 |
| Batman - två maner, båda 1967 |
Hur har jag kunnat glömma att göra horoskopet för Bob Kane - Batmans far - i alla år? Seriehjälten hette Läderlappen förr och satte så djupa spår i mig att jag redan runt 8-9 började rita mitt eget plagiat Läderloppan och Robban - en pastisch på superhjältarna. Jag tror jag höll liv i min egen version i två år innan andra intressen tog över.
Läderlappen blev i undertecknads händer en ineffektiv superhjälte eftersom han drevs av två motsatta tendenser, symboliserade av en pingla i vardera fladdermusörat. Den ena manade honom till hjältedåd och den andra var en negativ nej-sägare. Var och varannan serieruta bestod av en intensiv dialog mellan de två pinglorna och så en skelögd Läderloppa i mitten som varken visste ut eller in. Det blev inte många bovar fångade men däremot många tillfällen till situationskomik.
Många år senare skulle jag inse hur snarlik den här idén var med t.ex. den judiska läran om Yetzer ha-Tov och Yetzer ha-Ra - människans två tendenser eller dispositioner (för gott eller ont, där negativ feedback kommer från Den Onde). Eller, i viss mån, den kinesiska Yin och Yang-läran som jag naturligtvis torskade på totalt i övre tonåren. (Under en period i Kinas historia var faktiskt inte Yin och Yang neutrala komplementärkrafter utan Yin eller Mörkret ansågs moraliskt ont och Yang eller Ljuset moraliskt gott. En människa skulle arbeta på att eliminera all Yin inom sig! Se Holmes Welch: "Taoism - The Parting of the Way", 1957)
*****
Och inte kommer man någonstans i mognaden! Efter den onda tendensen fått sin illustration i den "mörka stjärnan" Algol dök för en tid sedan "kungavärdighetens" Regulus upp. Läderloppans två konflikterande krafter återigen! (Jag lämnar här därhän Freuds Eros och Thanatos, en duad som inte riktigt stämmer med poängen som jag försöker komma till.)
Det tog många år att slita sig från de fenomenala första årgångarna (1966) av serietidningen Läderlappen med en fantastiskt bra serietecknare som gjorde fullt bruk av kontraster på de svart-vita sidorna. Han ritade i mina ögon Batmans mask perfekt. Precis som med serietidningen Fantomen sörjde jag djupt när ett nummer innehåll någon annan sekunda tecknare som inte hade det bästa maneret, inte fångade superhjälten som jag tyckte han skulle se ut.
Riktigt häpen blir man
faktiskt när man inser att den dystra och djupt moraliske Batmans
skapare föddes i samma stjärntecken som hans hängivna beundrare,
rättvisans tecken Vågen!
Och eftersom Bob Kane inte lämnat efter sig något födelseklockslag uppstår den fenomenala möjligheten att han själv ar en lika kluven själ som Christopher Nolans Batman-filmatiseringar bättre än några tidigare lyckats återge (DN). Något som kanske t.o.m. nioåringen i mig uppfattade som en inre kamp i mellan två krafter och som jag sökte göra humor av!
För det är ännu några timmar kvar på New York-dygnet när klockan 19 sinnelagets planet Månen den 24 oktober 1915 lämnar den förvisso stridbara och heroiska Väduren och rasar in i den mörka stjärnan Algols våld!
I Bob Kanes egen psykiska kontakt med den mörka sidan skulle vi därför ha en perfekt astrologisk parallell till de arketypiskt perfekta skurkar han uppfann.
I fallet med The Joker blir det nästan löjligt tydligt, med tanke på hur jag provat att koppla Algol/Satan till de nordamerikanska indianernas Trickster-figur, en oseriös skämtare som har en tydlig släktskap med judarnas Satan, som av Gud tillåts håna och pröva Job för att se om karln är av rätta virket. Satan som korruption stämmer perfekt med de kaosbringare som Bob Kane välsignade Gotham City med.
 |
| ... ... > Al-Ghul > The Joker (DC Comics) |
I övrigt stämmer den här himmelen också perfekt med den grupp jag undantagit från den dissociativa och i värsta fall helt mentalt rubbade glidningen mellan instinktivt Vatten och rationell Luft: artister kan leva i bägge världarna. För många andra blir det bara beklagligt tummande på sanningen eller t.o.m. avsiktlig desinformation.
Samtidigt verkar faktiskt unge Bruce Waynes bittra pojköde - att se sina föräldrar skjutas till döds - tecknad redan på Bob Kanes födelsehimmel. Den fallna Mars i "skyddade miljöns" Kräftan och i attack mot Vågen där den älskade fadern (Solen + kärlekens Venus) befinner sig.
Bob Kanes fantastiska konceptuella gåvor syns tydligt av den stora triangeln i Luftelementet, vilket naturligtvis också återkopplar till att Batman verkar trivas bäst när han flyger runt i den solkiga stadens luftrum...
Halshuggna Draksvansen med attackens Mars är en annan signatur som går att utveckla vidare i samband med Batman som en självutnämnd hämnare...
*****
Så avtrubbad var jag att jag inte ens fattade poängen när Liam Neeson gjorde skurken Ra's al Ghul i filmen "Batman Begins"! Namnet var ju ett direkt lån från arabernas namn på den onda stjärnan Algol som judarna dessförinnan kallat Satans huvud (Rosh ha-Satan)!
Det var inte Bob Kane själv som skapade just den här skurken, men det är inte nödvändigt. Kane är attraktorn och kring hans öde (och horoskop) klustrar sig sedan relaterade fenomen. "Fall in i ledet."
Evidensen (i denna vidare mening) tyder alltså på att Bob Kane kan ha varit född om kvällen för ett sinne känsligt för Den Ondes korrumperande inflytande. En som kort sagt upplever ondskan i tillvaron extra starkt (i den händelse man inte dukar under och själv blir dess instrument.) Inte mindre än två superskurkar kan direkt härledas tillbaka till samma "mytheme" eller arketypiska komplex.
Skulle Bob Kane till äventyrs ha fötts medan Månen ännu stod i Väduren återstår den möjligheten att Algol stod i ett starkt hörnläge på hans himmel för att så att säga nästla sig in i hans liv, lite grann som Svenskt Näringsliv faktiskt seglar under denna oseriositetens piratflagg, precis som den penningstinne Johnny Depp, som väl ingen längre anser ägna sig åt konstnärlig verksamhet sedan han föll in i Jerry Bruckheimer-sfären...
