Men naturligtvis är det intressant att studera ett horoskop för en liten minoritet och se vad det är på himlavalvet som gör att man tar en annan mans namn och blir hans, som Sizzla skulle ha uttryckt det, stjärtpojke. Den vane astrologen vet att så extrema livsöden alltid återspeglas i ovanligt obalanserade stjärnhimlar, med ett övermått av svaga och inkrökta placeringar. Och detta gäller även den här gången.
Är det någon av bloggens mer regelbundna läsare som blir förvånad att vi återigen har ett socialt utstötningssyndrom av värsta sort här? Det är bara några dagar sedan jag publicerade den allmänt utmobbade "Kristi brud" med samma Mars i sexualitetens Skorpion och Solen i Vattumannen/folkgruppen (klubben eller ideologin).
I det här fallet är ju läsarten tydlig: min irrationella drift fokuserar en Sol i det tecken som har med klassificering ("art", "genre" etc) att göra. Och Solen är förstås en manssymbol i astrologin... Jämför med den lesbiska genderfeministen Judith Butler där Mars i stället kåtar upp sig inför åsynen av Venus (kvinnor) i tecknet 90° framför det där den själv står (plus sociala utstötningssyndromet där också - typen av socialt utanförskap tycks kunna avslöjas av sekundära ingredienser). Mars "onda ögon" 90 och 210 grader framåt är verkligen en liten problemskapare!
Med lite erfarenhet lär man sig dock att inte dra för stora växlar på en enskild indikation. Men därtill har vi här en fullmåne, vilken inte sällan borgar för psykologiska avvikelser eller, givet att den här infaller mellan två mörklagda och fixerade Tamas-tecken, märkliga attitydfixeringar eller, givet att Vattumannen är ett ideologiskt tecken, "udda mentala föreställningar".
Dessutom har Solen har fallit från sitt härskarläge i Lejonet mittemot och befinner sig i ett tillstånd av diffus jag-hävdelse. Istället är psyket eller Månen i Lejonet och responderar villigt på mannens egen arketyp! Nu har vi två indikationer som tecknar underliga dragningar till män!
Parentetiskt kan noteras att Lejon och Skorpion bildar "drama queen"-tendensen som skriker som en stucken gris för allt, ungefär som i gaykulturen och i AB-artikeln om den onde Sizzle.
Och sedan händer också det tredje: Venus (amorös kärlek, att skilja från Mars brutala drift) är helt utslagen av den formfixerade Saturnus. Den här olyckliga kombinationen inträffar i Fiskarnas 30e grad där indisk astrologi i bedömer planeterna som närmast nyfödda och långtifrån färdiga att utföra sina respektive uppgifter.
(De första 6 graderna i positiva tecken tecknar "nyföddhet" men för negativa tecken som Fiskarna rör sig planetens "mognad" baklänges genom tecknet. En planet är optimal i de mellersta sex graderna av tecknet.)
Men så usel som en strypt och formfixerad kärlek är, så är det närmast ett plus att den här kombinationen står svagt! På så sätt gör den inte lika mycket skada för kärleken (vilken å andra sidan inte är värst formulerad, den heller... de här två kommer som ett praktkomplex).
Att Venus möte med "stryparen" Saturnus representerar total infertilitet kan inte förvåna någon som redan hade informationen att horoskopägaren ingick ett homoparterskap!
Mer intressant är då att den här oerhört ogynnsamma kombinationen för Venus i dess normala fason (som en harmoniering av två poler av olika typ - där Saturnus "fryser" önskan att harmoniera med vissa "former" eller "arter" av människan, här den "kvinnliga formen") - att den här kombinationen också ingår i en större kombination med demonen Rahu - girigheten - opponerar sig mot Jupiter - som också är en "givare" av sådant som i det är fallet Rahu hungrar efter.
Och vad handlar alla denna hunger om? Jo det är Venus/Saturnus som "färgsätter" den här allmänt måttlösa hungern och allting kretsar kring "stajlad" eller artificiell kärlek. Vi har redan facit: via de märkliga bud kring manlighet vi redan sett, verkar det som stjärnorna här beskriva en våldsam hunger efter en viss "form" av "kärlek" (Saturnus + Venus) och vi behöver bara fylla i ordet själva: "homoerotisk kärlek".
Horoskopet och filosofin - en meditation typisk för bloggen
Följande tankar har jag redan uttryckt på annat ställe. Vad gör man nu med vetskapen att astrologin faktiskt dömer ut vissa dagar och horoskop som i någon bemärkelse "sjuka" eller starkt avvikande? Det här är en skrikande problematisk himmel som tycks beskriva en outvecklad andesjäl som gissningsvis (av Venus/Saturnus att döma) är här och doppar tårna i vattnet under sin första handfull liv på jorden. Det är inte lätt att få ihop grejen om man/kvinna de första besöken i människokropp!
Ofta läcker det just föregående livet så tydligt igenom att det tveklöst är förra besöket som biologisk kvinna som nu förlett språkröret att repetera den rollen fastän inte kroppen den här gången "stämmer".
Det är en klassiker med svåra störningar mellan Luft och Vatten att kognitiv dissonans inträder och individen vägrar att acceptera det han/hon är och låter själens undermedvetna motiv (här givna av de emotionella Venus och Mars i Vattenelementet) derangera de medvetna konstrukten (Luft). Jag har nämnt fenomenet flera gånger, inte minns texten om "bitterfittan" Maria Sveland som troligen har liknande problem med att acceptera sitt kön, fast då inlindad i rationaliseringar om gender och samhällsroller.
I senantiken, då filosoferna allmänt ansåg materien vara något ont, var det naturligtvis helt naturligt att känna avsmak för sin kropp och bete sig likgiltigt i kroppsliga frågor - ens yttre hölje var ju ett levande bevis att man fallit och blivit människa! (Kristendomen var alls inte först med tanken om syndafallet - studera alla världens religioner, och inte minst filosofen Platon!)
Det är här kyrkan genom historien föreslagit de i svår konflikt med den tilldelade kroppen en livslång sexuell avhållsamhet, men utan att kunna peka på annat än den gamla berättelsen om Arvsynden. I själva verket vet redan de som insett reinkarnationens realitet att det här fenomenet är ett felskär eller ett nybörjarmisstag som förorsakas av återfödelseprocessen som än sker i manliga och än i kvinnliga kroppar.
Efter hand lär sig själen detta och slipper trilla dit på bögliv och smärtan i den sociala utstötning som på denna himmel verkligen illustrerar utsatthet snarare än egna mobbingtendenser. Att friskförklara dessa själar, vilket gjorts i det sekulära Sverige är tyvärr beklagligt, för den här normaliseringen av ett beteende gör att andra själar som är gränsfall smittats.
Jag har själv haft möjlighet att studera individer så svaga i sig själva att de svängt hit och dit i sin sexuella identitet. De hjälps sannerligen inte av ett permissivt klimat och lite tillspetsat kan man säga att de förmodligen får bakläxa på hela det här livet. Dvs, de måste göra om livet en gång till eftersom värdkulturen inte kunde guida dem till en sund karaktärsutveckling.
RFSU hjälper tyvärr ingen att nå det mål som är uppställt för en människa på jorden. Som oraklet i Delfi sade, "Känn dig själv". Och då menas inte egot eller ytan, utan en rejäl undersökning ända ner till de stängda kamrarna i det undermedvetna. Jag har vandrat i de gångarna många gånger, och gissa om där finns berättelser från avlägsna tider!
Det är därför lite tragiskt att se klena själar falla dit på så simpla grunder som diffusa böjelser. Men karma har lett dem i den positionen, och för några kanske det är straffkarma medan för andra det är ett utanförskap som syftar till att göra dem starkare. Det är omöjligt för en människa att generalisera om hur de underliggande planritningarna ser ut...
En enda positiv ingrediens finns det på hela himmelen, och det är kommunikationsplaneten Merkurius som i tecknet för social status, Stenbocken, får understöd av "gynnsamhetsskaparen" Jupiter. Och mycket riktigt, på denna enda fungerande "bärvåg" har individen blivit språkrör (Merkurius) och RFSU-ordförande med uppgift att försvara den misär som hans övriga himmel indikerar.
Själva kallar den här minoriteten det naturligtvis inte misär, för under dissociationens inflytande vet den ena handen inte längre riktigt vad den andra gör och kan faktiskt uppriktigt tro på sina egna mentala föreställningar. Fastmer om värdkulturen är normlös och påstår att det inte finns några objektiva riktlinjer nedlagda för människoarten, att hon är ensam och utkastad i ett blint universum som inga avsikter alls har med henne...
Den homosexuella människan har tur i det att hon bara är en chimär, en dagslända, och att hennes inneboende själ kommer att göra många fler resor till planeten jorden och bli mer allsidig än den var i det skede när barlasten från föregående liv helt dominerade över förmågan att anpassa sig till sin nya situation...
(Fixerade eller Tamas-tecken är notoriska för att fastna i invanda hjulspår och har ibland ytterligt svårt med omorientering. Som synes är det något lurt med RFSU-ordförandens omkastade Sol och Mån i fixerade tecken, och lurigheten tydliggörs troligen av de andra problematiska placeringarna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar