Lokko dekonstruerad

Representativ Lokko-rubrik

Till Aftonbladet (nytt fönster) inlånade kulturskribenten Anders Ekström beskriver sina intryck av Lokkos "Greatest hits", så här långt.

Eftersom jag vid Lokkos debut redan var klar med tonårsfasens identitetsskapande via konsumtion och införskaffande av objektiva platsmarkörer (hierarkiskt tänkande), har hela hans gärning som musikrecensent och kåsör gått mig spårlöst förbi. De enstaka artiklar jag läst genom åren har ibland varit välskrivna och fyndiga, ibland tungfotade med en meningsbyggnad som för tankarna till värsta tyskan. Det teutoniska - det brunmurrigt jordiga - är faktiskt ett nyckelord här, ska det visa sig.

Men recensentens recension innehåller några observationer t.o.m. en intermittent läsare noterat. Hos Lokko ser Ekström "ingen smak. Det finns bara fakta att förhålla sig till, Andres Lokko har dem på hand och världens invånare delas enklast upp i två grupper: Fattare och intefattare."

Astrologin har ett ord som direkt kan appliceras på faktamänniskorna (men inte bara dem): Jordelementet. Det som tänder Lokko (Mars, gnistbildaren, krigaren) är dessutom exakta och pyttesmå faktabitar, Mars i precisa Jungfrun är totalt kontrollerad av materialismens Saturnus - Jord i en annan dialekt - som ur de oändliga möjligheternas kaoshav prickar in just den precisa detaljen om föremålet si eller så.

Här talar vi samma öga för millmeterprecision som i Tiger Woods Merkurius i opposition till Saturnus, dvs en träighet som trotsar alla begrepp. Rörligheten (Merkurius) finns, men inom tajt satta ramar (Saturnus).

Och det här är ändå Lokkos roliga sida! Jag har gång på gång mött axeln Jungfru/Fiskarna som hittar smålustiga infallsvinklar som leker i gränslandet mellan det torrt sakliga och det smått wacko. Här finns humor, men den lämnar aldrig för en sekund sinnesdata. Här finns inget internt bränsle, bara det materiellt givna (Jord) och de känslor (Vatten) som uppstår i mötet med tingens värld.

Ekström funderar högt: "Andres Lokko kallar sig vänster. Det är en tunn socialism han målar på sig, är det inte?"

Det är samma kritik som den unge Lokkos idol Paul Weller (tänk TSC-perioden) fick utstå, en annan i grunden estetisk natur som sökte rättfärdiga sin böjelse för manér och stilistik med en (förstås!) fernissa av politisk jargong. Jag misstänker faktiskt att Lokko för mycket länge sedan konstruerade sig själv med Weller som ett blueprint. Vid en punkt i tiden var båda dessa födelsedagar i den sideriska Oxen ett prima "look-alike"-par:

Solen i Oxen, ja. Ambitionen som i många fall inte sträcker sig längre än till att ÄGA. Likt den eggade Mars i Jungfrun är det här en placering i fysiska Jordelementet, och om Oxen brukar det sägas att den bara slår sig ner på ett område och "claimar" det som sitt. Det är zodiakens närapå mesta revirtänkare. Möjligen kan Kräftan, "privatismen", mäta sig och som vi senare ska se, excellerar Lokko även i det tecknet.

Oxen, behärskad av Venus (pengar, sinnesnjutning, välmående, kärlek, etc), är nu inte känt som något kräset tecken, så varifrån kommer snobbismen och elitismen i Lokko?

Det är paret Sol och Måne tagna tillsammans som ger en nyckel. Det varpå sinnet (Månen) mediterar är också det som motiverar Solen att vandra sin dagaktiva väg och göra sin livsgärning. Månen kan beskrivas som den vi är på insidan och Solen mer som det livsuppdrag vi sätter oss.

Tack vare AB:s Lokko-recension hittar bloggen nu ett tredje exempel på kort tid av Stenbocken som ytlighetens indikator. Lokkos själ (Månen) svarar på tingen, men framför allt deras plats i en hierarki av tilltagande exklusivitet. Högst upp på världsberget återstår bara DEN ENDE stenget som stångat sig högst upp i sin strebriga ambition att visa sig lite mer förmer än alla de andra getterna.

Se det nyliga inlägget om den stilistikkåta schlagerartisten Neo, tätt följd av inlägget om en casting-figur som likaledes byggt sig själv utifrån objektiva prylar. Båda är nidbilder av Stenbocken när den tar över totalt och den enda verkligheten blir den som objektivt kan mätas, t.ex. i ett enstaka föremåls exklusivitet. Lokko tycks numer gilla att springa på auktioner där materiella objekt högst upp i den här sjuka och overkliga hierarkin bjuds ut.

Naturligtvis har Lokkos recensent helt rätt. Det finns ingen socialism alls i en livsstil som exekveras utifrån sådana här parametrar, men människans förmåga till självbedrägeri är oändligt.

Eller har jag fel? Bloggen har redan undersökt och i grund underkänt Socialdemokratiska Arbetarpartiets födelsehoroskop, där likaledes Månen befann sig i Stenbocken. I indisk astrologi representerar Saturnus (Stenbockens härskare) arbetarklassen (shudras) och den tunga blyet som drar människor ner i de allra simplaste och mest overkliga betraktelser över prylarnas värld, betraktelser som mer utvecklade själar håller för att vara maya, temporära manifestationer överhuvudtaget inte värda att fästa sig vid. Tvärtom i Stenbocken där man hyllar materien och upphöjer den till styrande princip!

Av denna anledning har bloggen löst associerat Saturnus i dessa jordiska manifestation inte mindre än Stenbocken till emblem för den transpersonella kraft eller inriktning som mästaren Jesus så hånfullt kallade "denna världens furste": Satan. I den bemärkelsen är samhällets bottenskikt hemgivna åt Satan och livets enbart materiella faktorer. 

När de sedan söker åtgärda det totala tomrummet där de borde ha haft en själ, ja då gör de det genom att blir mer "man av värld", och klättra för att konsumera mer men endast enligt den yttre världens kriterier som säger att man ska söka allt mer exklusiva prylar för att få objektiv feedback på att man kommit någonstans. Dessa är då universums lägst fallna själar, och som sådana perfekta kandidater till socialismen som i grund enbart är en materialistisk välfärdsfilosofi - numera bara "rätten till min konsumtion". Filosofin är ett totalt svek mot människans fulla register.

Lokko föddes 1967 som var ett utmärkt år för djup känslighet inför musik. Jag upptäckte alldeles för sent för att få kredd i ögonen på en elitist som Lokko den förträfflige Richard Hawley. I förundran över hans dystra men vackra stämningsmusik började jag se kopplingar mellan Jupiter (tursamhet, expansion) i Vattenelementet (själens element) och andra skickliga musikartister. De undersökningarna ligger lite tidigare i bloggens historia, men jag minns Norah Jones, Gene Clark (f.d. The Byrds), Thåström och operasångerskan Elisabeth Söderström som mycket intressanta horoskop ur Vattenelementets perspektiv. 

Jupiter upphöjd i Kräftan (eller i Vatten i allmänhet, dvs i Skorpionen eller Fiskarna) ger därför en personlighet som gissningsvis ligger närmare till att göra musiken som en central del av sitt liv än andra. Här har Lokko haft en legitim uppgift: han uppskattar musikens insida!

Men i fallet Kräftan uppstår också den egenheten att tecknet representerar ett mått av klanmentalitet. Protektionismens princip (arketyp eller tecken) är inte öppen för alla! Kräftan är klubben som kräver medlemskort.

I så måtto stärker Jupiter i Kräftan på ett besynnerligt sätt Lokkos lunära tendens att vilja skapa sig som en som är någon i andras ögon, att bli den ende stengeten som gnatat sig högst upp på prylhögen (världsberget) och som bäst bildar klubb med en klanisk "kräftgrupp" som också är "in the know".

Här är då det osmakliga i hans livsgärning som skribent och som jag sniffade första gången jag läste en krönika. Under en period av sitt liv skulle kanske filosofen Heidegger ha sagt att det var en undermänniska, en oegentlig människa, en Platons fånge i grottan som söker blanda bort korten och göra det låga till det höga och åtråvärda. För det är just detta som är Satans domän: låtsasvärlden där det värdelösa förtingligandet kommer i fokus. Kreativitet står i negativt förhållande till materialism.

Notera att självkänslan hos Månen i Stenbocken kan vara extremt låg eftersom tecknet både svarar på den "krympande" eller "tyngande" Saturnus/Kronos, tidens gång och fruktan att falla i förglömmelse. Men tecknet drivs också av Rajas guna, lidelsen att åstadkomma något vilket, adderat, ger försöken att skapa ett tusenårsrike på jorden. Månens bidrar är att ge en privatistisk vinkling: individen försöker göra sig själv odödlig!

Månen i Stenbocken kan vara den perfekta symbolen för världslig ävlan och att vilja konkurrera på världens villkor och bygga ett monument över sig själv. Jag tror ordet bombastiskt redan har använts om denna lunta i två delar betitlade med skribentens för- och efternamn. Kännare av zodiaken kan bara le åt detta stenbockiga tilltag. Humorbefriat? Totalt!

Naturligtvis finns det en väg in i anden även genom ett gruskorn, men det är inte den trippen vi talar om här. Lokko och Stenbocken fokuserar  exklusivitetsmomentet, det som ger en falsk upplevelse av att ha differentierat eller utskilt sig själv just från det ändlösa havet av obetydliga gruskorn.

"Den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad,
går från död till död."

Upanishaderna (indiska filosofiska texter från medeltiden)

*****

Tekniska anmärkningar:

Materialismen dominerar Lokkos himmel totalt! Se Saturnus i Vatten kontrollera och begränsa Solen (intelligensen) i Oxen. Dagverket som skribent syns i Solens disponent, Venus, som befinner sig i journalistikens tecken Tvillingarna där välgörande nog kommunikatören Merkurius är i hemmaläge. Men Jord och Luft ger som bäst "rationalism", mentalisering applicerad på fysisk-konkreta omständigheter.

Värre är att också psyket/sinnet har Saturnus som underliggande disponent. Redan Månen i Stenbocken i sig har ett visst rykte om att kunna bli "låg" eller deprimerad - tacka för det när själen ingått pakt med denna världens herre! - men hos Lokko opponeras Saturnus i sitt klena läge i Fiskarna dessutom av illvilliga Mars i Jungfrun. 

De två "naturligt onda" är således konstellerade med varandra i ett gungfly av rörlighet (tecknen tillhör Sattva guna, den rörliga och utforskande kvaliteten). Lokko har som så många människor utan andlighet genomgått terapi (enligt hans krönikor), och ur perspektiv av de fyra elementen är detta bara naturligt. Ett övermått av Jord och Vatten ÄR en osund försjunkenhet i inomvärldslighet och långt innan talesättet att "syndens lön är döden" inträffat, börjar den själ krisa som bara livnärs av döda fakta och prylar! Inte ens fyra nyanser av brunt ger själen vad den behöver.

Tillägg 100315

Lämpliga fristående fortsättningar på temat stil:

Mer om Stenbocken som "bara yta"

Mer om ytan (Schlager-Anna och Stenbocken)