Det hettar till för brittiska matvraket och skådespelaren Stephen Fry. Han spydde galla över den kristna guden för några år sedan och i Irland bestraffas hädare eller blasfemiker, vilka ateister märkligt ofta är (The Guardian). Jag kan inte låta bli att notera en parallell mellan horoskopet för Fry och den svenska gudshataren Christer Sturmark, vars Humanisterna haft en smula medvind på senare år, efter att de lyckas få några sällsynt obegåvade socialdemokrater med sig.
Parallellen består i att båda är födda med Solen i Lejonet, angripen av Saturnus. Hos outvecklade exemplar kan det här leda till ren och skär narcissism (Fry!) och en kapital oförmåga att ens tänka sig något större än dem själva. Ateisten rationaliserar den här egostörningen genom att hålla "människan" som alla tings mått. Fry har visserligen poänger, men det beror på att kristendomens gudsdefinition, som är en idéstöld från främst den filosofiska nyplatonismen, saknar väsentliga delar från denna som kunde ha underlättat kristnas teodicéproblem. Plotinus menade t.ex. att Den Ene inte ens var medveten om så låga tillstånd av pseudoexistens som dem mänskligheten dribblat bort sig i. Katolska kyrkan har bevarat en något bättre förståelse för kristendomens förlagor i filosofin och har mellanväsen som man kan tillbedja - helgonen. Dessa långt lägre andliga väsen är medvetna om människans lott och kan likt änglar hjälpa.
Till det som degraderar ett Sol-Lejon måste man räkna en illvillig aspekt från Saturnus, den restriktiva och formalistiska som är Solens fiende. Här uppstår med andra ord en kamp mellan att existera autentiskt (Solen) eller vara främling för sin inre gudomliga essensen och likt en psykotisk människa bara kunna relatera till sig själv via den yttre formen.
Saturnus kallas visserligen "Själens form" men den råder också över allt externt, så kallat objektivt. Den ger främlingskap och just Saturnus stryptag mot Solen figurerar regelbundet i horoskop för homosexuella män. Frågan är om Christer Sturmark enbart tar HBT-folkets parti i sin sekts religionsbashing, eller om hans äktenskap är av skenvarianten som t.o.m. sätter en maka vid sin sida och barn till världen eftersom detta är den "yttre form" som förväntas av en Lejonkung.
Det finns horoskop där en hörnplacerad Saturnus gör gott, men Stephen Frys är inte ett av dem. Det beror på att Solen i öster i Lejonet är så hämningslöst grandios i sin självuppfattning (se "kungamakaren" Regulus i öster) att varje inskränkning - även sånt som kommer från det egna själsdjupet (4e huset) betraktas som en skymf. Fry ligger alltså i akut konflikt med sitt eget inre och det verkar inte bättre att det är han själv som varit en hatisk och ofördragsam präst i ett tidigare liv. Nu föddes han homo för att få känna på sin egen hatiska intolerans!
Självhatet syns också i hans frossande som lett till en uppsvullen kroppshydda. Ingen människa med självrespekt skaffar sig en sådan kropp. Andra huset för födoämnen som ska hålla första jag-huset vid liv, innehåller onödigt många planeter. En av dem är Jupiter som alltid överdriver och drar mot korpulens (även prästerskapets planet och präster i vist har traditionellt avbildats som trinda och ovanligt välmående - jämför statyerna av den rundhylte Buddha sedan han nått upplysning). Man kan också notera hur bedrövligt illa Stephen Fry svarar på sitt eget psyke (Månen) vars exil i 12e huset påminner en hel del om iskylan i det lunära 4e. Det är bara problem hela vägen!
Han är ett etablerat skådespelarnamn men hur är det med hans purva punya, hans goda karma. Saturnus tecknar djupa problem med den egna formen (själslig och/eller kroppslig) men 5e huset kan beteckna särskilt god karma eller talanger som följer med in i detta liv. Ägaren är Jupiter som vi just såg står kopplad till födoämnen och materiella resurser, sannolikt den simplaste placering som går att tänka sig. Hans goda karma består i att han i det förflutna kunnat äta sig mätt och mer därtill och även i detta har nära till dödssynden frosseri!
Faktum är denna goda karma (tecknad via femtehusägaren) inte är så bra som man först kan tro. Visserligen är Jupiter vän med Solen och en både naturlig och verksam välgörare för Lejonascendenten. Fry älskar roller där han får vistas i kungligt dekorerade miljöer (Regulus stigande - han blev ytterst misslynt när släktforskning avslöjade att han var en fattig vem-som-helst från Centraleuropa och inte hade några märkvärdiga personer i sin släkt alls. Stjärnan Regulus och Jupiter som purva punya-indikator säger dock att hans grandiosa självbild - märkligt samexisterande med självhatet - springer ur ett eller flera liv som gjort honom tillvand de överdrifter och excesser som den rika klassen (Jupiter) unnar sig. Det här är en präktigt spolierad själ med en solkig förhistoria som ledde fram till den dekadenta Stephen Fry, gudshataren.
Vad är det då som stör den goda Jupiter? Jo, dels att 2a huset är så prosaiskt som en Fredrik Reinfeldt, men framför allt därför att hinduisk astrologi ser Jupiter som belägrad mellan två planeter som Lejonascendenten har problem med: både Merkurius och Venus är verksamma illgörare. Härolden Merkurius och kooperationens Venus är båda bekymmersamma OM Lejonet fastnad i rollen som allsmäktig och inte längre förmår distansera sig genom en gudstro.
Här bidrar Saturnus stryptag på Solen till bilden av en fullfjädrad narcissist, och så kritisk är den aspekten att man måste betrakta Jupiter som allvarligt belägrad. Det är bara att studera hans rejäla fetma (Jupiter) för att se att planeten inte fungerar. Det är alltså en purva punya - en portion god lycka från förr - som gått överstyr - en själ som tappat sitt förhållande till den gudomliga planen. Och genom att anklaga den kristna guden för vanvett gör livsödet Fry knappast saken bättre för den inneboende själen. Den kommer att få återvända igen och göra om och försöka göra rätt...
PS. Skådespelaryrket förutsätter mallar och Saturnus fungerar här bättre, som regissören som tvingar Solen att anta åtminstone skepnaden av den figur man satts att spela. Saturnus blir som överrocken - rollfiguren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar