Regi-Oscar: Döden i vitögat

En Oscar - tänka sig!

När jag tittade på vad Kathryn Bigelow - den första kvinna någonsin som fått en Oscar för regi -  gjort för filmer tidigare, noterade jag "Strange Days" från 1995. Det var bra film noir, lätt futuristisk och med klar "Bladerunner"-känsla, dvs ett dystopiskt och tryckande mörker. Du sköna nya värld, blev inte så bra som vi tänkt oss. IMDB:s topprankade lekmannarecension noterar:

Visually, "Strange Days" is terrific - it's hard to see how this film could be better in that department, even if James Cameron had directed the film himself [Bigelows före detta make var faktiskt manusförfattare]. Some of the shots are astounding, such as a point-of-view clip of a man running along a rooftop and jumping to his death. Källa

Motivet är viktigt: hoppet in eller ner i döden. Också filmen som gav henne en regi-Oscar, "The Hurt Locker" - om desarmering av bomber och minor i Irak - har ett motiv som stirrar döden i vitögat. Det var i själva verket när jag tittade efter ett bra foto på regissören som jag först noterade en filmtitel i det som visade sig vara en trend, "K-19: The Widowmaker" - Änkemakerskan, en film om hur Rysslands första kärnvapenbestyckade ubåt havererar på sin jungfrufärd. Döden i vitögat igen.

Jag skulle kunna gå igenom hennes hela produktion, men som de säger i P1:s Spanare räcker det med tre belägg för en trend. Vad saken handlar om är att Kathryn Bigelow soltecken är dödens eget tillhåll, Skorpionen!

Och med den upptäckten föll och också en medelstark "look-alike"-koppling på plats. Här är Kathryn och en bekant, duktig skribent och lite av en äventyrerska som befinner sig än här, än där i livet, alltid på jakt efter någon ny situation att uppleva från insidan (och beskriva). 

Om henne hade jag för åtskilliga år sedan en intuition om en massgrav. Det luktade Andra världskriget - dödsmotivet igen. Vederbörande ryste till så till den grad att jag fann det bäst att droppa ämnet. (Jag är inte medial men har ibland haft sanndrömmar.) På denna födelsehimmel möter åter Skorpionen, men inte som soltecken (aktiv livsmission) utan närmare kopplad till det personliga uttrycket - som ascendenttecknet. 

Som synes finns flera överlappningar mellan horoskopen. Bigelows remarkabla trippel Mars/Venus/Saturnus i Jungfrun har hos "dubbelgångaren" samlats i ett annat Jordtecken, Oxen, medan Jungfrun nu befolkas av Månen i opposition till en Sol analog till Bigelows genom att befinna sig i Vattenelementet. Vatten är sorgens och sorgeupplösandets element, vilket spelar en viss roll i den här texten.

Även regissören har en extremt viktigt opposition mellan Fiskarna och Jungfrun: framgångens Jupiter (Oscar!) bestrålar från sitt "vattniga" härskarläge "dödsångesttrippeln"!

Jämför gärna den Fisk/Jungfru-axen generellt med den ene av två norska soldater, Joshua French, som dödsdömdes i Kongo. Det är något av en strövare, drifter eller vagabond över de fyra rörliga tecknen, särskilt om de råkar i anspänning till varandra.

Både regissören och hennes "look-alike" har en placering i Skytten - rörligt tecken - och till vars teman hör just "utforskande resor" och "utlandet"! Bigelow har Merkurius där, en resenär, och dubbelgångaren har Jupiter hemma i sitt eget tecken för långväga resor. Bekanten har upplevt en uppenbar dragning åt Östeuropa (vilket jag i mitt stilla sinne kopplar med den obehagliga "vakensynen" där jag såg hennes summariska avslut i en massgrav).

Den hyperintelligente djuppsykologen James Hillman - född under den filosofiska Månen i Fiskarnas tecken - menar att själen är en nostalgisk livsform och att den gärna söker sig bakåt i sina minnen. Redan Platon talade om själen och att den redan har alla kunskaper invärtes och att vi bara behöver praktisera "hågkommelse" för att hitta vår egen djupare historia ("Meno" m.fl. sokratiska dialoger).

Själv har jag i mitt liv intuitivt praktiserat denna hågkommelse genom att låta minnesbilder komma när de själv velat (utan någon abnorm fixering vid reinkarnationsmotivet). En förutsättning för den sortens öppenhet inåt är förstås att man är medveten om reinkarnationstanken och tror på den. För mig var tanken en självklarhet i samma ögonblick en religionslärare på gymnasiet förde den på tal. "Självklart", var min spontana reaktion, "varför har ingen berättat detta tidigare?"

På 25 år har jag skymtat ett dussin tidigare liv som alla tycks sammanflätade med det liv jag lever idag. Några har kommit flera gånger i nattliga drömmar (eller varsel under dagtid), de är, så att säga, olika "filmklipp" som tillhör samma filmrulle eller liv.

Av denna lilla skörd själsminnen har jag sedan nätet kom till - och det blev möjligt att söka på detaljer i drömmarna - hittat tydliga tecken på att 3-4 av dem skulle kunna vara riktiga tidigare liv. Bl.a. namnet på en gata som enligt en dröm fanns i Pisa, Italien.

Jag sökte nätet grundligt och stakade mig genom sajter på italienska (som jag inte behärskar...i detta livet) - och hittade namnet! Det finns bara på ett enda ställe i Italien men "Strada Emilia" var namnet på en väg och inte gata, och den låg inte inne i själva Pisa utan löpte just utanför. Men ändå. Jag bara log åt resultatet av googlandet, för inne i min själ visste jag redan.

Platons "hågkommelse".

*****

Vad innebär nu allt detta för Oscarsbelönade Kathryn Bigelow? Jag håller det för troligt att hennes lieman Saturnus, som symboliserar döden, förklarar varför hon dras till "döden-i-vitögat"-motivet. Notera hur Mars och Venus indikerar förhöjd libido och att denna energihärd fångats upp av eller fixerats vid Saturnus, planeten som skördar våra liv ("den yttersta gränsen").

Via sitt arbete som filmregissör bearbetar Bigelow mycket troligt ett olustigt avslut på ett tidigare liv som lyser genom så starkt i detta, att det till och med syns i hennes födelsehoroskop. "Pågående karma."

För att nå en förlikning, ett nytt avslut, uppsöker Bigelow nu oroshärdar och katastrofmotiv för att bearbeta sin traumatiska senaste död, om och om igen. Hennes Sol i Skorpionen disponeras av Mars, så en perfekt cirkel sluts mellan två astrologiska temata, två ställen i horoskopet talar samma språk!

Och som det bara råkar falla sig var hon dessutom via Jupiter öronmärkt för att skörda framgångar (accidens) genom detta sitt utforskande av dödsmotivet! Minns hennes soltecken, hennes "life mission", och hur erkännandets Jupiter lyser över Solens disponent.

Undertecknad har sedan många år fattat att han själv bedrivit en lågintensiv "terapi" genom att astrologiskt studera människor, gärna med extrema livsöden. Det italienska livet slutade i ett skottdrama och min och min familjs död. Av den anledningen har jag aldrig bildat familj i detta liv. Undermedvetet har jag fruktat deras (och min) plötsliga död. Efter några klärvoajanta drömmar i 40-årsåldern och upptäckten av den italienska adressen släppte "förbannelsen". Aktivt karma har mojnat.

Det finns många människor vars personligheter är halvt paralyserade av undermedvetna trauman från föregående liv. Den indiska astrologin är "mörk" men sann: livet på jorden är ett fumlande i mörker för merparten av de inkarnerade själarna. Platon liknade människorna vid bundna fångar i en grotta som bara tror de är medvetna. Egentligen är de bara handdockor för omedvetna komplex som lever sina egna liv.

Dessutom kvarstår tydligen de upplevelser man inte lyckas lösa: Michael Newton hittade under sina 35 år som regressionsterapeut trasiga själar som sopat skiten under matten i liv efter liv efter liv! Men under hypnos dök de upp, temata som envist visade sig om om om igen, tills det liv kom då individen bestämde sig för att ta ansvar för sitt.

Som oraklet i Delfi sade, "Känn dig själv!" Detta verkar i synnerhet Skorpionens tecken kallat att göra, det verkar tjäna som en generell symbol för att tiden har kommit för storstädning. Är det därför så oproportionerligt många Sol-Skorpioner vunnit Nobelpriset i litteratur? De skriver och skriver av sig?

*****

Om Kathryn Bigelow och hennes Oscarsutmärkelse i SvD (om galan: "menlöst snällt"), DN (Bigelow: "mitt livs största ögonblick"), Smågnabb i AB om huruvida "The Hurt Locker" är ett machoepos. De s.k. kulturmänniskornas analyser förbleknar inför insikten om att det är Psyke som styr den här världen och inget annat.