Mer från filosofen Plotinos om en människas välmående

Traktatet Peri Daimoinas från slutet av platonske filosofen Plotinos liv är relativt långt och ett kort stycke från dess början återgavs här. Strax efter att ha läst om Ebba Bushs skräckvarning till folket om avstängd el lagom till jul, och noterat att det av horoskopet att döma mer troligt var ett verk av beredskapsministern Bohlin, nådde jag kapitel 16 i det filosofiska traktatet som underkänner allt vad t.ex. Sverige tror sig veta om mänskligt välmående (därför mår landets befolkning så illa). 

Välmåendets nivå är helt enkelt inte tillgängligt för en samhällsmedborgare som låtit sig präglas av en sekulär och materialistisk kultur eftersom människan, enligt Plotinos stora förebild Platon, har en tvådelad själ. Den lägre delen är var befolkningen hålls instängd som en energiproducerande gnagare i ett ekorrhjul medan välmående, vilket hörs av det grekiska ordet, enbart står att finna i människans daimon, hennes högre eller Rationella Själ. Och denna har Sverige utraderat från kartan just för att trälbinda folket i hjulet, på "arbetslinjen" (till de Rikas belåtenhet)! 

Faktiskt, början på det avslutande kapitel 16 påminde mig så direkt om Busch och Bohlins sätt att leda landet genom grundlösa hot och ingjutande av fruktan att jag måste översätta stycket (från A.H. Armstrongs översättning från grekiska till engelsk):

Den som inte högvärderar den goda människan i detta [den högre medvetenhetens] intellektsvärld, utan drar ner henne till världen av slumpmässiga händelser [materialismens kaos] och fruktan att dessa händelser kan drabba henne, en sådan människa håller inte sitt medvetande fixerat på den goda människan, så som vi tidigare resonerat oss fram till att vi i grunden är beskaffade. Istället antar hon en ordinär människa [som sin verklighet], en mixtur av gott och ont och tilldelar henne ett liv vilket också är en blandning av gott och ontm av ett slag som bara ovanligtvis inträffar. Även om en person av denna mixade typ faktiskt existerade, skulle hon inte vara värd att kallas välmående, hon skulle inte äga någon inre storhet, varken av vishetens dignitet eller godhetens renhet. Det liv kropp och själ delar kan inte rimligen vara det som åsyftas med ett välmående (eudaimoniskt) liv. Platon hade helt rätt när han framhöll att den människa som avser bli klok och nå ett stadium av välmående, måste ta sitt goda från Därifrån, från Därovan, och blicka mot det goda, bli konform med det och leva genom det.

Plotinos var förtrogen med astrologin och ägnat mycket plats åt att tillbakavisa den stoiska, materialistiska förklaringen till att läran "fungerar". I det här citatet skymtar kanske dessutom hans intresse för österns vishet. För vad det ser faktiskt ut som om han spegelvänder den hinduiska läran om att mänsklighetens grundtillstånd är att enbart vara en oren mixtur av Ljus (ande) och Mörker (materia). De flesta människor, säger hinduismen oscillerar inom Passionen som är den delmängd som uppstår där Ljus och Mörker överlappar. (Han ses på många ställen vinkla om även aristotelismen och stoicismen så de matchar hans egen filosofi, enligt översättaren Armstrong.)

Hur kan Plotinos uppfatta mänsklighetens prekariat så annorlunda? Gissningsvis för att han diskuterar ur Ljusets perspektiv och egentligen inte godtar några andra än de som valt den ljusa sidan som verkliga människor. Den övriga mänskligheten är inte ens mänsklig enligt det moderna västerlandets självförljugna nytolkning (se dock FN-deklarationen om mänskliga rättigheter i Paranoia och Platon). 

I citatet talar han om "halvmänniskor" som vore han en föregångare till Martin Heidegger (som beslogs med att ha haft en tid av nazisympatier och att hans tal om "oegentliga existenser" kan fattas utslag av antisemitism). Plotinos erkände åtminstone människans i grunden goda och nobla andliga natur (dess "potentiella" närvaro hos alla) och kunde likt bra astrologer påminna om att den verkliga andemänniskans fria vilja kan motverka till och med usla födelsehoroskop. 

Här finns nu en gråzon eftersom Plotinos i traktatet medger att den låga kroppsanknutna medvetenheten förvisso kan lida av t.ex. armod och kroppslig krankhet. Men den goda människan är inte längre förankrad i de låga själsprinciperna utan - och här blir Plotinos plötsligt stoisk - helt oberörd i sitt välmående av kroppens signaler. 

Han bör ha vetat för han var tydligen väldigt sjuk själv mot slutet av sitt liv. En vek och livsoduglig kultur som den svenska missbrukar istället medicin och manas ta en covid-spruta om året eftersom Farmakologin allt tydligare framträder som en av de giriga demon som behärskar ett åt "marknaden" försvuret land. Men det som inte dödar dig, stärker dig. Ännu ett område där Överheten söker avla fram en menlös och helt idiotisk Underklass, tablettmissbrukare allihop.

I grafiken från David Fidelers kompendium av smått och gott från hellenismen ringas in den delmängd där Vatten och Eld båda ingår (motsvarande naveln på människokroppen). Detta liknar Passionens kvalitet (eller bloggens "sensationalisiska" astro-syndrom), "mixturen" Plotinos såg som så ovanlig från sitt höga torn ovan hjässan i Saturnus sjunde himmel. Det är helt klart att romaren ALDRIG kan bli någon favorit i Sverige! Dessa är som bäst "halvmänniskorna" och har det inte sagts tidigare är nu ett perfekt ögonblick:

Månen i illustrationen representerar en riktigt låg människotyp som liknas vid en vegetativ själ och som bara lever för att suga i sig. Platon skulle också likna Vattnets verklighet vid en drömlik fantasi en spegling av ett högre liv som ges från Elden/Solen en nivå högre. Men inte heller denna nivå är människans, Plotinos citerade tidigare i sina texter ett mystiskt stycke ur Platon som nämner "Lejonet" och likställer detta med den sensitiva levande själen. Denna själ har även djuren och är trots "Rickard Lejonhjärtas" mod inte en genuin människa. Dock är det "den nobla delen av känslomänniskan" och Lejonet ses ofta tar parti för de svagare.

Platons åsikt var att myternas "daimon" helt enkelt var den Rationella Själen i hans system. Men då förefaller han använda ovanstående tresjälssystem och inte den tvåsjälsmodell Plotinos verkar ha föredragit. Enligt den senare är Vatten + Eld alltjämt bara "halvmänniskor" eller en "naturlig disposition" att aldrig bli mer än en slav under sinnena, gråter med Vatten och gläds med Sol. Inget av detta är vad ordet "eudaimoni" eller välmående syftar på.

Eftersom hellenistisk astrologi knyter eudaimonin eller välmåendet till Solens naturliga 5e "lyckliga" hus verkar bloggarens rekonstruktion av den gamla grekiska filosofins kopplingar till astrologins världsbild lite skakig. 

Men här tror jag astrologins "kosmologiska axel"  kommer till undsättning. Plotinos tvådelade själ må se ut att vara den del där Vatten (vegetativ- eller näringssjäl, även fortplantningsfunktionen) överlappar Eld, men med romarens högre själ avses inte enbart Eld utan Eldens med Luft, den kosmologiska axel som ger en LejonSol i centrum av varje system och sedan en Vattenbärar-rymd som entitetens eller världsalltets intellektuella innehåll. 

Äldre inlägg har diskuterat Alltets utveckling från Det Ena via Intellektet och ner till Själen (inom vilken samma modell upprepas som astrologiska mikro-analogier till den verkliga världen).

Man kan också se Eld och Vatten som Platons synliggjorda ikoner (bilder), tillgängliga för Solen medan den reproduktiva processens Vatten (naturen, det enda sekulära kulturer har kvar av en kompletta världsbilden) inte bevärdigas mycket till liknelse. Platons ser Vatten som av Eld upphettat och mjukt vax som de osynliga eller abstrakta Formerna präglar.

Tidigare i traktatet har Plotinos argumenterat för att människan inte ens behöver vara kognitivt medveten för att besitta eudaimoni, vilken ytterst går tillbaka på det Godas Form, den ultimata av de osynliga Formerna i den Intellektuella / Luft verkligheten. Detta stämmer bra med Eld/Vatten-dikotomin. Eliminera Eld och människan varseblir inte ens att Former sänks ned i vaxet/Vattnet - men likväl formas den psykiska Vatten-varelsen av dessa! 

DNA undslipper människans solära kognition bl.a. därför bloggens förslag att "naturen" och Vatten (det dolda under ytan) utgör en matchar. Dagens intelligenta teknik låter förstås genetikerna titta på en bildskärm som reproducerar basparen som ikoner på rad, så absoluta eller "fundamentalistiska" definitioner är osäkra när det kommer till fenomenvärlden och den högre arketypvärlden... 

(Extra pikant blir Vatten som naturens domän om man samtidigt påminner sig att Månen eller Vatten representerar fantasi eller föreställning - nu är vi mycket nära hinduismens illusoriska verklighet - Maya - och med konsekvensen att den i Sverige dominanta biologismen är en vanföreställning - något som människor utan vare sig filosofi eller religion klamrar sig fast vid, påhejade av Staten som vill se mer inköp och ruljans i denna lönsamma näringsgren.)

Jämför också med bloggens många referenser till att Luft/Vatten INTE mixar väl. Nu förstår man varför. Saknas Eld (Solen!) som medlare kan fantasins element Vatten (Månen)  ta sig väldiga friheter och skapa skeva lunära sinnesföreställningar om Formen. På en oerhört låg medvetandenivå uppstår då t.ex. moderata politiker som nuvarande migrationsministern eller f.d. statsministern Reinfeldt vars ideologiska övertygelse är den vurpade Idé eller Form som resulterar när Vatten eller människans lägre drifter ska översättas "uppåt" till någon slags idélära, en näringslivets egen filosofi.

Det går att leka mycket med de fyra elementen, deras samverkan och vilka typer de ger upphov till... I ett halvår har en sportgalning uppåt de trettio och flera våningar bort från bloggaren spritt sitt vansinne framför tv-apparaten (hemmajobbare? arbetslös?). Hans ap-vrål när det går favoritlaget illa måste ha drabbat en hel del lägenheter och vansinnet är så högljutt att jag en gång hörde det trots att jag satt - gissningsvis två våningar bort  - i hörlurar och lyssnade på något radioprogram. Jag slog upp mänskligt vrålande på nätet och lärde mig att 125 dB är ungefär så högt en människa kan vråla, en nivå där hon skulle ge sig själv hörselskador om hon hade tillräckligt starka lungor.

Och gissa vad jag fann när jag googlade fram ett namn som flyttat in i byggnaden bara någon månad innan oljuden startade? Ett perfekt fall av "sensationalismen" där Eld och Vatten - Sol-Väduren och Mars-Krabban - beskriver den mänsklighet som för tillfället sitter fast i Passion. Plotinos "halvmänniskor"?

Likheten med Hitlers apvrålande hetsighet finns också: Sol i Vädur/Månen i Skytt (Eld/Eld) hos båda två! Dessutom det hetsiga och våldsamma Eld/Jord-kriget via känslolivets Måne på Jord-karg bas.

Intellektets övertändhet med Solen i Väduren via hemmalagshejaren Krabban - soppan är total. Hur en sådan här fått pengar att köpa en dyr lägenhet i innerstan är bortom horoskopets förmåga att förklara (åtminstone utan känd födelsetid). Men nätet ger ledtrådar - dessförinnan ett antal förmodade andrahandsboenden och alla på fina och dyra gator i Stockholms innerstad. Här är kanske en bemedlad brat som inte har alla hästar hemma men väl ekonomisk uppbackning hemifrån...

Vrålandet inträffade om och om ibland flera dagar i veckan och har pågått ett halvår nu - det verkar finnas hur mycket sport som helst att hetsa över för dem som fastnat på en låg och emotionell mognadsnivå. Den svårt obehärskade ljuden som vandrar fritt i flervåningshusets ventilationssystem får mig att tänka på den hinduiska astrologin som placerar den primitiva sexualenergins Mars (defekt eller normal) vid 28! Någon gång mojnar också en ond storm.

I sig ser jag inte mycket utvecklingspotential i kartan. Det är ett känslohoroskop där den enda Luft-planeten, restriktiva Saturnus, här ser ut att komma som en yttre kraft för att begränsa det skrikiga och Barnet/Väduren. 

Att Saturnus kort in i 2023 når Vattenbäraren kan vara ett tecken på att en extern myndighet kommer att tysta vrålapan, men om det är till följd av oron i djurburen eller annan anledning är förstås okänt. Sådana här djur mår bäst ute i det fria, i det "aktiva livet", i joggarspåret, själv deltagande på idrottsarenan osv. Typiskt nog var en prestationsgalen projektledare jag en gång hade av typen som for till de franska alperna för en utmaning så fort det blev ledighet. Nästan enbart Eld kontra Jord (utmaningen) det horoskopet. 

Den tunga eller tröga planetens återkomst till startläget runt denna tid är också en känd symbol för 30-årskrisen, vilket kanske är vad dessa försök att visa sig viril inför sig själv genom hämningslöst vrålande handlar om... 

Vem vet, kanske är det en torsk på nätcasinon och att förluster smärtar honom på ett sätt som han måste låta halva huset få kännedom om. I vilket fall ett perfekt horoskop för den lägsta och mest egoistiska typen av Vädur som inte ens förmår se sig själv ur ett utanifrånperspektiv.

Bloggaren har valt ta denna nyinflyttade prövning från helvetet som ett gott tillfälle att kolla hur välförankrad han egentligen är i den högre själens eudaimoni! Det fanns en gång i ungdomen då bloggarens Sol-i-Vågen allvarligt rubbades av socialt obalanserade människor, men detta liv tycks ha varit ämnat att höja medvetandet (och jämnmodet) ett snäpp - inte minst genom att skriva på denna blogg.

*****

DN-ledaren på julafton 2022 skrevs av Isobel Hadley-Kamptz och hennes raljerande över vänsterns syn på Kreml/Putin är lika obehaglig som pinsam - hon har uppenbarligen förläst sig på tidningens egna hårdvinklade propagandatexter och har helt tappat det historiska perspektivet. 

Följande är spekulativt, men ponera att horoskopet för lunch eller tidigare är korrekt och att Månen alltjämt befinner sig i Väduren. Då förses psyket/sinnelaget intill det krampande av en extrem-sekteristsk Saturnus-Krabbas smala perspektiv - för att inte tala om att "halshuggande" Ketu i Väduren redan tycks utöva repression på sinnet. Skulle man alls kunna lita på sakligheten hos en sådan här person? 

(Jag känner en underhållande person med ett liknande Eld/Vatten-krig och det slår gnistor om hennes tankar - mycket underhållande. Men hon har en bit till objektivitet och jag undviker samtalsämnen som skulle kunna trigga högerextrema eller bara underliga föreställningar.)

Horoskopet för en sensationalist eller uppviglare

Givet Mån-Väduren är det ett dubbelt Eld-Vatten-krig (ren fanatism) eftersom Månen "värms" av Mars-Lejonet och kyls av Saturnus långa 270-aspekt, samtidigt som den "varma" Månen söker värma den svårt demolerade Krabban på denna himmel. 

Kartan har viss släktskap med hennes överordnade, fanatikern DN-Wolodarskis horoskop, vilket bekräftar att vad som sågs när jag studerade Hitlers entourage och hur hans eldiga (fanatiska) Mån-Skytt återfanns hos en stor mängd av nazister i olika position som samlades till den studien. Sätt fel man på fel plats och börja sen rekrytera och man får slutligen en så medioker arbetsplats och produkt som DN idag är.

(Se Krabbans problem med större perspektiv i julaftonens inlägg om den ryske diplomaten - en slags vederläggning av Hadley-Kramps text som jag då ännu inte hade läst.)

*****

Här på slutet inser jag att "välbefinnande" hade varit en bättre översättning av "eudaimoni" än "välmående". Med ordet "mående" föll jag den svenska fysikaliska fällan, den sämsta plats att söka efter beskrivningar på ett tillstånd som enbart tillhör den Rationella Själen.

Dubbelspaning: Martin Timell och hans "tidstvillingar", samt Vilken plattform har feminismen?

Timells ungefärliga tidstvilling Lisa Welch, déclassé

I Expressen säger en f.d. chef på produktionsbolaget som mjölkade pengar ur affischnamnet Martin Timell att han bakom den officiella fasaden av trivselnissen var ett distinkt personalproblem: "Martin kunde vara intensivt charmerande för att strax därpå bli skräckinjagande. Han höll sina kollegor [och] chefer i en form av skräckvälde." En äkta dr Jekyll & mr Hyde-typ, med andra ord.

Uppmärksamma läsare har sedan länge sedan noterat att bloggens horoskop med sol- eller månascendent har nästintill noll prediktivt värde. Där en individ dukar under för sin problematiska födelsehimmel, där responderar en annan med mod och insiktsfullhet, ofta nog just inom de problem som planeterna och zodiaktecknen bygger upp till symboliska härvor. 

Jag använder Ljusen som utgångspunkt eftersom offentligheternas födelseklockslag sällan är kända och även om sol- och månascendenter inte duger att förutsäga något, är de ofta remarkabelt träffsäkra i backspegeln, åtminstone vad gäller kändisar. Det kan vara så att kändisskapet prövar individen hårdare och är man inte av rätta virket blir det privilegierna som knäcker individen, som i Martin Timells fall.

Se här hur chockerande tydligt mentala störningar märks om man ritar Timells karta utifrån Månen, sinnelaget eller psyket:

Månen i härskarläge i Kräftan symboliserar "enbart Naturen" och den här placeringen är minst sagt kritisk eftersom Månen behöver Solens intelligenta och förstående styrning.

Tyvärr har Timell en megalomans Sol, där Mars enligt vissa ger en förhöjd intelligens, men där tecknet Vågen inte ger full rättvisa åt någon av planeterna. En oroshärd i umgängen med andra (Vågen = parter i harmoni) är fullt möjligt eftersom Solen här inte bränner Mars (dvs. tar kontroll över den Lilla Illgörarens mer spretiga och t.o.m. våldsbenägna natur). Vad som gör horoskopet distinkt olustigt är att även äregirighetens demon Rahu (Drakhuvudet) befinner sig i Vågens tecken. Med sinnelaget som utgångspunkt hamnar hela denna oroshärd där man minst vill ha den: i det "trygga och säkra" fjärde huset för Hemmet (eller individens egen tillfredsställelse med sig själv och livet).

Det här skulle kunna betyda att Timell kommer från en ganska vanartig hemmiljö och om jag tyckte mig se tecken i framlidna Kerstin Dellerts karta att hon "fått sex på hjärnan" (i framskriden ålder utgöt hon sig vitt och brett om sitt fantastiska sex), då måste samma sägas även om Timell, apropå den låga stämning som råder i hans fjärde hus. Även han har, precis som Dellert, den tänkande/mentaliserande Merkurius i sexualitetens Skorpion och driven av sexplaneten Mars i det likaledes tänkande/mentaliserande Lufttecknet Vågen! Jag säger inte att detta är en våldtäktsposition, men slirigheten mellan Vatten och Luft kan degradera individen åtskilligt! Utagerande män som tänker med kuken och hos kvinnor måhända den motsvarande nymfomanin...

Att sinnelaget i passionerade och i sig rätt sliskiga Kräftan inte har någon vettig styrning från Solen visar sig sedan genom att även Timells soldisponent Venus gått åt pipan! Placerad i 6e huset för olyckor och fiendskap har den ett av de sämsta tänkbara lägena för att stötta Vågens välkänt labila mentala balans... 

En naiv och snabb blick på kartan skulle kanske tycka att den såg jättekreativ ut och att en Venus i positiva Eldtecknet Skytten enbart är bra, men fullföljer man analysen och tittar på vilka de aktiverade husen är - även i en spekulativ mån- eller solkarta - kan historien tvärt ta en annan vändning.

Venus placering gör att man skulle kunna kalla detta en intensifierad variant av det "dissociationssyndrom" som Sol och Måne i Luft och Vatten (eller vice versa) betecknar och som, när det gäller Våg och Kräfta ofta yttrar sig som torgskräck eller svårigheter med närheten till andra.

*****

För en tid sedan passerade min samling födelsehoroskop (mestadels utan klockslag) tiotusen. Finns där några andra med den kritiska trion Månen, Solen och Venus i samma tecken och vad har de blivit kända för? Programmet ZET kammar igenom horoskopen på bara några sekunder (kalkylerar precis varenda stjärnhimmel och provar den sedan mot de tre sökkriterierna). Ut kommer följande resultatlista, samtliga med okänd födelsetidpunkt:

Martin Timell;13.11.1957;12:00
Stanley Tucci;11.11.1960;12:00
Hyapatia Lee/Victoria Lynch;11.11.1960;12:00
Lisa Welch;11.11.1960;12:00

Timell är den äldste och nästa gång Venus kunde befinna sig i Skytten då Solen passerade Vågen (och Månen flyktigt nuddade hemmaplan i Kräftan) var ett par dagar under hösten 1960. 

Stanley Tucci är en skådespelare med ett välkänt ansikte. Han har gjort många underordnade roller, och vem minns honom inte som gay modemänniska i Djävulen bär Pravda, överkörd av Meryl Streep i sin mest demoniska roll? Själv är Tucci straight men jag ser i Wikipedia att hans hemliv (Månen-i-Kräftan, Solen-i-fjärde illa understödd av Venus-i-sjätte-sjukdomshuset) drabbade honom via hustrun. Hon, född 1962, dog i bröstcancer 2009.

Sen börjar det verkliga eländet. Båda de kvinnliga födslarna från samma dygn är i sexindustrin! Porraktrisen Hyapatia (ett halvblod, vit och Cherokee-indian) fick en dålig början i livet och utnyttjades (sexuellt förmodar jag) av sin onda vita styvfader. Hon hamnade i sexträsket och drabbades senare av mentalsjukdom. Här är en så nattsvart läsning av stjärnhimmelen ur hem- och psykperspektiv (Månen) som någonsin är möjligt!

Lisa Welch har jag ingen info om alls förutom att hon var en hora för pengarna och vek ut sig naken i Playboy.

Här hittades med andra ord inte mindre än 3 av 4 "horor för pengarna" (Timell inräknad). Tucci är undantaget från vad som faktiskt ser ut att vara en regel eller åtminstone negativ disposition inbyggd i det här astrologiska mönstret.

Var lämnar det alla vanliga människor födda runt samma tid(er)? Stannar deras svaghet vid porrmissbruk? Är de torskar? Har de "sublimerat" sin Irrationella eller Vegetativa Själ och blivit konsumtionsmissbrukare av mer allmänt slag? Exempel mottages tacksamt!

Psykascendenten i Kräftan, Solen i Vågen och Venus i 6e ohälso- och fiendehuset har förekommit vid dessa tidpunkter sedan år 1900 - sökning i sextimmarsintervaller för att inte missa månens passage genom Kräftan (på i snitt 2½ dygn):

Range of search: 1.01.1900 - 1.01.2018
In steps of: 6h 0m
Search for...:
so.lib & ve.sag & mo.can

Realization intervals (begin - end):
 2.11.1901  6:00 -  4.11.1901  6:00
 3.11.1909 12:00 -  5.11.1909 18:00
 5.11.1917  6:00 -  7.11.1917 12:00
 6.11.1925 18:00 -  9.11.1925  6:00
 8.11.1933 12:00 - 10.11.1933 18:00
10.11.1941  6:00 - 12.11.1941 12:00
11.11.1949 18:00 - 13.11.1949 18:00
13.11.1957  0:00 - 15.11.1957  0:00
10.11.1960  0:00 - 11.11.1960 18:00
14.11.1965  6:00 - 15.11.1965 18:00
11.11.1968  6:00 - 13.11.1968 12:00
15.11.1973  6:00 - 16.11.1973  0:00
12.11.1976 18:00 - 15.11.1976  0:00
14.11.1984  6:00 - 15.11.1984 18:00
15.11.1992 12:00 - 15.11.1992 18:00

Det här inlägget blev - helt oavsiktligt - YTTERLIGARE ett i den pågående serien i anslutning till senantikens (med rätta) låga uppfattning av Naturen som en demonins dypöl förutan ledning från den Rationella Själen.

Isobel Hadley-Kamptz skulle hata den här diskursen, upptagen som hon är av att spåra kvinnohat från antiken och fram till idag (Expr 2). Men faktum kvarstår, den feminism som börjar i Naturen och inte tänker större har förlorat striden med patriarkala avarter innan den ens börjat.

Hadley-Kamptz föddes till lite väl mycket "Natur" och påfallande lite intresse av Övernaturen - en värre indikation om förvrängd syn på filosofi och religion än den här tillfälliga niondehusägaren Jupiter är svår att hitta:

Månkartan för lunchtid men jag misstänker en födelse senare på dygnet, med Månen inne i Oxen och förbannad av Satansstjärnan i Oxens tredje grad så att hon garanterat får ett liv av strider att utkämpa och frestelser att lära sig genomskåda... En månascendent i i Oxen skulle å andra sidan ta trycket från 9e religions- och filosofihuset som nu får Saturnus som ägare. 

Givet Saturnus depressiva tillstånd i Naturens eget tecken Kräftan där Solen hålls i kort koppel: biologism dödar all verklig förnimmelse av att vara en Sol, en andlig varelse, talar även detta för en månascendent i tecknet för den falska identifikationen med kroppen. Som ofta påpekat leder Oxen i första (=ledande princip) att dess härskare Venus blir en illgörare för dem med detta sinnelag: Freuds ökända "penisavund", kvinnor i obalans med sitt eget kön. 

Andra typiska utfall kan vara störningar redan med modersgestalten och sedan med kvinnor/Venus överlag. Eller, som här, sublimeringen till att "störa sig" angående Venusfrågan, dvs militant feminism som lyfter på varje sten för att hitta tecken på "patriarkalt förtryck". När väl Gud (Fadern) eliminerats ur ekvationen (jfr. ateisten Laplace) återstår bara ett vingklippt fall ner i mörker, relativism och dårskap...

Om man betänker en månascendent som involverar den för Oxen verksamt onda Jupiter och demonstjärnan Algol, då kommer man ytterligt nära tankarna i några inlägg de senaste veckorna om mångudinnan Hekate som demonernas härskarinna  (och älskarinna). Är då detta sista ordet om feminismen eller den simpla naturalismen: att det är Djävulen eller den avundsjuke Satan som förklätt sig och gör anspråk på att vara högre än Gud själv? Då har dagens kvinnor inte förstått mycket av den antika människosyn som såg både män och kvinnor som andeväsen och bara i födelsen in i en köttslig kropp differentieras i manligt och kvinnligt. Karma avgör vilken kropp som bäst passar en given själ vid en given tid. 

Ojämlikheten i de kulturer där den frodas, tjänar ett högre syfte, t.ex. att ge kvinnor som Isobel H-K något att vredgas över och kämpa för. Att vreden är avgrundsdjup (ända ner från Tartarus) i Oxens tecken, det har bloggen kommenterat tidigare i samband med ett kvinnornas drev mot muslimska socialdemokraten Omar. 

Se: Drevets psykologi och antikens 12 tempel (2013)

En hel del talar faktiskt för att Isobel H-K föddes efter lunch, med Mån-Oxe, och sorterar in under den generiska "sätta sig på tvären"-typen. Jämför Algol/Tyfons ursinne med en sådan här rubrik signerad Isobel H-K: "Jag ser deras resor och min avund vet inga gränser". Detta är Djävulens röst eller Oxens - den förledande instinkten att vilja äga och förfoga över trots att Naturen är ett dödfött projekt som aldrig kommer att kunna bjuda sina barn på evighetens rofylldhet. Människan är på jorden enbart som ett tomt skal för själen, som genom att tvingas uppleva död efter död till sist vaknar till insikt om de korrekta motiven till att alls kämpa för något här nere i helveteshålan.

Vilse i cyberrymden (del 2)

I första delen uppmärksammades ett P1-program som via kulturtyckarna Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz frammanade ett framtidsscenario med den ständigt uppkopplade "nätokraten" som alltings mått.

Bard presenterade den ständigt uppkopplade människan som "schizoid" (fast med positiv valuering) - en människa i avsaknad av ett egentligt sammanhållande jag, en hoppjerka som byter roller och identiteter på nätet som erfordrat.

Isobel fyllde i med subjektivistiska impressioner av en jag-kärna - produkt av den fysiska hjärnan och därför icke-substantiell, overklig - och hur detta imaginära jag fullständigt upplöses på webben så att man blir en liten nod i ett sammanhängande helt.

I denna miljö har nu "den gamla människan" (hint: aposteln Paulus) avlastat sig delar av det tyngande kunskapsbagaget och kravet på ett hederligt dagsverke genom att helt sonika släppa lättillverkade omvärldslänkar i sin text. Enkelt för nätokraten själv men enorma mängder arbete lastat på läsaren som vill kunna förstå den kontext kommunikatören själv lever i men avstår från att ens i destillat förmedla. Allt för att inte tappa sitt självförglömmelsens rus i nätets oceaniska symbios mellan de kommunicerande (pladdrande) noderna.

*****

I den här fortsättningen ska jag peka på hur perfekt de båda givit uttryck för sitt astrologiska soltecken (enligt den gamla sideriska zodiaken). Solteckensastrologin har med rätta blivit bespottad på grund av det banala sätt ämnet hanteras av de flesta astrologer i veckopressen. (Och att zodiaktecknen ligger 4/5-delar snett gör inte saken bättre.)

Men soltecknet är på en djupare nivå det man kan kalla själens "livsuppdrag" för detta besök på jorden. Zodiaktecknet kan liknas vid en av Platons Idéer eller Former. Den har en enorm kapacitet att gestalta sig på olika sätt, tack vare mötet och kombinationen med andra former, men när man ser varthän människan tycks vara på väg i tanke och gärning, ser man det sideriska tecknets som en slags målsättning. Det här inlägget illustrerar t.ex. perfekt undertecknads Sol i Vågen: ständigt dessa avvägningar, gärna jämförelser mellan två personers uttryck av samma tema! Hela mitt liv har styrts av samma grundmotiv!

I den mån Alexander Bard ens tänkt på sig själv i termer av astrologi tror han säkerligen att han är Vädur, en egostark pionjär, stridbar och äventyrslysten. Ingen kan förneka att det går att uppleva honom sådan. Han har startat åtskilliga lyckade projekt, var i yngre och mer uppvarvade år faktiskt kanske lik en uppbrusande och hetlevrad Vädur i debattsituationer. Nu har han lugnat sig. [Se korrektion i kommentar nedan.]

Den ålderdomliga sideriska zodiaken, som följer tidsåldrarnas ständiga rörelse, gör Bard till medlem av Fiskarnas tecken, ett jaglöst och kluvet dualt tecken. Ta en titt på hans kufiska dubbelslips på fotot ovan! Är det inte två döda sillar som hänger där? Fiskarnas arketyp verkar genom honom och han är kanske inte ens medveten om det!

Och med insikten om att hans solära livsuppdrag är hävdandet av kaosprincipen (inget "jag" som håller ihop människan) blir plötsligt hans lovsång till den schizoida människan glasklar! Det är Fiskarna som förbehåller sig rätten att glida in och ut ur allsköns roller utan att egentligen investera sig själv i någon av dem.

Från Wikipedia lär man om att han varit manlig prostituerad, skivdebuterat som kvinnan Barbie (cross-dressing) och satanist. Själv med fragment av europeiska liv några hundra år tillbaka i tiden, reagerade jag med oerhörd förtjusning för några år sedan då jag såg hans grupp BWO och hans tidstypiska dräkt med högt krås - bara ännu en roll i Fiskarnas ständigt pågående maskerad.

Att det finns väduriska drag i personligheten stämmer visserligen: se den ohyggligt narcissistiska Venus i egoprincipens tecken. Så i en annan vinkling av hans intresse för kostympajaseri kan man notera det astrologiska egenmäktighetssyndromet där barnet Väduren hamnar i clinch med auktoritetsgestalten Stenbocken - två pushiga och påstridiga tecken som båda vill sätta dagordningen.

Stenbocken är välkänd för sin formalism och betoning av yttre markörer, men i kombination med mjuka och barnalika Fiskarna blir Bards hoppande mellan olika kostymuppsättningar en ganska harmlös historia. Den lilla flickan som älskar att klä ut sig och se resultatet i spegeln...

Faktum är att Bards genomgående intresse för kostymering har en högst intressant astrologisk "tidsparallell" - gissa vem som föddes samma år, dagen efter Bard? Jo, "stilfascisten" Susanne Ljung! Och som hennes radioprogram STIL har förvandlats till en enda lång lovsång till homosexuella modeskapare - konstruktörer av artificiella ytor att drapera den problematiska kroppen med!

Här inser man plötsligt att också Bard troligen tillhör den grupp som maskerar sin oförmåga att höra sin genuina själsliga Identitet genom de brusande inre vattenströmmarna - han flyter runt i psykisk smet i formen av fragment av tidigare liv som från det undermedvetna (Vatten) påverkar jaguppfattningen.

Vattenelementet tycks aktivera djupt liggande själsligt stoff. I en permissiv (normlös, sönderfallande) kultur kan man, som Bard, ge uttryck åt detta olagda pussel och driva runt ett helt liv. Leva ut sina inre fantasier. I en annan kultur, med hårdare definierade roller, får den här typen av själ skärpa till sig mer.

En del Vattenmänniskor klarar inte disciplin eftersom de är så "rinniga". Det är tragiskt att se Whitney Houstons "mjuka och blödande själsnatur" (nytt fönster). Hon är ett typiskt exempel på att Vattnet har svårt med de belastningar framgången för med sig.

(Hos Whitney är den disciplinerade Saturnus, som brukar kunna ge struktur även åt väldigt "vattniga" horoskop, tyvärr försvagad genom en världsligt svag placering - hon är bra på att sätta dövörat till ropen från verkligheten!)

Fiskarna mår kanske bäst som självuppoffrande hjälpare eller som vagabonder och slackers. Sol-Fiskarnas livsuppgift är just att söka jagets upplösning och det kan göras på olika sätt. De internationella framgångar Alexander Bard skördat med sitt lyhörda öra, kommer visserligen från det själsliga Vattnet, men inte utan Stenbockens talang för det formella - "klädedräkten" som konkretiserar det inre "psykiska vattnet". (Jfr inläggen med min popidol Richard Hawley och hans betoning på Fiskarna och Stenbocken.)

Filosofen Anthony Damiani knyter i sin astrologiskt färgade kosmologi Fiskarna till fenomenvärlden. Och Vattenelementet representerar verkligen den människotyp som lever via inre föreställningar eller fantasier. De är egentligen inte "här ute" bland oss som är jordade, realistiska, och det kan man märka i deras bekymmerslösa och friktionsfria utflöde av fantasier.

Studerar man, som bloggen gör, skandalpressen får man snart nog en förskräcklig bild av Vattenelementet, solkiga och sjukliga människor som helt förslavats under skeva drifter och fantasier de inte längre råder över. Med rätta upplever de att ha ramlat in i en verklighet som har makt över dem. Men de befinner sig alltså på insidan av själen i dess lägre regioner - "den irrationella själen". Den "jordade" och verklighetsanpassade människan (Jordelementet) eller den rena rationalisten (Jord + Luft) kan ha väldigt svårt att förstå sig på det ständigt blödande Vattenelementet.

Sveriges psykiska illamående beror på att nationalhoroskopet lutar sig alltför tungt mot Luft och en känsla (Mån-Väduren) som bundits upp av och fastnat i enkla materiella ambitioner (Mars-Oxen). Den här diagnosen kan man, tror jag, tillbakadatera långt före vårt nuvarande nationalhoroskop (1974) och ligger bakom det faktum att "psykisk sjukdom" varit något fult och onämnbart i det här landet.

Kanhända ligger samma psykologiska neandertalnivå också bakom det spott och spe som "förnuftsorganisationer" riktar mot landets förvillare. Ofta drabbas ämnen som relaterar till själen/psyket av deras bannbullor. Ve den som sänder ett tv-program om astrologi eller psykiska (själsliga) fenomen! Då blir den rationalistiska svensken riktigt rädd för sin egen potentiella sinnessjukdom!

Vatten är en urbild människan är ambivalent inför, och med rätta! Men jag försöker då och då sticka in någon celebritet som uttrycker "friskt vatten" för att påminna om att Vattnet också liknas vid "spegellik vishet" i buddhismen: det inre sinnet mottar intrycken av världen inklusive den egna kroppen (ascendenten) utan att identifiera sig med den här strömmen av fenomen.

*****

Förlorad i självförglömmelse i en ocean fylld av strömmar som drar hit och dit, så skulle man kunna säga att Isobel skildrar sitt förhållande till nätet. Hon är innesluten i nätet, en oskiljbar del av det. Hon är hemma.

Här är soltecknet Kräftan, det kardinala eller huvudsakliga Vattentecknet, som indisk astrologi förklarar som roten till den sinnesberoende människans sensationshunger. Rajas guna, åtrå. Månens dödssynd är dess avund, i ren och skär negativitet suger den åt sig av solljuset för att producerar en avbild av den äkta varan. När Freud talade om kvinnans penisavund var han själv omedvetet offer för just denna arketyp av Månen/Kvinnan som den som avundas Mannen/Solen.

Solen i Kräftan upplevs ofta syssla med repriser, med återspeglingar av omvärlden. Jag misstänker en hoper sportkommentatorer ha den här placeringen eftersom Månens eget tecken just återspeglar skeendet.

Med en "djup" Måne blir Sol-Kräftans utagerande originellt, men är Månens matsmältning stressad, är det som Kräftan sänder ut bara en subjektiviserad och luddigare version av det som till att börja med satte sinnets lidelse i brand. Naturligtvis är en vass Merkurius ett bra botemedel för tendensen till att bara producera fördunklade versioner av in-data...

Månens gång påverkar jordens vattenmassor och människornas psyken och känsloliv. Som den fruktsamma Naturen förglömmer Modern sig själv i sina föreställningar kring avkomman - Kräftan, modersprincipens tecken, representerar likt Fiskarna en fullständig avsaknad av distinktion mellan sig själv och sin avkomma. Här är den oceaniska symbiosen mellan mor och spädbarn.

Som det primära Vattentecknet indikerar Kräftan (och dess härskare Månen) själen själv, ett subjektivistiskt tillstånd. Isobel förefaller ha trillat dit på den materialistiska myten och inte tror på något verkligt jag bortom den fysiska hjärnan.

De tre Vattentecknen borde lita mer på sin förmåga att stilla sina brusiga vatten, rena sig från den smuts de drar i sig genom urskillningslös sensationslystnad och genom sitt själsliga substrat börja förnimma att de faktiskt har en märklig inre Observatör - en andevarelse. Detta är jaget bortom materialisternas falska antaganden om jaget som en biprodukt av den fysiska hjärnans verksamhet. Detta är Observatören som faktiskt ligger bakom sådana tokiga griller.

Men så länge Kräftan är offer för tidvattnens dyningar, har tecknet avsevärda problem med att anamma ett objektivt perspektiv. Inte minst eftersom symbolen också antyder den biologiska naturens skyddsinstinkt. Det här är så grundläggande krafter eller strömmar inom själsnivån att de nästan helt saknar medvetande. Kräftan drar sig in i sitt skal och försvarar sitt.

Därför blir den aldrig egentligen jag-medveten utan ÄR direktlänken mellan stimuli och respons - en automat som Moder Natur förprogrammerat att fäkta i blindo. En tumultartad person resulterar, glad och förtvivlad om vartannat allt som miljön dikterar. Själen ständigt krängande och ringlande sig över något nytt intryck. Eller som Isobel presenterar sig på Bloggportalen:

I verkstan finns medieskvaller direkt från redaktionen, ångest och extas direkt från Stadion eller bara texter direkt från hjärtat.

Koncist och en perfekt illustration av horoskopet som helt saknar Sattva guna. Ett övermått av lidelse (Rajas) och så Tamas för att sitta fjättrad i Rajas ständiga humörsvängningar!

[Behöver jag upprepa att alla dessa beskrivningar rör enskilda astrologiska principer? Kräftan står för omedveten instiktivitet men det gör inte en människa med Kräfta i horoskopet helt förståndsbefriad!]

Kräftan är i allmänhet bra för en impressionistisk konstnär eller en författare och tecknet ger en nyckel till varför Isobel favoriserar nätet, en trygg plats på "insidan". Kräftan som skyddat revir. Där kan hon öppna upp och komma i kontakt med det ofödda barnets oceaniska känsla av att hänga samman med alltet.

Eftersom det är psykets indikator Månen som förfogar över Solen (handlingsmänniskan) skiljer sig kräftor åt avsevärt! Kanhända kommer Kräftorna i lika många kulörer som Fiskarna... Tyvärr byter själens planet tecken halvvägs genom dygnet då Isobel föddes.

Är detta en direkt Mån-Vädur eller den mer sävliga och jordade Mån-Oxen? Visst passar en Måne i Eld hennes sensationalistiska natur mycket bättre! Vid en tid var hon en av Sveriges högst rankade sportbloggare, och Vädur och Kräfta tillsammans skapar ett så extremt sensationalistiskt känsloklimat, så totalt i avsaknad av återhållsamhet, att idrotten är en perfekt indikation på månplaceringen.

Baksidan med en så reaktionssnabb Måne som den i Väduren är just det jag nämnde: det som sätter igång passionen (både Sol och Måne som Rajas guna) stressas genom det psykiska matsmältningssystemet. Det som kommer ut kan vara tämligen halvsmälta observationer - just som jag misstänker att hennes jubel över min blogg förra året byggde på en alltför ytlig bedömning. Sinnesintrycken gick rakt in och rakt ut men med föga "mental förädling" däremellan.

Den här bloggens astrologi, draperad som "filosofi lite" (eller omvänt), ger inget stöd för Isobels besatthet av den fysiska hjärnan eller tanken att medvetandet eller jaget skulle vara ett fysikaliskt "epi-fenomen". (Då Väduren korrelerar med hjässan och hjärnan är detta ytterligare en indikation på att Månen ligger här, precis som Bard oavsiktligt röjde Fiskarnas tecken genom sin "dubbelslips".)

Egot (Väduren/1a huset) må vara en falsk konstruktion (ahamkara) - det medger även indisk filosofi. Men det är dock en manifestation här i livet om att något sådant som ett Centrum existerar. Kräftans "oceaniska gränslöshet" är således inte en absolut sanning.

Den som inte redan kastat loss från sitt ego och i halvpsykos flyter runt i ett känslohav som inte kan skilja det egna från den andres, kan via sitt intakta ego gå på upptäcktsresa inåt. Man kommer då att finna att egot visserligen inte var verkligt men att istället en djupare identitet väntar där - en identitet som omfattar många liv, många tillfälliga egon!

Vad alla födda med mycket Vatten måste lära sig i detta liv är att korsa Glömskans flod - detta mörka vatten!

Vilse i cyberrymden

Hörde söndagsreprisen av P1:s Livet & Döden, en mosaik lagd av intervjuer med Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz, en slags panoramisk meditation över människans evolution från samlare till jordbrukare till industriarbetande och urban varelse. Hela vägen fram till vad båda dessa åsiktsproducenter på basis av sina nuvarande positioner tror är framtiden: den nätverkande internetbaserade kollektiva varelsen. 

Inte ett ord på en halvtimma som låter antyda att stora delar av mänskligheten redan genomskådat nätet och reclaimat ett liv utan Facebook och den ständiga uppkopplingen - ett klokt val som, till skillnad från Bards dyrkan av den schizoida, multipla naturen (tramsandet med alias på nätet) eller Isobels övertygelse om den essentiella individens icke-existens, återställer den faktiska individualiteten ur det tillstånd av jag-utsläckande psykos som de i själva verket beskriver. 

Det är en psykiater som pregnant kommenterar Isobels fortsatta meditation över det imaginära jaget inom ramen för en materialistisk världsbild, och med detta ord sätter foten i backen och förklarar vad hon pratar om: ett psykostillstånd där man inte längre kan skilja insida från utsida.

Naturligtvis saknas alla möjligheter att uttala sig om individualitetens vara hos den som redan fallit in i två samtidiga föreställningar: att våra medvetanden alstras av biokemi och att detta kemiska jag därför är falskt. 

Isobels H-K:s världsbild är så långt man kan komma från det Jesus avsåg när han talade om att himmelriket finns både inom och utom människan. Det var absolut inte ett artificiellt internet han talade om, med vars hjälp individen kan driva sig ut i upplevelsen av att vara ett större jag.


Alexander Bard, åtminstone tidigare anhängare av den persiska zoroastrianismen, verkar numera heller inte uppfatta antikens insikter i människans beskaffenhet som mer än kulturella artefakter, i radioprogrammet menar han att religionerna lever vidare inom Konsten med stort K. Dvs, det finns inga giltiga utsagor om tillvarons faktiska konstitution att hämta i religionens värld. Allt är bara föreställning. Så talar en postmodernistisk värderelativist.

Med utgångspunkt i det lidelsefulla och huvudsakliga zodiaktecknet Kräftan och dess härskare Månen (rådare över tidvattnen), har jag skrivit mycket om just Månen i hemmaläge i Kräftan som en symbol för psykets eller själens naturliga patologiserande. De rent fysiska vattenmassornas fluktuation till följd av månens dragningskraft derangerar psyken, om detta kan varje tjänstgörande polis med erfarenhet av folkmassor i tumult vittna. I utfrågningar av ett antal kvinnor för länge sedan upptäckte jag att många av dem var fullt på det klara med hur deras menscykler relaterade till månens faser. 

Men som metafysisk term använder bloggen Vattenelementet för att illustrera människans själ i nyplatonisk mening, dvs, som ett sent skede i tillvarons tillblivelse, bara ett snäpp innan myten om evolutionen och tiden tar psyket i besittning och den fallna mänskligheten vaknar upp på en planet de kallar jorden. 

Det är från den här nivån i drömmen Alexander och Isobel börjar överlasta vad som redan från början är psyket naturliga tendens till patologiskt fabulerande med ytterligare föreställningar. Som till exempel att det jag just sade bara var en nyttig fantasi i ett tidigare skede av mänsklighetens utveckling, men nu moget att dumpas eftersom vi har en eldriven dator så att vi kan formulera oss som "nätokrater".

Gud vare lovad. Vilket solitt tankebygge! Jag förmodar att ingen av dem minns det användbara bibelordet om dåren som byggde sitt hus på lösan sand medan den visa människan byggde på hälleberget.

Det finns till att börja med mängder av forskning som distinkt pekar på att Alexanders och Isobels grundbult, att jaget är en inbillning som produceras av en fysisk hjärna är ett felslut, och att världens religioner (nu bara estetiska tankebilder för Alexander) har rätt i föreställningen om att människan har en inre essens, en ande eller en själ. 

Den senantike filosofen Plotinus var känd för sina djupa mystiska tillstånd och han argumenterade kraftfullt för att den indiska monismen inte var korrekt, Brahman är inte den enda realiteten och den individuella själen en inbillning. Även om själen är en aspekt av Brahman äger den en tidlös individualitet.

Det finns redan idag så häpnadsväckande exempel på nära döden- och ut ur kroppen-upplevelser att det bara kan vara en tidsfråga innan forskningen hittar den rykande pistolen. I det läget rasar genast nätokraternas patetiska vision om en fysisk hjärna uppkopplad i ett gränslandspsykotiskt eller schizoitt tillstånd med alla andra hjärnor via nätet! Alexander och Isobel var bara ytterligare två stycken förlorade ute i en patologisk fantasitripp.

Och hur detta bekräftas av bådas Vattenhoroskop! Vid något tillfälle mångdubblades besöken till den här bloggen sedan Isobel tvittrat om att hon hittat vad som kanske var den bästa bloggen av dem alla (den här). Besökstoppen försvann lika fort som den uppstod, troligen för att ingen fattade ett skit. Och Isobel hade nog jublat mindre, hon med, om hon förstått att astrologin inte stödjer hennes fysikalistiska materialism.

Det är inlägget är lite mer filosofiskt än de otaliga exempel på Vattenelementets mer eller mindre godartade psykopatologi. Att bevaka skandalpressens löpsedlar har visat hur vanligt Vattnet är i sådana sammanhang, men alltid svårt förorenat. Det faktum att t.ex. Nobelpristagarna i litteratur domineras av de djupa vattnens Skorpion och andra "bra" uttryck tenderar att hamna i skymundan. För det stämmer, det som kommentatorn Kurt Wered, oaktat sin övriga palett, säger apropå Isobels blogginlägg:

Är nu inte detta en ideologi som passar den nivellerade och trivialiserande samtiden som hand i handske? Bort med det autonoma subjektet - bort med möjligheten att ens föreställa sig den inkarnerade Anden - geniet. Det är inget annat än dussinmänniskans ressentiment som talar. (källa)

Jag misstänkte att det fanns ett finlir i bruket av ett franskt ord, och mycket riktigt. Läs, om behov föreligger, den här artikelingressen på Wikipedia, det räcker (öppnar i nytt fönster).

I del två kommenteras Alexanders och Isobels födelsedagar astrologiskt.

Redan den 4 juni förberedde jag Bards karta efter hans uttalande om att svensken tar droger för att ha kul. Där slocknade gnistan, Bards kamp mot Myndigheten var inte sporre nog. När man däremot får höra i radion om hans nihilistiska eller postmodernistiska Nietzsche-tänk, då blev det på en gång intressantare, särskilt givet horoskopets utseende.

Båda de här åsiktsmaskinerna föddes, som sagt, till varsitt Vattentecken, och skillnaden i symbolik mellan dem illustrerar väl deras skilda sätt att närma sig den patologiska fantasin att jaget lika lite som Gud skulle existera.

*****

Se även, den buddhistiska termen skandha för varför cyberfinkarna är fullständigt på fel spår i sin fantasi om den nya jaglösa människan. Det räcker att man drar ur sladden till deras dator för att de ska inse vilket självbedrägeri de klängde sig fast vid! När aggregatet vi kallar internet brakar ihop vaknar egot till liv igen och hela nätokratins manifesto visar sig ha varit snömos.