Den här bloggen började väldigt enkelt som följd av bloggarens diskalkyli i småskolan, som en "dubbelkoll" av astrologins allra enkla påståenden om enstaka planeter i de tolv tecknen. Trots matematisk aversion var det nödvändigt att förstå hur naturliga slumpvariationer uttrycker sig i siffror och dataset av olika storlek har undersökts för att se hur slumpen pendlingar i små dataset blir allt mindre med växande mängd data. Slumpvariationen är i princip identisk vid 700 eller 1000 datapunkter. Det senaste testet, huvudärendet i detta inlägg, ger exempel.
De första spaningarna var således enkla och praktiskt genomförda undersökningar. Bloggaren valde att uppfinna hjulet på nytt för att bedöma vad som var eller inte var ett intressant fynd. Detta dämpade något en aversion mot siffernissarna som kan ha haft att göra med ett tidigare liv som byggmästare i det fascistiska Italien och oförmågan att lösa matematiska problem kostade honom livet. Varifrån kommer talanger och blockeringar vilka visar sig redan i unga år? Handlingar (karma) från tidigare liv består.
Resultaten har varit små men ibland intressanta, som när Nobelpristagare i kemi visade övervikt på det för kemi så passande Jord-elementet. Någon motsvarande tendens gick inte att se för t.ex. Nobelpristagarna i litteratur eller matematik, så kemifyndet kan ha varit en slump. Det här inlägget kommer att visa på ett fynd som är mer suggestivt än så.
Bloggens tidiga jakt på kvantitativ respons är i själva verket att brott mot själva astrologins natur, uppenbar en överförenkling som bygger på det i och för sig rimliga antagandet att antikens forskare måste ha särskilt planeternas "karaktär" en och en. Men detta är inte alls givet! Astrologin sysslar framför allt hela budskap som föds ur komplex eller sammansatt data: sammansatta planeter eller planet + hus, och liknande.
Astrologin kanske snarare började ta form i en avlägsen tid när mänskligheten såg större mönster än deras detaljfixerade moderna ättlingar längre behöver. Specialister ju givit dem "appar" för varje mikrouppgift och intellektet dör dagligen lite mer i den teknokratiska samhällstyp där teknikern tagit rollen som de enda verkligt läs- och skrivkunniga överstepräster. De har makt t.o.m. över politikerna. De har ju makten över siffernisseriet och i Sverige har de nationalhoroskopets dolda mördare - Mars i 8e huset för ond karma - cirkulerande i sitt system (se illustrationen överst).
När födelseklockslaget är känt kan en grundläggande position andras till något helt annat. Att därför söka tecken på en KONSTANT NATUR hos en eller annan planet i enbart zodiaktecknet förefaller i efterhand ha varit en enkel uppgift som därför levererar magert.
Idag håller jag helt med vetenskapsfilosofen Karl Poppers resignation när han tittat på ämnet och insåg att astrologin inte gick att falsifiera i vetenskapliga test - variablerna var för många - och att den därför inte kunde räknas som någon vetenskap. Där tappar moderna och historielösa människor intresset eftersom de är hypnotiserade av vår tids skadliga tro på "vetenskap" som en ny religion. Dess framsteg är förstås ofattbara men mänskligheten är bara ett steg från dödssynden hybris här, eftersom vetenskapen leder till lika mycket ont som gott - människan har förpassat gudarna till sagornas värld, bara för att själva tro de är gudar eller herrar över sitt öde.
Trots insikten om att astrologin inte enkelt låter sig bedömas utifrån vetenskapens trånga uppsättning försanthållanden, tittar bloggen ibland till en viss typ horoskop och funderar hur den tidiga mänskligheten alls lyckades börja isolera kategorier och namnge dem som tecken och planeter. Babylonierna utvecklade en fantastisk matematik, det sexagenära talsystemet som levde kvar i Väst tills digitala klockor slog ut den runda sextiodelade urtavlan och isolerade mänskligheten från insikter vunna ur den cirkulära verkligheten omkring dem.
Människan tillhörde nu inte längre den jordiska verkligheten utan låste in sig bland "matematikalierna" som gamle Platon kallade det abstrakta bortom den konkreta verkligheten. Matematikalierna var dock lägre än gudarnas värld bortom sifferrepresentationer av ... i värsta fall bara människornas egna tankar. Människorna onanerar med sina egna matematiska färdigheter och kallar det sen "verklighet". Det är här mänskligheten tappade den större bilden och valde siffror som sin nya gud. Människan blev alltings mått.
En minoritet men i gengäld högintelligenta västerländska vetenskapsfilosofer har vidhållit att detta är en tankelivets urspårning och förfäktat Realism i lite skiftande metafysiska problem. Bloggaren har nosat på f.d. NASA-matematikern Wolfgang Smith (som argumenterat mot kvantfysiken, att den är en ofruktbar mänsklig fantasivärld), och den brittiske Alfred North Whiteheads ovanligt otillgängliga metafysik tycks mig vara en kombination av både platonsk Idealism och Realism.
Whitehead är svårläst för den som vuxit upp på svensk mylla - jag har hållit på i över 1½ år med en bok på knappa 300 sidor. Varje mening kräver 3-4 omläsningar, delvis pga. av svår och gammalmodig meningsbyggnad, delvis för att det är den tredje boken i serie Whitehead menar kan läsas fristående. Men han var en smula hemmablind för "The Adventure of Ideas" är inte är lämplig som introduktion till hans "processfilosofi". Trilogin borde ha lästs i ordningsföljd.
Hur som helst var hans metafysik för krånglig och jag tror aldrig den slog an riktigt. Ibland tänker Whitehead som en astrolog och jag hittade många tankar som i andra ord förekommit på denna blogg. Gissningsvis för att båda har Platon som en inspirationskälla, den ena för att skapa ett eget metafysiskt förklaringssystem och den andra för att locka fram nya innebörder från den astrologiska symbolapparaten.
Utvikning. Männen från Mars - 2 av 12 olika typ-positioner
Bloggaren funderar om hans problem med brittens uttrycksstil beror på att Whitehead har sin impulsiva och spetsiga Mars i Vädurens 7e grad - en direkt opponent till bloggarens Mars i Vågens 8e grad. En gammal god vän hade sin Mars i Vädurens 3e grad och i ungdomen diskuterade de så livligt och engagerat att Mars-Vågen fick migrän av att umgås med Vädurs-Mars!
Mars i Eld och Mars i Luft ger olika uttrycksstilar. Det är helt klart att Mars-i-Eld av Vädurens passionerade typ "överlastade" den mer förfinade Mars som hittat sitt uttryck i Luftens regioner (även Vågen tillhör dock den Passionerade kvaliteten). Eld symboliserar det levande djur den lägre och mer animala aspekten av en människa. Luft är en metafor för anden som lever ett annat slags liv. Egentligen inte alls "liv" i jordisk mening eftersom andevärlden är evig och därför inte kontrasterar meningsfullt med den här planetens motsättning liv-död.
En annan belysande kontrast mellan dessa vänner (vänskapen sammanhänger med den enes Vågascendent som kopplar till den andres Sol/Mars-Våg) är att "Vågen" ser på kroppsarbete som ett primitivt uttryck jämfört med vad människosjälen är menad till medan den goda vännen med Mars-Väduren ännu vid 55 och uppenbarligen med nöje av det klättrade på artificiella bergväggar. Mars i Väduren är ett naturbarn och begränsat intresse för att sätta sig in nya kunskapsfält.
Mars-Väduren var ofta så impulsiv att Mars-Vågen i sin tanke först fick "rätta till" tankefel som den typiskt impulsiva Mars häver ur sig och sedan respondera på den "rättade" utsagan. Han skapade så att säga en fiktiv debatt för att slippa genera den mer impulsiva Mars med att lösliga argument och ibland förlusten av hela sakfrågan. Men man måste vårda sina vänskaper och lite ostyrig hawaiihockey är också kul mänsklig samvaro!
Via Mars, har det slagit mig, visar sig faktiskt mycket av männens natur, helt i linje med den astrologiska traditionen. Kvinnor med mycket framhävd Mars kan få problem med sin upplevda könstillhörighet, de framstår i ungdomen ofta som pojkflickor och blir senare ofta "anförare" för andra kvinnor av mer fogligt slag.
En intressant kontrast till den överhettade Vädurs-debattören var en arbetskamrat, en datatekniker likt bloggaren några år och med Mars i Vågen, också likt bloggaren. Under många års mejlande innan kontakten självdog (som den ofta gör med f.d. arbetskamrater) "högg" han på minsta lilla logiska oklarhet och tillät inget i närheten av Mars-Vädurens kaotiska tankekonstruktioner som jag silade bort och omformulerade för att inte diskussionen skulle ta slut.
Det visar att Mars på Luftens arena verkligen väljer logik och intellekt som en plats att visa stridsduglighet och kanske särskilt när, som med arbetskamraten Månen befinner sig i den exakta och kyligt rationella och fordrande Stenbocken. (För "Magda" A. - Mars-Våg - var det si och så med stridsdugligheten - rusade till USA bara Putin snörvlade. Följande test av Solen och Mars kommer att bekräfta några av dessa anekdotiska intryck.
*****
Nu till en nygjord studie av Nobelpristagarna. I en av de första böcker om (västerländsk) astrologi noterade författaren hur Solen i konjunktion med såväl Mars, Jupiter som Uranus tycktes indikera individer med hög intelligens. Jag noterade hur britten Charles Carter, en av Englands dominanter under 1900-talet, tycktes ha ett begränsat material - ofta återkom han till en bok betitlad "1000 Notable Nativities" (och en "More Notables...") - samlingar av historiska horoskop som britter tydligen lärde sig tolka horoskop genom sedan astrologin vunnit förnyad popularitet genom Carters lärare, Alan Leo. (Leo skrev mängder med nu utgångna och glömda astrologiböcker av rätt ytligt slag. En del har i Leos framgångar sett en reaktion mot den materialism som brett ut sig i 1800-talets slut.)
Men hur rimmar denna Carters "intelligensindikation" med hinduisk astrologi? Solen med den Stora Välgöraren Jupiter är begriplig, ett tydligt omen om en "expanderad sol" eller förhöjd kognitiv medvetenhet. En breddat förståelsehorisont som kan ta in material som andra förlorat ute i ögonvrån. Men Mars? Det är ju en turbulent och krigisk planet (som den ettriga och smått kaotiska Mars-i-Väduren antydde). "Lilla Illgöraren" frambringar feber, farsoter och splittrande krig. Borde inte Mars med så många negativa associationer sänka begåvningen? (Är män från Mars dummare än kvinnor från Venus?)
Astrologin bjuder än fler problem i försöken att förstå Mars: vad om Solens förmåga att "bränna" planeter som kommer innanför dess strålglans och dagtid osynliggör dem. Vad blir det då kvar av Carters lovord över konjunktionen mellan Solen och Mars?
Det är i sådana frågor man kan tänka att antikens stjärnskådare studerade kombinationer och kom fram till lärosatserna och regler för vad som trumfade vad. Bloggaren har just Solen och Mars bara 2 grader isär, en "bränd" konjunktion där hinduisk astrologi säger att Solen som den större ljuskällan tar kommando så att Mars inflytande i den yttre världen domineras (bloggaren är krigsmotståndare och vapenvägrare - check!).
Men Mars sägs leva kvar "inne i Solen", dvs. den här typen av horoskop antyder själ (Solen, atman) som bär mycket av en krigare inom sig, men inte här och nu utan som ett arv från ett tidigare liv. (Om det kan jag inget säga, för någon krigare har jag inte upplevt i någon nattlig dröm som kan misstänkas vara själen som kastar glimtar av sina övriga förehavanden förutom att leva här och nu).
Och så ännu ett ställningstagande: den viktiga lärosatsen om planeten i det enskilda horoskopet är en tillgång eller ett problem, "verksamt god" eller "verksamt ond". För bloggaren, med Tvillingascendent, är varken Sol eller Mars någon tillgång, vilket verkar helt horribelt. Varför är då själen återfödd som människa om "verksamt ont" resulterar ur denna i sig brända, utsläckta eller "forna" krigare? En titt runtomkring visar hur oändligt få som kommer till planeten i syfte att vinna sig makt. Men alla är återfödda för att mer eller mindre jobba på förståelsen av vad som skiljer en god från en ond härförare eller ett vanligt mänskligt livsöde. I de flesta horoskop är inte Solen ens en särskilt viktig planet. Den invanda rutinens Måne är ofta det enda liv som bjuds på Jorden.
*****
Men nu till Solen i samma tecken som Mars hos 701 Nobelpristagare (jag slutade uppdatera listan efter 2015 eftersom antalet var tillräckligt stort för att duga för tester). Skulle dessa snillrika människor (jag utesluter Sveriges Riksbanks fuskpris för ekonomer).
Först 701 slumpdatum eller kontrollgruppen som bara visar stor slumpvariationen är:
Slump, SOLEN (snitt ~58/tecken):
ARI: 50
TAU: 71 +22%
GEM: 69
CAN: 62
LEO: 55
VIR: 64
LIB: 53
SCO: 46 -21%
SAG: 55
CAP: 63
AQU: 55
PIS: 58
Solen i Oxen 22% över snittet och i Skorpionen 21% under snittet. Det är samma fluktuation som i en kontroll av en kontrollgrupp om 1000 datum så uppenbarligen är 700 tillräckligt för att uttala sig (försiktigt) om...
Här är de 701 Nobelpristagarnas fördelning av solen:
Nobel, SOLEN (snitt ~58/tecken):
ARI: 60
TAU: 65
GEM: 71 +22%
CAN: 54
LEO: 67
VIR: 68
LIB: 52
SCO: 63
SAG: 46 -21%
CAP: 47
AQU: 48
PIS: 60
Detta är inget nytt. Tidigare på bloggen försökte jag avlocka Nobelpristagarnas solplaceringar besked om den hinduiska avashta-läran var skönjbar, men de skilda avashta-regionerna (från Solen som nyfödda stadiet till dödens stadium) skilde sig inte ett dugg åt. Det föranleder förstås frågan hur hinduerna alls kommit på tanken att varje planet genom går sin "livscykel" inom tecknet den befinner sig i. En "död" Sol borde teoretiskt vara gammal och orkeslös och inte kamma hem några Nobelpriser, men det gjorde dessa lika obehindrat som i något annat mognadsstadium.
Det är därför ingen överraskning att Nobelpris-Solarna visar EXAKT samma slumpspridning som kontrollgruppen, men slumpen flyttar här ytterligheterna till Tvillingarna resp. Skytten. Det är i sig en intressant "slumpvariation". Kontrollgruppens variation betonar just det teckenpar som kallas "den sataniska axeln" medan Nobelpristagaren "av en händelse" råkar trigga den ljusa och kunskapssökande axeln Tvillingarna/Skytten.
Slumpgruppen (rent kaos) = tecken av Mörkrets kvalitet;
De kunskapssökande tecknen, Ljusets kvalitet = Nobelpristagare.
Den klassiska Ljus/Mörker-dualismen presenterar sig som en "slump", någon kanske hellre kallar det en meningsfull sådan, en synkronicitet.
Bloggaren har själv den senare axeln aktiverad (från öst till väst och med Saturnus i sitt starkaste läge i väster). Var det detta som till att börja med ledde till idén att utforska Nobelpristagare? Kanske den första impulsen var att för många årtionden sedan noterat att Alfred Nobel delade hans födelsedag 22 oktober? Med sideriska zodiak visade sig denna slump irrelevant: den jordiska månadskalendern har inget har att göra med zodiaken som ligger upphakad i fixstjärnorna. Spica vid 30 Jungfrun/1 Vågen (sideriskt) är en av hållhakarna. Efter 12.000 år kommer t.ex. den vårdagjämningen (cirka 19 mars) inte att motsvara Solens entré i Väduren (som för snart tvåtusen år sedan) utan början på Vågen (Spica).
Astrologin innehåller ett moment av intuition, kanske inspirerad association, och Karl Popper hade rätt som vägrade kalla detta vetenskap. Astrologin är en gren av visheten som knyts till mer avancerade fakulteter än räknenissen Merkurius representerar. (Merkurius opposition till Jupiter i den naturliga zodiaken ger tipset.) Den moderna människan har nått sin nuvarande nivå av teknologiskt rovdjur och världarnas förstörare helt genom att redigera bort visheten ur sin verklighet. I Sverigehoroskopet fungerar Jupiter enbart som symbol för Storfinans och doktrinen om Evig Ekonomisk Tillväxt, det är den enda "religion" eller "trosföreställning" som finns kvar i den här dekadenta kulturen.
*****
Om Solen ligger normalt slumpfördelad i zodiaken även hos Nobelpristagarna, vad händer då när man vässar frågan och kräver både Sol och Mars tillsammans (i samma tecken, vilket hinduerna ser som en giltig konjunktion eller åtminstone "kombination" - yoga)?
Mars i omlopp kan befinna sig var som helst i zodiaken relativt Solen, sett från Jorden. Nu ökar komplexiteten med två planetära variabler på spelplanen (zodiaken):
Nobel 701, 2 planeter: 0,08 x 0,08 = 0.0064
701 x 0,0064 = i snitt 4.48 förekomster per tecken
SOL + MARS
ARI: 9 st
TAU: 9 st
GEM: 13 st nästan 3 gånger fler än förväntat snitt
CAN: 5 st
LEO: 9 st
VIR: 5 st
LIB: 10 st
SCO: 1 st cirka en femtedel av förväntat snitt
SAG: 8 st
CAP: 7 st
AQU: 4 st
PIS: 6 st
Här ser det ut att hända saker. Avvikelserna åt båda hållen överskrider med marginal Solens måttliga slumpvariation och resultatet påminner om "verklig" statistiks krav på signifikans.
Visserligen har Mars, något långsammare än Solens dagliga rörelse och dessutom med en irreguljär bana genom zodiaken, men detta borde vara utjämnat med data som spänner över långt mer 100 års födslar. (Ett stickprov på en kort tidrymd skulle t.ex. kunna ge för många Mars-i-Vågen om Mars "satt fast" i retrograd position under nästan hela testperioden.)
Den kunskapstörstande Luft-positionen Tvillingarna ser ut att vara en utmärkt plats för Solen att sammanstråla med sin "planetära vän" Mars. Hinduismen är motsägelsefull här och ser visserligen Mars som en essentiellt skadlig kraft men menar likväl att deras delade Eld-element förenar dem i vänskap/synergi. Dessutom kan Mars - knivhugget som klyver - vara en tillgång för forskare och uppfinnare eftersom Mars i Luft antyder förmågan att klyva eller problematisera ett ämne och fattas frågans många komponenter.
Än mer intressant är hur illa Skorpionen fungerar när Solen och Mars slår sig samman. Detta tycks vara en usel position som sällan vinner sig några Nobelpris. Den som kan sina 12 tecken ser här en antydan till de traditioner som utvecklats under tusentals år. Skorpionen är lite av mobbingoffer i zodiaken men egentligen är det en helt naturlig följd av cirkelns konstruktion. Om Vattenelementet indikerar biologiska och tillfälliga livscykler, måste dessa avslutas någonstans och den lotten (döden) har fallit på symbolen Skorpionen. Här får man en aning om att Mars inte helt enkelt är en "illgörare" - den är helt enkelt hjälpsam för vissa syften men mindre så för andra.
Varför just den här kombinationen inte producerar få vassa tänkare stämmer också med traditionell astrologi: Skorpionen är mer intresserad av sex och sex och begåvning är polära motsatser! Sideriska har länge använt den antika filosofins begrepp "rationell" och "irrationell" själ, ibland "vegetativ själ" för det irrationella, det obeständiga, det som nöjer sig med att leva det "naturliga livet", dagsländans liv, den ständiga cafésittarens "vegeterande tillvaro i konsumtionsträsket".
Skorpionen, som fysiologiskt illustrerar anus och könsorgan, nöjer sig med det lilla och har i detta livet (den horoskopet gäller) skjutit de stora frågorna därhän. Om detta upprör naturalister och naturvänner, må så vara. Jorden är en plats där alla sorters själar tar plats i människokroppar - variation är ju "naturligt". (I de högre världarna tajtar tillvaron till sig betydligt.)
*****
Men nu till den dåliga nyheten som visar sig när även konjunktions-fyndet jämförs med ren slumpdata. Här visar det sig att Carters Sol + Mars inte alls är någon Nobelprisvärdig begåvning - lika höga toppar återfinns här. Mycket av föregående resonemang var en ren efterrationalisering, en omotiverad koppling av gammal tradition om Luft på ett resultat som visar sig sakna signifans. (Beklagar onödig läsning, jag skriver och "forskar" pö om pö, och orkade inte skriva om hela texten.)
Här användes dessutom 2 set slumpdatum, det första från i huvudsak 1800-talet och till det ett nyskapat andra med slumpdatum från 2000-talet. Det ger ett "stereoperspektiv" på hur träffbilderna fluktuerar och hur mycket:
Slump 701, 2 planeter
SOL + MARS snittar 4,48 per tecken
set 1 set 2
ARI: 6 9
TAU: 9 8
GEM: 8 7
CAN: 13 4
LEO: 13 12
VIR: 9 10
LIB: 10 7
SCO: 8 12
SAG: 9 4
CAP: 11 6
AQU: 5 12
PIS: 5 5
Slutsats: Det här amatörmässiga försöket att bedriva statistik har inte givit stöd för britten Charles Carters intryck att Solen och Mars markerar en förhöjd intelligens. Båda kontrollseten visade att toppvärdet i Nobelgruppen var en naturlig avvikelse. Så kan det gå när man inte behärskar statistisk teori!
Uppenbarligen krävs kopiöst stora dataset när fler än en planet ingår i hypotesen. Som jag förstår det gäller inte längre den stabilisering av slumpvariationerna som syntes i 700-1000 datapunkter då bara en planetplacering granskades.
Däremot visar testet att intelligens på Nobelnivå tycks ha en drop-out, en värsting i zodiakgänget: Skorpionen. Folk drivna av könet eller brusiga kroppshormoner tycks mindre kapabla till den skärpa som krävs för att vinna ett Nobelpris.
Ett oväntat fynd för skeptikern medan den som korrekt förstått astrologins underförstådda världsbild kanske inte är lika förvånad. Gamla tankar om själens "syndafall" ner i reproduktionens (biologins) kretslopp skymtar (svagt) genom den här studien - en motbild till det hypotesen sökte (förhöjd intelligens via Sol+Mars). Och är inte Skorpionens rykte att vara något av en nej-sägare som i varje läge söker avvika från rådande norm, zodiakens ställe där allt negeras (döden) för att något större ska kunna uppstå i zodiakens avslutande tredje akt?
Ska man verkligen få en räknenisse att förtvivla över världens dårskap kan man ta dessa värden som för nissen bara indikerar naturlig fluktuation som viskningar "från en högre verklighet", som vore de högst meningsfulla. Detta var psykologen Carl Jungs förklaring till varför antikens kineser tog slumpen på största allvar - Himmelens gud och förfadersandarna använder det allra mest meningslösa - "slumpbruset" - som ett medium för att få fram budskap till människorna:
I slumpgrupp 1 har Sol+Mars toppvärdet 13 men sjunker i grupp 2 till bottenplaceringen med bara 4 förekomster. Är inte det rätt typiskt månen och tidvattnen för övrigt? Månen är extremisten, precis som den i astrologi "sväljer allt" (hinduerna: enbart Månen är öppen för alla andra planeter och håller ingen för att vara en planetär fiende)! Reda siffror har nu blivit omen från den högre visdomens värld. T.o.m. ett delvis fallerat test fortsätter "tala".
Solens eget tecken Lejonet, Sol och Mars däri förhåller sig t.ex. föredömligt jämnt på högpresterande nivå i båda seten. Vågar man som en gammal kines tro en högre vishet talar ur slumpbruset eller är det här man blir en foliehatt? En siffrornas fånge på lägre verklighetsnivå än gudarnas enligt vissa i den gamla platoniska traditionen...
*****
Intelligenshajparen Charles Carters Jungfruascendent tyder på att han hade brister i sin vetenskapliga förståelse (välkommen till klubben, Carter). Uppenbarligen hade han fallit för risken att dra slutsatser ur otillräcklig data. Han föddes till en rik familj (Jupiter i 2a ekonomihuset) och tillbringade hela sitt liv med att läsa klassiker och praktisera (väst-) astrologi.
Detta framgår av det Jord-Bruna (eller rationalistiska) sideriska horoskopet. Likt Sverigekartan finns en ömsesidig reception mellan Merkurius och dess disponent Saturnus. Men hur ska denna motsvarighet till en konjunktion tolkas när planet och fundament samtidigt intar en inkonjunkt 150-gradersaspekt (hinduernas "planetära 6-8-relation")?
En klassisk situation där två astrologiska spelregler kommer i konflikt och måste utvärderas som ett "problem i problemet".
Har Carter glappkontakt i sitt intellektualiserande med fundamentet - rådatat? Går den "ömsesidiga receptionens" löften bort här?
(Precis som Sverigekartan har glappkontakt med sitt fundament Saturnus via demonen Ketus störning av den senare).
Berättade Carter bara "övertygande berättelser" (som jag noga memorerade mellan 20-30 innan ämnet långt senare började granska den sideriska zodiaken på den här bloggen)?
Ett är säkert: hans Saturnus i 10e gav honom en dominant plats bland britterna under 1900-talet. Och: i sig är Solen och Merkurius i 5e konungahuset inte heller någon dum placering för Jord-Brun-verksamhet (här: rationellt tänkande).
Dessutom trivs båda planeterna i sina tilldelade element. En 150-gradersglidning mellan planeter i ett rationellt och ett emotionellt element skulle vara svårare att behärska och få något gott ur! Tänk f.d. ekonomiminister Anders Borgs hopplösa dröjsamhet fast svenska medier överdrev EU-folkets omdömen om hans förträfflighet. (Han hade bara excellerat i ett avseende och var inte totalsegraren som Ministern med stort M.). Borg föddes med de viktiga Solen och Månen i 6-8-relation och elementen var just Eld och Jord, vilka utlöser friktion och svåra förhållanden, i Borgs fall en ekonomisk kris under tid vid makten.
Faktiskt, Carters ascendenthärskare Merkurius står tajt invid Solen - och Solen i ledarskapets 5e huset indikerar något av en kung inom sin domän, en mycket starkt och jordnära intellekt.
(En intressant hemlighet i zodiaken här: 5e sägs både vara Barnets och Ledarens sektor och måhända om att äkta ledarskap måste behålla barnet inom sig för att inte leken och kreativiteten ska dö och lämna en usel diktator istället för dynamiskt och anpassbart ledarskap.)
Carters Jungfruascendent indikerar en äkta siffernisse men en som tog lätt på behovet av data - i den händelse han ville använda det sättet att övertyga sin publik. I "The Astrological Aspects" nämner han att han granskat varje interplanetär aspekt via "några dussin kartor". Genom uppmärksamhet ("djupintervjuer") gjorde han många träffsäkra observationer men ur statiskt perspektiv är det tveksamt om han hittade något alls.
Han hade också oturen att födas i Väst snarare än i Indien. Flera av Carters böcker avslöjar att han nosade på hinduisk astrologi men var klok nog att inte söka saluföra den i England. Det hade gjort honom till en marginell figur. Genom att mot bättre vetande spela med i den lätt urspårade västerländska traditionen försäkrade sig Carter om en ledarroll.
Det finns alltså omen som stöttar Carter även om Merkurius står i en icke-relation till Saturnus. De är möjligt att man här kan se hans avhopp från juridiklinjen till förmån för en framtid som astrolog! Det är primärt genom tiondehusfrågan "min karriär" som denna icke-relation (planeter i 6- och 8-stegs avstånd från varandra) uttryckt sig. Solen+Merkurius i 5e vittnar om hyperindividualism. Man kan undra vad de välbeställda föräldrarna tyckte om sonens karriärbyte! Glappkontakt mellan faderns vilja och unge Carter anas här.
En helt annan reflektion kring Carters ascendent är att Jordtecknet visserligen förstår vikten av empirisk data, men att Merkurius alltid har sin intellektuella frihet i förhållande till det jordiska.
Det skulle faktiskt vara Merkurius som astrologiskt representerar människans "fria vilja". Denna vilja är inte vilja i bemärkelsen "jävlaranamma" (som när man envist släpar ett tungt objekt över golvet) utan helt enkelt i friheten att låta de astrologiska impulserna få fritt utrymme eller behärska och hålla tillbaka (i den händelse man är född under ovanligt ostyriga stjärnor).
Kort sagt, människans fria vilja kan kopplas till den gamla och föga använda bloggetiketten "Merkurius som frisjäl". Är astrologins Merkurius inte bara symbol för människans intellekt, läs- och skrivförmåga, utan även sinnebild för änglar - gudavärldens budbärare eller kommunikatörer - och därmed ännu en (löslig) synonym till den personliga daimonen?
Bonusspaning
Karl Popper som formulerade det materialistiska vetenskapens dogm om att hypotesen är falsk om den så bara falsifieras en enda gång (typ). T.o.m. med enbart hela dygnet som underlag tycks denna märkliga blandning av begåvning och inskränkthet stå tecknad som ett underfyndigt (komplext) omen som bara syns om betraktaren super in alla komponenter i en enda akt av kognition:
Normalt sett är Månen i Vädurens Eld och Solen i Krabbans Vatten verkliga hetsporrar, extremt subjektivistiskt och har lätt att ilskna till eller gå på defensiven. Påminner mest om publiken på en idrottsarena som reagerar med känslourladdningar. Eld + Vatten i krig = sensationalism eller träldom under ens egna fem sinnen. Kroppen äger en istället för att människoväsendet äger sin kropp. (Jesus: "Om ditt öga förleder dig, karva ut det!")
Men detta solklara besked om en sensationalist, populist eller agitator förändras i ett slag genom att södra månnoden (Ketu/Draksvansen) UNDERTRYCKER Månens naturliga disposition till huvudstupa och subjektiva antaganden.
Därmed försvagas också den lunära basen för den emotionella Solen i Krabban, hur som helst en felkoppling då Månens "sekundära" verklighet bör vila på Solens primära och inte tvärtom. Den intellektuella Tvillingarna är närmast överhettad i horoskopet men det är ändå en god sak att denna bas för Månen tillför den passionerade Väduren en smula av Tvillingarnas objektiva sökande efter kunskap.
Men denna härva, sammantaget, bildar Poppers negativa syn på ogrundade åsikter, Månen med Ketu bildar närmast ett förakt för passionerade subjektiva intryck och redan här dämpas horoskopet och blir rätt kallt och kritiskt.
Men det som verkligen styr den ateistiska materialisten är inget av föregående utan Solen som i Krabban villigt tar en underordnad position om låter Materiens Herre Saturnus i negativt hemmaläge i Stenbocken utgöra alltings norm. Här är materialismen och "de hårda vetenskaperna". Jupiters ("tillväxt" och "filosofi") ligger obekvämt med Saturnus i begränsande och konkretiserande Stenbocken men beskriver just "falsifikationen" ett förvuxet felfinnande (Saturnus är mycket kritisk).
Vad som är sant och en reell tillväxt i kunskap hänger på att en hypotes är så formulerad att den låter sig falsifieras. Är den definierad som en Kants a priori-sanning sorterar den inte inom vetenskapen. Popper var verkligen låst till denna världen via den märkliga kombinationen i Stenbocken och dess sätt att tvinga sig på hans Sols kognition. Solen i Vatten fogar sig här villigt under Saturnus i Jord ("hård verklighet" som går att "ta på", siffror eller fysiska material).
Denna undermåliga filosofi har styrt Västvärlden intill dess undergång och förklarar varför vår värld blivit så omänsklig och orienterad mot yttre mätbarhet och objektiv prestation. Kvantifiera hårdare och tjäna mer på arbetsslavarnas insats.
Män som Popper gjorde en värld som passar för djävlar och zombies, vilka kreatur som helst utom den långt mer begåvade människan. Efter Platon brottades hans skola lite med talen och vad slags Former talen egentligen var. Vissa ville degradera dem och frånkänna dem de verkliga Formernas status. Talen sågs i allmänhet som enbart det mänskliga intellektets påhitt när Mätbarhetsfolket uttalar sig.
Men siffrorna har ändå någon slags existens som en låg typ av Form med vilken människor kan skapa sig begrepp om Något som kommer före ett annat (1, 2...). Bloggaren vill gärna tro att hans barndoms diskalkyli berodde inte enbart på den klantiga byggnadsingenjören (historien om Mussolini och lutande tornet i Pisa har dragits i flera tidigare inlägg) utan också på att själen återföddes med insikter från andra liv och kulturer där man uppfattade mer subtila sätt att skildra Livet än matematikernas. För den västerländska materialisten idag har halkat ned i en världsbild som är både primitiv och vilseledande.
Att digitalisera och datorlagra Abba-medlemmarna kan visserligen göras med så hög upplösning att man lurar det mänskliga ögat, men Liv eller genuin existens är det inte, bara en fantasm för sinnena att konsumera, en illusion framtagen av en cynisk lurendrejare som låter Abba-fantomerna tjäna pengar åt honom. Han gör det för att han kan, för att så många själar fallit ner under Månen och lever i det sublunära.
Den verkliga verkligheten är i själva verket "isomorf" med tanken eller den filosofiska Realismen, vilken Whitehead slugt förenade med Platons idealism. Han relanserade kort sagt Aristoteles i ny dräkt.
*****
Tyvärr förnekar Whitehead åtminstone delar av aristotelismen bara två sidor senare i "Adventures" (s. 276), efter att dessa slutord skrivits. Vilket visar att bloggaren trots 1½ år långsam läsning ändå inte till fullo greppat alla de tänkare och skolor Whitehead adresserar i sin metafysik! Britten medger, som alla, villigt att filosofin ännu - åtminstone i 1930-talets början - alltjämt lever i giganten Platons skugga. Trots att denne inte ens bemödade sig sätta ihop ett koherent filosofiskt system.
1900-talet blev för övrigt filosofins kollaps. Med materialismen blev filosoferna skraja att inte få ett ord med i laget, de började jamsa med den tongivande naturvetenskapen. Till sist slutade de som ömkliga analytiker som granskade språkliga utsagor, livrädda för att tala om själen och verkliga ting, som i ämnets fornstora dagar. (Platon rör sig obehindrat över ett område som idag både skulle kallas teologi, filosofi, logik och statskunskap.)
Typiskt nog kommer värdefulla definitioner och positionsbestämningar som behövts i bokens början först när det är 25 sidor kvar. Hemmablindheten hos den annars skarpe Whitehead tycks tydligt markerad i hans Måne-i-Väduren, det subjektiva perspektivet. Samma psyke som den svenska själen, fast detta folk saknar filosofisk böjelse och mest är intresserat att ljuva livet, som det yttrar sig på samhällets solsida.
Fast...dessa två Mån-Vädurar är inte alls besläktade om man tittar närmare. Den svenska folksjälen har kört fast i Jord medan britten hade en remarkabelt eldfängd natur med Månen och Mars i Väduren - inte konstigt att han postulerade "äventyr" som en viktig del i sin metafysik och modell för en fungerande civilisation! (Betydelsen av "äventyr" och hans förakt mot stagnerade kulturer är också uppenbar genom att Passionens kvalitet dominerar i horoskopet och att han föddes med Solen och Saturnus i opposition till varandra i Mörka eller fixerade tecken)
Hans kamp mot den civilisationsdödande formalismen är faktiskt extra tydlig i hans version av Solen opposit Saturnus och båda "felplacerade": Solen i Saturnus positiva hemmatecken (Vattenbäraren eller civilisationens princip) och samma sak för Saturnus (i Lejonet eller vitalitetens princip). Typiskt för denna opposition blir paradoxalt också en disposition att vilja organisera och skapa stora scheman - bygga en storslagen metafysik - men också benägen till formalistiska eller konstruktionsmässiga otympligheter som den försvårande ordningsföljden på viktiga milstolpar i boken). Whiteheads karta här.
Undertecknad skulle förstås inte komma i närheten av att bygga en så smart metafysik som britten gjort i sin buddhistiskt inspirerade analys av "då-nu-sen"-processen och hur denna rörelse i tid fungerar lite som karma kan tänkas göra. Hans analys av hur den fria viljan eller snarare "förväntningarna på det framtida" modifierar - i nuet - det själen tar emot från inkommande objektiv verklighet som "subjektiv form" (Väduren!), är om inte annat en elegant teori över människans hur människans perception övergår i kognition.
Det är här jag upplever att han söker "rädda" Platons Former men placerar dem hos det upplevande subjektet, inte olikt Kant och hans åskådningsformer. Även Whitehead uppfattar den verkliga verkligheten som något vi inte kommer åt eftersom vi är fångar i Illusionen eller Fenomenvärlden, vilket är något helt annat än Kants "tinget i sig".
Inläggets illustration
Eftersom skärmdumpen från DN visar en krigsprofitör (Spotifys Daniel Ek) och inlägget såväl bekräftar Mars som intelligenshöjande faktor i Luft som implicit en tanklösa karaktär driven Vattnets begär (implikationen är bristen på Nobelpris med Solen/Mars i Skorpionen), är det motiverat att fräscha upp minnet av Eks karta, vid något tillfälle för något syfte ritad som "solascendent":
Att utveckla it-"tjänster" tyder på förhöjd intelligens men att sedan börja investera i mordmaterial för att pengar ska tjäna pengar påminner mer om gårdagens och den återupplivade Fattig-Svensken, en helt materialistiskt offer för Hungerspelen, en fattig usling som inte tycker sig ha råd med vare sig moral eller medvetenhet på den etiska nivån.
Vem kan förvåna sig att Ek har en stark Luft, Solen och Saturnus som en konstruktör eller ingenjör men också Vattenelementets i detta fall överdrivna begärsnatur (Mars+Venus förstärkt av Jupiter)?
Anhängare av marknadskapitalism skulle i Jupiter-Skorpionen se ett tecken på en utmärkt framgångsrik och driven företagare. Men alla som ser bortom akvariet fattar hur låga drivkrafterna är i detta fall. Tidigare inlägg har kommenterat det vanskliga försöket att blanda mänsklighet (Luft) med djurets begärsnatur (Vatten).
Ofta slutar det med att låga drifter och begär tar över och Luften används för att efterrationalisera och legitimera låga ambitioner av typen "världshärskare" eller "marknadsledare" - båda uttryck för den mänsklighet som fallit i vanära jämfört med vad Luft eller den verkliga människan var tänkt att förverkliga i kunskapshänseende under sin förmodligen mycket långa speltid på Jorden.
Jesus sägs ha yttrat de mystiska orden att "ingen slipper ut härifrån" förrän han gjort upp med vemhelst han nu har en gås oplockad med (Lukas 12:59). Detta låter mer som österländsk vishet och karma-läran än som judendom, vars världsbild på Jesus tid var traditionalistisk och primitiv.
