Carl Jung och Modern, Stephen Frys stötesten

Läser Wikipediaartikeln om det "kollektivt omedvetna" och finner fortfarande Carl Jungs tankar lockande. Genom åren har det förstås visat sig att han konstruerade hela sin djuppsykologi, inklusive "det objektiva psyket" (Världssjälen begränsad till mänsklighetens kollektiva omedvetna) utifrån förlagor i antik filosofi och astrologin, så det är onödigt att göra om arbetet igen, och lokalisera punkter där Jungs lära korrelerar med gamla föreställningar. 

Jung är lite ur ropet för närvarande eftersom mänskligheten har fallit ännu några steg ned i mörkret och nu fascineras mer av de gensaxar de uppfunnit och med vilka det kan skada sig självt och själva skapelsen (hybris, leka gud) så att denna världs dagar tar slut - precis som den gamla föreställningen om Dagarnas Ände har ett objektivt korrelat och inte bara är en metafor för den personliga döden.

I artikeln ser jag en kufisk parallell till Jungs eget horoskop (min övers.):

[S]ymboler för modern i figurativ bemärkelse, som representation för målet för vår längtan efter förlossning, [kan vara] "Paradiset", "Guds kungarike", "det Himmelska Jerusalem".

Många ting som väcker hängivenhet eller vördnad, som t.ex. Kyrkan, universitet, staden eller fäderneslandet, himmelen, jorden, skogen, havet eller stilla vatten, t.o.m. material, underjorden och månen, kan tjäna som moderssymboler.

Jungs exempel tillhör som synes i hög grad en bildad och kulturellt integrerad människa. Inte dagens spill och förlorade själar som fyllts av företagslogotyper som Google, Disney och smådjävlar som också kämpar om västmänniskornas krympande mentala utrymme. Jag kan tänka mig att Jung tidigt fick upp ögonen för en "figurativ moder" eftersom tidigare generationer ännu hade kontakt med böcker och västerlandets idéhistoria, kort sagt var något mer än "jag och mina konsumtionsvanor".

En tidig och viktig strof i västerlänningens föreställningsvärld kommer ur det "mystikt färgade" (och märkbart antisemitiska, enligt brittiske historikern Hugh Schonfield) Johannesevangeliet. Där uppsöker en nyfiken man, Nikodemos, Jesus "om natten" för att få insikt i lärarens program. Författaren låter Nikodemos naivt missförstå Jesus lära om "uppståndelsen". Inte kan väl en människa åter gå in i moderlivet [och födas på nytt]?, är hans förbluffade kommentar. 

Detta kan vara Jungs första möta med tanken på modern som annat än en förtärande vagina suger upp sina barn igen eller åtminstone lever genom dem som en vampyrisk bakgrundsgestalt. Modern blir för Nikodemos en tvärtom närmast religiös symbol för förlossning och återvändande till den högre andevärld varifrån alla innerst vet att de kommer från. (Bara extremt rädda och tillknäppta varelser slår ifrån sig frågorna om vår egentliga härkomst eller vägrar tala om annat än det biologiska arvet.) 

Missa inte att det är äldre hederskulturers respekt för modern som genomsyrar tankegången, inte den svenska modellen där Staten försöker spela både mamma och pappa allt för att få ut barnen i löneslavaraskinen så fort som möjligt. Staten har i Sverige approprierat många av de funktioner Gud haft genom världshistorien och mindre infama kulturer än vår egen.

Det är i samband med Jungs lära om de formativa arketyperna som tidlöst lever i det kollektivt omedvetna som det slår mig att psykologen föddes under den mest talande av astrologiska omen, mycket passande för en förespråkare av ett "objektivt psyke" eller "kollektivt omedvetet". 

Jag syftar här på att Himmelens rena symbol, Saturnus-i-Vattenbäraren (Luft, andevärld) OPPONERAR Jungs Lejonascendent, och oppositionen mellan 1a egohuset och 7e partnerhuset - "den Andre" - kan väl förklaras med hans välkända animus/anima-konception. Män födda i en biologisk manskropp är bärare av animus och tillskriver därmed sin feminina del andra i omvärlden - den opposita "Andre". Detta är inspirerat av den myt Platon relaterar i en text, om själen som ursprungligen var odifferentierad men klyvs i två och nu har att söka bli hel igen. Äktenskapet mellan man och kvinna är en primitiv gestaltning av detta (men naturligtvis ytterst en lika falsk lösning som homogruppen som inte ens lyckats anpassa sig till sin egen värdkropp).

Jung ser med andra ord sin egen Rationella Själ, Saturnus, som "den Andre", som den arketypiska förlagan han måste förena sig med för att bli hel. Att Jung har aktivitet i samtliga tre Lufttecken understryker tidigare inlägg om astrologen Charles Carters varningar för att signaturen hotar med en skadlig inblandning med alltför många andra - egogränsernas utsuddning, typ. Jung gick onekligen igenom en infernoperiod då han var galen eller åtminstone förde långa (nedtecknade) dialoger med märkliga gestalter (som enligt Jung representerade manifestationer ur det kollektivt omedvetna). Men detta var på LUFT-nivå som i hans fall således blir andevärlden, särskilt om man noterar Solen i "omedvetna" 12 huset. Kan Solen i denna sektor antyda att åtminstone en del människor är medvetna där omedvetenhet normalt råder?

Lejonascendenten pekar ut Jungs Sol som hans anima alltmedan Solen faktiskt ligger i moderstecknet Krabban. Här ser man att Jungs egna problem att komma åt sin Sol (dold i 12e omedvetna huset) resulterar i läran om att människan går genom livet och lämnar modersskuggan och individuerar, blir en genuin individ. Det är notabelt att zodiaken drar en gräns för det personliga med Modern/Krabban och fr.o.m. nästa tecken, Fadern/Lejonet tecknar akt 2 via individualistiska tecken. 

Man kan säga att det en födelse i Krabban syftar till, har en födelse till nästa soltecken redan gjort eller har åtminstone inte på agendan för detta jordeliv. (Det är fullt möjligt att själen får flytta "ner" ett par klasser och "göra om och göra rätt" i ett kommande liv - personhoroskopet visar bara vad detta livsuppdrag handlar om.)

Jung hade således starka oklarheter att reda ut på sin födelsehimmel, men också en ambitiös agenda för sitt liv som analytisk psykolog. Den patriarkala givaren av en Form är Saturnus (gammelfar), och Modern som en mottagare eller matris i vilket formen aktualiseras eller "får kött på benen" och blir ett säsongsblomster, en människa, en instantiering av Världssjälen och dess allmänna uppsyn vid barnets (Solen) födelse.

Jag skrev nyligen om hur traditionerna förändras, så att hinduerna kan uppfatta Guru (Jupiter) som fader, medan en helt annan indisk tradition istället placerar avkomman under Jupiter. Hinduisk astrologi röjer en koppling till den grekiska mytologin, där Kronos (Saturnus) äter upp sina barn inkl. Zeus. Zeus blir sedan den gud som sätter flest barn till världen av dem alla. I Indien blir således Zeus fadern medan Shani, den Långsamme (Saturnus) flyttar ett steg bakåt, precis som Kronos och sorterar till en äldre generation gudar.

Och det är just Saturnus, den Gamle, som så perfekt passar med Jungs tanke om det kollektiva Omedvetna, härbärget för gamla pensionerade mänskliga erfarenheter, som likväl agerar "som en sparringpartner" mot Jungs Lejonego och som han därför inte bara projicerar utan också påverkas av. Saturnus i hans horoskop är i härskarläge i Vattenbäraren och därmed en "ren" sinnebild för Den Gamles arketyp eller för hela det mänskliga kollektivets arv till senare generationer. 

Det är uppenbart varifrån KARMA kommer. Människorna ärver närstående "föregångare" (och de kan ha levt var som helst i världen), men enligt Jungs lära väldigt diffust, som instinkter och omedvetna beteendemönstrer. Jung fegade ur i frågan om själavandringsläran och som det hybrisanstrukna alfa-Lejon han spelade (medan hans Sol helst ville tillbaka in i moderlivet i Krabban i 12e huset för försakandet av världen). 

Jung sökte ville underordna reinkarnationen "det objektiva psykets" objektiva eller verkliga process sin egen modell. Det var alltså ett missförstånd att tro man varit någon annan i ett tidigare liv. Det finns ologik på Jungs stjärnhimmel och hans doktrin är delvis helt sann, men Månen i Krabban vågade inte svara fullt ut utan begränsade sig till människornas värld istället för att fullt ta ordet "universell" på allvar.

Tolfte huset eller "den onda daimonen" tycks många gånger göra allt till en "som om"-föreställning, livet som en show. Seriositeten saknas ofta i detta jupiteriskt "expansiva" hus (och som kanske därför kompensatoriskt kommer att handla om fängelser, mental- och terminalvård). 

Jag noterar att även den homosexuella ateisten (och karaktärsskådespelaren) Stephen Fry brottas med fantasier, men på ett helt annat sätt än Jung. Här är Månen i Krabban i 12e onda ängelns inbillningssjuka hus medan Solen i härskarläge i Lejonascendenten gör honom i princip obotlig i sina egoåsikter om vem han är. Fry var en smula besviken när han i någon brittisk tv-serie om kändisars anfäder hittade sanningen om sin egen släkt. Ingen märkvärdig person  så långt ögat nådde, bara östeuropeiskt småfolk.

Där ser man vanvettet i ateism och den moderna biologismen - Fry följde blodslinjen och hittade ingen bekräftelse på sina fantasier om en storslagen förfader. Hade han istället följt själens linje hade troligen förklaringen till att han är så länge var en älskad skådespelare i England.) Frys karta är besvärlig: granntecken sägs normalt inte kunna kommunicera med varandra och därför saknar mannen ett sunt psyke (Månen) och har därför ingen direkt förmåga att höra eller reflektera kring sig själv. (Jämför även Donald Trumps MarsLejon i egohuset!) 

Att här finns emotionella låsningar skissas förmodligen av flera faktorer tillsammans: Kroniska Saturnus skapar en djup iskyla eller "formal låsning" inifrån fjärde huset för emotionellt välbefinnande. Notera att det är Mars, sexualiteten, som äger detta hus. Härifrån angriper den sterila Saturnus  hans självbild (1a huset) - homoprylen ser halvt ut som en desperat ansträngning att vara individuell på ett chockerande sätt. Ett livsöde från en gammal tid i England där bögeri ("buggery") ännu var kriminellt och därför chic för en bohemisk artisttyp. Alternativt är det den undertrycka modern (Månen "ren" i Krabban") i 12e förlusthuset som hittat en pervers kompensation (skulle tro att den gravt överviktige spelar BIG MAMA i homosituationer.)

Jung har inga sådana problem, även om ett hjärtfel tvingade honom till ett lugnt och stillsamt (bokläsande) liv - kanske är det ascendent- eller kroppshärskarens Solen (hjärtat) i förlusthuset som tyder på detta. Hans sviktande mod om reinkarnationen och de verkliga konsekvenserna av hans småstölder från antikens filosofii kanske beror på att hans själ inte var mogen mäktigheten i en "ren" Saturnus-i-Vattenbäraren - hans "Andre". 

Dessutom är Saturnus och Solen astrologiska fiender, så Lejonet vill förmodligen inte alls underordna sig och än mindre uppgå i någon annan, då tecknet själv paxat på att vara den Ende, den individuerade! På sitt sätt var troligen Jung lika styv i korken som den Lejonascendent Fry iklätt sig. Men där Fry var helt låst av en Saturnus som i Vatten låser känslorna mot "män enbart", så hade Jung en mycket mer kreativ himmel, hans opposition mellan Jupiter/religion och Månen-i-Väduren ger en fin klarsyn och en förståelse av värdet (för människans välbefinnande)  av religion och filosofi som vida översteg hans samtid. Och idag är det så illa i Väst att en Jung inte ens skulle få tillträde till det offentliga samtalet.

Men perfektion finns inte i astrologin, bara "pågående projekt". Likt Nikodemos missade även Jung att människans största seger är övervinnandet av den irrationella impulsen att tro individen är det målet. Jung kunde tala om "indviduationsprocess" eftersom det var där hans egen själ befann sig (Måne och Sol vid gränsen mellan "personlighet" och "individualitet"). Men att öppna upp mot universum, vilket vad komplementet Saturnus-i-Vattenbäraren lär ut, det kunde hans Sol/Mån-konfiguration inte förmå sig till. För all Jungs djupa och breda kunskap är det här säkert ett av alla fall som leder till reinkarnation under ledande arketypiska motiv man trott sig ha gjort klart.

PS. Mycket kan sägas om Jungs intressanta horoskop. Månen-i-Väduren är intressant i 9e huset för religion och filosofi, men härskaren Mars håller inte måttet utan befinner sig i Skorpionen eller döendets biologiska Vatten. Här syns ev. Jungs "feghet", hans förhoppning om att bakvägen lyckas smussla in antika läror under eget namn genom att maskera sig som vänlig inställd till den biologiska vetenskapen ("arketyperna förmedlas via arvsanlagen istället för genuin reinkarnationsdoktrin").

(Skrivet 210101)

Rudbeck den äldre, den svenska hybrisens anfader?

Föregående inlägg nämnde kort medicinaren Olof Rudbecks d.ä. extrema nationalism. Den fick honom att se Sverige som alla kulturers vagga, som Platons mytologiska ö Atlantis. "Arbetet mottogs av det samtida Sverige som ett mästerverk, av utlandet med förvåning, beundran och erkännande..."

http://www.wikiwand.com/sv/Olof_Rudbeck_den_%C3%A4ldre


I utlandet skrattade man redan under Upplysningen åt de infamt naiva och godtrogna svenskarna och åt Rudbecks parodiska nationalism:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Atlantica

För några år sedan noterade jag slentrianmässigt Rudbeck den Äldres födelsedatum från Wikipedias uppgift (samma i WikiWand - tycks delvis bygga på samma textdatabas). Men hypertexten i det klickbara datumet talar om födelsedatumet i termer av den gregorianska kalendern, så jag fattar misstankar om att svensk inkompetens gör sig gällande även här. Engelska Wikipedia har alltid varit noggrann med att märka ut om datumet är OS (Old Style) eller NS (New Style). Men i Sverige saknas den alertheten.

Rudbeck ivrade för att Sverige skulle ansluta sig till kalenderreformen som svept över stora delar av Europa redan 1582 (med konservativa britter som ett notabelt undantag). Om därför Rudbecks födelse, den 13 september 1630, är en konvertering till gregoriansk kalender blir horoskopet fel. I princip alla astrologiprogram gör redan den här justeringen automatiskt men innehåller inga undantagsregler för enskilda eftersläpare som Sverige. Se Ken Wards gamla men alltjämt informativa artikel. 

Om additionen för 1600-talet var 10 dagar, uppfattar jag det som att 10 dagar nu måste subtraheras för Rudbecks korrekta födelsedag enligt den julianska kalender som alltjämt gällde i Sverige.

Soltecknet backar nu från den sideriska zodiakens Jungfru till Lejonet. Den 3 september stämmer hans Måne nu perfekt in på ett besatt, nationalistiskt psyke som inte märker hur galet dess egna tankar är. Storheten från Lejonet förvärrar här Mån-Kräftans naturliga patologi och fixering vid det egna Hemmet som alltings källa... Den 13 september står Månen i Skytten vilket inte alls lika väl förklarar vare sig medicinintresset eller den parodiskt fantasifulla historieskrivningen.

Hur galet det kan bli när man är ett starkt Lejon på gränsen till hämningslös narcissism och har Månen i Kräftan i 12e förlusthuset visar den brittiska homosexuella självhataren Stephen Fry gott prov på. Den som vanvårdar sin kropp till sådan fetma har avgjorda problem med den "onda daimonen" som grekerna kallade ägaren till det 12e huset. För Rudbecks karta baserad på solen men inte något födelseklockslag går inte mycket att säga, men Frys kända födelsetid gör att Månen i sitt enda hemmatecken tar rollen som den onda daimonen och ger nämnda bakvända förhållande till den egna kroppen. 

Rudbeck fascinerades av anatomi men Fry tycks straffa sin egen genom överätande och groteskt övervikt. Troligen ett fall av själavandring som slagit snett och där själen inte anpassade sig till sin nya biologiska värdkropp utan tvärtom satte sig på tvären. Fungerar inte kosmos ödesmekanismer? Jo det är just det de gör - dessa fall måste vara något särfall av dålig karma. Kanske Fry mobbat någon minoritet i ett tidigare liv (han har Centraleuropeiskt påbrå och där är t.ex. antisemitismen djupt rotad). Kanske valde han en kropps och ett minoritetsöde (homo) i detta liv men var så korkad att han inte fattade vitsen utan ägnar sig åt kroppsligt självskadebeteende genom ätande? 

Det är notabelt att Kräftans tecken står för magen och näringsassimilation... Men hans Jupiter och Venus i 2a födo- och ekonomihuset kanske ligger närmast till hands. En sybarit utan några perspektiv på mängden mat trots att Jungfrun normalt är ett kritiskt tecken. Men det är den defekta förmågan att Mån-reflektera Sol-Jaget som ger honom både bipolär sjukdom och denna blindhet för sig själv...

Samtidigt ger Fry intryck av att vara charmant och storsint och detta passar perfekt med kungavärdighetens Regulus med Solen i öster. Denna indikation tycks helt dominera över det lilla ljuset Mars som stiger exakt i öster när den galna despoten Donald Trump föds. Tack vare Frys karta kan man här se tydligare att det inte enbart är Trumps Mars-krigare som förklarar galenskapen. Det tycks vara presidentens fullmåne längsmed den sataniska axeln och inte minst ett psyke i Skorpionen som kombineras med Mars på ett högst ogynnsamt sätt... 

Tar man den hinduiska lärosatsen att 12e huset tecknar själens närmast föregående inkarnation är budskapet hos Fry tydligt: Månen i Kräftan är visserligen en könsneutral position men drar ändå mot Hemmet och moderskap. Kanske är Fry i sitt inre alltjämt en kvinna som äcklats så över att se en manslem hänga och dingla att han ätit upp en rejäl mage som skymmer honom från ett kön han vägrat assimilera sig till i detta liv? 

Kommer historien för dessa vägrare att upprepa sig, så att de återföds gay en gång till eller var det just VÄGRAN som var själva poängen med livet som Stephen Fry? Missa inte att den negativa och restriktiva Saturnus håller Lejonascendenten i ett stenhårt grepp och gör det från den djupa och sexuella naturens Skorpion... Stjärnhimlen har så många sätt att måla upp själar som fastnat i ett eller annat tema att det är ett under att jordmänskligheten klarat sig så här länge!

Men hur kopplar man Rudbecks "patologiska nationalism" till det sentida Sveriges fortsatta uppblåsthet och inbillning av vara lite förmer än andra länder och folk? Hans karta är närmast självförklarande och Saturnus "upphöjd" i Vågen påminner om den här bloggens Sverigehoroskop och dess Vågascendent. Det moderna Sverige har dessutom Vattenbäraren som sitt soltecken och hos Rudbeck fungerar det som bärare av den stora förmögenhetens Jupiter och aspekterar Solen. 

I vårt moderna Sverigehoroskopet står Jupiter och Sol tillsammans i Vattenbäraren, båda disponerade från gränsdragaren Saturnus. När tre så viktiga planeter som Sol, Jupiter och Saturnus överlappar på dessa intima sätt, då ser man att han måtte ha gjorts till mer landsfader än jag i mitt relativa ointresse för landets historia kunnat ana. Rudbeck den Äldre VAR, precis som min intuition sade mig, en andlig förfader till vår svenska hybris, så tydlig i de små politiker som söker parasitera på USA:s storhet (och säljer ut landet helt).

Dock finns Rudbecks Måne/Venus i passionerade Kräftan inte längre i nationalsjälen. Men tänker man lite djupare ser man att nationalhoroskopets ascendenthärskare Venus i Månens eget 4e hus är ett överlappande budskap. Det blir något förvekligat och venusianskt över svenskarna när det kommer till deras uniforma Ikea-hem eller lyxinredda herresäten - allt beroende på klasstillhörigheten. Svenskarna verkar vara ett av de få folk på jorden som missat läromästaren Jesus uppmaning att betrakta livet som en bro, att väl gå över men inte tro att man har som ett permanent hem.

Detta är en apokryfisk utsaga, funnen inristad på en vägg långt utanför det antika Palestinas gränser. Orkar inte leta upp källhänvisningar men även det förbjudna Thomasevangeliet innehåller många utsagor i samma världsförnekande anda och den anti-kosmiska attityden i det "godkända" Johannesevangeliet är inte att ta miste på. Kristendomen har helt missat exakt hur antikosmisk tiden var då Jesus framträdde och dess senare rövslickande för makten och den jordiska överheten hade de sig själva att skylla, precis som svenskarna inte verkar ha någon som helst hållning i frågan om vad det verkligt goda livet handlar om. Ett folk som kapitulerat under Martin Luthers tes att Godsägarna har rätt att sätta dit drängarna och hålla folket på en betydligt lägre nivå än dem själva.

Stephen Fry, gudsförnekande blasfemiker

Det hettar till för brittiska matvraket och skådespelaren Stephen Fry. Han spydde galla över den kristna guden för några år sedan och i Irland bestraffas hädare eller blasfemiker, vilka ateister märkligt ofta är (The Guardian). Jag kan inte låta bli att notera en parallell mellan horoskopet för Fry och den svenska gudshataren Christer Sturmark, vars Humanisterna haft en smula medvind på senare år, efter att de lyckas få några sällsynt obegåvade socialdemokrater med sig.

Parallellen består i att båda är födda med Solen i Lejonet, angripen av Saturnus. Hos outvecklade exemplar kan det här leda till ren och skär narcissism (Fry!) och en kapital oförmåga att ens tänka sig något större än dem själva. Ateisten rationaliserar den här egostörningen genom att hålla "människan" som alla tings mått. Fry har visserligen poänger, men det beror på att kristendomens gudsdefinition, som är en idéstöld från främst den filosofiska nyplatonismen, saknar väsentliga delar från denna som kunde ha underlättat kristnas teodicéproblem. Plotinus menade t.ex. att Den Ene inte ens var medveten om så låga tillstånd av pseudoexistens som dem mänskligheten dribblat bort sig i. Katolska kyrkan har bevarat en något bättre förståelse för kristendomens förlagor i filosofin och har mellanväsen som man kan tillbedja - helgonen. Dessa långt lägre andliga väsen är medvetna om människans lott och kan likt änglar hjälpa.

Till det som degraderar ett Sol-Lejon måste man räkna en illvillig aspekt från Saturnus, den restriktiva och formalistiska som är Solens fiende. Här uppstår med andra ord en kamp mellan att existera autentiskt (Solen) eller vara främling för sin inre gudomliga essensen och likt en psykotisk människa bara kunna relatera till sig själv via den yttre formen. 

Saturnus kallas visserligen "Själens form" men den råder också över allt externt, så kallat objektivt. Den ger främlingskap och just Saturnus stryptag mot Solen figurerar regelbundet i horoskop för homosexuella män. Frågan är om Christer Sturmark enbart tar HBT-folkets parti i sin sekts religionsbashing, eller om hans äktenskap är av skenvarianten som t.o.m. sätter en maka vid sin sida och barn till världen eftersom detta är den "yttre form" som förväntas av en Lejonkung.

Det finns horoskop där en hörnplacerad Saturnus gör gott, men Stephen Frys är inte ett av dem. Det beror på att Solen i öster i Lejonet är så hämningslöst grandios i sin självuppfattning (se "kungamakaren" Regulus i öster) att varje inskränkning - även sånt som kommer från det egna själsdjupet (4e huset) betraktas som en skymf. Fry ligger alltså i akut konflikt med sitt eget inre och det verkar inte bättre att det är han själv som varit en hatisk och ofördragsam präst i ett tidigare liv. Nu föddes han homo för att få känna på sin egen hatiska intolerans! 

Självhatet syns också i hans frossande som lett till en uppsvullen kroppshydda. Ingen människa med självrespekt skaffar sig en sådan kropp. Andra huset för födoämnen som ska hålla första jag-huset vid liv, innehåller onödigt många planeter. En av dem är Jupiter som alltid överdriver och drar mot korpulens (även prästerskapets planet och präster i vist har traditionellt avbildats som trinda och ovanligt välmående - jämför statyerna av den rundhylte Buddha sedan han nått upplysning). Man kan också notera hur bedrövligt illa Stephen Fry svarar på sitt eget psyke (Månen) vars exil i 12e huset påminner en hel del om iskylan i det lunära 4e. Det är bara problem hela vägen!

Han är ett etablerat skådespelarnamn men hur är det med hans purva punya, hans goda karma. Saturnus tecknar djupa problem med den egna formen (själslig och/eller kroppslig) men 5e huset kan beteckna särskilt god karma eller talanger som följer med in i detta liv. Ägaren är Jupiter som vi just såg står kopplad till födoämnen och materiella resurser, sannolikt den simplaste placering som går att tänka sig. Hans goda karma består i att han i det förflutna kunnat äta sig mätt och mer därtill och även i detta har nära till dödssynden frosseri! 

Faktum är denna goda karma (tecknad via femtehusägaren) inte är så bra som man först kan tro. Visserligen är Jupiter vän med Solen och en både naturlig och verksam välgörare för Lejonascendenten. Fry älskar roller där han får vistas i kungligt dekorerade miljöer (Regulus stigande - han blev ytterst misslynt när släktforskning avslöjade att han var en fattig vem-som-helst från Centraleuropa och inte hade några märkvärdiga personer i sin släkt alls. Stjärnan Regulus och Jupiter som purva punya-indikator säger dock att hans grandiosa självbild - märkligt samexisterande med självhatet - springer ur ett eller flera liv som gjort honom tillvand de överdrifter och excesser som den rika klassen (Jupiter) unnar sig. Det här är en präktigt spolierad själ med en solkig förhistoria som ledde fram till den dekadenta Stephen Fry, gudshataren.

Vad är det då som stör den goda Jupiter? Jo, dels att 2a huset är så prosaiskt som en Fredrik Reinfeldt, men framför allt därför att hinduisk astrologi ser Jupiter som belägrad mellan två planeter som Lejonascendenten har problem med: både Merkurius och Venus är verksamma illgörare. Härolden Merkurius och kooperationens Venus är båda bekymmersamma OM Lejonet fastnad i rollen som allsmäktig och inte längre förmår distansera sig genom en gudstro.

Här bidrar Saturnus stryptag på Solen till bilden av en fullfjädrad narcissist, och så kritisk är den aspekten att man måste betrakta Jupiter som allvarligt belägrad. Det är bara att studera hans rejäla fetma (Jupiter) för att se att planeten inte fungerar. Det är alltså en purva punya - en portion god lycka från förr - som gått överstyr - en själ som tappat sitt förhållande till den gudomliga planen. Och genom att anklaga den kristna guden för vanvett gör livsödet Fry knappast saken bättre för den inneboende själen. Den kommer att få återvända igen och göra om och försöka göra rätt...

PS. Skådespelaryrket förutsätter mallar och Saturnus fungerar här bättre, som regissören som tvingar Solen att anta åtminstone skepnaden av den figur man satts att spela. Saturnus blir som överrocken - rollfiguren.

Lejonet som arrogans och bipolaritet

Ett "dubbelinlägg" om Christer Björkman och brittiske skådespelaren Stephen Fry.

Jag har en gammal beräkning på schlagergeneralen Christer Björkman liggande och som jag inte tyckte var tillräckligt intressant just då. Kanske hade jag redan skrivit något liknande om samma "astrosyndrom" som fanns på hans födelsehimmel.

Men nu säger SvD:s nyhetskrönikör Harry Amster några ord som helt perfekt resonerar med horoskopet, och därför dammas det av.

Det stora problemet är att han [Björkman] för flera år sedan pratade om att lägga av men hänger sig fast som en igel. Ju fränare kritiken blir desto mer arrogant blir han. När han fick stryk 2009 för det trista startfältet sa Björkman ”Jag bryr mig inte”. Egentligen ett riktigt kul svar, om Christer Björkman skulle varit i rockbranschen. 

