DN porträtterar en jazzsaxofonist nominerad till sitt eget kulturpris, och jag tar tillfället att granska en "elitmusikers" horoskop. Trenden med djupa känslostämningar och Vattenelementet i en serie på måfå utvalda musiker för en tid sedan rimmade verkligen väl med den gamla astrologiska kopplingen mellan själslighet och havet. (Se t.ex. etiketterna Elisabeth Söderström, Richard Hawley, Gene Clark, David Crosby, eller Norah Jones.)
Som den franske statistikern Gauquelin upptäckte på 1950-talet med sin "mars-effekt" var det bara franska läkare med dokumenterat hög ryktbarhet som hade en statistiskt signifikant tendens att födas när blodets och den fysiska vitalitetens planet stig i öster. Analogt till detta var min tanke just att se om Vatten verkligen är en tydlig del hos en musiker som av DN beskrivs spela med "besjälad intensitet".
Och astrologin fungerar! Ett horoskop med båda Ljusen i Vatten är det jag normalt etiketterar som "Vattenelementet". Fredrik Ljungkvist är en djup och mörk Skorpion till födelsen, men soltecknet indikerar bara den viljemässiga inriktningen - vad individen satt sig som livsuppdrag. Det här stämmer nog så bra i detta fall eftersom Skorpionen kunde liknas vid ett utforskande av själens mörkaste skrymslen.
Men det är sinnelagets Måne som ger pricken över i. Hemma i sitt eget tecken Kräftan är detta då Vattenelementet som det manifesterar sig när det befinner sig i lidelse (ibland lidande), kvaliteten som indisk filosofi kallar Rajas.
Så var ledet "själslig" i DN:s utsaga identifierad på det allra tydligaste sätt! Men det var bara attributet på musikens "intensitet" och den senare kvaliteten har inte med Vatten att göra, utan något av de två positivt polariserade elementen Eld och Luft.
Är det inte fantastiskt att finna en närmast perfekt illustration av intensitet i exakt samma positiva axel som illustrerat Jonas Gardell mångåriga karriär på övertryck: det är den högre konstens och balanskonstnärens Vågen som derangeras av den överhettade, mått- och perspektivlösa men framåt Väduren mittemot. Eld och Luft befrämjar varandra och etiketteras på bloggen som "kreativitet"
Hos saxofonisten är det intressant nog kontrollören och begränsaren Saturnus som är den viktigaste markören av Eldelementet. Uppdraget är snarast ATT HÄMMA OCH FORMGE OCH PORTIONERA UT INTENSITETEN. I sig är Saturnus i Eld en ren självmotsägelse, men kanhända fungerar den bra i musik där det dock handlar om att formalisera VISIONER.
Bloggens återkommande signifikation av Saturnus som "härskare över materien" eller t.o.m. Djävulen själv, måste modifieras pga elementet Eld. Här sker strukturerandet på en subtil nivå. Minns att Ljuset (Eldelementet) inte är synligt i sig, det måste absorberas på lägre nivå.
Varför indisk astrologi kallar Saturnus "debil" just i individualistiska Väduren beror på att Formgivaren har så mycket mer att ge än hemfalla åt "formgivning av det som rör personen". Hela modeindustrin, där människor finner det viktigaste i livet är att ekipera och smycka sina kroppar kan beskrivas som en debil Saturnus.
Men i praktiken ser vi av jazzsaxofonistens förnämliga koppling mellan Saturnus och Jupiter och Venus att sådana resonemang kan läggas åt sidan. (För det intima samspelet mellan Saturnus och Jupiter i samband med röst- eller luftkontroll, se några kommentarer i horoskopet för David Crosby.)
Men det övergripande budskapet på himmelen ges kanske inte av elementen - många människor som inte är konstnärer föds med en jämn och bra fördelning på de fyra elementen och intressanta tillgångar i flera av dem. Nej, det här är ett av de betydligt färre horoskop som har samtliga fyra Rajas-tecken aktiverade. Och därmed kan jag i god ro hänvisa till den äldre artikeln om musikartisten Kate Bush och hennes teatrala musik på 1970- och 80-talet där viktiga planeter befolkade alla de fyra lidelsefulla hörnen i zodiaken.
Tilläggas kan dock att saxofonen relaterar till Luftelementet som ett Luftelement och att det är skrämmande tydligt vilken framgång som är förutspådd Ljungkvist, skulle han välja artistiska verksamheter av Luftens typ: Venus, konsterna, står hemma i härskarläge i Vågens tecken, och framgångens och expansionens Jupiter vässar denna exceptionella känslighet för nyanser i lufttrycket ytterligare.
Som Våg med även Merkurius och Mars där, förstod jag aldrig varför den västerländska zodiaken enbart gav mig Luft via soltecknet. Jag såg ingen förklaring i att jag, fullständigt ointresserad av jazz, föll fullständigt pladask för blåsinstrumenten när de smögs på mig via instrumental reggaemusik. Reggae var sockret som fick medicinen att gå ned, och genom att redan accepterad genre kunde jag plötsliga HÖRA vad en jazzmusiker sysslade med. (Detta säger något om hur begreppsvärlden dominerar t.o.m. undertecknads öron!)
Kuriosa
I fall av t.ex. extrem Jord (se Jill Johnssons horoskop) gäller stor kärlek och fixering vid en genre (country i det här fallet). Jord ger IDENTIFIKATION vilket i termer av stabilitet ofta är en god sak, men naturligtvis hämmar förmågan att bredda sig. (Jordtecknet Jungfrun skiljer sig en smula här, eftersom dess grundnatur är kunskapssökande.) Den som redan hittat det man vill identifiera sig med, visar sällan mycket intresse för andra typer av yttringar.
Jag har t.ex. förelagt en biologistisk bekant med Solen i Oxen psykiatern Ian Stevensons skrämmande rön, med fotobevis, på hur missbildade barn med minnen av tidigare liv och hur dödsögonblicket i det livet förklarar varför handen, benet, örat, etc, är abnormt eller inte alls utvecklats.
Det skrämmande ligger inte i barnhistorierna som nog en del skulle avskriva som efterhandskonstruktioner, utan att Stevenson i många fall lyckats korrelera vittnesmålen med faktiska polisrapporter och obduktionsprotokoll som visar att barnen berättar en annan människans faktiska livsöde, en helt okänd föregångare i en annan stad som dog flera år innan barnet föddes.
Men sagde Oxe har redan bestämt sig för att "tro" på biologi och klarar inte att lösgöra sig från sin identifikation med fysikalismen och vägrar - mot allt förnuft - att ens befatta sig med material av den typ jag skissar.
Här ses då IDENTIFIKATIONEN som "straff" för, eller naturlig konsekvens av, lågt satta ambitioner. Man vill inget med sitt liv och blir därför mer eller mindre en idiot över tid. Själavandringen ger ingen fräsch omstart. Idiot i förra livet ger inget geni i nästa. Det pågår dolda underströmmar och dessa kan vagt skönjas i ett födelsehoroskop.
Kongenitala hjärnskador, Downs, och liknande är visserligen ett definitivt hinder, men ytterst sett bara en inplanerad blockering som uttrycker själens vilja. Reinkarnationsprocessen är alltså överordnad alla biologiska synpunkter på den biologiska kroppens naturliga förutsättningar. Karmalagarna existerar inte för en "empirisk vetenskap" som per automatik underkänner det som inte kan ses eller tas på.
Positivismen som tidigt 1900-tal kategoriskt vägrade att befatta sig med annat än det konkreta mätbara är visserligen död nu, men det är fortfarande klent med viljan att begrunda en del frågor i det "upplysta" västerlandet. Se t.ex. grupperingar som VoF eller Humanisterna som aktivt bekämpar fullständigt legitima forskningsområden som parapsykologi. I USA är lyckligtvis mentaliteten inte fullt så sluten.
Det är en psykiatrisk institution på University of Virginia som är USA:s kanske mest drivande i frågor om de empiriska bevisen för reinkarnation:
http://www.healthsystem.virginia.edu/internet/personalitystudies/
