En kompletterande studie till DN:s artikel om bakgrunden till Lewis Carrolls surrealistiska barnbok Alice i underlandet med anledning av dess aktuella filmatisering. Här en filmrecension i SvD.
"Hans kärlek till barn föreföll naturlig och oskuldsfullt till sättet. Carroll hade inte bara vuxit upp i en stor familj, hans svåra stamning försvann fullständigt då han talade med barn. Han började underhålla barnen till familjer i samhället, och förnöjde dem med vad som tycktes vara ett outtömligt förråd av fantastiska skrönor."
Matematikerns horoskop är behäftad med en liten osäkerhet vad gäller den exakta födelseminuten, men det är under alla omständigheter den fruktade Skorpionens tecken som steg i öster över Daresbury då den blivande absurdisten och författaren till Alice i underlandet föddes.
Det intressanta här är att sinnelagets, minnets och överhuvud fantasins planet Månen (människans nattsida!) stiger i öster med Skorpionen, och här klassas sinnelaget som "debilt". Återkommande bloggläsare kan ha fått intrycket att detta stämmer, med den oändliga rad av sexgalningar, mördare och giriga it-chefer (med fler typer!) som kryper fram när man börjar syna horoskopen för människor som "får press".
Men jag vet från privata fall och bekanta att Månen i Skorpionen kommer i en annan typ också, som alls inte är patologisk. Sorg och egendomligheter i barndomen tycks emellertid följa positionen och i Carrolls fall behöver man bara peka på den biografiska uppgiften att hans mor dog i "hjärnfeber" när han var bara 19. Månen/modern stigande i öster i dödens tecken!
Det finns fog för att antikens astrologer satte dubbla frågetecken för Månen i dess passage genom just detta tecken.
Den franske statistikern Michel Gauquelin, som inledde undersökningar för att bevisa att astrologin var smörja men blev delvis omvänd efter att ha hittat statistiskt signifikanta trender, såg bland annat att Månen stigande i öster var nära kopplad till författaryrket - Carroll faller ledigt in i den kategorin. Men notera Skorpionens koppling till korruption (distorsion) och slutlig död: det han skapade i sitt inre sinne var förvrängda och perverterade fantasier!
För sinnets eller psykets grad av välmående är det viktigt att undersöka den planet som disponerar eller förfogar över Månen och vad som pågår på det hållet. Skorpionens härskare är den ettriga krigaren Mars. Den är mer kontrollerad och djupt samlad som Skorpionens herre än i dess positiva härskarläge som en skrikig och ettrig härskare över barn- och egotecknet Väduren.
För en djupt osammanhängande och medioker författare också med tendenser mot absurda fantasier, se den sadistiska markis de Sade. Han hade den sistnämnda "barnpsykologiska" placeringen av krigaren i Väduren och fabulerade friskt om att spetsa kvinnor på olika tillhyggen direkt leder åter till krigaren Mars attribut: svärd och spjut. Vad Sade saknade var Carrolls fantastiska författarindikation via följande intrikata och för novisen helt osynliga "substruktur":
Carrolls sinnelag (Månen) illustreras vid första påseendet av Skorpionen, en gåtfull mix av Vattentecken men en eldplanet som härskare. Men Mars har här inte samma djupa och betryckta stil som då den står i sitt eget tecken Skorpionen, utan sprakar och gnistrar fullständigt ohejdat i den utforskande och gränslösa upptäckaren Skyttens tecken.
Därtill kombineras Mars med estetiska och avvägande Venus, en kombination bloggen understundom betecknat som en horbocksinfluens, men som i allmänhet bättre beskrivs som förhöjt libido - "high on life", helt enkelt.1 Dessutom ingår också kommunikatören Merkurius i denna eldiga undertext till Skorpionens typ av sinnelag!
Detta innebar nu att Carrolls Måne/sinne och dess disponent respektive verkar i Vatten och Eld, den s.k. "sensationalismen"! Nu börjar vi se vad citatet beskrev som outtömligt förråd av fantastiska skrönor. Carroll var outtömlig eftersom Månen i ett fixerat tecken inte alls är låst i fixerade teman som Skorpionen annars ofta är utan tack vare disponentens placering i ett rörligt tecken (Skytten) äger en utforskande natur.
Men det finns ännu två eller tre saker kvar att säga om Carrolls extraordinärt "psykedeliska" berättande, och jag vill be läsaren öppna (i nytt fönster) det här inlägget om en ung och lovordad svensk författare, Hedvig Andersson. Hennes fantasier drar också, tydligen, mot det groteska och mörka. Det finns tydliga överlappningar mellan hennes och Carrolls horoskop i ett segment som sträcker sig från korruptionens och svartsynens Skorpion, via pånyttfödelsens och utforskandets Skytt, till organisationens och systematikens Stenbock.
Det är för övrigt Lewis Carrolls Sol i Stenbocken i tredje huset för "mentalitet" som bäst beskriver hans gärning som logiker och matematiker! Bloggen har ofta återkommit till detta Jordtecken som förälskat i sifferövningar och naturvetenskapliga kartläggningar av tillvaron via exakt kvantifiering. Men till detta ägde Carroll också en helt annan "nattsida" i sitt medvetande!
(Notera att Hedvig Anderssons tredje hus går i Tvillingarnas tecken och att dess härskare Merkurius/skribenten, befinner sig i Skorpionens eller korruptionens åttonde hus! Astrologin har många sätt att berätta om ett sinnelag som dras till det absurda, vanvettiga eller vulgära!)
Den mästerlige brittiske astrologen Charles Carter (1887-1968) noterade en fallenhet för stort författarskap när horoskop innehåll både en aktivt utforskande Skytt och den mentaliserande luftvarelsen Vattumannen. Detta händer hos Carroll och dessutom på det viset att Jupiter (expansion, framgång, intelligens, högre medvetande, religiös sensitivitet) befinner sig i Vattumannen.
Och som Skyttens härskare disponerar därför denna Jupiter i den organiserade mentalitetens tecken Vattumannen över grupperingen Mars, Venus och kommunikatören Merkurius!
Och minns kedjan: detta stellium utgjorde Månens "inre själ" (dockmästaren som drar i själens trådar). Vilket förbluffande rikt och mångskiktat sinne!
Gåtan om Carrolls svåra stamning (enligt Wikipedia en bestridd uppgift) som helt försvann i barnens umgänge skulle kräva en lång analys av ingredienserna. Men sägas kan att Carroll har samma "syndrom" som gjorde Charles Darwin så plågad av sociala sammanhang: Vattumannen symboliserar ju sociala grupper medan Skorpionen är den som alltid avvisande ställer sig på kant och har något att reservera sig mot.
I värsta fall blir "det sociala utstötningssyndromet" till rent folkhat, men i andra utföranden får vi en skorpionisk skygghet inför vissa sällskap som rent av kan övergå till det patologiska. Uppenbarligen trivdes inte Carroll i den gruppering man kan kategorisera som "vuxenvärlden". (Ett belysande och udda fall av det "sociala utstötningssyndromet" hittade vi i horoskopet för Cesar Millan, "Mannen som talar med hundar", där hans tio år som illegal invandrare i USA perfekt illustrerar en "mörk fläck" - Skorpionen - mitt i folkhavet - Vattumannen.)
Här kan ja bara peka på horoskopets kanske mest forcerade och onaturliga kombination: den ömsesidiga receptionen mellan Stenbocken (naturligt solitär) och Lejonet (dramatisk huvudperson). Tecknen har utväxlat sina herrar med varandra (Saturnus och Solen), men problemet är att dessa är planetära fiender och i den slutliga analysen hatar gränsdragaren Saturnus den fria och dominanta utlevelse som Solen (och Lejonet) representerar.
Saturnus som en hämmare tycks kunna förklara att Lewis Carroll började stamma inför sina likar - de vuxna (Solen) - eftersom 3e mentalitetshuset också har med kommunikation att göra. Men inför barn eller i informella sammanhang (Månen, "det privata", "det naturliga") gällde inte längre detta märkliga hackordningsproblem, och hans verbalitet flödade fritt.
Det är möjligt att man också ska väga in Solen i Jord som skär sig illa mot horoskopets myckna Eld. Även denna dikotomi leder till hämningar (Jord) av andens fria uttryck (Eld). Och vad om Solen i kombination med "den avmätta", södra månnoden eller draksvansen Ketu? Jag har mött andra exempel där stamning tycks resultera ur blotta konflikten mellan stark Eld som vill uttrycka sig men tvingas konfrontera det mörkare substratet Jord.
Många explosiva ingredienser i detta horoskop!
Se också horoskopet för en besläktad Oxford-professor, den likaledes fritt fabulerande barnboksförfattaren C.S. Lewis!
Tillägg.
Rubrikens "brilliant Skorpion" är en eftergift till följd av flera klagomål på mina framställningar av tecknet. Men Skorpionen ska symbolisera livets elände och vad som är brilliant i just det här fallet är egentligen inte Skorpionen själv utan det faktum att den i sitt perverterade psyke tar in material som i själva verket kommer från en värld bortom dess eget ständiga bortdöende!
Skorpionens härskare Mars har redan dött det syndfulla egots död och återfötts i Skytten. Därifrån sänder den nu hem sina rapporter, vilka mottas i Carrolls Mån-Psyke och där återigen distorderas/korrumperas ("absurdism", "surrealism") - helt i linje med Skorpionens essentiella natur.
Carrolls horoskop påminner om felslutet att identifera sig med ett enstaka tecken som dock bara är en beskrivning av en eller annan sida av vårt väsen!
_____
1. Se dock Wikipedia om spekulationer om pedofili. Den libidinösa kombinationen Mars/Venus tillsammans med den lilla förpubertala Merkurius som undermedveten bas för den erkänt perversa Mån-Skorpionen är förvisso ett mystiskt budskap! Det är möjligt att horoskopets ömsesidiga reception mellan Solen (vuxenliv) och Saturnus (kategorisering) närmast ska fattas som ett Peter Pan-komplex, en vägran att gå in i vuxenmänniskans värld.
Och redan den själsliga Månen i stigande placerar Carroll närmare kvinnoföreteelser, som Jungs anima-arketyp påminner om. Själv med stigande Måne i den blå Luften, har jag haft ett flertal viktiga drömmar om blåfärgade kvinnogestalter genom livet (dock inte som minderåriga). Dessa har jag alltid tolkat som representationer för den egna själen.
Men givet att Carrolls Sol står i den konkretiserande och materialistiska Stenbocken (Jordelementet), ser det ut som om han var tvungen till mer handgripliga göranden för att synliggöra eller objektifiera sin inre anima - han fotograferade små flickebarn!
Kan man tänka sig att moderns död när han ännu var i tonåren påverkade honom att förkasta äldre kvinnor till förmån för de unga, som med den undermedvetna "logikens" märkliga turer skulle kunna betrakta dessa som ännu långt från det skorpioniska dödshotet?
Kombinera sedan detta med det dissociativa eller sociala utstötningsmomentet och vi har Carrolls förkastande av ett helt socialt segment: kvinnor är av samma typ som den bortdöende (och därmed svikande) modern. Bort äldre kvinnor, in med flickor och tonåringar!
DN:s skribent läste sin Wikipedia slarvigt och missade att Carroll förvisso umgicks med fler kvinnor än bara barn. Men inte alltför gamla, för vid en viss punkt började troligen Månen i dödens skicka hotsignaler, och då gällde Skyttens klassiska tendens: släpp och gå vidare.
Det är värt att notera att det "sociala utstötningssyndromet" här ockuperar 1a och 4e huset, en kombination som ger upphov till intrapsykiska störningar! Charles Carter talade här om "attacker från den inre fienden". Det handlar förstås om bortträngning, och med den dissociativa kombinationen Vatten/Luft dubbelt så.
Jag tror absolut att moderns död är en nyckel även om han var 19 då det hände. Och minns: det var astrologin som såg vad ingen litteraturvetare tycks faktorera in i bilden.
För ett hysteriskt fall av samma 1a/4e-huskonflikt se Chers dotter som opererade om sin kropp till man - ger det månne någon inblick i varför Carroll identifierade sig så hårt med unga kvinnor? Kanske var han en reinkarnation av en kvinna som inte kunde fördra sin nya manliga kropp?
Jag har i många inlägg - hatade av hbt:are och homo människor - avslöjat att de fixerade tecknen tycks ha väldigt svårt att justera sina attityder. Detta är då ett problem som själen tar med sig från liv till liv. Tillfrisknande från "fixeringens helvete" kan ta åtskilliga jordeliv.
Det intressanta här är att sinnelagets, minnets och överhuvud fantasins planet Månen (människans nattsida!) stiger i öster med Skorpionen, och här klassas sinnelaget som "debilt". Återkommande bloggläsare kan ha fått intrycket att detta stämmer, med den oändliga rad av sexgalningar, mördare och giriga it-chefer (med fler typer!) som kryper fram när man börjar syna horoskopen för människor som "får press".
Men jag vet från privata fall och bekanta att Månen i Skorpionen kommer i en annan typ också, som alls inte är patologisk. Sorg och egendomligheter i barndomen tycks emellertid följa positionen och i Carrolls fall behöver man bara peka på den biografiska uppgiften att hans mor dog i "hjärnfeber" när han var bara 19. Månen/modern stigande i öster i dödens tecken!
Det finns fog för att antikens astrologer satte dubbla frågetecken för Månen i dess passage genom just detta tecken.
Den franske statistikern Michel Gauquelin, som inledde undersökningar för att bevisa att astrologin var smörja men blev delvis omvänd efter att ha hittat statistiskt signifikanta trender, såg bland annat att Månen stigande i öster var nära kopplad till författaryrket - Carroll faller ledigt in i den kategorin. Men notera Skorpionens koppling till korruption (distorsion) och slutlig död: det han skapade i sitt inre sinne var förvrängda och perverterade fantasier!
För sinnets eller psykets grad av välmående är det viktigt att undersöka den planet som disponerar eller förfogar över Månen och vad som pågår på det hållet. Skorpionens härskare är den ettriga krigaren Mars. Den är mer kontrollerad och djupt samlad som Skorpionens herre än i dess positiva härskarläge som en skrikig och ettrig härskare över barn- och egotecknet Väduren.
För en djupt osammanhängande och medioker författare också med tendenser mot absurda fantasier, se den sadistiska markis de Sade. Han hade den sistnämnda "barnpsykologiska" placeringen av krigaren i Väduren och fabulerade friskt om att spetsa kvinnor på olika tillhyggen direkt leder åter till krigaren Mars attribut: svärd och spjut. Vad Sade saknade var Carrolls fantastiska författarindikation via följande intrikata och för novisen helt osynliga "substruktur":
Carrolls sinnelag (Månen) illustreras vid första påseendet av Skorpionen, en gåtfull mix av Vattentecken men en eldplanet som härskare. Men Mars har här inte samma djupa och betryckta stil som då den står i sitt eget tecken Skorpionen, utan sprakar och gnistrar fullständigt ohejdat i den utforskande och gränslösa upptäckaren Skyttens tecken.
Därtill kombineras Mars med estetiska och avvägande Venus, en kombination bloggen understundom betecknat som en horbocksinfluens, men som i allmänhet bättre beskrivs som förhöjt libido - "high on life", helt enkelt.1 Dessutom ingår också kommunikatören Merkurius i denna eldiga undertext till Skorpionens typ av sinnelag!
Detta innebar nu att Carrolls Måne/sinne och dess disponent respektive verkar i Vatten och Eld, den s.k. "sensationalismen"! Nu börjar vi se vad citatet beskrev som outtömligt förråd av fantastiska skrönor. Carroll var outtömlig eftersom Månen i ett fixerat tecken inte alls är låst i fixerade teman som Skorpionen annars ofta är utan tack vare disponentens placering i ett rörligt tecken (Skytten) äger en utforskande natur.
Men det finns ännu två eller tre saker kvar att säga om Carrolls extraordinärt "psykedeliska" berättande, och jag vill be läsaren öppna (i nytt fönster) det här inlägget om en ung och lovordad svensk författare, Hedvig Andersson. Hennes fantasier drar också, tydligen, mot det groteska och mörka. Det finns tydliga överlappningar mellan hennes och Carrolls horoskop i ett segment som sträcker sig från korruptionens och svartsynens Skorpion, via pånyttfödelsens och utforskandets Skytt, till organisationens och systematikens Stenbock.
Det är för övrigt Lewis Carrolls Sol i Stenbocken i tredje huset för "mentalitet" som bäst beskriver hans gärning som logiker och matematiker! Bloggen har ofta återkommit till detta Jordtecken som förälskat i sifferövningar och naturvetenskapliga kartläggningar av tillvaron via exakt kvantifiering. Men till detta ägde Carroll också en helt annan "nattsida" i sitt medvetande!
(Notera att Hedvig Anderssons tredje hus går i Tvillingarnas tecken och att dess härskare Merkurius/skribenten, befinner sig i Skorpionens eller korruptionens åttonde hus! Astrologin har många sätt att berätta om ett sinnelag som dras till det absurda, vanvettiga eller vulgära!)
Den mästerlige brittiske astrologen Charles Carter (1887-1968) noterade en fallenhet för stort författarskap när horoskop innehåll både en aktivt utforskande Skytt och den mentaliserande luftvarelsen Vattumannen. Detta händer hos Carroll och dessutom på det viset att Jupiter (expansion, framgång, intelligens, högre medvetande, religiös sensitivitet) befinner sig i Vattumannen.
Och som Skyttens härskare disponerar därför denna Jupiter i den organiserade mentalitetens tecken Vattumannen över grupperingen Mars, Venus och kommunikatören Merkurius!
Och minns kedjan: detta stellium utgjorde Månens "inre själ" (dockmästaren som drar i själens trådar). Vilket förbluffande rikt och mångskiktat sinne!
*****
Gåtan om Carrolls svåra stamning (enligt Wikipedia en bestridd uppgift) som helt försvann i barnens umgänge skulle kräva en lång analys av ingredienserna. Men sägas kan att Carroll har samma "syndrom" som gjorde Charles Darwin så plågad av sociala sammanhang: Vattumannen symboliserar ju sociala grupper medan Skorpionen är den som alltid avvisande ställer sig på kant och har något att reservera sig mot.
I värsta fall blir "det sociala utstötningssyndromet" till rent folkhat, men i andra utföranden får vi en skorpionisk skygghet inför vissa sällskap som rent av kan övergå till det patologiska. Uppenbarligen trivdes inte Carroll i den gruppering man kan kategorisera som "vuxenvärlden". (Ett belysande och udda fall av det "sociala utstötningssyndromet" hittade vi i horoskopet för Cesar Millan, "Mannen som talar med hundar", där hans tio år som illegal invandrare i USA perfekt illustrerar en "mörk fläck" - Skorpionen - mitt i folkhavet - Vattumannen.)
Här kan ja bara peka på horoskopets kanske mest forcerade och onaturliga kombination: den ömsesidiga receptionen mellan Stenbocken (naturligt solitär) och Lejonet (dramatisk huvudperson). Tecknen har utväxlat sina herrar med varandra (Saturnus och Solen), men problemet är att dessa är planetära fiender och i den slutliga analysen hatar gränsdragaren Saturnus den fria och dominanta utlevelse som Solen (och Lejonet) representerar.
Saturnus som en hämmare tycks kunna förklara att Lewis Carroll började stamma inför sina likar - de vuxna (Solen) - eftersom 3e mentalitetshuset också har med kommunikation att göra. Men inför barn eller i informella sammanhang (Månen, "det privata", "det naturliga") gällde inte längre detta märkliga hackordningsproblem, och hans verbalitet flödade fritt.
Det är möjligt att man också ska väga in Solen i Jord som skär sig illa mot horoskopets myckna Eld. Även denna dikotomi leder till hämningar (Jord) av andens fria uttryck (Eld). Och vad om Solen i kombination med "den avmätta", södra månnoden eller draksvansen Ketu? Jag har mött andra exempel där stamning tycks resultera ur blotta konflikten mellan stark Eld som vill uttrycka sig men tvingas konfrontera det mörkare substratet Jord.
Många explosiva ingredienser i detta horoskop!
Se också horoskopet för en besläktad Oxford-professor, den likaledes fritt fabulerande barnboksförfattaren C.S. Lewis!
Tillägg.
Rubrikens "brilliant Skorpion" är en eftergift till följd av flera klagomål på mina framställningar av tecknet. Men Skorpionen ska symbolisera livets elände och vad som är brilliant i just det här fallet är egentligen inte Skorpionen själv utan det faktum att den i sitt perverterade psyke tar in material som i själva verket kommer från en värld bortom dess eget ständiga bortdöende!
Skorpionens härskare Mars har redan dött det syndfulla egots död och återfötts i Skytten. Därifrån sänder den nu hem sina rapporter, vilka mottas i Carrolls Mån-Psyke och där återigen distorderas/korrumperas ("absurdism", "surrealism") - helt i linje med Skorpionens essentiella natur.
Carrolls horoskop påminner om felslutet att identifera sig med ett enstaka tecken som dock bara är en beskrivning av en eller annan sida av vårt väsen!
_____
1. Se dock Wikipedia om spekulationer om pedofili. Den libidinösa kombinationen Mars/Venus tillsammans med den lilla förpubertala Merkurius som undermedveten bas för den erkänt perversa Mån-Skorpionen är förvisso ett mystiskt budskap! Det är möjligt att horoskopets ömsesidiga reception mellan Solen (vuxenliv) och Saturnus (kategorisering) närmast ska fattas som ett Peter Pan-komplex, en vägran att gå in i vuxenmänniskans värld.
Och redan den själsliga Månen i stigande placerar Carroll närmare kvinnoföreteelser, som Jungs anima-arketyp påminner om. Själv med stigande Måne i den blå Luften, har jag haft ett flertal viktiga drömmar om blåfärgade kvinnogestalter genom livet (dock inte som minderåriga). Dessa har jag alltid tolkat som representationer för den egna själen.
Men givet att Carrolls Sol står i den konkretiserande och materialistiska Stenbocken (Jordelementet), ser det ut som om han var tvungen till mer handgripliga göranden för att synliggöra eller objektifiera sin inre anima - han fotograferade små flickebarn!
Kan man tänka sig att moderns död när han ännu var i tonåren påverkade honom att förkasta äldre kvinnor till förmån för de unga, som med den undermedvetna "logikens" märkliga turer skulle kunna betrakta dessa som ännu långt från det skorpioniska dödshotet?
Kombinera sedan detta med det dissociativa eller sociala utstötningsmomentet och vi har Carrolls förkastande av ett helt socialt segment: kvinnor är av samma typ som den bortdöende (och därmed svikande) modern. Bort äldre kvinnor, in med flickor och tonåringar!
DN:s skribent läste sin Wikipedia slarvigt och missade att Carroll förvisso umgicks med fler kvinnor än bara barn. Men inte alltför gamla, för vid en viss punkt började troligen Månen i dödens skicka hotsignaler, och då gällde Skyttens klassiska tendens: släpp och gå vidare.
Det är värt att notera att det "sociala utstötningssyndromet" här ockuperar 1a och 4e huset, en kombination som ger upphov till intrapsykiska störningar! Charles Carter talade här om "attacker från den inre fienden". Det handlar förstås om bortträngning, och med den dissociativa kombinationen Vatten/Luft dubbelt så.
Jag tror absolut att moderns död är en nyckel även om han var 19 då det hände. Och minns: det var astrologin som såg vad ingen litteraturvetare tycks faktorera in i bilden.
För ett hysteriskt fall av samma 1a/4e-huskonflikt se Chers dotter som opererade om sin kropp till man - ger det månne någon inblick i varför Carroll identifierade sig så hårt med unga kvinnor? Kanske var han en reinkarnation av en kvinna som inte kunde fördra sin nya manliga kropp?
Jag har i många inlägg - hatade av hbt:are och homo människor - avslöjat att de fixerade tecknen tycks ha väldigt svårt att justera sina attityder. Detta är då ett problem som själen tar med sig från liv till liv. Tillfrisknande från "fixeringens helvete" kan ta åtskilliga jordeliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar