Återbesök: En astrologiintresserad fransyska

 Efter några politiserande inslag en vanlig astrologispaning...

Françoise Hardys debutalbum från 1969,
det amerikanska omslaget
(mer expressivt än det europeiska)

Avlyssnar en CD-skiva med fotomodellen Françoise Hardys engelskspråkiga inspelningar från 60-talet och det ännu rätt hippa London. Det är samma skiva jag senast lyssnade till för 7 år sedan och som resulterade i ett blogginlägg.

Hardy var en introvert människa som förmodligen passivt lät sig vallas genom modevärlden och bara var "kropp" inför de låga massorna - hon har verkligen många planeter i det rent kroppsliga Jordelementet. Lejonet som ascendenttecken ger ett typiskt premiärlejon eftersom framgångens Jupiter stiger i öster - även en symbol för samhällseliten (vilket hon omedelbart blev om man räknar Englands popelit som verklig elit).

Men hon var på sitt ensliga rum en hängiven astrolog och det är här jag finner hinduisk astrologi pricka in ett poäng. I västtradition råder ren förvirring efter introduktionen av nya planer och jag har sett både Neptunus, Uranus och gamla Merkurius nämnas som specifikt "astrologins planet". Hinduerna ser istället på ämnets matematikintensiva natur (innan datorer kunde göra grovjobbet) och ser i planeternas och zodiaktecknens vinkelförhållanden och komplexa sätt att organisera sig skäl för att utse Saturnus som astrologins egen planet. 

Samtidigt är astrologin en gren av filosofi och t.o.m. religion om man betänker att planeterna i skyn var representationer av gudar. Det nionde filosofi- och religionshuset bör därför vara en given punkt att studera om det är en verklig astrolog man söker. I så måtto kunde Hardy ha blivit astrolog om hon inte haft både personliga företräden (ytterst karismatisk) och andra talanger. Jag är svag för hennes rätt enkla men dystra sånger och har kanske felfördelat henne jämfört med hur många lyssningar Joni Mitchell och t.o.m. Carly Simon fått under årens gång, alla stjärnor från en svunnen tid av intelligenta musiker som föregick den smörja som underhållningsbranschen nu producerar.

Hennes skygghet syns direkt i Solens väl usel position för helt bära upp Lejonpersonan. Inte bara ligger ascendenthärskaren i sin planetära fiende Saturnus tecken, Stenbocken, den är dessutom (som en logisk följd) illa placerad husmässigt, i 6e onda huset för Fiender och Olyckor. Ännu ett horoskop där individen på djupet lider av att vara den man är, ser sin yttre attraktionskraft som ett problem eller t.o.m. olycka!

Det 10e officiella huset är extremt aktivt och där ligger soldisponenten och lyfter - nästan som mot kvinnans egen vilja - upp henne i rampljuset. 

Men samma Saturnus spelar en dubbelroll (minst) eftersom den minglar med Mars som är 9e filosofihusets härskare. Betraktar man Mars som platshållare för detta nobla hus är alltså det första den tyr sig till Saturnus - vetenskapernas och astrologins representant. Här finne med andra ord en mer kunskapsbaserad sida som dock aldrig fick spela förstafiolen, den extremt tursamma Jupiter i ascendenten gjorde hennes fysiska kropp till det stora dragplåstret, låt vara mager som Twiggy och den tidens självsvältare. "Saturnus äter sina barn" gäller för den här beniga Stenbocken som likväl gynnas av lyckans Jupiter i öster.

Men det går att ana något av kvaliteten i hennes astrologiska intressen, och den är kanske inte så hög. Mars är naturligtvis en vital och verksam välgörare som ägare till 9e och placeringen i det prominenta 10e gör den till en av de viktiga. Men det hon blir känd för är sitt ansikte (Väduren och Oxen delar enligt hinduerna på ansiktet, Väduren överdelen och Oxen från området under näsan).

Jag misstänker att hon, som så vanligt, bara använde astrologin för egocentriska betraktelser: Vem är jag? Vad gör jag här i livet? Solen med Ketu i Olyckans hus är en närmast suicidal tendens och astrologin tjänade för Hardy troligen ett "självhjälpssyfte" nära knutet till egot. Det här är sannolikt inte horoskoptypen som söker lösa livets hemliga sidor.

*****

Bloggaren har härdat ut med astrologin ovanligt länge efter starten runt tjugo. När den hinduiska varianten blev bekant först 2007 omfamnade jag direkt Saturnus som astrologins planet. Det egna horoskopet var ju rena skolexemplet på någon med ett obotligt och varaktigt intresse för "systematik" som "högsta goda" och då i synnerhet astrologi. Vattenbäraren i 9e  och dess härskare Saturnus nedsjunken till spetsen av partnerhuset som en sparringpartner till 1a egohuset. En livslång förbindelse (Saturnus = kroniska företeelser) med ting av 9e huskaliber.

Det är raka bud. Att en samling med fransyskans gamla låtar lyfter fram hennes astrologiintresse till allmän beskådan (10e huset) visar dock hur indirekta placeringar ibland är: niondehusägaren Mars bollar vidare till  Saturnus i officiella huset. 

Jag har färgat in en liten brun och materiell fläck i hennes 9e rena Eldhus - naturligtvis återverkade hennes kändisskap i 10e på de stora livsfrågornas hus, fyllde dem med rent materiella funderingar. För en Lejonpersona kretsade frågorna kanske mest kring hennes egen person eller i bästa fall generella funderingar i frågan "vilka vi är". 

Som astrolog nådde hon troligast veckotidningsspalternas nivå, även om 5e lyckosamma husets Merkurius indikerar ett intresse av att vidga sin kunskap. Huset står för god karma som vidhäftar själen i denna inkarnation och den koda karman klibbar som syns av femte husets ägare vid hennes första kroppsliga hus. Så egentligen dubbleras budet om en som försöker förstå sig själv - otippad introspektivitet även via Eldelementet (normalt så utåtriktad och närmast hemmablind.) Själen valde att bli en vacker kropp i detta liv - men sitter i 6e olyckshuset och grubblar eller betvivlar ändå sitt värde och kanske också identitet. Ett märkligt horoskop. Men så är också Eld och Jord ytterligheterna och knappast möjliga att ha i sina rum utan strid. Här: inre strid.

Den väldigt introverta stilikonen

60-talsikon

En bekant förevisade en packe skivinköp härförleden. Det räckte med en profilbild på omslaget till en samling med franska 60-talsikonen Françoise Hardy för att jag skulle vara såld. Men det visste jag inte riktigt ännu, att hon på sin tid tillhörde Europas hetaste namn, var älskad av engelsmännen - trots att hon sjöng på franska - och minglade med storheter som Stones och Beatles.

Beställde genast en snorbillig cd med 50 av hennes tidiga hits på franska och så slöts en cirkel. Skivans introduktionstext till denna sångerska och låtförfattare var skriven av Bob Stanley, en av hjärnorna bakom det i mitt tyckte bästa "lätta" brittiska popbandet någonsin: Saint Etienne. Jag skrev om dem här. 

Genast blev gruppens franska namn lite mer begripligt. Stanley är en formidabel skivsamlare och han har säkert singellådor packade med fransyskans gamla EP-skivor. Typiskt nog har han sensibilitetens Måne i Jungfrun, precis som hon. 

Saint Etiennes verkliga storhet låg inte i dansant tonårspop utan i gruppens melankoli (och låga saturniska stämningslägen kan höras i rikt mått i fransyskans musik). Det kanske var den brittiska trions förmåga att blanda lättsamma refränger och melankoli som gjorde helheten så attraktiv och så långt mer tilltalande än barnmusik som program som Idol serverar. (Etienne riktade sig i början till "kiddsen" de med, men förolämpade inte de ungas begåvning.)

Predestinerad för maximal favorisering:
Regulus välsignar den stora välgöraren Jupiter i öster!

Françoise Hardy föddes med "stor och otvungen framgång" - Jupiter - i kombination med "kungavärdighetens" Regulus bara några grader från den showiga Lejonascendenten! Så klart man blir celebritet då. Hela världen älskar ett vinnande utseende. "Lätta pengars" Jupiter flyttas här över på den egna personliga uppenbarelsen. Och jag, med samklingandets Venus i 22° Lejonet trillade dit direkt på en profilbild av en ascendent i 20° Lejonet. Livet fungerar så.


Men Hardy har svåra kombinationer i horoskopet. Lejonets exhibitionism möter inget gensvar alls från den svårmodiga - melankoliska - Solen i Stenbocken. Så fort Hardy samlat ett kapital (Stenbocken/Saturnus = samlaren) bildade hon ett eget produktionsbolag och gjorde sig oberoende av skivbolaget Vogues kommersiella krav. Hon slutade också turnera, vilket påminner om brittiska originalet Kate Bush som tog samma beslut cirka tio år senare efter bara en turné. Att kuska runt med en show var inget för henne.

(Man kan jämföra med The Sounds sångerska Maja Ivarsson, också introvert Stenbock och Jungfrun, men nu med Ljusen omkastade. Hon gör inget annat än kuska runt i en turnébuss!)

På fotot nedan, med en åtminstone halvt leende Hardy, påminner fransyskan om Kate Bush, låt vara att den senare har Månen och inte Solen i Stenbocken. För att tydliggöra att det kan vara en typ av Stenbocken vi har att göra med, ett tredje foto i mitten - en "icke-celebritet" med både Sol och Måne i Stenbocken. Jag har sett typen hos flera Stenbockar, vackra men strama drag. Notera hur alla tre samma näsform med bara ytliga variationer och sensuellt formade munnar.

I texten till skivan berättas om Françoise Hardys extrema inåtvändhet och jag tror det är kombinationen av en mycket reserverad Stenbock med den akut antisociala Månen i Jungfrun som bidrar till extrem skygghet. Här är då den "friska" och goda sidan av en Måne i Jungfrun som bara alltför lätt verkar kunna förfalla till negativ diskriminering, främlingsfientlighet eller kriminalitet enligt bloggens kvantitativa studier. 

Månen i Jungfrun är verkligen en "lady" (eller "gentleman") när sinnet fungerar hyggligt - en reserverad och tillbakadragen natur som inte lätteligen öppnar sig och ger ett förtroende. Månen i Jungfrun stabilseras troligen av en Sol i Jord, även om det kalla och kontraktiva (livsfientliga) Jordelementet också ger den introverta grundtypen.

Hardy var ingen oäven kompositör, även om hon inte är i närheten av Kate Bush avantgardistiska och smågalna utforskande. Det är lite eurovisionschlager över samlingsskivan och Hardy är på sextiotalet så stenbockigt reaktionär att hon lutar sig tillbaka till 50-talets popmusik. Några spår från mitten av sextiotalet, när Beatles redan nått "Help" och började låta moderna, sjön hon tra-la-la-schlager från igår. Det är typiskt Stenbocken, vars härskare Saturnus, tenderar att släpa efter. 

Hon var på knarkparty med Rolling Stones och fattade inte varför alla var så i gasen. När hon insåg att hon var festens torrboll och alla andra knarkade hårt, kunde hon ändå inte dra ett streck och gå därifrån. Stenbockens senfärdighet, att vilja härda ut kan tyckas, men den verkliga förklaringen är troligen att hon tänkte i termer av Status eller Position, vilket Stenbocken alltid gör. Hon var "där det hände" och som slug realpolitiker svalde hon den lilla förtreten att alla på festen var helt utspejsade och hon lika mycket där saknade mänsklig kontakt som under sin barndom då hon retades av klasskamraterna för att bo ensam med mamman och mormor utan någon far. 

Lejonet, den älskande fadersgestalten, är som sagt i grunden en kortsluten symbol - eftersom Lejonets härskare Solen befinner sig i ett saturniskt tecken och Solen och Saturnus är ömsesidiga fiender enligt indisk astrologi. Framgångens Jupiter i Lejonet i första huset kan betraktas som "plåster på såren". Fadern var aldrig där men han gav henne ett arvsanlag som sågs som attraktivt.
 
Men ascendenten i Lejonet ger visuell Eld också i femte kreativitetshuset, och hon var ju med mycket JORD en visuell stilikon. Femte huset tecknar en djupare individualitet än första huset som i vissa fall är en missvisande rollmask. Merkurius i femte tyder på ett rikt och positivt förhållande till pressen ("kameran älskade henne"). Det är förstås Françoise Hardys Jupiter-favoriserade yttre som matchas av en djup individualistisk Merkurius. En mycket fördelaktig sammanbindning av första persona-huset och femte djupare individualitetshuset. Hon sökte alltså kommunicera sin djupare natur mitt i alla ytlig jetset-glamour. Och med Sol och Måne blir det förstås en fråga om att OBJEKTIFIERA SIG SJÄLV. Således: modedocka. 

CD-skivans text låter henne tänka högt och jämföra sig själv med andra som hon inte tyckte hon var lika vacker som. Det är TYPISKT det materiella Jordelementet att mäta och jämföra sin kropp med andras. Hardy minns hur hon tyckte att hon och Mick Jagger var som skapta för varandra, matchande utseenden. Och faktum är att de nästan ser ut som syskon, han född året innan henne men i det opposita soltecknet (Kräftan). Hur är det nu - "opposites attract"...


Och plötsligt, medan jag skriver det här, börjar en gammal svensktoppslåt  spela från stereon, Kan Françoise Hardy kan ha gjort originalet till Anna Lena Löfgrens "Lyckliga gatan" (1967)? Det stärker intrycket, fransyskan var en medelmåttig sångerska. Löfgrens toner svävade mot himlen, hon sjöng skjortan av fransyskan för vilket inget lyfter alls trots ett struttigt arr.


Nätet rättar och berättar att Sverige och Frankrike hade varsin version av vad som var ett italienskt original. Nästa uppslag i Wikipedia rör Anna-Lena Löfgren som visar sig ha dött för några år sedan. Shakespeares tes om Jord och Vatten som låga livsandar och Eld och Luft som livfull klang som bygger broar mot himmelen visar sig nu stämma perfekt med mitt barndomsminne av Löfgren och den mumlande version från Hardy jag just hörde från stereon!

Generösa röstresurser - glasklar stämma!

Föddes Löfgren vid lunch eller senare har hon troligen en Måne älskad av kungamakaren Regulus (inte utritad). Men även en tidig födelse ger en högintressant Måne, nu med sensitiva och samtidigt "expansiva" Jupiter. 

Antar man dock den naturligt dramatiska Lejon-Månen skulle det kunna förklara varför hon och Lejon-ascendenten Hardy båda hittade samma italienska original och ville göra den på sitt språk.


Indisk astrologi placerar som sagt sång och dans under Tvillingarna och Anna-Lena Löfgrens horoskop illustrerar perfekt hur hon fyllde mig med en himlastormande rymd när hon sjöng Lyckliga gaten - jag har ett barn parkerad framför familjens svartvita tv. 

Av gamla 60-talsbilder på nätet klarar åtminstone inte jag av att avgöra om det finns någon underton av Kräftan eller Lejonet via Månen. Däremot tycker jag att den pigga Väduren tydligt märks på många bilder! Tydligen var hon likt Siw Malmkvist populär i Tyskland, men för enkelhets skull bara som "Anna Lena"!

Anna-Lena Löfgren

Löfgren hade en stålskena på benet som kameramännen på tv ibland inte kunde undvika. Kanske hade hon drabbats av sjukdomen polio. Kan det vara det man ser i den ömsesidiga receptionen mellan mobilitetens Merkurius och hämningens Saturnus? På något sätt brukar Saturnus lyckas sinka individen även om den också bidrar med gott. 

Faktiskt, den benförsvagade sångerskan har båda illgörarna Mars och Saturnus i det rörliga tecknet Tvillingarna.

*****

Här är en hemsida på engelska för den som vill börja någonstans i botaniseradet i gammal bortglömd fransk pop. På den tiden var alla säkert oerhört engagerade, för mig är sånt här enkel kitsch - kul örongods en dag man inte känner för att fördjupa sig i "svår" musik.