Frankensteins monster & Kristi brud

Obs. Lång artikel, cirka 9 A4-sidor.

I det här inlägget ämnar jag först filosofera något om zodiaktecknet som sådant och sedan redovisa två ytterligt illustrativa fall av Skorpionen. Särskilt det första påminner om hur veckopressens "kött på benen" mestadels är fluff. Hela personlighetsskisser skrivs om ett enda astrologiskt tecken, vilket är ett metodfel. Det enskilda tecknet saknar mening förrän det satts in i ett sammanhang av andra tecken - sådan var den store semiotikern Charles Peirces omdöme.

I sig bär ändå det astrologiska tecknet en koncentrerad kärna, en egen innebörd. Via psykologen Jung ("arketyperna") har de kopplats till Platons "former", vilka existerar som tidlösa levande intelligenser i ìdévärlden. Horoskopi är en studie av de komplex som bildas i Världssjälen och därmed också i enskilda individers psyken då dessa former kommer samman i olika kombinationer för att sedan upplösas igen.

Platon tycktes uppfatta formerna som levande varelser - "en främmande art" - på betydligt högre nivå än arterna på jorden! Är det för magstarkt att kalla några av de mest majestätiska formerna för det våra dagars forskare identifierar som naturlagar? Den långsamma, "tunga" och "tröga" planeten Saturnus fattas kanske bäst som vår gravitation. Men i antiken visste man att den här guden inte bara skötte den delen.

Gravitationen kan skymtas närhelst en människa i ålderdomen närmar sig sitt slut. Då kallar vi istället samma princip för Liemannen eller Döden. Jung påminde om att arketyperna i sig var formlösa men att vi ändå kan se vilken princip som är i verksamhet. Ett felsteg är dock att skriva "drömtydarböcker" som naglar fast vissa representativa objekt och förklarar vad de betyder. Det är fundamentalism eller bokstavstro, och mekanisk är något verkligheten verkligen inte är!

Astrologin påminner om att man måste vänta med förklaringen tills man förstått vilken funktion en viss symbol har i det totala sammanhanget... I den hermeneutiska cirkeln cirklar läsaren runt, runt, zoomar in och zoomar ut, tills "texten" har blivit förstådd.

Under medeltiden utkämpades intellektuella strider om huruvida dessa arketyper, former eller allmänbegrepp (universalier) ägde endast en nominell realitet - de var bara människans sätt att sätta namn på ting och etikettera dem (nominalism) - eller om universalierna i platonsk bemärkelse var reala - dvs existerande i verkligheten i en separat verklighet från den jordiska (begreppsrealism).

Alla vi individer skulle i det senare fallet vara kopior av den tidlösa formen "Människa", vilken sedan ytterligare kan utarbetas och modifieras via bidragande, sekundära former. Astrologen känner igen sig här! Här är hans/hennes historiska rötter i filosofin. Horoskopet är en studie av distinkta allmänbegrepp eller former som tillsammans bildar det jordiska fenomen som studeras. De intill total stupiditet okunniga barn som skriker pseudovetenskap må vara förlåtna för sin usla förankring i idéhistorien, men även riktiga vetenskapsmän saknar kunskap om i vilken tradition de står och lånar sig alltför lätt till banala projekt som avser fördöma astrologin en gång för alla!

Av detta vet vi att på sina håll nominalismen gick segrande ur realiestriden och att den idag betjänar idag ateister, som också är stolta humanister, ja betjänar alla de sekularister som dyrkar människans förmåga att skapa sig begrepp via sina "hjärnor", och numera förnekar den äldre mänskliga filosofi som sade att vi bara lånar våra tankar från "högre ort" (informerade från Formernas värld)!

Parodiskt är att människan ändå inte kan låta bli att leta efter sin "Herre och skapare" i en annan skala eller magnitud än den där hon själv verkar (1:1), så nu är modeordet istället DNA! Det mänskliga genomet fyller exakt samma funktion som tidigare formerna - uppfattade som reala krafter som in-formerande den "ointelligenta" materien! Nu finns "blue-printet" i generna istället för i en inre dimension i den enskilda människan.

Den antika och senantika idén var att kosmos existerar i sin fullhet i varje enskild människa, fast oåtkomlig tills man började träna sin fallna och förslappade själ till excellens. I den moderna DNA-myten är människan bara "offer" för sina gener, även om trenden nu tycks gå mot epi-genetik - "det finns faktorer" invid men inte i själva DNA som påverkar.

Anm. Det finns undantag, "pop-biologen" Bruce Lipton söker, liksom jag här, ta udden av DNA som något fatalt och oföränderligt, genom att påminna om den gamla sanningen "Mind over Matter". Den konventionella materialismens framkant i frågan epigenetik låter mer så här - nytt fönster.

Den som provat några olika av världshistoriens modeller, inser snart att mänskligheten alltid rör sig i mytiska föreställningar. Just nu har vi lämnat myten "materialism" sedan upptäckter lett till att världen inte beter sig som man en gång, under den sturska gudsförnekelsens 1800-tal, trodde att den gjorde.

Anm2. Ta t.ex. det kända exemplet med fotoner som förblir synkade med varandra trots att de färdas bort från varandra i en hastighet som överstriger ljusets - och därför uppenbarligen använder en signallös - "telepatisk"? - metod för att behålla bandet. Är detta ett indicium på att Platons "formvärld" verkligen finns just bakom tingens yta, tidens yta?

Non-Local Connectivity - In the Aspect experiment, a single event creates two photons that are non-locally connected and aware of each other's polarization state. This is possible in a complexified æther if the two photons share a common 2-D hyperplane.

http://www.meru.org/Advisors/Torun/cmplethr.html

Hur morsk och nästan hybrisartad kände sig inte den materialistiska människan då hon fortfarande ansåg sig vara den som producerar tankar och koncept, då hon upproriskt tog sig ensamrätten att titulera sig skapare, medan allt hon gjorde egentligen kom från den underliggande gudomliga Urgrunden, de eviga formernas hemvist. Och högmodet, katolska kyrkans superbia, är exakt vad Skorpionens form handlar om.¹

Det går att vara mer precis. Skorpionens nyckelbegrepp anses allmänt vara döden, men döden är en följd av högmod, och högmodet är i sin tur identiskt med avfallet från den kreativa källan ("syndafallet") som leder till att kontakten med evigheten bryts och människan finner sig nedstörtad i temporalitet - i en lägre form av verklighet som t.ex. jorden med dess korta biologiska livscykler.

Den "skorpioniska principen" betecknar närmare bestämt den degeneration och förruttnelse som inom sinom tid leder till död. Så egentligen illustrerar inte Skorpionen döden utan den utdragna förruttnelseprocess eller degeneration som, om den får löpa sitt lopp, slutligen utmynnar i död.

(Döden som astrologisk symbol ligger främst på två ställen, personifierad som Saturnus, den skördande liemannen, och dels knuten till väster där solen symboliskt går ned och andesjälen "slocknar" vad gäller besöket i det här livet, den här gången.)

Jag medger gärna att jag varit lika oprecis om Skorpionens innersta betydelse som någon bok i ämnet. Skorpionens negativa dygd, dess uthållighet inför faror, är egentligen just den resistens mot förändring som är identisk med den korruption som leder fram till döden!

Skorpionen är en heroisk nej-sägare (likt Bibelns Satan), och den anser sig rädda livet, men det är bara det biologiska livet den räddar, för Skorpionen verkar inom den värld som redan har "fallit". Detta är central kristen doktrin och hör nära samman med den antika zodiaken.

Som Vattentecken handlar Skorpionen, om vi hämtar intryck från naturen, om hur vatten bryter ner och förstör (upplöser) sammansatta, organiska strukturer. En paradoxal twist eftersom vatten - så länge det cirkulerar (vilket det inte gör i Skorpionens "fixerade" kvalitet) - bevarar (det organiska) livet! På detta sätt tjänar även Skorpionen det egentliga Livets planer, eftersom dess heroiska motstånd i den materiella världen, kontraproduktivt frammanar Döden så att andesjälen återigen befrias från dess fysiska fångenskap på jorden!

(Att karma sedan tvingar andesjälen till flera återbesök, är en annan del av den Eviga Filosofins sanningar... För den eviga, eller i svag svensk översättning "oförgängliga" filosofin, se författaren Aldous Huxleys "The Perennial Philosophy" från 1945 - en mäktig bok!)

*****

Monstret

Det första eminent illustrativa exemplet på Skorpionen jag fick syn på häromdagen är ingen mindre än skådespelaren Boris Karloff. Hans hela karriär blev präglad av rollen som doktor Frankensteins monster - sammansatt av kroppsdelar från avrättade syndare och levandegjord via blixtens energi.

I den har historien av Shelley möter alla Skorpionens ingredienser, och ser man romanen som kritik mot det framväxande teknologiska samhället kan man i doktor Frankenstein se hans avund (ett skorpioniskt drag) gentemot Gud (kreatören, livgivaren - Lejonets tecken och Solen) och fasta beslutsamhet att skapa eget liv ur död, redan ruttnande materia från kyrkogården!

Superbia! Den sekulära vetenskapsmannens hybris att ta över Guds roll och själv bli en idol! Naturligtvis faller detta luciferiska trots mot den skapande och sanne Guden inte väl ut.

Det ikoniska Frankensteins monster
spelad av Skorpionen Boris Karloff

Det är en remarkabel koincidens att Boris Karloff som valdes för denna roll enligt siderisk zodiak själv hade som "life mission" (soltecknet) att åskådliggöra dödens (eller förruttnelsens) princip eller arketyp!

Nej förresten, det är ingen koincidens. Det är så här livet fungerar. Det pågår en löpande undertext till livet - fast uppe på himlarna. Allt som sker, sker på flera verklighetsplan samtidigt. Vardandet, tidsströmmens värld, vår värld, informeras oavbrutet av de levande intellenser alla människosläkten i alla tider alltid varit medvetna om. Alla utom den sekulära nutidsmänniskan.

Nutidsmänniskan har slutat läsa den här löpande teckenkoden! De simplaste och lägsta i detta tidsbundna förfall (lugn, bättre tider är på väg) hävdar t.o.m. att det bara är trams, fastän de aldrig ens övervägt att undersöka saken!

*****

Kristi brud

Åsa Waldau, nyligen avhoppad av från församlingsledande rollen "Kristi brud". Blev rikskänd först när hennes lillasyster mördades på anstiftan av den besatte pastor Fossmo (astroanalys, öppnar i nytt fönster).

Födelsen skedde med all säkerhet några timmar in på dygnet så att Månen (psyket) via Skorpionen tydligt markerar en risk för tragedi i hemmiljön eller i förhållande till en närstående kvinna, fastmer som även olycksbringaren Mars attackerar Venus (närstående kvinnor)! Dubbelt omen således, i denna symbol för döden (eller bortdöendet från denna världen).

Expressen-artikeln (varifrån fotot på denna Våg/Skorpion-kvinna har lånats) berättar att Waldau är en riktig mångsysslare och driftig också - har byggt upp församlingen mycket av egen kraft. Hon sägs vara en "visionär och idéspruta". (En senare artikel där Waldau deklarerar att hon ska satsa på sig själv, här.)

Horoskopet understryker precis allt detta! Solen är visserligen debil i det kardinala/rajasbetonade tecknet Vågen, men dess disponent Venus är stärkt av en Mars hemma i sitt eget tecken Skorpionen - djupt blickande in i mörkret! Mars med Venus indikerar ett rasande libido - ett så stort energiöverskott att jag kallat det "horbockssyndromet" - men det är när individen saknar talang att göra något mer av sitt inre övertryck annat än att bara kopulera.

Därtill sätter Waldaus Mars fyr på både det sociala utstötningssyndromet - mer sant har väl aldrig detta fenomen lyst fram än i frågan om församlingen i Knutby - avsides från folk och avvisande den sekulära fallna världen!

Gissningsvis var förkastandet ömsesidigt eftersom svensken i gemen är särdeles ytlig och ointresserad av livets djupare frågor! Passivt har vi lärt oss av den materialistiska vetenskapen att det inte finns någon mening, ingen själ, ingenting annat. Återstår bara att konsumera (den sataniska axeln i zodiaken som knyter samman Oxen/munnen med Skorpionen/anus i en illustration av det blott djuriska sättet att leva).

På grund av alla problem i Waldaus Skorpion (som man ändå måste säga att det är, pga Månens debilitet, samkväm med "onda" Mars och en Venus som inte är tillräckligt stark för att avstyra den dominant negativa tonen), slutade detta "sociala utstötningsdrama" på syndromets värsta sätt: i mord inom gruppen, "utstötningen" av hennes egen lillasyster på det mest påtagliga sätt!

Men för idéspruta och visionär, se framför allt den fenomenala turen som Jupiter i idérika Tvillingarna startar: först gynnar Jupiter Solen (som behöver allt stöd den som debil kan få), och därmed har vi direkt signaturen för en hög intelligens, här företrädesvis uttryck som mental eller intellektuell begåvning.

Jupiter kastar sedan också ett välsignande öga mot organisationsförmågan och koncepttänkandets Saturnus - i härskarläge i mentala Vattumannen. Här har vi församlingsbyggaren Waldau eftersom Vattumannen också symboliserar en grupp människor som delar samma ideologi.

Jämför svenska nationalhoroskopet som har Solen i Vattumannen men Månen i Väduren. Ett land som arbetar mot kollektivism (Vattumannen) men i det arbetet hämmas av ett folkdjup som i själen är "väduriska" - bara intresserade av sitt eget privata liv. En föga idealistisk nation fast vi gärna lägger upp en front som antyder att vi är väldigt rationella och systematiska i vårt tänkande.

I den här kvinnans horoskop har vi den svåra kombinationen av Luft och Vatten, som jag sagt ibland ger mentala problem, men i några få fall tyder på en vilja att mentalt arbeta med riktigt djupa och svåra frågor. Och svårare än den om människans syndafall och död (Skorpionen) är ingen fråga.

Jag har horoskopexempel på kombinationer av Våg och Skorpion som innehållit mycket personlig eller familjetragik, så det är här som Vågens "smekmånad" och dyrkan av kärlek och skönhet tar slut och Skorpionen kräver att man besinnar vad den står för!

(Undertecknad är själv född med lyckans planet Jupiter i Skorpionen och Solen i Vågen. Det enda som gör mig lycklig är att söka mig in i mörkret/döden och lösa mysterier! Detta är en klassisk version av den "goda" Skorpionen, den som inte beter sig psykopatologiskt och drivs i dårskap av svarta motiv den vägrar befatta sig med.)

Naturligtvis ska man inte glömma att hela kristendomen är en dödskult som firar Jesus ställföreträdande död (friköpet av den syndfulla mänskligheten). Vad Jesus själv skulle ha sagt om denna personkult som uppstod istället för att fokusera hans läror, är en annan sak.

Förvisso var också hans budskap att "dö från världen" för att kunna uppväcka den sovande anden, så det var kanske en rätt logisk konsekvens att död/återuppståndelsemotivet kom att literaliseras och konkretiseras på det sätt som den gjorde.

Korsfästningen är för övrigt en formidabel symbol för andesjälen som fallit ner och fjättrats vid de fyra kardinala tecknen (korsets fyra armar) - tecknen som indisk astrologi mer korrekt kallar Rajastecken: lidelsen och begäret efter mera inomvärldsligt liv som håller reinkarnationscykeln igång.

*****

Se även inlägget om Lettermans älskarinna (öppnar i nytt fönster) som jag där kallade "Air head" pga hennes "Lufttriangel". Men Waldau har ju den också, och här talar jag om intelligens. Se om du kan upptäcka skillnaden i kaliber mellan dessa två horoskop. (Jag ska posta mitt lösningsförslag till "rebusen" lite längre fram.)

*****

Åsa Waldau skriver just på Newsmill om att alltför många brott begås i religionens namn. Och det är inte konstigt - under världens religioner måste en fungerande mystik och därtill hörande filosofi finnas. Sverige, ett skrämmande ytligt land, klarar inte det här ämnet utan det slutar i dravel om slöjor hit och dit. Att stanna vid social identitet, vilket svenskarna är sådana proffs på, är att fullständigt ha missat vad en människa egentligen är. Tacka det sekulära samhället för denna kollaps ner till en kvartsbild av människans verkliga mått.


Tillägg 091021

I en kritisk artikel på Newsmill driver sociologiprofessorn Eva Lundgren hårt en linje att Åsa Waldau (och Knutbyförsamlingen) i medierna sysslar med det jag betitlat "dissociation" ("utstötningssyndromet").

I Lundgrens artikel varvas istället de besläktade "avledningsmanöver", "dimridå" (notera dimman som en ohelig allians av Luft och Vatten) eller "glömskans slöja". Givet den extrema dominansen av Luft och Vatten i Waldaus horoskop finns den uppenbara risken att dra på sig kritik av den typen (en variant på mobbingoffret).

Om kritiken sedan är berättigad är svårt att avgöra av ett horoskop. Se även diskussionen av de två brottmålsjuristerna, vars horoskop ser ut som om de själva skulle kunna vara lömska storskurkar - helt enkelt för att de dagligen sitter upp över öronen i livets soptipp!

Vad gäller det prominenta Skorpion- eller dödsmotivet i Waldaus horoskop, uppehåller sig professorn vid samfundets metafor "hemgång", och vid att Waldau tydligen själv hyst en stark dödsdrift vid tiden hon mottog sina profetior:

"För att se till att Åsa skulle få "komma hem" så fort som möjligt startades en bönering i församlingen, i överensstämmelse med Åsa Waldaus egen hemlängtan"

Astrologin visar vår status vid födelsen (för vi är pre-existenta själar), och vilka övergripande motiv vi är här för att utforska!

_____

1. Här är ett typiskt forskarcitat i samband med manipulation av flugor:

"We like to take seemingly lofty psychological phenomena and reduce them to mechanics, to see for example how the intelligence needed to adapt to a changing environment can be reduced to physical interactions between cells and molecules," he said. "The question is: how do you get intelligence from parts that are unintelligent?"

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/10/091015123552.htm

(min fetstil)

Artikeln illustrerar till att börja med Mary Shelleys mardröm om doktor Frankenstein och en vetenskap i hybris: forskaren menar sig ha introducerat falska minnen i en fluga! Vad flugan beträffar är forskaren en allsmäktig Gud den omöjligt kan förstå sig på.

Men därutöver - har materialisten egentligen förklarat något om medvetandet? Forskaren kanske bara lurar sig själv genom att studera verktyget genom vilket ett Medvetande interagerar med den här världen. Forskaren beter sig här bara som en ond ande som stör flug-varelsens egen kognitiva verksamhet, en sådan som filosofen Descartes hypotetiskt tänkte sig kunde inplantera falska minnen i människosjälen.

Den materialistiska forskaren har måhända reducerat medvetandet till "mekanik" - men bara i hans egen "våta dröm"! Forskaren lever i en mytisk föreställning om hur saker hänger samman! Han har inte förklarat något alls! "Andevarelsen", den med vilja eller intentionalitet, lurar fortfarande i skuggorna som en gåta!

Det här gränsar till filosofins äldsta problem, och vetenskapen har en "lag" om energins konstans som gör att de vägrar tänka i termer av två system (där interventioner från ett system skulle rubba "vetenskapsmannens cirklar" inne i det andra systemet).

Materialisten vägrar därför ens hypotetiskt fundera över om det som syns i vår värld kan ha sitt upphov i en annan. Så förståndshämmade är emellertid inte metafysikerna, de som tänker stort och från tid till annan servar mänskligheten med helt nya Paradigm, nya Gestalter. En gång hängde dessa två grupper samman, men efter Upplysningen har balansen tillfälligt rubbats.