Ett känt namn öppnar vägar trots att bara pöbelbrus resulterar. Är en sådan vardaglighet verkligen värt ett sjunde inlägg om, i detta fall, Björn Ulveaus? Reinfeldt fick över 60 men då var han statsminister och en rolig figur att raljera över.
Medan ABBA-Bennys förtjänstfullt låter musiken tala, har Björn Ulvaeus producerat ett stort antal pekoraler sedan han drogs in iden islamofobiska virveln efter 9/11. Vissa rubriker kan direkt hänföras till att han var hjärntvättad av en ateistisk sekt under flera år och lånade ut sitt allt mindre goda namn till deras texter i landets största tidningar (främst religionshatiska livsstilstidningen DN).
Nyss gjorde BU det igen, lite lagom senfärdigt efter att alla redan var klara med det kittlande nya begreppet "klankriminalitet". Ulvaeus låter som en papegoja när han stämmer in i den präktigt patriotiska kören utan att ha något nytt att säga.
Jag hade tänkt sila bort ett uppslag om affärsmannen Björn Ulvaeus, men texten om patrioten Ron Howard fick mig att inse att det finns en viss släktskap mellan honom och svensken. Men svenskens patriotism skymd bakom en i sig mörkad islamofobi som istället yttrar sig som en politisk ambition. Den sistnämnda räcker dock inte längre än att Ulvaeus blir en i den svenska ekokammaren. Eftersom han är så upptagen att hålla ABBA vid liv i historien, förvånar det att han inte är mer vaksam om sitt eget eftermäle.
Sinnelagsascendenten (Månen) är bara subjektiv, men kan just därför vara mer avslöjande än man kan föreställa sig. Detta är som en bild inifrån Ulvaeus psyke och man ser hans förhoppningar och farhågor - rörelser på insidan som den som håller masken kanske aldrig skulle röja för omvärlden utom för den som noga följa en människans handlingar genom åren och genom dessa ser t.ex. regissören Ron Howards envetna jakt på "säkra" manus som garanterat ger stor publik och fyller hans fickor med guld. I inlägget om Howard beskrevs dock också att han stod den amerikanske folkmentaliteten nära, så det var som en win/win-situation i det akvariet.
Det uppenbara är hur Ulvaeus ser ut att vara mycket mer av en mycket mer sattvisk figur än den trögare och mer konventionella (säkerligen extremt konservativa) Ron Howard. Så många planeter i Ljusets kvalitet. Är det månne därför Ulvaeus lät sig luras att också han tillhörde de "brighta" - ljushuvuden som "förstått" att religion bara var gamla barnsagor?
(Den svenska ateistsekten Humanisterna tycktes på 10-talet smyga in begreppet "brights" om sig själva - appropriering eller idéstöld från annan organisation skulle någon kanske säga. Humoristiskt nog var grundaren f.d. biologiprofessor, ett ämne som i antiken (med undantag för de materialistiska filosoferna och Platons avfälliga elev Aristoteles) sorterades under den ljusbefriade sublunära världen, vår levande värld som bara lånar liv från det paradigmatiska Livet. Det är klassisk satanism att bara spegelvända begreppens innebörd och därmed lura alla medelmåttor att haka på.)
Sanningen är att storkorset i Ljusets kvalitet ljuger på alla punkter utom att Ulvaeus stora framgångar som popartist besannats: i 10e offentliga huset har han en lika mäktig influens som Ron Howard, även om det är svenskens sinnelag som nu dissekeras: han har alltid velat vara, eller skulle komma att bli, en "makthavare". För i sig står inte diktatorn Saturnus för just musik annat än kanske som dirigenten som står och viftar med sin pinne.
Detta är härskardrömmar eller drömmar om blir en bestående fixstjärna (Saturnus = permanens) som skönjs i Ulvaeus inre fantasier - och närmast galna sådana också. Saturnus med äregirighetens Rahu och med stor chans att förverkligas i verkligheten tack vare 10e hushärskaren Merkurius som också intar en hörnhusposition (i väster). Fastän bara inne i det subjektiva sinnelaget är detta samma bud som i Howards "säkra" karta. 10e huset för berömmelse och makt med dess tillfälliga ägare också i ett hörnhus som påverkar omvärlden. En som sätter ett avtryck i människornas historia, eller åtminstone inom sitt yrkesverksamma fack.
Men sedan börjar problemen i psyket. Bara sinnelaget som sådant är rent och lyhört och öppet för nya intryck, liksom dess "vision" av en superkarriär. Men övriga planeter i Sattva guna står på smutsad spelplan eftersom ägaren till Fiskarna och Skytten, Jupiter, står i en sektor som illustrerar Ulvaeus största skräck och fruktan: att hans storhet som individ och alla hans drömda celebritet och enorma rikedomar ska tas ifrån honom.
Jupiter är den privilegierade överklassen i ett samhälle och i ett krankt västerländskt samhälle där policysättarna gjort sig av med präster och filosofer återstår bara den hybrisdrabbade individen och hennes pengar att skilja henne från den anonyma massan. Så klart en popstjärna som Ulvaeus hatar själva tanken på att bli ett världens olycksbarn nu när han tillkämpat sig sådan makt i 10e huset.
Kartan visar hur Ulveaus bokstavligen drömmer mardrömmar om ett härskarlejon på deken, och dessa mardrömmar stör medvetandets renhet i de sattviska tecknen Fiskarna och Skytten - därav "smutsfläckarna" från Mörkret i 12e huset som först över in i de jupiteriska tecknen. För 4e huset (hem och privatliv) är skadan mindre än för Ulvaeus kontraktsskrivaren (7e partnerhuset står för många fler kontrakt än bara det äktenskapliga).
Minns hur Londonbor protesterade mot av alla hans Mamma Mia-projekt för att det skulle förvandla ett område med bostäder för de ekonomiskt sämre ställda till ännu ett gentrifierat bostadsdistrikt (bloggade om det 2017). Faktum är att Ulvaeus verkar ha försökt hålla mardrömmen om ett härskarlejon på deken borta genom åtskilliga underliga projekt - han har förlorat riskkapital på värdelös svensk tech-utveckling, och som byggherre i hemlandet har han heller inte varit någon hit. Han har ställt sig över den vanliga människans möjligheter genom strandnära byggnation (på det sätt hybrisdrabbade människor som just fått Saturnus-makt plägar göra), och som byggherre övergav han också något annat byggprojekt som enbart var för de rika och välbeställda (där stora pengar skulle kunna vänta på den girige).
Det är nu länge sedan den introverte och förläget leende unge Björn i folkvisegruppen Hootenanny Singers! Och det är mardrömmen om att förlora sin storhet som drivit honom från den ena idiotin till den andra eller låst honom vid varumärket ABBA. (Tänk gamla egyptiska faraoner som byggde på sitt eftermäle - pyramiden - år efter år.)
Eftersom Ron Howard tack vare känd födelsetid kunde ses som en mycket enkel människa, driven av ambitionen att bli rik genom slätstruken underhållning, blir naturligtvis frågan om något liknande kan sägas om Ulveaus? Han sade med sedvanlig omedvetenhet om sina måhända väldigt svenska ambitioner, men likväl horribelt låga och pinsamma, att han valde bort en välavlönad framtid som ingenjör bara för att han kommit på att man kunde tjäna ännu mer som musiker.
Jag hittar inte längre det fullständiga uttalandet på nätet, men Aftonbladet publicerade 2009 samma tanke från Ulvaeus, kanske inför samma elever på KTH. En känd popartist står på podiet och förklarar för Sveriges blivande ingenjörer att han bara var en girigbuk som ville åt stora pengar. Till på kuppen förolämpar han de blivande arkitekterna som inte tänkt lika "långt" som honom själv och också de valt musikbranschen.
Finns då enligt sinnelagskartan någon särskild tonvikt på den egna ekonomin (hus 2) eller har allt som behöver sägas redan sagts med världshärskarambitionen (Saturnus+Rahu) i hus 10? Ekonomihusets Venus befinner sig i framskjuten hörnhusposition, precis som makthungern i hus 10. Därmed smittas också "privatekonomins" planet av mardrömmarna om förlorade rikedomar (Jupiter i 12e förlusthuset).
Kanske är drivkraften att "aldrig bli någon" (kvävt Lejon i 12e) en motivation som inte ligger de moderata monstren Reinfeldts & Borgs "arbetslinje" efter? Hade Ulvaeus redan på tidigt stadium internaliserat någon slags Storpotät inom sig, en driven kapitalistjävel som inte tänkte nöja sig med inkomster från ABBA-skivor utsålda konserter? Självklart. ABBA-producenten och säkert också popgruppen hatade vänstervindarna i Sverige på 1970-talet.
Man kan se det som att den påfallande Sattva-dominerade Ulvaeus alltid varit lika medveten om omvärldstrender som vem som helst som följer nyheterna, men inte mer. Det är därför han aldrig tillför diskussionen något när han på senare år inkommer med sådana här papegojartiklar. Han är, verkar det, bara en nyttig idiot som deltar i vad Ulvaeus med sin klena pålästhet inbillar sig vara det "senaste skriket", ingen solosångare utan en i kören.
Bristen på originalet kan delvis förklaras av att sinnelaget inte hittar fram till själen - Solen i nybörjaren Väduren står helt oåtkomlig i 8e dödshuset. Det lämnar den oprofilerade Merkurius i Fiskarna fri att låta tankarna förgiftas av dels mardrömmen att bli ett anti-lejon, en individ utan kungakrona som ingen lyssnar till, men framför allt också en människa som låter tankeverksamheten förgiftas av ständiga planer som ska säkra hans position.
När Ljusets kvalitet saknar verklig förankring i den andliga världen är det bara ett falskt ljus och eftersom Ulvaeus redan deklarerat agnosticism (ett ord som ofta bara döljer att man är en "otrogen hund", en ateist) så är det per logik ett falsk ljus vi ser i kartan ovan, var sig rent eller besmittat av mörkret.
Naturligtvis kan människor kommunicera med varandra oavsett metafysisk hemmatillhörighet. Jag har inte gjort annat i mitt liv för att alls kunna ha ett arbete i Sverige. Även mer omfattande utbildningar än vad som efterfrågas för tjänsten "x" av svenska arbetsgivare anses "irrelevanta" - så lågt är landet Sverige sjunket och det är där, i botten av ländernas inbördes hierarki med absoluta nollor till arbetsgivare vi måste placera oss.
Men detta är osynligt eftersom vår nationella myt underblåst av patrioter som Ulveaus försöker få materialism och skygglappar för allt annat att framstå som mänsklighetens största landvinning (slutet av 1800-talet, det periodiska systemet). I själva verket är detta den del av mänskligheten som ännu befinner sig på barnstadiet låg vara att det bygger tjusiga ting i sin sandlåda (det materiella). I inlägget om Ron Howard frågade jag rakt ut om själen kan tänkas hoppa vilt mellan livsuppgifter i sina olika besök på Jorden, så att en perfekt liv med andlig skärpa avlösas av ett liv där själen plötsligt vill tjäna pengar eller vinna makt.
Ulvaeus sinnelagskarta ger tyvärr inga besked i det Stora Frågorna, och värre blir det av Platons diskreta antydning om att Tiden kanske inte bara är en enhetlig ström (trots att Saturnus brukar kallas Fader Tid) utan en mängd olika medvetandetillstånd inom vårt solsystem. Säg att en Ulvaeus föds med den verksamt välgörande Venus som sin atma karaka (själssignifikator). Venus är upphöjd i Fiskarnas tecken (vilket jag tror har bidragit till hans musikaliska sida). Denna själens vilja för detta liv kommer därför att bli "egna pengar" (Venus härskar över 2a huset) och det stämmer pinsamt väl enligt det han sade inför KTH-publiken.
Detta är då Venus tidsström inom en större helhet. Utan att bli verkligt filosofisk och spekulativ kan man mycket väl tänka sig att Ulvaeus själ mättar sitt behov av pengar i egna fickan i detta liv (precis som Ron Howard där själens åtrå också pekade mot den föga upphetsade målsättningen "privatekonomi"). I nästa liv kanske den själ som var (och alltjämt är, men på ett latent sätt) Ulvaeus väljer att blir en krigare. Som synes är hans krigarskicklighet bottenlöst låg, Mars är inte stark i Fiskarna och i 2a graden är planeten i princip död (enligt avashta-läran åldras planeten baklänges i ett negativt och jordbundet tecken vilket alla Jord- och Vatten-tecken är).
Spekulativt kan man säga att Ulvaeus inte varit i krig på så länge nu, att han nästan förlorat all känsla för ämnet eller tappat instinkt för värvet. Det är därför han blir halvt psykotisk när några extremister flyger in de kapade flygplanen i skyskraporna. Han hade ingen krigare inom sig. Då hade han inte tappat fattningen lika lätt (halva Sverige blev psykotiskt och började hata Islam för vad den här extremistgruppen gjorde.) Så efter ett liv som lättviktig underhållningsartist kanske själen i nästa börjar damma av sin martiala förmåga. Det lär resultera i några obetydliga liv som knappast går till historien som någon ny "Bruce Lee".
Ulvaeus själ kommer inte att hinna träna upp sin krigarförmåga till Harmageddon och Tredje världskriget eftersom Mars tid - eller planetens omloppsbana - flyter fram långsammare än den SOL vår kultur använder för tidmätning. Sätter man en gemensam startpunkt för alla sju symboler/planeter är det matsäcken (Månen) som först lär sig den här sataniska planetens spelregler ("ät eller dö"). Det sista en själ på besök på Jorden lär sig fullkomna är konsten att dö till 100% (på alla lägre kompetensnivåer) för att därefter vara befriad från reinkarnationer - med mindre själen frivilligt tar sig ett eller annat uppdrag och då aldrig ett egotrippat sådant. Det är alla religioners tanke kring stora själar som återvänder för hela mänsklighetens sak.
Vad jag vill ha sagt är att planeterna var och en äger olika lång tid vilket gör att själen i ett avseende kan ha mycket lång jordetid att genomleva för att nå perfektion och i andra avseenden löper i annan takt. Jag vet inte om Platon någonsin tänkte igenom sin suggestiva tanke och än mindre om han försökte dra slutsatser om den eviga själen och huruvida den återföds på ett sätt vi skulle förstå med vår syn på en enda linjär tid.
Vem vet, kanske Ulvaeus eftersatta krigarförmåga kräver att han återföds för att uppleva 1a världskriget och en skyttegrav? Ur själens eviga perspektiv har solsystemets planeter och deras skilda omloppsbanor ingen betydelse. Själen söker en ledig lucka att fylla. Det är bara i en jordisk kropp våra medvetanden är istället på att inte kunna se framåt i tiden. (En del kan se framåt, men mediet Edgar Cayce förklarade ur trans att fri vilja i viss utsträckning existerade: är mänskligheten dömd att dö ut kan de vidta nödåtgärder och skjuta upp det oundvikliga en tid, men den initiala planen i "det gudomliga medvetandet" ligger ändå fast).
Howard och Ulvaeus må mötas i ett moment av patriotism men deras tydliga överlappning är i den monetära ambitionen. Howard var tydligt trogen sitt land enligt 11e idealhuset. Ulvaeus sinnelagsascendent är egentligen inte så mycket patriot som panikrädd för att en växande Auktoritet (Saturnus + Rahu i 10e makthuset) ska övermannan honom och hans livsstil. Saturnus är ju härskare över det 6e fiendehuset som här är bräddfylld av en främmande ideologi eller folkgrupp (Vattenbäraren kan stå för bådadera). Samma symbolik som alltså blir Björns egna drömmar att härska över världen och ange "tonen" tjänar dubbelt och blir också psykets vanföreställningar om att främmande makt ska ta kontroll. Så svenskt! Så obildat!
PS. Jungfrun är känd som den hyperindividualism som därför naturligt föder fruktan för eller ogillande av kollektivet (Vattenbäraren). Ulvaeus månascendent berättar här samma sak som kollektivhataren Fredrik Reinfeldts horoskop, där motsättningen mellan dessa tecken var än hårdare.
(Reinfeldt: Mars i 1a Jungfruhuset = krigare för egoismens eller individualismens sak; Saturnus i Vattenbäraren i 6e fiendehuset = en förlamande isklump i magen inför "det kollektiva hotet".)
Jag blir nästan nostalgisk när jag tänker på bloggens många brottningsmatcher med Reinfeldts horoskop. Det byggde på en känd födelsetimma och har därför högre dignitet än de tallösa svenska kändisar som saknar denna uppgift pga. Sveriges bristfälliga förankring i det tänkande och bildade Europa genom århundradena. Astrologin nådde oss aldrig, förutom i modern tid, i poänglösa veckotidningshoroskop. Hos franska Astrotheme.fr hittas födelsetid på var och varannan fransk kändis men i Sverige finns inga sådana källor.
PS2. Det här inlägget skrevs direkt när Ulvaeus papegojat om skurkklanerna många dagar efter alla andra. Jag var osäker på om det var värt att lägga ut och höll lite på det: "Ge mig ett tecken, Högre Makt", ungefär.
Och klartecken måste man säga att detta är: en betalartikel i AB den 30/9 som gräver i just det Mamma Mia-geschäft Ulvaeus krampaktigt sysslat med så länge. I vad mån Benny degraderar sig i samma utsträckning framgår inte av lockbetet:
Tillägg 16.15. Den förstasideblänkaren blev inte långlivad! Någon timma senare tittar jag till Aftonsnusket på nytt och puts väck är den. Vi får väl se om den dyker upp igen t.ex. den 1/10 då en praktfull fullmåne träffar Ulvaeus Jungfru/Fisk-axel.
Tillägg 1/10 11.30. Den indragna artikeln alltjämt inte synlig i AB som lockbete för att gå med i klubben för "vi idioter som betalar för information som bara är knark för stunden". Intervenerade omgående mäktiga intressen som menade att AB:s rubrik var varumärkesintrång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar