Peri Eudaimonias - om en människas välmående enligt filosofen Plotinos

Politiker som inte förverkligat sant välmående i sig själva är förbrytare och ska aldrig tillåtas leda andra. Så enkelt kan man summera en av Plotinos mest skoningslösa uttalande om kriteriet för att få rätt att kalla sig verklig människa. Den romerske tänkaren drabbar med full kraft särskilt i Sverige, där medborgarna fostras till att bli produktions- och konsumtionsmaskiner som drivs enbart av låga sinnliga behov: den svenska staten odlar fram varelser som inte ens är verkliga människor! Det är djur eller märkliga varelser som betjänar Maskinen (samhällssystemet).

...Det är uppenbart...att människan har perfekt liv genom att inte bara äga sinnesförmögenheter [tillsammans med de besjälade djuren] men också resonemangsförmåga och intelligens.

Men är hon då annorlunda från det perfekta livet när hon har det? Nej! Hon är överhuvudtaget inte en människa med mindre hon har det perfekta livet, antingen potentiellt eller faktiskt (och om hon har det i aktualiteten kan vi säga att hon har befinner sig i ett tillstånd av välmående).

Men kan vi säga att människan har detta perfekta slags liv inom sig som en del av sig? Vi [platonister] hävdar att andra människor, som bara har det potentiellt, har det som en del, men den människa som är "högvälboren", som faktiskt är detta liv och har passerat över i identitet med det, [har det inte utan] är detta perfekta liv. Allt annat är bara något den här människan ikläder sig och du kan inte kalla det en del av henne eftersom hon bär det utan att vilja. Det vore hennes om hon förenade det perfekta livet till henne genom en viljeakt. 

Så vad är då det goda livet (eudaimoni) för en aktualiserad människa? Hon ÄR vad hon har, är sitt eget goda.  Det Transcendenta Goda är orsak till det goda i henne; faktumet att Detta är gott skiljer sig från det faktum att Det är närvarande i den sanna människan. Det finns evidens för detta i det faktum att människan i detta tillstånd inte strävar efter något annat, för vad skulle hon söka efter?

Enn 1:4, Armstrong s.183

Det här stycket som slutar som en nyplatonisk hyllning till buddhismens utsläckande av alla låga begär, är intressant för astrologin om man minns att människans sanna identitet är hennes soltecken (och inte t.ex. måntecken eller ascendenttecken). Fastmer som hellenistisk (väst-)astrologi brukade kalla Solens naturligas 5e hus för "eudaimonins hus", välmåendets hus vilket via astrologins dekadens i västerlandet blivit ett simpelt nöjeshus för låga spelar- och klippartyper, ett närmast hedonistiskt område i personhoroskopet!

Inlägget om polisrötan innehöll en liten utvikning under stycket om NOA-befälet Staaf som läsaren som missade det rekommenderas. Det 5e huset knöts fordom till härskaren, kungen eller kejsaren men har pga tidernas dekadent kommit att handla om t.o.m. sorgliga VD-typer och andra i ledarposition. Även om 10e makthuset i ett världsligt horoskop indikerar t.ex. regering och riksdag som en maktsfär, måste 5e alltjämt sägas indikera de faktiska makthavarna, även om korrupta länder som Sverige lyft personansvaret från dessa numera ofta livsfarliga brottslingar eller egocentriska karriärister.

Svenska politiker gör väl i att hemlighålla sin födelsetid eftersom förmodligen knappt någon skulle befinnas acceptabel att företräda folket och dess vilja. Se bara hur regeringen Magdalena Andersson gick rakt över huvudet på befolkningen och litade på att medierna skulle hjärntvätta hårt och effektivt när det stod klart att landet skulle ansluta sig till USA:s imperalistpolitik (NATO).

Den symboliska kung Carl XVI Gustaf föll naturligtvis direkt in i ledet. Säg vid vilket ingånget vapenexportavtal han inte varit närvarande som ett ornament? 

För honom finns faktiskt något så ovanligt som en födelsetid (plockad från en svensk sajt som fått uppgifterna om flera kungligheter från kungahuset). Äger kungen det perfekta välmående (eudaimoni), den djupa lycka som utgår identifikation med den egna själen?

För första gången på bloggen inkluderar den här kartan daimonens lott, vilket är en potentiell konflikt eftersom hinduisk astrologi inte använder den här punkten. Men med minsta vett kan man hålla isär de två traditionerna och studera båda samtidigt!

Den ömsesidiga receptionen - Krabbascendentens Måne i Vädurs Eld och samtidigt Vädurens härskare Mars i Krabban ger kungens emotionella natur och troligen en känsla av att de officiella roller som följer med 10e huset är emotionellt tärande och en oönskad belastning.

Krabbascendenten med Lyckans lott i 6e graden  visar samtidigt hur ovanligt privilegierad hans familj/Krabban är, och lyckopunkten vävs in i den ömsesidiga receptionen så man förstör att 1a husperson och makt är sammanflätade.

Däremot är det inte mycket bevänt med den bakomliggande daimonen som ser ut att vara en verkligt materialistisk ande som glädjer sig åt 2a huset och kungens alla materialistiska sysslor som medierna bara ibland fäster uppmärksamheten på. Detta är en daimon i det grekerna kallade Hades portar, 2a huset i Lejonet kanske indikerar en i princip död kung, en enbart symbolisk kung utan egentliga maktbefogenheter? 

Fastighetsaffärer är egentligen inte en 2a-husfråga utan sorterar under 4e huset för fasta tillgångar. Intressant nog tycks symboliken ändå peka tillbaka på äganderättsprincipen Oxe eftersom 4e här ägs av Vågen, dvs. Venus, och Venus själv befinner sig i idealhuset och Oxens tecken! 11e kan också ses som 2a ekonomihuset räknat från 10e karriär/makthuset. Kungen är verkligen om sig och kring sig i sina monetära affärer, och horoskopet tecknar en högst mänsklig figur snarare än en hero eller guda-daimon i mänsklig förklädnad.

10e huset är heller inte en övertygande position för Solen, som borde representera INNEHAVET AV EUDAIMONI eller utflödet av själens överflöd av inre lycka. Tionde huset, noterade brittiska mästerastrologen Charles Carter tidigt under 1900-talet, har så lite ett hus kan ha med den inre eller äkta människan att göra (Solen, atman). I tionde huset är allt SPEL UTÅT, FÖR GALLERIERNA. Detta är en Sol som förbrukar allt krut på den yttre (ceremoniella) rollen av makthavare. Ingen av horoskopets två "daimoniska" symboler övertygar och nog får man ofta intrycket att kungen skulle velat ha fötts till någon annan...

Som en tredje punkt att inspektera naturligtvis eudaimonins eget 5e hus, den "naturliga" sektorn där en solkung kunde förväntas ha Solen (naturligtvis avviker nästan alltid verkligheten från astrologiska idealföreställningar).

Här gnistrar det ändå till en smula, men i DOLT VATTEN ("Naturen älskar att dölja sig" - Herakleitos, tidig student av de fyra elementen). Femte husets tillfälliga ägare kan här sägas vara stand-in för Solen och en bättre position för Solens eldiga vän Mars än i 1a personliga huset går inte att tänka sig. Visst anses Mars "fallen" i Krabban och svår att locka fram någon heroism ur, men den är en hejare på att skydda de sina och de ämnen den "känner för". 

Och därmed är man tillbaka vid den "sensationalistiska" (rubrikskapande) Eld/Vatten-konflikten igen, förstahus personen sammanflätad med den officiella personan i 10e huset (jämför gärna kungens oroliga Eld/Vatten-krig med nyligen nämnda DN-Wolodarskis). Det är kanske inget härskarmaterial i klassisk mening, men man kan räkna med att den här kartan inte bara tecknar hans fars oturliga död i flygolyckan utan också det öde han skulle möta som en halvt kidnappad kung i det socialdemokratiska Sverige.

PS. Det tål att upprepas: Daimonens Lott i Lejonets tecken, om man bortser från Hades portar eller 2a husets materialism, en intressant symbolkombination med tanke på att Daimonen väljer att representera sig som en solkung i 10e huset!

PS2. Ett halvt dygn efter det här inläggets publicering kommer AB på att det kan vara lämpligt att puffa för en kommande dokumentär om kungen, signerad medarbetaren och antimonarkisten (?) Åsa Linderborg:

https://www.aftonbladet.se/kungligt/a/JQnkPJ/ny-dokumentar-om-kungen-av-asa-linderborg

En god man i en huvudlös huvudstad

 

Man ska nog inte ta så allvarligt på hovets förklaring till förbudsskylt mot elsparkcykelhelvetet utanför Slottet. Det ser mest ut som den med munkavle belagda Konungens diskreta sätt att understryka att han delar folkflertalets syn på denna senaste monstrositet till popkultur som spritts över världen av låga kapitalistmentaliteter som introducerat en förslappande onödighet enbart för att tjäna snabba och lätta pengar på en allt dummare och därför extremt trendkänslig ungdom - och en hel del (o)vuxna också.

Den rådliga förbudsskylten förtjänar Konungen en ny kommentar till sitt intressanta födelsehoroskop. "För Sverige i tiden" har varit hans devis genom åren och minns man hans egen fäbless för snabba fordon finns det kanske ingen anledning att föreställa sig någon djup eller filosofisk undermening bakom ordspråket. Jag tror kanske inte att Konungen plöjt de gamla filosoferna och med valet av ord tydligt distanserat sig från solidaritet med Sverige UTANFÖR Tiden, det perspektiv den här bloggen nu driver hårt. För ur perspektiv av de eviga värdena är det en tragedi vad svenskarna låtit sitt land och sig själva förfalla till.

Möjligen är ordspråket Konungens resignerade sätt att betyga sin och kungahusets fortsatta solidaritet med landet även efter att berövats all reell makt av en socialdemokratisk rörelse som snabbt lierade sig med landets Överherrar så att folket fick de brödsmulor de krävde för att hålla sig i schack och låta Överherrarna fortsätta sina privilegierade liv. 

Det är ju socialismens fiasko att löpa linan ut som nu återspeglas i sådana "inbäddade" högerkrafter som Stefan Löfven som i princip sköt obildade arbetare i händerna på Sverigedemokraterna eller den livaktiga gamla svenska rasism som envist hängt sig kvar i lärdomens salar som namn och bilder på gamla skamliga rasbiologer och rena nazister. Ett land ruttet in i märgen, är vad Konungen valt att med viss distans i devisens formulering ändock stötta. Det var naturligtvis ren självbevarelsedrift. Alla är inte födda att röra upp en storm.

Födelsekartan visar hur vissa födslar inte ger den till världen ankomna själen mycket till val. Konungens fars tidiga död i en flygolycka har han uttalat sig själv om, att det var något av ett trauma i hans tidiga liv och bloggen har tidigare pekat ut hur ödesbestämt detta frånfälle var i den blivande Carl XVI Gustafs liv.

Den ömsesidiga receptionen mellan olycksplaneten Mars stigande i Hemmets tecken (Krabban) i öster visar hur Olyckan klibbar vid Konungens eget fysiska arv från det han föds, och Nymånen i Väduren preciserar (via Månen) vad den lunära Krabb-ascendenten söker säga. Mars är ju en "fallen" planet i Hemmets tecken, ingen vill ha Olyckan innanför det Privata Hemmets fyra väggar!

Ändå är inte Mars odelat ofördelaktig här. Fallen må den vara, men 1a-husplaceringen och Krabban är båda faktorer som gynnar Mars. Konungens motorintresse och dragning till fart är helt en affär som Mars så prominent omvittnar och i den ömsesidiga receptionen med Månen (här pådriven av den energiska Solen under nymånen) bildar ELD och VATTEN en ständigt sjudande temperatur. 

Detta är både POSITIV sensationalism och dess NEGATIVA baksida på samma gång. I förhållande till födelsen in i 10e makthuset är den rubrikskapande sensationalismen negativ, Konungen övertar en symbolisk tron, han är berövad all personlig makt. Men i förhållande till hans persona - Krabb-ascendenten - kommer Konungen genom livet att vinna i Folkets (Månen) ögon.

Hans tal - särskilt vid nationella kriser - har upplevts äkta och mänskliga. Detta är för att Olyckans Mars när allt kommer omkring är en personlig tillgång. (Notera att nationalhoroskopet fr.o.m. Regeringsformen 1974 tecknar Folket via en Måne i Väduren - samma enkla och oförställda zodiaktyp som hos Konungen. Att kunna känna som Folket känner är ett omen "att dö för" för en makthavare förr i tiden, men naturligtvis trevligt även för en modern och mer symbolisk kung att känna till.)

Horoskopet är således ett där man redan från början kan säga att barnet kommer att ha en tuff början men i långa loppet innebära något NYTT (nymånens nystart i något avseende). Och nog kan man säga att han förnyat kungahusets inför Folket, inte minst genom sin lyckade dotter, kronprinsessan. Avkomma via 5e huset för lek, kreativitet, ledarskap och inte minst barn bollar via tillfälliga ägaren Skorpionen tillbaka till Mars i 1a huset. 

Jag går här inte in på hur särskiljandet av flera barn kan studeras astrologiskt (jag har helt enkelt ingen praktisk kunskap i delfrågan). Men banden mellan far och barnen är tydliga genom detta fördelaktiga band. Kronprinsessans period av ätstörningar kan ev. anas eftersom en "fallen Mars" i magsäckens Krabban kommer att i någon mån kunna gälla avkomman...

Beträffande den goda daimonen som har en ogjord sak i förhållande till det mänskliga köttet, så erbjuder nog Krabbans kropp en av själens lindrigaste besöken i det jordiska. Den goda daimonen, tecknad av 11e husets tillfälliga härskare, är här Oxens tecken, ett i allmänhet konservativt tecken inriktad på förvaltning eller bevarande av det rådande tillståndet. Det intressanta är alltså att Krabban trots sin betydelse av protektionist och revirhävdare har denna goda daimon - Venus-i-Oxen som en välgörande planet som byter skepnad och blir en "verksam illgörare". Hur ska man förstå detta? Som att Krabban ska sluta hävda revir och lunka sin väg när utmanad?

Eller kanske som att alla husaffärer Konungen pysslar med och som kvällspressen ibland söker skandalisera, uttrycker det bästa han kan göra för att följa den goda daimonen, även fast det skadar hans person och sätter igång Eld/Vatten-sensationalismen från snaskiga och låga medier, borgerliga eller så kallat socialdemokratiska. Krabbans tecken är en obeständig dagslända, en tillfällig fysisk värdkropp i den lägre naturen och för att följa sin högre och goda daimoniska ingivelse bör Krabbans fruktbärande VATTEN föras i kontakt med Oxens JORD. 

Blomstring i det materiella (eller förmerande av privatekonomin) resulterar. Vattnet syns offrat men Krabbans flyktighet i Kretsloppet är så total att den bör utgjutas, offra sig och absorberas av JORD. Så har Krabban uppfyllt åtminstone en del av sin destination i de lägsta aspekterna av Kretsloppet (hinduernas Samsara). Som trädgårdsmästare har den gröna fingrar som ingen annan. (Resonemanget håller långt även när Krabba och Oxe inte figurerar i samma roller som hos Konungen.)

Hinduisk tradition skiljer nu mellan portabla tillgångar och fasta, en oxe är t.ex. portabel medan fastigheter står där de står. Denna distinktion mellan 2a och 4e huset går igen i de motsvarande tecken och håller man hårt på åtskillnaden mellan typen av egendom kanske tolkningen kan bli: den goda daimonen kräver att Krabban att den lägger bort sitt hus, sitt skal och "skalar ner" sina intressen från familjer och fasta revir till "lösöret". 

Detta skulle kunna vara ett subtilt omen om den reduktion av kungaHusets makt som Konungen var destinerad att bli den förste att uppleva, även om det inte är Folket i skendemokratin som krävde det utan en mindre grupp makthungrig pöbel. Det går att vrida och vända Krabbans relation till Oxen, när den senare är det högre (om än inte högsta) Goda, i all oändlighet!

Beträffande Konungens högsta destination (9e huset) kanske han aldrig höjer sig nämnvärt över Björn Ulvaeus nivå (lista ut varför jag singlar ut de namnet), men tack vare känd födelsetid kan sägas att Fiskarna i samvetets hus och dess härskare Jupiter i motsatta 3e intellektshuset ändå inte är helt fel. Det finns faktiskt filosofiska ansatser här, även om Jupiter i Jungfrun i 3e huset för snabb kommunikation i yngre år kanske mer handlade om sportbilar och jetset-liv (9e som utlandsresor), än om de högre utforskningar astrologin reserverar för denna axel.

Men Jupiter är en naturlig välgörare och behåller sin fördelaktiga funktion för bl.a. Krabban som ascendenttecken. Därmed ges fantastiskt stöd för ett fungerande samvete från det tredje intellektshuset och detta trots att Merkurius (naturligt korrelerad med 3e är svagt placerad i intuitiva Fiskarna). Att Konungen är en närmast renodlad känslomänniska syns också av att formalistiska Saturnus, fastän väl placerad i Tvillingarna, har fått stryka på foten och spelar en mycket liten roll i 12e offerhuset. Född med noll far och noll makt, som sagt.

I nästa liv enligt den närmast banala metoden att studera nästföljande inkarnation genom huset som följer nuvarande kropp/ascendent, vittnar Lejonet i 2a om att Konungen i nästa liv kommer att fortsätta födas upphöjt. Solen i tionde. Här vet jag inte huruvida man ska väga in Solens disponent, Mars. Om så uppstår ju en rundgång, en historia om en makthavare som föds utan makt ännu en gång! Jag utgår från att Konungens predestinerat goda sätt att ro ett knepigt liv i hamn kommer att rendera honom ett liknande liv men med mer att säga till om!

Bloggaren däremot, tycks ha lagt maktliven bakom sig och har Månen på ascendenten i Tvillingarna. Det ger honom Krabban i nästföljande andra huset så att även nästa jordeliv kommer att vara en osynlig människa i Folkdjupet, vilket är vad Månen betecknar.

Kanske även Konungen levt "Sverigelivet" för att smaka på en större närhet till Folkets ve och väl och den vägen preparera honom för en verkligt gedigen insats som framtida folkledare!

SÄPO förebygger terror och kungen fyller år

DN publicerar klockan 10.12, tre minuter före Sveriges Radio, nyheten att SÄPO gripit personer misstänkta för förberedelse till terror. Astrologiskt ger tillkännagivande ett horoskop som kusligt påminner om kungens födelsehoroskop med födelsetiden 10.30. Det märkliga är att båda kartorna lider av samma Mars-attack mot det egna hemmet/den egna tryggheten! 

(SvD uppger 10.20 för kungens födelse, men en gång listade stjarnrummet.se samtliga kungligheter och uppgav att födelseklockslagen kom direkt från kommunikation med hovet så jag håller mig till den äldre uppgiften.) 

Här ges en bild av vad de gamla kinesiska naturfilosoferna så tydligt såg, att moder Natur "i en handvändning (samtidigt) realiserar tjugo separata projekt". I eller i andra ord: vår västerländska fixering på individen är en vansinnig urspårning och en förlust av insikten om hur tillvaron "funkar".

Den verkliga verkligheten utspelar sig på en högre - gudomlig- nivå och ytterst är vi alla bara spratteldockor för de verkligt levande varelserna som i sina svallvågor effektuerar just sådana här parallellfenomen som jag, här, unikt i Sverige, ber den begåvade läsaren att kontemplera:

Jämförelsen mellan C-G:s födelsedag och samma datum 72 år senare visar som en bisak hur den korrekta zodiaken inte förblir vid samma punkt från år till år. AstroLOGISKT fyllde kungen år i går till följd av vårdagjämningens precession. Mer exakt har den zodiakala referensen (mätskalan) backat 29 bågminuter eller cirka en halv grad på dessa 72 år och samma bakåtglidning antyds också av ascendenten som vid samma tidpunkt 2018 faller något tidigare i Kräftans tecken.

Det var passande att upptäcka nyheten om kungens födelsedag direkt efter föregående inlägg som nämner drottning Elisabet I. Båda kungligheterna har Solen i 10 makthuset, men medan Elisabet sjukligt fixerade sig vid sin egen politiska myt (the Virgin Queen) blev kungen än mer folkets vän efter sitt tal om att också han bara vara en människa - jag tror det var efter tsunamikatastrofen han sade det. 

Att ha olycksbringaren Mars "fallen" i sitt första hus, underminerar den martiala Solen i Väduren och drar med sig kungens barndomshem (Månen) som också står uppe i det offentliga. Det är förstås kungens far som dog i en olycka (Mars) som indikeras här. Men positionen är också en sinnebild för de många och låga angrepp som sataniska republikaner riktat mot kungen och hans hus genom åren. Det här livet tog knappast Carl-Gustafs själ genom god karma, femtehusets tillfälliga härskare för god karma (och ledarpositioner) är just Mars som i första huset indikerar kungens egen person, men naturligtvis är en lyckosam karma med påtagliga förbehåll, vilket planetens "fallna" status i Kräftan indikerar.

Det avstyrda terrorattentatet illustreras på samma sätt av krigs- och olycksplaneten Mars som idag är på väg att lämna Skyttens tecken men vid sagda tidpunkt attackerar Nationens hjärta eller Hemmets trygghet (Kräftans tecken) genom sin tillfälliga position i 6e fiende- och olyckshuset varifrån den kan kasta sin hinduiska 210-graders dödsaspekt mot tecknet i öster. 

Men varför kommer en rapport om ett avstyrt attentat och inte nyheten om ett genomfört illdåd? Överblickar man dagens himmel som helhet förefaller Jupiter göra sitt jobb som beskyddaren från ont, den Stora Välgöraren står idag i kombination (samma tecken) med Hemmets och Tryggheens Måne i Vågen, tillika ascendenthärskare under den tid då nyheten tillkännages. 

Vågen är dessutom Sverigehoroskopets ascendenttecken (enligt den är bloggens förslag) och därmed blir utfallet jupiteriskt lyckosamt. På självaste kungliga födelsedagen sticker en diffus propagandaapparat fram sitt fula tryne och säger egentligen till allmänheten att de ska vara fortsatt otrygga och lita till Överhetens beskydd. Fult, riktigt fult av de som tror sig äga folket.

Tillägg
Noterar dagen därpå att också Expressen publicerar sin version av nyheten nästan på minuten med de andra, 10.13. Tidningen visar också hur Åklagarmyndigheten lagt ut sin version 10.11. Så här ser det ut när medierna - inte längre någon tredje statsmakt - koordinerar sina insatser med överheten. Troligen kommer neuroslandet Sverige att genera sig igen, när det visar sig vara en överilad insats mot "suspekta invandrare".

Smädesmyntet astrologiskt "i Tiden"

De två stora stockholmstidningarna publicerar båda historien om smädesmyntet som hånar landets konung med bara en minuts mellanrum, runt 9.30. Tilltaget är förstås värt mer förakt än kungens möjliga egna snedsteg - jag menar, Sverige producerar ju nästan bara materialistiska girigbukar (och fler snattare än i något annat nordiskt land), så varför skulle en nobel eller kunglig själ frivilligt återfödas i dessa trakter? 

Varför, med andra ord, smäda vad som ändå är ett typiskt nationaldrag: solkiga människor som surfar till otrohetssajter istället för att lära sig konsten att bli människa?

Astrologiskt är ögonblicket för nyheten fenomenalt, för när det är en händelse av magnitud, då visar konstarten prov på sin förmåga att den synliggöra Ödet. Se bara hur exakt Månen - ödets urtavlas sekundvisare - prefekt prickar in konungens egen Måne:

Den här konungen har som synes Månen i Väduren uppe i det tionde "officiella" huset, vilket är en bekymmersam position eftersom Månen också representerar det mest privata. Konungen upplever det helt klart som pressande att i ett land av byfånar och onda människor på det sätt bara en sekulär kultur kan framskapa - tvingas löpa gatlopp i det offentliga.

Horoskopet vittnar om ett riktigt plågat livsöde eftersom sinnelagets (Månens) disponent är olyckans Mars, och den är inte bara fallen i Kräftan, tecknet för privatlivets helgd, utan dessutom kopplat till konungens egen person (1a huset).  

Efter det här jordelivet kommer den här själen inte att ha brottom att önska sig en mäktig position igen. Man kan bara spekulera i varför själen valde ett så fullständigt bakbundet liv som statschef för ett land där konungen berövats nästan alla befogenheter.

Vad gäller publiceringstiden i sig, är det fascinerande att exakt grad ETT av konungens tecken Lejonet stiger över Stockholms östra horisont då båda stockholmstidningarna släpper nyheten. Den numerologiska signifikansen av talet 1 behöver knappast kommenteras, eller att Lejonet är Solens (nr 1) tecken och att Mars representerar skändliga attacker mot någons individualitet.

Vad som gör mig lite nyfiken är om antikens onda stjärna Algol faktiskt är med på ett hör här. Konungens Venus (mätressens symbol) står ännu under påverkan av en märklig anhopning planeter i tiden vari också Satans huvud (Algol) ingår. Och denna klump av planeter passerat Den Onde i Oxens fot synes ha stimulerat just den känsliga sidan hos Venus: hennes horaktiga tendenser, hennes naturliga instinkt att vilja associera sig med allt som skänker välmående och njutning. 

Det är värt att notera att dem födda med Kräftan stigande i öster - det komfort- och njutningssökande tecknet - alla har ett potentiellt problem med Venus. Enligt indiskt synsätt förvandlas den till "verksam illgärningsman". Och det är ju exakt denna akilleshäl smädesmyntet lyfter fram.

När det gäller ödets stora penseldrag är det Saturnus man ska hålla reda på. Här finner man att den sedan några månader gått retrograd och backat ur rättrådiga Vågen dit den nådde runt årsskiftet. Saturnus tynger nu återigen Jungfruns tecken och i synnerhet konungen, som föddes med trevnadens Jupiter nästan exakt där nu den kalla och onda Saturnus befinner sig.

Därmed kommer Saturnus återigen att attackera konungens medfödda Saturnus genom sin "indiska" 270-gradersaspekt (västastrologer skulle istället kalla det en sinister kvadratur, men i indisk astrologi anses inte planeter kunna vända sig om och titta åt vänster). Det är inte oviktigt att konungens medfödda Saturnus ligger i 12e huset, som i indisk tradition bl.a. kallas "sängkammarens hemliga nöjen"!

Här ser man hur Saturnus har förmågan att ta precis all livsglädje ur ett liv. Att den här saturnustransiten koinciderar med ett så sällsynt vulgärt övergrepp mot konungens person, antyder att hans medfödda Jupiter i sig var en svag punkt i horoskopet. När framgångsplaneten Jupiter inte fungerar normalt kommer den inte att bidra med något gott alls i livsödet utan bara spruckna bubblor och andra nidbilder av det Jupiter i grunden står för.

I västastrologi skulle man börja tala en Jupiter i 28 grader som att den läcker in sitt inflytande från slutet av tredje huset i det fjärde, men indisk astrologi drar i allmänhet distinkta linjer. Det är antingen en symbol eller en annan, inte någon ohelig allians av båda. Konungen föddes alltså med den jovialiska och framgångsskapande Jupiter i sitt tredje hus för kommunikation.

Och som dyslektiker och inte alls värst slängd i käften får man återigen en känsla av att denna Jupiter helt enkelt inte gör sitt jobb. Bekräftar då den indiska traditionen att Jupiter i tredje i Jungfrun är en vek placering?

I väst är redan Jungfrun en klen placering för Jupiter som ju härskar över opposita Fiskarna, där den hämningslöst ger upp på det sätt som bara Fiskarna kan hänge sig. Jupiters expansiva tendens att ge sig hän, går i baklås i Jungfrun, tecknet som är mer "om sig och kring sig" än kanske något annat i zodiaken. Denna brist på den jovialiska Jupiters spontanitet är påfallande i konungens fall och den tycks verkligen ta sig vägen genom hans intellekt och kommunikationsförmåga. Är det en sjuklig självmedvetenhet som förorsakar dyslektiska problem? 

Är dyslexi i själva verket en så djupt sittande egocentricitet att individen inte längre klarar att distansera sig från text och därmed blir blind för båda ordens stavning men dessutom de tankemönster som föregår själva arbetet med att plita ner tankarna? Västerlandets bisarra så kallade vetenskap tror just nu att allt kan förklaras i termer av kemi, men morgondagen kommer att se oss som en sjuk generation som trodde att man kunde eliminera själen och psyket från ekvationen... Vad materialisten mäter och sedan analyserar i termer av biokemiska processer är bara en skugga av de Verkliga Skeendena som föregår det eko den materiella verklighetsnivån är.

Konungens Jupiter är tekniskt sett både en naturlig välgörare och en verksam dito. Den äger tillfälligen horoskopets bästa hus, det nionde för förutsättningslös upptäckarlusta, samvete och filosofi. Här går förstås upptäckarlustan i Vattenelements tecken, vilket i sig indikerar den vegetativa själens reflektioner eller avbilder av en logiskt föregående realitet. Konungen söker ärligt i sitt liv, men genom skuggornas rike. Och jag menar att man märker av Jupiters detriment i Jungfrun, fast indisk astrologi inte gör något nummer av den här typen av placering. 

Och vad händer då när också Jupiters disponent Merkurius är klent placerad, "fallen" i jupiteriska Fiskarna. Vi får en ömsesidig reception mellan två försvagade planeter. Nu börjar kommunikationsproblemen verkligen märkas!

Trots att Jupiter vill så väl, är planeten involverad i en större härva som inte ser helt välsmord ut. Det är uppenbart så att Jupiters tendens att söka nya emotionellt tillfredsställande upplevelser, att bryta ny niondehusmark, har haft ett pris som nu präglats eller förevigats som en 1-krona. 

Sådan är Saturnus - formgivaren eller mallen. När Saturnus i transit passerar över konungens medfödda utforskningsplanet, objektifierar Saturnus Jupiters intresse för Jungfrun, oskulden eller mätressen. (I det säkert föga populära inlägget "Är glamourmodellen dagens sköka" visade jag att flickor med Solen eller Månen i Jungfrun i högre grad än med de flesta andra zodiaksymbolerna rusade åstad och kastade sina kläder för småpengar - en tydlig bekräftelse på att det här Jordtecknet instrumentaliserar den materiella naturen, prostitituerar den och sig själva.)

Om smädesmyntet präglat av Saturnus: DN, SvD, SvD 2, AB, Expressen

PS. Kärleksgudinnan Venus "fall" i Jungfruns tecken har väl aldrig setts tydligare än i drottning Elisabet den första av England, "Jungfrudrottningen" som horade runt å det grövsta med adelsmännen, men såg till att sprida exakt motsatt officiella bild. 

Horoskopet enligt den korrekta sideriska zodiaken är närmast fånigt övertydligt i drottningens fall: i makten och det falska anseendets tionde hus: Solen, Venus och den tvetungade kommunikationens Merkurius i Jungfrun. En hemsk människa, men där England fortfar att sprida en falsk historisk bild då drottningen är mer lukrativ än någonsin för underhållningsbranschen.

Skandalboken & antirojalistiska motiv

Rekord! Hela
tre anmälningar!

Enligt adlibris.com är den 19 november 2010 officiellt publiceringsdatum för den omtalade boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Jag väljer  att lyfta fram det ursprungliga datumet framför det framflyttade (4 nov) - i det förra låg ett intressant omen!

[Tillägg 101108: AdLibris har nu bytt ut säljtexten med bokens preliminära publiceringsdag.]

Apropå boktiteln hade knappast en hel bok behövt ägnas frågan om eventuell motvilja. Astrologin kan med två symboler bekräfta att alla nu inte är linslöss: 

Den garderade och protektionistiska Kräftans symbol som Konungens personliga rollspel (ascendenten) är en indikation om en tillbakadragen natur. Denna naturliga lågmäldhet underlättas naturligtvis inte av att Kräftans härskare, privatlivets Måne, är "utsatt" i det totalt offentliga tionde huset!

Som någon kommenterade den föga avundsvärda rollen som Konung: här finns inget privatliv. Kung är man 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan, året om. Det är precis vad Carl XVI Gustafs horoskop säger, och det dubbelt upp: det är nymåne i Väduren så den privata sfärens Måne är "bortbränd" av den officiella Solen - statschefens symbol som här finner sig i sitt perfekta världsliga läge i tionde huset. 

Motvilligheten är helt enkelt en fråga om Konungens naturliga personlighet (ascendenten) som inte talar samma språk som Solen vilken visar hans objektiva genomslag i samhället. Solen är förpliktad att lysa maximalt.

Jag prövade att dubbelexponera bokens (ursprungliga) utgivningsdag på Konungens födelsedag. Det går att resonera länge och väl över resultatet. Men givet att vi lever i koncentrationsstörningarnas tidsålder pekar jag bara ut det helt uppenbara. 

(Klicka på bilden för större läsbarhet)

I världsliga horoskop eller horoskop som skildrar transiter (förbipasserande planeter) över en individs födelsehoroskop är i allmänhet Månen en sekundvisare som med den högsta möjliga precision astrologin medger pekar ut när något kommer att hända.

Vid midnatt den 19 november, gör Månen entré i Väduren för en drygt två dygn lång passage genom samma tecken den befann sig i då Konungen föddes. Planeten som också symboliserar privatlivets helgd hänger återigen ut det som i normala fall tillhör själens eller familjens insida.

Samtidigt passerar Solen genom ruttenhetens tecken Skorpionen, en stoptipp där allt gement samlats. Samtidigt har vi i Skorpionen olycksbringaren Mars i tät konjunktion med Merkurius. Den senare styr alla former av kommunikation, inklusive bokutgivning. 

I Konungens horoskop motsvarar Skorpionen det femte huset för nöjen, rekreation och individuell kreativitet, och tänka sig, är det inte ett eller annat klubbesök ("nöjen") förhandstisslandet kommit att uppehålla sig vid!

Mest plågsamt förutsägbar är dussinrubriken i AB till den påstått socialdemokratiska skribenten Katrine Kielos kommentar, som på basis av löst prat utbrister, "Kungen måste också granskas".

Så låter det förnumstiga packet. Kielos artikel sticker nu inte ut näsan fullt så långt, men författarens horoskop dryper av en motsägelsefull bindning till och förakt mot män och betydelsefulla positioner. 

Kielos har en medfödd störning mot alla manifestationer av storhet och kunde synas vara den gemena undermänniskans språkrör, den som inte ens förstår vilken riggad bluff hennes älskade demokrati är - något redan Platon kunnat berätta för den som bottnat i den kompletta västerländska idétraditionen innan man gav sig ut på en billig karriärresa.

DN: Boken leder till avskedande på SR.
AB: Kungen måste också granskas.
SvD, DN: Kungen ämnar kommentera boken.

*****

Som överkurs går vi här på djupet med en illustrerad teori om hur antirojalistiska sentiment kan uppstå.

Aftonbladets Katrine Kielos erinrar om vad jag sade om Sofie Arkelsten samma dag hon blev "Nya moderaternas" partisekreterare. Det brinner (orange Rajas) i horoskopet men för mörkrets sak (svart Tamas). Faktum är att Kielos verkar vara i branschen för förmånerna hon också, ett starkare sug efter det materiellt goda än det som uppstår mellan Oxen och Skorpionen ("sataniska syndromet") är svårt att föreställa sig. 

Det är svårt att se skillnad på en typisk socialdemokrat och den kapitalistiska dyrkaren av Satans glitter. Båda är materialister och socialismen uppstod ju ur ett berättigat nödrop från en nedtrampad och utnyttjad underklass. 

Men Kielos horoskop går det ingen nöd på. Här ses en rent estetisk typ av politiskt engagemang, otroligt snarlikt esteticismen hos sexboksförläggaren Carl-Michael Edenborg (nytt fönster). Båda är födda i Vågens tecken och med Solens disponent Venus i Lejonet - tecknet som bortom alla andra dyrkar prakt och elegans och livet med guldkant. 

Kielos Lejonet är som sagt djupt stört, här är både hat och kärlek till den högsta kasten, och att jag till skillnad från Edenborgs horoskop (och mitt eget för den delen) inte tillerkänner Kielos ömsesidiga reception mellan Solen och Venus en "grön" aspekt, en "god" brygga, beror naturligtvis på att båda planeterna i Kielos fall är "infekterade" av varsin naturlig illgärningsman, den redan klena Solen i detriment har Saturnus på sig, och Venus förgrovas eller förvrängs av Mars.

Naturligtvis kvarstår alla intellektuellt kreativa (Eld + Luft) kvaliteter även hos Kielos, och omvänt finns naturligtvis problem hos Edenborg. Just den här ömsesidiga bryggan tappar i okänd utsträckning fördelaktighet genom att Solen och Venus är planetära fiender.

I alla dessa fall (undertecknad inkluderad) finns en accentuerad vilja till självständighet från normalt tagande och givande. Det är, tror jag, en typisk indikation om en konstnärssjäl som hämtar bränsle inifrån. En Våg baserad på Lejonet är därför inte en normal vindflöjel som ständigt, på Vågens sätt, söker samförstånd: "...eller vad säger du?".

Solen är en konungslig planet (ehuru försvagad i tvåsamhetens tecken), alltmedan Venus i Lejonet befinner sig i ett tecken vars härskare betraktar glädjeflickan som sin fiende. Faktum är att nära relationer kan vara problematiska för den här märkligt mångbottnade ömsesidiga receptionen.

Den tycks i sina bästa stunder beskriva individens äktenskap med sin egen själ, vilken naturligtvis renderar ett externt äktenskap med en partner obehövligt. 

I sina sämsta stunder är det här bara ytlig, oändligt ytlig estetik - människor som designar sig en roll och lever den. Gärna helt för sig själva eftersom Lejonet kan ha en så uppblåst självuppfattning att den inte upplever att dess like finns på denna jord. Jag noterar att Kielos bild-byline i Aftonbladet är den enda som i färgsättning, kontrast, med mera, skriker självmedvetenhet och tydligt står ut från de andra. 

Möjligen är denna speciella horoskopkonfiguration ett tecken på att vi faktisk har att göra med själar som smakat på liv som kungligheter eller ultimata makthavare i sitt avlägsna förflutna. Som de gamla grekerna sade: "Inget kan komma ur inget."

Förvaltade själen sitt liv som härskare illa, då bör vi kunna se det i det nuvarande horoskopet som en smutsfläck. Det typiska för naiva och omogna själar är att rikta självhatet (det undermedvetna har en perfekt minnesbild av vad som hände i det där århundradet!) mot en motsvarande makthavare i omgivningen här och nu.

Så kan alla hållningar inför livet beskrivas: främlingsfientligheten är bara det psykologiska uttrycket för individens egen feghet att ta kontakt och bekanta sig med det okända. Hur mycket lättare är det inte att demonisera eller, om man är snäppet mer begåvad, gömma sig bakom politisk retorik och "sakliga" argument. Men det är bara smuts i det egna psyket som driver hela pajkastningen. Titta noga på Månen i ett horoskop, den är linsen som antingen släpper in solljuset (vårt bättre jag) eller håller Intelligensen utanför de egna resonemangen.

Kielos upphöjda Saturnus i Vågen i all ära (en tydlig indikation om ett rättvisepatos), men politisk idealism är långtifrån det enda motivet som driver det här livsödet, och troligen inte ens det viktigaste. Hon hör i hög grad hemma i Arkelstens gäng ("new money"). Folket som är i branschen för att få ut något av det för egen del. 

Redan den mest elementära uppdelningen i de tre gunas (kvaliteterna) visar att också Kielos brinner, men för sin del av kakan inom ramen för det bestående systemet. Hon har inte en enda planet i framåtblickande Sattva guna, en förutsättning för att "tänka utanför lådan". Det skulle inte förvåna att om tio år, om den alltmer irrelevanta socialdemokratin inte lyckas hitta en ny plattform, hitta Kielos bland de positionsmedvetna självtjänarna, bland lobbyisterna som springer ärenden åt näringslivets intressenter. 

Jag vill påminna om att Kielos närmaste andliga släkting, Isabella Löwengrip (horoskop i nytt fönster), i själva verket inte alls är solidarisk med arbetarklassen utan tvärtom är samma själv- och modemedvetna typ med allt krut lagt på Lidelse för Mörkret och Materialism (Rajas och Tamas)! Solen i Vågen må ha övervunnit den totala egocentrismen, men de är ännu inte universalister.

Kielos har faktiskt inte en enda planet som gått bortom Skorpionen och det oavlåtliga krav på att fimpa egot som det zodiaktecknet ställer horoskopinnehavaren inför. Som jag sade: politisk färg som accessoar eller till och med hävstång för en individualistisk karriär.

Jämför socialdemokraten Göran Greider som föddes tungt in i den påbjudna egodödens Skorpion och vars själ påminner honom om att detta är det steg som måste tas. Och hans pliktplanet har redan gjort det: Saturnus verkar från den universella Skytten - från ljuset på andra sidan den svarta tunneln.

Hos Greider hörs tydlig universalism - det enda dugliga nyckelordet socialdemokratin kan spara i sin rekonstruktion, om den vill överleva i Sverige. Av de få artiklar av Kielos jag råkat läsa vet jag inte riktigt vad som hörs. Det senaste viftandet med demokratiflaggan apropå "det suspekta kungahuset" övertygar mig inte om något särskilt.

Kielos Saturnus och Solen i kombination kan visserligen omvittna pliktkänsla, men fastmer tycks Solens intelligens fixeras vid legalistiska tankestrukturer. Oj vad det kliar i fingrarna på Kielos att få lagstifta bort kungahuset!

Saturnus och Solen ger en fixering vid en befäst plats i den sociala hackordningen (en streberindikation, faktiskt). Men den är också en djupt konservativ placering, givet att sinnelaget brinner för en materiellt återgäldande plattform i denna världen. Och Månen i Oxen, som jag omärkligt glidit över till att tala om här, är inte i sig en idealistisk position utan tvärtom vårt sinnes orientering i det dagliga livet. 

Solen som arbetar mot ett mål, är här inte nämnvärt mer idealistisk, den vill hitta harmoni och en tilltalande materiell utformning av livet (Saturnus + ömsesidiga receptionen).

Minns dock den märkliga överhettning som både åtrår storhet och samtidigt förargar sig över den! Eftersom Kielos själv är mer mediakåt än de flesta i landet och drivs av en vilja till makt (Solen + Saturnus), tar hon sin hat-kärlek till glamour (Mars/Venus) och riktar den mot det kungahus vars apanage hennes djupt begärande Måne-opposit-Jupiter (vilja till lätta pengar) gärna skulle vilja ha för egen del - ja hon kallar det väl "komma till folkets del", "i demokratins namn", eller något liknande.

(Obs. Känslan säger "ge mig lätta pengar och välgång", men soltecknets mix med det hårda slitets Saturnus indikerar en beredvillighet att hugga i och tjäna den egna begärsnaturen. Nu jobbar inte Vågen särskilt hårt, så tänk snarare: en beredvillighet att som skribent foga samman så många ord som behövs för att serva konsumtionsbegäret.)

Noll planeter i Sattva guna tyder inte på något som helst intresse av att genomskåda vår demokratiska självlögn! (Se länken till ett talande Platon-citat här ovan.)

Ja, det är väl det som kan sägas om Kielos journalistiska gärning i brist på känd födelsetimma. En känd tid kan i vissa fall helt kullkasta dygnets övergripande tendenser. Men bloggens återkommande läsare vet att "den sataniska axeln" är en riktigt baktung historia. Den har svårt att nå upp till någon idealistisk höjd, särskilt om man som Arkelsten och Kielos har den mysiga men materialistiska Mån-Oxen, en riktig njutare av livets små lyxigheter.

I det här fallet menar jag att det antirojalistiska sentimentet kan ha en individuell botten. Den här själen kommer inte, som så många andra svenskar av idag, i (relativt) snabb retur från Nazityskland. Här kan man snarare tänka sig en privilegierad mellanlandning i Frankrike före revolutionen. Det är därför Kielos inte funkar som socialistiskt språkrör, det läcker vilt av ancien régime från hennes horoskop. I det här livet försöker hon förstå sig på begreppet demokrati och råkade komma in i via socialdemokratin.

Gamla Frankrike luktar det för övrigt om Edenborgs horoskop också. Samma visa där. Han förefaller vara sin natur mer trogen i detta liv som vidmakthåller den estetiska linjen. Undertecknad var en tvärilsk och obildad stadsbo någonstans i Frankrike under revolutionsåren, enligt vad min själ meddelat under en remarkabel nattdröm. Han fröjdades av att se societetens huvuden rulla. I det här livet ser jag fler liv än bara nuet. Projektionens och demoniseringens mekanismer demaskeras mer och mer för varje år.

Sakta gör vi oss alla redo att som nakna själar lämna den här världen. Och ingen vill väl bli ertappad med alla sina blindfläckar i himmelen. Allt man missriktat projicerade på sin omvärld, kungahus eller vad du vill, kommer nu att sitta kvar som missfärgningar i den egna energikroppen. Man kastade ju sitt mörker ifrån sig på jorden och anklagade någon annan för det!

I skam kommer de här själarna att smyga ner till helvetet och söka återfödelse i en ny människokropp. Bara här kan man rätta till sina bedömningsfel för att i sinom tid mingla obehindrat i himmelen med de andra klart skinande väsendena.

Men vad vet folk under den sataniska kraftens inflytande om detta? Inte mycket.