 |
| DN utifrån det falska näringslivsperspektivet att kvantitet skulle ha något med värde att göra |
Här ett passande bihang till nyliga inlägget om vikingatidens svenska slavhandlare och deras slaver/slavar.
Medierna konstaterar att Veronica Maggio har nästan lyckats fylla en stor arena och att höjdpunkten, duetten, med de unga svenskarnas egen drasut Håkan Hellström, stärker bloggens misstanke om att Maggio föddes vid lunch eller senare. På så vis hamnar hennes sinnelag i det oroliga och skiftande Vatten-elementets primära tecken Kräftan så att man tydligt förstår synergin mellan henne och Håkan, båda har samma sinnelag och båda agerar också ut genom den Irrationella Själens element: båda har Solen i Fiskarna!
Hellström:
 |
| Hellströms Sol direkt disponerad av Jupiter i mörklagda 8e huset |
Maggio:
 |
| Maggios Sol disponerad av en Jupiter i opposition till artistens själva solära identitet! Ännu en astrologisk gåta att tyda. |
Eftersom Fiskarna representerar renande vatten (Sattva guna, klarhetens kvalitet) kan de se ut som om båda dessa personer i teorin går från klarhet till klarhet när de agerar ut medan den jämna lunken (Månen/månaden) illustrerar dilemmat för dem som sjunkit ner i en slaskig overklighet där känslor och begär ofta tar överhanden.
Från högre luftrymder får man passa sig att låta arrogant (men det tåget har redan gått för den här bloggen) och jag upplever Vatten som ett typiskt rätt ryggradslöst element, närigt, slirigt och ofokuserat och med tendenser till en slags besatthet i utlevelsen - Vatten varvar lätt upp i hysteri (undantaget Skorpionen som är moltyst längre än någon annan men slår över i våld och t.o.m. mord när den ska uttrycka sitt extremläge). Kanske Månen i sitt hemmaläge i Kräftan bäst illustrerar en i princip bara "själisk" människa, en som låter simpla känslor och begär driva livsödet framåt, en vardagsmänniska som man varken kan säga bu eller bä om. Ett makthavarnas verktyg utan kraft eller vision nog att förändra sin verklighet.
Om så är, tecknar den inhemska unga popens kungapar (båda snart medelålders!) ett beklämmande läge för det unga enkla Sverige. Dessa är en generation utan framtid och att de väljer att lyssna på Maggio och Hellström hellre än att bilda sig genom böcker ger Platon helt rätt i varningen att musik bara är en pseudolösning på själens sjukdomar, åtminstone för den människa som har en seriös insikt om vad ett människoliv är till för (vilket jag betvivlar att någon av dessa den för export odugliga svenska popens kungligheter har kapacitet att skaffa sig).
Som kugghjul i musikbranschen blir så här distinkt Vatten som att säga: cyniska produkter som fyller en osofistikerad publiks mest grundläggande behov. Ingen av de två producerar stora texter bortom känslotexter i små ämnen (Hellströms ofattbara förmåga att stjäla andra artisters textrader, översätta dem och kalla sig själv textförfattare har sedan länge noterats på nätet). Denna pop är helt enkelt vanligt kranvatten för folket, inga ädla årgångsviner.
Men törstiga och tomma själar dricker naturligtvis känslosoppan och får ut dess behållning för stunden. Det är symptomatiskt att DN skriver om Spotify - det lägsta och mest imbecilla sättet att missbruka musik: som ett folkets opium som bara rinner på i bakgrunden som någon slags sövande drog för att människor i vissa yrkessituationer ska befinna sig i en ständig halvtillvaro där de utför sina själsdöda arbetsuppgifter med skvalmusik som buffert mot den krypande existentiella ångesten.
Att höra någon annan sjunga om ångesten i det lilla livet fungerar för övrigt perfekt som ett ställföreträdande lidande och blir därför någon slags flyktig balsam för stunden. (Vatten-elementet är f.ö. sorgens element - "Känn ingen sorg för mig Göteborg".)
Det är svårt att bedöma vem av Maggio och Hellström som är värsta utsatt när man går lite djupare in i horoskopen än bara den här ytliga parallellismen, men jag är rätt för att Maggio är den mest suicidala av dem. Det här är naturligtvis inget hon kommer att yppa för medierna, men Vatten-elementet är liktydig med dr. Freuds impopulära tes om dödsdriften thanatos - hans rika publik i Wien tyckte inte alls om att tala om döden under sin psykoanalys, de ville hellre kittlas av orerande över Eros! Detta beror på att Vatten är upplösningens element, en god upplösning när själen slutligen bestämmer sig för att rena sig från sin smutsiga Vegetativa Själ - detta är vad sattviska Fiskarna med dess sattviska härskare Jupiter representerar.
Och nog finns behov av rening från begär och lidelser, Skorpionen är svart som synden och Kräftan, lidelsens tecken, fladdrar hit och dit under loppet av Månens månatliga varv. Vissa dagar kan den vara helt genomlyst av Sattva gunas tydlighet bara för att några dagar senare degradera sig helt när Mörkrets - t.ex. könets krafter - släcker ner medvetenheten helt. Maggio har sannolikt samma psykopatiska drivkraft som Annika "Fallskärm" Falkengren men medan bankchefen berikar sig med pengar är det inte svårt att se en mer traditionellt fallen kvinnas natur i Maggio.
Problemet för både Hellström och Maggio är huruvida den aktiva viljeplaneten Solen klarar att föra respektive livsöde från "klarhet till klarhet" när båda bär en börda på den lunära känslo- och instinktssidan. Månen i Kräftan behöver en stark solär ledning har jag sagt tidigare, och föreslagit dess naturliga partner, Solen i sitt enda härskarläge i Lejonet. När även Solen gått ner i undervattensläge blir frågan hur Münchhausen ska lyckas lyfta sig i håret och komma upp ur vattnet... Dessa två är verkligen barn av Naturen men utan någon koppling till Övernaturen. De är därför väldigt typisk svenska, landet som Djävulen äger.
Varför jag kallar Maggios horoskop mest problematiskt beror i hög grad på hur Fisk-Solens disponent Jupiter står placerad. Denna, frihetens och välviljans Jupiter är inte alls särskilt generös i självmedvetna och försiktiga Jungfrun. Här ger dagens första inlägg om den praktiskt lagda SLAVENS MENTALITET viktiga pusselbitar. Eftersom Jupiter regerar i sitt negativa läge i Fiskarna anses den skadad eller försämrad i Jungfrun - ingen generositet finns i den utarmade underklassen och de ska heller inte äga stor förmögenhet (Jupiter) eftersom deras materialistiska orientering är felaktig. Rikedom kan bara förvaltas av dem som förstår att den ska sublimeras och spenderas på sådant som förstör pengarna på den jordiska nivån men återuppstår som andlig rikedom! Maggios karta innehåller dessutom den stränga och hämmande husbonden Saturnus GRADEXAKT invid denna veka rikedomsplanet och allt detta inom slavens eller löntagarens zodiaktecken.
Allt detta drar ner Jupiter så att Maggios Sol i Fiskarna möjligen vinner ökat klarhet i hur man hanterar vardagslivets praktiska bestyr - hon går från att vara en fumlig och ointressant slav till en som kan vara värd några kameler och hönor på slavmarknaden - men den här Solens underliggande disponent kommer aldrig att lämna det materialistiska gettot. Hon är låg bland de låga och att alla medier på musikbranschens uppmaning hajpar henne säger något om tillståndet i landet. Man vill åt den unga publiken och cementera deras medvetanden på samma slavnivå som Maggio själv håller. Så kontrollerar Överheten den växande generationen genom vad de unga tror är deras egen musik. Ur det perspektivet är Maggio den största nyttiga idioten av de två. Kanske därför vi anar en inre identitetskonflikt - Solens underliggande ägare/disponent opponerar sig Solens uppvisade profil men är samtidigt själv ägda av den ägande onda Saturnus (skivbolaget)! Kvinnans identitet är låst som i ett skruvstäd och detsamma kan därför sägas om hennes andesjäl (Solen)!
Hellströms karta är mer direkt knasig och urspårad: hans Sol står i den direkt dissociativ glidning till en programmatisk Jupiter i mentala konstruktören Vattumannen. Men Jupiter står i 8e "omedvetna" huset sett ur psykets (Månens) perspektiv och man kan fråga sig om han ens är medveten själv om att han är en systematisk textplagiatör. Nu är han inte den första svensk som gjort sig en karriär på att absorbera massor av pop och sedan klippa och klistra de bästa bitarna och göra egna låtar.
Per Gessle har villigt medgivit att hans gigantiska samling grammofonskivor förklarar varför man alltid tycker sig ha hört hans låtar förr men ändå inte. Gessles verkshöjd är en annan än Maggios och Hellström och han är också den enda som lyckades internationellt. Detta vill jag förklara med att han har ett gudabenådat psyke i Vattumannen och en välplacerad Saturnus i visionära Elden och där Saturnus går samman med intellektets Merkurius för en människa med en makalös stil- eller formmedvetenhet ("Dressed for success").
Eller beror hans framgång på att han lagt sig i förbund med Djävulen (Satans stjärna Algol)? Han är verkligen en slav under formerna, Saturnus trycker hårt mot hans psyke och får honom att skapa schablonmusik. All musik kräver naturligtvis komposition för att bli njutbar men här står den stora framgångens och de stora pengarnas Jupiter relaterad till frestaren Djävulen i den lodräta "världserövraraxeln"? (Jag maxar upp "streberaxeln" med en magnitud eftersom Gessles koncept "Roxette" faktiskt erövrade den kommersiella världen.)
Hur som helst är det bra mycket mer fyrverkeri på den här himmelen än de idoler som nuvarande unga generation håller sig med. Kanske motsvarar Sveriges tilltagande förfall ner i blaskig, youTube-styrd analfabetism?
Det var en liten utvikning som kom till mig när jag började fundera på varför Hellström och Maggio upplevs som två artister som det är omöjligt att exportera i vida världen (t.o.m. om de försökte skriva engelska texter). Att studera Gessles månascendent ger en liten aha-upplevelse: jag har ofta noterat hur fysiska ascendenter där kontrollplaneten Saturnus ligger en bit upp i skyn och kastar en 60-gradersvinkeln mot den fysiska personen brukar resultera i extrema konformister, fursteslickare som gör allt de kan för att jobbet ska bli perfekt på arbetsgivarens (Saturnus) villkor.
De med normerande Saturnus hängande över sig på detta vis är extremt politiskt korrekta och har inget nytänkande i sig, vilket också Gessles musik så väl bekräftar. I den meningen är han mer "music by numbers" än både Maggio och Hellström, som visserligen knåpar trallglada melodier som barn på förskolenivå kan uppfatta, men ändå skiljer ut sig en smula från den internationella popmall som Gessle alltid ville rida till framgång på. Han skulle naturligtvis hellre tala om en äkta kärlek / bindning till sin tids popformat.
