Astrologi och statistik halvt oförenliga världar (+Män från Mars och lite annat)

 

Den här bloggen började väldigt enkelt som följd av bloggarens diskalkyli i småskolan, som en "dubbelkoll" av astrologins allra enkla påståenden om enstaka planeter i de tolv tecknen. Trots matematisk aversion var det nödvändigt att förstå hur naturliga slumpvariationer uttrycker sig i siffror och dataset av olika storlek har undersökts för att se hur slumpen pendlingar i små dataset blir allt mindre med växande mängd data. Slumpvariationen är i princip identisk vid 700 eller 1000 datapunkter. Det senaste testet, huvudärendet i detta inlägg, ger exempel.

De första spaningarna var således enkla och praktiskt genomförda undersökningar. Bloggaren valde att uppfinna hjulet på nytt för att bedöma vad som var eller inte var ett intressant fynd. Detta dämpade något en aversion mot siffernissarna som kan ha haft att göra med ett tidigare liv som byggmästare i det fascistiska Italien och oförmågan att lösa matematiska problem kostade honom livet. Varifrån kommer talanger och blockeringar vilka visar sig redan i unga år? Handlingar (karma) från tidigare liv består.

Resultaten har varit små men ibland intressanta, som när Nobelpristagare i kemi visade övervikt på det för kemi så passande Jord-elementet. Någon motsvarande tendens gick inte att se för t.ex. Nobelpristagarna i litteratur eller matematik, så kemifyndet kan ha varit en slump. Det här inlägget kommer att visa på ett fynd som är mer suggestivt än så.

Bloggens tidiga jakt på kvantitativ respons är i själva verket att brott mot själva astrologins natur, uppenbar en överförenkling som bygger på det i och för sig rimliga antagandet att antikens forskare måste ha särskilt planeternas "karaktär" en och en. Men detta är inte alls givet! Astrologin sysslar framför allt hela budskap som föds ur komplex  eller sammansatt data: sammansatta planeter eller planet + hus, och liknande. 

Astrologin kanske snarare började ta form i en avlägsen tid när mänskligheten såg större mönster än deras detaljfixerade moderna ättlingar längre behöver. Specialister ju givit dem "appar" för varje mikrouppgift och intellektet dör dagligen lite mer i den teknokratiska samhällstyp där teknikern tagit rollen som de enda verkligt läs- och skrivkunniga överstepräster. De har makt t.o.m. över politikerna. De har ju makten över siffernisseriet och i Sverige har de nationalhoroskopets dolda mördare - Mars i 8e huset för ond karma - cirkulerande i sitt system (se illustrationen överst).

När födelseklockslaget är känt kan en grundläggande position andras till något helt annat. Att därför söka tecken på en KONSTANT NATUR hos en eller annan planet i enbart zodiaktecknet förefaller i efterhand ha varit en enkel uppgift som därför levererar magert. 

Idag håller jag helt med vetenskapsfilosofen Karl Poppers resignation när han tittat på ämnet och insåg att astrologin inte gick att falsifiera i vetenskapliga test - variablerna var för många - och att den därför inte kunde räknas som någon vetenskap. Där tappar moderna och historielösa människor intresset eftersom de är hypnotiserade av vår tids skadliga tro på "vetenskap" som en ny religion. Dess framsteg är förstås ofattbara men mänskligheten är bara ett steg från dödssynden hybris här, eftersom vetenskapen leder till lika mycket ont som gott - människan har förpassat gudarna till sagornas värld, bara för att själva tro de är gudar eller herrar över sitt öde.

Trots insikten om att astrologin inte enkelt låter sig bedömas utifrån vetenskapens trånga uppsättning försanthållanden, tittar bloggen ibland till en viss typ horoskop och funderar hur den tidiga mänskligheten alls lyckades börja isolera kategorier och namnge dem som tecken och planeter. Babylonierna utvecklade en fantastisk matematik, det sexagenära talsystemet som levde kvar i Väst tills digitala klockor slog ut den runda sextiodelade urtavlan och isolerade mänskligheten från insikter vunna ur den cirkulära verkligheten omkring dem. 

Människan tillhörde nu inte längre den jordiska verkligheten utan låste in sig bland "matematikalierna" som gamle Platon kallade det abstrakta bortom den konkreta verkligheten. Matematikalierna var dock lägre än gudarnas värld bortom sifferrepresentationer av ... i värsta fall bara människornas egna tankar. Människorna onanerar med sina egna matematiska färdigheter och kallar det sen "verklighet". Det är här mänskligheten tappade den större bilden och valde siffror som sin nya gud. Människan blev alltings mått. 

En minoritet men i gengäld högintelligenta västerländska vetenskapsfilosofer har vidhållit att detta är en tankelivets urspårning och förfäktat Realism i lite skiftande metafysiska problem. Bloggaren har nosat på f.d. NASA-matematikern Wolfgang Smith (som argumenterat mot kvantfysiken, att den är en ofruktbar mänsklig fantasivärld), och den brittiske Alfred North Whiteheads ovanligt otillgängliga metafysik tycks mig vara en kombination av både platonsk Idealism och Realism. 

Whitehead är svårläst för den som vuxit upp på svensk mylla - jag har hållit på i över 1½ år med en bok på knappa 300 sidor. Varje mening kräver 3-4 omläsningar, delvis pga. av svår och gammalmodig meningsbyggnad, delvis för att det är den tredje boken i serie Whitehead menar kan läsas fristående. Men han var en smula hemmablind för "The Adventure of Ideas" är inte är lämplig som introduktion till hans "processfilosofi". Trilogin borde ha lästs i ordningsföljd.

Hur som helst var hans metafysik för krånglig och jag tror aldrig den slog an riktigt. Ibland tänker Whitehead som en astrolog och jag hittade många tankar som i andra ord förekommit på denna blogg. Gissningsvis för att båda har Platon som en inspirationskälla, den ena för att skapa ett eget metafysiskt förklaringssystem och den andra för att locka fram nya innebörder från den astrologiska symbolapparaten.
 

Utvikning. Männen från Mars - 2 av 12 olika typ-positioner

Bloggaren funderar om hans problem med brittens uttrycksstil beror på att Whitehead har sin impulsiva och spetsiga Mars i Vädurens 7e grad - en direkt opponent till bloggarens Mars i Vågens 8e grad. En gammal god vän hade sin Mars i Vädurens 3e grad och i ungdomen diskuterade de så livligt och engagerat att Mars-Vågen fick migrän av att umgås med Vädurs-Mars!

Mars i Eld och Mars i Luft ger olika uttrycksstilar. Det är helt klart att Mars-i-Eld av Vädurens passionerade typ "överlastade" den mer förfinade Mars som hittat sitt uttryck i Luftens regioner (även Vågen tillhör dock den Passionerade kvaliteten). Eld symboliserar det levande djur den lägre och mer animala aspekten av en människa. Luft är en metafor för anden som lever ett annat slags liv. Egentligen inte alls "liv" i jordisk mening eftersom andevärlden är evig och därför inte kontrasterar meningsfullt med den här planetens motsättning liv-död.

En annan belysande kontrast mellan dessa vänner (vänskapen sammanhänger med den enes Vågascendent som kopplar till den andres Sol/Mars-Våg)  är att "Vågen" ser på kroppsarbete som ett primitivt uttryck jämfört med vad människosjälen är menad till medan den goda vännen med Mars-Väduren ännu vid 55 och uppenbarligen med nöje av det klättrade på artificiella bergväggar. Mars i Väduren är ett naturbarn och begränsat intresse för att sätta sig in nya kunskapsfält.

Mars-Väduren var ofta så impulsiv att Mars-Vågen i sin tanke först fick "rätta till" tankefel som den typiskt impulsiva Mars häver ur sig och sedan respondera på den "rättade" utsagan. Han skapade så att säga en fiktiv debatt för att slippa genera den mer impulsiva Mars med att lösliga argument och ibland förlusten av hela sakfrågan. Men man måste vårda sina vänskaper och lite ostyrig hawaiihockey är också kul mänsklig samvaro!

Via Mars, har det slagit mig, visar sig faktiskt mycket av männens natur, helt i linje med den astrologiska traditionen. Kvinnor med mycket framhävd Mars kan få problem med sin upplevda könstillhörighet, de framstår i ungdomen ofta som pojkflickor och blir senare ofta "anförare" för andra kvinnor av mer fogligt slag.

En intressant kontrast till den överhettade Vädurs-debattören var en arbetskamrat, en datatekniker likt bloggaren några år och med Mars i Vågen, också likt bloggaren. Under många års mejlande innan kontakten självdog (som den ofta gör med f.d. arbetskamrater) "högg" han på minsta lilla logiska oklarhet och tillät inget i närheten av Mars-Vädurens kaotiska tankekonstruktioner som jag silade bort och omformulerade för att inte diskussionen skulle ta slut. 

Det visar att Mars på Luftens arena verkligen väljer logik och intellekt som en plats att visa stridsduglighet och kanske särskilt när, som med arbetskamraten Månen befinner sig i den exakta och kyligt rationella och fordrande Stenbocken. (För "Magda" A. - Mars-Våg - var det si och så med stridsdugligheten - rusade till USA bara Putin snörvlade. Följande test av Solen och Mars kommer att bekräfta några av dessa anekdotiska intryck.

*****

Nu till en nygjord studie av Nobelpristagarna. I en av de första böcker om (västerländsk) astrologi noterade författaren hur Solen i konjunktion med såväl Mars, Jupiter som Uranus tycktes indikera individer med hög intelligens. Jag noterade hur britten Charles Carter, en av Englands dominanter under 1900-talet, tycktes ha ett begränsat material - ofta återkom han till en bok betitlad "1000 Notable Nativities" (och en "More Notables...") - samlingar av historiska horoskop som britter tydligen lärde sig tolka horoskop genom sedan astrologin vunnit förnyad popularitet genom Carters lärare, Alan Leo. (Leo skrev mängder med nu utgångna och glömda astrologiböcker av rätt ytligt slag. En del har i Leos framgångar sett en reaktion mot den materialism som brett ut sig i 1800-talets slut.)

Men hur rimmar denna Carters "intelligensindikation" med hinduisk astrologi? Solen med den Stora Välgöraren Jupiter är begriplig, ett tydligt omen om en "expanderad sol" eller förhöjd kognitiv medvetenhet. En breddat förståelsehorisont som kan ta in material som andra förlorat ute i ögonvrån. Men Mars? Det är ju en turbulent och krigisk planet (som den ettriga och smått kaotiska Mars-i-Väduren antydde). "Lilla Illgöraren" frambringar feber, farsoter och splittrande krig. Borde inte Mars med så många negativa associationer sänka begåvningen? (Är män från Mars dummare än kvinnor från Venus?)

Astrologin bjuder än fler problem i försöken att förstå Mars: vad om Solens förmåga att "bränna" planeter som kommer innanför dess strålglans och dagtid osynliggör dem. Vad blir det då kvar av Carters lovord över konjunktionen mellan Solen och Mars? 

Det är i sådana frågor man kan tänka att antikens stjärnskådare studerade kombinationer och kom fram till lärosatserna och regler för vad som trumfade vad. Bloggaren har just Solen och Mars bara 2 grader isär, en "bränd" konjunktion där hinduisk astrologi säger att Solen som den större ljuskällan tar kommando så att Mars inflytande i den yttre världen domineras (bloggaren är krigsmotståndare och vapenvägrare - check!).

Men Mars sägs leva kvar "inne i Solen", dvs. den här typen av horoskop antyder själ (Solen, atman) som bär mycket av en krigare inom sig, men inte här och nu utan som ett arv från ett tidigare liv. (Om det kan jag inget säga, för någon krigare har jag inte upplevt i någon nattlig dröm som kan misstänkas vara själen som kastar glimtar av sina övriga förehavanden förutom att leva här och nu).

Och så ännu ett ställningstagande: den viktiga lärosatsen om planeten i det enskilda horoskopet är en tillgång eller ett problem, "verksamt god" eller "verksamt ond". För bloggaren, med Tvillingascendent, är varken Sol eller Mars någon tillgång, vilket verkar helt horribelt. Varför är då själen återfödd som människa om "verksamt ont" resulterar ur denna i sig brända, utsläckta eller "forna" krigare? En titt runtomkring visar hur oändligt få som kommer till planeten i syfte att vinna sig makt. Men alla är återfödda för att mer eller mindre jobba på förståelsen av vad som skiljer en god från en ond härförare eller ett vanligt mänskligt livsöde. I de flesta horoskop är inte Solen ens en särskilt viktig planet. Den invanda rutinens Måne är ofta det enda liv som bjuds på Jorden.

*****

Men nu till Solen i samma tecken som Mars hos 701 Nobelpristagare (jag slutade uppdatera listan efter 2015 eftersom antalet var tillräckligt stort för att duga för tester). Skulle dessa snillrika människor (jag utesluter Sveriges Riksbanks fuskpris för ekonomer).

Först 701 slumpdatum eller kontrollgruppen som bara visar stor slumpvariationen är:

Slump, SOLEN (snitt ~58/tecken):

ARI: 50
TAU: 71 +22%
GEM: 69
CAN: 62
LEO: 55
VIR: 64
LIB: 53
SCO: 46 -21%
SAG: 55
CAP: 63
AQU: 55
PIS: 58

Solen i Oxen 22% över snittet och i Skorpionen 21% under snittet. Det är samma fluktuation som i en kontroll av en kontrollgrupp om 1000 datum så uppenbarligen är 700 tillräckligt för att uttala sig (försiktigt) om...

Här är de 701 Nobelpristagarnas fördelning av solen:

Nobel, SOLEN (snitt ~58/tecken):

ARI: 60
TAU: 65
GEM: 71 +22%
CAN: 54
LEO: 67
VIR: 68
LIB: 52
SCO: 63
SAG: 46 -21%
CAP: 47
AQU: 48
PIS: 60

Detta är inget nytt. Tidigare på bloggen försökte jag avlocka Nobelpristagarnas solplaceringar besked om den hinduiska avashta-läran var skönjbar, men de skilda avashta-regionerna (från Solen som nyfödda stadiet till dödens stadium) skilde sig inte ett dugg åt. Det föranleder förstås frågan hur hinduerna alls kommit på tanken att varje planet genom går sin "livscykel" inom tecknet den befinner sig i. En "död" Sol borde teoretiskt vara gammal och orkeslös och inte kamma hem några Nobelpriser, men det gjorde dessa lika obehindrat som i något annat mognadsstadium.

Det är därför ingen överraskning att Nobelpris-Solarna visar EXAKT samma slumpspridning som kontrollgruppen, men slumpen flyttar här ytterligheterna till Tvillingarna resp. Skytten. Det är i sig en intressant "slumpvariation". Kontrollgruppens variation betonar just det teckenpar som kallas "den sataniska axeln" medan Nobelpristagaren "av en händelse" råkar trigga den ljusa och kunskapssökande axeln Tvillingarna/Skytten.

Slumpgruppen (rent kaos) = tecken av Mörkrets kvalitet;
De kunskapssökande tecknen, Ljusets kvalitet = Nobelpristagare. 

Den klassiska Ljus/Mörker-dualismen presenterar sig som en "slump", någon kanske hellre kallar det en meningsfull sådan, en synkronicitet.

Bloggaren har själv den senare axeln aktiverad (från öst till väst och med Saturnus i sitt starkaste läge i väster). Var det detta som till att börja med ledde till idén att utforska Nobelpristagare? Kanske den första impulsen var att för många årtionden sedan noterat att Alfred Nobel delade hans födelsedag 22 oktober? Med sideriska zodiak visade sig denna slump irrelevant: den jordiska månadskalendern har inget har att göra med zodiaken som ligger upphakad i fixstjärnorna. Spica vid 30 Jungfrun/1 Vågen (sideriskt) är en av hållhakarna. Efter 12.000 år kommer t.ex. den vårdagjämningen (cirka 19 mars) inte att motsvara Solens entré i Väduren (som för snart tvåtusen år sedan) utan början på Vågen (Spica).

Astrologin innehåller ett moment av intuition, kanske inspirerad association, och Karl Popper hade rätt som vägrade kalla detta vetenskap. Astrologin är en gren av visheten som knyts till mer avancerade fakulteter än räknenissen Merkurius representerar. (Merkurius opposition till Jupiter i den naturliga zodiaken ger tipset.) Den moderna människan har nått sin nuvarande nivå av teknologiskt rovdjur och världarnas förstörare helt genom att redigera bort visheten ur sin verklighet. I Sverigehoroskopet fungerar Jupiter enbart som symbol för Storfinans och doktrinen om Evig Ekonomisk Tillväxt, det är den enda "religion" eller "trosföreställning" som finns kvar i den här dekadenta kulturen.

*****

Om Solen ligger normalt slumpfördelad i zodiaken även hos Nobelpristagarna, vad händer då när man vässar frågan och kräver både Sol och Mars tillsammans (i samma tecken, vilket hinduerna ser som en giltig konjunktion eller åtminstone "kombination" - yoga)?  

Mars i omlopp kan befinna sig var som helst i zodiaken relativt Solen, sett från Jorden. Nu ökar komplexiteten med två planetära variabler på spelplanen (zodiaken):

Nobel 701, 2 planeter: 0,08 x 0,08 = 0.0064

701 x 0,0064 = i snitt 4.48 förekomster per tecken

SOL + MARS

ARI: 9 st
TAU: 9 st
GEM: 13 st nästan 3 gånger fler än förväntat snitt
CAN: 5 st
LEO: 9 st
VIR: 5 st
LIB: 10 st
SCO: 1 st cirka en femtedel av förväntat snitt
SAG: 8 st
CAP: 7 st
AQU: 4 st
PIS: 6 st

Här ser det ut att hända saker. Avvikelserna åt båda hållen överskrider med marginal Solens måttliga slumpvariation och resultatet påminner om "verklig" statistiks krav på signifikans. 

Visserligen har Mars, något långsammare än Solens dagliga rörelse och dessutom med en irreguljär bana genom zodiaken, men detta borde vara utjämnat med data som spänner över långt mer 100 års födslar. (Ett stickprov på en kort tidrymd skulle t.ex. kunna ge för många Mars-i-Vågen om Mars "satt fast" i retrograd position under nästan hela testperioden.)

Den kunskapstörstande Luft-positionen Tvillingarna ser ut att vara en utmärkt plats för Solen att sammanstråla med sin "planetära vän" Mars. Hinduismen är motsägelsefull här och ser visserligen Mars som en essentiellt skadlig kraft men menar likväl att deras delade Eld-element förenar dem i vänskap/synergi. Dessutom kan Mars - knivhugget som klyver - vara en tillgång för forskare och uppfinnare eftersom Mars i Luft antyder förmågan att klyva eller problematisera ett ämne och fattas frågans många komponenter.

Än mer intressant är hur illa Skorpionen fungerar när Solen och Mars slår sig samman. Detta tycks vara en usel position som sällan vinner sig några Nobelpris. Den som kan sina 12 tecken ser här en antydan till de traditioner som utvecklats under tusentals år. Skorpionen är lite av mobbingoffer i zodiaken men egentligen är det en helt naturlig följd av cirkelns konstruktion. Om Vattenelementet indikerar biologiska och tillfälliga livscykler, måste dessa avslutas någonstans och den lotten (döden) har fallit på symbolen Skorpionen. Här får man en aning om att Mars inte helt enkelt är en "illgörare" - den är helt enkelt hjälpsam för vissa syften men mindre så för andra.

Varför just den här kombinationen inte producerar få vassa tänkare stämmer också med traditionell astrologi: Skorpionen är mer intresserad av sex och sex och begåvning är polära motsatser! Sideriska har länge använt den antika filosofins begrepp "rationell" och "irrationell" själ, ibland "vegetativ själ" för det irrationella, det obeständiga, det som nöjer sig med att leva det "naturliga livet", dagsländans liv, den ständiga cafésittarens "vegeterande tillvaro i konsumtionsträsket". 

Skorpionen, som fysiologiskt illustrerar anus och könsorgan, nöjer sig med det lilla och har i detta livet (den horoskopet gäller) skjutit de stora frågorna därhän. Om detta upprör naturalister och naturvänner, må så vara. Jorden är en plats där alla sorters själar tar plats i människokroppar - variation är ju "naturligt". (I de högre världarna tajtar tillvaron till sig betydligt.)

*****

Men nu till den dåliga nyheten som visar sig när även konjunktions-fyndet jämförs med ren slumpdata. Här visar det sig att Carters Sol + Mars inte alls är någon Nobelprisvärdig begåvning - lika höga toppar återfinns här. Mycket av föregående resonemang var en ren efterrationalisering, en omotiverad koppling av gammal tradition om Luft på ett resultat som visar sig sakna signifans. (Beklagar onödig läsning, jag skriver och "forskar" pö om pö, och orkade inte skriva om hela texten.)

Här användes dessutom 2 set slumpdatum, det första från i huvudsak 1800-talet och till det ett nyskapat andra med slumpdatum från 2000-talet. Det ger ett "stereoperspektiv" på hur träffbilderna fluktuerar och hur mycket:

Slump 701, 2 planeter

SOL + MARS snittar 4,48 per tecken

    set 1    set 2

ARI: 6       9
TAU: 9       8
GEM: 8       7
CAN: 13      4
LEO: 13      12
VIR: 9       10
LIB: 10      7
SCO: 8       12
SAG: 9       4
CAP: 11      6
AQU: 5       12
PIS: 5       5

Slutsats: Det här amatörmässiga försöket att bedriva statistik har inte givit stöd för britten Charles Carters intryck att Solen och Mars markerar en förhöjd intelligens. Båda kontrollseten visade att toppvärdet i Nobelgruppen var en naturlig avvikelse. Så kan det gå när man inte behärskar statistisk teori! 

Uppenbarligen krävs kopiöst stora dataset när fler än en planet ingår i hypotesen. Som jag förstår det gäller inte längre den stabilisering av slumpvariationerna som syntes i 700-1000 datapunkter då bara en planetplacering granskades.

Däremot visar testet att intelligens på Nobelnivå tycks ha en drop-out, en värsting i zodiakgänget: Skorpionen. Folk drivna av könet eller brusiga kroppshormoner tycks mindre kapabla till den skärpa som krävs för att vinna ett Nobelpris. 

Ett oväntat fynd för skeptikern medan den som korrekt förstått astrologins underförstådda världsbild kanske inte är lika förvånad. Gamla tankar om själens "syndafall" ner i reproduktionens (biologins) kretslopp skymtar (svagt) genom den här studien - en motbild till det hypotesen sökte (förhöjd intelligens via Sol+Mars). Och är inte Skorpionens rykte att vara något av en nej-sägare som i varje läge söker avvika från rådande norm, zodiakens ställe där allt negeras (döden) för att något större ska kunna uppstå i zodiakens avslutande tredje akt?

Ska man verkligen få en räknenisse att förtvivla över världens dårskap kan man ta dessa värden som för nissen bara indikerar naturlig fluktuation som viskningar "från en högre verklighet", som vore de högst meningsfulla. Detta var psykologen Carl Jungs förklaring till varför antikens kineser tog slumpen på största allvar - Himmelens gud och förfadersandarna använder det allra mest meningslösa - "slumpbruset" - som ett medium för att få fram budskap till människorna:

I slumpgrupp 1 har Sol+Mars toppvärdet 13 men sjunker i grupp 2 till bottenplaceringen med bara 4 förekomster. Är inte det rätt typiskt månen och tidvattnen för övrigt? Månen är extremisten, precis som den i astrologi "sväljer allt" (hinduerna: enbart Månen är öppen för alla andra planeter och håller ingen för att vara en planetär fiende)! Reda siffror har nu blivit omen från den högre visdomens värld. T.o.m. ett delvis fallerat test fortsätter "tala".

Solens eget tecken Lejonet, Sol och Mars däri förhåller sig t.ex. föredömligt jämnt på högpresterande nivå i båda seten. Vågar man som en gammal kines tro en högre vishet talar ur slumpbruset eller är det här man blir en foliehatt? En siffrornas fånge på lägre verklighetsnivå än gudarnas enligt vissa i den gamla platoniska traditionen...

*****

Intelligenshajparen Charles Carters Jungfruascendent tyder på att han hade brister i sin vetenskapliga förståelse (välkommen till klubben, Carter). Uppenbarligen hade han fallit för risken att dra slutsatser ur otillräcklig data. Han föddes till en rik familj (Jupiter i 2a ekonomihuset) och tillbringade hela sitt liv med att läsa klassiker och praktisera (väst-) astrologi. 

Detta framgår av det Jord-Bruna (eller rationalistiska) sideriska horoskopet. Likt Sverigekartan finns en ömsesidig reception mellan Merkurius och dess disponent Saturnus. Men hur ska denna motsvarighet till en konjunktion tolkas när planet och fundament samtidigt intar en inkonjunkt 150-gradersaspekt (hinduernas "planetära 6-8-relation")?

En klassisk situation där två astrologiska spelregler kommer i konflikt och måste utvärderas som ett "problem i problemet". 

Har Carter glappkontakt i sitt intellektualiserande med fundamentet - rådatat? Går den "ömsesidiga receptionens" löften bort här? 

(Precis som Sverigekartan har glappkontakt med sitt fundament Saturnus via demonen Ketus störning av den senare). 

Berättade Carter bara "övertygande berättelser" (som jag noga memorerade mellan 20-30 innan ämnet långt senare började granska den sideriska zodiaken på den här bloggen)? 

Ett är säkert: hans Saturnus i 10e gav honom en dominant plats bland britterna under 1900-talet. Och: i sig är Solen och Merkurius i 5e konungahuset inte heller någon dum placering för Jord-Brun-verksamhet (här: rationellt tänkande). 

Dessutom trivs båda planeterna i sina tilldelade element. En 150-gradersglidning mellan planeter i ett rationellt och ett emotionellt element skulle vara svårare att behärska och få något gott ur! Tänk f.d. ekonomiminister Anders Borgs hopplösa dröjsamhet fast svenska medier överdrev EU-folkets omdömen om hans förträfflighet. (Han hade bara excellerat i ett avseende och var inte totalsegraren som Ministern med stort M.). Borg föddes med de viktiga Solen och Månen i 6-8-relation och elementen var just Eld och Jord, vilka utlöser friktion och svåra förhållanden, i Borgs fall en ekonomisk kris under tid vid makten.

Faktiskt, Carters ascendenthärskare Merkurius står tajt invid Solen - och Solen i ledarskapets 5e huset indikerar något av en kung inom sin domän, en mycket starkt och jordnära intellekt.

(En intressant hemlighet i zodiaken här: 5e sägs både vara Barnets och Ledarens sektor och måhända om att äkta ledarskap måste behålla barnet inom sig för att inte leken och kreativiteten ska dö och lämna en usel diktator istället för dynamiskt och anpassbart ledarskap.)

Carters Jungfruascendent indikerar en äkta siffernisse men en som tog lätt på behovet av data - i den händelse han ville använda det sättet att övertyga sin publik. I "The Astrological Aspects" nämner han att han granskat varje interplanetär aspekt via "några dussin kartor". Genom uppmärksamhet ("djupintervjuer") gjorde han många träffsäkra observationer men ur statiskt perspektiv är det tveksamt om han hittade något alls.

Han hade också oturen att födas i Väst snarare än i Indien. Flera av Carters böcker avslöjar att han nosade på hinduisk astrologi men var klok nog att inte söka saluföra den i England. Det hade gjort honom till en marginell figur. Genom att mot bättre vetande spela med i den lätt urspårade västerländska traditionen försäkrade sig Carter om en ledarroll.

Det finns alltså omen som stöttar Carter även om Merkurius står i en icke-relation till Saturnus. De är möjligt att man här kan se hans avhopp från juridiklinjen till förmån för en framtid som astrolog! Det är primärt genom tiondehusfrågan "min karriär" som denna icke-relation (planeter i 6- och 8-stegs avstånd från varandra) uttryckt sig. Solen+Merkurius i 5e vittnar om hyperindividualism. Man kan undra vad de välbeställda föräldrarna tyckte om sonens karriärbyte! Glappkontakt mellan faderns vilja och unge Carter anas här.

En helt annan reflektion kring Carters ascendent är att Jordtecknet visserligen förstår vikten av empirisk data, men att Merkurius alltid har sin intellektuella frihet i förhållande till det jordiska. 

Det skulle faktiskt vara Merkurius som astrologiskt representerar människans "fria vilja".  Denna vilja är inte vilja i bemärkelsen "jävlaranamma" (som när man envist släpar ett tungt objekt över golvet) utan helt enkelt i friheten att låta de astrologiska impulserna få fritt utrymme eller behärska och hålla tillbaka (i den händelse man är född under ovanligt ostyriga stjärnor). 

Kort sagt, människans fria vilja kan kopplas till den gamla och föga använda bloggetiketten "Merkurius som frisjäl". Är astrologins Merkurius inte bara symbol för människans intellekt, läs- och skrivförmåga, utan även sinnebild för änglar - gudavärldens budbärare eller kommunikatörer - och därmed ännu en (löslig) synonym till den personliga daimonen?

Bonusspaning

Karl Popper som formulerade det materialistiska vetenskapens dogm om att hypotesen är falsk om den så bara falsifieras en enda gång (typ). T.o.m. med enbart hela dygnet som underlag tycks denna märkliga blandning av begåvning och inskränkthet stå tecknad som ett underfyndigt (komplext) omen som bara syns om betraktaren super in alla komponenter i en enda akt av kognition:

Normalt sett är Månen i Vädurens Eld och Solen i Krabbans Vatten verkliga hetsporrar, extremt subjektivistiskt och har lätt att ilskna till eller gå på defensiven. Påminner mest om publiken på en idrottsarena som reagerar med känslourladdningar. Eld + Vatten i krig = sensationalism eller träldom under ens egna fem sinnen. Kroppen äger en istället för att människoväsendet äger sin kropp. (Jesus: "Om ditt öga förleder dig, karva ut det!")

