Två fysiker i Vattumannens tecken

Obs. Långt inlägg, cirka 8 A4-sidor.

Alois Treindl och Wolfgang Smith

Några persondata om AstroDiensts grundare, tyske fysikern Alois Treindl här. Har någon efter internets genombrott gjort astrologin mer gott än denne man? Jag medger att jag bara använder den kommersiella sajten www.astro.com för att hitta koordinater och tidzoner (den utgår dessutom från den tropiska zodiaken), men ändå!

Som en sann idealist med viljan att sprida kunskapen om astrologins seriositet bortom de redan invigdas skara, gav han sina algoritmer för beräkning av planeternas positioner fria för alla programutvecklare att införliva i sina program. Efemeriderna är kända under namnet The Swiss Ephemeris.

Sajten berättar att hans arbete består i att utveckla "avancerade datorprojekt" som möjliggör alltmer "trovärdiga" massproducerade (dvs kommersiellt gångbara eller lönsamma) horoskop. 

Där någonstans kulminerar och dalar min respekt för Treindl en smula - låter han inte besynnerligt lik en byråkratisk eller dataprogrammerande ingenjörssvensk - typer som förordar eller utvecklar system för att så mycket av tillvaron som möjligt ska kunna bli en självgående maskin?

Gärna ska systemet simulera något som kan tas för intelligens, så att de mindre uppmärksamma tror att de talar med någon levande. Det här är då den falska humanismen som krupit in i it-industrin, ambitionen att fabricera en samtalspartner fast där ingen finns. Och det är alltid lönssamhetstänkandet i bakgrunden... 

Exkurs. Den som någonsin tittat på loggfiler där sökningar i sökmotorer sparas häpnar över hur personliga människor blir med döda maskiner! De skriver "pratmeningar" till sökmotorerna, som om det fanns "någon hemma" på andra sidan! Det här har i sin tur sporrat programmerare till att bli smartare på att "fånga upp" folks fria pratande till sökmotorerna. Man kan säga att användare och programmerare alla dansar samma dans och att mänskligheten som helhet tycks vilja skapa sig egna små maskinbarn som liknar oss. Vi är små gudar och har redan börjat tillverka saker i vår avbild...

Bakom denna fabricerade humanism ligger främst Vattumannens tecken, det sista av de tre i Luftelementet. Här lyfts Tvillingarnas information och Vågens avvägning (relevans) till det systemiska nivån. Kalla gärna Vattumannen för "grammatiken" som från bakgrunden styr allt informationsutbyte!

Jag har föreslagit att Vattumannens härskare Saturnus kan liknas vid Platons mytologiska Demiurg (Världsskaparen) när denne vänder sin blick mot Formeras (idéernas) värld och låter sig fyllas med dessa. När sedan Saturnus vänder sin blick mot det som ska bli vår värld, då ser vi istället Saturnus som härskare över Jordtecknet Stenbocken - Saturnus som en hantverkare, en som följer upp den luftblå blueprint-planen och drejar sin motsvarande värld av lera.

Indisk astrologi prioriterar Saturnus koppling till Luft, den sägs vara en essentiell Luftplanet, en insikt även den västerländska traditionen bevarat genom att Saturnus sägs "upphöjd" i Vågens tecken. Där är den mindre arrogant än i Vattumannen, Vågen är ännu inte en tankediktator som "vet" exakt hur alla grammatiska bitar förhåller sig till varandra, Vågen symboliserar isolerat det eviga avvägandet för att hitta exakt rätt valör. 

För Saturnus är astrologins besserwisser, och när den kombineras med låg intelligens smått outhärdlig att umgås med. Den blir en paragrafryttare och en bokstavstroende literalist som inte förstår en text som bär på en dubbelmening om den så får saken förklarad för sig. Den klarar inte att gå utanför sin "låda" och uppleva saker ur andra perspektiv än de som den egna logiken dikterar. Från Saturnus kom den olyckliga så kallade positivismen som förstörde världen under 1900-talet. Det var positivismen som fick vetenskapen att förneka existensen av allt som inte kunde mätas och vägas. Dvs, allt som inte ingick i deras version av vad som är världen.

I en del horoskop är det hugget som stucket om man väljer den sideriska zodiaken eller den tropiska, som i Alois Treindls fall. För vilken zodiak man än väljer sorterar han under såväl Vattuman som Stenbock, vilket avspeglas i hans livsgärning.

Han är inte bara den sideriska Solen i Vattumannen som vilar i kontemplation över de mobila Formerna och ÄR det mentala blueprint-grammatiken bakom det kosmiska systemet som helhet, han har också Stenbockens drift att omsätta sin systematiska blick i praktiken. I Jordelementet eller Stenbocken ser vi hans förståelse i praktiken, via hans program, via hans pionjärjobb som bestod i att producera datorgrafik i färg.

Det sista är intressant, för något ytligare och egentligen oviktigare är svårt att tänka sig. Men han har Månen i estetiska Vågen, så att den sideriska zodiaken återigen visar sig vara den mest träffsäkra: Sol-Luft för upplevelse av hela systemet, men en artistisk touch när Månen (sinnet) ska presentera kosmos för den sublunära (Månen) världen, dvs vår värld, användarna av hans datorsystem.

Hans idealism går inte att missa. Oxen stiger i öster så Venus (skönhet, harmoni, "färgsättning") blir viktiga aspekter av hans utblick. Och så pengar förstås! Det är inte för att föra astrologin till någon högre höjd han bygger sina konsumentprogram för "datahoroskop", det är för att tjäna pengar på den annars hopplöst tidskrävande analysen. Likväl finns filosofin - och den idealistiska - på ett hörn, även om Jupiter anses debil i Stenbocken.

Men Venus och Jupiter i nionde religiösa och filosofiska huset är ändå en fantastisk placering! Och Jupiter välsignar en klassisk indikation om en matematisk och teknisk natur: Mars i Jungfrun. Mars livar upp den merkuriala naturen i Jungfrun och Tvillingarna och gör dessa individer ytterst snabbtänkta (ibland så snabba att de slarvar).

Särskilt intressant - och svårbedömd! - är tyskens Sol i Vattumannen i ömsesidig reception med Saturnus i Lejonet. Planeterna är fiender, men det här ömsesidiga besöket i varandras hemmatecken sägs stabilisera fiendskapen - Solens ohämmade energi hanteras produktivt av Saturnus kontroll och formalisering. Jag har valt att rita oppositionen "grön" eftersom nionde huset har ett så ofattbart gott bud om en högt utvecklad moral och en genuin vilja till gott som uttrycker sig även i rent fysiska handlingar.

*****

Vem är då den grubblande Wolfgang Smith avbildad till höger om tysken? Jo, en matematiker och fysiker det med! Också han med Solen i Vattumannen och Månen i Vågen - "i själ och hjärta en luftmänniska". (Se även inlägget om musikerna Salem al Fakir och Steve Harley för en annan slags matematik.)

Jag upptäckte honom nyligen och han är en udda röst. Arbetade för amerikanska rymdflyget och utvecklade teknik som lät rymdfärjan återinträda i jordatmosfären (Luft!) utan att brännas av friktionen. Samtidigt har han befunnit sig i hård kamp mot västerlandets scientism, dvs den ateistiska dyrkan av de vetenskapliga metoderna som någon slags pseudo-gud.

Han är idag gammal, men tycks ha blivit produktiv författare på ålderns höst och har grävt djupt i kristendomens mer mystiska aspekter och överhuvudtaget ålderdomliga världsbilder (där astrologin givetvis figurerar på ett hörn). Jag skrev några få ord om honom på min andra blogg, men sök gärna hans namn på nätet. 

Det är uppenbarligen väldigt snarlika gestalter här, dessa två Vattumän som ser intelligensen i den ordnade skapelsen. Wolfgang Smith föraktar postmodernismen av hela sin själ eftersom han är realist: det finns bara en skapelse, inte en för varje par ögon. Pluralismen är bara en följd av distorsionen i den fallna människans upplevelse. 

Så talar en äkta vän av Platon, och så här låter den äkta Vattumannen, inte den som i västastrologin kallar sig Vattuman men egentligen är en Stenbock. I Stenbocken antar Saturnus rollen av Kronos, fader Tid, men Tid föreligger inte för Saturnus i egenskap av Luftens herre.

I Luft är Saturnus HELA SCHEMAT PÅ EN ENDA GÅNG. Saturnus greppar hela sitt medvetandeinnehåll i en enda kognitiv akt, i ett enda evigt "nu". Saturnus vilar "introvert" i sitt medvetandeinnehåll.

Saturnus/Kronos däremot har driften att rulla ut sin kunskap sekventiellt. Människor som talar om evolutionen har t.ex. inte förstått vad Jesus sade, att himmelriket är här och nu. Jesus såg igenom den sekventiella aspekten och tycks ha haft sinnet fästat i en slags Vattuman-realitet.

Saturnus som Kronos bygger system som så mycket som möjligt liknar det högre "eviga blueprintet" eller Saturnus-Luftens himmelrike. I detta är andevarelserna transparenta inför varandra eftersom de alla delar samma underliggande Logos eller ordning. (I Nya testamentet understryks att människor besatta av av onda andar VET vem Jesus är.)

*****

Ja, i vad mån motsvarar den astrologiska symbolen Saturnus också Logos? Inte så bra som Nous/kosmiskt förnuft, eftersom logos-begreppet i sig är så lösligt. Logos kan vara allt från stoicismens tanke om en intelligent världsordning till det enskilda talade ordet. Nyplatonisterna såg logoi som "portaler" eller gränssnitt mellan Formvärlden (Ren intelligens/Eld), Nous (Luft) och Själens (Jord/Vatten) domän. Att pussla ihop olika världsbilder utan att forcera samman saker som inte hör ihop eller låter sig jämföras, är inte lätt...

I anslutning till Platons Demiurg kanske man vågar säga att Saturnus i Vattumannen är VARA, i Stenbocken ett ständigt VARDANDE, dvs en ständig akt av tillblivelse.

Men Platon underkände tidens domän och därför blir Saturnus i Tiden aldrig nöjd. (Stenbockar är faktiskt extrema perfektionister!) Den ena planen på ett tusenårsrike avlöser den andra, modeller anammas och förkastas åter. Allt reduceras till säsongsblomster, och i tidernas förvirrade fullbordan vräks allt ut på bordet samtidigt. Den postmodernistiska gröten blev ett faktum på 80-talet. Alla tidsåldrars trender fram ur garderoberna på en gång. Rör ihop alla klädstilar, gör som du "känner" för. Det är uppenbart att väst just håller på att gå under.

Om väst förblir på historiens arena kommer ett välbehövligt kvantsprång, kanske en återerövring av Platons tidlösa värld där den indiska filosofins beda-abeda (samtidig åtskillnad och icke-åtskillnad) är ett levande begrepp. Enheten spelar bakom varje skenbart distinkt ting - man är medveten om dess förankring i en underliggande universell Form.

Jesus ord om att "himmelriket är utom er och inom er", blir nu en upplevd verklighet. Ja, är det faktiskt dags den här gången, 2012...? Står mänskligheten inför ett "medvetandelyft" som det spekuleras så mycket kring?

Skillnaden mellan Saturnus i sin egen blå himmel, medveten om de eviga arketyperna, och Saturnus i avbildens Jord där tingen med tiden kommer i ofas och bryts sönder när de hamnar i antistes (180°) med sitt utgångsläge kan också läsas på ett annat sätt: via värdtecknens guna.

Medan Stenbocken drivs av lidelse (Rajas) är Vattumannen helt lidelsefri (Tamas), helt statisk. Det är därför den jordiska representanterna för Vattumannens egentligen sublima princip (Saturnus som kosmiskt medvetande eller Nous) ofta faller kort om idealet och upplevs som mentalt slutna.

Tamas tenderar mot slutna system och detta är en del av förklaringen till att Vattuman-landet Sverige är så självrättfärdigt och försöker skriva andra kulturer på näsan om vad som är "upplyst" eller "rätt". Detta hindrar inte att Saturnus, essentiell Luft, ÄR själva blueprintet för en mental konception, en världsbild, ett "luftslott" att leva i. Tecknet har en hiskligt avancerad innebörd, och det är inte konstigt att det knappt går att representera i vår temporala verklighet.

Det kanske är tecknet på ett misslyckande att ens försöka bygga självgående system? Ideal-Vattumannen skulle ha alla planeter i samma tecken och därmed aldrig ens inkarnera i en fysisk kropp! Men vi är alla "blandraser" här på jorden, och minsta lilla Jord och Vattumannen faller pladask och försöker bygga en perpetuum mobile på jorden. Ingenjörs-Sveriges fadäs att försöka skapa himmelen på jorden i materialistiska termer...

Så det är kanske tur att zodiakens berättelse om de mentala föreställningarna (andekroppen) också rymmer den fritt flygande Tvillingarna (Sattva, kunskapssökande) och Vågen (Rajas, driften mot perfekt proportionalitet). För slutna ideologiska system har som bekant en tendens att bli till mardrömmar här i vår värld. Luft är inte det noblaste av elementen utan bara den sanna himmelens förgård ...  Den här texten är också bara ett luftslott.

*****

Men Wolfgang Smith är ju i krig mot den scientism och den positivism som hans eget horoskop så tydligt tenderar mot - hur ska man fatta detta?

Först vill jag peka på att han "slipper" den ömsesidiga receptionen mellan Solen och Saturnus, trots att jag okejade den med grön färg i fallet Treidl. Astrosajtens skapare tycks ha kulminerat i sitt projekt med att bygga allt bättre system av "AI"-typ (artificiell intelligens) - han har slagit in på den kommersiellt lukrativa vägen. Ascendenten i Oxen och Venus med framgångens Jupiter i ett annat Jordtecken är tydliga tecken på att det här framgång i denna världen (Jord) och inte i nästa han framför allt söker - även om det välvilliga nionde filosofihuset inte ska glömmas.

Rymdflygingenjören och teisten (ja, han är kristen) Wolfgang Smith har inte en Saturnus som direkt söker kontrollera Solen och "systematisera" den. Istället har Smith en Sol och Venus i samma tecken. Dessa planeter sägs vara fiender, men när vi så tydligt är inne i zodiakens sista "universalistiska" tredjedel är vänskap och fiendskap kanske väl primitiva uttryck. Venus kärlek ansluter sig här till vadhelst Smiths Sol dikterar även om kärleksgudinnans position är otacksam eftersom Solen symboliserar någon som redan är komplett och enad inom sig själv.

Faktum är att Saturnus kontaktar också Smiths Sol, men via sin särskilda (indiska) sextiogradersvinkel. Indierna skiljer inte på goda och onda aspekter så allt detta prat om "röd- och grönfärgade" linjer på bloggen är bara en skräp som följt med från mina 25 år med den västerländska astrologin. Jag väljer i allmänhet röd eller grön utifrån planetens "naturliga" karaktär, och där är Saturnus en naturlig illgärningsman om man betraktar den som Tidens herre Kronos som också skördar våra liv som liemannen.

Men Saturnus som essentiell Luftplanet då, ett element som tillhör den andliga världen? Eller som här, då Saturnus befinner sig i det universalistiska av de tre Eldtecknen? Spontant misstänker jag att denna Saturnus i Skytten skapar en harmoni med Solen i Vattumannen.

Från det mest expansiva av alla zodiaktecknen, Skytten, drar Saturnus upp sina berömda gränser. Går det att tänka sig en mer omfattande intelligens än detta? Saturnus är ju Solens disponent i detta horoskop, och även om det inte handlar om en ömsesidig reception som i Treidls fall, så har Saturnus kommit ur den begränsning som Lejonets individualism innebär.

Smiths Saturnus har så att säga utvecklats ännu ett steg längre i den berättelse som är zodiaken och är i Skytten redo att formalisera anden själv! Och detta är då det arbeta Smith gjort som filosof. Notera också Saturnus i Eld, härskande över Solen i Luft: här syns måhända hans tidigare bidrag till rymdfarten: han hittade vägen för hur att kyla ner (Saturnus = frigid) Elden (friktionen) då rymdfärjan återvänder till atmosfären (Luft). Och hans arbete är typisk för zodiakens sista tredjedel: den universalistiska fasen där allmängiltiga svar sökes.

Men... Också Smith har sin Jupiter i ett Jordtecken - Oxen. Detta är enklare placering än astrologen/fysikerns. Och i Smiths kamp mot scientisternas reduktionistiska världsbild ser man tydligt realistiska drag: världen utanför mätapparaterna och laboratorierna finns! Den är verklig.

Astrologiskt stämmer detta väl med Jupiter/framgång för Oxen/Terra. Detta är då basen eller disponentskapet över hans formaliserande Saturnus i Skytten. I botten för all hans vidlyftiga och universalistiska strävan är han ett barn av denna jorden och sina sinnens vittnesbörd.

*****

Jag inser nu att hur en filosofi ser ut astrologiskt är en så djup och snårig serie av faktorer, att det är riskabelt att säga mer här utan att hemfalla åt ren spekulation. Bäst att återvända till mer djuplodande undersökningar av de 120 filosofhoroskopen som nyligen granskades!

Att i Wolfgang Smiths fall lokalisera filosofiplaneten i Oxen (den personalistiska första tredjedelen) stämmer med fyndet av att tidiga placeringar dominerar bland yrkesfilosofer. Den stämmer också med Smiths kristna övertygelse som bygger på att "Ordet blev Kött" (Logos/Luft blir till Jord) och som i grunden är en lära om att det finns en övervåning till den här världen som vetenskapen aldrig kan se.

Logos som nyplatonisk brygga mellan två ontologiska ordningar (Jesus som medlare i kristendomen) skulle kunna vara den bättre (men extremt sällsynta) formen av mötet mellan i huvudsak Luft och Jord i ett horoskop. Detta har jag då kallat "rationalism" i linje med vår tids mentalisernade (Luft) enbart i relation till konkreta ting (Jord), dvs i stort den "positivism" och "scientism" som Wolfgang Smith dekonstruerat och falsifierat.

Men detta lämnar oss helt utan letrådar till hans andlighet, för horoskopet saknar uppenbara signaturer om sådan. Här ska dock sägas att födelsetiden saknas - se hur AstroDiensts grundare så snyggt placerade sin filosofiplanet Jupiter (plus "goda" Venus) i nionde huset för "högre medvetande"! Gissningsvis har också Wolfgang Smith något liknande budskap.