Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Andres Lokko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andres Lokko. Visa alla inlägg

lördag 6 september 2014

Kläderna gör mannen... och så några accessoarer förstås

Fanatiska Skorpion-ögon -
mer om vilka i texten
 Det här är på inget vis en diss ("dismissal") av Andres Lokkos ytterst angelägna krönikor, så strategiskt rätt placerade i SvD dessa uppfordrande appeller till våra samveten och solidariska instinkt. (Man ska dock inte glömma att Lokko också försökte kränga guidade turer genom London för SvD:s rika läsare innan han, vad det verkar, kastade in handduken och insåg att även källarkyffet i världens huvudstad blivit för dyr, och flyttade tillbaka till Sverige.)

Men när jag betraktar den omdesignade SvD:s extremt amatörmässiga layout, där inte bara artiklarnas publiceringsdatum saknas (även i själva artikeln) utan där också rubrikerna i många av dessa grupperingar sticker iväg långt utanför deras tilldelade vita zoner, då slås jag återigen av hur tydligt zodiaktecknen arbetar genom människan. Människokroppen och dess vidhäftande tankeapparat är på något sätt bara ett korkat filter som eliminerar 99.99% av universum så att vi monomant tuggar på och nästan patologiskt vrider oss kring skälet till vår existens: SOLEN.

Klicka på översiktssidan och notera mina citat, egna kommentarer och understrykningar och se därefter hur perfekt den röda tråd man tycker sig se återkommer hos skribenten som gick från pop till samhällsansvar (säkerligen påverkad till detta just genom popmusiken, som härbärgerar många radikala röster så fort man gnuggar Idol-smörjan ur ögonen och börjar lyssna).

Klicka för större bild - här är originalet



Den unge Lokko var en driftig man som startade en poptidning och det var den vägen etablissemanget så småningom tog honom till nåder så att vi nu hittar honom i tidningen SvD. Han var "ekonomiskt gångbar" och musikbranschen behöver sin textreklam. Jag kan inte annat än respektera det sätt som Lokko sköter balansgången sedan introducerat en allt större portion samhällspatos i sina krönikor (ja, jag har sagt det förut).

Den som såg samma som jag på översiktssidan inser dock också att ränderna aldrig går ur tigern. Lokko började på ett oerhört typiskt sätt - med identitetsjakten via yttre attribut, kläderna och de chica tillbehör de mest ytliga av popmusikerna slänger sig med. När sedan vidden av t.ex. mods-, reggae- och punkmusikens texter sjunkit tillräckligt djupt i den mognande Lokko, erkänner han i en krönika att det likväl är en huvudprydnad på ett bokomslag som får honom att köpa boken.

Fiskarna är zodiakens mest identitetslösa tecken. Vattnet är friskt och porlande, inte stagnerat och skämt som i avvisande och ibland hatiska Skorpionen. Förklaringen ligger i att den rörliga och lätt expanderande Jupiter är Fiskarnas härskare och att dess kvalitet är Sattva, "medvetenhet som rör sig mot mer av samma vara".

Teoretiskt är detta därför ett tecken med fenomenala förutsättningar att genomskåda den Vegetativa Själen, även kallad den Irrationella Själen. Det är i Fiskarnas tecken människan kan bryta med sin näriga sida och faktiskt uppoffra sig, trots att det medför svält och kanske undergång för det egna biologiska systemet. Fiskarna är visselblåsarens och martyrens tecken, och inte för inte är Venus "upphöjd" i detta tecken. Fiskarna tecknar möjligheten att bryta kretsloppet i det materiella och sluta vara så förbannat om sig och kring sig (studera moderaterna för exempel på denna själens sjukdom).

Nu är det tyvärr min erfarenhet att geriatrikens Saturnus inte gör sig värst bra i Fiskarnas tecken och där Liemannen tvärtom utlöser depressioner. Fiskarnas potential till befrielse motverkas av dödsskräcken, och många individer tar sin tillflykt till just materialismen eftersom Saturnus - "själens form" - är direkt ställd mot Döden i detta offrets zodiaktecken. Det är tung symbolik och många klarar inte av att dö medan de ännu är i kroppen (som mystikerna säger). Då blir de istället neurotiker eller sanslösa materialister. Saturnus "lägre sida" är ju som materiens princip, men även genom materiella ting kan naturligtvis Saturnus "högre sida" som Formernas givare fortfarande skönjas.

Och det är Saturnus som så tydligt dominerar Lokkos horoskop genom att disponera över hans sinne/psyke (Månen) i det uniformkåta och formalistiska Stenbockens tecken. För Lokko är det verkligen det materiella utanpåverket som "gör mannen" - en människa med både Sol och Måne i Jordelementet och Jungfrun i nionde huset för högre andlig anknytning MÅSTE INTE skriva under på västerlandets materialistiska förklaring, men gör det säkert i nio fall av tio. De har låtit sig nöja sig med DN:s anskrämligt usla vetenskapssida, ledd av en inkompetent och illa påläst redaktör som ska förbli namnlös.