Men detta solklara besked om en sensationalist, populist eller agitator förändras i ett slag genom att södra månnoden (Ketu/Draksvansen) UNDERTRYCKER Månens naturliga disposition till huvudstupa och subjektiva antaganden. 

Därmed försvagas också den lunära basen för den emotionella Solen i Krabban, hur som helst en felkoppling då Månens "sekundära" verklighet bör vila på Solens primära och inte tvärtom. Den intellektuella Tvillingarna är närmast överhettad i horoskopet men det är ändå en god sak att denna bas för Månen tillför den passionerade Väduren en smula av Tvillingarnas objektiva sökande efter kunskap.

Men denna härva, sammantaget, bildar Poppers negativa syn på ogrundade åsikter, Månen med Ketu bildar närmast ett förakt för passionerade subjektiva intryck och redan här dämpas horoskopet och blir rätt kallt och kritiskt.

Men det som verkligen styr den ateistiska materialisten är inget av föregående utan Solen som i Krabban villigt tar en underordnad position om låter Materiens Herre Saturnus i negativt hemmaläge i Stenbocken utgöra alltings norm. Här är materialismen och "de hårda vetenskaperna". Jupiters ("tillväxt" och "filosofi") ligger obekvämt med Saturnus i begränsande och konkretiserande Stenbocken men beskriver just "falsifikationen" ett förvuxet felfinnande (Saturnus är mycket kritisk).

Vad som är sant och en reell tillväxt i kunskap hänger på att en hypotes är så formulerad att den låter sig falsifieras. Är den definierad som en Kants a priori-sanning sorterar den inte inom vetenskapen. Popper var verkligen låst till denna världen via den märkliga kombinationen i Stenbocken och dess sätt att tvinga sig på hans Sols kognition. Solen i Vatten fogar sig här villigt under Saturnus i Jord ("hård verklighet" som går att "ta på", siffror eller fysiska material).

Denna undermåliga filosofi har styrt Västvärlden intill dess undergång och förklarar varför vår värld blivit så omänsklig och orienterad mot yttre mätbarhet och objektiv prestation. Kvantifiera hårdare och tjäna mer på arbetsslavarnas insats.

Män som Popper gjorde en värld som passar för djävlar och zombies, vilka kreatur som helst utom den långt mer begåvade människan. Efter Platon brottades hans skola lite med talen och vad slags Former talen egentligen var. Vissa ville degradera dem och frånkänna dem de verkliga Formernas status. Talen sågs i allmänhet som enbart det mänskliga intellektets påhitt när Mätbarhetsfolket uttalar sig. 

Men siffrorna har ändå någon slags existens som en låg typ av Form med vilken människor kan skapa sig begrepp om Något som kommer före ett annat (1, 2...). Bloggaren vill gärna tro att hans barndoms diskalkyli berodde inte enbart på den klantiga byggnadsingenjören (historien om Mussolini och lutande tornet i Pisa har dragits i flera tidigare inlägg) utan också på att själen återföddes med insikter från andra liv och kulturer där man uppfattade mer subtila sätt att skildra Livet än matematikernas. För den västerländska materialisten idag har halkat ned i en världsbild som är både primitiv och vilseledande.

Att digitalisera och datorlagra Abba-medlemmarna kan visserligen göras med så hög upplösning att man lurar det mänskliga ögat, men Liv eller genuin existens är det inte, bara en fantasm för sinnena att konsumera, en illusion framtagen av en cynisk lurendrejare som låter Abba-fantomerna tjäna pengar åt honom. Han gör det för att han kan, för att så många själar fallit ner under Månen och lever i det sublunära.

Den verkliga verkligheten är i själva verket "isomorf" med tanken eller den filosofiska Realismen, vilken Whitehead slugt förenade med Platons idealism. Han  relanserade kort sagt Aristoteles i ny dräkt. 

*****

Tyvärr förnekar Whitehead åtminstone delar av aristotelismen bara två sidor senare i "Adventures" (s. 276), efter att dessa slutord skrivits. Vilket visar att bloggaren trots 1½ år långsam läsning ändå inte till fullo greppat alla de tänkare och skolor Whitehead adresserar i sin metafysik! Britten medger, som alla, villigt att filosofin ännu - åtminstone i 1930-talets början - alltjämt lever i giganten Platons skugga. Trots att denne inte ens bemödade sig sätta ihop ett koherent filosofiskt system.

1900-talet blev för övrigt filosofins kollaps. Med materialismen blev filosoferna skraja att inte få ett ord med i laget, de började jamsa med den tongivande naturvetenskapen. Till sist slutade de som ömkliga analytiker som granskade språkliga utsagor, livrädda för att tala om själen och verkliga ting, som i ämnets fornstora dagar. (Platon rör sig obehindrat över ett område som idag både skulle kallas teologi, filosofi, logik och statskunskap.)

Typiskt nog kommer värdefulla definitioner och positionsbestämningar som behövts i bokens början först när det är 25 sidor kvar. Hemmablindheten hos den annars skarpe Whitehead tycks tydligt markerad i hans Måne-i-Väduren, det subjektiva perspektivet. Samma psyke som den svenska själen, fast detta folk saknar filosofisk böjelse och mest är intresserat att ljuva livet, som det yttrar sig på samhällets solsida. 

Fast...dessa två Mån-Vädurar är inte alls besläktade om man tittar närmare. Den svenska folksjälen har kört fast i Jord medan britten hade en remarkabelt eldfängd natur med Månen och Mars i Väduren - inte konstigt att han postulerade "äventyr" som en viktig del i sin metafysik och modell för en fungerande civilisation! (Betydelsen av "äventyr" och hans förakt mot stagnerade kulturer är också uppenbar genom att Passionens kvalitet dominerar i horoskopet och att han föddes med Solen och Saturnus i opposition till varandra i Mörka eller fixerade tecken)

Hans kamp mot den civilisationsdödande formalismen är faktiskt extra tydlig i hans version av Solen opposit Saturnus och båda "felplacerade": Solen i Saturnus positiva hemmatecken (Vattenbäraren eller civilisationens princip) och samma sak för Saturnus (i Lejonet eller vitalitetens princip). Typiskt för denna opposition blir paradoxalt också en disposition att vilja organisera och skapa stora scheman - bygga en storslagen metafysik - men också benägen till formalistiska eller konstruktionsmässiga otympligheter som den försvårande ordningsföljden på viktiga milstolpar i boken). Whiteheads karta här.

Undertecknad skulle förstås inte komma i närheten av att bygga en så smart metafysik som britten gjort i sin buddhistiskt inspirerade analys av "då-nu-sen"-processen och hur denna rörelse i tid fungerar lite som karma kan tänkas göra. Hans analys av hur den fria viljan eller snarare "förväntningarna på det framtida" modifierar - i nuet - det själen tar emot från inkommande objektiv verklighet som "subjektiv form" (Väduren!), är om inte annat en elegant teori över människans hur människans perception övergår i kognition. 

Det är här jag upplever att han söker "rädda" Platons Former men placerar dem hos det upplevande subjektet, inte olikt Kant och hans åskådningsformer. Även Whitehead uppfattar den verkliga verkligheten som något vi inte kommer åt eftersom vi är fångar i Illusionen eller Fenomenvärlden, vilket är något helt annat än Kants "tinget i sig".

 

Inläggets illustration

Eftersom skärmdumpen från DN visar en krigsprofitör (Spotifys Daniel Ek) och inlägget såväl bekräftar Mars som intelligenshöjande faktor i Luft som implicit en tanklösa karaktär driven Vattnets begär (implikationen är bristen på Nobelpris med Solen/Mars i Skorpionen), är det motiverat att fräscha upp minnet av Eks karta, vid något tillfälle för något syfte ritad som "solascendent":

Att utveckla it-"tjänster" tyder på förhöjd intelligens men att sedan börja investera i mordmaterial för att pengar ska tjäna pengar påminner mer om gårdagens och den återupplivade Fattig-Svensken, en helt materialistiskt offer för Hungerspelen, en fattig usling som inte tycker sig ha råd med vare sig moral eller medvetenhet på den etiska nivån. 

Vem kan förvåna sig att Ek har en stark Luft, Solen och Saturnus som en konstruktör eller ingenjör men också Vattenelementets i detta fall överdrivna begärsnatur (Mars+Venus förstärkt av Jupiter)?

Anhängare av marknadskapitalism skulle i Jupiter-Skorpionen se ett tecken på en utmärkt framgångsrik och driven företagare. Men alla som ser bortom akvariet fattar hur låga drivkrafterna är i detta fall. Tidigare inlägg har kommenterat det vanskliga försöket att blanda mänsklighet (Luft) med djurets begärsnatur (Vatten). 

Ofta slutar det med att låga drifter och begär tar över och Luften används för att efterrationalisera och legitimera låga ambitioner av typen "världshärskare" eller "marknadsledare" - båda uttryck för den mänsklighet som fallit i vanära jämfört med vad Luft eller den verkliga människan var tänkt att förverkliga i kunskapshänseende under sin förmodligen mycket långa speltid på Jorden. 

Jesus sägs ha yttrat de mystiska orden att "ingen slipper ut härifrån" förrän han gjort upp med vemhelst han nu har en gås oplockad med (Lukas 12:59). Detta låter mer som österländsk vishet och karma-läran än som judendom, vars världsbild på Jesus tid var traditionalistisk och primitiv.

 

Den åldriga upprinnelsen till astrologins skyddspatron

 

En historisk artikel ger en lagom lång redogörelse för hur en sumerisk gudinna över tid bytte kön och blev den manliga Nebu, skrivkonstens, profetians och det astrologiska stjärnskådandets gud.

"Ett ikoniskt exempel...är stenristningen från assyriske kung Tukulti-Ninurta den förste (1200 talet fvt). Den hittades i staden Assur och visar hur kungen dyrkar vid Nebus altare. Han står först och knäböjer sedan framför ett litet altare med en vassrörspenna och en lertavla. Detta är ett av de fall där Nebu inte tecknas i sin mänsklig form utan enbart via objekt."

Jag ska här lyfta fram några punkter ur texten och kommentera med information som redan förekommit på den här bloggen, även om den aldrig varit strikt historisk.

Tidigare under det 2a årtusendet före vår tid hade den gammalbabyloniska Nebu betraktats som en hjälpreda till den äldre - och identiska figuren Nisaba från den äldre sumeriska kulturen - bara det att hon var en gudinna. Med semiterna - ursäkta judar och araber - kom patriarkaliseringen av de ledande positionerna inom guda-panteon, manliga gudar blev nu normen.

Intressant med tanke på hur österlandets myter importerades hejvilt till Grekland och sedan översattes en gång till under romarriket, är att Nebus hemstad, Borsippa ("systerstad" till Babylon, beskyddad av Marduk eller vår Jupiter) en gång hyste "Babels torn" (känt från Bibeln) en ziggurat i sju våningar som representerade astrologins sju våningsplan (planeterna). Den här kopplingen mellan de båda städerna lever kvar i dagens zodiaken som den sammanbindande oppositionen mellan ett merkuriskt och ett jupiteriskt tecken, Tvillingarna och Skytten. 

Alla som kan sin västerländska astrologi vet att det förra tecknet alltjämt representerar Nebus skrivkonst medan Skytten står för profetia, religion och annat som då tillskrevs Marduk. Men oppositionen luckrar upp tecknen så att de färgar av sig på varandra. När Jesus i Nya testamentet förebrår åhörarna: "Men vet ni då inte att ni är gudar i vardande?", är det den här komplementära principen han pekar på. 

Människorna representeras av illa benämnda Tvillingarna men av hinduerna väl betitlade Paret (en man och en kvinna, destillerad kortform för "människorna"). Men för den som inte likt grisarna sjunker ner i leran och gör denna värld till sina enda källa till rikedom finns en väg uppåt, och det är gudarnas väg, representerade av 3e tecknet Parets opposition till zodiakens 9e tecken för Högre Vetande, med Marduk / Zeus / Jupiter - All-Fadern - som den som drar de villiga till sig.

Lika intressant ur perspektiv av myter som migrerar är hur Nebu under sitt semitiska första årtusende fvt övertagit rollen som partner till en kvinnlig gudinna vid namn Nanaya. Den historiska artikeln beskriver henne som en krigskonstens, sexualitetens och liderlighetens gudinna. Är då inte detta väldigt likt relationen mellan den grekiska Hermes (Merkurius) och Afrodite (Venus)? 

Venus var ju långt ifrån den symbol för harmoni och jämvikt den blivit i det moderna väst, utan var i grekisk-romersk tid just en krigsgudinna och symbol för liderlig kvinnlig sexualitet. Det är så uppenbart att även denna äldre typ av Venus är en import från tvåflodslandet, som kommit att kallas astrologins vagga, även om den sideriska zodiakens förkämpe i Europa, Cyril Fagen, motsatte sig detta. 

I inskriptioner i egyptiska gravar såg Fagen i ordningsföljden den moderna zodiaken återspeglad, bara det att symbolerna eller figurerna var annorlunda under det 3e årtusendet fvt. Genom dessa och astronomiska iakttagelser angående den egyptiska kalendern drog han slutsatsen att det var Egyptens kunskaper som spritt sig till Babylon och inte tvärtom. Zodiaken existerade i Egypten minst tusen år tidigare låt vara med andra symboler. (Zodiaken i templet i Dendera, daterade till årtiondena runt år 1 är en paradox, eftersom hellenistisk astrologi - arvet från öster nu gått ett fullt varv och modifierat egyptiernas urgamla föreställningar.). 

Huruvida Fagen har rätt har ingen mig veterligen lyckats avgöra - båda länderna kan ha haft så tidiga kontakter att ett givande och tagande pågått från första början, men Fagen var en remarkabelt skarpsinnig forskare. Stendöv och utan några vidare sociala förmågor var han hänvisad sin egen tysta värld och kunde där tänka djupare kring arkeologiska fynd mer än de flesta astrologer gör. Han avslöjade via bilder längsmed gamla faraoners sarkofager att Egyptens så kallade bidrag till astrologin, dekaderna (zodiaktecknens underuppdelning om tre delar vardera) var ett gigantiskt missförstånd av västerländska egyptologer. 

I själva verket visar konungagravarna pentader om sex grader vardera för ett zodiaktecken. Dessa bildade ett  eget system som påminde en smula om hinduernas nakshatras eller månens stationer längsmed sitt varv, en slags fattigmanszodiak för Indiens enklare befolkning som inte känner till tidpunkten för sin födelse. Månens position i en nakshatra ger dem därför ändå en chans att knyta an till en större berättelse om deras plats och mening med detta liv.

Vad Fagen inte berör, om man ska vara kritisk, är relationen mellan pentaden och dekaden i gammal semitisk kultur. De fem Moseböckerna kallas ju Pentateuch  och rymmer bl.a. dekaden av tio Guds bud (vilka är en variation på babylonisk lag). Är det i själva verket allmänna - handens fem fingrar, båda händerna tio - och uråldriga semitiska "nummertabun" Fagen tar som intäkt för att egyptisk astrologi skulle vara den äldre varianten? 

Att gamla semitiska folk haft en förkärlek att dela in sina lagar i pentader anknyter definitivt till astrologin som också menar sig representera en Högre Lag! (Icke-astrologisk men intressant fördjupningstext som innehåller ett resonemang om pentadstrukturen i Babylons "Hammurabis lag" och i Tredje Mosebok, Leviticus eller "Förbundsboken": https://www.gutenberg.org/files/46050/46050-h/46050-h.htm)

***

Det är också värt att minnas att Merkurius i västerländsk och hinduisk tradition (den förra helt och den senare till stor del avhängig av hellenistisk astrologi) är nästan mer kopplad till Jungfruns tecken än Tvillingarna/Paret. Eftersom skrivspråket i Mesopotamien i huvudsak användes till praktiska anteckningar som rörde skördar, skatter och liknande, passar det perfekt att den merkuriska Jungfrun är ett agrart tecken. Det är Jungfrun som kan vara allt från en enkel träl eller dagverkare på farmen till en småjordbrukare som betalar "tionde" till det Stora Jordtecknet Stenbocken (stadsstaten i gammal tid). 

Från den tjänande Jungfrun med sitt nyttjande av skrivkunnandet till rent praktiska ändamål går det en spikrak linje till västerlandets astrologi där åtminstone tills för några årtionden sedan Jungfrun liknades vid Sekreteraren som står invid Lejonet/Chefen som dess högra hand om som renskriver chefens i princip oläsliga kråkor.

Med IT-fascismens framväxt har Sekreteraren som sinnebild bytts ut och nu gäller väl snarast "Informatör" eller "Kommunikatör" eller "Samordnare", ett trälande alltiallo. Men även de nya representationerna för Principen eller Arketypen går tillbaka på gamle Nebu, härolden som kommunicerar gudarnas rådslut genom astrologiska tecken på himmelen.

PS. En läsvärd om än rätt ytlig artikel i DN som berättar om spökets rötter åtminstone tillbaka till Babylon 1500 fvt gav upphov till denna lilla spaning över morgonkaffet 1a advent!

Och visst kan man utsträcka gamle Nebu eller Merkurius som jag ofta gjort på bloggen, genom att kalla denna astrologiska princip för människans "frisjäl", den del som frigör sig från kroppen och har allt med gudarnas verklighet att göra och minimalt med stoftmänniskor och deras upptagenhet av Jordens njutningar. Hinduerna kallar ju Merkurius för Buddhi, "intellektet" - tänk Buddha, "den Upplyste"! Merkurius kan vara symbol för den rationella själen som annars, på högre nivå, beskrivs väl av den sammanhållande och summerande Saturnus (även känd som Fadern över Tid).

Minns det hinduiska vänskapsschemat: Merkurius, förmedlaren, upplever Saturnus som sin väl, medan den avlägsna sjunde kretsen (Saturnus) inte känner annat än neutralitet för skytteln Merkurius och dess färder genom vår världs alla lägre nivåer. Det är, som tidigare nämnt, något av en paradox av hur Merkurius kunnat få beteckningen "upphöjd" i samma jordbundna Jungfru den härskar över som praktisk skribent och låtit sin intellektuella frihet uppslukas av småaktighetens siffror.

Är läran om planeternas upphöjelser enbart för den oandliga,  den världsliga tolkningen? Som praktisk omenlära skulle svaret kunna bli "ja". Ta Saturnus "upphöjelse" i Vågskålarna som exempel. Placeringen kan rationaliseras som att Saturnus stränghet tempereras av ett Venus-tecken så att lagutövandet blir nåderikt. 

Men om detta är hur människor normalt skulle se på saken, vad då om Saturnus "fall" i egocentriska Väduren? Detta är ju en ren symbol för en despotisk diktator som drar gränser helt efter eget huvud. Men faktum är att det är så Guds allmakt kan beskrivas, och förvisso inget en förfallen människa som förälskat sig i sitt ego trots dess ringa betydelse skulle uppskatta (kort sagt: det förfallna västerlandet med Sverige i frontlinjen befriar sig från religionernas ok eftersom de besvärar folk genom påpekandet att de själva inte är universums ultimata mirakel). Helt klart berättar astrologin olika saker för människor på olika "evolutionsnivå"!

Och Logos blev kött... i arbetslinjens Sverige

Jag övervägde ett helt dygn om jag skulle kommentera ett av Expressens exempel på journalistik av typen "gripande levnadsöden" - i det här fallet en debattext insänd av offret själv, offer för dels de svenska politikernas arbetslinje och dels dödlig cancer. Någon kanske minns hur satanisterna höll på att förlora ett riksdagsval när ett liknande hjärtskärande fall dök upp just inför valet. Regeringen Reinfeldt klarade en andra mandatperiod med minsta möjliga marginal...

Att jag slutligen ritar upp födelsedygnet för den cancerdrabbade kvinna som tvingas "stå till arbetsmarknadens förfogande" och utsättas för ekonomiskt armod av de politiker som själva berikar sig - läs den här avklarnade texten av den visa åldermannen Lars Bern på Anthropocene! - beror helt enkelt på att horoskopet resonerar så väl med de arketyper den här bloggen med åren kommit att fokusera. Kartan påminner om den autentiska människans elände när hon dras ner i närighetens domän i vilken man hittar ekonomifolket, kapitalister. För att inte tala om politikerna som enligt Lars Bern numera är kriminellt lågutbildade i Sverige och bara på jakt efter en oanständigt hög lön med tanke på hur maskinella och osjälvständiga de är i sina beslut - inte folket utan Finanskapitalismen - det onda Systemet - är deras verkliga uppdragsgivare.

Det här missförhållandet illustreras perfekt av den cancerdrabbade logopedens karta. Ja, tal- eller ordpedagogens själva verksamhet lyser direkt fram via logos planet Merkurius hemma i härskarläge i Tvillingarnas tecken. Bibelns berömda Johannesprolog kommer för mig: "I begynnelsen var Logos, och Logos var med Gud."

Också hinduismen lär ut att "begynnelsen" startar ut med att Buddhi  (intelligens) bildar en egen första emanation, exakt som i den grekisk-romerska nyplatonismen där istället Intellektet - Nous - utgör den första emanationen om man räknar Den Ena som "noll" eller icke-existerande.

Solen och Merkurius i Tvillingarna -
de älskande människornas tecken - påminner
om att homo sapiens ursprungligen utgjordes
av ett stort antal frisjälar, andevarelser,
vars hem inte är planeten Jorden.

I den här spekulativa kartan där Solen likställs med det första, personliga huset ser vi således hur "ordet blir kött", hur den högre själen inkarneras och blir en människa. Men vilken smörja själen nedstiger i - den hamnar i samma träsk som närighetsministern Damberg och andra som vadar runt i Jord och Vatten - i gyttja som står dem över huvudet! Detta är de låga materialisterna, jag föredrar att kalla dem satanister eftersom de inte längre kan skilja högt från lågt, själva på botten av existensens trappstege.

Utifrån livskraftens Sol kan det tyckas signifikant att den "sataniska axeln" (2a/8e husen) aktiveras av just arbetslinjens förfärliga teckenkombination, den passionerade materialismens Kräfta samt strebermentalitetens Stenbock. "Strävan in i döden".

Att kvinnan arbetat som logoped motsvarar möjligen den störning i det andra språkliga tecknet Jungfrun. Med den blå klicken i detta jordnära tecken indikerar jag som vanligt var någonstans härskaren befinner sig, här således logos-principen Merkurius i luftblå Tvillingarna. Friktionen mellan Tvilling och Jungfru är nu inte så farlig, men handlar om att betvinga den fria luften så den följer de framodlade talspråkliga mönstren här nere på jorden, i kulturen ifråga. 

För den som minns satanisten Fredrik Reinfeldt och hur dålig han var på att konstruera smidiga meningsbyggnader i flygande fläng, gav hans kända födelsetid just denna Mars (Olyckan!) i Jungfrun stigande i öster, allt medan hans logos-Merkurius befann sig i 12e huset, förlustens eller den "onda daimonens" sektor. Förre korrupte statsministern var en perfekt patient till den här pedagogen.

Men nu dras hon alltså ned i den "upplösande" Vattensjälen och jag tror det är Månen som under två dygn olyckligtvis sammanbinder tre härskare i en utvidgad "ömsesidig reception" (ska man kalla det en treställig reception?). De grå pilarna visar hur härskaren blickar "hemåt" så att det uppstår en evighetsslinga så långt nu livet varar. I den här "loopen" kommer många sorger och bedrövelser hinna passera revy och jag gissar att det är talpedagogens patienter som till del varit den objektiva manifestationen.

Men på den metafysiska nivån ser vi alltså en andliga Sol i Luftelementet fullständigt nedsänkt i en främmande och nedbrytande miljö och det är lätt att föreställa sig att den mäktige romerske filosofen Plotinus kan ha haft ett horoskop liknande detta, som drabbades av svår sjukdom under senare år (kanske något spetälskeliknande eftersom han höll sig isolerad från allmänheten) och i sina bevarade texter vacklar betänkligt i den nativa grekiska tanken om att världen skulle vara god. För honom (av begripliga skäl) är åtminstone den mänskliga kroppen en ALIEN, en främling som snärjt honom och som han ser fram emot att få lämna på dödsdagen.

Plotinus är en så pass svårtillgänglig filosof så att, trots att han tillhör antikens viktigaste tänkare, knappt ens nämns i Sverige - förutom av och till på den här bloggen. Nu kan man visserligen inte ta hans ord som gudagivna sanningar, han är bara ett namn av många i den tidens debatt, och Iamblikos, vars viktiga översikt Om själen (De Anima) bara återstår som spillror, avslöjar den tidens heta debatter om själens natur och vad en människa egentligen får ta med sig "när hon går".

Iamblikos själv var lite mer generös än Plotinus, den senare hävdade att enbart det människan byggt på sin intellektuella nivå blir permanentat i själen. Hela svenska folket, eller den del av det som fostrats in i arbetslinjen (jobba/konsumera) kommer att se ut som fattighjon den dagen de ska passera Sankte Per som är dörrvakten in i Himmelen. Det kommer att se så nakna och utmärglade ut som andeväsen!

Nu var inte heller Iamblikos själslära till någon större tröst, för de låga själsliga nivåerna upplöstes visserligen inte, men den Levande Varelsen hade ingen nytta av dem, för den lägre människan stannade kvar som ett spöke i kosmos. Det är frestande att här se en parallell med den pseudoandlighet som t.ex. långlivade programserien Det Okända representerar och där uppenbarligen medier och sensitiva programdeltagarna befinner sig just i den låga "psyksmeten" som hänger kvar i en subtil värld. 

Det är värt att notera att dessa spöken enligt viss nyplatonismen inte längre har LOGOS inom sig men de förefaller ändå leva vidare och spöka. Det Okända är programmet för, som gurun Jesus sade, "de döda som begraver sina döda". Ordet själv, det som drev Jesus, var Merkurius, sändebudet från en högre ort än psyksmeten (Vatten), en värld som inte har något alls att skaffa med satanisternas materialism (Jord).

Eftersom så många födslar domineras av Jord eller Vatten, eller kombinationer, måste man minnas att man inte är sitt horoskop. Däremot har själen uppenbarligen en historik som lett till att de rådande ingångsvärdena är de som gagnar själen bäst i dess nuvarande fas.


PS. Inte bara Merkurius men samtliga planeter i ett horoskop kallas logoi, förnuftsprinciper. De är gudarnas nedsända "gnistor" och ur vissa senantika filosofer menade att vi är bärare av ett otal gudar (eller gudomliga principer). Men hinduisk astrologi antyder i med ordet buddhi en särskild släktskap mellan den första Intelligensen och vad vi jordmänniskor nu aktiverat av denna högre intellektualitet. 

Att högre intelligens inte efterfrågas på svensk arbetsmarknad är bara alltför uppenbart när man ser kvaliteten på det Sverige av idag producerar. Undertecknad sitter själv och jobbsöker sedan över ett år och kommer inte ens tillbaka till ett simpelt webbadministratörsjobb likt det han hade tidigare. Skälet är att svenska staten är genomkorrumperad, den har köpt marknadsliberalismens "allas krig mot alla" som i kombination med klassisk svensk rasbiologi skapat västvärldens mest åldersdiskriminerande arbetsmarknad som ratar alla över fyrtio, samtidigt som staten håller fram arbetsfascismen ("arbetslinjen") som den "religion" medborgarna tvångsansluts till. Läs Las Berns artikel i länken ovan!

Även om Bern har rätt i att Sverigedemokraterna representerar en nationalism som reaktionen på den globala finanskapitalismens urbota ondska, stannar han som gammal liberal upp för tidigt i sin analys. Nationalismen är ingen lösning eftersom SD är värre kapitalister och parasiter än någon annan, de verkliga underklassmänniskorna som likt politikerna söker komma upp sig, sånt folk som blockerar Sverige från det naturliga och nödvändiga steget in i en postkapitalistisk superversion av socialismen, där världens tillgångar inte längre plundras av dem som skaffat sig position att göra så utan istället bevaras för jordens och framtidens skull.

Las Vegas-mördarens skrytighet, kulturchef som symbol för ett döende Väst och Frisjälen som den verkliga människan

Ett "vilt" inlägg som börjar i ego- och skrytproblematik, nuddar vid straffet för oförmågan att placera egodriften på rätt nivå och som brottas ytterligare med antikens gäckande begrepp demon, grekiskans daimon och latinets daemon... 

Enligt DN har distriktssheriffen som utreder massmördaren Stephen Paddock  ringat in gärningsmannens problem. Paddock hade förlorat massor av pengar på sitt casinospelande de två senaste åren (alltmedan Saturnus händelsevis passerat dödens Skorpion, vilket troligen var en riktigt dålig position i Paddocks kompletta horoskop med födelsetid). 

Denna långa tid av ekonomisk förlust kombinerades nu med en psykologisk svaghet: Paddock var en statusdriven människa som ville bli sedd som en high roller på casinon och framstå som en "någon" inför familj och vänner. Att ramla in i en långvarig period av stora spelförluster knäckte en människa med en så uppenbar ytlighet och en personlig mognad som avstannat innan den personliga egokärnan nått vidare till en djup känsla av vem man är som individ. 

När jag läste detta misstänkte jag genast Väduren (ego-formationens princip) men fick lov att se tillbaka på horoskopet eftersom de flesta avskum, företagsledare och politiker försvinner ur huvudet så fort jag kommenterat deras tvivelaktiga bidrag till mänskligheten... Ritar man massmördarens dygn som en naturlig zodiak blir en närmast perfekt illustration till vad sheriffen just sade. 

Satans stjärna Algol har infekterat lycksökaren Jupiter
samtidigt som flashiga Venus-i-Väduren påverkas
av Oxen och dess monetära situation....

Här står den distinkta individens Sol dubbelt utraderad, dels via Fiskarnas jupiteriska (pluralistiska) natur och dels förstås genom dess "naturliga" koppling till det 12e huset för förluster eller t.o.m. exil - vilket i antikens klanbaserade samhällen i princip innebar individens totala upplösning. 

Men se också Paddocks rödglödgade och milt sagt primitiva libido (Mars + Venus) i barnets eller ego-formationens Vädur. Det är inte svårt att se en människa som famlade efter en svårgripbar identitet och förväxlade det med skrytig självhävdelse via Väduren! Och hur sedan Barnet samverkar med Oxen - resurserna som ska nära Väduren - är en katastrof som bara väntar på att utvecklas i takt med livets gång.

På en djupare nivå handlar Fiskarna-till-Väduren om övergången från "oceanisk omedvetenhet" i Fiskarna till den distinkta jag-punkten i Väduren, om hur en själ lösgör sig från "den kosmiska fullheten" (grekernas "pleroma") för att krympa ner och ta plats i en ny värdkropp. Rabbinskt talesätt: "Före syndafallet sträckte sig Adams/människans huvud ända upp i himmelen." Här kan man påminna sig att 11e idealhuset korrelerar med Vattenbäraren - i Babylon "Den Väldige" - som har uppenbara likheter med judendomens tankar om den kosmiska människan, dvs Adam i sin kompletta gestalt, innan han hackades ner till myriader små infantila egon - Väduren). 

Fiskarnas tecken är i denna berättelse föga mer än ett "astralhav" som den fallande själen rör sig ner genom och där möter otaliga "daimoniska" väsenden. Att astrologins hellenistiska gren valde att kalla 12e sektorn för "den onda daimonen" beror möjligen på att senantika källor hävdar att Merkurius representerar människans högre harmoni, hennes bättre jag. Häromdagen hittade jag en senantik text som bekräftar en intuition jag har haft länge om Merkurius som en symbol för människans egen högre och bättre sida, den verkliga och eviga personen om man så vill (representerad via andevärldens Luftelement och Merkurius härskarskap över Tvillingarna, i Indien kallade det gudomliga Paret, gärna porträtterade i omslingrad kärlekslek eftersom det är Eros - Venus - som håller ihop varje värld, inklusive andevärlden).

Det är historikern Benson Bobrick som grävt fram ett stycke ur en bevarad text av Rhetorius egyptiern som här diskuterar det 8e dödshuset (notera att han talar om "tecknet" eftersom den äldsta astrologin - som på denna blogg - likställde ett helt hus med ett helt tecken:

[Åttonde] är det tecken som vänt sig bort från ascendenten [inkonjunkt 150-gradersaspekt, en blindfläck i det egyptisk-hellenistiska tänkandet]. Till följd av detta och på grund av dess innebörd av döden, betecknas ett livets bortvändande [från ascendenten/personen]. Om då Lyckans lott [en matematiskt beräknad punkt] råkar befinna sig där tillsammans med ascendenthärskaren skänker detta olyckor och oregelbundenheter. Är dessa faktorer dessutom illgörare blir eländet så mycket värre, för nu uppstår "olyckligt lottade personer" och om [8e husfaktorerna befinner sig] under solstrålarna [jag ser detta som Solens aspekter, Bobrick tolkar formuleringen som en konjunktion inne i 8e], blir individen kortlivad.

Efter de här ominösa riktlinjerna om 8e dödshuset, kommer så den uppgift som får mig att rycka till, för det är första gången jag ser en bekräftelse i en gammal (eller modern) text på likställandet av Merkurius med "frisjälen" (och möjligen ett individuellt uttryckt för den "rationella själen" - det är inte helt självklart hur man ska korrelera astrologins byggbitar med antikens filosofiska termer - filosoferna var långt ifrån var eniga om allt. Jag har ventilerat tanken på "Hermes" (Merkurius) som människans egen frisjäl tidigare, som att denna planet är den som kröner vår djuriska Ox-kropp och skiljer oss från andra djur som också delar fysik och en livsande. Rhetorius egyptiern fortsätter:

Merkurius, varande herre över Daemonen [Bobrick fyller ut med "daemonens ödeslott"], och i 8e leder till obegåvning, analfabetism och lata människor.  Merkurius, när den är herre [tillfällig ägare] över det 6e, 8e eller 12e [de tre primärt onda husen i den hinduiska traditionen eftersom det onda 3e är "reformerbart"], och med Saturnus och Mars och alla under solstrålarna [aspekterade av Solen?] leder till döv- och stumhet. Är Månen där [8e] under en nattfödelse och adderar till henne [huset?] sina tal och sitt ljus - särskilt om Jupiter är i 11e - då kommer individen att profitera på frågor som har att göra med de döda och med arv.  (The Fated Sky, s. 55-6)

Bobrick  forsätter citera Rhetorius ett bra tag till om omen knutna till 8e huset, men det var som sagt likställandet av Merkurius med Daemonen, som något vem som helst vid den här tiden kände till, som fångade mitt öga. Den som inte läser tillräckligt mycket blir en imbecill eller tvingas krysta fram kunskaperna ur sitt eget inre! (Platon var tydlig med att vi har alla kunskaper inom oss, men alltför få har själen i en "introvert" orientering. Den som vänder själen utåt, mot världen, agerar mot Ondskans princip i allt man företar sig, oavsett hur välmenande. Därmed kan hela vänsterrörelsen avskrivas som försöker förbättra världen utifrån enbart ett materialistiskt perspektiv...)

Någon som ännu minns den röda tråden? Eftersom nu Merkurius "faller" i Fiskarnas tecken är det troligt att hellenismen därför beskriver det motsvarande 12e huset som den onda daimonen och att en kroppslös Merkurius själv är en ond demon, kanske en osalig ande, ett förvirrat spöke att "driva in i ljuset" för de exorcister som hjälper psykiskt störda människor att "rensa sina bostäder" från andlig närvaro. Det är i många fall knappast andarna som är problemet utan att det finns människor som "läcker" och har en minst sagt skakig relation till döden och frågor om "andra sidan"! 

Det är själarna som är kanaler och som sedan projicerar sina inre upplevelser på omgivningen - ibland med sådan kraft att de ger "spökena" kraften att smälla i dörrar. Dessa onda demoner är med andra ord parasiter på själar som ännu är kvar i den materiella drömmen (vår värld) och 12e huset i horoskopet tycks vara en utmärkt plats att dra på sig en hoper onda demoner. Indisk astrologi har en mindre tradition som anser ett av dessa spöken är ens eget närmast föregående liv! Denna "daimon" är ond eftersom man är omedveten om att den alltjämt påverkar den nya kroppen. 

Exkurs om frisjälen. Min första insikt om att Merkurius (Hermes) kunde vara astrologins motsvarighet till människans frisjäl kom i de två "blå drömmar" (särskilt den andra) som fick mig att upptäcka den sideriska zodiaken. Rhetorius ord bekräftar nu - drygt tio år efter den andra drömmen - att ingivelsen sannolikt var korrekt.

Det finns ytterligare funderingar under taggen Merkurius - även i anknytning till begreppet daimon - men jag orkar inte gå igenom 34  inlägg för att rekommendera de bästa av äldre diskussioner om Merkurius/Hermes som vår högsta individuella själsnivå.

Det är f.ö. i den här frågan senantika platonister börjar bli oeniga. Hur mycket "gud" kan en människa göra anspråk på att vara medan hon befinner sig i kroppen? Proclus, med massor av Jord i sitt horoskop, var en riktig tråkmåns: han ansåg att själen för evigt är fast i sin tilldelade art och att människosjälar aldrig kan bli något annat. I detta skiljer han sig starkt från bruket att postumt upphöja vissa själar till gudarna - till de gudomliga själarnas nivå. 

Bloggaren (typiskt nog med 0 planeter i Jord och minimalt reducerad av materien förutom att Saturnus mot ascendenten krympt den kroppsliga längden till något under manlig medellängd) lutar åt att astrologin, formulerad långt före Proclus, faktiskt pekar mot våra högre och mer gudomliga jag. Romaren Manilius under 1a århundradet kallade de tre Lufttecknen de enda helt "mänskliga" och hänvisade allmänt till sina babyloniska källor. Men Proclus har en poäng, zodiakens konstruktion pekar onekligen på en mystisk relation mellan Luften (andevärlden) och den varelse, det Logos, som tagit kroppslig form (Jord).

Merkurius anses vara essentiellt Jord och är samtidigt "upphöjd" i Jordtecknet Jungfrun, som ju har en mänsklig symbol i den grekiska traditionen. I det gamla Babylon var detta bara rispan i marken, Plogfåran, vilket stämmer bättre med hinduismen som också ser "resurser" i Jord, dvs saker och ting EXTERNA till själen - den verkliga människan. Den Merkurius som "essentiellt" tillhör Jordelementet och anknyter till handelsmän och till resurser kan inte vara samma Merkurius som via härskarskap över Tvillingarna tecknar den eviga frisjälen. Anar man en lätt förvirring i traditionerna eller finns det fler faktorer att ta hänsyn till?

Samtidigt "faller" den essentiella Luftplaneten Venus i Jungfrun, medan hinduerna ser Venus som Tvillingarna/Parets enda planetära välgörare. Efter en eller annan kärlek i livet där jag andligt upplevt närvaron hos en älskad partner, där vederbörande ockuperade samma fysiska utrymme som mig själv, förstår jag fullständigt vad tanken om att "bli besatt av andar" handlar om. Upplevelsen var något helt annat än att "ha någon i tankarna"; detta var en fullständig medvetenhet om att samma yta mark fylldes av en annan närvaro.

Den indiska astrologin tycks ha bevarat tanken via Parets tecken som vårt mingel som sanna, älskliga och eviga varelser - fast på andlig nivå. Jämför med pornografins utbredning i väst och dess totala mord på människornas sensibilitet. Kanske vittnar hinduismens "Paret" om ett arv från Babylon som tycks ha haft en mer avancerad människosyn än de har kredd för. Thomas McEvilley (i The Shape of Ancient Thought som han skrev på under flera årtionden) menade att det finns tecken på att babylonierna ägde en själavandringslära precis som indierna, sydost om tvåflodslandet där astrologin föddes.

Hur då förklara 11e huset som "den goda daimonen" i skenet av judendomens tanke om att Adam Kadmon, den kosmiska människan är vi själva innan våra själar faller ner i synd, fragmenteras och blir feta egon? Vattenbäraren - Den Väldige - är varken säte för någon planets upphöjelse eller fall. Den bara är, tycks det, med sin härskare Saturnus, likt Venus en essentiell Luftplanet. Men där Venus fladdrar hit och dit i Passionen (Rajas guna), verkar Saturnus via Tamas guna, omedvetenhetens och därmed fixeringens kvalitet. Är hinduerna inne på samma tanke som de senantika judarna - att Vattenbäraren illustrerar mänsklighetens omedvetenhet om sin sanna natur?

Judarnas föreställningar om Adam Kadmon, den himmelska människan, handlar om en kollektiv entitet, ett enda väsen i ett oändligt universum. Eftersom Människan är gjord i Guds avbild rimmar tanken exakt med platonismens begrepp NOUS (Guds Intellekt), som likaledes är en aggregation av distinkta levande väsen (Platons Idéer). Människan - eller "sonen" var först en Idé hos Fadern eller Gud. 

Västerlandets och särskilt borgerlighetens fokus på individen ÄR syndafallet i dess mest extrema form. Det finns troligen inte något hopp i detta jordeliv för t.ex. en sådan kropp som identifierar sig som DN:s kulturchef Björn Wiman. Hans ängsliga journalistisk och vånda över västerlandets och sin egen individualitets sönderfall visar att judarna och alla hederskulturer hade rätt. "En för alla, alla för en" (även ett motto för en gammal engelsk adelssläkt).

Den här kartan rör knappast kultururvattnaren själv, symboliken är så stor att den tecknar inte bara Wimans egen ångest för krafter i världen som sprider sig och hotar hans lilla begränsade ego-fläck och plats i historien, utan hela västerlandets neuros. 

Med den "naturliga zodiaken" applicerad på individer som söker sätta agendan för ett helt folk eller åtminstone de välbeställda stockholmarnas, får vi via Wimans karta en knivskarp berättelse om en sjuklig låsning vid egot (Saturnus fixerar Vädurens omogna och ytliga ego-princip). 

Saturnus opposition till Solen i Vågskålarna avslöjar att en egocentrerad kulturs vara eller icke vara granskas av den himmelska domaren (Wiman är en så sekulär ateist som möjligt är, men han är som sagt bara en nyttig idiot här, en bärare av en så mycket större historia än den han själv vågar konfrontera - hans usla kulturkrönikor uppblandade med politiskt svammel i DN har gjort HONOM till ett tidstecken och det är detta tecken vi ser i kartan).

Att det ser pyrt ut för hans "ras" eller underart av mänskligheten uttrycker han jämt och ständig och enligt den naturliga zodiaken är hans sort mycket riktigt redan död. De himmelska Vågskålarna har dömt honom ATT GÅ NED I UNDERJORDEN. Identitetsmarkören Solens ägare Venus har här redan "fallit" ner i LIMBO i det 6e huset för ångest och fientliga stämningar, det första huset efter solnedgången och således en snarlik indikation om dödsriket till Oxens 2a hus just före soluppgången. Rädslan för ofärd är ett påfallande drag i Jungfruns tecken och hade inte det här tecknet funnits i zodiaken skulle merparten av läkemedelsindustrin kunna avvecklas. Så mycket produkter som bara är liniment för själar i neuros - precis som de som behöver häxdoktorer för att driva ut onda andar ur sina "hus".

Wiman som representant för västerlandets kapitalistiska borgerlighet har all anledning att frukta den extrema form av våldsbejakande terrorism som vuxit fram och nu inte bara går under kapitalismens flagg utan även islams. Se hur Wimans Jupiter samtidigt är ägare till 9e huset för religionerna och alla sorters utlänningar. Jupiter är här i olyckans och fiendskapens hus och det är helt klart vem Wiman fruktar och hatar i sin ensamhet. Sedan lyckas han som den Våg han är snygga till sina krönikor för att inte låta som den högerextremist han egentligen delar så mycket med...

Men nu har jag lustigt nog hamnat vid MOTBILDEN till vad inlägget startade med - den kapitalistiska typen av terrorism, massmördaren från Las Vegas. Wimans karta beskriver ju problemen 180° mittöver. Om Paddocks karta illustrerar Fiskarnas problem att krympa ner från zodiakens tredje och avslutande "universella" akt och i omstarten i en ny första akt nöja sig med att växa in i en enda tydlig person, så står Wiman för den ringa kulturens eller individens ömkliga svanesång, att i rädsla för vad den egna vinsthungern har ställt till med nu frukta och hata andras fientliga påminnelser om den väg man själv vandrat. 

Wimans horoskop påminner om amerikanernas, folket som ogenomtänkt och slentrianmässigt lamenterar att "hela världen hatar oss" och inte kan förstå varför, de som enbart producerat storslagna och underbara saker! Som den naturliga zodiakens kosmiska domstolsprincip ÄR Vågen ett kritiskt tecken. Dess härskare Venus är aldrig längre än 48 grader från Solen och kan bara befinna sig i näraliggande tecknen. 

Själens dom handlar antingen om Lejonet - individualitet och ledarskap (och dess kvalitet), Jungfrun, dess närighet och själviska privatism alternativt värnande om miljön (åtminstone i vår tid). Vågen som sådan fokuserar dess sociala och älskliga natur, Skorpionen, de djupa frågorna om själens relation till det som kommer därefter (se Martin Luthers ångestladdade horoskop!). 

Till sist finns en liten grupp Vågar som redan står "rotade" i universalismen genom en Venus i Skytten. (Men inte ens dessa är garanterat äkta avatarer, höga själar som nedstiger till mänskligheten för att hjälpa den på traven. Horoskopet kan innehålla andra problem som degraderar Skytten till att snarast likna en chanstagande lycksökare - se fd finansministern Anders Borg.)

*****

När jag rannsakade mitt minne efter andra figurer som uttryckt samma behov av att "flasha" inför andra fick jag ett napp. Det här anonymiserade horoskopet tillhörde en man som i barndomen tycks ha skadads av familjens skilsmässa sedan fadern bytte ut hustrun mot en ung "trofébrud" och startade ett nytt liv i sus och dus. Kvar blev en övergiven pojke utan kontakt med faderns nya status och det födde avund. Senare i livet hittar vi honom som en kopia på sin far, i grunden lågmäld men med underliga utfall av skrytighet och för att komma åt pengar och lyx t.o.m. i ungdomskriminell, en tid hälare som köpte och sålde vidare stöldgods.

Mannen har idag ett säkerhetsklassat arbete. Skurkstämplad blir man först när påkommen att praktisera det här landets favoritgren: korruption. Horoskopet är ett av de första jag ritade och jag har aldrig tittat på det sedan jag bytte till siderisk zodiak för snart tio år sedan. Men hur mitt i prick träffar det inte! Visa ascendenthärskarens tecken och husposition ser man samma typ av identitetsproblem som hos Paddock, och samma önskan om att skyla över bristen på solid jag-kärna med Vädurens ytliga flashighet. 

Likt denne man hade även Paddock en allt annat än föredömlig far (en brottsling)! Det 9e huset är inte oproblematiskt (en verksamt ond Saturnus) men Jupiter däri är god. En typiskt mixad natur och här fanns både välvilja men också drag av brutalitet i psykologin!
 
Ända från 2010 är inlägget om president John F. Kennedys talskrivare, han som skapade det bevingade ordet, "fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land" - en så anti-egocentrisk utsaga det någonsin är möjligt. Och har man sett, samma signatur som Paddock igen! Men här således en man som gjorde en dygd av Fiskarnas kollektivistiska stim och såg den enskilda Väduren som alltjämt en del i detta: alla stridbara Vädurar ska ansluta sig och simma under och för stjärnbaneret! Ut i krig för kung och fosterland och USA:s vanvettiga anspråk på att vilja äga världen! 

*****

I närmast föregående inlägg hittade jag ett annat uttryck för sambandet mellan Fiskarna och Väduren i en markant förhöjning bland Nobelpristagarna av kartor där Fiskarnas härskare Jupiter aspekterade sitt eget hemmatecken via opposition samt samma förhöjning där nästföljande Väduren "stimulerades" av sin härskare Mars. 

Jag såg en tydlig berättelse strömma från denna heta zon i zodiaken, en perfekt skildring i symboler av hur en uppfinning eller ett framsteg kommer ur universums nebulösa omedvetenhet och debuterar med skärpa i Väduren - tecknet som just representerar den punkt där det övernaturliga går in i det naturliga, i vår värld. 

Eller med andra ord: ascendentgraden, mer allmänt representerad av första huset och dess naturliga koppling till Väduren. (Också planeten Mars symbol med en pilspets som skjuter ut ur en cirkel kan läsas som samma nålstick på vår värld, samma punkt där något lämnar fullhetens cirkel och blir en enskild person som gör ett intryck här, nålsticket är den nyföddes stridstjut just efter förlossningen. 

Paddocks problem - och kanske en risk för alla med samma kombination - var att han aldrig kom över det där inledande ankomstgnyet utan fortsatte guppa kvar i den odifferentierade drömvärld som är Fiskarnas (casinon?) och ville upprepa Vädurens nålstick om och om igen för att imponera på omgivningarna. Se mig! skriker det lilla och ännu omogna barnet.