Här hittar jag oförhappandes en länk till en svensk akademiker som doktorerat i ett subset av den oöverskådliga indiska astrologin. Hur fascinerande och hoppingivande är inte det för det här landet!
Korta och informativa texter, även om hans syn på astrologin i väst som död i två århundraden och återupplivade i en korrupt form av Alan Leo kanske slår mig som kanske lite väl tillspetsad. Att inte ens nämna Leos efterträdare Charles Carter och allt det goda han gjort för västastrologin verkar nästan lite tendentiöst.
Likväl, välskrivet! Och i sak håller jag med om att Ganstens udd mot den "humanistiska psykologin" i väst, även om den här bloggen sannolikt också skulle sågas vid fotknölarna om den filosofie doktorn av misstag hamnade här. Purister ser nämligen inte med blida ögon på minsta sammanblandning av olika traditioner.
En detalj bara: jag tror Gansten har fel när han placerar personhoroskopets födelse i det helleniserade Egypten på 200-talet fvt. Det äldsta kända personhoroskopet är faktiskt från Mesopotamien, astrologins vagga, och är daterat 29 april 410 fvt.
Enligt Ganstens direkta förlaga till detta påstående (och mycket annat), forskaren Robert Hand (källa), skulle detta tidiga horoskop falla kort om ett riktigt horoskop.
Jag har svårt att förstå detta utifrån den extremt bristfälliga kunskapen om vad egentligen kaldéerna - Babylons präst-astrologer - sysslade med. Och särskilt underligt ter det sig att Hand själv nämner den kaldéiska förutsägelsen om Sokrates död! Är inte det en bona fide astrologisk iakttagelse tror jag att båda dessa herrar bara uttrycker en västchauvinistisk snobbism.
För insikter om hur lite arbete som gjorts på kilskriftsmaterialet (vilket förklarar varför män som Hand och Gansten istället girigt griper efter egyptiskt material för sin historiska rekonstruktion av personhoroskopet), se amerikanska professorn i assyriologi, Francesca Rochberg. Från henne har jag också den graverande uppgiften att indierna ännu på 800-talet använde staden Babylons koordinater för att upprätta horoskop.
Detta, om inte demolerar, så åtminstone sätter ifråga Hands och ekande Ganstens försök att reducera babyloniernas roll i upprättandet av "modern astrologi" och istället ge grekerna (eller hellenismen) äran av både hus och aspekter.
Man kan lika gärna tänka sig att hellenismen, som spreds både till Babylon och ner i Indien, är förklaringen till att det indiska språket bär spår av grekisk terminologi. Redan babylonierna lärde sig grekiska i Alexander den Stores fotspår.
Bara i den rena sifferexercisen (Babylons koordinater) ser man att Indien hade direkt kontakt med det babyloniska originalet. En hypotetisk helleniserad version (i släptåget på Alexanders erövringar) är strikt talat inte nödvändig. Det var till Indien senantikens lärde, t.ex. Plotinus, 200-talet vår tid, sökte sig för att lära sig mer om astrologin, inte till Egypten! Sade detta visserligen enstaka men ytterst belysande exempel inte Robert Hand något? (Plotinus texter vittnar om hans livliga intresse för astrologi.)
Jag är inte säker på hur Robert Hands egna forskningsfärder relaterar till varandra. För när han menar sig ha belagt vilket det allra äldsta husdelningssystemet är - helhussystemet - ja då är det ju detta som alltid har använts i Indien... (För denna och andra böcker och några intressanta artiklar om äldre tiders astrologi, se Robert Hands sajt.)
Det finns därmed goda skäl att tro att kaldéerna, trots Hands tidigare påstående, uppfann personhoroskopet (tecknen ÄR husen) och att hellenismen och det grekiska språket förde det både till Indien och Egypten.
I ett alternativt scenario hade kaldéernas läror exporterats till Indien redan före Alexander men terminologin i Indien påverkades när grekiskan blev det internationella språket. Låneord smög sig in - som det alltid är. Ingen big deal alltså.
Robert Hand placerar sin problematisering (det partiska riket som för lång tid separerade Indien från den forna hellenistiska världen) för långt fram i tiden. Han riggar ett "straw man argument".
Jag pekar på att det avgörande för personhoroskopets ursprung ligger många, många hundra år längre tillbaka, i en tid där män som Hand och Gansten - som behöver dokument för att uttala sig - inte har något att komma med. Möjligen representerar Hands upptäckt om det äldsta hussystemet en senare upptäckt, så att hans tidigare tankar inte längre gäller. Detta har i så fall Gansten missat.
I skenet av oklarheten av var Hand (och implicit Gansten) står, upplever jag ibland att han fallit offer för den nattståndna myten bland 1800-talets klassicister att "grekerna gjorde allt nytt", att de tänkte modernare än de trötta ("traditionalistiska") folken i Orienten. Det skulle vara tråkigt om den ogrundad västchauvinismen, vartefter den övergivits på andra ställen, istället fått fäste i bland astrologins historiker...
Den svenska översikten kompletteras bra av Robert Hands artikel i länken "källa" ovan.
Enligt Ganstens direkta förlaga till detta påstående (och mycket annat), forskaren Robert Hand (källa), skulle detta tidiga horoskop falla kort om ett riktigt horoskop.
Jag har svårt att förstå detta utifrån den extremt bristfälliga kunskapen om vad egentligen kaldéerna - Babylons präst-astrologer - sysslade med. Och särskilt underligt ter det sig att Hand själv nämner den kaldéiska förutsägelsen om Sokrates död! Är inte det en bona fide astrologisk iakttagelse tror jag att båda dessa herrar bara uttrycker en västchauvinistisk snobbism.
För insikter om hur lite arbete som gjorts på kilskriftsmaterialet (vilket förklarar varför män som Hand och Gansten istället girigt griper efter egyptiskt material för sin historiska rekonstruktion av personhoroskopet), se amerikanska professorn i assyriologi, Francesca Rochberg. Från henne har jag också den graverande uppgiften att indierna ännu på 800-talet använde staden Babylons koordinater för att upprätta horoskop.
Detta, om inte demolerar, så åtminstone sätter ifråga Hands och ekande Ganstens försök att reducera babyloniernas roll i upprättandet av "modern astrologi" och istället ge grekerna (eller hellenismen) äran av både hus och aspekter.
Man kan lika gärna tänka sig att hellenismen, som spreds både till Babylon och ner i Indien, är förklaringen till att det indiska språket bär spår av grekisk terminologi. Redan babylonierna lärde sig grekiska i Alexander den Stores fotspår.
Bara i den rena sifferexercisen (Babylons koordinater) ser man att Indien hade direkt kontakt med det babyloniska originalet. En hypotetisk helleniserad version (i släptåget på Alexanders erövringar) är strikt talat inte nödvändig. Det var till Indien senantikens lärde, t.ex. Plotinus, 200-talet vår tid, sökte sig för att lära sig mer om astrologin, inte till Egypten! Sade detta visserligen enstaka men ytterst belysande exempel inte Robert Hand något? (Plotinus texter vittnar om hans livliga intresse för astrologi.)
Jag är inte säker på hur Robert Hands egna forskningsfärder relaterar till varandra. För när han menar sig ha belagt vilket det allra äldsta husdelningssystemet är - helhussystemet - ja då är det ju detta som alltid har använts i Indien... (För denna och andra böcker och några intressanta artiklar om äldre tiders astrologi, se Robert Hands sajt.)
Det finns därmed goda skäl att tro att kaldéerna, trots Hands tidigare påstående, uppfann personhoroskopet (tecknen ÄR husen) och att hellenismen och det grekiska språket förde det både till Indien och Egypten. I ett alternativt scenario hade kaldéernas läror exporterats till Indien redan före Alexander men terminologin i Indien påverkades när grekiskan blev det internationella språket. Låneord smög sig in - som det alltid är. Ingen big deal alltså.
Robert Hand placerar sin problematisering (det partiska riket som för lång tid separerade Indien från den forna hellenistiska världen) för långt fram i tiden. Han riggar ett "straw man argument".
Jag pekar på att det avgörande för personhoroskopets ursprung ligger många, många hundra år längre tillbaka, i en tid där män som Hand och Gansten - som behöver dokument för att uttala sig - inte har något att komma med. Möjligen representerar Hands upptäckt om det äldsta hussystemet en senare upptäckt, så att hans tidigare tankar inte längre gäller. Detta har i så fall Gansten missat.
I skenet av oklarheten av var Hand (och implicit Gansten) står, upplever jag ibland att han fallit offer för den nattståndna myten bland 1800-talets klassicister att "grekerna gjorde allt nytt", att de tänkte modernare än de trötta ("traditionalistiska") folken i Orienten. Det skulle vara tråkigt om den ogrundad västchauvinismen, vartefter den övergivits på andra ställen, istället fått fäste i bland astrologins historiker...
Den svenska översikten kompletteras bra av Robert Hands artikel i länken "källa" ovan.
4 kommentarer:
Den filosofie doktorn (Gansten, inte Ganberg) är mycket road över att se Rob Hand angiven som hans "direkta förlaga". Tänk så fel det kan bli!
Tack för namnpåpekandet, jag har skyndsamt rättat till fadäsen.
Om nu inte Hand och Project Hindsight var den direkta inspirationen hade man kanske hoppats på, för framtida läsare av inlägget, några ord om vilket material som tog dig i sagd riktning (det egyptiska spåret).
Jag är förstås själv lite nyfiken, varande en f.d. religionshistoriker in spe, men vars examen aldrig följdes av forskning eller ens ett relaterat yrke.
Vetenskaplig konsensus, som inte med lätthet kan sammanfattas i en bloggkommentar. Jag kan bl.a. rekommendera Pingrees "From Astral Divination to Astrology: From Babylon to Bikaner".
Tack för uppslaget. Tyvärr verkar den lilla studien från 1997 svårfunnen för den som inte bor nära ett välsorterat universitetsbibliotek.
För bloggbesökare nyfikna på astrologins avlägsna historia får jag i det uppkomna tomrummet slå ett slag till för assyriologen Francesca Rochberg, men som alltså _inte_ företräder "det egyptiska spåret". Hennes flera böcker finns på amazon, bl.a. "Babylonian Horoscopes (Transactions of the American Philosophical Society)" från året därpå.
Den västcentrerade historieskrivning som länge förringat det faktum att österlandet "födde" oss, finner sin kanske definitiva falsifiering i "The Shape of Ancient Thought: Comparative Studies in Greek and Indian Philosophies" av Thomas McEvilley som ligger en bit ner i min att läsa-hög med böcker, men vars översvallande recensioner tycks göra den till "spiken i kistan" efter att ha tagit del av klassicisten Peter Kingsleys lovprisade storsäljare "Ancient Philosophy, Mystery, And Magic" (1996).
"Ancient..." ifrågasatte västs akademiska självbild. Kingsley såg "mystik" dölja sig redan i den västerländska kulturens absoluta början och spåren ledde österut... Från väst gick också filosofiskt tankegods på export ner till Egypten, såsom omvittnat av ett sensationellt Empedokles-fragment hittat långt upp längs Nilfloden. (Egypten var en extremt passiv kultur, mottagare till inflöde utifrån.)
Efter det har Kingsley skrivit den fantastiska "Reality" ett de-akademiserat aktstycke om filosofen Parmenides som läser som en veritabel Dan Brown-roman.
Men här har vi helt lämnat ämnet astrologi, som ju kan kallas filosofins (och metafysikens) praktiska tillämpning. Likväl är boktips kul, jag har hittat många värdefulla spår på amazon genom länkarna till "vad andra också läste".
Skicka en kommentar