Författaren Modiano och kungavärdighetens stjärna

Den som hörde Modianos författarskap karaktäriseras i morgonradion som ett ständigt återblickande, blir inte överraskad av att det är tidens och historiens herre Saturnus som äger det här horoskopet.

Utan känd födelsetid hade det förstås varit omöjligt att se vilken evig förnuftsprincip (logos) som förkroppsligats i en människa. Västerländsk astrologi är som vanligt ute och cyklar genom att ge författaren en ascendent i den futuristiska Jupiters tecken. Hela hans liv och enorma fixering vid det förflutna stinker av Saturnus - karma (det förflutnas gärningar) som binder själen, ibland för en livstid.

Visserligen hade en tropisk Fisk kunnat tas som intäkt för författarens enorma blyghet - om man inte uppfattat ett dugg av astrologins djupare väsen. Fiskarna är ett jollrigt och lycksaligt tecken (trots att det tilldelats rollen som samhällets olycksbarn). Jag skulle kunna nämna en mycket känd och i radion flitigt återkommande psykolog vars sideriska ascendent i Fiskarna visar hur socialt det här tecknet är. 

Nej, det är Saturnus som skapar tungsinnet (Modiano påbörjar i allmänhet nya bokprojekt i tungsinne) och han är begränsad i sitt författarskap till Paris gator medan han avundas dem som behärskar större arenor. Hur typiskt är inte detta för Solen i begränsade klantecknet Kräftan i ofritt och tvunget samarbete med den stora formgivaren Saturnus i gigantiska Vattumannen (tecknet kallades av babylonierna för "Den Store" och syftade där på det totala kosmiska rummet).

Vi har med andra ord ännu ett intressant exempel på "slirigheten" därhelst både skyggande Vatten och social Luft tvingas samman. Det sociala utanförskapssyndromet, men inte det verkligt aggressiva (social Vattuman/antisocial Skorpion) utan en mildare version.

Modianos ofattbara improduktivitet - två handskrivna sidor per dag (och under inre tvång) - är knappast heller vad man förknippar med det porlande vattnets tecken Fiskarna i öster. Saturnus passar beskrivningen perfekt.

För att lämna frågan om valet av zodiak, finner man horoskophärskaren i ett plågat läge i det flödande fria kreativitetshuset - också detta stämmer perfekt med rapporterna om hur han sliter med varje ord och mening. Det här skriver bloggaren på tre minuter via raka motsatsen, den fria Solen hemma i sitt femte hus. (Ibland går det för fort!)

Nu ska man inte räkna med att kungamakaren Regulus i Lejonets sjätte grad figurerar i varje Nobelprisbelönat horoskop, men det är onekligen intressant att se hur det är skriftspråkliga kommunikatören Merkurius som mottar det här "adlandet"!

Fjärde huset indikerar väl hans olyckliga barndom (brodern dör ung, fadern är frånvarande och han får växa upp på internatskolor, ensam med sig själv skrivande...) Mars är olycksplaneten och i dess aspekt mot Merkurius ser man inte bara ytterligare en indikation om kramp och vånda i samband med författarskap och förmågan att formulera sig i det öppna. Olyckan bör ha varit som mest aktiv under den period Merkurius tecknar: fem till fjorton. Det är också här de flesta av de olyckor som Modiano så ofta återkommit till i sitt författarskap inträffade, inte minst lillebroderns död. (Merkurius symboliserar generellt förpubertala barn.) 

Att det är Mars i Jord som angriper intellektet i Eld är ännu ett exempel på den "brutalisering" som det låga elementet introducerar när det söker släcka livet och ljusets Eld. Å andra sidan kan den som bemästrar det här enorma motståndet blir en mästersmed - med järn eller med orden.

Hans kommentar (återgiven i DN) angående nyheten om Nobelpriset: "det kändes overkligt, som om jag hade fördubblats och såg mig själv", stämmer väl med båda Sol och Måne i Kräftan. Denna djupt fallna själ befinner sig i reflexens Vatten och förnimmer här en annan varelse ovanför det biologiska och dödliga havet. Kanske Modiano i det ögonblicket såg en skymt av Lejonkungen - hans egen Merkurius-Regulus, som han tydligen har så oerhört svårt att ta till sig pga. skadegöraren Mars i det jordiska mörkret (Oxen är Djävulens hemmaplan).