System i djup obalans

Ilya Prigogine, Nobelpristagare i fysisk kemi 1977.

"Prigogine is known best for his work on dissipative structures. His main area of work was systems dynamics (especially in systems far from equilibrium) and the understanding of the role of time in physics and biology. His work is seen by many as a bridge between natural science, the studying of biological systems and social science, describing the natural laws allowing self-organisation under the rule of thermodynamics."

Källa

Hur ser ett horoskop ut för en forskare som fastnar för studiet av system som befinner sig "långt från jämvikt", dvs i djup turbulens eller obalans? Det lär väl knappast vara ett horoskop som går i Vågen tecken, eller hur?

Mycket riktigt illustrerar Prigogines födelse det maximala avståndet från ekvilibrium genom att den fasta organisationens planet har hamnat i den irrationella naturens tecken Kräftan (den sublunära sfären) och därför opponerar sig mot sitt hemmaläger där Solen i Stenbocken just fokuserar ett "livsuppdrag" som har med tingens eviga organisation att göra!

Det går att klämma mängder av intressanta iakttagelser ur det här horoskopet, men jag fäster mig särskilt vid att det väl indikerar att den sideriska zodiaken är den korrekta och att zodiaksymbolerna här tydligt ses fungera i linje med deras ålderdomliga betydelser. Västzodiaken bär naturligtvis på samma symbolik men den fungerar inte längre för praktiskt arbete i den temporala verkligheten.

Jag går gärna med på att kemistens horoskop enligt den tropiska zodiaken alltjämt skapar en betoning på Stenbocken (och Saturnus förblir med nöd och näppe i Kräftan). Men jag menar att en tropisk Sol i Vattumannen är långt mindre deskriptiv för hans livs mission. Det är Stenbocken som är de döda naturvetenskapernas tecken ("mäta, väga"). I synnerhet kemin är den mest statiska och exakta av dem alla, den mest "stenbockiga"!¹

Solen i Vattumannen är alldeles för humanistisk för en människa som älskar att se på tingen i termer av exakta atomvikter! Stenbocken är materialistiska objektifieringens ultimata läge. Här blir verkligen "ordet till kött" för att påminna om Johannesevangeliets bild av ett högre förnuft (nous) som kan ses genom den ordnade och strukturerade materiella skapelsen.

Men Prigogine stod, som citatet anger, i gränslandet mellan fysik och biologi, och detta måste ju tillskrivas Saturnus i Vattentecknet Kräftan (Vatten = den osynliga Moder Naturs processer).

Vad den tropiska zodiaken helt tappar men som är påfallande med den äldre sideriska varianten är också Prigogines tunga betoning av Eldelementet - LIVET - via Skyttens tecken.

Skytten gav honom också visionen att gå bortom Jordelementets (Stenbocken) livlösa determinism och fasta system. Eld ger en klar motivation att studera "turbulenta" (levande) system alltså.

Den sideriska zodiaken visar att hela Prigogines himmel i själva verket är i uppror mot Stenbockens statiska formaliseringar, och inte minst tjänar här "egenmäktighetssyndromet" en god funktion.

In his 1997 book, The End of Certainty, Prigogine contends that determinism is no longer a viable scientific belief. "The more we know about our universe, the more difficult it becomes to believe in determinism."

Wikipedia 

Jupiter (framgång) i Väduren kopplar till den vittutforskande Skytten där vi hittar frågor om Venus+Rahu = systembalans i våldsam expansion ?). Men denna till framgång märkta (Jupiter) väduriska egensinne är som bekant något den statiska (entropidöda) och kontrollerande Stenbocken inte kan fördra. Det finns alltså en enorm kamp i horoskopet mellan Eld (livet) och Jord (döda modeller och beskrivningar, i sig ett entropins uttryck).

Jupiter, Rahu och Venus, alla i Eld, bildar en våldsam antites till Vågens tecken och dess ekvilibrium. Som sagt, den här himmelen är så långt från Vågens tecken man kan komma. (Och minns vem som är "upphöjd" eller exalterad i Vågen? Organisationens Saturnus!)

Sannerligen, kosmos är ett fallet stycke liv, men likväl injiceras oavbrutet nytt liv i det via de lättare elementen. Jord är slutstationen där all dynamik försvinner (entropi uppstår). Det är inte för inte som astrologin förbinder Saturnus med absolut regelmässig ordning och därmed med döden...

Det "egenmäktighetssyndrom" som bara ger en otrevlig och självisk och maktfullkomlig personlighet hos lågt utvecklade själar, beskriver hos en snillrik människa som Prigogine istället en syn på Livet som kapabelt till dynamisk självorganisation långt bortom den materialistiska determinismens tvångströjor (Stenbocken).

Jag upprepar: Inget av detta syns med västerlandets tropiska zodiak (där klockan stannade för 1.800 år sedan). Den sideriska zodiakens "gestalter" jag här pekat på når själva hjärtat i Prigogines tänkande och forskning.


_____
1. Vilka paragrafryttare i Stenbocken jag mött i min dag! Först när jag bytte till siderisk zodiak i slutet av 2007 fattade jag varför de här personerna varit så legalistiska. De var inte humana Vattumän utan de arbetade med den mätbara exaktheten som sin herre. Planerare, tidsstudiemän - här excellerar Stenbocken och det finns därför säkerligen en hoper astrologer som trott sig vara Vattumän men egentligen avgudadyrkar planeterna och deras cykler därför att deras mätbarhet ger den illusoriska (maya) känslan av makt/kontroll.

Makt kopplas till Saturnus då han är den sjunde kretsens och därmed hela det antika spatio-temporala kosmos härskare. Märk väl temporala härskare: Kronos kan motsvara Nous när det kosmiska förnuftet vänder sig mot världen och kontemplerar det skapade istället för skaparen.

Vattumannen, som jag noterat förr, sysslar inte med saturniskt kontrollbehov i de enskilda instantieringarna, utan spänner över hela det mentala blueprintet som sådant. Därför är Vattumannen en "ligga lågt"-natur (jämfört med dess polära motsats Lejonet som älskar att dominera scenen.

Vattumannen skapar i själva verket det som sedan Stenbockarna studerar och förvandlar till vetenskap efter många och noggranna mätningar (organisation). När ett ämnet är genomtröskat av Stenbocken är det garanterat stendött (entropi) och en "revolution" eller ett paradigmskifte är nödvändigt, precis som Saturnus/Kronos fick ge sig för en ny generation gudar, ledda av sin avkomma Jupiter/Zeus.

Det är Jupiter som är så livfull i Prigogines horoskop, i konfliktfyllt förhållande med sin egen disponent (Mars) - dessa två utlöser Eld/Jord-konflikten. "Vem är herre på täppan? Jag, den dynamiska Jupiter-Väduren, eller Mars belägenhet i den låsande organisationsprincipen Stenbockens fixa domän?" (Notera att Mars är "upphöjd" i Stenbocken i står helt nära Solen - kanhända ytterligare en bekräftelse på att Prigogine var destinerad för framgång i dessa frågor.)

Vattumannen, som delar Saturnus med Stenbocken, är som myntets andra sida: den tidlöst förblivande mentala konceptionen eller idén till Stenbockens intresse för den fysiska avbilden. Vattumän upprätthåller ideologier eller system "av princip", från bakom sina skrivbord! Prigogines huvudämne fysisk kemi avslöjar att det är en Sol i Stenbocken, inte en Sol i Vattumannen som är den verksamma arketypen.