Form/innehåll-dikotomin på ett lågt och materiell plan motsvaras av teckenparet Stenbocken och Kräftan, och som synes är det komplementparet hyperaktivt på den här himmelen. Med Jupiter i det passionerade Vattnet (Kräftan) tenderar framgångens stjärna att investera hela det sug som bor i Vattenelementet - hela dess tomhet och längtan att bli uppfylld (som en kvinna i könsakten) - i det opposita Jordtecknet Stenbocken, där för övrigt Kräftans härskare Månen ligger. 

Det är således en extremt viktig och tydlig indikation i den negativa polariteten som obönhörligt drar Lokkos själ ner i svårmod och hunger efter den "perfekta och lyckade materiella formen". Det är därför närapå varenda av hans krönikor tar avstamp från materiella klädesplagg eller accessoarer, vare sig han talar om de goda eller de onda (som för honom är rasister snarare än de större brottslingarna, rovkapitalisterna vars dominans i världen ger rasism och andra symptom).

Så långt man kan uttala sig utifrån enbart ett månhoroskop (detsamma för 2-2½ dygn) om psykets orientering, finns ingen andlig strävan alls i det här horoskopet. De tre goda husen är fyllda av Jord, vilket i och för sig är ett neutralt omen - en Jord-människa kan bli en social aktivist). Kontakten med det högre jaget, med samvetet, ges av det nionde huset (Theos eller gudens tempel enligt de äldsta västerländska källorna). Jungfrun, hyperindividualisten som skyggar samhällsansvaret (eller hatar staten och skattebördorna - detta är träldomens tecken) har placerat sig som "det högsta goda". Före sitt uppvaknande till insikt om att vänsterkryddade krönikor var det Sverige behövde, tycks hans gud ha hetat "jag, för mig själv allena". 

Eller?

Nionde husets tillfälliga ägare är Merkurius som står för elementär logik, aritmetik eller kanske bara "gatsmarthet" (men inte är i närheten av den vishet som nionde huset i sig har att ge om man öppnar sig mot det). Nu är Lokkos Merkurius starkt placerad i sitt positiva hemmatecken Tvillingarna, vilket genast ger en instinkt att vilja kommunicera sig genom det skriva ordet.

Jag känner flera med Merkurius i intilliggande Oxen och alla är tydligt aversiva till att använda pennan eller tangentbordet - de vill "prata" istället. Jag tror det är Oxens beryktade slöhet som gör att en Merkurius i det här tecknet undviker en sådan betungande arbetsinsats som att tänka ut något värt att säga och sedan få det på pränt helt korrekt. Oxen står i indisk astrologi för verbal kommunikation från moder till barn, dvs. den allra mest jordnära och enkla bas som barnet måste förvärva för att sedan kunna ta steget in i Tvillingarna och Merkurius operationella logik.

Lokkos Tvilling-Merkurius befinner sig tyvärr i ett av de onda husen, det sjätte för fiendskap och olyckor. (Innebörden kastar tydligt ljus över Jungfrun som det privata ägandet av en åkerlott och uppfattningen att man kan äga och att den enskilde har full rätt till naturens avkastning - det är skiljelinjerna mellan åkerlotterna som föder fiendskapen. Jordbrukaren eller gränsdragaren i det lilla har, genom att göra sig beroende till en bestämt fläck på jordytan, också öppnat sig för olyckan i formen av missväxt eller invasion från skadegörande djur och insekter. 

Det var av den här anledningen bloggen fann det så eminent träffande att se tecknet skymta som en förklaring till Nya Moderaterna och deras falskskyltning om att vara det "nya arbetarpartiet" ("vår tids trälar") eller vilken borgare som helst som bosätter sig i ett muromgärdat kvarter och likt den "värnlösa och oskyddade" stjärnan Spica i Jungfruns stjärnbild drömmer mardrömmar om våldtäktsmän som inkräktar på deras välordnade område (en dröm som myten vet berätta kommer att blir verklighet).

Så vad är det egentligen för märkliga tecknet Lokkos psyke bär med sig om samvetet, när signifikatorn står i ett så uselt hus? Notera att det är dubbel betoning på individualism här, Merkurius förbinder sig inte utan är en kuriöst ensam planet i det antika schemat. Solen och Månen har varandra, Mars och Venus, och Jupiter och Saturnus. Men Merkurius har ingen. Jesus: "Fåglarna har sina nästen och rävarna sina lyor, men Adams avkomma (människan) har ingenstans att vila sitt huvud."

Vår art är en "odd man out" och i en högre bemärkelse är Merkurius symbol för det som skiljer oss från djurriket. Det är i gränsen mellan Oxen, ett rent kreatur, och Tvillingarna (ett par, en pojke och en flicka) som det mänskliga psyket introduceras i zodiaken. Månen i Jord eller Vatten relaterar bara till "Adam av stoft" - men för att bli en "levande själ" måste Gud blåsa "luft" in i en kropp som anden förutan bara är en "vegetativ själ" eller - givet en dos Eld, ett "djur" ("animal"), ett levande väsen vilket som helst. 

Gammal grekisk-romersk tanke pekade ut just de tre Lufttecken som zoner där människan jobbar på sitt eget uppdrag, inte som t.ex. Jungfrun i träldom för att "arbeta upp" materiella resurser (som sedan, till tecknets indignation, staten/Stenbocken kommer och tar tionde av för det allmänna goda).

Lokkos märkliga samvetsplacering i olyckans och fiendskapens sektor kan faktiskt kasta om hela tolkningen. Hans "gud" är inte moderatens dyrkan av välmående bara för egot (se Nya Moderaternas horoskop - f.n. fyra inlägg - och dess avslöjande första och välfyllda hus). Han har faktiskt ingen gud annat än det vakuum som uppstår när niondehushärskaren negeras genom det onda sjätte huset. Han är med andra ord bara en motvallskärring, en som vanemässigt står och säger emot, vilket återknyter till det jag inledningsvis antydde om en politisk opportunist. I det här fallet råkar hans kalkylerade positionering sammanfalla med det allmänna rättsmedvetandet (för kom igen, det är bara 10% av svenskarna som fallit så lågt ner i obildning och mörker att de faktiskt upplever främlingshat som en viktig känsla att ge näring åt). 

Som bäst tycks Lokkos "psykiska horoskop" (delat av alla som föddes under två dygn) antyda någon slags urvattnad socialt demokratisk instinkt: att det är fult och fiendeskapande att diskriminera mot Främlingen. Detta är gott nog, Lokko kommer säkert att återfödas med ett vassare horoskop i nästa liv, som tack för att han tog ställning i detta! Det är träffsäkert att samvetets indikator Merkurius här "känner av" olyckan och fiendskapen i sjätte huset eftersom Jordelementet är en "låg" indikation i det sublima nionde och därför associerar direkt till denna fysiska verklighet. Därmed sjunker takhöjden i det nionde (som har det i sig att stå lika öppet som den universalistiska Jupiter och husets naturliga ockupant Skytten). 

Med en begränsad och "jord-lokaliserad" läsning av det här nionde huset blir det nästan övertydligt hur det långväga nionde verkligen kretsar kring frågor om "utlänningen", det som tillhör en plats långt borta kopplar samman till det triviala sjätte huset med olyckor och fientliga känslor hemma på den egna åkerlotten. Det är samma klassiska invandrarhat som vi tidigare sett, fast då i formen av zodiaktecken, hos Tobias Billström (den moderata aktiepappersmyglaren vars affärer Fredrik Reinfeldt hemligstämplat för att skydda sin partikamrat - maktmissbruk om något). 

Gång på gång i svenska horoskop tycker jag mig ha sett hur Skyttens tecken kickar igång en intensiv lidelse för eller emot "främlingen", eller avlägsna platser. Där Jord-Jungfrun bävar för främlingar på sin åkerlott, där blir en störning mellan öppna Eld-Skytten och slutna Jord-Stenbocken till en verkligt förhärdad och kallsinnig attityd. Det var det som syntes så tydligt hos Tobias Billström.

Brutaliseringen av en människa där Eld och Jord gått i clinch är ibland påfallande. Ett perfekt exempel hittade jag när Lokko lät böckerna och skivorna stå över ett kast och att i "Vad är det du säger, Viggo Cavling?" istället gick lös på en mediesvensk. Cavling, vars fanatiska ögonpar pryder det här inlägget, visar sig vara en f.d. chefredaktör för Resumé, branschtidningen som vänder sig till världens mest degraderade yrkesgrupp, reklamfolk och pr-gurus (vilka i Sverige påfallande ofta helt saknar moralisk kompass) - eller om det nu är en tidning för mediefolk överlag, jag har inte riktig koll här.

I den krönikan blir Lokko verkligt bra, för nu har han en verklig fiende av kött och blod att aktivera sin nionde/sjättehuskombination mot. Och det är totalt symptomatiskt att en dåre som också söker gå mot strömmen för att profilera sig genom att kalla rasister modiga, föds under astrologiska komplex som direkt för tankarna till "världshistoriens ondaste horoskop" - det för Hitlers invasion av Polen (och början på Andra världskriget). Där är förklaringen till hans besatta blick - titta på den och inse vilka krafter som startade den vite mannens värsta ögonblick i historien, en gigantisk utrotning av "främlingen" man hatade och misstänkte för allt ont.

Jag drar mig till minnes att Bonniers, med judiska ägare, sparkade Viggo Cavling från någon position och här kan man ana ett mönster. Man kan långt före Cavlings dravel om vänsteråsikter i P1 Sommar misstänka att han framfört föga rumsrena tankar i tidningskorridorerna.




Brutaliseringen av en människa i mötet mellan Eld och Jord är här av värsta tänkbara sort (tidigt i bloggens historia döpt till "egenmäktighetssyndromet" - mer neutralt, en som vill göra allt i egen kraft, "egen lyckas smed" etc). Saturnus som drar gränser gör det snävt och på basis av egot i Vädurens tecken. Saturnus sägs därför lida sitt "fall" i det här tecknet (omvänt "upphöjs" Saturnus i den sociala samlevnadens tecken Vågen mittemot).

Denna sorgligt inskränkta utblick attackeras nu av Vädurens härskare Mars som placerat sig i Stenbocken, ett av de universalistiska tecknen som gör anspråk på allmän giltighet i allt de säger och gör. Men samtidigt söker den fallna Saturnus (utifrån sitt begränsade egoperspektiv) kontrollera krigaren Mars med dess globala anspråk på världsherravälde, så att astrologins mest horribla "ömsesidiga reception" mellan två tecken koinciderar med att de två naturliga illgärningsmännen Mars och Saturnus skapar den i indisk astrologi unika ömsesidiga aspekten. Båda ligger i bakhasorna på varandra och detta kan vara en dödlig spiral. Där visionens Eld (hur inskränkt den än kan vara i egoperspektivets tecken) dödas av en skopa Jord som i vredesmod (Mars) hälls över den, där blir Saturnus än mer kallsinnig och oberörd och söker å sin sida strypa och begränsa attacken.

Visst är det här en främlingshatare så ut i fingerspetsarna! En som hatar vänsteråsikter och tankar om en central och rättrådig regim. Detta är verkligen en karta för ett enterprenörs-ego på lägsta nivå. Men i Sverige är det bottennappen som gör karriär. Jag vet inte vad det här för fel på våra värderingar, vårt omdöme och vår förmåga att avläsa människors intentioner. Jag har helt ointresserad av politik fram till 2006 men upptäckte genast vilken mardröm Reinfeldt var. 

Det tog svenska folket åtminstone 6-7 år innan sittande regeringens opinionssiffror började svikta betänkligt och då fortsatte Reinfeldt likväl att personligen åtnjuta högt förtroende! (Aftonbladet började i och med moderatgalningens "you owe me big time" att visa Peter Normans och Landsfaderns ansikte men tog sedan bort Reinfeldts nuna bredvid skurkens! Hur många gånger har vi inte sett Moderaternas städpatruller gå in för att hålla "presidenten säker"?)

Folk som inte tänker ser bara ytan, ser bara det Jordelementet varav Reinfeldts fysiska ascendent är konstruerad. Små och kvicka och gatsmarta ord och enbart förräderi i bakhuvudet. Viggo Cavling förefaller åtminstone ha just det mod han talar om, modet att direkt avslöja vilken brutaliserad och skadad själ som bor i hans kropp.

I vad mån en Sol (jiva-atman, "den levande själen") under dålig påverkan från Djävulens stjärna Algol betyder att alla själar som föds under dessa få dagar vart år programmatiskt är onda, finns inga svar på. Vilka doktriner som fixstjärnorna som än existerade i antiken är numera utdöda. Den här bloggen tog fasta på ett litet textfragment som hittades i Israel och som tyder på att den tidens astrologer såg ondska emanera från Oxens tecken. Att koppla detta till juden Jesus som varnade för "denna världens herre" har öppnat upp ett litet tittfönster till en äldre form av astrologi som såg kampen mellan Ljuset och Mörkret ständigt utspelas som i eldskrift på himmelen.

Vad man dock säkert kan säga, är att en födelse med Solen nära Algol (eller i opposition till den) antyder att ödet redan är fastställt och att själen av någon anledning (i tidigare liv) nu har Satans öga på sig redan från födelsen. Om man inte fattar vad som pågår och väljer rätt, kommer det här jordelivet att resultera i en korruption av både människans intelligens och karriärväg (Solen som milstolparna i vårt liv). 

Därmed inte sagt att nästa liv och det horoskopet återigen kommer att upprepa samma symbolik. Utanför tid och rum återfår själen en frihet den saknar här i nödvändighetens (kausalitetens) domän. Nästa liv kanske själen arbetar på att förmera sin godhet och då kanske den onda Infiltratören Algol får stå tillbaka. Sedan, när själen återigen byggt upp lite positiv kredd, kan den våga exponera sig för Algols nebrytande inflytande.

De besatta ögonen som inledde inlägget, kan såldes läsas både som brutaliseringen från Jord och Eld i clinch (via den mest olyckliga kombination av planeter och deras aspekter) och som Algol som söker degradera Cavlings Sol. Samarbetet mellan Sol och Måne, som om ett sådant föreligger ger en fenomenal klartänkthet, kan också ifrågasättas i det här fallet.

Sinnelagshoroskopet agerar på basis av sin härskare. Månen i Fiskarna disponeras av Jupiter i Luft. Men Vatten och Luft kan ge sliriga, dissociativa tendenser, förflugna ord eller medveten dubbeltydighet som vid desinformation och lögn. Dessutom befinner sig psykets (Månen) disponent i "radioskugga" i det nedsläckta och onda åttonde huset för korruption och slutlig död. Huset ger svårhanterliga attitydlåsningar och motsvarar den mörka instinkt som Skorpionen också gestaltar. I bemärkelsen "andras pengar" får man t.o.m. känslan av att Viggo Cavlings åttonde hus är så korrupt att det tar emot pengar från nattsvarta intressegrupper och att hans hela sinnelag delar åttonde husets korrupta och hatiska mörker. Se hans blick!

Det här leder till en tanke bloggen med jämna mellanrum understrukit. Det kan tyckas som höjden av olycka att få en viktig planet placerad i åttonde. Men än viktigare än dess disponent, som med en god husplacering (och andra goda kringfaktorer) bör kunna avvärja det åttonde husets negativa inflytanden. Den lyckan hade inte Viggo Cavling, för vilken korruptionens hus tecknas av dess tillfälliga ägare Venus, själv inkastad i detta mörka hus! Vi kan därför säga att Jupiter - stor förmögenhet - här ligger i ett hus som dels kan teckna andras ekonomiska resurser men också korruption, och att de här mystiska budskapen via en slirig "Luft/Vatten"-glidning påverkar journalistens eget sinnelag och sätt att vinkla sina kommunikéer. Detta är avgjort en mörkerman som tar emot pengar från främlingsfientliga intressegrupper!

tisdag 29 maj 2012

Bra och angelägen Lokko

Popskribenten Lokkos horoskop har jag läst lusen av tidigare, men nu skriver han en riktigt angelägen krönika i SvD apropå svensk främlingsfientlighet och Loreens spektakulära schlagerseger. Den kunde inte ligga mer rätt i tiden efter Fredde 'Fiktion' Reinfeldts otäckt formulerade fras om att etniska svenskar i sina bästa år minsann inte låg samhället till last med arbetslöshet. Man riktigt hör gaskamrarna förberedas...

(Ja, han har skapat slavsystemet Fas 3 för arbetsgivarna! Ett led i en ful, riktigt ful, kampanj för att pressa ner lönerna i Sverige och skapa en ny underklass vilken sedan som en negativ laddning kommer att attrahera allt fler som idag kallas "medelklass" och dra ner dem i ett svart hål. Reinfeldt och Moderaterna: samhällsförstörarna!)

Och så kommer härmapan Erik Ullenhag bara några dagar sedan med en fullständigt fri fabel om att invandrarna minsann må packa sig iväg dit det finns jobb - i tåg till Auschwitz kanhända? Arbeit macht Frei i slavägaren Reinfeldts Sverige.

Lokkos eget horoskop passar förträffligt som illustration till bryderierna över var sinnelaget (Månen) befann sig då Loreen föddes. I Stenbocken eller i Vattumannen? Jag noterade då att "ras" eller "hudfärg" är tydligt förknippat med hackordningens tecken Stenbocken, en hackordning Lokko tidigare själv givit tydligt uttryck för i sin strävan efter ett exklusivt materiellt liv, rapporter från Sotheby's och snarlika exkurser ut i det flärdfulla. Till försvar för den här typen av Stenbocken ska sägas att den verkligen upplever konstfullheten i hantverk som få andra! The consummate materialist!

Men här rör han således verkligen vid en annan och central kärna i den nebulösa arketypen Stenbocken: den diskriminerande grundton som ännu bara kan ses i rudimentär form i det första Jordtecknet Oxen, men tydligt gör entré i det andra, Jungfrun (särskilt när nattsvarta Månen passerar tecknet). I Stenbocken, det tredje och avslutande kapitlet av Jordens saga, "institutionaliseras" avgränsningarna och blir till en doktrin om tingens relativa värde i en objektiv hackordning. Lokko, med någon diffus invandrarbakgrund, har själv Månen i Stenbocken, och att han upphäver sin stämma i just den här frågan stärker ytterligare tanken att Loreen föddes med samma sinnelag. Själen famlar förgäves efter en substans att kalla sin egen (varken svensk, varken marockan) och famlar efter yttre ting att hålla fast vid, yttre stil. 

(Prisade/prissatta reportern Susanne Ljung med programmet Stil, utmärks av en nymåne i inlevelsefulla Fiskarna, och både Sol och Måne kommer därmed att ägas av Jupiter som lider sitt fall i Stenbocken och dessutom hålls krampaktigt hårt fast av stilplaneten Saturnus i negativt härskarläge i samma tecken! Vem kan med ett sådant horoskop betvivla ett helt liv fullständigt absorberad av tingens yta, av formaliteter, av klädkoder?)

Månen i Stenbocken tenderar att se problemen med begränsningarna från Saturnus, ett sinne i Vattumannen ser samma gränsdragningar som något positivt - det här sinnet ger uttryck för sin böjelse mot abstrakt tänkande och är mindre materiell eller fysisk. Visserligen skulle man kunna argumentera för att Loreen har en Måne i Vattumannen eftersom den symboliserar en folkmassa i opposition till hennes Mars/Venus i Lejonet: en tydlig indikation om en estradör! 

Men estradören Lejonet står inte och faller med att den har sin publik (Månen) mitt emot sig. Nå, det går att stöta Loreens månplacering fram och åter i det oändliga! Och det viktiga är kanske inte svaret utan just att man stöter och blöter.

*****

Se även: det här gamla inlägget om nazisten Björn Söder, som fejsbokade "Sverige?" som enda kommentar till Loreens seger (DN)! Vad hittar vi där om inte samma Måne i Stenbocken som vi dryftat här, men också en vedervärdig vurpa på himlen i formen av Månens ägare i direkt opposition, från den i många lägen inskränkta och rasistiska Kräftan!




söndag 26 februari 2012

Skicka han på skrivkurs!



Det är obegripligt hur SvD år efter år köper in Lokkos "kulturkrönikor", med satsbyggnader så baktunga att de får Reinfeldt att framstå som en språklig mästare och med ett så förvirrad hoppande mellan ståndpunkter att den där terapin uppenbarligen bara var en kosmetisk livsstilsgrej, den också. Vartenda ord Lokko skriver handlar bara om att positionsbestämma honom själv, hans von Oben-attityd och auktoritativa pekpinnar:

"Den [Oscarsutdelningen] är en sådan monumental albatross att de nominerade, de icke nominerade och de – snart – vinnande kryper in i bisatser och andra sammanhang med en sådan intensitet att man inte kan undvika att plötsligt bara veta vem som vann det ena eller andra. Eller borde ha gjort det." (SvD - min emfas)

Förstod han alls popmusik på den gamla onda tiden? Eller var det bara en hävstång för att börja positionera egot? I vilket fall lärde han sig inget från världens knappaste textformat med åtföljande behov av omedelbart talande sinnebilder. "Monumental albatross" - men snälla nån! "Monumentalt misslyckande", det funkar i kraft av hävd. Oscarsstatyetten som "ett megalitiskt riktmärke", det hade varit en klatschig ordbild.

Vi återvänder en sista (?) gång till det här märkligt ytliga horoskopet och noterar några nya men intressanta detaljer:



Med största sannolikhet är detta en Måne i Stenbocken (efter cirka 20.00 en Måne i Vattumannen). Åtminstone hörs bergsgetens instinktiva tendens att markera distans till pöbeln i rubriksättarens vakna val av bevingade ord från albatrossen Lokko. (Se blänkaren här ovan.)

Med den strebrande stengeten följer dock det här födelseåret ett sinnelag vars disponent (Saturnus) från identitetslösa "losertecknet" Fiskarna fixerar sig vid utlandets nionde hus, och vad den där upplever vara en överlägsen grad av kultur. Jungfrun står för zodiakens mest koketta och självmedvetna beteendemönster. Se bara Fredrik Reinfeldt som har Mars-Jungfrun i sitt första egohus. 

Den här dandy-problematiken som är Lokkos innersta väsen - så många kilo ekiperad kropp med alla de rätta attiraljerna - kunde ha passerat obemärkt de flesta år. Men inte 1967, då Mars indiska 210-gradersaspekt träffar egohävdelsens Vädur - Mars eget härskarläge - på ett särskilt svårt sätt. Problemet är att den giriga demonen Rahu står i Väduren och som "megafon-princip" gör den ett fruktansvärt bra jobb i Eld - det naturliga elementet förstärker ljud. 

Vad vi får är ett Eld/Jord-krig på flera nivåer, ett medvetande cementerat i tingens strukturer. Och när Rahu i lätta och transparenta Väduren förstorar upp Lokkos ego bortom smärtgränsen blir det plågsamt tydligt vilken dålig stilist han är. Med Solen i Oxen klappar hans hjärta dessutom bara för prylar och saker han personligen flyter samman med, så det är heller ingen abstraktionens mästare vi har att göra med. I den meningen känner han uppenbarligen sin tilldelade gräns. 

Men Månen i strukturella Stenbocken slår knut på sig själv i försöken att krånglifiera de oerhört enkla iakttagelser en Oxe i sin gudabenådade naturliga lättja nöjer sig med. Hur det finns människor som faktiskt beundrar hans krönikor går bortom mitt förstånd. Men jag medger att jag då och då sett en skrivjobb bättre än dagens krönika. Över den måste katastrofvarning utfärdas.

Snälla SvD, skicka människan på författarkurs om ni ämnar fortsätta köpa in hans bevakning av livets mer efemära företeelser!

Hans spelade omedvetenhet om Jean Banan och Björn Ranelid för tankarna till en annan Mars-Jungfru, Reinfeldt, som på samma sätt rynkar pannan och spelar ovetande om all den skada Moderaternas politik åsamkar landet. 

Det intressanta med Jungfruns sätt att ljuga, för dem som sjunkit lågt ner i det här tecknets manifestationsspektrum, är hur uselt konstruerade lögnerna är. Eftersom Jungfrun "bara" är Jord, måste den använda till hands liggande, objektiva företeelser. Och eftersom dessa ofta är kända även av andra ser man direkt hur ett desorienterande ordmontage ser ut. De producerar "monumentala albatrosser". 

För perfekt lögn måste individen ha stark kontakt med sin andesjäl, astrologiskt ofta skildrat som mycket Eld och Luft. Lokko har en liten reporter inbyggd i horoskopet: Merkurius i Tvillingarna, men den släpar på en enorm bakvikt från de negativa Jord- och Vattenelementen och kommunikationen blir därefter. Faktiskt, bättre om han haft även Merkurius i Jord för en mindre ambitiös och krystad uttrycksstil... Den här albatrossen flyger inte.


lördag 13 mars 2010

Lokko dekonstruerad


Representativ Lokko-rubrik


Till Aftonbladet (nytt fönster) inlånade kulturskribenten Anders Ekström beskriver sina intryck av Lokkos "Greatest hits", så här långt.

Eftersom jag vid Lokkos debut redan var klar med tonårsfasens identitetsskapande via konsumtion och införskaffande av objektiva platsmarkörer (hierarkiskt tänkande), har hela hans gärning som musikrecensent och kåsör gått mig spårlöst förbi. De enstaka artiklar jag läst genom åren har ibland varit välskrivna och fyndiga, ibland tungfotade med en meningsbyggnad som för tankarna till värsta tyskan. Det teutoniska - det brunmurrigt jordiga - är faktiskt ett nyckelord här, ska det visa sig.

Men recensentens recension innehåller några observationer t.o.m. en intermittent läsare noterat. Hos Lokko ser Ekström "ingen smak. Det finns bara fakta att förhålla sig till, Andres Lokko har dem på hand och världens invånare delas enklast upp i två grupper: Fattare och intefattare."

Astrologin har ett ord som direkt kan appliceras på faktamänniskorna (men inte bara dem): Jordelementet. Det som tänder Lokko (Mars, gnistbildaren, krigaren) är dessutom exakta och pyttesmå faktabitar, Mars i precisa Jungfrun är totalt kontrollerad av materialismens Saturnus - Jord i en annan dialekt - som ur de oändliga möjligheternas kaoshav prickar in just den precisa detaljen om föremålet si eller så.

Här talar vi samma öga för millmeterprecision som i Tiger Woods Merkurius i opposition till Saturnus, dvs en träighet som trotsar alla begrepp. Rörligheten (Merkurius) finns, men inom tajt satta ramar (Saturnus).

Och det här är ändå Lokkos roliga sida! Jag har gång på gång mött axeln Jungfru/Fiskarna som hittar smålustiga infallsvinklar som leker i gränslandet mellan det torrt sakliga och det smått wacko. Här finns humor, men den lämnar aldrig för en sekund sinnesdata. Här finns inget internt bränsle, bara det materiellt givna (Jord) och de känslor (Vatten) som uppstår i mötet med tingens värld.

Ekström funderar högt: "Andres Lokko kallar sig vänster. Det är en tunn socialism han målar på sig, är det inte?"

Det är samma kritik som den unge Lokkos idol Paul Weller (tänk TSC-perioden) fick utstå, en annan i grunden estetisk natur som sökte rättfärdiga sin böjelse för manér och stilistik med en (förstås!) fernissa av politisk jargong. Jag misstänker faktiskt att Lokko för mycket länge sedan konstruerade sig själv med Weller som ett blueprint. Vid en punkt i tiden var båda dessa födelsedagar i den sideriska Oxen ett prima "look-alike"-par:


Solen i Oxen, ja. Ambitionen som i många fall inte sträcker sig längre än till att ÄGA. Likt den eggade Mars i Jungfrun är det här en placering i fysiska Jordelementet, och om Oxen brukar det sägas att den bara slår sig ner på ett område och "claimar" det som sitt. Det är zodiakens närapå mesta revirtänkare. Möjligen kan Kräftan, "privatismen", mäta sig och som vi senare ska se, excellerar Lokko även i det tecknet.


Oxen, behärskad av Venus (pengar, sinnesnjutning, välmående, kärlek, etc), är nu inte känt som något kräset tecken, så varifrån kommer snobbismen och elitismen i Lokko?

Det är paret Sol och Måne tagna tillsammans som ger en nyckel. Det varpå sinnet (Månen) mediterar är också det som motiverar Solen att vandra sin dagaktiva väg och göra sin livsgärning. Månen kan beskrivas som den vi är på insidan och Solen mer som det livsuppdrag vi sätter oss.

Tack vare AB:s Lokko-recension hittar bloggen nu ett tredje exempel på kort tid av Stenbocken som ytlighetens indikator. Lokkos själ (Månen) svarar på tingen, men framför allt deras plats i en hierarki av tilltagande exklusivitet. Högst upp på världsberget återstår bara DEN ENDE stenget som stångat sig högst upp i sin strebriga ambition att visa sig lite mer förmer än alla de andra getterna.

Se det nyliga inlägget om den stilistikkåta schlagerartisten Neo, tätt följd av inlägget om en casting-figur som likaledes byggt sig själv utifrån objektiva prylar. Båda är nidbilder av Stenbocken när den tar över totalt och den enda verkligheten blir den som objektivt kan mätas, t.ex. i ett enstaka föremåls exklusivitet. Lokko tycks numer gilla att springa på auktioner där materiella objekt högst upp i den här sjuka och overkliga hierarkin bjuds ut.

Naturligtvis har Lokkos recensent helt rätt. Det finns ingen socialism alls i en livsstil som exekveras utifrån sådana här parametrar, men människans förmåga till självbedrägeri är oändligt.

Eller har jag fel? Bloggen har redan undersökt och i grund underkänt Socialdemokratiska Arbetarpartiets födelsehoroskop, där likaledes Månen befann sig i Stenbocken. I indisk astrologi representerar Saturnus (Stenbockens härskare) arbetarklassen (shudras) och den tunga blyet som drar människor ner i de allra simplaste och mest overkliga betraktelser över prylarnas värld, betraktelser som mer utvecklade själar håller för att vara maya, temporära manifestationer överhuvudtaget inte värda att fästa sig vid. Tvärtom i Stenbocken där man hyllar materien och upphöjer den till styrande princip!

Av denna anledning har bloggen löst associerat Saturnus i dessa jordiska manifestation inte mindre än Stenbocken till emblem för den transpersonella kraft eller inriktning som mästaren Jesus så hånfullt kallade "denna världens furste": Satan. I den bemärkelsen är samhällets bottenskikt hemgivna åt Satan och livets enbart materiella faktorer. 

När de sedan söker åtgärda det totala tomrummet där de borde ha haft en själ, ja då gör de det genom att blir mer "man av värld", och klättra för att konsumera mer men endast enligt den yttre världens kriterier som säger att man ska söka allt mer exklusiva prylar för att få objektiv feedback på att man kommit någonstans. Dessa är då universums lägst fallna själar, och som sådana perfekta kandidater till socialismen som i grund enbart är en materialistisk välfärdsfilosofi - numera bara "rätten till min konsumtion". Filosofin är ett totalt svek mot människans fulla register.

Lokko föddes 1967 som var ett utmärkt år för djup känslighet inför musik. Jag upptäckte alldeles för sent för att få kredd i ögonen på en elitist som Lokko den förträfflige Richard Hawley. I förundran över hans dystra men vackra stämningsmusik började jag se kopplingar mellan Jupiter (tursamhet, expansion) i Vattenelementet (själens element) och andra skickliga musikartister. De undersökningarna ligger lite tidigare i bloggens historia, men jag minns Norah Jones, Gene Clark (f.d. The Byrds), Thåström och operasångerskan Elisabeth Söderström som mycket intressanta horoskop ur Vattenelementets perspektiv. 

Jupiter upphöjd i Kräftan (eller i Vatten i allmänhet, dvs i Skorpionen eller Fiskarna) ger därför en personlighet som gissningsvis ligger närmare till att göra musiken som en central del av sitt liv än andra. Här har Lokko haft en legitim uppgift: han uppskattar musikens insida!

Men i fallet Kräftan uppstår också den egenheten att tecknet representerar ett mått av klanmentalitet. Protektionismens princip (arketyp eller tecken) är inte öppen för alla! Kräftan är klubben som kräver medlemskort.

I så måtto stärker Jupiter i Kräftan på ett besynnerligt sätt Lokkos lunära tendens att vilja skapa sig som en som är någon i andras ögon, att bli den ende stengeten som gnatat sig högst upp på prylhögen (världsberget) och som bäst bildar klubb med en klanisk "kräftgrupp" som också är "in the know".
Här är då det osmakliga i hans livsgärning som skribent och som jag sniffade första gången jag läste en krönika. Under en period av sitt liv skulle kanske filosofen Heidegger ha sagt att det var en undermänniska, en oegentlig människa, en Platons fånge i grottan som söker blanda bort korten och göra det låga till det höga och åtråvärda. För det är just detta som är Satans domän: låtsasvärlden där det värdelösa förtingligandet kommer i fokus. Kreativitet står i negativt förhållande till materialism.

Notera att självkänslan hos Månen i Stenbocken kan vara extremt låg eftersom tecknet både svarar på den "krympande" eller "tyngande" Saturnus/Kronos, tidens gång och fruktan att falla i förglömmelse. Men tecknet drivs också av Rajas guna, lidelsen att åstadkomma något vilket, adderat, ger försöken att skapa ett tusenårsrike på jorden. Månens bidrar är att ge en privatistisk vinkling: individen försöker göra sig själv odödlig!

Månen i Stenbocken kan vara den perfekta symbolen för världslig ävlan och att vilja konkurrera på världens villkor och bygga ett monument över sig själv. Jag tror ordet bombastiskt redan har använts om denna lunta i två delar betitlade med skribentens för- och efternamn. Kännare av zodiaken kan bara le åt detta stenbockiga tilltag. Humorbefriat? Totalt!

Naturligtvis finns det en väg in i anden även genom ett gruskorn, men det är inte den trippen vi talar om här. Lokko och Stenbocken fokuserar  exklusivitetsmomentet, det som ger en falsk upplevelse av att ha differentierat eller utskilt sig själv just från det ändlösa havet av obetydliga gruskorn.

"Den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad,
går från död till död."

Upanishaderna (indiska filosofiska texter från medeltiden)

*****

Tekniska anmärkningar:

Materialismen dominerar Lokkos himmel totalt! Se Saturnus i Vatten kontrollera och begränsa Solen (intelligensen) i Oxen. Dagverket som skribent syns i Solens disponent, Venus, som befinner sig i journalistikens tecken Tvillingarna där välgörande nog kommunikatören Merkurius är i hemmaläge. Men Jord och Luft ger som bäst "rationalism", mentalisering applicerad på fysisk-konkreta omständigheter.

Värre är att också psyket/sinnet har Saturnus som underliggande disponent. Redan Månen i Stenbocken i sig har ett visst rykte om att kunna bli "låg" eller deprimerad - tacka för det när själen ingått pakt med denna världens herre! - men hos Lokko opponeras Saturnus i sitt klena läge i Fiskarna dessutom av illvilliga Mars i Jungfrun. 

De två "naturligt onda" är således konstellerade med varandra i ett gungfly av rörlighet (tecknen tillhör Sattva guna, den rörliga och utforskande kvaliteten). Lokko har som så många människor utan andlighet genomgått terapi (enligt hans krönikor), och ur perspektiv av de fyra elementen är detta bara naturligt. Ett övermått av Jord och Vatten ÄR en osund försjunkenhet i inomvärldslighet och långt innan talesättet att "syndens lön är döden" inträffat, börjar den själ krisa som bara livnärs av döda fakta och prylar! Inte ens fyra nyanser av brunt ger själen vad den behöver.


Tillägg 100315

Lämpliga fristående fortsättningar på temat stil:

Mer om Stenbocken som "bara yta"

Mer om ytan (Schlager-Anna och Stenbocken)