 |
| NASA-farkost fotade 2006 Saturnus inifrån dess skugga. Tidens herre förmörkar här solen. |
Självmord ett dystert ämne kan tyckas, men västerlandet har ju på något obegripligt sätt lyckas dra terrorism till sig (ironi), så man kan väl säga som i filmens värld: "Meet Joe Black". Döden har återvänt till det fernissade och ytliga västerlandet.
När jag 2013 granskade självspillingar var antalet 119 och att några tillkommit för 149 motiverar inte en ny studie. Det är alltjämt för få datapunkter för att anlägga ett statistiskt perspektiv. Men astrologin beter sig inte statistiskt, människans intellekt kan förnimma mer än matematiska axiom! Människan kan uppleva meningsfullhet, vilket inte är givet dem som dukat under och blivit räknenissar - de valde en mindre och enklare värld än utmaningen i den verkliga.
Den här gången granskar jag ämnet självmord ut ett annat perspektiv, nyfiken på om självmordet har något särskilt zodiaktecken (som det t.ex. visat sig att mördare definitivt hänger samman med psykets - Månen - "fall" i dödens Skorpion).
Jag provade Solen (som i astro-teorin "laddar" zodiaktecknet mer än någon annan), Månen (som uttrycker begärsnaturen och känslorna och därmed också i någon mån färgas av zodiaktecknets orientering). Jag tog också med Mars eftersom detta är en lilla illgöraren och självmordet är dock ett brott som brottslingen i ett slag både utför och smiter undan påföljden. Jag lämnar därhän frågan om nobla självmord som t.ex. det rationella beslutet hos en kroniskt sjuk och bortvittrande människa att hoppa över den sista akten, eller kräkets självmord, som t.ex. massmördare ofta slutar med att ta sitt eget liv.
Här är resultatet:
SO MO MA
ARI 12 5 10
TAU 10 9 7
GEM 13 15 18
CAN 12 11 14
LEO 15 11 16
VIR 8 17 13
LIB 13 11 18
SCO 12 15 8
SAG 12 15 7
CAP 18 13 10
AQU 9 16 12
PIS 13 8 13
149 kartor ger ett genomsnitt av ~12,2 placeringar per tecken.
Tre tecken drar ifrån snittet rejält, Solen i Stenbocken, Månen i Tvillingarna och Månen i Vågen. Dessa placeringar är 47% högre än genomsnittet och om någon minns var min gamla tillhöftade gräns för statistisk signifikans vid 300 datapunkter ±50%. (Se även inlägget om bloggarens försök att som icke-statistikkunnig bedöma signifikansen av eventuella mönster.)
Även om det här bara är slumpmässiga toppar kan man minnas psykogen Carl Jungs beskrivning av det kinesiska oraklet I-Ching där just slumpen utnyttjades av "förfadersandarna" som ett medium för att framföra budskap till människorna i världen. Med mest meningslösa av allt, vitt brus, blir bärvågen för meningsfulla budskap eller t.o.m. berättelser (om mottagaren är rätt inställd).
Här slås jag av att alla de tre mest självmordsbenägna kombinationerna relaterar till andevärlden. Solen i Stenbocken minst så, och här tycks tonvikten ligga på Stenbockens välkända känsla av att världen tynger den hårt, tecknet har en rätt ofördelaktig beskrivning som i stort handlar om plikt och/eller prestation i kombination med en torr, rationell läggning och en tendens mot pessimism och depression. Begränsningens Saturnus i det kroppsliga härskar över tecknet och dess kvalitet är Rajas, Passion. Elementet är Jord. Det går att förstå tecknets karaktär på basis av denna fundamentala felorientering. Människans själ ska rikta sin passion uppåt och inte ner mot det döda stoftet!
Här är ett belysande citat från en text om nyplatonismen och den antika världsbilden:
För Plotinus råder en fundamental skillnad mellan den begreppsliga [eller intellektuella] materien [som existerar före världen] och den [grova] materia som utgör vår värld (Enn II 4 15.22-3):
'De skiljer sig åt som arketypen [förlagan] skiljer sig från avbilden...som lämnat sanningen och den genuina Existensen.'
Vår materias passiva potential är inget annat än en karikatyr av de högre existensplanens aktiva potens, och bjuder enbart motstånd mot (Platons) former [enligt Plotinus levande väsen!]. Det är signifikant att...Plotinus betraktar materien som ondskans urkälla [vilket även hans läromästare mellanplatonikerna gjorde].
Chlup: Proclus - An Introduction (s. 80)
Redan Platon ett halvt årtusende tidigare hade drivit in en kil mellan Jorden och de övriga fyra kropparna, som han såg som atomliknande minsta partiklar som skapade den begreppsliga materia som det gudomliga oavbrutet tänker och som "formerna" verkar igenom i vår verklighet som är en avbild av den högre fram till Månen - astrologins Vattenelement. Sen sker "fallet" och det som materialiseras - "blir till Jord" - är helt avskuret från de högre världarna. Är det därför som Solen - själva sinnebilden för den högre medvetenheten - tenderar till självmord i Stenbocken, det ultimata Jordtecknet?
Eftersom Saturnus har två ansikten och det andra uttrycks i dessa härskarskap över Lufttecknet Vattumannen - och indierna också betraktar Saturnus själv som en Luftplanet - får vi extra bränsle i vårt antagande att andligheten aldrig är så mycket i exil som i Jordelementet, och kanske därtill där passionen brinner för den materiella sidan.
Månens placeringar i alla undersökningar behäftade med en liten osäkerhet då exakt födelsetid i oftast saknas. Men det är ändå intressant att de två symbolerna för suicidalt benägna själar (Månen = Psyke = Själen med dess flera nivåer) båda tillhör Luftelementet, eller den supralunära eller andliga domänen. Jag tror jag kommenterat detta tidigare i samband med självmord. Kanske är de "luftburna andarna" här på jorden mindre kära och fixerade vid sin tidsbegränsade materiella gestalt och därmed har lättare att själva kapa förbindelsen till en kropp de inte längre finner användbar?
Vi har med andra ord Vattumannen (andevärlden i dess totalitet) implicit genom Saturnus i fallet Stenbocken och själar som via Månen i de återstående Lufttecknen "psykiskt" eller själsligen redan är orienterade mot "återresan" till de osynliga, pneumatiska världarna (världar fyllda av kreativ potential).
Men mer intressant är faktiskt den enda placering som verkar distinkt obenägen att avsluta den här vistelsen i förtid. Psyket/Själen i Väduren förekommer i bara 5 självmordshoroskop och ligger därmed hela 59% under genomsnittet. Och hur brukar Väduren beskrivas? Jo, som passionerad (Rajas) och världstillvänd! Den är zodiakens debutant, det arketypiska Barnet och dess hunger att göra erfarenheter i denna världen saknar motstycke! Det skulle möjligen vara Tvillingarna som är lika nyfiken, men då på den logiska och kunskapsorienterade nivån, Väduren representerar det bredare Eldelementet som har att göra med allmän kognition och inte specifikt blåkartan bakom fenomenvärldens lockande sken (gr: phanein, det som visar sig).
Logiken i Vädurens tecken närmast dikterar att detta är det sista tecken som skulle vilja bryta en resa den just anträtt! Jag ser stora likheter mellan Väduren, som nyss beskriven, och Dårens kort i Tarot-leken! Här börjar resan i världen, Väduren är en "upplevelseturist"! Fast glöm då inte studien som visade Mån-Vädurens tydligt filosofiska orientering. Den sidan går hand i hand med det nya fyndet av dess ointresse att terminera viljan att förstå genom självmord!
Om Tarot-motivet. Byrackan som biter Dåren i pungkulorna och eggar dess rajasiska natur erinrar förstås om den antika medicinska läran om hur livsandarna kommer från Solen (Väduren har Solen "upphöjd" i sitt tecken och själen tänktes bo i hjärnan) men sedan transporteras ner till könet där Mars tar över verksamheten. Där det negativa Mars-tecknet Skorpionen enbart fixerar blind reproduktionsdrift, där är det positiva Mars-tecknet Väduren istället just denna otåliga maning (från könsenergin) att gå ut i livet och "erövra" världen. Livslusten är aldrig så stor som när Resenären är ung och oerfaren. Även i detta fynd ser man en meningsfull kontrast med Solen i Stenbocken - den världsvana som övergår i leda inför världen och bara önskar ett slut på bördorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar