Vi är psyken, inte biokroppar

Vi är psyken, inte biologiska kroppar, och bakom plus-prenumerationens dörrar har Aftonbladet en intervju som bekräftar detta. Det är det bisarra livsödet där en transsexuell man bytte till kvinna bara för att 12 år senare ångra sig och återvända till manskönet.

Man behöver nu inte läsa artikeln för att inse hur sådana här livsöden motverkar htb-rörelsens sak. Däremot bekräftas den här bloggens tes, egentligen inte särskilt kontroversiell, att vi är andevarelser eller psyken som inkarnerar i fysiska kroppar.

Få individer har fattat vad filosofen Kant så tydligt underströk: vi kan egentligen inte veta något alls om världen "där ute". Alla våra föreställningar äger rum inuti vårt eget psyke! I astrologin är det Månen som symboliserar det inre sinnet som mottar data från en förmodad omvärld och "komponerar" en föreställning om vad som försiggår "där ute".

Men som vittnespsykologin så väl känner till, kan de privata minnena (sorterar också under Månen) kraftfullt förvränga. Vissa människor ser helt enkelt inte nyktert eller tydligt på tillvaron - de lever via myter som distorderar allt de upplever.

Svenskarna är ett ganska fattigt folk. Som sekularister har de inte så många myter kvar utöver fantasin om att allt verkligt är mätbart. En populär myt just nu är biologismen som mäter och undersöker den biologiska kroppen och där vi villigt väljer att förstå oss i termer av materia. Men minns, den biologiska myten är även den en förställning som pågår inne i psyket!

Svenskarna är själsligt döende folkslag. HBT är en patologi som tilltar alltmer ju mer själen dör. Den kände psykologen Carl-Gustav Jung sade att psykisk sjukdom kommer tillbaka "bakvägen" (via det undermedvetna) ju hårdare man söker stänga gudarna ute. Det är svensk sekularism (världslighet) som ligger bakom vårt psykiska illamående.

Helt tömd på myter är nu inte svensken. Han har förstås sin allestädes närvarande substitutreligion, politiken. Den är ett effektivt mytologiskt filter som färgar allt i enkla tudelningar av "goda" och "onda". Det här folket är således extremt snävt i sin förståelse av världen "där ute" och det är inte konstigt att könsproblematik frodas i ett land där man söker påtvinga psyket en "unisexmyt".

Den svenska "jämlikheten" kommer till ett ganska högt pris, för den myten begår våld på det totala Psyket som kräver sitt fulla spektrum. Effekterna av det Jung varnade för kan med framgång studeras i det här landet. Det var också Jung som uppkäftigt hävdade också att bara en halvtimma med horoskopet för en ny klient kunde korta terapitiden med två år.

Två år? Ja, det här var på den tiden man fortfarande behandlade själen, vilket är en tidskrävande (och kostnadskrävande) process. Då det idag lobbas för myten att vi bara är en biokemisk kropp, behövs förstås inte psykets terapi. Vartefter folk blir sjuka till följd av naturvidriga myter ger man dem bara lite piller som stänger av vitala hjärnfunktioner...

*****

Astrologin kan avslöja många tillfällen då det verkar uppstå glapp mellan föreställningsvärlden - själens egen upplevelse - och den "fysiska verkligheten" (som ytterst också är en föreställning). Ur det idealistiska filosofins perspektiv (Platon och många andra genom historien) är det som om själen drömmer en mardröm med sig själv som huvudperson. 

Horoskopet med artisten Chers dotter som opererade om sig till man är ett skolexempel på hur horoskop kan antyda sådana här identitetsstörningar. Och det som till att börja med händer i psyket, kan också åtgärdas med terapi. Försåvitt man inte, som i ett snålt och sekulärt land som Sverige, hellre låter dessa människor leva sina liv med sin psykiska sjukdom under förespeglingen att det här är helt normalt.

Det är inte normalt, men tydligen inte helt ovanligt. I varje population verkar det finnas några procent själar som bytt ofta kön mellan två jordeliv, och den här bloggen har sökt slå ett slag för att det då och då blir problem när det framväxande egot finner sig i en ny kropp av annan polaritet till den själen befolkade förra gången. Den historien har redan dragits många gånger i inlägg under etiketten "gender".

Hur yttrar sig då glappet mellan psyke och fysisk verklighet på just denna himmel?

Alla horoskopingredienser har redan avhandlats i tidigare inlägg. Så låt oss bara kort peka ut de intressanta detaljerna.

Solen i Fiskarna är zodiakens mest identitetslösa. Solen representerar identitet men Fiskarna är, om man så vill, steget innan själen träder in i ny inkarnation och i Väduren (zodiakens första tecken) börjar bygga sig ett en ny jag-kärna att använda i detta liv. Människor födda i Fiskarna har en kuriös tendens att leva sina liv såsom i en dröm, som om de inte riktigt föddes fram i världen utan fortfarande befinner sig på själens "astrala nivå" där alla fantasier är lika verkliga.

Det var för övrigt en kvinna med Solen i Fiskarna i fullmånekoppling till Månen i Jungfrun som, efter att hon under några få år konverterade till lesbianism, fick mig att börja undersöka det här gåtfulla fenomenet. Jag har trott på själavandring i hela mitt liv, men inte funderat så mycket över de praktiska konsekvenserna - när "karma" (ens paket av gamla gärningar) är problematiska och kan framtvinga mycket avvikande liv.

Att denna identitetssvaga Sol sedan minglar med formförlänaren Saturnus, är inte till mycket hjälp. För Solen och Saturnus (objektiv form, en planet som tenderar mot fysisk literalism) är varandras fiender. Form begränsar men Solen har obegränsad energi. Dessutom tvingas de samman i ett Vattentecken, dvs mycket av oförenligheten ligger kanaliserad i det undermedvetna elementet, känslolivets element. Den intellektuella verksamheten, Merkurius, kallas därtill "debil" i Fiskarnas tecken. Sådant betyder inte mycket som enstaka indikation men när, som här, flera problem hopas, då kan man anta att något verkligt udda livsöde kommer att resultera.

"Lyckans planet" Jupiter för den här födelse står i Stenbocken, men den är också debil och jag tycker mig ha tecken på att Jupiter i Jord ofta brukar bli "bokstavstroende" - det som andra personer läser som symbolik missuppfattar "jordmänniskor" som konkreta utsagor. De kan missa svart humor och underfundigheter och tar dem som just faktauppgifter.

När därför Jupiter och Saturnus bildar en ömsesidig reception, borde jag därför ha rödfärgad aspekten för att visa att denna täta förening mellan Jord (fysikalism) och Vatten (fantasielementet) är en problemhärd. Fantasierna tenderar att söka sig "bokstavliga" uttryck. Och personen har gjort sin kropp till byggverkstad - två gånger - för sin inre identitetslöshet!

En fluga gör ingen sommar, men när ett horoskop från början till slut är fyllt av suspekta eller suboptimala planetplaceringar, då är det dags att reagera. Venus i Väduren är en klen och extremt egocentrisk placering för en planet som borde ägna sig åt att optimera tvåsamheten mellan två människor i förbindelse. Men i egotecknet skriver Venus på himlen: "Jag och min balans med mig själv". Det här livsödet ligger således långt ifrån Venus "äkta" uttryck, som syns i dess härskarskap över Vågen, den hetero tvåsamhetens tecken. 

(Hetero eftersom Vågen är en integrerad del av korset i Rajas guna, lidelsens kvalitet, som har till uppgift att hålla det biologiska kretsloppet snurrande. Vågen är, som tidigare nämnt, den sexuella alliansen mellan patrikarken Stenbocken och matriarken Kräftan i syfte att frambringa barnet - Väduren.)

Ända till klockan 21 på kvällen befinner sig psyket eller Månen i Vågens tecken. Vi har därför troligen att göra med ett sinnelag som rör sig i den allra ytligaste nivån av existens, det filosofen Søren Kierkegaard kallade "det estetiska existensplanet". Venus mycket suboptimala placering ger därför en psykets disponent som är abnormt om sig och kring sig på ett kanske föga mer än dekorativt sätt. 

Se hur den ena indikationen efter den andra indikerar att saker inte fungerar på denna stjärnhimmel...

Och till sist råkar också "det sataniska syndromet" vara aktivt 1937 - ett av de tydligaste tecknen på själ som förfallit till rent leverne genom sina fem yttre sinnen (materialism). Eller, som i det olyckliga fallet med de två självmördarna i skådespelarbranschen (båda födda 1974): en omvänd dragning bort från glädjen med detta livet. Den hungrande månnoden Rahu stod 1974 i dödens och könsorganets tecken Skorpion och indikerar, föreslog jag i det inlägget, den freudianska dödsdriften.

Varför är jag inte förvånad av att hitta Mars i härskarläge i könets tecken Skorpionen? Bloggens återkommande läsare har sett den många gånger i samband med sexuellt förvirrade människor. Och det är ett tag sedan jag sade det senast: jag väljer inte avsiktligt ut horoskop för att bevisa någon trend, jag bara följer pressen och provar en horoskopberäkning på udda eller intressanta helt enkelt bara dagsaktuella livsöden. Det är som om livet självt väljer att visa upp sina matchande symboler i detta arbete.

Det här transsexuella horoskopet tillhör helt enkelt en tidigare Rahu- och Ketu-cykel, än den som de svenska skådisarna föddes under, och åter ligger "den hungriga" månnoden och drar mot död eller mörker! Man kan faktiskt tolka detta som att individens två könsbyten varit en slags rituellt självmord! För som vanligt lever inte Fiskarna i den verkliga världen utan sysslar med någon form av symboliska fantasier, även om de i just detta fall också literaliseras.

Givet ett tillräckligt långt liv skulle man kunna gissa på ett tredje byte... Tur att vi dör till sist, får lägga upp lite nya strategier i himlen (eller i helvetet) och sedan återföds till jorden med nya målsättningar...

Den som orkar studera den här bloggen ingående kommer gradvis att inse att det pågår något högst egendomligt över våra huvuden! Det verkar som om himmelen är ett partitur - där står noterna skrivna till de mer eller mindre underliga livsöden som passerar revy nere på jorden.

*****

Se även bildkavalkaden längst ner i inlägget om Anna Odell, sex stycken Sol-Fiskar med Månen i Vågen. Några öden är påfallande "udda" och jag misstänker sexuella identitetsstörningar hos flera stycken.