"Gayschlager från helvetet"

Ekot från SvD:s spydiga skivrecension plockas upp ända bort i den svenskspråkiga delen av Finland där en retorikkunnig granskar uttalandet! Och det är faktiskt en väldigt rolig fras!

Jag råkade befinna mig vid en tv och såg det sedermera bortröstade bidraget från artisten Neo. Jag både äcklades och tjusades av det. När BeeGees hade sin andra andning under disco-musikens glansdagar genomgick jag en identitetsskapande tonårsperiod som reggaeälskare. Därför var jag per definition tvingad att avsky disco och västerländsk ytlighet - jämfört med tredje världens känsla för själen och verklighetens förhållanden!

Senare har jag fattat hur många års gediget kunnande som låg bakom de där BeeGees-låtarna. Gruppens 60-tal är fullständigt nedtyngt av perfekta poppärlor. (Och där kan man tala om många svårmodiga och själsliga låtar!) När tiden sedan kom att knåpa ihop disco-hits var de absolut fullgångna kompositörer - låtarna är helt enkelt perfekta i sitt slag.

Att sajten alltomstockholm redan presenterat Neo som en "dandy" bekräftade både gaystämpeln och den här bloggens resonemang om gayvärldens extrema esteticerande som ett puder som döljer den djupare psykologiska ohälsan. Neo, som på sajten vinklas som en klädskapare i Lena Ph:s tradition, blir ett perfekt studieobjekt för att kolla om de astrologiska indikationerna på ytlighet är för handen.

Vilka är då dessa, kanske någon nytillkommen undrar? Vågens tecken, där skönhetens och harmonins Venus härskar, brukar få ta mycket stryk för sin ytlighet, och det är naturligtvis så att den som har en lidelse (Vågen tillhör Rajas guna) för harmoni kan te sig lite utslätad, överdrivet kompromissvillig och alla de andra saker som gör att Vågen ibland anses försöka sitta på två stolar samtidigt. 

Ska genast sägas att undertecknad själv är Sol-Våg. Sedan jag genomskådat mina musikaliska preferenser från ungdomen inser jag att det faktiskt var Steven Tylers (Aerosmith) svassiga stil jag tyckte var kul med det rockbandet. Tyler hade typiskt nog Månen i Vågen, en perfekt "yin/yang"-match till min Sol i samma tecken. Om han bara varit kvinna... :-)

Annars är det Stenbocken (också Rajas guna) som representerar den kategoriska ytligheten eftersom det är ett Jordtecken (representerar eller söker "objektiv" manifestation). Och dess härskare Saturnus är just den yttersta gränsdragaren, för var vår kropp slutar t.ex. ("luften är fri!"). Därmed blir Saturnus härskare över huden och en tillgång för alla som skär till och formger kläder (ett extra lager hud, för att förbättra, gömma eller förändra den vi naturligen är).

Som världsligt ambitiöst tecken (stengeten vill bestiga världsberget och trona på dess topp), är streberns eller klättrarens tendens en naturlig motbild för den som försjunker i inre känslor. Stenbocken opponerar Kräftan och propsar på yttre stil (hur själlös och tom ytan än blir om den här tendensen går till överdrift).

Likväl har jag hittat många exempel på Stenbock där stilistiken nått fulländning. Det är ett tecken att älska eller hata, och fastän Ingvar Kamprad varken har Sol eller Måne här, menar jag att den starka stengeten på hans himmel gör honom så omskriven. Det i kombination med att han föddes under fullmånen.

Det själsliga djupet representeras bäst av Månen hemma i sitt eget tecken Kräftan, och därför är alltid Månen mittöver, i Stenbocken, en smula kritisk. Om detta skrev jag i samband med ytligt och kraftigt plastikopererade MTV-kändisen Heidi Montana. Där anar man verkligen att "världen" har ätit sig in i själen (Månen) och hela poängen med livet är att bara se rätt ut.

Efter den här långa introduktionen behöver inte mycket mer sägas. Neo har rubbet av indikationer på en människa som på Stenbockens särskilda copycat-sätt lever via imitation av yttre, konkreta förebilder.

Man kan säga att han försöker forma sin yttre gestalt i linje med en tradition. Stenbocken är egentligen det klassiska och konservativa hantverkstecknet, där en form traderas från generation till generation och nogsamt repeteras. Saturnus är inte för inte Tidens herre och en extremt konserverande kraft (intill den som liemannen drar den yttersta gränsen). 

Dessa är visserligen bara spridda intryck, men jag tycker mig ofta ha upplevt att människor med en mycket framträdande Saturnus på himmelen behåller ungdomligheten längre än andra, vilket är mycket underligt eftersom planeten skulle kunna tyckas knyta an till ett lillgammalt beteende (som den ålderman Kronos är).

Men fysiologiskt tycks den kunna konservera och frysa åldrandeprocessen och detta ligger helt i linje med att f.d. Miss Universum Yvonne Ryding ofta prisas för sin hållbara ungdom. Hennes Venus stod maximalt stark i sitt eget tecken Vågen och aspekterades av Saturnus (konserveraren), maximalt stark i sitt jordbundna tecken Stenbocken! Notera elaka tungor som tisslar om ytlighet även i hennes fall.

Utvikning. Förslag till studie av Saturnus hos alla de celebriteter som gör reklam för hudvårdsprodukter!

Hur många hundra år har t.ex. inte Andie McDowell ("Fyra bröllop och en begravning") varit talesperson för nån antirynkkräm? Här hittar vi Saturnus i Skytten i kontroll av en saturnusdisponerad kombination av Mars och Venus i Vattumannen. Det ser ut som en, milt sagt närmast mentalt obalanserad hang-up vid frågan om att SE ATTRAKTIV UT. (Eld/Luft, extrem mentalisering, fixa idéer.)

Jag bara plockade McDowell rakt ur huvudet utan att någonsin ha studerat hennes horoskop särskilt noga. Men jag är övertygad om att man får snarlika resultat om alla stora ansiktsmodeller gås igenom. Okej, jag provar en till rakt ur minnet: Isabella Rosselini, som också var hudvårdsmodell i en evighet. Och det händer igen!

Nu är Saturnus i Jungfrun och kastar här en lång kontrollerande 270-gradersaspekt mot Tvillingarna som härbärgerar, återigen, Mars och Venus i kombination (samt Solen)! I rest my case. Saturnus "fryser" Venus och individerna behåller ett ungdomligt ansikte länge. I indisk astrologi är dessa två för övrigt inte fiender, utan har en neutral relation till varandra.

På Neos himmel är stilistikens Saturnus i skönhetsfixerade Vågen, vilket också är dess "upphöjda" läge. Via kontrollplanetens speciella 60-gradersaspekt greppar den här norra månnoden i Skytten, en aspekt jag inte kan göra mycket av i brist på födelsetid - i vilket hus ligger egentligen Rahu/Ketu-axeln?

Men Saturnus är också involverad i en ömsesidig reception eftersom Vågens Venus just vid denna tid gått på visit i Saturnus palats, Stenbocken. Därmed uppstår en liknande fixering vid Venus i termer av ytlig, kroppslig estetik som hos Yvonne Ryding.

Men när dessutom Neo är född under nymånen så att den redan från början ytliga Mån-Stenbocken "bränns" av Solen och tappar förmågan till djupare reflektion, då är det kanhända ett budskap om yta och stilistik för mycket.

Formgivningens Saturnus disponerar (förfogar) över fyra placeringar i Stenbocken, och den extremt effeminerade (förkvinnligande) kombinationen av Månen och Venus - fast bara kvinnan som objektifierad gestalt - blir ännu ett tillskott till bloggens granskning av hur homosexualitet kan se ut på stjärnhimmelen.

Här då i formen av en total och tanklös identifikation med "yttre kvinnor" (rollmodeller), vilka troligen har en inre djuppsykologisk matchning av minnen hos den här andesjälens av ett eget föregående liv som kvinna. Det är alltid samma förklaring, om man går till reinkarnationsteorin.

Ska man vara helt ärlig är Stenbocken, när den är så här djupfrusen (Venus attackerad av frigiditetens Saturnus och returnerande samma valör från det frigida tecknet Stenbocken), inte längre en sexuell varelse. Neo representerar istället just bara en alltigenom fabricerad persona. Hela människan förvandlad till ett "stylistiskt projekt".

Notera också den vaga men ofta förekommande signaturen för "social utstötning" eller "socialt utanförskap" här: Skorpionen och Vattumannen samtidigt aktiverade. Det tycks vara en flitig signatur för minoritetsgrupper, till vilka de homosexuella förstås hör.

"Syndromet" är inte akut, det finns inga direkta aspekter mellan tecknen, men så handlar förstås hela Neos grej om att bygga upp en stiliserad, estetisk yta (Stenbocken/Vågen). Ett liv räcker liksom inte till att både vara kreativ och haverist samtidigt. Där istället utstötningssyndromet dominerar, uppstår mycket mer akuta symptom på social missanpassning eller brinnande aktivister för någon minoritetssak.

Se också det här inlägget om den första dandyn i London, Beau Brummell. Också det en födelse ett år då Saturnus stod "upplyft" i esteticerande Vågen och sög livet ur Månen (själslig reflektionsförmåga).


Tillägg 100315

Lämpliga fristående fortsättningar på temat stil:

Mer om Stenbocken som "bara yta"
Lokko dekonstruerad
Mer om ytan (Schlager-Anna och Stenbocken)