Nobelpristagaren och jag

Den tramsigaste rubriken på en tid. Men det går inte att parafrasera nyplatonisterna eller häckla den destruktiva kapitalisten i varje inlägg. 

Jag behövde inte vila blicken på senaste Nobelpristagaren i litteratur mer än en hundradels sekund för att identifiera mig själv i hans blida uppsyn. 

En blick och en harmonisk utstrålning hos japanen som röjer Vågens tecken - sideriskt förstås. Båda männen har en antydan till låsning i leendet vilket tyder på att Sol och Måne i själen arbetar på olika "våglängd". 

Naturligtvis visade sig Kazuo Ishiguro född i Vågen. Extra fascinerande för look alike-fenomenet (för den som nu uppfattar något av det jag såg) är att han, likt undertecknad, har skrivpennan Merkurius i soltecknet och dessutom i dess 6e grad, vilket är placeringen för bloggarens Sol. Merkurius sägs inte utöva något starkt inflytande på kroppshydda eller utseende, men i just det här fallet har bloggaren Merkurius som sin ascendenthärskare.

Men Nobelpristagarens litterära kvaliteter kommer inte ur Vågen i sig, utan ur den gäckande kombinationen med Månen i Fiskarna, som är poetisk och säll som få. Exakt den här kombinationen var för övrigt den jag primärt tänkte mig när jag för några veckor sedan återgav jag den extrema incestteorin som förklarade varför Tudor-ätten dog ut med drottning Elisabet. I centrum, som hennes son, älskare och far till en legitim arvtagare till tronen stod den förmodade författaren till Shakespeares verk, vars verkliga identitet var tvungen att dö med honom av politiska och troligen moraliska skäl. Elisabet klarade förmodligen inte att famna vidden av sitt djupt osedliga liv, och att sonen/älskaren brottades svårt med incestmotivet tycks "Shakespeare"-pjäserna omvittna. Om och om igen...

Vid upptäckten av den artistiskt laddade himlen tiden för "Shakespeares" hypotetiska födelse återkallade jag genast minnet av en mångbegåvad kvinna (sång, måleri, skulptur) med just Solen i Vågen och Månen i Fiskarna. I sin ungdom var hon så fylld av berättarfantasi att "storfiskarns" mytomani aldrig låg långt borta... Och naturligtvis var ena mungipan frusen även hos den här personen och leendet skevt....

Med horoskopet för dagens Nobelpristagare i litteratur känns denna härva av arketypiska uttryck, zodiaktecken, gradtal och personer, allt mer rimlig...

Kazuo Ishiguro:

 
Om man väljer de tre kvaliteternas perspektiv är passionen (orange Rajas guna) dominant. Som en ledande solär figur (inte minst efter Nobelprisutmärkelsen) ser man den perfekt matchande Jupiter i 10e huset för ära och ryktbarhet. Jupiter representerar just lagerkransar och högsta utmärkelser av varjehanda slag. (Bara hos låga karaktärer är den en klippare, rovkapitalist eller spelare - för den lägre typen, se entiteten Sveriges horoskop och de bubbelblåsande och korttänkta klipparna via "elitens" Jupiter i 5e huset för de ledande och privilegierade.)

Men förmågan att bli berörd och hamna i affekt är ingen garanti för kvalitet i det reaktiva uttrycket. Intressant här är hur bitterljuvt horoskopet är (jag läser ingen skönlitteratur och hade inte hört talas om Ishiguro förrän i dag. Jag har ingen kunskap om vad slags litteratur han skriver). Sol och Måne har helt olika klang och för men dem samman blir det riktigt intressant...

Mot den förlorade kärleken, balansen och glädjen - Vågens härskare Venus har vandrat in i Mörkrets kvalitet i Skorpionen - står sinnelagets milda vatten, där den oändligt sensitiva Månen i Fiskarna - i Ljusets kvalitet - här eldas på av sin disponent tillfälligtvis placerad i det Vattentecken som tillhör den passionerade kvaliteten. Det innebär ett simultant tillstånd av lidelse och klarsyn och den här ömsesidiga receptionen mellan den Stora Välgöraren och psyket är något alla författare skulle drömma om!

*****

Månen passerar idag Fiskarnas tecken, Nobelpristagarens och fötternas tecken. Jag har just köpt mig ett par nya skor eftersom alla gamla utom ett par började se nedgångna ut. Var befinner sig då Fiskarnas härskare, den Stora Välgöraren Jupiter? 

Jo, i Vågens 5e grad, på exakt triggeravstånd till Nobelpristagarens författar- och mobilitetsplanet Merkurius och detsamma till bloggarens mer generella Sol. Nya skor är en milstople (Solen) för dem som inte gått ner sig i det västerländska konsumtionsträsket.  

Under besöket i varuhuset i stora staden kunde jag konstatera att stockholmare numera köper sig herrskor för 3000 kronor paret - bloggaren nöjde sig med butikens hörna för de fattiga och skor för en tredjedel av den kostnaden. För vem, med lite framförhållning vill brinna i helvetet för några få årtionden av jordisk vräkighet? 

På hemvägen med påse i hand passerade jag en tiggare under en smutsig filt som bokstavligen låg halvvägs ut i trottoaren på den mark mina beskodda fiskfötter betrampade. Jag såg en annan människa med deformerade fötter (eller ben?) som linkade illa i sin gång. Glädjen med första nya skorna på många år var borta rätt omgående... Jag förstår att stockholmarna inte vill se eländet på gatorna och jag håller med, fast av det skälet att EU till att börja med var ett plundrarnas projekt och idag alltjämt ett svek mot folken. Att dessutom öppna gränserna för allsköns lycksökare, det blir att hån för mycket mot den egna befolkningen.


Tillägg

Horoskopet enligt Wikipedias födelsedata. Vi får väl se vem som viker sig först, SvD har detta märkliga utrop:

Se även: Ishiguro drömmer om fred när revolution är det världen behöver 

Nobels litteraturpris 2015 - högerns patetiska politiserande!

Nobelprisets trovärdighet urholkas alltmer genom att de ansvariga använder det som slagträ och för att uttrycka sin borgerliga världsåskådning. Girigt griper sig SvD an ukrainskan som inte gillar Putin. Nobelpriset är nu lika korrumperat som den amerikanska underhållningsindustrins symbios med nationalistiska intressen när Matt Damons Mars-film synkas med NASA:s "stora upptäckt" om planeten med samma namn. 

Nobelkommitténs ledamöter ser inte ens själva hur de reducerat sig till spelbrickor i det Onda Ödet eftersom deras borgerliga livslögn duperar dem att tro de bedömer litterär värdighet och inte politiska system. 

Alexievichs horoskop bekräftar perfekt de rubriker jag hittills sett om hennes författarskap. "Frispråkig och frihetlig men tystad av regimen" och tendensen att fixera sig på det halvtomma glaset - "smärtan i det ofria ryska livet".

Det var länge sedan bloggen innehöll en referens till den Ljusa kvaliteten (Sattva guna), men här passar en simplistisk bild av de tre gunas för att förstå om inte författarens karaktär så åtminstone sentiment.

Mörkret, Ljuset och Lidelsen i kläm däremellan är alla representerade. Men utifrån sinnelagshoroskopet dominerar naturligt den hätska och förmörkade upproriskheten stort. Sinnelagets Måne opponeras från Mars i dominanta Lejonet vilket kvinnan tolkar som onda ledares förtryck mot folket (Månen är den ansiktslösa massan och Vattumannen anknyter till ideologer/statsskick). 

Men en människa kan bara uppfatta det som bor i hennes eget djup och det är ganska uppenbart att hon är en återfödelse av en grym och ond människa. Detta är Nobelpristagarens första liv när hon försöker komma till tals med sitt eget mörker och tar - föga tacksamt - emot män som Putin för att via sina externa sinnen se och beskriva konsekvensen av det hon bär i sin egen själ.

Se hur makalöst illa hon tycker om sig själv: sinnelagets disponent är Saturnus, en planet som tillhör Mörkrets kvalitet. Här står den depressiva och hämmande planeten i de arketypiska Fiendens och Olyckans sjätte hus. Den kalla Saturnus kyler dessutom ner Kräftan som normalt är ett Rajas-tecken - lidelse eller passion. Det är inte svårt att se hur den ömsesidiga receptionen mellan Månen och Saturnus, mellan Luft och Vatten, skapar en hjärtskärande inre dissonans och en kapital oförmåga att identifiera sig med den gällande ideologin. Kvinnan är helt enkelt sinnessjuk. 

Men sinnet (Månen) kan vara sjukt - se Anders Breiviks ohyggligt skadade Måne - medan intellektet alltjämt är smart och kan skönmåla med ord för att dölja den ranka spelplanen. Och här skiftar vi över till Ljusets kvalitet, Sattva. Den mörka och reaktionära Oxen disponeras lyckligtvis av Venus som här placerat sig i ett intressant läge, i kommunikativa (frispråkiga) Tvillingarna tillsammans med värdtecknets härskare Merkurius. Sett utifrån sinnelagsascendenten är kvinnan utrustad med ett perfekt intellekt som dessutom befinner sig i den goda lyckans femte hus (ett hus som också anknyter till ledarskap). Givet alla störningar i det här horoskopet är det lätt tänka sig en ledar- eller regimkritiker. 

Utvikning. Oxen är zodiakens reaktionär, inte för att Jimmie Åkesson eller pennalisten och arbetslinje-designern Sven-Otto Littorin föddes i tecknet, utan för att tecknet i sig är en delmängd av Ondskans element Jord och dess härskare Venus enbart söker harmoniera med starus quo. Läser man ut detta kodade budskap blir det "reaktionär" eller "bakåtsträvare" - Oxen faller efter eftersom Jord-elementet representera den döda, materialiserade slutprodukten av en kreativ rörelse som började i himmelen (Eld och Luft) och sedan passerade den psykiska nivån (Vatten) förrän den stannade av som ett förstelnat men objektifierat lik.

"Att stå lik" - gamla tiders tradition att luta en anhörigs öppna kista mot väggen så att den avlidne familjemedlemmen så att säga var närvarande i rummet en sista tid. Tankegångarna anknyter till Platons idélära, där den materiella världen är ett dött lik som bara vagt liknar den levande varelse som själv vistas på det subtila halvt immateriella Luft-planet.

Passionen på hemmafronten (Kräftan) fungerar inte hos ukrainskan på grund av avståndstagandet från det egna folkets ideologi. Saturnus är dyster Tamas och Kräftans typ av passion ligger hur som helst snuddande nära lidelse av typen grämelse. Kräftan är zodiakens gråterska. (Hur mycket överdriver västmedierna Ukrainas folkets lystnad efter EU och rovkapitalism?) 

Studerar man de två andra rajasiska planeterna, är de faktiskt Merkurius och Venus, den kombination vi just såg låg lyckosamt i den lätta och välinformerade Tvillingarna i femte kreativitetshuset. Till skillnad från det depressiva och tungsinta psyket är detta en intellektuell fullträff, och tanken blir då att det är möjligt att höja sig över sinnessjukdom genom att vända sig mot Ljuset och den rationella själen som Merkurius sannerligen måste sägas representera.

Författaren har en klyvnad inom sig och hon kan se och rapportera om det dystra klimat hon tycker sig uppleva via Månen och dess olyckliga förankring i det onda sjätte huset.

Eftersom Mars både är en naturlig illgörare och för Vattumannen (folket) i första huset också en verksam sådan och här ockuperar "den Andres" sjunde hus, är det lätt att se hur författaren tar avstånd (i detta liv) från burdusa härskarlater som påverkar folket. Men hennes egen själ är uppenbarligen djupt formgiven av något som hon i detta liv hatar och upplever som en fiende. Det är svårt att ge "kusten klar" för ett horoskop som fortfarande har så många demoner kvar från tidigare liv. 

Hennes och SvD:s anti-Putinhållning bygger på värdesättandet av en ond kapitalistisk världsordning. Hennes frihetliga Jupiter i Skytten är en verksam illgörare och påminner återigen om vilken djävul EU är i vår världsdel. EU sprider den demoniska rovkapitalismen och denna har svårt korrumperat Svetlana Alexievichs intellekt. Ja, även Sattva guna, kan bli en förklädd ljusängel som egentligen tjänar dunkla syften. 

Slutord. Månen i Vattumannen indikerar naturligtvis en receptivitet för samhälleliga och ideologiska aspekter. Men Saturnus befinner sig i allvarlig regression i Kräftans tecken jämfört med Vattumannen, både om man ser zodiaken som en evolutionär resa där perspektiven vidgas och förfinas och ur perspektivet att Psykets disponent är inkontinent och rasar ner i Vattenelement som det andliga Luftelementet inte har någon naturlig släktskap med.

Som bäst kan man läsa den här ömsesidiga receptionen som "hatet över den ofullbordade sanna mänskligheten till följd av den låga instinktssjälens dominans". Men hon "pinnar" alltså skulden på diktatoriskt ledarskap (Mars-Lejonet) vilket missar livets djupare orsaksförklaringar. Aleixievich hade helt enkelt inte förtjänat sig något bättre liv än det hon ser och beskriver. Så kan ett politiskt likgiltigt svenskt folk av idel borgare i morgon finna sig återfödda i ett helvete på jorden. Uraktlåtenhet att tänka ger också karmiska efterverkningar.

Författaren Modiano och kungavärdighetens stjärna

Den som hörde Modianos författarskap karaktäriseras i morgonradion som ett ständigt återblickande, blir inte överraskad av att det är tidens och historiens herre Saturnus som äger det här horoskopet.

Utan känd födelsetid hade det förstås varit omöjligt att se vilken evig förnuftsprincip (logos) som förkroppsligats i en människa. Västerländsk astrologi är som vanligt ute och cyklar genom att ge författaren en ascendent i den futuristiska Jupiters tecken. Hela hans liv och enorma fixering vid det förflutna stinker av Saturnus - karma (det förflutnas gärningar) som binder själen, ibland för en livstid.

Visserligen hade en tropisk Fisk kunnat tas som intäkt för författarens enorma blyghet - om man inte uppfattat ett dugg av astrologins djupare väsen. Fiskarna är ett jollrigt och lycksaligt tecken (trots att det tilldelats rollen som samhällets olycksbarn). Jag skulle kunna nämna en mycket känd och i radion flitigt återkommande psykolog vars sideriska ascendent i Fiskarna visar hur socialt det här tecknet är. 

Nej, det är Saturnus som skapar tungsinnet (Modiano påbörjar i allmänhet nya bokprojekt i tungsinne) och han är begränsad i sitt författarskap till Paris gator medan han avundas dem som behärskar större arenor. Hur typiskt är inte detta för Solen i begränsade klantecknet Kräftan i ofritt och tvunget samarbete med den stora formgivaren Saturnus i gigantiska Vattumannen (tecknet kallades av babylonierna för "Den Store" och syftade där på det totala kosmiska rummet).

Vi har med andra ord ännu ett intressant exempel på "slirigheten" därhelst både skyggande Vatten och social Luft tvingas samman. Det sociala utanförskapssyndromet, men inte det verkligt aggressiva (social Vattuman/antisocial Skorpion) utan en mildare version.

Modianos ofattbara improduktivitet - två handskrivna sidor per dag (och under inre tvång) - är knappast heller vad man förknippar med det porlande vattnets tecken Fiskarna i öster. Saturnus passar beskrivningen perfekt.

För att lämna frågan om valet av zodiak, finner man horoskophärskaren i ett plågat läge i det flödande fria kreativitetshuset - också detta stämmer perfekt med rapporterna om hur han sliter med varje ord och mening. Det här skriver bloggaren på tre minuter via raka motsatsen, den fria Solen hemma i sitt femte hus. (Ibland går det för fort!)

Nu ska man inte räkna med att kungamakaren Regulus i Lejonets sjätte grad figurerar i varje Nobelprisbelönat horoskop, men det är onekligen intressant att se hur det är skriftspråkliga kommunikatören Merkurius som mottar det här "adlandet"!

Fjärde huset indikerar väl hans olyckliga barndom (brodern dör ung, fadern är frånvarande och han får växa upp på internatskolor, ensam med sig själv skrivande...) Mars är olycksplaneten och i dess aspekt mot Merkurius ser man inte bara ytterligare en indikation om kramp och vånda i samband med författarskap och förmågan att formulera sig i det öppna. Olyckan bör ha varit som mest aktiv under den period Merkurius tecknar: fem till fjorton. Det är också här de flesta av de olyckor som Modiano så ofta återkommit till i sitt författarskap inträffade, inte minst lillebroderns död. (Merkurius symboliserar generellt förpubertala barn.) 

Att det är Mars i Jord som angriper intellektet i Eld är ännu ett exempel på den "brutalisering" som det låga elementet introducerar när det söker släcka livet och ljusets Eld. Å andra sidan kan den som bemästrar det här enorma motståndet blir en mästersmed - med järn eller med orden.

Hans kommentar (återgiven i DN) angående nyheten om Nobelpriset: "det kändes overkligt, som om jag hade fördubblats och såg mig själv", stämmer väl med båda Sol och Måne i Kräftan. Denna djupt fallna själ befinner sig i reflexens Vatten och förnimmer här en annan varelse ovanför det biologiska och dödliga havet. Kanske Modiano i det ögonblicket såg en skymt av Lejonkungen - hans egen Merkurius-Regulus, som han tydligen har så oerhört svårt att ta till sig pga. skadegöraren Mars i det jordiska mörkret (Oxen är Djävulens hemmaplan).

Nobelprisförfattarna och själens åtrå - del 2

Vid den oväntade upptäckten att skickliga svärdsföraren Mars är själens signifikator för världens främsta författare som grupp, nämnde jag avslutningsvis några intryck från granskningen av vilken planet i vart och ett av de 106 horoskopen som hunnit längst. 

Helt bortsett från vilken planet som agerade som atma karaka, höll jag någon slags dubbelkoll på materialet och tyckte vissa zodiaktecken återkom lite oftare än andra. När jag nu explicit undersöker "varningssignalerna", att det pågick något intressant även ur tecknens perspektiv, bekräftas känslan.

Det är som om astrologin börjar bekräfta sig själv med sina egna medel - som om ämnet har vaknat till liv och nu själv undervisar oss som bara följer med på resan.

Inte bara är Mars i indisk astrologi pennfäktarnas planet - genom att vara tredje husets signifikator. När det kommer till de 106 preeminenta pennfäktarna förefaller astrologins ande vilja bekräfta upptäckten genom att också låta det tredje tecknet Tvillingarna husera signifikant fler instanser av Mars än något annat tecken! 

Vi ser därför perfekt den intima kopplingen mellan Tvillingarna/Merkurius, tecknets "naturliga" tredje hus och 3e-hussignifikatorn Mars. Tänk Mandelbrots fraktaler: naturen (eller astrologin) upprepar samma "sanning" om och om igen.

106 Nobelprisförfattares atma karaka Mars i zodiaktecknen
♈	9
♉	11
♊	15
♋	11
♌	7
♍	7
♎	13
♏	4
♐	9
♑	9
♒	3
♓	8
Snitt:	8,8
Signifik. rel. snitt (±50%):	<=4,4 e. >=13,2

Indisk astrologi klassificerar Mars som Eld, precis som Solen. Är det mer än en slump att Mars följer Solens beteende genom zodiaken? Precis som Solen i det tidigare testet sviktar Mars betänkligt i författarambitionerna under passagen genom Vattumannen.

Här kan man tvivla, för där Solen visserligen inte når signifikant överrepresentation, tycktes ändå Solens upphöjelse i Väduren samt Solens passage genom merkuriska Jungfrun ligga väl till för firat författarskap. Mars upprepar inte samma topp utan producerar "förfinad" eller konstfull aggression i venusianska Lufttecknet Vågen.

Den här placeringen för Mars finner jag spontant vara lika logisk som Mars i Tvillingarna. Båda tecknen arbetar med intellektuellt tankestoff och båda är rörliga, Tvillingarna mer så än Vågen. Den förra är ren Sattva (Ljus) medan Vågen är Rajas, den passionerade blandningen av ljus och mörker (Tamas).

Är det faktiskt de tre kvaliteterna som förklarar varför Vattumannen - det enda Lufttecknet i "mörker" - gör så dåligt ifrån sig som författare?

Är det därför vi i Sverige spelar grötmyndiga och sitter här och delar ut domslut över vilka som är de bästa författarna - Sverige är alltsedan 1974 ett Vattumanland. Om Tvillingarna är kunskapshungern och Vågen passionen att harmoniera informationsbitarna och formulera dem vackert, vad lämnar det kvar åt Vattumannen? 

Jo, Vattumannen kan besserwissrigt luta sig tillbaka och propsa på sista ordet. "Vad var det jag sade?" Tecknet symboliserar det färdiglagda pusslet vid kunskapsfärdens slut. 

Tamas indikerar mörker eller medvetslös slentrian - saker som sitter "i ryggmärgen" och kan således teckna t.ex. ett folks språkbruk. Tvillingarna - sattvisk - är härvidlag den språkliga förnyaren, låneorden som Tvillingarna för hem från sina resor. I fasta förbindelser (Vågen) etableras sedan språkbruket och det tar därefter plats i Vattumannen, i folkets intellektuella eller konceptuella själ.

Vattumannens härskare Saturnus kallas för "själens form", men för en individ kan man naturligtvis inte ta den "fallna" Saturnus i Väduren till intäkt för att tala om en lägre utvecklad själ. Det enda den återfödda själen avslöjar om sin verkliga identitet genom sitt horoskop i detta liv är att DEN HÄR GÅNGEN väljer den ett egocentriskt ("fallet") Vädursperspektiv. 

Själen är säkerligen större än vad Saturnus i Väduren antyder, men i just detta liv tycks själen ha satt sig ett betydligt enklare uppdrag, ett som sätter förmågan att formulera eller fixera en subjektiv ståndpunkt i första rummet.

Tidigt i bloggens historia trodde jag att Vattumannen skulle vara ett typiskt författartecknen, utifrån tanken om Saturnus som organisatör av de två tidigare Lufttecknens aktiviteter. Men detta tycks bara gälla det reflekterande sinnet (Månen) i Vattumannen, inte när agerande Solen och Mars verkar mot denna "saturniska" symbol. Det kan inte ha att göra med att Sol och Saturnus är ömsesidiga fiender, för Solen hemma i härskarläge i Lejonet underpresterade ju också i termer av antal Nobelpris i litteratur!

Med bara dryga 100 av världens främsta författare tror jag inte man kommer så mycket längre i resonemangen. De mönster vi hittat rimmar mycket väl med några gamla traditioner, medan t.ex. det förblir ett nyupptäckt mysterium varför Solen producerar så få toppförfattare längsmed den sol-saturniska axeln (Lejon/Vattuman) medan det motsatta gäller Månen längsmed samma axel. Fenomenet har kommenterats i äldre inlägg.

*****

En annan intressant trend visar sig i delningen av zodiaken i personell / individuell / universell. Zodiakens första, personliga tredjedel rymmer hela 46 Mars, den lite djupare och mer individuella bara 31 Mars och i den avslutande universella sektorn faller antalet Mars ytterligare något, till 29. 

Är romankonst bara för de primitiva och unga människorna - författare eller läsare - de som alltjämt låter sig tjusas av personporträtt och livsöden? Pennfäktaren Mars sjunkande intresset för författarskap när planeten når bortom de rent personliga tecknen stämmer också väl med vad sunda förnuftet skulle komma fram till. Bortom att duplicera människolivet i romankonsten väntar större och än mer värdiga utmaningar för själen. 

Fyndet påminner om genomgången av 120 filosofer, där filosofins och religionens Jupiter dominerade den primitiva människan, hon som ännu bara lever på den personliga medvetenhetsnivån. Vad betyder då detta? Jo, när människosjälen efter många liv mer börjar likna en gud än en människa (för att inte tala om ett simpelt konsumerande djur - "Marknadens" favorittyp), då viker intresset för filosofi.

Den människa behöver inte längre vara en "vän av vishet och vetande" som redan i sig själv förkroppsligar den gudomliga lagen. De högsta själarna på jorden är alltså inte längre yrkesfilosofer utan finns på andra ställen, där de i ord och handling transponerar de högsta insikterna till ämnen som bäst gagnar mänskligheten vid epoken ifråga.

Varför "universalisterna" inte kan vara filosoferna beror på att det är universum som är filosofins studieobjekt. Att filosofins Jupiter inhägnar den tredje, universalistiska fasen vittnar kanhända om att dessa teckens härskare bäddar in de två saturniska tecknen mellan sig. Jupiter/Zeus som planet må bara vara den sjätte kretsen i det antika sjuvåningskosmos. 

Men läser man historien via zodiaktecknen ligger Saturnus/Kronos sjunde himmel - själens synliga kosmiska form - inklämd i något större, något bortom tid och rum och form. Detta andra är Jupiter - den enda planet indisk astrologi kopplar samman till det femte elementet Eter, ett element vari ett spatialt och tidsbundet kosmos kan ta plats. Detta betyder naturligtvis inte att Eter är kaos, inte att "kaos bor granne med Gud". Det femte elementet är vad kristendomen kallar Den Helige Ande!

En snabb googling för att se om någon annan kommit fram till samma sak ger bl.a. detta engelskspråkiga blogginlägg: Ether - The Awakening (jag ser att bloggerskan nämner samma professor Laszlo som jag också nämnt vid några tillfällen).

Vid den här tiden i själens inre liv är Nobelprisutmärkelser och författarskap så triviala företeelser. Mer än troligt designar nu själen själv hela världsallt och populerar dem med tallösa små tankekreationer. En systemarkitekt, det är vad människan egentligen är, gjord i Guds avbild.

Detta tolkar jag som att människan är gjord i avbildens element Vatten - men den luft eller ande som blåses in i henne har inte den här planeten eller dess berättelser som hemvist. David Camerons film AVATAR berättar ytterst sett en saga om jordens naturbarn, inte om dem som kom från himmelen (vilka naturligtvis inte är filmens luftburna amerikanska rovkapitalister).

Nobelprisförfattarna och själens åtrå

Tanken med denna småstudie av Nobelprisförfattarna t.o.m. 2012 är att se om den indiska tanken om atma karaka har något synligt genomslag. Om den längst fortskridna planeten (1-30 grader) illustrerar "själens åstundan", borde då inte gruppen av världens främsta författare avslöja vilken som är det skönlitterära författarskapets planet? 

Tanken är inte problemfri - tänk om det "bara" är berömmelse vissa författare var ute efter? Skrivandet som ett medel för andra mål? 

Frågan är också om man på förhand ska bestämma att t.ex. fantasins Måne är skönlitteraturens planet eller möjligen skriftspråklighetens Merkurius. Och vad om Venus, allmän signifikator för skönhet men också de "högre konstarterna"?

Men till och med om man skjuter dessa frågor ifrån sig och väljer att lyssna till vad studien själv kan tänkas avslöja, uppstår genast andra problem.

Merparten av pristagarna saknar känt födelseklockslag. Månens rörelse är mellan 12 och 15 grader per dygn och i vissa horoskop kan Månen vara den längst fortskridna. Författaren Eugene O'Neill kan illustrera dessa osäkra horoskop. 

Vid midnatt i New York befinner sig O'Neills sinnelag i Vattumannens 20e grad och den rör sig 12 grader under dygnet. De fyra timmar Månen påbörjat färden genom Fiskarna går bort och 20 timmar återstår. O'Neill har både Saturnus och Venus i den 27e graden av varsitt tecken och hans Måne skulle kunna vara atma karaka, men bara sex timmar av dygnets tjugofyra. Oddsen är emot detta. 

Eftersom det är sällsynt att ingen annan planet hunnit värst långt genom ett tecken medan Månen nått minst halva sitt tecken, använder jag här samtliga 106 horoskop trots att det säkerligen kommer att bli något enstaka fel. Ateistförfattaren Sartre har ett horoskop som utspelar sig tidigt i alla aktiva tecken, så tidigt att Mars i 16e graden räckte för att göra den planeten till atma karaka.

Men har då O'Neill två själssignifikatorer - Saturnus och Venus? Fast jag inte läst något om dessa fall (och indisk astrologi använder väl idag både grad och bågminut för att bestämma vem som hunnit längst), tar jag här ett annat grepp, och använder zodiaktecknet självt som andra sorteringsordning. O'Neills Saturnus befinner sig i Kräftan, men Venus är i Vågen. Den senare blir atma karaka.

Sedan händer det ofrånkomliga när t.ex. Elfriede Jelinek har en gradexakt konjunktion av två planeter som därför båda blir atma karaka. Har bockar jag för båda planeterna (det finns 107 atma karakas i listan här nedan).


Innan jag granskade alla 106 kartor för hand, gick jag igenom dem på nytt och säkerställde Månens placering så gott det gick. Tidigare på bloggen löstes frågan om osäkra månplaceringar olika från fall till fall. Verkade t.ex. en person "uppenbart" skorpionisk och Månen bara hade några timmar kvar till detta tecken flyttade jag fram horoskopet till lunchtid. 

Sedan en tid följer jag en striktare regel: har Månen inte nått det nya tecknet 12.00 lokal tid, får den ligga kvar i tecknet den befann sig vid midnatt. Logiken är enkel: sannolikheten är störst för den placering där Månen tillbringar flest timmar i. 

I några fall har samma tanke tillämpats på en tänkbar atma karaka i 30e graden. Har den inte övergått i 1 grad av nästa tecken vid lunch gäller den, annars inte. I några få fall är klockslag helt avgörande för att hitta atma karaka - titta på 2012 års pristagare Mo Yan har tre kandidater beroende på när under dygnet han föddes! Det slog mig åter hur svårt det är att göra en undersökning när själva rådatat inte håller sig stilla!

Det ursprungliga testet sträckte sig fram till 2008 års pristagare. Sedan dess har jag tagit bort en Nobelpristagare vars födelseår inte är känt och de senaste årens pristagare har tillkommit. Den nya och striktare hanteringen av Månens position i solära horoskop kan ses vid jämförelse av den gamla tabellen och den nya. Eftersom 106 mätpunkter är alldeles för lite är det dock bara den oförändrade situationen i botten och toppen som är intressant.

Sol och Måne hos Nobelprisförfattare t.o.m. 2012 (106 st)
	☉	☽
♈	12	7
♉	10	8
♊	11	12
♋	11	6
♌	5	12
♍	12	8
♎	9	8
♏	10	10
♐	5	5
♑	8	10
♒	4	12
♓	9	8
Snitt:	8,8
Signifik. rel. snitt (±50%):	<=4,4 e. >=13,2

Med så få pristagare att testa skiljer sig de intressanta topp- och bottennoteringarna föga från grundbruset. Den konstiga effekten längsmed axeln för kreativitetens (och dramatikens) Lejon och det stora konceptets Vattuman kvarstår men inte lika tydligt. Solen i Lejonet verkar som sagt hellre vilja livet än sitta ner och skriva om dess dramatik och Solen i opposita Vattumannen i än högre grad, där den enda faktiska underrepresentationen inträffar. 

Efter justeringar av Månens sannolika position tappar fantasins planet i Lejonet sin signifikanta överrepresentation från det första testet. Det saknas dock bara 1,2 horoskop från att nå överrepresentation. Nu visar sig tre sinnelag, alla i den positiva polariteten ("kreativitet"), dela på förstaplatsen.

Om det ligger något i dessa observationer kan man likväl inte påstå att stort författarskap är förunnat enbart dem med sinnet förankrat i den supralunära sfären, i de förfinade Eld- och Luftelementen. För på den agerande solsidan är som tidigare noterat Solen i den jordbundna Jungfrun uppenbarligen en skarp observatör som då dess härskare är skrivdonets Merkurius, kan man få visst belägg för traditionen om budbäraren. 

Och notera hur de tre av de sex positiva Solarna ger bottennoteringar. Särskilt Skytten som har klen utdelning som både sol- och måntecken börjar framtona som ett mindre lämpat författartecken. (Kanske är det hästmänniskan i Skytten som drar mot ett mer aktivt liv än författande...)

*****

Innan vi tittar på vad Nobelpristagarnas horoskop säger om den typiska atma karaka hos den ultimata författaren, vill jag påminna om en annan och besläktad indisk lära, den om bhava karaka, hussignifikatorerna. Länken innehåller en ytterst ofullständig listning av de tolv husen och för författarskap ska man inte glömma tredje huset för skapande verksamhet som sång och dans samt skriftlig kommunikation. 

Det är planeten Mars - energi i dynamisk rörelse eller den snirklande skrivarpennan som ett skarpt svärd som är signifikator för dessa verksamheter. Det är kanske lätt att glömma om man bara uppehåller sig vid Fredrik Reinfeldts olyckliga horoskop med "olyckans" Mars stigande i privategoismens tecken Jungfrun i öster... 

Den onda sidan av Mars ser vi genom att planeten också är signifikator för sjätte huset, olyckans, fiendskapens och ohälsans hus, nära relaterat till Jungfruns tecken (som ju har uppenbara kopplingar till wellness och fitnesstänkande - en bra kropp är värd mer än en svag dito). Är det därför Reinfeldt ligger så snuddande nära en rasistisk eller diskriminerande syn på människor - att han föraktar en svaghet som han någonstans själv - i sitt första hus - är bärare av - anfadern som var "negerkung" och landsförvisades?

Men det är således Tvillingarnas naturliga tredje sektor som intresserar oss här, och det var med stigande häpnad jag granskade karta efter karta och noterade hur Mars strax tog ledningen och vägrade släppa den! Bästa läsare - helt otippad visar sig Krigaren vara den bästa författarens signifikator! Avståndet till de andra är så klart att några enstaka fel om Månens placering inte kan ändra på utfallet.

Det gamla hederliga viset -
papper och penna

SOLEN - 17
MÅNEN - 8
MERKURIUS - 12
VENUS - 15
MARS - 23
JUPITER - 17
SATURNUS - 15

(107 placeringar eftersom en Nobelpristagare hade dubbel atma karaka)

*****

Här kan det passa att återknyta till inlägget Vass penna, en fjäder i hatten från 2011. Ett inlägg som handlade om ingen mindre än Västeuropas ikoniske författare Shakespeare. 

Att hitta "krigarens åstundan" bland de bästa författarna sluter en remarkabel cirkel till det äldre inlägget med dess ordande om "skakande spjut" (Shake Spear). Jag ser nu dessutom att att Edward de Vere, den brittiske adelsman som kan ha varit den verkliga författaren bakom pennamnet Shakespeare, också har Mars som sin atma karaka!

Jag har tidigare berättat att det var ett drömmöte med denne figur som fick mig att starta en blogg och vid ett annat tillfälle noterat hur min indiska planetcykel under Merkurius nästan exakt koinciderade med att jag fick jobb som undertextare (en glädje som dock blev kortvarig när ekonomiska krisen slog ner hösten 2008).

Vem vet, det kanske är spillror från den gamle brittiske värjfäktaren som influerar bloggens astrologiska undersökningarna? Jag menar, vem har lust att reprisera ett tidigare liv i detalj? Nu kanske Det som en gång var en britt vill fördjupa sig mer i astrologin (ett ämne Edward de Vere ansågs skicklig i enligt en lismande 1500-talsdikt till hans ära). 

Kanske har själen till sin glädje hittat tillbaka ända till sitt äldsta möte med zodiaken - den som han som babylonier en dog bidrog till att forska fram. I ett kommande inlägg (som faktiskt skrevs före den här studien, direkt efter det om Kate Winslet och Fredrik Reinfeldt) tar jag en jämförande titt på min egen atma karaka.

Jag vill bara understryka att jag inte "känner" mig som någon annan än detta svenska jag, här och nu. Tomt prat om att ha varit den eller den i ett tidigare liv avslöjar bara hur outvecklat och egocentriskt det egna tänkandet är. Du har aldrig varit någon annan än den du är nu. Här är ditt enda liv. 

Själen själv är troligen närmast obegriplig ur mänskligt perspektiv och därför förminskar vi den, banaliserar den, och sätter ängelvingar på den och underordnar den det tillfälliga egot som miljö och dna byggt upp och som vi felaktigt identifierar oss med. 

Det ligger i människans väsen att vilja göra sig begrepp - en "sjuka" som inte djuren lider av. Men det är också just detta, representerat av Luftelementet, som skiljer människan från djuren. Romerske astrologen Manilius (1a århundradet) tryckte hårt på att bara de tre Lufttecknen har nått full mänsklighet och tycks ha favorisera dem. Det är mänskligt att söka metafysiska modeller, den som ännu bara lever som djur saknar det intresset.

*****

Under genomgången av dessa atma karaka-placeringar tyckte jag mig se flera intressanta trender, bland annat rörande de fyra elementen. Jag återkommer till detta test om de flyktiga intrycken visar sig hålla måttet. (Tillägg: Här är ett nytt test som på ett kuriöst sätt validerar fyndet här ovan.)

Författare och gravitationens herre

[Fristående fortsättning på föregående inlägg om en vasstungad popkulturskribent.]

Jag tittade på de 100 Nobelpristagarna i litteratur för att se hur världens mest prestigefyllda ordsmeder och berättare har det med Saturnus i förhållande till Ljusen. Förväntat genomsnitt för en Sol i kombination med Saturnus är 8,33 stycken, och samma för Månen och Saturnus.

Här avviker Nobelpristagarna inte från slumpen, sju hade Saturnus i soltecknet och 5 hade den i måntecknet. (Liten reservation för att merparten horoskop saknar klockslag och Månen den följande osäkerheten i några få fall om vilket tecken som gäller.)

Det här säger naturligtvis ingenting i någon riktning! Formgivaren Saturnus kan i sig vara såväl en tillgång som en blockering. I vissa hus gör den bättre ifrån sig än i andra och som alltid måste samtliga ingredienser studeras.

I en fullt utvecklad astrologi har de olika planeterna också sina tider då de träder fram och spelar förstafiolen - på gott och ont. Men att studera livets rytmik enligt den indiska dasa-läran går bortom den här bloggens måttfulla ambitionsnivå.

Låt oss istället ta den magra gruppen Nobelpristagare i litteratur med känd födelsetid, 37 stycken. Snittet skulle ge 3,08 saturnusplaceringar i vart och ett av de tolv husen. Det här är ett alldeles för litet underlag att uttala sig om, men hade de statistiskt signifikanta avvikelser som ändå visade sig hållit med en större mängd horoskop, hade följande kunnat sägas:

Den introverta formgivaren Saturnus producerar bättre i författaryrket när den befinner sig i zodiakens introverta (lägre) halva. I synnerhet husen 4-6 mottar alla fem träffar vardera.

37 Saturnus i husen
inre/ yttre halva	hus	antal
22	1	2
	2	3
	3	3
	4	5
	5	5
	6	5
14	7	2
	8	3
	9	4
	10	3
	11	0
	12	2
	Snitt	3,08
	Signifikant  rel. snittet (±50%):	<=1,54 eller >=4,62

Jag ser också en viss poäng i att elfte sociala huset helt saknar Saturnus (fastän Vattumannen är ett saturniskt tecken). Varför? Jo den typiska gruppsociala människan "lever sin Form" och är därför mindre trolig att vara en författare. 

Mittemot är den individualistiska skaparkraftens femte hus (motsvarande Lejonet) centrum för de tre toppnoteringarna. På ett besynnerligt sätt upprepas alltså ännu en gång Vattuman/Lejon-axeln från studiet av Nobelpristagarna! 

Materialistiska "empiriker" bör här beakta att astrologi är metafysik och inte fysik. Den indikerar större eller åtminstone andra verkligheter än materialistens metodval tillåter honom att uttala sig om. Därför är helt idén att studera ämnet med statistiska medel inte helt "ren". 

Det är likväl fascinerande att zodiaken likväl svarar på enskilda frågor av den här typen där man isolerar en enda detalj i hoppet om att man formulerat rätt fråga/hypotes och via upprepade identiska resultat blir bekräftad i sin tanke.

Någonstans måste det visserligen ändå finnas vissa stående förhållanden som antikens stjärnskådare upptäckte - man vill ogärna tro att det uppenbart genomtänkta schemat om planetära digniteter (härskare, fall, och så vidare) bara är skrivbordsprodukter. Bloggen har också hittat visst stöd för några antika påståenden, minns särskilt den libidots Mars i fallen position i Kräftan och dess signifikant högre förekomst bland hbt-personer.

Sympatisvängning i etern (Nobels litteraturpris)

Naturligtvis har jag inte, i likhet med de många kulturproffs som nu ursäktar sig för att ha missat årets Nobelprisbelönade författare Herta Müller, läst något av henne. Men det beror på att jag av princip inte läser skönlitteratur.

Istället skyndade jag att ta fram Elfriede Jelineks födelsedag sedan Jenny Tunedal, en kulturkritiker som faktiskt läst pristagaren och älskade hennes författande, sade att det har var det roligaste priset - vad henne anbelangade - sedan Jelineks från 2004. (AB)

Skälet finns i detta inlägg (nytt fönster) som i förbigående tar upp tanken att man bara uppskattar det man redan har som en potential i sig själv.

Det verkligt intressanta är att Jenny Tunedal (givetvis) hade helt rätt i sin känsla och sammankoppling av dessa båda namn. För både Jelinek och Müller möts i en gemensam grundläggande "psykisk axel": Sol och Måne i Lejonets och Vågens tecken. Det förra en symbol för lek och kreativitet och det senare en allmän symbol för harmoni och känsla för eller åtminstone dragning till de högre konsterna. Se hur de två författarnas Sol och Måne båda har bytt plats med varandra, vilket i ett närmare studium kan ge några nyansskillnader.

Märk också hur Müller sagts vara en jordnära människa som hellre pratar om verkligheten än sitt skrivande. I hennes fall är den soli-lunära axeln i kreativ Eld/Luft också det enda av den varan (utöver själva konstplaneten Venus, som också ligger i kommunikatörens Luft). I övrigt är hennes kreativitet helt inbäddad i den enkla realismens Jord/Vatten.

Jelinek, som många inte tycks ha gillat för att hon var "alltför intellektuell", är just det - intellektuell. En mycket tydligare Luft- och Eldmänniska, där särskilt Solen och "förhöjaren" Jupiter i Vågen är notabel!

*****

Vad gäller horoskopet för den som så villigt tog emot och associerade dessa två Lejon-Vågar med förbehålls glädje, visar det sig att Jenny Tunedal har en ganska avgörande placering i just Lejonet - den förbehållslösa glädjens tecken! Här har hon Venus som älskar och oförblommerat tyr sig till det som upplevs spinna på samma varvtal. Som t.ex. andra författare med starka drivkrafter i Lejonet!

Överlappningarna mellan de tre himlarna är långt ifrån så remarkabla som man kan se när två eller flera människor totalt fungerar tillsammans, men jag tror jag lyckats demonstrera en liten astrologisk poäng här.

_____

Not. En födelse efter cirka 18.00 skulle ge Müller en Måne i Skorpionen, men som jag upptäckte vid undersökningen av Nobelpristagarna, ökar chansen till världens mest prestigefyllda litteraturpris om man är född under dygnets tidiga hälft. I det här fallet är också sannolikheten för en Mån-Våg 75% (18 av dygnets 24 timmar ger en Mån-Våg).

Jag gissar också djärvt när jag placerar litteraturkritikerns psyke (Månen) i början av Skytten och inte i föregående Skorpionen, vilket översatt i tid, innebär en födelse några timmar in på dygnet. Men Månen i Eld harmonierar så mycket bättre än en Skorpionmåne med förmågan att vara vidöppen och accepterande ta in ett vitt spektrum av intryck än Månen i Skorpionen. Den senare tenderar att sluta sig eller hamna i samma gamla hjulspår. Förvisso förekommer Skorpionen bland kritiker, men då snarare som soltecken ("uppdrag: döda och strimla och fläk ut verken i kritisk granskning").

Nobelpristagare i litteratur 1901-2008

(Obs! Långt inlägg - cirka 9 A4 sidor)

Det var med viss förväntan jag satt i åtskilliga timmar och beräknade horoskopen för samtliga 100 författare som tilldelats Nobelpriset mellan 1901-2008. Obs. Nobelpriset har inte delats ut alla år - här är listan på Wikipedia (nytt fönster).

Skulle t.ex. Luftelementet framstå som extra litterärt begåvat? När allt kommer omkring har ju t.ex. Tvillingarna (och Merkurius) sin uråldriga innebörd av kommunikatör. Och skulle "de högre konstarternas" Venus via sitt härskarskap över Lufttecknet Vågen visa sig genom en speciell betoning på detta?

Och vad om dramatikens tecken Lejonet? Eller det fritt kännande och fabulerande Vattenelementet? Eller, återigen, skulle det realistiska Jordelementet med dess uppmärksamhet på data och sakförhållanden vara det som utmärker en Nobelprisbelönt författare?

Tanken slog mig också, apropå den pinsamma utmärkelsen 1974 av två svenskar som världens bästa författare (svågerpolitik) - varav en, om jag minns rätt, dessutom själv satt med i Nobelkommittén (jäv) - att hela testet kanske är meningslöst. Är det kommitténs astrologiska sammansättning som subtilt styr dem mot författare som matchar deras egna kynnen och därmed avgör vilka författare som väljs? (Exakt så kan man astrologiskt följa individer när de hittar en partner de uppskattar.)

Om man först måste bedöma bedömarnas horoskop, insåg jag, har emellertid hela experimentet förfelat sin intention, som bara var att undersöka om några klassiska astrologiska teser klart skulle lysa fram i kraft av att vara psykiska (arketypiska) realiteter.

Med andra ord, här följer ännu en dubiös undersökning där jag mot bättre vetande söker utröna om det finns några påvisbara mönster i den "psykiska" verkligheten, trots att logik och rätlinjighet egentligen bara existerar inom Luftelementets verklighetsuppfattning och det i viss mån besläktade Jordelementet. (Jord går motsatt väg mot Luften och springer tålmodigt runt och mäter och väger allt i vår fysiska värld, på jakt efter övergripande modeller eller begrepp = Luftelementet.)

Vad jag just sade är att astrologin, som enligt nyplatoniskt mönster ringar in fyra ontologiska skikt ("dimensioner") i tillvaron, inte alls borde gå att att bearbeta med statistiska metoder då sådana bara äger giltighet i halva verkligheten, kanske mest påtagligt "nere" i Jordelementet. (Här är inte de fyra elementen materiella komponenter utan metaforer för "våningar" inom Världssjälen.)

I Luftelementet, den rationella själen, finns också lagbundenheter, men en del av dessa kan aldrig verifieras empiriskt då de är rena "platonska idéer" och saknar materiell gestalt. Den populära strängteorin inom fysiken är t.ex. inte verifierbar pga ett antal "kollapsade" dimensioner som inte ens i princip går att mäta, och är således en ren "luftprodukt", ren metafysik. Det utesluter inte att "luftindivider" kan njuta av teorins skönhet såsom man uppskattar abstrakt konst. Luftdimensionen äger "ontologisk status" (status av att finnas till).

De själarna som vibrerar mot den fysiska verkligheten tappar i allmänhet allt intresse för saker det inte går att "ta på" eller "mäta", och delar av astrologins utsagor, särskilt de om Vattenelementet och Eldelementet handlar alltså om en "slipprig värld" som inte går att fånga med de enkla Jordmänniskornas syn på vad som är verkligt. Notera hur velig svensken är till ämnet "psykisk" (Vatten) och "andlig". Horoskopet för vår nationalsjäl tenderar mot Luft/Jord, alltså materialistisk rationalism.

Vattnets koppling till psyke och Eldens koppling till ren ande är bara nys i de enkla människornas värld, för vilka Skinners behaviorism och Pavlovs dressering av hundar, uppleves mycket mer "rimligt".

*****

Jag ska inte hålla läsaren på halster - resultaten av allt arbete att framställa horoskopen blev magert! Det jämna talet 100 författare föll snyggt i lika stora grupperingar vid flera försök att betrakta materialet ur några vanliga astrologiska perspektiv.

När jag adderade Solens och Månens placeringar i de fyra elementen, blev det nästan dött lopp. Varför jag valt att fokusera Sol och Måne är att de är så viktiga i ett horoskop. Det ytterst viktiga Ascendenttecknet finns alltså bara för de 37 horoskopen med födelsetid, så det är logiskt att fokusera Sol och Måne när bristen på tid inte ens tillåter oss att studera t.ex. det tredje huset för skriftlig kommunikation eller femte huset för kreativitet för mer än en dryg tredjedel av författarna.

Sol + Måne i elementen:

ELD: 44
LUFT: 50
VATTEN: 54
JORD: 52

Detta visar att författande i världsklass t.ex. inte kan kopplas till vare sig Eld, Luft, Jord eller Vatten. Det må vara hänt att det kanske satt en "Jorddominerad" grupp i Nobelkommittén och kanske t.o.m. valde "jordnära" författare och litteratur - detta har jag inte undersökt - men med samma logik skulle i så fall en senare och kanske mer eldig sammansättning i kommittén belöna litteratur av det slaget. Över tid jämnar hypotetiska variationer ut sig. "Var och en följer sitt slag."

Inte heller Solens och Månens fördelning på zodiakens tre faser (Väduren t.o.m. Kräftan, Lejonet t.o.m. Skorpionen, Skytten t.o.m. Fiskarna) skilde sig speciellt åt. Samtidigt kan man fråga sig om verkligen zon 1 (personligt förhållningssätt), zon 2 (individuellt dito) och zon 3 (universalistiskt dito) är en relevant fråga att ställa, det är ju uppenbart att författare spänner över alla dessa tre fält!

1a, personliga zonen
Sol 43
Måne 29

2a, individualistiska zonen
Sol 34
Måne 35

3e, universalistiska zonen
Sol 23
Måne 36

*****

Emellertid visade sig några märkligheter i datat, som syntes här ovan i ett litet underskott av ELD. Nedanstående tabulering av samtliga 100 solplaceringar och 100 månplaceringar visar tydligt vad som pågår.

Men notera alltså att födelsetidpunkten bara är känd för 37 Nobelpristagare och att de återstående 63 horoskopet därför är "solära". I detta fall innebär det att Solens och Månens position för midnatt gäller, utom i några få fall då Månen kommer att byta tecken under det just påbörjade dygnet och dessutom inom några få timmar.

I dessa fall brukar jag ta som vana att anta den stundande månplaceringen eftersom den med största sannolikhet är den korrekta.

Om Månen istället inte bytt tecken förrän framåt lunch, gäller midnattspositionen. Och det finns skäl att hålla fast vid den. Se här den första observationen (nytt fönster) av de 37 Nobelpristagarna med känd födelsetid. Fyndet visar tydligt på att framgång tycks kopplad med en födelse under dygnets tidigare hälft.

	Solen:	Månen:
Väduren	11	6
Oxen	10	7
Tvillingarna	11	9
Kräftan	11	7
Lejonet	3	13
Jungfrun	11	8
Vågen	7	8
Skorpionen	13	6
Skytten	5	6
Stenbocken	7	9
Vattumannen	3	12
Fiskarna	8	9
totalt:	100	100

Solens standardavvikelse (hel population): 3,22318
Månens standardavvikelse (hel population): 2,17307

Jag har ingen förklaring till att Sol och Måne totalt byter beteende längsmed zodiakens Lejon/Vattuman-axel !!! Författare födda i Lejonets tecken (soltecknet) tycks ha markant svårt att bli upphöjda och betraktade som världens bästa författare, och det gäller också det motsatta tecknet, Vattumannen.

I västerlandet betraktas Solen vara i sitt "detriment" opposit Lejonet där den härskar. Indisk astrologi har inte den tekniska termen men då Vattumannens härskare Saturnus är Solens fiende (och vice versa), kan man lätt förstå att indierna ägde en snarlik konception om Solen i Vattumannen.

Det alldeles enastående lustiga är nu att situationen spegelvänds om man istället för att studera handlingsplaneten Solen granskar Månen, den reflekterade. Nu plötsligt trillar Nobelprisen till, när Lejonet inte själv skiner likt en solkung utan återspeglar dramatiken som detta tecken är känt för.

Detta är extremt talande! Lejonet som soltecken VILL STÅ PÅ SCENEN OCH SKINA, och därför gör de sig bättre som scenkonstnärer. Men författarskapet kräver helt andra kvaliteter än den Solen, hjälten, aktivisten representerar!

Författaren måste likt Månen reflektera kring sitt material, och som tabellen här ovan visar, är det ingen som kan återskapa verkliga livets hjältar och dominanter lika bra om ett Mån-Lejon, sinnelaget som aldrig fokuserar något annat än det "bästa", "det största" eller bara det lyxigaste hos de dominanta individerna i omgivningen. Mån-Lejonet är tydligen en perfekt placering för att fånga upp en berättelse och sedan återskapa den i litterär form.

Och hur förklarar man då att också Månen i saturniska Vattumannen gör detta? Jo, jag vill ännu en gång nämna att Vattumannen i gamla babyloniska kilskriftstavlor bär namnet "Den Store". Men är det inte Lejonet mittemot som är den stora, t.o.m. den kungliga individualiteten? Jag menar att "storhet" är Vattumannens härskares Saturnus förmåga att ringa in och definiera!

Det finns ingen storhet om man inte har förmågan att avgränsa sig (något som Lejonet som Sol ibland har att lära sig)! Ett psyke (Måne) i Vattumannen kan alltså vara ovanligt lämpad att se "signifikanser", det stora eller viktiga i situationer. Och därtill är de närmast matematiskt exakta i sin förmåga att se abstrakta mönster eller strukturer (Luftelementet). Detta är perfekt för att rita upp den underliggande planen till en berättelse!

Så Mån-Lejonet tycks fånga färgstarka karaktärer bättre än någon annan, och Mån-Vattumannen ligger väl till att hitta "den stora bilderna" eller berättelserna som upplevs som pregnanta och förtätade (Saturnus är en sammandragande faktor).

*****

Det kan noteras att denna avvikelse från en jämna slumpfördelning av Nobelpris på de 12 tecknen infaller i en av Eld/Luft-axlarna, de två element som denna blogg redan från början karaktäriserat som kreativa, i bemärkelsen att de inte hämtar intrycken från sinnena (Jord och Vatten) utan från det som klassisk filosofi av Platons snitt kallat "idévärlden".

En annan intressant sak är att om Lejonets Eld representerar fri kreativitet är Vattumannen organistion av det kreativa utflödet, och så båda tecknen är fixerade (stagnanta) tycks den stillasittande författaren som skapar ett litterärt universum tecknat via dessa två arketyper! Jag var inte alls förberedd på detta.

I reda siffror var det en Sol i Skorpionen som kammade hem flest Nobelpris i litteratur (13 stycken). Bortsett från frågan om statistisk signifikans (som tycks vara ringa) visar lite reflektion dock detta är ett logiskt komplement till bristen på Sol-Lejon!

För om Lejonsolen svassar runt och framträder i person, är Skorpionsolen dess absoluta motsats: ligger och kurar i skymundan men iakttar och registrerar allt, djupt och intensivt! Det är inte för inte som zodiaken arrangerat Lejon och Skorpion i rät vinkel till varandra.

Jag lämnar till läsaren att, om så önskas, "rationalisera" kring detta fynd på samma vis som jag sökt göra om topp/bottennoteringen för Lejon/Vattuman.

I övrigt ligger de 100 solarna och de 100 månarna i närheten av det medelvärde på 8,3333 per zodiaktecken som är en ren slumpfördelning. Solens intressanta maximum i Skorpionen ligger just bortom en standardavvikelse, men jag är inte rätt person att dra några statistiska slutsatser.

Wikipedia säger,

"In science, researchers commonly report the standard deviation of experimental data, and only effects that fall far outside the range of standard deviation are considered statistically significant."

Var egenheterna med Lejon/Vattuman-axeln "långt utanför standardavvikelsen"?

Jag har studerat statistisk terminologi trekvart på nätet och blev måttligt mycket klokare av det. Men så hittade jag en sida kallad "statistik för praktiskt lagda" och genast föll termerna på plats!

Jag fann också en bekväm kalkylator för att beräkna standardavvikelse med - "förklaringarna" på relaterad sida är återigen ett skämt om man inte redan vet vad saken handlar om. Detta är då mitt första försök någonsin till en enkel statistisk operation (jag ångrar skolårens ljumma intresse för matte).


Sol- och måntecken - ett försök till statistik.

Jag följer här Wikipedias enkla exempel med geigermätaren för test av statistisk hypotes och använder den standardavvikelse, olika för Solen och Månen, som redovisades av kalkylatorn (se under tabellen ovan).

Reservation för metodfel, t.ex. uppfattningen att medelvärdet är null-hypotesen. Men att dessa två är desamma, verkar logiskt.

Medelvärdet 8,33333 solar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±3,22318 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 5,1-11.55 solar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Medelvärdet 8,33333 månar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±2,17307 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 6,16-10,5 månar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Enligt detta är Skorpionen statistiskt signifikant överrepresenterad bland soltecknen, och Lejonet, Vattumannen samt även (nätt och jämt) Skytten underrepresenterade.

Bland måntecknen är omvänt Lejonet och Vattumannen statistiskt signifikant överrepresenterade, och (nätt och jämt) Vädurs-psyket underrepresenterat.

Jag finner det intressant att negativa Mars-tecknet Skorpionen gör bra ifrån sig via den aktiva Solen men det positiva Mars-tecknet Väduren gör dåligt ifrån sig via den reaktiva Månen! Fyndet påminner om den brittiske astrologin Charles Carter som påpekade att Mars via Skorpionen uppvisar en annorlunda, djupare och mer introvert psykologi jämfört med dess ruschiga och extroverta sida i Väduren.

Om jag begått fel i mitt metodologiska förfarande, hoppas jag någon läsare kan påpeka det. Jag ska ytterligare studera studera konsten att utröna om statistisk signifikans föreligger, så det kan hända att den här sidan ändras på nytt.

*****

En liten sak till. De 37 horoskopen med känd födelsetid skulle ge ett medelvärde på 3.08 författarpersonligheter per stigande tecken om allt bara var slump.

37 författarascendenters fördelning på tecknen:

Väduren: 3
Oxen: 5
Tvillingarna: 2
Kräftan: 1
Lejonet: 4
Jungfrun: 5
Vågen: 4
Skorpionen: 6
Skytten: 3
Stenbocken: 3
Vattumannen: 0
Fiskarna: 1

Åter utmärker sig Skorpionen, med dubbelt så många födslar som medelvärdet. Men underlaget är så litet att väl inget kan sägas om dessa fluktuationer inklusive Vattumannen, som vi nyss såg var så välgörande för ett författande sinnelag (psyke, fantasi), men som här kammar noll som ego- och kroppsindikator.

*****

Från det här testet tror jag säkrast man kan ta med sig den högst egendomliga anomalin som inbegriper Lejonet - kreativitetens eget tecken - och dess "skugga" den observerande och förtätande Vattumannen.

Tänk att Solen i Lejonet producerar så lite utmärkelser som författare! Det tycks uppenbart att deras kreativitet är bättre lämpad för estraden! En kreativitet som bygger på dem själva som levande och agerande individer.

*****

Se även två inlägg som kom till innan jag hunnit sätta mig in i vad litteraturpristagarhoroskopen sade, lustigt nog två texter om Lejonet (sinnebilden för kreativitet eller den personliga digniteten - personen/ytterklädnaden fördjupad till individualitet):

Emma & Carola - Jungfru eller Lejon?

Lejon, lejon, lejon!

*****

Jag ska ev. prova några fler astrologiska perspektiv på Nobelpristagarmaterialet och återkommer om jag hittar något av intresse. Exempelvis kan det vara mödan värt att studera i vilka av horoskopets hus de 37 författarna med känd födelsetid har viktiga planeter.

Här är potentiella kandidater Tvillingarnas "eget" hus (skriftlig kommunikation), det tredje, eller Lejonets femte hus för individuell lek och kreativitet.

(Undertecknad leker för övrigt denna forskargärning med Solen, Merkurius och Mars i Luft-Våg i femte huset och Venus i Eld-Lejon i tredje skrivarhuset - båda husen sammanbundna via teckenhärskarnas "ömsesidiga mottagande". Härav kanske intresset för just pristagarna i litteratur hellre än kemi eller fred. )