En av de på sin tid stora positivistiska filosoferna, Millard Quine, en riktning som ligger bakom grundattityden hos de många ateister och vetenskapsdyrkare i det här landet vilka vägrar att befatta sig med utsagor som inte direkt kan länkas till empiriskt verifierbara ting, har ett ytterligt intressant horoskop för frågan om våra språkliga benämningar på tingen.
Jag fick en impuls att granska den språkliga positivisten sedan jag läst följande ord av Roland Poirier Martinsson i SvD:
I teknisk bemärkelse hade jag förstås förstått Quine redan första gången jag läste ”Word and Object”, men under dessa varma höstdagar i Lund, kedjerökandes på gräsmattan vid Ulrikedal, fick jag en abrupt, skarp vision av Quines metafysiskt karga öken. Något brast i mig och sedan dess har inget varit sig likt.
Vilken kombination av element är det som enbart mentaliserar över "positiva" ting eller förhållanden som ges via sinnesförnimmelse? Jo, den som fått etiketten "rationalism" förstås: Luften eller vinden som blåser över Jorden och låter sig informeras av tingens värld hellre än av Elden från ovan (andlighet).
Luftelementet är kritiskt - det kan ge båda illuminerade mystiker och klärvoajanter och prosaiska socialrealister, eller, som i den stendöda 1900-talsfilosofin i västerlandet: positivister. Detta är alltså det föga smickrande släktträd från vilket religionshatande förnuftsdyrkare inom förbunden Vetenskap och Folkbildning och Humanisterna dinglar som de degenererade sista frukterna.
Och naturligtvis vittnar Quines horoskop om en pur rationalist! Eftersom födelsetiden saknas krävdes en noggrann koll av hans psyke (Månen) baserad på Akron Ohios koordinater. Men jo, vid midnatt är Månen helt garanterat inne i Oxens tecken vilket ger ett sinne som just orienterar sig mot objektivt (enligt fysikalismens förmenande) givna ting. Och i övrigt ser du själv: horoskopet är totalt försvuret åt logik och information via Tvillingarnas (Merkurius) tecken! Det är ohyggligt hur tydligt en språkfilosof av den positivistiska tron avslöjas av astrologin!
Och det blir ännu mer spännande, för det var inte länge sedan en av VoF:s "desinformatörer", "Garvarn", granskades. Nu visar det sig att också Quine delar hans störning mellan Fiskarna (Vatten)och Tvillingarna (Luft), dvs, ett haltande mellan den irrationella omedvetna sidan och den strikt logiska sidan.
Från att ha varit en lös utsaga på bloggen, börjar nu så många fall hopa sig att man måste misstänka att många individer med Vatten/Luft-störningen faktiskt är så rädda för känslodjupen att de tar sin tillflykt till ensidigt logiska eller rationella världsbilder, en sådan som positivismen. Är man bara lite bättre utrustad psykiskt, lockar inte den här "karga öknen" det allra minsta. Inte minst för att en högre kognitiv fakultet än förnuftet säger att mycket av det positivister, skeptiker et al. har sådana problem med, är självklarheter.
Strikt talat angriper inte förnuftsplaneten Saturnus i Fiskarna Tvillingarnas tecken här, men syndromen till följd av elementkombinationerna aktiveras redan av att tecknen som sådana är vid liv genom inneboende (planeter). Men det är intressant att notera hur Saturnus, materialismens och sunda förnuftets Saturnus (en naturlig illgärningsman för övrigt), slår klorna i det redan från början så materialistiska sinnelagets Måne i Oxen!
När inte heller filosofins, religionens och det högre medvetandets (en metalogisk fakultet man får vända sig till mystiken och religionerna för att lära sig mer om), lyckas ta sig ur Jord/Vatten-geggan på denna himmel utan tvärtom förblir den empatiska och känsliga men till filosofiska spörsmål föga lagda Kräftan, då tycks det stå helt klart, som så ofta förr: en dominant ton av Jord och Vatten drar mot ateism och ren inomvärldslighet.
Den myckna Luften här lyckas heller inte höja sig värst över den biologisk-materiella tendens som Jord/Vatten anger. Vi har sett samma grundmönster om och om igen, när det kommer till naturvetare och ateistiska människor och det är uppenbarligen ett mönster, även om det då och då (mycket sällan, faktiskt!) dyker upp avvikelser.
Se även informationsfilosofen Bob Doye (nytt fönster) med en annan variant av Oxen/Tvillingarna, samt nämnde Garvarn med ett akut desinformations eller dissociationsproblem på sin Tvilling-himmel.
*****
Quines enda placering i Eld, södra månnoden (demonen Ketu), tycks inte fungera som indikation på nämnvärd "eldighet" eller andlighet. Om något skulle den här "avmätthetens demon" i den genuina filosofins tecken, opponerad av kritiska Tvillingarna, kunna läsas som just andlig likgiltighet. Och då återstår bara sinnets (Månen) ökenlika sterilitet.
En skeptiker vägrar per definition att själv utföra experiment som skulle kunna falsifiera hans skepsis. Det är den enda slutsats man kan dra efter att ha läst Nobelpristagarens i fysik, Brian Josephson, förtrytsamma kommentarer om hur märkligt experiment från skeptikerhållet riggas. Jag har också påpekat det dubiösa sättet att vilseleda astrologer inför deras tolkning av ett horoskop som visade sig tillhöra en massmördare.
Jag ska kort inkludera också en annan filosof, Kenneth M. Sayre, som ligger snuddande nära Quine, i sin böjelse för analytisk filosofi. Att han tillhör den grupp människor som kastade bort årtionden av sitt liv i det typiskt positivistiska försöket att skapa artificiell intelligens skulle kunna leda tankarna till ateism, inte minst som etiketten "rationalism" (Luft/mentalisering men enbart över Jord/objektiva eller sanna förhållanden) i allra högsta grad gäller för hans himmel.
Men hur då förstå hans stora intresse för den filosofiska idealisten Platon? Han har skrivit en oändligt viktig monografi om Platons sena ontologi där han påpekar att vissa delar av Platons "muntliga lära", ett steg bortom hans lära om Formerna, skulle återfinnas i Aristoteles första bok om metafysik. (Mycket spännande detektivarbete för de som gillar en Dan Brown fast på lite mer intellektuell nivå!)
Jag kan i dagsläget inte riktigt placera Sayre i någon tradition eftersom han spretar åt båda hållen. Vore han född 18.30 eller senare på kvällen, skulle mycket bli begripligt, för då lämnar hans Sol Jordtecknet Jungfrun och blir Våg, ett naturligen idealistiskt tecken (och se vilka planeter Solen då slår sig samman med!). Sinnelaget (Månen) är under alla omständigheter hela dygnet tungt låst till den systematiska och jordbundna Stenbocken.
(Apropå Månen + liemannen Saturnus så "spetsas" dessa av "den hungrande" Rahu. Eftersom Månen betecknar en mans hustru, kanske vi här har beskrivningen av hans hustrus olyckliga bortgång inte så många år in i deras äktenskap!)
Men även om man ponerar såväl Sol som Måne i Jord (etiketten "materialism") har hans himmel en avgörande skillnad gentemot Quines, och det är den enormt starka placeringen Mars i Lejonet. Detta skulle kunnat läsas som att det finns en fri komponent inom honom som värjer sig från den själsdöda determinism som Jorden har så nära till.
Kanske är det bara så att fan blir religiös på äldre dar, för Mars i Lejonet disponeras av Solen och ligger den i Jungfrun faller det här påståendet. Eld/Jord blir en furiös och ofta futil kamp - som t.ex. att skapa artificiell intelligens! (Notera att Jungfrun är ett informationstecken, precis som Tvillingarna.)
Dock ska man minnas att Sayre har informationens och logikens Merkurius ett "evolutionssteg" längre gånget än hos Quine. I Vågen svarar nu logiken på mer än enbart logik (se Quines Merkurius i hemmaläge i Tvillingarna = tautologi), den är nu också redo att faktorera in venusianska kvaliteter!
Dessa harmonisträvanden är emellertid begränsade till logikens domän pga Venus "debila" placering i merkuriala Jungfrun. (Notera också Venus som terminerad kärlek pga hustruns död - här ger en debil Venus en bekräftelse på olycka med kvinnor.)
Var planet har sina bästa områden, men vad gott Venus ännu gör, gör den i Sayres fall uppenbarligen i den logiska domänen. Hans epistemologiska "Belief & Knowledge" är en verklig genomkörare för alla rostiga intellekt!
Och inte minst, filosofins, det högre medvetandets och religionens Jupiter anses mycket väl placerad i den idealistiska kärlekens tecken Vågen. Men notera återigen reservationen för att Venus själv står debil. Allt tycks hända i det kritiska tänkandets fakultet hos denna filosof.
Enligt den senaste uppgiften jag sett, är han numera professor i moralfilosofi, och moral och konvention ligger ju under Saturnus - här stark i härskarläge i Stenbocken (världsliga ordningar) samt nära hans eget sinne (Månen). För filosoferandet KRING moralen har vi förstås Luftelementet. Enbart Jord drar mot legalism och bokstavstro, sällan åt "mentalisering".
Visserligen hade Quine sin filosofiplanet Jupiter "upphöjd" i Kräftan, vilket anses vara en ypperlig position men poängen är att det tecknet inte favoriserar just den strikt filosofiska sidan hos Jupiter. Jupiter i Kräftan stärker istället den sinnliga sidan, som omvittnad av flera mycket känslosamma musikartister jag tittade på (bl.a. Richard Hawley och Norah Jones).
Med Merkurius och Jupiter i ett Lufttecken och betoningen på det praktiskt lagda Jordelementet rimmar Kenneth Sayres mödosamma och ytterst sett misslyckade försök att skapa algoritmer för AI perfekt med feltänket hos "rationalisterna"!
Båda horoskopen visar med all önskvärd klarhet rationalismen - 1900-talets värsta farsot.
*****
Härifrån kan man ev. vända sig till Sveriges nationalhoroskop och notera en Sol i Luft och en Måne i Eld. Bara skenbart uppfyller de båda positivt polariserade elementen kriteriet för "kreativitet" för när vi granskar Sveriges Måne i Väduren befinner sig dess disponent i Jordelementet (Oxen). Ännu ett fall, fast kollektivt, som drar mot rationalism - vad Roland Poirier Martinsson kallade en "metafysiskt karg öken".
2 kommentarer:
Är det inte lite "oastrologiskt" att döma ut vissa konstellationer i fördelsehoroskopet, att säga att de är sämre? Visst är vissa relationer vanskliga, men i dina tolkningar verkar jord och luft automatiskt vara sämre än eld och vatten, föra tt de är mindre andliga. Man kunde ju ur ett ideal om ett balanserat horoskop lika väl hävda att ett horoskop med överdrivna tecken på andligt intresse är snedvridet och obalanserat...
Bloggen har på ett år blivit stor och oöverskådlig. De första månaderna vinnlade jag mig om att ofta repetera att jag söker efterlikna den senantika världsbilden i granskningarna, där förvisso Eld är "det noblaste elementet" (Ptolamaios) och Jord är det dunklaste. Platon (Timeaus) kallade Jord en återvändsgränd, det elementet mäktade inte i sig transformeras "uppåt" igen.
Vad tecknen beträffar _måste_ de ha sin fixerade innebörd: mot Lejonets liv står oundvikligen Skorpionens död. Systemet är så uppbyggt, men ur delarna lösgör sig sedan en ny berättelse som inte längre är vare sig Lejon eller Skorpion - där de båda kombineras - utan ett "dramadrottningsbeteende" som inte i sig hör till något av de tolv tecknen. Och så vidare. Se några riktlinjer under "Astrologiska syndrom".
Skicka en kommentar