SvD

Jag har ibland betvivlat att nymånen verkligen skulle ha den skadliga effekt astrologisk tradition ger den då Solen "bränner" och osynliggör Månen i kraft av sin överlägsna ljusstyrka. Det saknas alls inte kändisar och framgångsrikt folk med denna, vilket på sätt och vis Björkman omvittnar.

Men psykologiskt är det lite av ett problem att ha Månen för nära Solen, för i termer av herre och betjänt är "ja-sägaren" Månen alltför nära ordergivaren. För att vara av intelligent nytta måste betjänten, sekreteraren etc, ha viss distans till Solens ordergivning.

Tänk hur klottriga chefens direktiv många gånger är, och hur Lejonets granntecken Jungfrun därmed blir den perfekta medhjälparen som hyfsar till det energiska men lätt diffusa Lejonet. Jungfrun är merkurial och intelligent. Solens eget tecken Lejonet flankas på andra sidan av just Månen, som är den psykiska mottagligheten, den allmänna reflektorn. Zodiaken är genialt uppbyggd - runt Solen har placerats dess två viktigaste hjälpmedel: generell mottaglighet och logisk bearbetning!

Björkman föddes alltså under en nymåne i Lejonet så att inte bara mannens självkänsla står på topp (ingen kan i lejonkungens ögon bräcka honom), han har heller inte någon fungerande Måne att spegla sig i och som kan ge honom avvikande synvinklar på det han håller på med. Mannen är med andra ord fullständigt hemmablind, och horoskopet är en perfekt grundplåt till en klassisk diktator!

Horoskopet saknar tekniskt den kombination av Eld och Jord i direkt låsning som jag brukar kalla "egenmäktighetssyndromet" men något liknande resulterar ändå eftersom Solen tar hjälp av den onda Mars för att döda "kvinnan", eller Månen. Kvar blir bara en autokrat lejon-pamp, utan medhjälperska.

*****

Sådan är den ena berättelsen av de två jag vill dra fram här. Den andra är den inte helt otippade signaturen på en dramadrottning (Lejon och Skorpion) som så väl matchar den degradering ner i gay-flamsig musik som har åtföljt Björkmans tid som schlagergeneral.

Som vi sett har två maskulina planeter, Sol och Mars, gjort gemensam sak mot Månen och undanröjt denna primära symbol för femininitet. Efter det tar Mars (lusta) Solen till sin hjälp när den kastar sitt onda och förråande öga mot könsorganens Skorpion, där vi hittar fixeringens eller låsningens planet Saturnus.

Lejon och Skorpion är liv och död, ljus och mörker och kombinationen har mött i flera tidigare horoskop, inte sällan i samband med brutalitet och mord. Den unga amerikanska studentskan Amanda Knox hade t.ex. samma relativa placeringar för Solen, Mars och Saturnus.

(Det får bli ett senare projekt att göra bloggen sökbar på alla dessa täta paralleller mellan olika horoskop för en lättare jämförelse mellan olika öden som, även om de skiljer sig i det konkreta, ändå tycks styrda av samma grundmönster...)

Jag tänker inte gå in på vilken typ av homosexuell avart Björkman tillhör. Den som kan sina astrologiska symboler inser lätt att här syns omen om dekadens. Solen/Mars som våldför sig mot Skorpionen får en returkoppling från den senare via Saturnus vilja att kontrollera stiliga män (Lejonet, älskaren). Här pågår en ond cirkel av något slag. (Se även Farrah Fawcett - död i tarmcancer - för en liknande ond cirkel som förnyar sig genom rundgången.)

Jag säger bara en sak: det är våra tidigare liv på jorden som gör att vi alla föds under de himmelska omen som på något sätt återspeglar den förfining eller det förfall vi finner oss vara här och nu!

Den som minns en ung schlagersjungande Björkman kommer kanske ihåg att han diffust mumlade om ett boende i Frankrike (eller Sydeuropa?), och att han till yrket varit hårfrisör. Det skickliga handarbetet syns definitivt i flinka Jungfruns tecken, där, tyvärr Venus lider sitt debila läge. När nu lycko- eller expansionsplaneten Jupiter står invid, blir detta då "extremt försvagad kärlek" eller "lycka" för det som nu ännu fungerar i Venus väsen? Jag är inte säker på vilket.

Merkurius är i vilket fall hemma och stark i Jungfrun, så detaljkoll och handarbete måste rimligen gynnas av Jupiters välvilja även om Venus - kärleken - är en svag planet på denna himmel.

Det ska understrykas att Venus per definition är en heterosexuell planet eftersom dess symbolik inbegriper fortplantningen och livshjulet (dess primära tecken Vågen är en av de fyra tecknen i Rajas guna). Homosexuella böjelser kommer först med konflikter mellan planeterna på himmelen.

Hos Björkman ligger emellertid problemen på tyngre nivå, och Venus, debil eller inte, tycks chanslös i den låsning som uppstått mellan Lejonet och Skorpionen, "bejakandets" resp. "förnekandets" princip.


Anm. Det finns inte ett tecken för en gay läggning, men uppenbarligen upprepas vissa typiska drag, vilket den här bloggen har upptäckt där andra menar att astrologin överhuvudtaget inte kan "se" den aspekten. Samtidigt är inte planeterna sista ordet och det som hos en kanske förblir i garderoben ett helt liv, blir hos en annan medvetandegjort.

*****

Andra homosexuella födslar i Lejonet - och en intressant upptäckt:

• Andrew Cunanan - mördade modeskaparen Versace.
  (Månen + Saturnus i Väduren)
• Frederic Mitterrand - fransk kulturminister med pedofila böjelser.
  (Månen + Jupiter i Vågen)
• Harvey Levin - skandalsajten TMZ:s chefredaktör.
  (Månen + Saturnus i Jungfrun)
• Henry Lucas - ofattbar massmördare, har tillskrivits 360 offer.
  (Mars i Kräftan 90° Månen i Vågen, Solen/Venus 180° Saturnus)
• Leonard Bernstein - kompositör.
  (Månen i Fiskarna)
• Mark Foley - styrelsemedlem i förening för utnyttjade barns rätt. Utnyttjade själv gossar! Lämnade USA:s kongress efter att detta uppdagades.
  (Månen, Mars & Rahu i Skytten 180° Jupiter & Ketu i Tvillingarna)
• Mylene Farmer - fransk sångerska/producent, diffus sex-libertin.
  (Månen + Mars i Jungfrun)
• Stephen Fry - karaktärsskådespelare, så vitt jag kan bedöma en mycket sympatisk människa.

Den sistnämnde föddes 24/8 1957 - bara ett dygn före Christer Björkman! Hans vänliga och lätt vemodiga sida syns i hans mer lyckade placering av Månen i sitt eget hemtecken Kräftan.

Månen i tecknet före Lejonet är intressant, för betyder inte det att den brända Månen ska slopas från de faktorer som för tankarna mot homosexualitet? Att det enbart är den grova störningen mellan Lejonet och Skorpionen som förbinder dessa två herrar? I så fall skulle det ha fötts horder av homosexuella den här årgången av Lejonet!

Nej, sanningen är att Månen i indisk tradition anses vara i prekärt läge redan när den kommer inom 15 graders avstånd från Solen. Stephen Fry föddes 6 på morgonen (exakt då Solen och Mars steg i öster) och han har Månen i "lidandets" 12e hus, 19 grader från sammangåendet med Solen (nymåne).

Här skulle man som en nödlösning kunna tala om en påbörjad "förbränning" om det inte vore för att den kända födelsetiden (www.astrotheme.fr) ger ett så bestickande tydligt hus!

Månen i Kräftan är ett renodlat bud om kvinnan eller ett feminint, sensibelt sinne, men i försakelsens eller lidandets hus betyder placeringen att Månen undertrycks och att detta narcissistiska soluppgångslejon finner "kjoltyg" vara en belastning.

Stephen Frys himmel så att säga burar in fruntimmer i 12e huset för att när de väl blivit institutionaliserade där, slippa ha mer med dem att göra! Men minns Carl-Gustav Jungs käpphäst: de gudar vi vägrar dyrka och försöker undanröja, kommer tillbaka bakvägen som våra mentala sjukdomar - Fry är bipolär.

Likväl är detta en Måne i Kräftan, vilket ger Stephen Fry hans extremt mjuka och moderliga grundtemperament som skiljer sig avsevärt från Björkmans.

Apropå Frys bipolära sida hittar man också Rahu (det oregerliga drakhuvudet) i Vågen i tredje huset för mentalitet och från Björkmans horoskop vet vi redan att Vågens härskare Venus är debil under den här perioden. Men den verkligt tydliga indikationen på det manodepressiva draget är förstås låsningen mellan livaktiga Lejonet och dämpade Skorpionen!

Och i detta horoskop visar sig "dramadrottningen" intressant nog som en rent psykologisk aspekt: Solen i första eldhuset och Saturnus-Skorpionen betecknande nog i det fjärde huset (Månens naturliga hus) för "det allra mest privata och tillslutna".

Den skickliga astrologen Charles Carter kallade spänningar mellan 1a och 4e huset för "the enemy within" och såg i den dubbla betoningen möjligheten av psykiska problem. Stephen Frys horoskop bekräftar med råge detta, samtidigt som det ger en hundrafalt mer fullödig "sensationalism" (bra för skådespeleri) än nästa dygn då Månen bara inte finns kvar på himlen...

Jag har f.ö. fler fall av depression med Saturnus i 4e huset - planeten representerar yta och publika relationer kanske inte det djup och den intimitet som man räknar med i 4e huset för hem och trivsel...