Efter några politiserande inslag en vanlig astrologispaning...
 |
| Françoise Hardys debutalbum från 1969, det amerikanska omslaget (mer expressivt än det europeiska) |
Avlyssnar en CD-skiva med fotomodellen Françoise Hardys engelskspråkiga inspelningar från 60-talet och det ännu rätt hippa London. Det är samma skiva jag senast lyssnade till för 7 år sedan och som resulterade i ett blogginlägg.
Hardy var en introvert människa som förmodligen passivt lät sig vallas genom modevärlden och bara var "kropp" inför de låga massorna - hon har verkligen många planeter i det rent kroppsliga Jordelementet. Lejonet som ascendenttecken ger ett typiskt premiärlejon eftersom framgångens Jupiter stiger i öster - även en symbol för samhällseliten (vilket hon omedelbart blev om man räknar Englands popelit som verklig elit).
Men hon var på sitt ensliga rum en hängiven astrolog och det är här jag finner hinduisk astrologi pricka in ett poäng. I västtradition råder ren förvirring efter introduktionen av nya planer och jag har sett både Neptunus, Uranus och gamla Merkurius nämnas som specifikt "astrologins planet". Hinduerna ser istället på ämnets matematikintensiva natur (innan datorer kunde göra grovjobbet) och ser i planeternas och zodiaktecknens vinkelförhållanden och komplexa sätt att organisera sig skäl för att utse Saturnus som astrologins egen planet.
Samtidigt är astrologin en gren av filosofi och t.o.m. religion om man betänker att planeterna i skyn var representationer av gudar. Det nionde filosofi- och religionshuset bör därför vara en given punkt att studera om det är en verklig astrolog man söker. I så måtto kunde Hardy ha blivit astrolog om hon inte haft både personliga företräden (ytterst karismatisk) och andra talanger. Jag är svag för hennes rätt enkla men dystra sånger och har kanske felfördelat henne jämfört med hur många lyssningar Joni Mitchell och t.o.m. Carly Simon fått under årens gång, alla stjärnor från en svunnen tid av intelligenta musiker som föregick den smörja som underhållningsbranschen nu producerar.
Hennes skygghet syns direkt i Solens väl usel position för helt bära upp Lejonpersonan. Inte bara ligger ascendenthärskaren i sin planetära fiende Saturnus tecken, Stenbocken, den är dessutom (som en logisk följd) illa placerad husmässigt, i 6e onda huset för Fiender och Olyckor. Ännu ett horoskop där individen på djupet lider av att vara den man är, ser sin yttre attraktionskraft som ett problem eller t.o.m. olycka!
Det 10e officiella huset är extremt aktivt och där ligger soldisponenten och lyfter - nästan som mot kvinnans egen vilja - upp henne i rampljuset.
Men samma Saturnus spelar en dubbelroll (minst) eftersom den minglar med Mars som är 9e filosofihusets härskare. Betraktar man Mars som platshållare för detta nobla hus är alltså det första den tyr sig till Saturnus - vetenskapernas och astrologins representant. Här finne med andra ord en mer kunskapsbaserad sida som dock aldrig fick spela förstafiolen, den extremt tursamma Jupiter i ascendenten gjorde hennes fysiska kropp till det stora dragplåstret, låt vara mager som Twiggy och den tidens självsvältare. "Saturnus äter sina barn" gäller för den här beniga Stenbocken som likväl gynnas av lyckans Jupiter i öster.
Men det går att ana något av kvaliteten i hennes astrologiska intressen, och den är kanske inte så hög. Mars är naturligtvis en vital och verksam välgörare som ägare till 9e och placeringen i det prominenta 10e gör den till en av de viktiga. Men det hon blir känd för är sitt ansikte (Väduren och Oxen delar enligt hinduerna på ansiktet, Väduren överdelen och Oxen från området under näsan).
Jag misstänker att hon, som så vanligt, bara använde astrologin för egocentriska betraktelser: Vem är jag? Vad gör jag här i livet? Solen med Ketu i Olyckans hus är en närmast suicidal tendens och astrologin tjänade för Hardy troligen ett "självhjälpssyfte" nära knutet till egot. Det här är sannolikt inte horoskoptypen som söker lösa livets hemliga sidor.
*****
Bloggaren har härdat ut med astrologin ovanligt länge efter starten runt tjugo. När den hinduiska varianten blev bekant först 2007 omfamnade jag direkt Saturnus som astrologins planet. Det egna horoskopet var ju rena skolexemplet på någon med ett obotligt och varaktigt intresse för "systematik" som "högsta goda" och då i synnerhet astrologi. Vattenbäraren i 9e och dess härskare Saturnus nedsjunken till spetsen av partnerhuset som en sparringpartner till 1a egohuset. En livslång förbindelse (Saturnus = kroniska företeelser) med ting av 9e huskaliber.
Det är raka bud. Att en samling med fransyskans gamla låtar lyfter fram hennes astrologiintresse till allmän beskådan (10e huset) visar dock hur indirekta placeringar ibland är: niondehusägaren Mars bollar vidare till Saturnus i officiella huset.
Jag har färgat in en liten brun och materiell fläck i hennes 9e rena Eldhus - naturligtvis återverkade hennes kändisskap i 10e på de stora livsfrågornas hus, fyllde dem med rent materiella funderingar. För en Lejonpersona kretsade frågorna kanske mest kring hennes egen person eller i bästa fall generella funderingar i frågan "vilka vi är".
Som astrolog nådde hon troligast veckotidningsspalternas nivå, även om 5e lyckosamma husets Merkurius indikerar ett intresse av att vidga sin kunskap. Huset står för god karma som vidhäftar själen i denna inkarnation och den koda karman klibbar som syns av femte husets ägare vid hennes första kroppsliga hus. Så egentligen dubbleras budet om en som försöker förstå sig själv - otippad introspektivitet även via Eldelementet (normalt så utåtriktad och närmast hemmablind.) Själen valde att bli en vacker kropp i detta liv - men sitter i 6e olyckshuset och grubblar eller betvivlar ändå sitt värde och kanske också identitet. Ett märkligt horoskop. Men så är också Eld och Jord ytterligheterna och knappast möjliga att ha i sina rum utan strid. Här: inre strid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar