(Obs, långt inlägg - cirka 9 A4-sidor)
Sprätten Beau Brummell (1778-1840)
Som en lustig spin-off på Kyrkomötets "ja" till homosexuella äktenskap nyligen knäppte jag på morgonradion och hamnade mitt i Susanne Ljungs STIL, en långkörare helt dedicerad till den yttre människan och dennas plats i den skiftande tidsandan.
Jag har hört ett fåtal program genom åren och tyckt mig ana att den ytliga människans försök att besvärja Tidens Obönhörlighet (Kronos/Saturnus leder oss kontinuerligt mot vår död) består i att identifiera sig med denna mörka kraft i ett magiskt försök att "stoppa tåget". Förklädd i ytans estetik hittar vi därför Saturnus under beteckningen "klassisk stil", dvs ett visst modeuttryck som "frös fast" och slutade förvandlas och vilket dess förespråkare sedan transporterar genom tiden som en relik att fetischistiskt avguda och i sin egen person imitera.
Morgonens program gav sorgliga inblickar i den homosexuella mannens "frusna" världsbild - för jag har börjat inse att homosexualitet är oförmågan att förlika sig med den man är, en slags "långsinthet" handikappar psyket hos den homosexuella och ur själavandringsperspektivet är det hans/hennes egen historia (från ett tidigare) liv som alltjämt leder just under den jagmedvetna gränslinjen och påverkar vakenjagets dispositioner.
Det här skulle, menar jag, lätt kunna fixas till med hypnoterapi, men istället har den del av världen som inte tror det existerar några objektiva spelregler för livets medvetna del (dvs hela den sekulära världen) valt att låta allt passera så länge det inte är till skada mot någon annan. (Tyvärr har jag läst att det är oproportionerligt mycket våld mellan homosexuella, men sedan när var den sekulära människan något annat än en hycklande dubbelnatur?)
I radioprogrammet talade någon svensk bloggare talade om stil som en medfödd karaktärsegenskap i kontrast till modet, som just bara är växlingar över tid. Det mesta jag hörde var bara dravel, men just detta uttalande anknyter till vårt ämne Saturnus. Våra planeter är i allra högsta grad medfödda, och Saturnus som gränsdragaren står närmare till tygets skärning och våra kroppars former, än någon annan.
Vidare berättades i radion om en fetischistklubb i New York som dyrkar flanelltyg (dags mynta ett astrologiskt "snuttefiltssyndrom"?), och dessförinnan hade talats om upphovsmannen till hela denna falska livshållning där psyket fixeras och förnekas att mogna och på djupet delta i sin livsupplevelse här och nu - dandyismens portalfigur Beau Brummell i tidiga 1800-talets London. Brummell var den ursprungliga lilla homosexuella sprätten.
Radioprogrammet Stil har visserligen prisbelönats för sitt sätt att placera mode i ett vidare idéhistoriskt och historiskt sammanhang, men förvånansvärt mycket av det som sades om Beau Brummell kan inhämtas enbart i artikeln (nytt fönster) om honom på engelska Wikipedia.
Lustigt nog nämnde programmet Stil inte med ett ord att Brummell var homosexuell, att han hånade blivande engelska kungen för att vara ett fetto och att han flydde landet efter att ha skuldsatt sig upp över öronen och dog sinnessjuk av syfilis efter alltför mycket homosex. Den historiska kontexten hade kanske gjort att den här typen av "stil" (medfödd eller ej) förlorat tjusningen för radiolyssnarna!
Jag hänvisar till Wikipedia-artikeln och ska nu bara peka ut några intressanta detaljer i hans horoskop vilka bekräftar det som framkom i dialog med en kommentatör till inlägget om horoskopet för kyrkans homoäktenskap.
Jag har ofta problem med min "pedagogiska färgsättning" av de här små kartillustrationerna. Vad t.ex. göra av Beau Brummells trippel i den enkla och rättframma sensualismens tecken Oxen?
Solen och Mars har båda en eldig natur och är därför planetära vänner, men här befinner de sig i ett Jordtecken, vilket ofta brukar degradera alla inblandade parter. Elden "betingas" till enbart materiella eller praktiska hänsyn ("Jord") och förlorar intresse eller t.o.m. kapacitet för "rent andeskådande". Istället får vi människor som bara brinner för det fysiska.
Wikipedia nämner här också Brummells stora arv tidigt i livet, vilket likväl bara satte igång begärets eldar än mer, så att han invecklade sig i härvor som syftade till att göra "lätta pengar" - notera att hans soltecken Oxen har Venus som härskare. I sin enklaste och mest fysiska tagning representerar hon pengar, vilka är en slags förkortning för "njutning" och "välbefinnande".
Solen och Mars är dessutom båda klassificerade som "onda" i indisk astrologi (Mars som "naturligt ond", Solen mer ett besvär de tider den gassar som starkast). I detta sällskap påverkas det känsliga och avläsande kvicksilvret Merkurius som direkt antar de kvaliteter den kommer i beröring med.
Merkurius är ju förmedlaren och kommunikatören och kan därför inte vara bunden till några moralregler eller andra scheman. Som grekiske Hermes kan den t.o.m. färdas ner i dödsriket och mingla på de villkor som gäller där! (Och i själens värld råder inte vakenjagets distinkt logiska tankestrukturer utan verkligheten tycks mer likna nattens associativa drömmar...)
Filmen X-Men (2000), som introducerade några populära seriefigurer, innehåller en perfekt variant på Merkurius. Det är Mystique, med blå kropp i sitt naturliga tillstånd (Merkurius härskar i det blå Lufttecknet Tvillingarna). Men Mystique har kapaciteten att anta skepnaden av vadhelst dess könsneutrala förlaga Hermes sätter sig in i. Det historielösa trendordet idag är "shape-shifter". Men minns Hermes barn i mytologin- hermafroditen, den tvåkönade! Där är grunden till Merkurius ovanliga fingerfärdighet (på alla plan).
Rebbecca Romijn som Mystique.
Bildkälla: IMDB
Horoskoptolkning är intuition, vilket är en kognitiv fakultet i sin egen rätt. Den väntar på sin upptäckt bortom vanlig logik och bondförnuft. Historien har inneburit en språklig förvirring, särskilt sedan ateism och materialism började blanda bort korten för att det skulle verka som om vi inte har någon annan värld att välja på än detta materiella jordklot. "Och håll dig där lille vän, för se hur död och ogästvänlig rymden är. Någon gud finns inte någonstans, så håll dig bara jord-verklig och njut dina sinnen. Allt annat än dumprat."
Innan Satans röst började viska genom stora delar av mänskligheten kallades den intellektuella eller begreppsliga världen av eviga Idéer (eller Former) för Intuitionens värld (eller dimension). Men inte intuition som någon dunkel maggropskänsla utan som ett rent, klärvoajant andeskådande. Att intuitionen degraderas till kroppsliga känsloförnimmelser har att göra med Satans storskaliga maktövertagande de senaste få hundra åren. Vi kallar det "upplysning", men det är en enda stor chimär!
Få individer genom historien har haft en öppen kontakt direkt med sitt intuitiva högre sinne, men Plotinus, den stora platoniske filosofen på 200-talet, sades ofta ha "ryckts hän" och likt en gudamänniska ha kontemplerat livets större sammanhang. Astrologiskt är det Jupiter (Zeus eller Guru), "högre medvetande", som motsvarar den här förmågan till direkt icke-logiskt andeskådande av de stora sammanhangen som aldrig det sönderhackande, kritiska intellektet kan se.
*****
Kanske använder jag denna högre intuition (eller också spekulerar jag bara, men notera att "spek" är en ordrot som ytterst också har med synförmåga att göra! Sicket spektakel!) när jag helt sonika beslutar mig för den avhuggna draksvansen Ketu (södra månnoden) är boven till mycket ont här. Se hur ovanligt många aspekter som kontaktar Ketu i Skytten, givet det sparsmakade vediska aspektschemat.
Det är Mars som drar in den straffade demonens lägre kroppshalva i berättelsen via sin 210-gradersapsekt. Och här involveras nu både Solen (som skänker sin vilja till vadhelst den finner sig i för sammanhang) och Merkurius (som är en hal ål, som vi sett).
Ett horoskop utan klockslag är ingen ersättning för ett med känd födelsetid, men redan i kombinationen av fyra himlakroppar (Ketu är en "virtuell", matematisk entitet), tycker jag mig se en total moralisk härdsmälta. Den straffade avhuggna drakkroppen/svansen (demonens huvud är Rahu) symboliserar via Skytten (avlägsna platser, utlandsresor) den sista flykten till Frankrike från skulderna i England.
Notera här då att 210-gradersaspekten (åtta tecken), som enbart Mars kan skapa, har samma symboliska implikation som zodiakens åttonde tecken Skorpionen: synd, skulder, degradation och den biologiska kroppens förruttnelse. Se hur alla moment är för handen: ett manligt könsorgan bortruttnande i syfilis, flykten från hemlandets monetära skulder och slutligen då sinnessjukdomen vid livets slut.
Nog ska vi söka roten till mycket ont i den kroppsliga kärlekens tecken Oxen och den här kombinationen av Solen + Mars med ombytliga Merkurius. En dandy är med andra ord en bög som går från man till man och stoppar in sitt kön i den andres anus eller upplåter sitt eget avloppsrör för dylik aktivitet. Det enda som saknas här är en aktiv Skorpion (kön och anus), men vi har tecknets representant härskaren Mars på plats, plus dess skorpionklingande "åtta-aspekt" mot den avhuggna svansen (den ruttnande penisen?).
Jag ska villigt erkänna min fascination för ämnet "snask och död". Jag är hetero i det här livet, men jag har fragmentariska minnen av ett annat liv (och med detta menar jag i en annan tid och kropp) där jag var en svår syndare själv! Den här bloggens för Sverige unika försök att systematiskt demonstrera hur astrologin inte alls är någon menlös och ytlig angelägenhet för veckotidningarna utan ursprungligen var "filosofi i praktiken", kan ses som mitt personliga försök att till sist "bränna karma" och få detta tidigare liv ut ur mitt eget psykiska system. Om någon får nya infallsvinklar på sitt eget horoskop eller liv, så mycket bättre!
Det ser alltså illa ut i sensualistiska och njutningssökande Oxens tecken. Enbart de tre planeterna hade inte varit tillräcklig grund för att säga något säkert (jag har t.ex. samma tre planeter, fast i Vågen) - det är "dödsaspekten" till en ytterligare planet som blir mer än man kan blunda för.
*****
Men det här är långt ifrån allt som finns att säga om den här omoraliske homosexuella sprätten. För granska nu disponenten till det här "ombytliga" (Merkurius) och könsorgansfixerade (Mars) stycket till mullrande kreatur (Sol-Oxen är en stark men oerhört fixerad natur som är lika svår att få att tänka om som för en oceanångare att ändra kurs på ett kick). Oxens härskare Venus har tagit ett, som det visar sig, fatalt ytterligare steg bortom sitt härskarläge och står i den sexuellt diffusa Tvillingarnas tecken.
Den som läste min ministudie av ascendenttecknet hos cirka 40 homosexuella människor kanske minns att bara två tecken stod ut från mängden: rumphålets Skorpion och som god tvåa, Tvillingarna! Nu är vi här igen, genom att ha Venus i Tvillingarna, disponerad av Merkurius, medan Merkurius "våldtas" av könsorganets Mars i Oxen. Horoskopet innehåller alltså den ultimat starka aspekten "ömsesidig reception" (eller "ömsesidigt mottagande") vilket nära binder samman dessa två tecken och de företeelser som de representerar. Givet fakta om Beau Brummell ser vi hur väl detta stämmer: han tycks ha ägnat sig åt ohederliga "trick för att fixa sin ekonomi" och det här är direkt Merkurius som "den ohederliga handelsmannen", den falska bilhandlaren, etc. Tvillingarna som pratmakare men ibland distinkt falsk sådan! Oxen å sin sida tycks i det här horoskopet vara "bara" pengar och sensuell komfort.
Att Brummell kom att bli något av en modeikon är den fullständigt förytligade och självförljugna människans sätt att blicka tillbaka på den här historiska figuren. Sanningen om honom är, som vi redan anat, att det var en ömklig figur fastän med betydande inflytande över sin tids sociala innekretsar (redan innekretsen höjer varningsflagg för dekadens!).
Han synes ha varit fullständigt förslavad under sin basala animala drift. Oxens tecken är sinnlig kärlek, men här finns sekundära indikationer på att den var korrumperad - Mars och Ketu bekräftad av den tydliga förekomsten av Venus i dubbelbottnade Tvillingarna. En Venus, noterar vän av ordning, som i sig är belägrad av hungerns (ibland den vettlösa girighetens) demon Rahu!
*****
Men det finns en sak kvar att säga, och det är här återkopplingen till tidigare inlägg kommer in. Så mycket skit har Månen i Skorpionen visat sig vara inblandad i via den här bloggens stickprov hämtade från skandalskriverier i nättidningarna, att man skulle kunna vara frestad att spekulera i en födelse 18.00 eller senare i London. Dygnets sex sista timmar har nämligen psykplaneten i debilt läge i Skorpionen. Och det är inte omöjligt att det är en exakt fullmånefödelse, vilket skulle aktivera "den sataniska axeln" för dem som enbart lever för sina kroppar och sinnen.
Men! Samma historia berättas faktiskt (fast på ett lite annorlunda sätt) under de föregående tre fjärdedelarna av detta dygn, och jag menar att den här historien, om Månen i Vågen, passar omständigheterna mycket bättre. För ett sinnelag i Vågen ger en mental knyck åt hans sinnelag, och han var uppenbart lagd åt socialt minglande, precis som Vågen (i högre grad än soltecknet Oxen eller måntecknet Skorpionen) är!
Det är också i Luftecknet Vågen som Oxens identifiering med sinnlighet och sinnesintryck (oralitet, smeka, ta eller smaka på) - allt detta frossande i världens goda - lyfts upp ett snäpp och blir till den estetiska människan. Hon som gör sig mentala föreställningar om vilka av Oxens alla njutningar hon ska "esteticera" och formulera som de mest "kultiverade" eller "konstfulla"!
Och nu kommer finalen: Kultivation handlar alltid om att stoppa tiden och börja mejsla fram en form ur ett "stillastående" material. Och det är Saturnus som är den materialistiska formförlänaren, här "upphöjd" i Vågen (för ett väl utvecklat öga för stil eller form) och med all säkerhet i kombination med psyket eller sinnelaget (Månen).
Kombinationen Måne och Saturnus, som jag kommenterade här i ett betydligt noblare sammanhang än det om självupptagna sprättar och deras klädfasoner, ger med största säkerhet en överseriös natur som tar sig själv på alltför stort allvar. (Se tidigare länk om homoäktenskapet där just Saturnus besynnerliga förmåga att krama livet och glädjen ur allt och bara göra det till plikt, till en "formfråga" - moder Teresa led tydligen av samma "tvång" som världen utövade sedan den tagit kontroll över hennes själ.)
Faktum är att psyket övermannat av Saturnus betyder "människa av värld", en situation där yttre normer och former ätit sig hela vägen in i sinnets skrymslen så att det inte längre finns något ledigt utrymme för egen reflektion och fantasi. Här är man identifierad med "objektiva modeller" och så är den konservativa grundtypen född, den som i termer av mode blir en som slaviskt hyllar och för egen del söker förverkliga en "klassisk stil", en hållbar stil (som magiskt står emot Tidens tand). Att denna ofta är enkel och betonar rena drag, är så totalt Saturnus, som obönhörligt trimmar och beskär tills den likt en stenhuggare frilagt en form ut graniten.
Men som jag sade om det tragiska horoskopet då kyrkan sade ja till äktenskap för enkönade par: Saturnus saknar själ och liv - världen som värld är steril och kan inte fortplanta sig. Bara fallna människor som valt världen och sålt sin själ (Månen + Saturnus) skulle ens komma på tanken att leva ett pseudoliv genom en "objektiv ikon". Här är homosexualitetens innersta kärna: de är slavar under en gammal form som de släpat med sig in i ett nytt jordeliv!
*****
Tillägg - noterat under dagen. I en underrubrik i AB säger Katrin Zytomierska om sin pågående graviditet: "Jag blir nog den som slår barnen" - och en relationsexpert rasar (AB 2). Inte omöjligt! Under den här kvinnans feminina Måne i Vågen har barnet bara en isdrottnings kyla att förvänta sig - sinnelagets disponent Venus tar oss direkt till samma akuta kombination av Venus och frigida Saturnus som kunde ses på himlen då Svenska kyrkan sade ja till det sterila homoäktenskapet. Kärlek som ren "formfråga". (Zytomierska har dock sin kombination i utagerande Lejonet snarare än "hålla det för sig själv" Jungfrun - därför hörs hennes alla grodor i det öppna!)
Se också AB "Kultur" som försvarar RFSU:s moderna roll som spridare av budskapet till unga att analsex är normalt (gaylobbyism).
*****
Efterord.
Undertecknad har sin Måne i direkt opposition till Saturnus! Jag har i ett helt liv, med början kort innan jag fyllde ett år då jag under 7-8 månader hade ett "stand-in" moderskap delat på två andra kvinnor, bearbetat frågan om vad som är psykets frihet kontra ett psyke bojat under en auktoritativ och normerande form (Saturnus). Månen står i 1a jag-huset och Saturnus i 7e huset för "den andre". Den här axeln skapar medvetenhet om gränserna för det egna jaget relativt partnern.
Det är uppenbart att oppositionen Månen/Saturnus kan återföras på den helt känslobaserade period då känslan av säkerhet (Månen) "utmanades" av Saturnus som "Terminator", gränsdragare och kapitelindelare. Det vill säga, vilken "form" har den här "objektiva" auktoriteten (föräldrafiguren) som jag upplever vara den som ger mig trygghet?
Månen i första ego-huset, utmanad av gränsdragaren Saturnus, kom ovanligt tidigt (eller åtminstone bryskt) att separera mig från symbiosen med modern ("bokslut") och bli medveten om att modersfigurer är något föränderligt, att de kan bytas ut men att deras funktion som tillhandhållare av näring är densamma!
Jag kan livligt förstå att en sådan här opposition skulle kunna vara förödande om den inte fallit i den anpassliga och kunskapsorienterade gunan eller kvaliteten Sattva. Något för vidare astrologisk forskning? Vilka klarar ett paradigmskifte och vilka lämnas traumatiserade kvar? Redan den här bloggen testar läsaren! Vem fixar att glömma sin gamla identifikation med ett visst av de 12 tecknen!
(Från den dagen, misstänker jag, var det kört med fast relationer, likt dandyn upptäckte jag att om en försvinner finns det nya modersfigurer och ambitionen att jobba för enskilda förhållanden försvann eftersom historien så långt visat att "nästa mamma" gjorde jobbet lika bra om inte t.o.m. bättre!)
Senare i livet kommer en sådan opposition att fortsätta verka, så att Månen månatligen gör ett varv och hinner placera sig i alla tänkbara faser i förhållande till den "stillastående" Saturnus - till objektiva sakfakta. Mitt psyke har varvat Saturnus så många gånger under detta liv! Och med Månens rörelse följer också, kanske tack vare viljan till kunskap (Sattva) en ständigt pågående assimilation av näring (eller "former") och en gradvis uppbyggnad av själen (Månen). När jag upptäckte djuppsykologen James Hillman för bara några år sedan och hans devis "soul making" - "att bygga själ" (hellre än kropp) - fattade jag precis vad han menade!
Den största tillväxten, inte bara för själen, utan också för själens högsta nivåer - de som tangerar evigheten - har ämnet astrologi bjudit på, precis som Platon säger i Timaeus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar