejonets tecken.

Det är också talande att civilingengörens horoskop påminner något om det för homosexuella och djupt frustrerade illusionisten James Randi som också slösade bort den senare delen av sitt liv genom att vara aggressiv MOT parapsykologin - sannolikt också ett hatobjekt för den här VoF-medlemmen.

Ja sannerligen, jag har bara hört talas om den låga och rent ut sagt ruttna nivå som VoF-folket håller på sitt eget apberg eller forum. Är det här händelsevis bloggens första stickprov på den här undervegetationen bland unga svenska obildade ingenjörer som också vill vara med och dominera debatten där de överhuvudtaget inget har att göra. 

Här har vi då fler exempel på att VoF totalt saknar fungerande självinsikt. Med helt opassande bakgrunder tror sig sekten kunna sitta till doms över allt mellan himmel och jord. Att de nu ska in och agera historiker och Jesus-förnekare är bara slutet på det som en gång kan ha varit en någorlunda respektabel grupp med folkbildningsambitioner. Rönnblom gjort sak med träskmänniskor. 

I fallet med skeptikern James Randi rådde dock akut egenmäktighetsvarning genom en Mars-Oxe som direkt bekrigade Venus-Lejonet.

Utfransning. Aggression mot Venus, dvs. kvinnor. Venus i maskulina Lejonet kan här också pga. rubbningen som Mars-attacken förorsakar läsas som "varma känslor" för män!

Jämför lesbiska Judith Butler med Mars i skarp vinkel mot Venus, men där är måltavlan förstås kvinnor. Aspekten behöver inte betyda ett hbt-problem, ibland är det "bara" en libidinös fixering och ibland tyvärr en del i mördar- eller våldsmänniskans patologi.

Den ofärdige civilingenjören har varken direkt (aspektuell) eller indirekt förbindelse mellan Oxen och Lejonet, men som jag sagt tidigare räcker det med blotta tonvikten på Jord och Eld för att man i någon mån ska se att individerna hamnat i konflikt med verkligheten. 

I det här fallet är de två illgärningsmännen i Lejonet en så usel kombination att det istället handlar om att förneka allt och alla som hävdar något (Lejonet affirmerar mer än någon annan). Och därav den patetiska debattstrategin: Ta en annans tes och sen bara spjärna mot - det senare ett beteende vi så tydligt känner igen från Oxen i dess nästsämsta roll som "tjurskalle".

Den här mannen kommer troligen att springa mot varje rött skynke vare sig han vet vad saken handlar om eller inte. Oxar är ibland oerhört stabila och kapabla tänkare men ibland besynnerligt korkade.

Tjurskallen är alltså det nästsämsta utförandet. Den sämsta rollen är inte alls smickrande: våldsmannen och förbrytaren enligt tecknets överrepresentation i brottsdömda horoskop. 

Se denne skeptiker som en något bättre typ av Oxe, han har lyckats sublimera sin primitivism och istället för att fysiskt angripa andra kommer Venus (Sol-Oxens disponent) och Jupiter samman i kritikerns Tvillingarna för att leka debattör. Venus är varmt mottagen som en vän av Merkurius hus Tvillingarna, men tyvärr kan inte detsamma sägas om Jupiter som filosofins planet. Det enkla intellektet Merkurius upplever den omfattande Jupiter som en fiende. Och det är korrekt, Allvetenhet skulle göra merkurisk analys onödig! 

Därför, och det har jag sagt tidigare, är inte Jupiter en bra planet i Tvillingarna. Religion och filosofi vinner man inga segrar inom med den här placeringen. Precis som Rönnblom just bevisat genom sin skräpartikel som inte tyder på att vet ett skapande grand om var dagens Jesusforskning befinner sig. Stora steg har gjorts när nu t.o.m kristendomen börjar inse hur begripliga vissa stycken i  evangelierna blir mot bakgrund av Dödahavsrullarna. 

I den kontexten blir plötsligt Jesus historiska existens inte längre något större problem. Rullarna innehåller t.o.m. en tjänsttitel, maskil, som påminner om lärjungarnas tilltal, "lärare". Rörelsen som skrev rullarna hade med andra ord en funktion i sin organisation som kan liknas vid ambulerande lärare utsända för att "samla samman Israels flock".

Det verkar vara en fotsoldat på den här nivån som var Jesus officiella roll i rörelsen, innan kristendomen helt bytte skepnad utanför Palestina och det på grund av Paulus egna problem med Jesus yngre bror Jakob, ledare för församlingen i Jerusalem efter storebroderns avrättning.

Allt det här är egentligen redan lösta problem för stora delar av forskarvärlden (de kristna har naturligtvis problem med att se sin unika Jesus reduceras begripliggöras i ett tydligt historiskt sammanhang). Men i Sverige, med alla dess självuppnämda religionshistoriker, i själva verket religionshatare, går skam på torra land.

Nej jag säger det, vissa ska hålla sig till kalla kriget eller ingenjörskonst...

*****

Mindre av Fan på ytan men desto mer i Djupen

Betydligt mer påläste privatspanaren Viklund avfärdades i hårda ordalag i ett tidigare inlägg. Men jag vill i det här sammanhanget påminna om att även grundlighet i faktainsamlandet kan leda rakt ut i vansinnet om den underliggande intentionen inte är ren. Det här förstår inte tekniker och materialister.

Men är det Jesus historicitet man är uppriktigt nyfiken på, är det bara att vända sig inåt. Platon fantiserade inte när han producerade sin teori om att själen har förmågan att hämta kunskap inifrån sig själv (helt bortom empirismens fattningsförmåga). Samma kontakt med själen kan också varna om man är på väg att formulera fel teori (Sokrates förhållande till sitt inre var av det senare slaget, hans daimon varnade honom bara, kom aldrig med någon explicit information.)

Även Viklund, som tydligen upplever sig själv vara en spirituell varelse, delar ovanstående två scientisters inre röta, men av hans horoskop kan man tydligt misstänka att han "bara" har ett traumatiskt förhållande till kristendomen, kanske via barndomsupplevelser (eller t.o.m. ett ogynnsamt tidigare liv).

Horoskopet, som är själens "ingångsparametrar" för detta liv visar att han var förutbestämd att hamna på kant med en eller annan ideologi eller gruppering. Och det sociala mobbar- eller förkastarsyndromet är allvarligt här, vilket jag redan konstaterat.

Det som på ytan ser ut som legitim forskning i frågan om Jesus historicitet närs alltså av en allvarlig attitydstörning som börjar i Viklunds undermedvetna och sedan leder till att han lägger sitt historiska pussel som Fan läser Bibeln.

Det helt fascinerande är hans bidrag till Newsmill-debatten, "Harrison är själv den stora konspirationsteoretikern" , där han på klassiskt dissocitivt sätt (säger ett och gör ett annat), hävdar, "Det har ytterst med fakta att göra och inte med motiv." Motivet eller grundattityden har allt i världen att göra med vad man finner. Viklund är antingen sanslöst omedveten (hupp! tautologi) om psykologi eller en riktig hycklare.

*****

 

När det gäller Vatten och Luft i osynk tar sig milda fall uttrycket av en haltande logik. Jag behöver inte ens läsa Viklunds artikel koncentrerat (den här nonsensdiskussionerna om Jesus är så tråkiga!) för att hitta en rejäl vurpa - det har dock börjat bli riktigt rörigt i resonemanget redan i meningarna innan:

Dessutom är det inte så att man måste förutsätta att "vissa" antika texter är förfalskade, det räcker med en, Josefus.

Viklund tänker på två olika saker och rör ihop dem i en tanke. Han är inne på Poppers falsifieringsargument som säger att en hypotes faller redan om ett experiment misslyckas styrka den.

Här åberopar Viklund synbarligen falsifieringsargumentet i fel sammanhang och ren förvirring uppstår. Hans implikation är, att det faktum att kristna varit inne och snyggat till (förfalskat) i en historisk text av Josefos är skäl nog att avföra Jesus som mytologiskt påhitt. Men detta är inte frisk vetenskaplig metod i sammanhanget (textkritik) och därför griper dissociationen in och han slutför inte sin (redan från början galna) tanke. [2] 

Återkommande läsare vet annars av diverse sadister, massmördare och andra  psykopatologiska fall hur illa "värsta scenariot" av den här typen av störning mellan Vatten och Luft kan se ut. (Här är det nyligaste extrema fallet.)

Viklund representerar det omedvetna och attitydlåsta Skorpion-Vattnet som förklätt sig till logisk forskning (Vattumannen, rationell systematisering), men elementen har svårt att få till det tillsammans, som vi såg av den statistiskt signifikanta bristen på kombinationen bland Nobelprisbelönta fysiker.

Dessa skevheter har naturligtvis Tord Fornheim och övriga kritiker sett. Bortträngningssyndromet klarar inte att skapa en trovärdig produkt. Lögnen uppvisar sprickor i sömmarna.

Jag tycker det är mycket intressant att det är precis samma problemhärd i det här inläggets båda horoskop: de båda illgärningsmännen Mars och Saturnus kommer samman i en kllump och det i ett attitydfixerat tecken. Jag har tidigare varit inne på att störningar i Tamas guna leder till låsta rum, attitydfixeringar och inte sällan ideologier (eller teorier) i strid mot verkligheten själv.

Tamas guna får en fix idé och sedan börjar den samla in och knyta allt mer material. Varför inte Viklunds rörliga/sattviska Sol varnat honom är och förblir en gåta, men svaret ligger nog i karma-planeten Saturnus som just befinner sig i självbedrägeriets mörker.

Det märkliga är att Viklunds prosa (på Newsmill) är lugn och harmonisk och Jupiter i Vågen i nionde (vi använder här Månen som ascendent) antyder förvisso genuint intresse för ämnet, till skillnad från de två rötäggen från tekniksfären. Jupiter som Sol-Skyttens disponent understryker ett genuint andligt intresse. Men tionde huset har högre prioritet än nionde och därför blir "dissociationssyndromet" det dominanta inslaget på himmelen.

Låt oss säga så här: Viklund är inte Ondskans instrument, men han är klart vilseledd av faktorer i sitt eget undermedvetna hans idealiserande Sol/Jupiter-sida inte ens nuddat vid ännu. Eld/Luft kan skapa fanatiker och helt klart avvisas här något smärtsamt i de skorpioniska djupen.

Jag minns inte det första inlägget om horoskopet, och jag kanske föreslog att han är en kristen martyr från ett tidigare liv som är så skadad av den upplevelsen att det går svallvågor genom tid och rum och att han nu patologiserar över en religion som gjorde honom illa i ett tidigare liv...

Själv var jag jude något århundrade innan Jesus föddes och har ingen som helst problem med att se mönstret i det stora material varmed man kan lägga pussel, material som de beskäftiga nollorna från teknologsfären inte har en aning om.

I andra inlägg och på min andra blogg har jag antytt några pusselbitar som indirekt styrker tanken om Jesus historiska existens men som föregick hans födelse. På några ställen i evangelierna hänvisar han till profetior i "Skriften" - texter som inte längre finns med i Bibeln.

Men det är bl.a. sekteristiska texter från Dödahavsrullarna han syftade på, särskilt Henoks (Enoks) bok. Och den har faktiskt alltid ingått i den egyptiska kristendomen som erkänt är den kanske äldsta formen.

Att Henok (som bl.a. innehåller förutsägelser om en "Människoson" av samma typ som i Daniels bok) hittas i den traditionen, bevisar inte Jesus existens men väl det tankeklimat som redan fanns före hans födelse och vilket han i flera berättelser tycks agera i respons på.

Att placera en del av evangeliernas fragmentariska minnesbilder av vad Jesus gjorde och sade mot kontexten av den hyperstrikta moraliska disciplinen bland Ljusets barn (essséerna) gör Jesus existens högst trolig! Att vissa evangelister har information som drar bort från denna kontext antyder, som redan uppmärksammats i den här töntdebatten, att Jesus inte är en litterär fabrikation utan att det genast började cirkulera berättelser om mannen, berättelser där insattheten om vem han var och hans närmaste ideologiska hemmahörighet varierade.

Särskilt kunde man misstänka det sist skrivna evangeliet, Johannes, för att ha tappat den typen av information, men så komplex är bibelforskningen att det inte alls förhåller sig så. Uppblandat med grekisk antisemitism (!) finns hos Johannes stycken som direkt alluderar till de nationalistiska Ljusets barn.

Jag vågar sätta en spänn på att de här larmande nollorna från teknokratins område inte har en susning om läget i Dödahavsrulleforskningen och dess implikationer för kristendomens uppkomst. Sverige är ett tragiskt land, med dessa tekniker som fått storhetsvansinne och tror de är utvalda att rensa bort "vidskepelse" ur landet. De är faktiskt spritt språngande galna!

Se även föregående inlägg på samma tema:

IT & demonangreppet på det svenska psyket

______

1. "Det frapperande är att Rönnblom baserar sin åsikt i frågan på de sämsta och svagaste argument han kan hitta. Därefter intar han helt enkelt motsatt ståndpunkt." - kommentar #2 till Rönnbloms "Hesslow  - en ärlig förvillare". Jag måste tyvärr också ge Hesslow rätt som därpå konstaterar att Rönnblom inte ens klarar att adressera sakfrågan.

2. Tillägg 110528. Debatten om Jesus historiska existens harvade vidare på Newsmill och Viklund inkom i ett senare skede med en läsarkommentar där redan de inledande raderna var så häpnadsväckande att ytterligare ett citat väl lämpar sig för att beskriva Vatten/Luft-problematiken:

"Det enda jag bekänner mig till är att jag gör mitt bästa för att försöka förhålla mig objektiv till huruvida Jesus har funnits eller ej. Därefter är det upp till andra att bedöma min objektivitet."

Viklund upphöjer alltså sitt ego till högsta gudomliga instans och bekänner sig alltså bara till sig själv. Det här är antingen ofattbart valhänt hantering av svenska språket - man kan ett antal språkliga vändningar eller klichéer men förstår inte hur eller i vilka sammanhang de ska användas - eller också tror privatspanaren att han själv är den högsta åberopbara auktoriteten!

En mer välvillig läsning ser dock att han söker säga följande: "Den enda auktoritet Viklund bekänner sig till är hans egen bästa föresats att nå objektiv klarsyn."

En obegriplig kapitulation om han samtidigt är andlig och omfattar en gnosticerande syn på Jesus. Enligt denna tradition ÄR VI REDAN HÄR/DÄR.

Varför har inte Viklund gått in i Ljuset redan och nått objektivitet? Det astrologiska svaret måste vara Luft och Vatten i svårartad störning: dödsskräck alstrad av ego och smutsiga lämningar av ett annat ego från ett annat liv som nu ställt sig på tvären och förhindrar en rimlig läsning av historisk evidens.

Viklunds skräck för auktoriteter (och Sanningen!) är så enorm att han inte vågar uttala Namnet ens i en kultur där detta inte är tabu, utan flummar vilt om sitt egos bästa föresatser. Dvs. han har inte förpliktat sig till något alls - om han förstått ett dyft av vad årtusenden av mänskligt tänkande utrönt om egoperspektivets bedrägliga natur.

Att uppgifter om att han skulle representera en gnostisk andlighet bara är nys framgår också helt tydligt av detta svammel över egots goda vilja! Från den plattformen talar inte längre en människa som realiserat ens det första steget i Jungs individuering.